Sammetsrocken och örngottet
Fabel. Öfversättning
- Ett örngott och en sammetsrock
- En gång förtroligt samtal hade,
- Då rocken ibland annat sade
- (Ty sammetsrockar tala ock):
- »Ack, hvad vår egare bör säll och lycklig skattas!
- Han lefver ju de bästa dar -
- Utaf allt jordiskt godt ej honom något fattas:
- Han börd, han rikedom, han liflig helsa har.
- Beständigt uti lek och löjen,
- Hvar dag han ömsar nya nöjen:
- Hans tid på glädjens vingar far.
- Uti hvad ljufligt lugn lär ej hans sinne vara!»
- 'Ack, nej', så hördes kudden svara,
- Hur jemmerligt du dig bedrar,
- Som tror att detta allt skall hjertats lycka båda!
- Om du hans nådes sömn fick skåda,
- Du säkert ej i staden fann
- En mera ömkansvärd än han.
- Uppå sin bädd han aldrig hvila finner:
- Af samvetsagg han vrides af och an
- Och aldrig lugn i själen vinner
- En ständig oro bryr hans håg:
- Ibland är jag för hög, ibland är jag för låg,
- En afton (jag kan det besanna)
- Jag hörde honom högt sitt ödes skick förbanna
- Och med förfäran såg
- Pistolen tätt framför hans panna.
- Hans lånta glädtighet, det är en mask han bär,
- Att sina samvetsplågor dölja,
- Som honom tära och förfölja...
- Min vän, af denna upptäckt lär
- Att den, som lycklig syns, ej alltid lycklig är!