@Alb. Bonniers boktryckeri 1928

            KRISTUSLEGENDER

                   av

            Selma Lagerlöf

 


   DEN HELIGA NATTEN 

  DÅ JAG VAR FEM ÅR GAMMAL, hade jag
en så stor sorg. Jag vet knappast om jag har haft
någon större alltsedan.
    Det var då, som min farmor dog. Alltintill-
dess hade hon varje dag suttit i hornsoffan i sitt
rum och berättat sagor.
    Jag kan inte minnas annat, än att farmor satt
och berättade och berättade från morgon till }sväll,
och vi barn sutto stilla bredvid henne och horde
på. Det var ett härligt liv. Inga andra barn hade
det som vi.
    Det är inte mycket jag kommer ihåg om min
farmor. Jag minns, att hon hade vackert, kritvitt
hår och att hon gick mycket krokig och att hon
alltid satt och stickade på en strumpa.
    Så minns jag även, att då hon hade berattat
en saga, brukade hon lägga sin hand på mitt hu-
vud, och så sade hon: »Och allt det där är så s,ant,
som att jag ser dig och du ser mig.»
    Jag kommer också ihåg, att hon kunde sjunga
visor, men det gjorde hon inte alla dagar. En av
de där visorna handlade om en riddare och ett
sjora, och #en hade #11 om#väde: »Blåser kallt,
kallt väder öYer sjo.»
    Så kommer jag ihåg en liten bon, som hon
lärde mig, och en psalmvers.
    Av alla de sagor, som hon berättade mig, har
jag blott ett svagt och oredigt minne. Det är
endast en end# av dem jag minnes så väl, att jag
skulle kunna berätta den. Det är en liten berättelse
om Jesu fodelse.
    Se, detta är nästan allt, som jag kommer ihåg
om min farmor, forutom det, som jag minnes bäst,
och det är den stora saknaden, då hon var borta.
    Iag minns den morgonen, då hornsoffan stod
tom och da det var omojligt att begripa hur dagens
timmar skulle fa ett slut. Det minns jag. Det
glömmer jag aldrig.
    Och jag minns, att vi barn fordes fram för att
k#ssa den dödas hand. Och vi voro rädda för att
göra det, men då sade någon till oss, att det var
sista gången, som vi kunde tacka farmor för all den
glädje, som hon hade gjort oss.
    Och jag minns hur sagor och visor körde bort
fran garden, inpackade i en lång, svart kista, och
hur de aldrig kommo igen.
    Jag minns, att det var något borta ur liYet.
Det var, som om dorren till en hel vacker,#fortrollad
värld, där vi förr fritt kunde gå ut och in, #ade
blivit stängd. Och nu fanns det ingen, som for
stod sig på att oppna den dorren.
    Och iag minns, att vi barn så småningom lärde


oss att leka med dockor och leksaker och lev#.
andra barn, och då kunde det ju se u#, #i#
vi inte mer saknade vår farmor eller komrno#-#
henne.
    Men ännu i denna dag, efter fyrffo år, då jag
sitter och samlar ihop de legender om ICristus, som
jag har hört borta i österlandetj vaknar den lilla
sägnen om Jesu fodelse, som min farmor brukade
berätta, upp inom mig. Och jag -får lust att tala
om den än en gang och att låta ocksa den komma
in i min samling.


    Det var en juldag, då alla hade rest ffll #yr- -~
kan utom farmor och jag. Jag tror, att vi voro
ensamma i hela huset. Vi hade inte fått #ara med,
därför att den ena var för ung och den andra var
för gammal. Och vi voro ledsna båda två over
att vi inte hade fått fara till ottesången och se jul-
l jusen.
    Men da vi sutto där i var ensamhet, började
farmor att berätta.
    »Det var en man,# sade hon, »som gick ut i
mörka natten för att låna eld. Han gick fr#n stu#a
till stuga och knackade på. 'ICära, hjälp mig!' sade-
han. 'Min hustru har nyss fött ett barn, och jag
måste göra upp eld för att värma henne och den
lille.'
    Men det var djup natt, så att alla människor
sovo. Ingen svarade honom.

    Mannen gick och gicl#. Till sist fick han se
ett eldsken Iysa p# långt håll. Han vandra#e då
i den riktningen och såg, atf elden brann ute i det
fria. En mängd vita får lago och sovo omkring
elden, och en gammal herde satt och vakade over
hjorden.
    Då mannen, som ville låna eld, kom frarn till
fåren, såg han, att tre stora hundar lågo och sovo
vid herdens fötter. De vaknade alla tre, då han
kom, och öppnade sina vida gap, som om de ville
skälla, men det hördes inte ett Ijud. Mannen såg,
att håren reste sig på deras ryggar, han såg, att
deras vassa tänder Iyste glimmande #ita i eld-
ljuset och att de störtade emot honom. Han kände,
att en av dem bet om hans ben och en om hans
hand och att en hängde sig vid hans strupe.
Men käkarna och tänderna, som hundarna skulle
bita med, ville inte Iyda dem, och mannen led
ingen den minsta skada.
    Nu ville mannen gå vidare for att få vad
#tl behövde. Men fåren I#go så tätt intill varandra,
rygg vid rygg, att han inte kunde komma fram Då
steg mannen upp på djurens ryggar och vandrade
på dem fram till elden. Och intet av djuren vak-
nade eller rörde sig.#
    Så långt hade farmor fått berätta ostord, men
nu kunde jag inte låta bli att avbryta henne.
»Varfor gjorde de inte det, farmor?» frågade jag.
#Det får du veta om en stund,» sade farmor #h
fortsatte sin historia.
    »D# mannen var nära nog framme vid el#u#
s#g herden upp. Han var en gammal, vresig man,
som var ovänlig och hard emot alla manni#or.
Och då han sag en främmande komma, qcl#4.
han till sig en lång, spetsig stav, som han brukade
halla i handen, då han vallade sin hjord, och kastade
den emot honom. Och staven for vinande rätt
emot mannen, men innan den träffade honom, vek
den åt sidan och susade förbi honom l#ngt utåt
fältet.»
    Då farmor hade hunnit så långt, avbrot iag
henne på nytt. »Farmor, varför ville inte käppen
sla mannen?» Men farmor brydde sig inte om att
svara mig, utan hon forffor med sin berättelse.
    »Nu kom mannen fram till herden och sade
till honom: '#Cäre, hjälp mig och låt mig låna litet
eld! Min hustru har nyss fött ett barn, och jag
måste göra upp eld for att värma henne och den
lille.'
    Herden hade helst velat säga nej, men då han
tänkte på att hundarna inte hade kunnat skada
mannen, att fåren inte hade sprungit# honom
och hans stav inte hade velat fälla honom, blev
han en smula rädd och tordes inte neka honom
vad han begärde.
    'Tag så mycket du behöver!' sade han till
mannen.
    Men elden var nära nog utbrunnen. Där fun-
nos inte kvar några stockar eller kvistar, utan endast
en stor glödhög, och den främmande hade varken
skyffel eller skopa, som han kunde bära de roda
kolen i.
    Då herden såg detta, sade han pa nytt: 'Tag
så mycket du behöver!' och han var glad åt att
mannen inte skulle kunna bära med sig någon #d.
    Men mannen böjde sig ner, plockade kol ur
askan med bara händer och lade dem i sin mantel.
Och varken svedde kolen hans händer, då han
rörde vid dem, eller svedde de hans mantel,
utan mannen bar bort dem, såsom om det hade
varit nötter eller äpplen.»
    Men här blev sagoberätterskan avbruten f#r
tredje gången. oFarmor, varför ville inte kolen
bränna mannen?»
    »Det skall du få höra,» sade farmor, och så
berättade hon vidare.
    »Då den där herden, som var en så elak och
vresig människa, såg allt detta, började han undra
för sig själv: 'Vad kan detta vara# fö#- en natt
eftersom hundarna inte bita, fåren inte rädas, s#jutet
inte dödar och elden inte bränner?' Han ropade
den främmande tillbaka och sade till honom: 'Vad
är detta for en natt? Och varav kommer det sig,
att alla ting visa dig barmhiärtighet?'
    Då sade mannen: 'Jag kan inte säga dig det,
om du inte själv ser det.' Och han ville gå sin v#g
för att snart kunna få tända upp eld och värma
sin hustru och barnet.                -
    Men då tänkte herden, att han inte ville f#r}ora#
mannen alldeles ur sikte, innan han hade fått red#
pa vad allt detta kunde ha att betyda. H#n reste
upp och gick efter honom, ända till dess a#t
kom dit, där han var hemma.
    Då såg herden, att mannen inte hade så myclcet
som en stuga att bo i, utan han hade sin hus#u
och barnet liggande i en berggrotta, dar det-iEte
fanns annat än nakna, kalla stenväggar.
    Men herden tänkte, att det stackars oskyl#iga
barnet kanske skulle frysa till döds där i grottan,
och fastän han var en hård man, blev han rörd
och tyckte, att han ville hjälpa barnet. Och han
lossade sin ränsel från skuldran, och ur den tog
han fram ett mjukt och vitt fårskinn, gav det 'dll
den främmande mannen och sade, att han shlHe
låta barnet sova på det.
    Men i detsamma som han visade, att han ocks#
kunde vara barmhärtig, blevo hans ögon oppnade,
och han #åg vad han inte förut hade kunnat se
och hörde vad han inte förut hade kunnat höra.
    Han såg, att runtomkring honom stod en
tåt ring av små silvervingade änglar. Och var
och en av dem höll ett strängaspel i sin hand, och
alla sjöngo #e med hög röst, att i natt var frälsaren
född, som skulle frälsa världen från dess synder.
    Då förstod han, att alla ting voro så glada
denna natt, att de inte ville göra något ont.
    Och det var inte bara runtom herden, som
det fanns änglar, utan han såg dem överallt. De
sutto inne i grottan, och de sutto utanför på berget,
och de flögo under himmelen. De kommo gående
på vägen i stora flockar, och då de gingo forbi,
stannade de och kastade en blick på barnet.
    Det var sådarlt jubel och sådan glädje och
sång och lek, och allt detta såg han i mörka natten,
där han förut ingenffng hade kunnat varsna. Han
blev så glad over att hans ogon hade blivit öpp-
nade, att han föll på sina knän och tackade Gud.#
    Men då farmor hade kommit så långt, suckade
hon och sade: ?#Men vad den herden såg, det
kunde vi också se, ty änglarna flyga under him-
melen varje julnatt, om vi blott formådde urskilja
dem.#
    Och så lade farmor sin hand på mitt huvud
och sade: #Detta skall du komma ihågl- # det
är så sant, som att jag ser dig och du ser mig.
Det är inte på ljus och på lampor, som det kom-
mer an, och det ligger inte vikt vid måne och sol,
utan det, som är nödvändigt, det #r, att # #ga
sådana ögon, som kunna se Guds harlighet.





                  KEJSARENS SYN

    DET VAR PA DEN TIDEN, då A#gustus var
kejsare i Rom och Herodes var konung i Jerusalem.
    Då hände sig en gång, att en mycket-=s-tor #ch
helig natt sänkte sig över jorden. Det var den
mörkaste natt, som någon ännu hade sett; man
skulle ha kunnat tro, att hela jorden hade r#kat in
under ett källarvalv. Det var omöjligt att sl#ilja
vatten från land, och man kunde inte finna sig
till rätta på den kändaste väg. Och det kunde
inte vara annorlunda, ty från himmelen kom inte
en Ijusstråle. Alla stjärnor hade stannat hemma i
sina hus, och den väna månen höll sitt ansikte
bortvänt.
    Och lika d jupt som mörkret var ;åven tyst-
naden och stillheten. Floderna hade stannat i sitt
lopp, vinden rörde sig inte, och till och med
aspbladen hade upphört att dallra. Hade man gått-
vid havet, så skulle man ha funnit, att vågen#
inte mera slog mot stranden, och hade man gått i
öknen, skulle sanden inte ha knarrat under ens fot.
Allt var förstenat och orörligt för att inte störa
den heliga natten. Gräset tordes inte växa, daggen

kunde inte falla, och blommorna vågade infe ut-
andas vällukt.
    Under denna natt jagade inte rovdjuren,
stucko inte ormarna, skällde inte hundarna. O#h
vad som var ännu härligare, intet av de livlosa
tingen skulle ha velat störa nattens helgd genom
att låna sig till en ond gärning. Ingen dyrk skulle
ha kunnat öppna ett lås, och ingen kniv hade
varit i stånd att utgjuta blod.
    Just under denna natt kom i Rom en liten
slcara människor ned från kejsarboningen p#-P#
tinen och tog vägen över Forum upp mot #a#t-
tolium. Under den nyss tilländalupna dagen hade
nämligen rådsherrarna fragat kejsaren om han hade
något att invända mot att de reste honom ett ten#
pel på Roms heliga berg. #en Augustus hade #e
genast lämnat sitt bifall. Han visste inte om#det
vore gudarna behagligt, att han #de#-ett t#npel#
vid sidan av deras, och han hade#         n
först genom ett nattligt offer till sin genius ville
utforska deras vilja i denna sak. Det var han, som
nu, åtföljd av några förtrogna, gick att verkställa
detta offer.
    Augustus lät föra sig i sin bärstol, ty han var
gammal och #Capitoliums långa trappor besvärade
honom. Han höll själv buren med duvorna, som
han skulle offra. Inga präster eller soldater ener
radsherrar ledsagade honom, utan endast hans
närmaste vänner. Fackelbärare gingo fore honom
liksom för att bana väg in i nattmorkret, och efter
m f#lide slavar, som buro det trefotade altaret,
kolen, knivarna, den heliga elden och allt annat,
som behövdes för offringen.
    Under vägen språkade kejsaren muntert med
#sina förtrogna, och därför lade ingen av dem märke
till nattens oändliga tystnad och stillhet. Det var
först då de pa den översta delen av E#apitolium
hade nått den tomma plats, vilken var avsedd för
det nya templet, som det uppenbarades för dem,
att något ovanligt var på färde.
    Detta kunde inte vara en natt som alla andra,
ty uppe på klippkanten sågo de den underbaraste
varelse. De trodde först, att det var en gammal
förvriden olivstam, de trodde sedan, att en uråldrig
stenbild från Jupiterstemplet hade vandrat ut p#
klippan. Till sist syntes det dem, att det inte kunde
vara någon annan än den gamla sibyllan.
    Något så gammalt, sa väderbitet och så jätte-
stort hade de aldrig sett. Denna gamla kvinna
var skräckinjagande. Om inte kejsaren hade varit
där, skulle de alla ha flytt hem till sina bäddar.
»Det är hon,» viskade de till varandra, »som räknar
år så många, som det finns sandkorn på hennes
hemlands kust. Varför är hon utkommen ur sin
håla just i natt? Vad bådar hon kejsaren och
riket, hon, som skriver sina profetior på trädens
blad och vet, att vinden för orakelordet till den,
för vilken det är avsett?#
    De voro så förskrämda, att de alla skulle ha
kastat sig på sina knän med pannan mot jorden,
om sibyllan endast hade gjort en rörelse. l#en
hon satt så stilla, som om hon hade varit livlös.
Hon satt nedhukad ytterst på klippranden, och,
skuggande ögonen med handen, spejade hon ut i
natten. Hon satt där, som hade hon gått upp på
kullen för att båttre se något, som tilldrog sig
långt borta. Hon kunde da se något, hon, under
en sådan natt !
    I detsarnma märkte kejsaren och alla i hans
följe hur djupt mörkret var. Ingen av dem kunde
se en handsbredd framför sig. Och vilken #till-het,
vilken tystnad! Inte en gång Tiberns dova sorl
kunde de höra. Men luften ville kväva demj kall
svett trängde fram på pannan, och händerna voro
stela och maktlösa. De tänkte, att det måtte #Fe#
stå något forfärligt.                # #~
    Men ingen ville visa, att han var rådd, ut#n
alla sade till kejsaren, att detta var goda järtecken:
hela naturen höll andan för att hälsa en ny-gud.
    De uppmanade Augustus att skynda med-o#fret
och sade, att den gamla sibyllan h#n#lr#pp
stigen ur sin håla for att hälsa hans-gen#
    Men sanningen var, att den gamla sibyllan
var så upptagen av en syn, att hon inte ens visste,
att Augustus hade kommit upp till #apitolium.
Hon var bortförd i anden till ett fjärran land, och
där tyckte hon sig vandra fram över en stor slätt.
I mörkret stötte hon med foten oupphörligen ernot
något, som hon tyckte vara tuvor. Hon b#jde
sig ned och kände med handen. Nej, det var inte
tuvor, utan far. Hon vandrade mellan #tora,
sovande fårhjordar.
    Nu lade hon märke till herdarnas eld. De n
#brann mittpå fältet, och hon sakte sig fram #
 den. Herdarna lågo och sovo vid elden, - och
 bredvid sig hade de långa, spetsiga stavar, med
 #-vilka de brukade försvara hjorden mot vilda djur.
 #en de små djuren med de glimmande agOnen
 #och de yviga svansarna, som smögo sig fram till
 #elden, voro de inte schakaler? Och dock slungade
 #nte herdarna stavarna efter dem, hundarna fort-
 #oro att sova, fåren flydde inte, och vilddjuren
 #åde sig till vila vid sidan om människorna.

    Detta såg sibyllan, men hon visste ingenffng
om det, som tilldrog sig bakom henne på bergs-
höjden. Hon visste inte om, att man där reste
altaret, tände kolen, strödde ut rökelsen och att
ke jsaren tog den ena duvan ur buren för att offra
henne. Men hans händer voro så domnade, . att
han inte kunde hålla fågeln. Med ett enda slag
av vingen gjorde sig duvan fri och försvann uppe
i nattmörkret.
    D# detta skedde, blickade hovmånnen miss-
tänksamt bort till den gamla sibyllan. De trodde,
att det var hon, som vållade olyckan.
    l#unde de veta, att sibyllan alltjämt tyckte sig
stå vid herdarnas koleld och att hon nu Iyssnade
efter en svag klang, som kom dallrande genom
den dödstysta natten? Hon harde den länge, innan
hon märkte, att den inte kom från jorden, utan
från skyn. Slutligen upplyfte hon huvudetj och
då såg hon Ijusa, skimrande gestalter glida fram
uppe i mörkret. Det var små flockar av änglar,
som, Ijuvligt sjungande och liksom sol#ande, flogo
fram och åter över den vida slätten.
    Just medan sibyllan Iyssnade till änglasången,
beredde sig kejsaren bll ett nytt offer. Han hfådde
sina händer, renade altaret och lät giva sig den
andra duvan. Men ehuru han nu ansträ'ngde sig
till det yttersta för att hålla fast den, gled duvans
hala kropp ur hans hand, och f#geln svingade sig
upp i den ogenomsk#dliga natten.
    I#ejsaren blev forfäraå. Han störtade ned på
knä för det tomma altaret och bad till sin genius.
Han anropade honom om kraft att avvä1nda de
olyckor, som denna natt tycktes bada.
    Icke heller något av detta hade sibyllan hort.
Hon Iyssnade med hela sin själ till änglasången,
som blev allt starkare. Till sist blev den så krafflg,
att den väckte herdarna. De reste Sig #I #en
och sågo Iysande skaror av silvervita#     ora
sig uppe i morkret i långa, vajande led #som
flyttfåglar. Somliga hade lutor och violiner i llln-
derna, andra hade cittror och harpor, och deras
sång klingade så munter som barnskratt och så
sorglös som lärkkvitter. Då herdarna horde detta,
stego de upp för att g# till bergstaden, d#r de voro
hemma, och berätta om undret.
    De sökte sig fram på en smal, slingrande slig,
och den gamla sibyllan följde dem. Med ens blev
det Ijust däruppe på berget. En stor, ldar stj3ma
tände sig mittöver det, och staden på dess topp.
skimrade som silver i stjärnljuset. Alla de irrande
änglaflockarna skyndade ditåt under jubelrop, och
herdarna påskyndade sina steg, så att de naqstan
sprungo. Då de hade hunnit staden, funno de, att
änglarna hade samlat sig över ett lågt stall i när-
heten av stadsporten. Det var en usel byggnad
med tak av halm och nakna klippan till bakvägg.
Häröver stod stjärnan, och dit flockade sig allt
flera och flera änglar. Somliga satte sig på halm-
taket eller slogo ned på den branta bergväggen
bakom huset, andra höllo sig med fladdrande
vingar svävande över det. Högt, högt uppe var
luften förklarad av de strålande vingarna.
    I samma ögonblick, som stjärnan tändes over
bergstaden, vaknade hela naturen, och mannen,
som stodo på #apitoliums höjd, kunde inte undgå
att märk# det. De kande friska, men smekande
vindar fara genom rymden, Ijuva vällukter stram-
made upp omkring dem, träd susade, Tibern bor-
jade sorla, stjarnorna strålade, och månen stod med
ens högt på himlen och upplyste varlden. Och
ur skyn kommo de två duvorna nedsvingande och
satte sig på kejsarens skuldra.
    Då detta under skedde, reste sig Augustus i
stolt glädje, men hans vanner och slavar störtade
på knä. #Ave Cesar !» ropade de. »Din genius
har svarat dig. Du är den gud, som skall till-
bedjas på höjden av ECapitolium.»
    Och hyllningen, som de hänryckta männen till-
jublade kejsaren, var så hogljudd, att den gamla
sibyllan horde den. Den vackte henne ur hennes
syner. Hon reste sig från sin plats pa klippranden
och gicl# fram ibland människorna. Det Yar, son#
hade en mörk sky stigit upp från bråddjupet och
störtat ned över bergshöjden. Hon var förfärande
i sin ålderdom. Strävt hår hängde i glesa testar
kring hennes huvud, lemmarnas ledknotor voro
förstorade, och den mörknade huden klädde krop-
pen, hård som träbark, med rynka vid rynka.
    Men väldig och vördnadsbjudande skred hon
fram emot kejsaren. Med den ena handen fattade
hon om hans handled, med den andra pekade hon
hän mot den fjärran östern.
    »Se!» befallde hon honom, och kejsaren upp-
lyfte sina ögon och såg. Rymden öppnade sig
för hans blickar, och de trängde bort till fjarran
österland. Och han såg ett torftigt stall under
en brant klippvägg och i den öppna dörren några
knäböjande herdar. Inne i stallet s#g han en ung
mor på knä framför ett litet barn, som låg på en
halmkärve på golvet.
    Och sibyllans stora, knotiga fingrar pekade hän
mot detta fattiga barn.
    )#A#e Cesar!» sade sibyllan med ett hanskratt.
»Där är den gud, som skall tillbedjas på höjden
av lCapitolium !)#
    Då ryggade Augustus tillbaka for henne som
för en vansinnig.
    Men över sibyllan föll den maktiga siaranden.
Hennes skumma ögon började brinna, hennes h#n-
der sträcktes mot himmelen, hennes stämma for-
ändrades, så att den inte tycktes vara hennes egen,
utan hade sådan klang och kraft, att den kunde


ha hörts över hela våDrlden. Och hon uttalade
ord, som hon tycktes läsa uppe bland stjärnorna:

 äPå Kapitoliums höjd skall världsförnyaren dyrkas,
 Krist eller Antikrist, men icke bräckliga mänskor. .

    Då hon hade sagt detta, skred hon bort mellan
de skräckslagna männen och gick langsamt nedför
bergshöjden och försvann.
    Men Augustus lät nästa dag strängeligen för-
bjuda folket att resa honom nagot tempel på
l#apitolium. I dess ställe byggde han där en helge-
dom åt det nyfödda gudabarnet och kallade den
himmelens altare, Ara cceli.


        DE VISE MÄNNENS BRl#N N




    I DET GAMLA JUDALAND gick torkan om-
kring, hålögd och bitter, mellan skrumpna tistlar
och gulnat gräs.
    Det var sommartid. Solen sken ner på skugg-
#ösa bergsryggar, den minsta vind rev upp täta
skyar av kalkdamm ur den vitgråa marken, hjor-
da.-na stodo samlade i dalarna vid de utsinade
bäckarna.
i Torkan gick omkring och synade vattenför-
  råden. Hon vandrade bort till Sa#omos damma#
  och sag suckande, att de ännu höllo en massa
  t # atten inom sina klippstränder. Därpå gick hon
  ner ti# den berömda Da#idsbrunnen vid #3et#ehem
  och #ann vatten åven där. Sedan vandrade hon
  med s#åpande steg #ramåt stora #andsvägen, som
  leder från Betlehem till Jerusalem.
    Då hon var kommen ungefär halvvägs, såg
hon De vise männens brunn, där den ligger tätt vid
#ägkanten, och hon märkte genast, att den var nära
att sina ut. Torkan satte sig på brunnskaret, som
består av en enda stor, urholkad sten, och såg ner
i brunnen. Den blanka vattenspegeln, som eljest
brukade synas helt nära öppningen, hade sjunkit
djupt ner, och slem och dy från bottnen gjorde
den oren och oklar.
    Då brunnen såg torkans brunbrända ansikte
avmåla sig på dess matta spegel, gav den till ett
skvalpande av ångest.
    »Jag undrar när det kan vara ute med dig,#
sade torkan. )#Du kan väl inte finna reda på nagon
vattenåder därnere i djupet, som kommer och ger
dig nytt liv. Och om regn kan det, Gud vare lov,
inte bli tal förrän om två, tre månader.#
    #Du kan vara lugn,» suckade brunnen. »Ingen-
ting kan hjälpa mig. Det skulle minst behovas
ett källsprång från paradiset.»
    »Da skall jag inte övergiva dig, forr#n allt #r
slut,» sade torkan. Hon såg, att den gamh b#
nen var på sitt yttersta, och nu ville hon ha den
glädjen att se den dö bort droppe f#r droppe.
    Hon satte sig välbehagligt till rätta på brunns-
karet och gladde sig at att höra hur brunnen suckade
nere i djupet. Hon hade också-stor hugnad av
att se törstiga vandrare komma fram till brunns-
karet, sänka ner ämbaret och draga upp det igen
med endast några droppar dyblandat vatten på
dess botten.
    Så gick hela dagen, och då mörkret foll på,
såg torkan åter ner i brunnen. Det blänkte §nnu
litet vatten därnere. »Jag stannar här natten over,»
ropade hon. »Gör dig ingen brådska ! Då det


 lir så Ijust, att jag kan se ner i dig igerl, är iag
#ker på att det är ute med dig.»
   Torkan kurade ihop sig på brunnstaket, medan
den heta natten, som kändes ännu grymmare #ch
pinsammare än dagen, steg ner over Judaland.
Hundar och schakaler tjöto utan uppehåll, och
törstiga kor och åsnor svarade dem ur sina varma
stall. Då vinden stundom rörde sig, bragte den
ingen svalka, utan var het och kvalmig som ett
stort, sovande vidunders flämtande andedräkt.
    Men stjärnorna Iyste med den allra Ijuvaste
glans, och en liten blänkande nymåne spred ett
skönt, grönblått Ijus över de grå kullarna. Och
- i detta sken såg torkan en stor karavan komma
tagande upp mot kullen, där De vise männens
brunn var belägen.
    Torkan satt och såg på det långa tåget och
fröjdade sig ånyo vid tanken på all #en torst, som
kom upp mot brunnen och som inte skulle #inna
en droppe vatten för att bli läskad. Där kommo
så många djur och förare, att de skulle ha kunnat
tömma brunnen, även om den hade varit alldeles
f# . Plötsligen började hon tycka, att det var något
ovanligt, något spo#likt med denna karavan, som
tågade fram genom natten. Alla kamelerna kommo
först till synes på en kulle, som stod rätt upp
mot horisonten: det var, som hade de kommit ner
från himmelen. De syntes också storre än vanliga
kameler och buro allffor lätt de ofantliga bördor,
som tyngde dem.
    Men hon kunde dock inte forstå annat, an att
de voro fullt verkliga; hon såg dem ju alldeles
tydligt. Hon kunde till och med se, att de tre
främsta djuren voro dromedarer med grått, glän-
sande skinn och att dessa voro rikt betslade, sad-
lade med fransade mattor och ridna av skona,
forna#ma ryttare.
    Hela tåget stannade vid brunnen, dromeda-
rerna lade sig ner på marken med tre tvära IknycRar,
och deras ryttare stego av. Packkamelerna £#r-
blevo stående, och alltsom de samlades, tycktes
de bilda ett oöverskådligt snår av höga halsar och
pucklar och besynnerligt uppstaplade packning#.
    De tre dromedarryttarna kommo genast upp
till torkan och hälsade herme genom att lägga han-
den på panna och bröst. Hon såg, att de buro
bländvita dräkter och ofantliga turbaner, # #ilkas
övre kant var fästad en klart glimma#e #la,
vilken Iyste, som om den hade varit tagen direkt
från himmelen.
    #Vi komma från ett avlägset land,# sade den
ene av främlingarna, »och vi bedja dig säga oss
om detta verkligen är De vise männens brunn »
    »Den kallas så i dag,» sade torkan, »men i mor-
gon finns här inte mer någon brunn. Den skall
dö i natt.#
    »Jag kan förstå detta, eftersom jag ser dig
här,» sade mannen. »Men är då inte detta en av de
heliga brunnarna, som aldrig sina ut? Eller var-
ifrån har den fått sitt namn?»

r »Jag vet, att den är helig,» sade torkanj »men
 #ad kan det hjälpa? De tre vise äro i paradise#»
    De tre resande sågo på varandra. »#nner
du verkligen den gamla brunnens historia.?# fr#-
gade de.
    »Jag känner alla brunnars och källors och
bäckars och åars historia,» sade torkan stolt.
    »Gor oss då ett nöje och berätta den!» bådo
främlingarna. Och de satte sig ner omkring den
gamla fienden till allt Yäxande och Iyssnade.
    Torkan harskade sig och kröp upp på brunns-
karet, som en sagofört#iljare på sin höga stol, och
började sin berättelse.
    »I Gabes i Medien, en stad, som ligger vid
grånsen av öknen och därför ofta har varit mig en
kär fristad, levde för många år sedan tre män, som
voro beryktade för sin visdom. De voro ocksa
mycket fattiga, vilket var ett ovanligt förhållande,
ty i Gabes hölls kunskapen högt i ära och betalades
väl. Men för dessa män kunde det knappast Yara
annorlunda, ty en av dem var övermattan gammal,
en var behäftad med spetälsl#a, och den tredje var
en svart, tjockläppad neger. Människor ansago den
förste allfför gammal för att kunna lära dem något,
den andre undveko de av fruktan för #mitta, och
den tredje ville de inte Iyssna till, darför att de
trodde sig veta, att aldrig någon visdom hade kom-
mit från Etiopien.
    De tre vise slöto sig emellertid samman i sin
olycka. De tiggde om dagarna Yid samma tempel-

port och sovo om nåtterna på samma tak. På
detta sätt hade de åtminstone tillfälle att förkorta
tiden genom att tillsammans begrunda allt under-
bart, som de märkte hos tingen och människorna.
    En natt, då de sovo sida vid sida på ett
tak, som var tätt beväxt med röd, dövande vallmo,
vaknade den äldste av dem, och knappast hade
han kastat en blick omkring sig, forrän han väckte
de båda andra.
    'Prisad vare var fattigdom, som nodga# #ss
att sova ute i det fria!' sade han till dem. rVaknen
och upplyften edra blickar till himmelen!'
    Nåväl,» sade torkan med en smula m#dare
röst, »detta var en natt, som ingen, som har sett
den, någonsin kan förgäta. Rymden var så Ijus, att
him}en, som oftast liknar ett fast valv, syntes diup
och genomskinlig och fylld med v#or - s#m ett
hav. Ljuset svallade fram och ater d3# h stjär-
norna sågos simma på olika djup, s#mliga inne
bland Ijusvågorna, somliga på deras y#
    Men längst borta och högst uppe sågo de tre
männen ett svagt morker visa sig. Och detta mör-
ker for genom rymden som en boll och kom allt
närmare, och alltsom bollen närmade sig, borjade
den ljusna, men den ljusnade så som rosor-mffle
Gud låta dem alla förvissna!-då de springa ut ur
knoppen. Den blev allt större, och det- Tnorka
höljet omkring den sprängdes så småningo#, och
Ijus brast ut i fyra klara blad på dess sidor. #nt-
ligen, då den var kommen så långt ner som den
närmaste av stjärnorna, stannade den. Då bojde


sig de mörka flikarna alldeles åt sidan, och den
vecklade ut blad på blad av skönt strålande, rosen-
färgat Ijus, till dess att den låg färdig och Iyste
som en stjärna bland stjärnorna.
   Då de fattiga männen sågo detta, sade dem
deras visdom, att i dennå stund föddes på jorden
en mäktig konung, en, vars makt skulle stiga högre
ån Cyrus eller Alexanders. Och de sade till var-
andra: 'Latom oss gå till den nyfoddes fader och
moder och säga dem vad vi ha sett! Törhända
att de då löna oss med en pung mynt eller med
ett armband av guld.'
   De fattade sina långa #randringssta#ar och be-
gå#!o sig på #läg. De-#ar#drade genom shden och
ut genom stadsporten, men där kände de sig vill-
rådiga för ett ögonblick, ty nu utbredde sig fram-
#ör dem den stora, torra, Ijuvliga öknen, som män-
niskorna avsky. Då sågo de den nya stjärnan kasta
en smal strimma av Ijus neröver ökensanden, och
de vandrade förtröstansfullt framåt med stjärnan
som vägvisare.
    De gingo fram hela natten over det vida sand-
fältet, och under hela vandringen talade de om
den unge, nyfödde konungen, som de skulle finna
sovande i en vagga av guld, lekande med ä'del-
stenar. De förkortade nattens timmar genom att
tala om huru de skulle träda fram for hans fader,
konungen, och hans moder, drottningen, och säga
dem, att himlen bådade deras son styrka och makt
och skönhet och Iycka, storre än Salomos.
'    De yvdes över att Gud hade kallat dem att
se stjärnan. De sade sig, att den nyföddes för-
äldrar inte kunde löna dem med mindre än tjugu
pungar guld, kanske skulle de till och med ge dem
så mycket, att de inte mer behövde känna fattig-
domens kval.
    Jag låg på lur i öknen som ett lejonp sade
torkan, )#och ämnade kasta mig över dessa vandrare
med alla törstens kval, men de undgingo mig.
Stjärnan ledde dem hela natten, och på morgonen,
då himmelen Ijusnade och de andra st3ärnorna
bleknade, höll den sig envist kvar och Iyste over
öknen, ända tills den hade fört dem fram till en
oas, där de funno en källa och bärande fruktträd.
Där vilade de hela dagen,-och först mot natten,
då de åter sågo stjärnstrimman randa ökensanden,
gingo de vidare.
    Efter människosätt att se,» fortfor torkan, »var
det en Ijuv vandring. Stjarnan förde dem så, ått
de varken behövde törsta eller hungra. Hon ledde
dem förbi de skarpa tistlarna, hon undvek den
djupa, lösa flygsanden, de sluppo det skarpa sol-
skenet och de heta ökenstormarna. De tre vise
sade ständigt till varandra: 'Gud skyddar oss och
välsignar vår vandring. Vi äro hans sändem#n.'
Men så småningom fick jag dock makt med
dem,» forffor torkan. »Dessa stjärnvandrares hjärtan
förvandlades till en sådan torr öken, som d#n de
vandrade igenom. De fylldes med ofruktbar stolt-
het och ödeläggande girighet.
   #Vi äro (#luds sändemän,' upprepade de tre


visej 'den nyfodde konungens fader lonar oss inte
för hogt, om han sl#anker oss en karavan, lastad
med guld.'
    Antligen forde dem stjarnan over den mång-
beramda Jordanfloden och upp bland ]udalandets
kullar. Och en natt blev den stående over den
lilla staden Betlehem, som låg och gl#nste bland
gröna olivträd på en bergkulle.
    De tre vise sågo sig om efter slott och be-
fästade torn och murar och allt sådant, som till-
hor en kungastad, men dårav sågo de intet. O#h
än värre var, att stjärnljuset inte ens ledde dem in
till staden, utan stannade framför en grotta vid
vägkanten. Där gled det milda Ijuset in genom
öppningen och visade de tre vandrarna ett litet barn,
som låg i sin moders sköte och sovdes till ro.
    Men ehuru nu de tre vise sågo, att stjärn-
Ijuset omslot barnets huvud såsom en krona, blevo
de staende utanför grottan. De gingo inte in for
att förutspå den lille ära och kungariken. De vände
sig bort utan att förråda sin närvaro, de flydde
från barnet och gingo åter uffor kullen.
    '#ro vi utgångna till tiggare, lika ringa och
fattiga som vi själva?' sade de. 'Har Gud fört
oss hit, för att vi skulle gäckas med honom och-
förutspå heder åt en fåraherdes son? I#)etta barn
skall aldrig nå hogre än att vakta sin hjord här
i dalarna.»
    Torkan höll inne och nickade bekräftande till
sina åhörare. Har jag inte rått? tycktes hon #ilja
säga. Det ges något, som ar torrare an okensanden.
Men intet är ofruktbarare an rnänniskohjartat.
    »De tre vise hade inte gått långt, forran de#
tänkte, att de hade gått vilse och inte foljt stjarnan
rätteligenä# fortfor torkan. »Och de vande sina
ögon uppåt för att återfinna stjärnan och den rätta
leden. Men då var stjärnan, som de hade foljt
alltifrån osterlandet, försvunnen från himmelen.
    De trenne frärnlingarna gjorde en häftig rorelse,
deras ansikten uttryckte ett djupt lidande.
    »Det, som nu skedde,» forffor den talande,
#är efter människosätt att doma torhända en gladje.
Det vissa är, att då de tre männen inte mer sågo
stjärnan, forstodo de genast, att de hade syndat
mot Gud. Och det skedde med dem,» forffor
torkan rysande, »såsom det sker med marken om
hösten, da de starka regnen borja. De dar#ade
av skräck som för blixt och åska, deras våsen upp-
mjukades, ödmjukheten sköt upp som #nt g#s
i deras sinnen.
    Tre dagar och nätter vandrade de omkring i
landet för att finna barnet, som de skulle tillbedja.
Men stjärnan visade sig inte för dem, de förvillade
sig alltmer, och de kände den storsta sorg och
förtvivlan. På tredje natten kommo de fram till
denna brunnen för att dricka. Och da hade Gud
förlåtit dem deras synd, så att, da de bojde sig
fram över vattnet, sågo de djupt därnere spegel-
bilden av stjärnan, som hade fört dem från oster-
lanaen.
    Genast sågo de den aven på himmelen, och

den forde dem på nytt till grottan i Betlehem,
och de knäföllo för barnet och sade: 'Vi bringa
dig guldskalar, fulla av rokelse och kostelig kryd-
dor. Du skall bli den största konung, som har levat
på jorden alltifrån dess skapeEse till dess under-
gång.' Då lade barnet sin hand på deras ned-
bojda huvuden, och då de reste sig, se, då hade
det givit dem gåvor, storre, än en konung hade
kunnat skänka. Ty den gamle tiggaren hade blivit
ung, och den spetälske var frisk, och den svarte
t var en skön, vit man. Och man säger, att de
voro så härliga, att de drogo bort och blevo
konungar var och en i sitt rike.))
    Torkan holl inne med sin berättelse, och de
tre främlingarna prisade henne. »Du har berättat
#äl,» sade de.
    »Men det förvånar mig,» sade den enet »att de
tre vise inte göra något för brunnen, som visade
dem stjärnan. Skola de alldeles glömma en sådan
välgärning ?»
    »Bör inte denna brunn ståndigt finnas,» sade
den andre främlingen, »för att påminna människorna,
att Iyckan, som förloras på stolthetens höjder, låter
sig återfinnas i ödmjukhetens djup?»
    »#ro de hädangangna sämre än de levande?»
sade den tredje. »Dör tacksamheten hos dem, som
leva i paradiset?»
    Men då de sade detta, for torkan upp med
ett skri. Hon hade känt igen främlingarna, hon
förstod vilka de resande voro. Och hon flydde
bort som en rasande for att inte behöva se hur de
tre vise männen kallade sina tjänare och ledde fram
till brunnen sina kameler, sor# alla voro lastade
med vattensäckar, och fyllde den arma, bortdoende
brunnen med vatten, som de# hade hämtat från





   BETLEIIEMS BAR:#



    UTANFC# STADSPORTEN i Betlehem stod
en romersk krigsknekt på vakt. Han var iford har-
esk och hjälm, bar ett kort svärd vid sidan och
öll ett långt spjut i handen. Hela dagen stod
an nästan orörlig, så att man verkligen kunde
.ro honom vara en man av järn. Stadsfolket gick
ut och in genom porten, tiggare slogo sig ner i
skuggan under portvalvet, fruktförsäljare och vin-
nandlare satte ned sina korgar och käril på marken
Jredvid krigsknekten, men han gjorde sig knappast
besvär med att vända på huvudet for att se
#fter dem.
    Inte är det där något att betrakta, tycktes han
vilja säga. Vad bryr jag mig om er, som arbeta
och föra handel och komma drivande med olje-
#rukor och vinsäckar? Låt mig få se en krigshär,
om ställer upp sig för att gå emot fienden! Låt
,nig få se vimlet och den heta striden, då en ryttar-
trupp kastar sig över en skara fotfolk ! Låt mig
få se de tappra, som ila fram med stormstegarna
för att bestiga murarna i en belägrad stad! Ingen-
ting kan fröjda mina ögon annat an kriget. Jag
längtar efter att se E#oms ornar blanka i luften.
Jag längtar efter kopparlurarnas dån, efter de s)d-
nande vapnen, efter blodets röda stank.
    Alldeles utanfor stadsporten vidtog ett pr#k-
tigt fält, som var overvuxet med liljor. #rigs-
knekten stod varje dag med blickarna riktade emot
just detta fält, men han tankte inte ett ogonblick
att beundra blommornas utomordentliga skbnhe#
Ibland märkte han, att de forbigående stannade
och frojdade sig åt liljorna, och då forvånade han
sig over att de fordrajde sin vandring for att be-
skåda något sa obetydligt. »Dessa människor veta
inte vad som är skont,» tänkte han.
    Oc# #1id det harl t#nkte detta, s#g han ink
for sina ögon de grons#ande ta#ten och o#
runtomkring Betlehem, utan han dromde sig l#
till en brännhet oken i det solrika Libyen. Ha#
såg en legion soldater i en lång, rat linje
fram över den gula, spårlosa sanden. Inger#
fanns skydd för solstrålarna, ingenstädes en läs-
kande källa, ingenstädes sågs en gräns för öknen
eller ett mål för vandringen. Han såg soldaterna,
utmattade av hunger och törst, vandra framåt med
vacklande steg. Han såg den ene efter den andre
av dem störta omkull, fälld till marken av den glö-
dande solhettan. Men trots allt detta tågade dock
truppen stadigt framåt utan att tveka, utan att t#inka
på att svika fältherren och vända tillbaka.
    »Se där, vad som är skönt !» tänkte krigs-
knekten. »Se där, vad som är värt en blick av en
tapper man !»

    Medan krigsknekten dag efter dag stod på post
på samma plats, hade han det bästa tillfälle att
betrakta de vackra barnen, som lekte omkring ho-
nom. Men det var med barnen som med blom-
morna. Han förstod inte, att det kunde vara mödan
värt att betrakta dem. »Vad är detta att glädjas
at?» tänkte han, då han såg människor le vid att
de betraktade barnen# lekar. »Det är besynnerligt,
att någon kan göra sig gläd je av ett intet.»
    En dag, då krigsknekten som vanligt stod på
sin post utanför stadsporten, fick han se en liten
pilt, som kunde vara omkring tre år gammal, kom-
ma ut på ängen för att leka. Det var ett fattigt
barn, som var klätt i ett litet fårskinn, och som
lekte alldeles ensamt. Soldaten stod och gav akt på
denne nykomne, nästan utan att han själv märkte
det. Det första han fäste sig vid var, att den
lille sprang så lätt över fältet, att han tycktes sväva
p# grässtråens toppar. Men då han sedan borjade
följa med hans lekar, blev han ännu mer forvånad.
#Vid mitt svärd,» sade han till sist, ),detta bamet
leker inte som andra! Vad kan det vara, som det
sysslar med ?»
    Barnet lekte på endast ett par stegs avstånd
från krigsknekten, så att han kunde ge akt på vad
det företog sig. Han såg hur det sträckte ut han-
den för att infånga ett bi, som satt på randen
av en blomma och var så tungt lastat med frö-
mjöl, att det knappast förmådde Iyfta vingarna till
f]ykt. Han såg till sin stora förvåning, att biet
lät sig ta#as utan att forsoka undfly och utan att
bruka sin gadd. Men då den lille väl höll biet
mellan sina fingrar, sprang han bort till en rämna
i stadsmuren, där en samling bin hade sin bostad,
och satte ned det därutanför. Och så snart han
på detta sätt hade hjälpt ett bi, sL#ndade han att
bista ett annat. Hela dagen såg soldaten honom
infånga bin och bära dem till deras hem.
    »Den där pilten är sannerligen dåraktigare än
någon, som jag hittills har skådat,» tänkte krigs-
knekten. #)Hur l#an det falla honom in att forsoka
hjälpa dessa bin, som så väl kunna reda sig honom
förutan, och som till på köpet kunna sticka honom
med sin gadd ? Vad skall det bli för en måan
niska av den där, om han får leva?»
    Den lille kom igen dag efter dag och lekte
ute på ängen, och krigsknekten kunde inte låta bli
att förundra sig över honom och hans lekar. #Det
är bra besynnerligt,# tänkte han, »jag har nu#t
vakt vid denna porten i fulla tre år, och #nda
hittills har jag inte sett något, som har kunnat
upptaga mina tankar förutom detta barnet.»
    Men krigsknekten var på intet sätt glad åt
barnet. Tvärtom kom den lille honom att tanka
på en förfärlig spådom av en gammal judisk siare.
Denne hade nämligen förutsagt, att en tid av fred
en gång skulle sänka sig över jorden. Under
en tidrymd av tusen år skulle intet blod utgjutas,
intet krig föras, utan människorna skulle älska var-
andra som bröder. Då krigsknekten tänkte på att
något så fasansfu]lt kunde gå i verkställighet, ilade


en rysning genom hans kropp, och han grep hårt
om spjutet liksom för att söka ett stöd.
Och nu, ju mer krigsknekten såg av den lille
och hans lekar, desto oftare kom han att tanka
på den tusenåriga fredens rike. Visserligen fruk-
tade han inte, att det redan kunde vara kommet,
men han tyckte inte om att behöva tänka på något
så avskyvärt.
    En dag, då den lille lekte bland blommorna
ute på det vackra fältet, kom en mycket hård regn-
skur smattrande ner ur molnen. Då han märkte
hur stora och tunga de droppar voro, som slogo
ner på de ömtåliga liljorna, tycktes han bli orolig
för sina vackra vänner. Han skyndade bort till
den största och skönaste ibland dem och böjde
den styva stängeln, som uppbar blommorna, ner
mot jorden, så att regndropparna träffade kalkarnas
undersida. Och så snart han hade forfarit sålunda
med ett blomstånd, skyndade han till ett annat
och böjde dess stängel på samma satt, så att blom-
kalkarna vändes mot jorden. Och så till ett tredje
och ett fjärde, till dess att alla ängens blommor
voro skyddade mot det häftiga regnet.
    #rigsknekten log inom sig, då han såg gos-
sens arbete. »Jag är rädd för att liljorna inte bli
honom tacksamma för detta,» sade han. »Varje
stängel är naturligtvis avbruten. Det kan inte gå
an att böja dessa styva växter på det sättet.»
    l#en då regnskuren äntligen upphorde, såg
krigsknekten den lille gossen skynda fram till liljor-
na och resa upp dem. Och till hans obeskrivliga
förvånin# böjde barnet utan den minsta svårighet
de styva stänglarna räta. Det v;sade sig, att ingen
enda av dem var bruten eller skadad. Han sl#yn-
dade från blomma till blomma, och alla de räddade
liljorna strålade snart i full glans över ången.
    Då krigsknekten såg detta, överfölls han av
en besynnerlig vrede. )#Se, ett sådant barn !)) tänkte
han. »Det är otroligt, att det #an företaga sig något
så vansinnigt. Vad skall det bli for en man av
den där, som inte en gång kan tåla att se en
lil ja förstöras? Hur skulle det avlöpa, om en sådan
där måste gå ut i krig? Vad skulle han taga s#g
till, om man befallde honom att sätta eld p3. ett
hus, uppfyllt av kvinnor och barn, eller att borra
i sank ett skepp, som flyter på vattnet med hela
sin besättning ombord ?»
    Ater kom han att t#inka på den gamla profetian,
och han började frukta, att den tid #ndå Yerldige#
kunde vara kommen, då den skulle g# i uppfyllelse.
 l#ftersom ett barn är kommet sådant som detta,#
tänkte hanä#så är kanske denna förfärliga tid helt
nåra. Det råder redan nu fred over hela vårlden,
och säkerligen skall krigets dag aldrig mer uppg#.
Hädanefter skola alla människor vara av samma
sinnelag som detta barnet. De skola frukta för att
skada varandra, ja, de skola inte en gång ha
hjärta att förstöra ett bi eller en blomma Inga
stora bragder skola komma att utövas. Inga har-
liga segrar skola vinnas, och ingen Iysande trium-
fator skall tåga upp på ICapitolium. Det skall inte
mera ges något att efterlängta for en tapper man.


    Och krigsknekten, som alltjämt hoppades att
snart få uppleva nya krig och längtade efter att
genom hjältedater svinga sig upp till makt och
rikedom, kände sig så uppretad på den lille tre-
åringen, att han hotande sträckte spjutet efter ho-
nom, nästa gång han sprang förbi.
    En annan dag åter var det varken bin eller
liljor, som den lille sökte att bistå, utan han före-
tog sig något, som föreföll krigsknekten ännu mycket
mer onödigt och otacksamt.
    Det var en förfärligt varm dag, och solstrålarna,
som föllo på soldatens hjälm och harnesk, upp-
hettade dem så, att det kändes, som bure han på
sig en dräkt av eld. För de förbigående såg det
ut, som om han skulle lida förskräckligt av värmen.
Hans ögon stodo blodsprängda ut ur huvudet,
och skinnet på hans läppar skrumpnade, men krigs-
knekten, som var härdad att utstå den brännande
hettan i Afrikas öknar, tyckte, att detta var en små-
sak, och det föll honom inte in att flytta sig från
sin vanliga plats. Han fann tvärtom behag i att
visa de förbigående, att han var så stark och ut-
hållig, att han inte behövde söka skydd mot solen.
Medan han på detta sätt stod och nära nog
lät sig stekas levande, kom den lille gossen, som
brukade leka på fältet, plötsligen fram till honom.
Han visste väl, att legionären inte var någon av
hans vänner, och han brukade akta sig för att
komma inom räckhåll för hans spjut, men nu sprang
han ända fram till honom, betraktade honom länge
och noga och skyndade därpå i full fart bortåt
vägen. Då han om en sfund kom #illba#a, holl
han bada händerna ut#redda som en skål och förde
på så sätt m ed sig ett par droppar vatten.
    »Månne detta barnet nu har tagit sig det orådet
före att springa och hämta vatten åt mig?» tänkte
soldaten. »Det saknar verkligen allt förstand. Skul e
inte en romersk legionär kunna tåla en smu#a
värme# Vad behöver den där pilten springa om-
kring för att hjälpa dem, som ingen hjälp behöva?
Jag har ingen lust efter hans barmhärtighet. Jag
önskar, att han och alla de, som likna honom,
vore borta ur världen.
    Den lille kom mycket sakta gående. Han höl!#
sina fingrar hårt sammantryckta, för att intet
skulle spillas bort eller rinna över. Medan han
närmade sig krigsknekten, höll han sina ögon
ängsligt fästa på den lilla smula vatten, som ha#
förde med sig, och såg alltså inte, at t d#
stod med hårt rynkad panna och avvisande bli#kir.
Äntligen stannade han tätt framför legionären och
bjöd honom vattnet.
    Under det att han hade gått, hade hans tunga,
Ijusa lockar fallit allt längre ner över hans panna
och ögon. Han skakade på huvudet flera gånger
för att få undan håret, så att han skulle bli i stånd
att se upp. Då detta äntligen Iyckades honom och
han varseblev det hårda uttrycket i krigsknektens
ansikte, blev han dock inte skrämd, utan stod kvar
och inbjöd honom med ett förtjusande leende att
dricka av vattnet, som han förde med sig. Men
krigsknekten kände ingen lust att taga emot en väl-


g#arning av detta barn, som han betraktade som
sin fiende. Han såg inte ner i dess vackra ansikte,
utan stod stel och orörlig och gjorde inte min av
att förstå vad barnet ville göra för honom.
    Men pilten kunde inte heller fatta, att den
andre ville visa av honom. Han log alltjämt lika
förtroendefullt, reste sig på tåspetsarna och sträckte
händerna så mycket i höjden som möjligt, för att
den storväxte soldaten lättare skulle komma åt
vattnet.
    Legionären åter kände sig så förolämpad över
att ett barn ville hjälpa honom, att han grep om
spjutet för att jaga den lille på flykten.
    Men nu hände sig, att just i samma ögonblick
hett# och solsken med en sadan häftighet ström-
made ner över krigsknekten, att han såg röda
flammor låga framför ögonen, och han kände hjär-
nan smälta inne i huvudet. Han fruktade, att solen
skulle mörda honom, om han inte i samma stund
kunde finna någon lindring.
    Och utom sig av skräck över den fara, vari
han svävade, kastade han ner spjutet på marken,
fattade med båda händerna om barnet, Iyfte upp
det och sög till sig så mycket han kunde av vattnet,
som det höll mellan händerna.
    Det var väl endast ett par droppar han på detta
sätt fick på tungan, men mer behövdes inte heller.
Så snart han hade smakat vattnet, for en Ijuv
svalka genom hans kropp, och han kände inte mer,
att hjälm och harnesk brände och tyngde. Sol-
skålarna hade förlorat sin dödande makt. Hans
torra låippar blevo åter mjuka, och de röda flam-
morna dansade inte mer för hans ögon.
    Innan han hade haft tid att m#rka allt dett2,
hade han redan satt ner barnet, och det sprang
åter och lekte borta på ängen. Nu började han
förvånad säga till sig själv: »Vad var det för ett
vatten detta barnet bjöd mig? Det var en härlig
dryck. Jag måste verkligen visa det min tacksamhet.»
    Men eftersom han hatade den lille, slog han
snart bort dessa tankar. »Det är ju bara ett barn,»
tänkte han, »det vet inte varför det handlar så eller
så Det leker endast den lek, som bäst behagaF
det. Far det måhända någon tacksam#let av #ien
eller av liljorna? För den piltens skull behöver
jag dock inte göra mig omak. Han vet inte ens,
att han har bistått mig.#
    Han kände sig om möjligt än mer uppretad
på barnet ett par ögonblick darefter, d# #t
anföraren för de romerska soldater, som vor#
lagda i Betlehem, komma ut genom porten. »Se,#;
tänkte han, »vilken fara som jag har lupit genom
den lilles tilltag ! Om Voltigius hade kommit
gående här förbi endast ett grand tidigare, hade
han fått se mig stå med ett barn i famnen.
    Hövitsmannen gick emellertid rätt fram ffll
krigsknekten och frågade honom om de här kunde
tala samman, utan att någon Iyssnade till dem.
Han hade en hemlighet att meddela honom. »Om
vi bara flytta oss tio steg från portenä# svarade
krigsknektenä#så kan ingen höra oss.»
    #DU vet,» sade hövitsmannen, »at#konung He-


rodes #ång på #ång har försökt att bemäktiga sig
ett barn, som växer upp här i Betlehem. Hans
siare och präster ha sagt honom, att detta barn
skall bestiga hans tron, och darjämte ha de förut-
spått, att den nye konungen skall införa ett tusen-
årigt rike av fred och helighet. Du förstår alltså,
att Herodes gärna vill göra honom oskadlig.»
    »Ja, jag förstår,)# sade krigsknekten ivrigt, »men
detta måste j#l vara den lättaste sak i världen.»
    »Det skulle för visso vara mycket lätt,» sade
hövitsmannen, )#om konungen endast visste vilket
av alla de barn, som finnas i Betlehem, som är
det åsyftade.»
    #rigsknektens panna lade sig i djupa veck. »Det
ar skada, att hans spåmän inte kunna upplysa om
detta.»
    »Men nu har Herodes funnit på en list, var-
igenom han tror sig kunna oskadliggöra den unge
fridsfurstenä# fortfor hövitsmannen. »Han utlovar
en härlig gåva åt var och en, som vill bistå honom.»
    »Vad helst Voltigius befaller, skall bli utfört
även utan lön eller gåva,» sade soldaten.
    »Jag tackar dig,» svarade hövitsmannen. #Hör
nu konungens plan! Han ämnar fira årsdagen av
sin yngste sons födelse genom att anordna en fest,
till vilken alla gossebarn i Betlehem, som äro
mellan två och tre år gamla, skola bli inbjudna
jämte sina mödrar. Och vid denna fest-»
    Han avbröt sig och skrattade, då han såg det
uttryck av leda, som överfor soldatens ansikte.
    #Min vån,# forffor han, »du behöver inte frukta
för att Herodes tänker använda oss som barnskötare.
Böj nu ner ditt öra till min mun, så skall jag
anförtro dig hans avsikter.»
    Hövitsmannen viskade länge med krigskne#-
ten, och då han hade meddelat honom allt, sade
han:
    #Jag behöver väl inte säga dig, att den storsta
tystlåtenhet är nödvändig, om inte hela företaget
skall misslyckas.)#
    »Du vet, Voltigius, att du kan lita på mig,»
sade krigsknekten.
    Då anföraren hade avlägsnat sig och krigs-
knekten åter stod ensam på sin post, såg han sig
om efter barnet. Det lekte alltjämt bland blom-
morna, och han överraskade sig med att tån}#a,
att det svävade omkring dem så lätt och behag-
fullt som en fjäril.
    Plötsligt började krigaren att skratta. »Det #r
sant,» sade han, »jag skall inte länge behöva for#rga
mig över det där barnet. Det skall också bli
inbjudet till Herodes fest denna kväll.#
    ICrigsknekten stod kvar på sin post hela dagen,
ånda tills kvällen kom och det blev tid att stänga
stadsportarna för natten.
    Då detta var gjort, vandrade han genom smaia
och mörka gator fram till ett präktigt palats, som
Herodes ägde i Betlehem.
    I det inre av det väldiga palatset fanns en
stor, stenlagd gård, som omkransades av bygg-
nader, utmed vilka löpte tre öppna gallerier, det
ena ovanför det andra. På det översta av dessa

gallerier hade konungen bestämt att festen för de
betlehemitiska barnen skulle äga rum.
    Detta galleri var, likaledes på konungens ut-
tryckliga befallning, förvandlat, så att det liknade
en täckt gång i någon härlig lustgård. I taket sling-
rade vinrankor, från vilka hängde yppiga druv-
klasar, och utmed väggar och pelare stodo små
granat- och orangeträd, som voro överhöljda med
mogna frukter. Golven voro strodda med avploc-
kade rosenblad, vilka lågo tätt och m jukt som
en matta, och utmed balustraden, utmed taklisten,
utmed borden och de låga divanerna, öYerallt löpte
girlander av vita, strålande liljor.
    I denna blomstergård stodo här och där stora
marmorbassänger, där guld- och silverglittrande
fiskar lekte i genomskinligt vatten. I träden sutto
brokiga fåglar från långt avlägsna länder, och i
en bur fanns en gammal korp, som oupphörligen
talade.
    Då festen började, tågade barn och mödrar in
på galleriet. Barnen hade genast vid inträdet i
palatset blivit smyckade i vita dräkter med purpur-
bårder och fått kransar av rosor på sina mörk-
lockiga huvuden. I#vinnorna kommo in ståtliga i
sina röda och blå dräkter, i sina vita slöjor, som
hängde ner från höga, toppiga huvudbonader, be-
satta med guldmynt och kedjor. Somliga buro sitt
barn högt uppsatt på skuldran, andra ledde sin
son vid handen, och nagra åter, vilkas barn voro
blyga och förfärade, hade Iyft upp dem på sina
armar.
    #vinnorna slogo sig ner på golvet i ga#lerie#.
Så snart de hade tagit plats, kommo slavar och
nedsatte framför dem låga bord, på vilka upp-
dukades utsökt mat och dryck, såsom det höves
på en konun#s fest, och alla dessa Iyckliga mödrar
började äta och dricka utan att avlägga denna
stolta, behagfulla värdighet, som är de betle-
hemitiska kvinnornas största prydnad.
    Längs utmed galleriets vägg och nästan bort-
skymda av blomgirlander och fruktbelastade träd
voro uppställda dubbla rader av krigsknektar i full
rustning. De stodo fullkomligt orörliga, som om
de inte hade något att göra med det, som för-
siggick omkring dem. #vinnorna kunde dock inte
underlåta att stundom kasta en undrande blick
på denna skara av järnklädda. #Vartill behövas
de dar?» viskade de. #Menar Herodes, att vi inte
veta att skicka oss ? Tror han, att det behöves
en sådan mängd krigsknektar för att vaka oYer

OSS .7#
    Men#andra viskade tillbal#a, att det var, som
det skulle vara hos en konung. Herodes själv gav
aldrig en fest, utan att hela hans hus var upp-
fyllt av krigsknektar. Det var för att hedra dem,
som de tungt beväpnade legionärerna stodo där
och höllo vakt.
    Under festens första stunder kände de sm#
barnen sig blyga och osäkra och höllo sig stilla
bredvid sina mödrar. Men snart borjade de sätta
sig i rörelse för att taga i besittning de h#rlig-
heter, som Herodes bjöd dem.

    Det var ett förtrollat land, som konungen
hade skapat för sina små gäster. Då de genom-
vandrade #alleriet, funno de bikupor, vilkas
honung de kunde plundra, utan att ett enda vresigt
bi hindracle dem. De funno träd, som bugande
sänkte ner till dem sina fruktbelastade grenar. De
funno i en vrå trollkonstnärer, som i ett nu trol-
lade deras fickor fulla med leksaker, och i ett annat
hörn av gallerietlen djurtämjare, som visade dem
ett par tigrar, så tama, att de kunde rida på deras
rygg.
    Men i detta paradis med alla dess fröjder fanns
det dock intet, som så tilldrog sig de smås upp-
märksamhet som den långa raden av krigsknektar,
som stod orörlig utmed galleriets ena sida. Deras
blickar fängslades av deras Iysande hjälmar, av
deras stränga, stolta ansikten, av deras korta svärd,
som sutto instuckna i rikt utsirade slidor.
    Allt under det att de lekte och rasade med
varandra, tänkte de dock oupphörligt på krigs-
knektarna. De höllo sig ännu på avstånd från dern,
men de längtade efter att få komma dem nära,
att fa se, om de voro levande och verkligen kunde
röra sig.
    Leken och festglädjen tilltog i varje ögonblick,
men soldaterna stodo alltjämt orörliga. Det före-
föll otroligt för de sma, att människor kunde st#
så nära dessa druvklasar och alla dessa läckerheter
utan att sträcka ut en hand och gripa dem.
    #ntligen var det en av piltarna, som inte
kunde behärska sin nyfikenhet. Han nalkades sakta
och beredd till snabb flykt en av de jå'rnklädda,
och då soldaten alltjämt förblev orörlig, kom llan
allt närmare. Slutligen var han honom så nära, att
han kunde fingra på hans sandalremmar och pa
hans benskenor.
    Då, som om detta hade varit en oerhörd för-
brytelse, satte sig på en gång alla dessa järnmän-
niskor i rörelse. T ett obeskrivligt raseri kastade
de sig över barnen och grepo dem. Somliga
svängde dem över sina huvuden som kastvapen
och slungade dem mellan lampor OCIl girlander
över galleriets balustrad ned till marken, där de
dödades mot marmorbeläggningen. Några drogo
sina svärd och genomborrade barnens hjärtan, andra
åter krossade deras huvuden mot väggen, innan
de kastade dem ner på den nattmörka gården.
    Under första ögonblicket efter överfallet för-
nams endast en dj# tystnad. De små kropparna
svävade ännu i luften, kvinnorna voro förstenade
av häpnad. Men på en gång vaknade alla dessa
olyckliga upp ti#l att förstå vad som hade hånt,
och de rusade med ett samfäl]t förfärligt skrik
fram mot knektarna.
    Där funnos ännu barn kvar u#pe på galleriet,
som inte hade blivit infångade vid första anfallet.
Krigsknektarna jagade dem, och deras mödrar ka-
stade sig ner framför dem och fattade med bara
händer om de blottade svärden för att avvända
dödshugget. Några kvinnor, vilkas barn redan
voro döda, störtade sig mot krigsknektarna, fattade

dem vid strupen och försökte taga hämnd far sina
små genom att stryp# deras mördare.
    Under denna vilda förvirring, medan förfärliga
skrik Ijödo genom palatset och de grymmaste
blodsdåd utövades, stod krigsknekten, som bru-
kade hålla vakt vid stadsporten, alldeles orörlig
just vid början av trappan, som ledde ner från
galleriet. Han deltog inte i striden och mördandet;
endast mot de kvinnor, som hade Iyckats rycka
till sig sina barn !och försökte fly med dem utför
trappan, Iyfte han svärdet, och blotta anblicken
av honom, där han stod mörk och obeveklig
var så skrä'mmande, att de flyende hellre kastade
sig ner över balustraden eller vände om in i
stridsvimlet, än de utsatte sig för faran att tränga
förbi honom.
    »Voltigius har sannerligen gjort rätt, som givit
mig denna post,» tänkte krigsknekten. »En ung
obetänksam krigare skulle ha lämnat sin plats och
givit sig in i vimlet. Om jag hade låtit locka
mig härifran, skulle minst ett tiotal barn ha und-
kommit.»
    Vid det han tänkte så, fästes hans uppmärk-
samhet på en ung kvinna, som hade ryckt till sig
sitt barn och nu i snabb flykt kom rusande mot
honom. Ingen av de legionärer, som hon måste
rusa förbi, kunde stänga hennes väg, därför att
de befunno sig i full kamp med andra k'vinnor,
och på så sätt hade hon nått fram till ändan av
galleriet.
    #Se där en, som håller #å att komma l#ckligt
 unaan !» tänkte krigsknekten #Varken hon eller
barnet äro sårade Om nu inte jag stode
här»
    Kvinnan kom emot krigsknekten med en fart,
som om hon flöge, och han hade inte tid att
tydligt uppfatta hennes eller barnets ansikte. Han
endast sträckte ut svärdet, och med barnet i sina
armar störtade hon däremot. Han väntade, att i
nästa sekund både hon och barnet skulle falla ge-
nomborrade ti#l marken.
    Men i detsamma hörde soldaten ett ilsket sur-
rande över sitt huvud, och strax därpå kände han
en häftig smärta i ena ögat. Den var så skarp
och pinsam, att han blev bedövad, förvirrad, och
svärdet föll ur hans hand ner på golvet.
    Han förde handen upp till ögat, fick fatt på
ett bi och förstod, att det, som hade vallat den
#örfärliga smärtan, endast var stinget av det lilla
djurets gadd. Han böjde sig blixtsnabbt ner efter
svärdet, i hopp att det ännu inte skulle vara för
sent att hejda de flyende.
    Men det lilla biet hade gjort sin sak mycket
väl. Under den korta tid, som det hade förblindat
krigsknekten, hade den unga modern hunnit att
r usa förbi honom nedåt trappan, ocll ehuru han
med all hast skyndade efter henne, kunde han
inte mer finna henne. Hon var försvunnen, och
i hela det stora palatset kunde ingen upptäcka henne.


  #/Nästa morgon stod krigsknekten jämte några
av sina kamrater på vakt strax inrlanför stadsporten.
#et var en tidig timme, och de tunga portarna
voro nyligen öppnade. Men det föreföll, som om
ingen hade väntat, att de skulle oppnas denna mor-
gon, ty inga skaror av lantarbetare strömmade
ut ur staden, såsom det eljest var vanligt om mor-
gonen. Alla Betlehems invanare voro så uppfyllda
av skräck över nattens blodbad, att ingen vågade
lämna sitt hem.
    #Vid mitt svärd,» sade soldaten, där han stod
och stirrade inåt den trånga gatan, som ledde fram
till porten jag tror, att Voltigius har fattat ett
oklokt beslut. Det hade varit bättre, om han hade
hållit portarna stängda och låtit genomsöka varje
hus i staden, ända tills han hade funnit pilten,
som Iyckades undkomma från festen. Voltigius
räknar på att hans föräldrar skola söka föra honom
härifrån, så snart de få veta, att portarna stå
öppna, och han hoppas, att jag skall kunna fånga
honom just här i porten. Men jag är rädd för
att detta inte är en klok beräkning. Hur lätt kan
det inte Iyckas dem att sticka undan ett barn!»
    Och han undrade om de väl skulle försöka
att gömma barnet i en åsnas fruktkorg eller i någon
ofantlig oljekruka eller bland en karavans sädes-
balar.
    Medan han stod och väntade, att man skulle
försöka överlista honom på detta sätt, blev han
varse en man och en kvinna, som skyndsamt kommo
nedåt g#tan och närmade sig porten. De gingo fort
och kastade ängsliga blickar bakom sig, såsom vore
de stadda på flykt llndan någon fara. Mannen höll
en yxa i handen, och han fattade om den med ett
fast grepp, såsom vore han besluten att med våld
bana sig fram, om någon stängde vägen för honom
    Men krigsknekten såg inte så mycket pa
mannen som pa kvinnan. Han tänkte på att hon
#tar lika högväxt som den unga modern, vilken
föregående kväll undkom honom. Han lade också
märke till att hon bar klänningskjorteln uppkastad
#iver huvudet. Hon bär den kanske så, tänkte han,
för att dölja, att hon håller ett barn på sin arm.
    Ju närmare de kommo, desto tydligare såg
krigsknekten barnet, som kvinnan bar p# armen,
avteckna sig under den upplyt'tade klänningen.
»Jag är viss om att det är hon, som i går kom
undan,» tänkte han. »Jag hann inte att se hennes
an#ikte, men jag känner igen den höga gestalten.
Och här kommer hon nu med barnet p# #men
utan att ens försöka att hålla det dolt. Jag hade
inte vågat hoppas på en sådan Iyckträff.»
    Mannen och kvinnan fortsatte sin snabba vand-
ring ända fram till stadsporten. De hade tydligen
inte väntat, att de skulle bli hejdade här, de ryckte
till av skräck, då krigsknekten fällde sitt spjut
framför dem och stängde dem vägen.
    #Varför nekar du oss att vandra ut på fälten
till vårt arbete ?» frågade mannen.
    »Du skall strax få gå,» sade soldatenä#jag måste
bara först se vad din hustru håller dolt under
#in klädnad.#

    »Vad 'år det att se?» sade mannen. #Det
'är endast bröd och vin, som j#i skola leva av
under dagen.»
    »Du säger törhända sant,» sade soldaten, »men
om det är så, varför vänder hon sig bort, varför
låter hon mig inte godvilligt se vad hon bär?»
    »Jag vill inte, att du skall se detä# sade man-
nen. »Och jag råder dig, att du låter oss komma
härförbi.»
    I detsamma höjde mannen yxan, men kvinnan
lade handen på hans arm.
    »Inlåt dig inte i strid!» bad hon. »Jag vill
försöl#a något annat. Jag skall låta honom se det,
som jag bär, och jag är viss, att han inte kan
göra det något ont.#
    Och med ett stolt och förtroendefullt leende
vände hon sig mot soldaten och kastade undan
en flik av sin klädnad.
    I detsamma for soldaten tillbaka och stängde
ögonen, liksom bländad av en stark glans. Det,
som kvinnan höll dolt under sin klädnad, str#lade
mot honom s# bländande vitt, att han först inte
visste vad han så#.
   »Jag trodde, att du ilÖIl ett barn på armen,»
sade han.
   »Du ser vad jag bå#'r,» genmälde kvinnan.
    Da äntligen såg soldaten, att detta, som blän-
dade och Iyste, endast var en knippa vita liljor
av samma slag, som vä'xte ute på fältet. Men deras
glans var mycket rikare och mer strålande. Han
kunde knappt uthärda att betrakta dem.
    Han stack in sin hand bland blommorna. Han
kunde inte komma ifrån tanken, att det måste vara
ett barn, som kvinnan bar, men han kände blott
de svala blombladen.
    Han kände sig bittert bedragen, och han skulle
i vredesmod gärna ha fängslat både mannen och
kvinnan, men han förstod, att han inte kunde ge
något skäl för ett sådant handlingssätt.
    Då kvinnan såg hans förvirring, sade hon: )#Vill
du nu låta oss ga ?#)
    #rigsknekten tog tyst undan spjutet, som han
höll framför portöppningen, och trädde åt sidan.
    Men kvinnan drog åter sin klädnad fram over
blommorna och betraktade på samma gång det,
som hon bar på sin arm, med ett hult leende.
#Jag visste, att du inte skulle kunna göra det något
#nt, om du endast fick se det,» sade hon t#JI
krigsknekten.                     I
    Härpå sh#ndade de bort, men krigsknekten stod
och såg efter dem, så länge de voro inom synh#ll.
    Och under det att han följde dem med blic-
karna, tyckte han sig åter viss, att hon inte bar
på sin arm en knippa liljor, ut#n ett verkligt,
levande barn.
    Medan han ännu stod och såg efter de b#da
vandrarna, hörde han höga rop uppifrån gatan.
Det var Voltigius och några av hans må;n, som
kommo springande.
    »Hejda dem !» ropade de. »Stäng porten för
dem! Låt dem inte undkomma!)#
    Och då de hunno fram till krigsknekten, be-


rättade de, att de hade funnit det
spar. De hade nu sökt honor#
då var han åter undflydd. De
äldrar skynda bort med honol
stark, gråskäggig man, som ba
var en högväxt kvinna, som höl
den unnka#t# kl#ln# n.
    I samma ogonblick Voltigius berättade detta,
kom en beduin ridande in genom porten på en god
häst. I#rigsknekten rusade utan ett ord bort till
ryttaren. Han ryckte honom våldsamt ned av
hästen, kastade honom till marken, och med ett
språng var han själv uppe i sadeln och jagade
åstad bortåt vägen.



    Ett par dagar därefter red krigsknekten fram
genom den förfärliga bergöknen, som uppfyller
södra delen av Judeen. Han förföljde alltjämt de
tre flyktingarna från Betlehem, och han var utom
sig över att denna fruktlösa jakt aldrig tog ett slut.
    »Det ser sannerligen ut, som om dessa män-
niskor skulle ha förmåga att sjunka ner i jorden,#
sade han knotande. »Hur manga gånger har jag
inte under dessa dagar varit dem så nära, att jag
just ämnat slunga mitt spjut efter barnet, och likväl
ha de undkommit mig ! Jag börjar tro, att jag
aldrig skall hinna dem.»
    Han kände sig modlos, likt en, som tror sig
mårka, att han kämpar mot något övermäktigt.
Han frågade sig om det kunde vara möjligt, att
gudarna beskyddade dessa människor mot honom
    »Det är fåfäng möda. Låt mig vända om, innan
jag förgås av hunger och törst i detta ödsliga
land!# sade han gång på gång till sig själv.
    Men då greps han av fruktan för det, som
kunde möta honom vid hemkomsten, om han vände
om med oförrättat ärende. Det var han, som
redan tvenne gånger hade låtit barnet undkomma.
Det var inte troligt, att varken Voltigius eller He-
rodes skulle förlåta honom något sådant.
    »Så länge som Herodes vet, att ett av Betle-
herns barn ännu lever, skall han alltjämt lida av
samma ängslan,» sade krigsknekten. »Det troligaste
är, att han skall söka lindra sina kval genom att
upphänga mig på korset.»
    Det var en het middagsstund, och han led
förfärligt av att rida fram i denna trädlösa bergs-
trakt på en vä#, som slingrade sig i djupa dal-
klyftor, där inte en vind rörde sig. Både häst
och ryff#re voro färdiga att störta.
    Sedan flera timmar hade krigsknekten förlorat
varje spår av de flyende, och han kinde sig mer
modlös än någonsin.
    )#Jag maste uppge det» tänkte han. »Sanner-
ligen jag tror, att det lönar mödan att vidare
förfölja dem. De måste ändå förgås i denna för-
skräckliga ödemarken.»
    Då han tänkte så, varseblev han i en klipp-
vägg, som reste sig nära vägen, den välvda in-
gången till en grotta.



    Han styrde genast sin hä#
öppningen. »Jag vill vila ut en
klipphålan,» tänkte han. #anj
kan börja förföljandet med fl

    Då han skulle gå in i gra
han av något märkligt. På va
gången växte tvenne sköna lilj
där höga och raka, f#llsatta av
sände en berusande honun sdo

t fram till grott-
stund i den svala
,ke att jag sedan
rnyad kraft.»

ttan, överraskadels
r sin sida om in-
stånd. De stodo
blommor. De ut-
ft, och en mängd
bin surrade omkring dem.

    Det var en så ovanlig syn i denna öken, att
krigsknekten företog sig något utomordentligt. Han
bröt av en stor, vit blomma och tog den med
sig in i klipphålan.

    Grottan var varken djup eller mörk, och så
snart han trädde in under dess valv, såg han, att
därinne redan funnos trenne vandrare. Det var
en man, en k#inna och ett barn, som lågo utsträckta
på marken, försänkta i djup sömn.

    I#rigsknekten hade aldrig känt sitt hjärta bulta
så som vid denna syn. Detta var just de tre
flyktingar, som han så länge hade jagat. Han
kände genast igen dem. OC11 här lågo de sovande,
ur stånd att försvara sig, helt och hållet i hans
våld !
    Hans svärd for rasslande ur slidan, och han
böjde sig ner över det slumrande barnet.

    Han förde svärdet sakta ner mot dess hjärta
och måttade noga för att kunna avfärda det med
en enda stöt.
    Mitt i hugget hejdade han sig ett ögonblick
för att se barnets ansikte. D# han nu visste sig
säker om seger, kände han en grym njutning vid
att betrakta sitt offer.
    Men då han såg barnet, förökades om möjligt
hans glädje, ty han kände igen den lille pilten,
som han hade sett leka med bin och liljor på
fältet utanför stadsporten.
    »Ja visstäi tänkte han, »jag borde ha förstått
detta hela tiden. Det är därför, som jag alltid har
hatat det här barnet. Detta är den bebådade
fridsf ursten .»
    Han sänkte åter svärdet, i det han tänkte:
  å jag lägger ner detta barnets huYud in#ör
Herodes, skall han göra mig till anförare för sin
livvakt.))

Under det att han förde svärdspetsen allt när-

mare den sovande, fröjdade han sig med att saga
till sig själv: #)Denna gång åtminstone skall ingen
komma emellan och rycka honom ur mitt våld.»

    Men krigsknekten höll ännu i sin hand liljan,
som han hade brutit vid ingången till grottan, och
under det han tänkte så, flög ett bi, som hade suttit
gömt i dess kalk, upp mot honom och for sur-
rande gång på gång runtom hans huvud.

    #rigsknekten ryckte till. Han kom ihåg bien,
som den lille pilten hade burit hem, och han
tankte på att det var ett bi, som hade h jälpt
barnet att undkomma från Herodes gästabüd.

    Denna tanke slog honom med forvåning.


Han höll svärdet stilla och stod och Iyssnade
efter biet.

    Nu hörde han inte mer detlill
Men medan han stod där alldel
att lägga märke till den starka,
tströmmade från liljan, som I

    D# kom han att tänka på
lille pilten hade bistått, och I
det var en knippa liljor, som

la djarets surrande.
es stilla, kom han
Ijuva doften, som
an höll i handen.

liljorna, som den
an kom ihåg, att
hade skymt undan
barnet för hans blickar och hjälpt det att und-
komma genom stadsporten.

    Han blev alltmer tankfull, och han drog till
sig svärdet.

    äBien och liljorna ha vedergällt honom hans
välgärningar,» viskade han till sig själv.

    Han kom att tänka pa att den lille en gång
hade bevisat även honom en välgärning, och en
djup rodnad steg upp i hans ansikte.

    »l#an en romersk legionär glömma att veder-
gälla en mottagen tjanst ?#) viskade han.

    Han kämpade en kort strid med sig själv. Han
tänkte på Herodes och på sin egen lust att förinta
den unge fridsfursten.

    »Det anstår inte mig att doda detta barn, som
har räddat mitt liv,» sade han dock till sist.

    Och han böjde sig ner och lade sitt svärd
vid barnets sida, på det att flyktingarna vid upp-

vaknandet skulle förstå vilken fara de hade
undgått.
    Då såg han, att barnet var vaket. Det låg
och betraktade honom med sina skona ogon, vilka
tindrade som stjärnor.
Och krigsknekten böjde ett knä för barnet.
    )#Herre, du är den mäktige,» sade han. »Du
är den starke segraren. Du är den, som gudarna
älska. Du är den, som kan trampa på ormar och
skorpioner.»
    Han kysste hans fötter och gick sedan sakta
ut ur grottan, medan den lille l#g och såg efter
honom med stora, förvånade barnaogon.





              FLYKTEN TILL EGYPTEN


    LANGT BORTA i en av österlandets oknar
växte for många, många år sedan en palrn, som
var b#de ofantligt gammal och ofantligt hog. Alla,
som drogo fram genom oknen, maste stanna och
betrakta den, ty den var mycket starre an andra
palmer, och man brukade säga om den, att den
för visso skulle komma att bli hogre än obelisker
och pyramider.
    Där nu denna stora palm stod i sin enslighet
och skadade ut över oknen, fick den en dag se
nagot, som kom dess väldiga bladkrona att vagga
fram och åter av förvåning på den smala stammen.
Borta vid ökenranden kommo tva ensamma män-
niskor vandrande. De voro ännu på det avstånd,
då kameler synas så smi som myror, men det var
alldeles säkert två människor. Två, som voro främ-
lingar i öknen, ty palmen kände ökenfolket; en
man och en kvinna, som varken hade vägvisare
eller lastdjur eller tält eller vattensäck.
    #Sannerligen,» sade palmen till sig självä#dessa
båda äro hitkomna för att do.»
Palmen kastade snabba blickar omkring sig.
»Det förvånar mig,» sade denä,att lejonen inte
redan äro ute för att jaga detta byte. Men jag
ser inte ett enda vara i rörelse. Inte heller ser jag
någon av öknens rövare. Men de komma nog.#
    #Det väntar dem en sjufaldig död,» tänkte
palmen. »Lejonen skola sluka dem, orrnarna stinga
dem, törsten förtorka dem, sandstormen begrava
dem, rövarna fälla dem, solstynget förbränna dem,
fruktan förgöra dem.#
    Och den försökte tänka på annat. Dessa män-
niskors ode gjorde den vemodig.
    Men på hela öknens rymd, som låg utbredd
under palmen, fanns intet, som den inte hade kånt
och betraktat seaan tusen år. Intet kunde fängsla
dess uppmärksamhet. Den måste åter tänka pa
de båda vandrarna.
    #Vid torkan och stormenä) sade palmen, an-
ropande ]ivets farligaste fiender, »vad är det
k#innan bar på a#nen? Jag tror, att dessa dårar
ocksa föra med sig ett litet barn !»
    Palmen, som var lån#synt, som de gamla bruka
vara, s#g verkligen rätt. #vinnan bar på ar#nen
ett barn, som lutade huvudet mot hennes axel
och sov.
    »Barnet har inte en gång tillräckligt med kläder
på sig,» sade palmen. »Jag ser, att modern har Yikit
upp sin kjortel och kastat den över det. Hon
har i stor brådska ryckt det upp ur dess bädd och
rusat bort med det. Jag förstår det nu: dessa
människor äro flyktingar.



    Men de äro andock dårar,#
#Om inte en ängel beskyddar dem
ha låtit fienderna gora siff värsta
skulle ha givit sig ut i öknen.
    Jag kan tänka mig hur alltsan
Mannen stod vid arbetet, barn
kvinnan hade gått ut for att h
hon har hunnit två steg utom dö
fiender komma anstormande. H
baka, hon har ryckt till sig barn
#n ,tt fÄIi# hf#nnP orh h#iv

                     mans har tillgått.
                     #t sov i vaggan,
                     Lmta vatten. Då
                     Ten, har hon sett
                     #n har rusat till-
                     #t, ropat åt man-
-J -#        t sig av. Sedan
ha de varit på flykt flera dagar, Ide ha helt säkert
inte vilat ett ogonblick. Ja, sål har allt tillgått,
men jag säger ändå, att om i#te en ängel be-
skyddar dem - - -
    De åro så rädda, att de ännu inte känna var-
ken trötthet eller andra lidanden# men jag ser hur
törsten Iyser ur deras ögon. Jag måtte väl känna
igen en törstig människas ansikte.)#
    Och då palmen kom att tänka på törsten, gick
en krampryckning genom dess låga stam, och de
långa bladens tallösa flikar rullade ihop sig, som
om de hade hållits över eld.
    »Vore jag en människa,» sade den, »skulle jag
aldrig våga mig ut i öknen. Den är bra modig,
som vågar sig ut här utan att ha rötter, som n#
ned till de aldrig sinande vattenådrorna. Här kan
vara farligt åven for palmer. Aven för en sådan
palm som jag.
    Om jag kunde råda dem, skulle jag bedja
dem vånda om. Deras fiender kunna aldrig bli
så grymma mot dem som oknen. #anske de tro,
att det år lätt att leva i öknen. Men jag vet, att
till och med jag understundom har haft svårt att
förbli vid liv. Jag minns en gång i min ungdom,
då en stormil vräkte över mig ett helt berg av
sand. Jag var nära att kvävas. Om jag hade
kunnat dö, skulle det ha blivit min sista stund.»
    Palmen fortfor att t#inka högt, såsom gamla
enslingar bruka.
    #Jag hör en underbart melodisk susning ila
fram genom min krona,» sade den. #AIIa flikarna
på mina blad måtte ha råkat i dallring. Jag vet
inte vad som genomfar mig vid åsynen av dessa
stackars främlingar. Men denna bedrövade kvinna
är så skön. Hon för mig till minnes det under-
baraste jag har upplevat.»
    Och medan bladen fortforo att rora sig till
en susande melodi, påminde sig palmen hum en
gång, för mycl#et längesedan, två s#rålande män-
niskor h2de gästat oasen Det var droffnrngen av
Saba, som hade kommit di#, åtföljd av den Yise
Salomo. Den sköna drottningen skulle vända åter till
sitt land, l#ungen hade fölJt henne på vågen, och nu
skulle de skiljas. ))Till minne av denna stund,»
sade då drottningen, »sätter jag nu en dadelk#irna
i jorden, och jag vill, att därur skall komma en
palm, som skall växa och leva, ända till dess att
i Judaland uppstår en konung, som är större än
Salomo.» Och da hon hade sagt detta, hade hon
stuckit ned kärnan i jorden, och hennes tårar hade
vattnat den.


    »Hur kan det komma sig, att jag tänker på
detta just i dag?» sade palmen. »Skulle denna
kvinna kunna vara så skön, att hon påminner om
den härligaste av drottningar, om henne, på vars
ord jag har växt och levat intill denna dag?
    Jag hör mina blad susa allt starkare,» sade
palmen, »och det låter vemodigt som en dödssång.
Det är, som om de spådde, att någon snart skulle
bort ur livet. Det är gott att veta, att det inte
gäller mig, eftersom jag inte kan dö.»
    Palmen antog, att dödssuset i bladen maste
gälla de två ensamma vandrarna. Helt visst trodde
de också själva, att deras sista stund nalkades.
Man såg det på den uppsyn de visade, då de
vandrade förbi ett av de kamelskelett, som kantade
vägen. Man såg det på de blickar, som de kastade
efter ett par förbiflygande garnar. Det kunde ju
inte vara annorlunda. De måste förgås.
    De hade fått syn på palmen och oasen och
sk#-ndade nu ditåt för att finna vatten. Men då
de äntligen kommo fram, sjönko de samman i
förtvivlan, ty källan var uttorkad. l#vinnan lade
utmattad ned barnet och satte sig gråtande vid
källbrädden. Mannen kastade sig ned bredvid
henne, han låg och hamrade på den torra jorden
med sina båda nävar. Palmen hörde hur de talade
med varandra om att de måste dö.
    l#en hörde också av deras tal, att konung
Herodes lät döda alla barn på två eller tre år, av
fruktan att den store, väntade Judakonungen hade
blivit född.
    »Det susar allt starkare i mina blad,» sade
palmen. »Dessa stackars flyktingar se snart sin sista
stund.»
    Den förnam äYenså, att de fruktade öknen.
Mannen sade, att det hade varit bättre att stanna
och kämpa med krigsknektarna än att fly hit. Han
sade, att de då skulle ha funnit en lättare död.
    »Gud skall bistå oss,» sade kvinnan.
    »Vi älo ensamma bland rovdjur och ormar,»
sade mannen. »Vi ha inte mat och inte vatten.
Hur skall Gud kunna bistå oss?»
    Han slet sina kläder av förtvivlan och tryckte
ansiktet mot marken. Han var hopplös som en
man med ett dödssår i hjärtat.
    #vinnan satt upprätt med händerna knäppta
över knäna. Men de blickar hon kastade ut#t
öknen talade om en tröstlöshet utan gränser.
    Palmen hörde, att det vemodiga suset i dess
blad blev allt starkare. I#vinnan måtte också ha
hört det, ty hon vände sina ögon uppåt mot träd-
kronan. Och i detsamma Iyfte hon ofrivilligt sina
armar och händer.
    #0, dadlar, dadlar !» ropade hon.
    Det låg så stor längtan i rösten, att den gamla
palmen skulle ha önskat, att den inte hade #arit
högre än ginsten och att dess dadlar hade varit
så lätt åtkomliga som törnbuskens nypon. Den
visste nog, att dess krona hängde full av dadel-
klasar, men hur skulle väl människor kunna nå
upp till en sådan svindlande höjd?
    Mannen hade redan sett hur oåtkomliga dadel-


klasarna hängde. Han Iyfte inte en gång huvudet.
Han bad hustrun, att hon inte skulle län?gta efter
det omöjliga.
    #len barnet, som hade tultat omkring för sig
själv och lekt med stickor och strå, hade hört
moderns utrop.
    Den lille kunde väl inte tänka sig, att hans
moder inte skulle få allt, vad hon önskade. Så
snart man talade om dadlar, började han stirra
på trädet. Han funderade och grubblade hur han
skulle fa ned dadlarna. Hans panna nära nog
lade sig i veck under de Ijusa lockarna. Antligen
flög ett småleende över hans ansikte. Han hade
funnit ut medlet. Han gick fram till palmen och
smekte den med sin lilla hand och sade med
Ijuvt barnslig röst:
    »Palm, böj dig ! Palm, böj dig !»
    Men vad var nu detta, vad var detta? Palm-
bladen susade, som om en orkan hade farit genom
dem, och uppför den långa palmstammen steg rys-
ning på rysning. Och palmen kände, att den lille var
den övermäktig. Den kunde inte motst# honom.
    Och den bugade med sin långa stam inför
barnet? såsom människor buga inför furstar. I en
väldig båge sänkte den sig mot jorden och kom
äntligen så djupt ned, att den stora kronan med
de dallrande bladen sopade ökensanden.
    Barnet syntes varken förskräckt eller for-
vånat, utan med ett fröjderop kom det och 103sade
klase efter klase ur den gamla palmens krona.
    Då barnet hade tagit nog och trädet alltjämt
låg kvar på marken, gick barnet åter fram, smekte
det och sade med den Ijuvligaste röst:
#Palm, res dig! Palm, res dig!»
     Och det stora trädet reste sig stilla och vörd-
nadsfullt på sin spänstiga stam, alltmedan bladen
spelade som harpor.
     »Nu vet jag f8r vem de spela dodsmelodien,»
sade den gamla palmen för sig själv, d# den ater
stod upprätt. »Det är inte för någon av dessa
människor.»
    Men mannen och kvinnan lågo på sina knän
och prisade Gud.
    »Du har sett vår ångest och förtagit den. Du
är den starke, som böjer palmens s#m såsom en
rörstav. För vilken av våra fiender skola vi radas,
då din styrka skyddar oss?)#
    Nästa gång en karavan färdades genom oknen,
sågo de resande, att den stora palmens bladkrona
hade vissnat
    »Hur kan detta vara.#v sade en resande. #Denna
palm skulle ju inte dö, förrän den hade seft en
konun#. som å-r större än Salomo.»
.,,

    »Törhända har den också sett l#onomä) sva-
rade en annan av ökenfararna.





                   I NA SA R E T

    EN GANG PA DEN TIDEN, då Jesus endast
var fem ar gammal, satt han på trappsteget utan-
för sin tars verkstad i Nazaret och var sysselsatt
L med att hllverka lergökar av en klimp smidig lera,
  som #a# #a#e #ått a# krukmakaren på andra sidan
  gatan. Han #ar s# #yck#;g som a#rig #örr, #y a#a
  kvarterets barn hade sagt Jesus, att krukmakaren
  var en ogin man, som inte lät beveka sig varken
  av Ijuva blickar eller av ord, insyltade i honung,
  och han hade aldrig vågat begära något av honom.
  Men se nu, han visste knappast hur det hade gått
  till! Han hade endast stått på sin trappa och med
  längtan betraktat grannen, där han arbetade vid
  sina formar, och så hade denne kommit ut ur
  sin bod och skänkt honom så mycket lera, att
  det kunde ha räckt till att förfärdiga ett vinkärl.
    På trappan utanför nästa hus satt Judas, som
var ful och rödhårig och hade ansiktet fullt av
blånader och kläderna fulla av rispor, som han
hade skaffat sig under sina ständiga strider med gat-
pojkarna. För ögonblicket var han stilla, han var-
ken retades eller slogs, utan arbetade med ett stycke
lera på samma sätt som Jesus. Men denna lera
hade han inte kunnat skaffa sig själv: han tordes
knappast så mycket som komma inför krukmakarens
ögon, ty denne anklagade honom för att bruka kasta
sten på hans sköra gods och skulle ha kört bort
honom med käpprapp, utan det var Jesus, som
hade delat sitt förråd med honom.
    Alltsom de två barnen fingo sina lergökar fär-
diga, ställde de upp dem i en ring framför sig.
De sågo ut så, som lergökar i alla tider ha sett ut:
de hade en stor, rund klump att stå på i stället för
fötter, korta stjärtar, ingen hals och nästan omärk-
liga vingar.
    Men i alla fall visade sig genast en skillnad
i de små Icamraternas arbete. Judas' fåglar VOtO
så sneda, att de oupphörligen ramlade omkull, och
hur han än arbetade med sina små hårda fingrar,
kunde han inte få deras kroppar nätta och välfor-
made. Han såg stundom förstulet bort till Jes#s för
att se hur }ian bar sig åt för att få sina få#lar så
jämna och släta som ekbladen i skogarna på Tabor.
    För varje fågel Jesus fick färdig, blev han allt
Iyckligare. Den ena syntes honom skönare än den
andra, och han betraktade dem alla med stolthet
och kär]ek. De skulle bli hans lekkamrater, hans
små syskon, de skulle sova i hans bädd, h#lla
honom sällskap, sjunga sina visor för honom, då
hans moder lämnade honom. Han hade aldrig
tyckt sig vara så rik, aldrig mer skulle han kunna
känna sig ensam eller övergiven.

    Den storväxte vattenbäraren gick förbi, lutad
under sin tunga säck, och strax efter honom kom
grönsakshandlaren, som satt dinglande på sin åsnas
rygg rnittemellan de stora, tomma videkorgarna.
Vattenbäraren lade sin hand på Jesu Ijuslockiga
huvud och frågade honom om hans fåglar, och
Jesus bcrättade för honom, att de hade namn och
att de kunde sjunga. Alla hans små fåglar voro
komna till honom från främmande länder och be-
rättade honom saker, som endast de och han kände.
Och Jesus talade så, att bade vattenbäraren och
grönsakshandlaren en lång stund glömde sina syss-
lor för att Iyssna till honom.
    Men då de ville draga vidare, pekade Jesus
på Judas. »Se, sadana vackra fåglar Judas gör !»
sade han.
    Då hejdade grönsakshandlaren godmodigt sin
asna och frågade Judas om också hans fåglar hade
namn och kunde sjunga. Men Judas visste ingen-
ting om #ietta. Han teg envist och Iyfte inte ogonen
från arbetet, och grönsakshandlaren sparkade for-
argad till en av hans fåglar och red vidare.
    På detta sätt förled eftermiddagen, och solen
sjönk så djupt, att dess sken kunde skrida in genom
den l#ga stadsporten, som, smyckad med en romersk
örn, reste sig vid åndan av gatan. Detta solsken,
som kom mot dagens slut, var alldeles rosenrött,
och liksom det hade blivit uppblandat av blod,
gav det sin färg åt allt, som kom i dess väg, medan
det silade sig fram genom den smala gatan. Det
målade krukmakarens käril likaväl som plankan,
som gnisslade under timmermannens såg! och det
vita doket, som omgav Marias ansikte
    Men allra skonast blänkte solskenet i de små
vattenpölarna, som hade samlat sig mellan de stora
ojämna stenflisorna, som täckte gatan. Och helt
plötsligt stack Jesus sin hand ned i den pöl, som
var närmast honom. Det hade fa#lit honom in,
att han skulle måla sina gra fåglar med det gnist-
rande solskenet, som hade givit en så vacker färg
åt vattnet, åt husväggarna, åt allt omkring honom.
    Då gjorde sig solskenet ett behag av att låta
sig uppfångas som färg ur en målarkopp, och då
Jesus strök ut det över de små lerfåglarna, låg det
stilla och betäckte dem från huvud till fot med en
diamantliknande glans.
    Judas, som då och då kastade blickarna över
till Jesus, för att se om denne gjorde flera och
vackrare fåglar än han, gav ffll ett utrop aY for-
tjusning, då han s#g hur Jesus målade sina ler-
gökar med solslcen, som han uppfångade ur gatans
vattenpölar. Och Judas doppade också han ned
sin hand i det Iysande vattnet och sökte att uppfånga
solskenet.
    Men solskenet lät inte fånga sig av honom. Det
gled bort mellan hans fingrar, och hur snabbt han
än försökte röra sina händer för att gripa det,
smög det sig undan, och han kunde inte skaffa
en nypa färg för sina stackars fåglar.
    #Vänta, Judas!» sade Jesus. »Jag skall komma
och måla dina fåglar.#)



    »Nej,» sade Judas, »du får inte rora dem, de
äro goda nog, sadana de äro.»
    Han steg upp, medan hans ögonbryn rynkade
sig och hans läppar sammanbetos. Och han satte
sin breda fot på fåglarna och förvandlade dem
en efter annan till en liten tillplattad lerklimp.
    Då alla hans fåglar voro förstörda, gick han
fram till Jesus, som satt och smekte sina små ler-
fåglar, vilka gnistrade som juveler. Judas be-
traktade dem en stund under tystnad, men sa Iyfte
han foten och trampade ned en av dem.
    Då Judas drog undan foten och såg hela den
lilla fågeln förvandlad till grått ler, kände han en
sådan lisa, att han började skratta, och han Iyfte
foten för att trampa ned ännu en.
    »Judasä# ropade Jesus, »vad gor du ? Vet
du inte, att de leva och kunna sjunga?»
    Men Judas skrattade och trampade ned ännu
en fågel.
    Jesus såg sig omkring efter räddning. Judas var
storväxt, och Jesus hade inte styrka att hålla ho-
nom tillbaka. Han såg efter sin mor. Hon var inte
långt borta, men innan hon hade hunnit fram, skulte
Judas redan ha hunnit förstöra alla hans fåglar. Tå-
rarna trängde Jesus i ögonen. Judas hade redan
trampat ned fyra av hans fåglar, det återstod ho-
nom blott tre.
    Han förargades över sina fåglar, som stodo
så stilla och läto sig nedtrampas utan att ge akt
på faran. Jesus klappade händerna för att vacka
dem, och han ropade till dem: #FIyg, flyg b
    Då #örjade de #re fåglarna röra sina sm# vingar,
och åingsligt flaxande Iyckades de svinga sig upp
på fakkanten, där de voro i säkerhet.
    Men då Judas såg, att fåglarna togo t#ll ving-
arna och flögo på Jesu ord, borjade han gråta.
Han slet sitt hår, som han hade sett de gamla
göra, då de hade varit i stor ångest och sorg, och
han #astade sig t;ll Jesu fötter.
    Och Judas låg kvar dar och rullade sig i stoftet
framför Jesus som en hund och kysste hans fotter
och bad, att han vilie höja sin fot och trampa ned
honom, så#om han hade gjort med lergökarna.
    Ty Judas älskade Jesus och beundrade och
tillbad honom och hatade honom på samma gång.
    Men Maria, som hela tiden hade åsett barnens
lek, reste sig nu och Iyfte upp Judas och satte
honom i sitt knä och smekte honom.
    »Du stackars barn!» sade hon till honom. #Du
vet inte, att dll har försökt något, som ingen skapad
kan mäkta. Inlåt dig infe mer p# något #dant, om
du inte vill bli den olyckligaste av människor! Hur
skulle det väl gå den av oss, som foretoge sig att
tävla med den, som målar med solsken och #låser
in livets anda i död lera?»




                     I TE MPLET



    DET VAR EN GANG ett fattigt folk, en man,
en hustru och deras lille son, som gingo omkring
i det stora templet i Jerusalem. Sonen var ett så
vackert barn. Han hade har, som låg i jämna
lockar, och ögon, som lyste alldeles som stjärnor.
Sonen hade inte varit i templet, sedan han hade
blivit så pass stor, att han kunde förstå vad han
såg, och nu gingo hans föräldrar och visade honom
alla dess härligheter. Det var långa rader av pelare,
det var förgyllda altaren, det var heliga män, som
sutto och undervisade sina lärjungar, det var
överstepräster med sin bröstplåt av ädelstenar, det
var förhängen från Babylon, som voro genom-
vavda av guldrosor, det var de stora koppar-
portarna, som voro sa tunga, att det var ett arbete
för trettio man att svänga dem fram och åter på
deras hakar.
    Men den lille gossen, som endast var tolv år
gammal, brydde sig inte mycket om att se på allt
a'etta. Hans mor talade om för honom, att det,
som de visade honom, var det märkvärdigaste i
arlden. Hon sade honom, att det nog torde droja
länge, innan han än en g#ng finge se något s#dant.
I det fatbga Nazaret, där de voro hemma, fanns
intet annat än de grå gatorna att btta på.
    Hennes uppmaningar hjälpte dock inte mycket.
Den lille gossen såg ut, som om han gärna skulle
ha sprungit bort från det härliga templet, om han
i stället hade kunnat få komma ut och leka på den
trånga gatan i Nazaret.
    Men det var egendomligt, att ju mer likgilbg
gossen visade sig, desto nöjdare och gladare blevo
föräldrarna. De nickade åt varandra över hans
huvud och voro idel belåtenhet.
    #ntligen såg den lille så trött och uttråkad
ut, att modern tyckte, att det var synd om honom.
#Nu ha vi gått för långt med dig,)# sade hon. »ICom,
så skall du få vila en stund!#
    Hon satte sig ned bredvid en pelare och sade
till honom, att han skulle lägga sig p# marken
med huv#ldet i hennes knä. Och han gjorde s#
och somnade genast
    l#nappast var flan insomnad, så sade )#ustru#
til# mannen: »Jag har inte varit så rädd för något
som för den stund, då han skulle komma hit hll
Jerusalems tempel. Jag trodde, att då han fick
se detta Guds hus, så skulle han vilja stanna h#r
för alltid.#
    »Jag också har varit rädd för den här resan,»
sade mannen. #Vid den tiden, d# han föddes,
skedde många tecken, som tydde pa att han skulle
bli en stor härskare. Men vad skulle kunga-
värdigheten bringa honom annat än bekymmer och


faror? Jag har alltid sagt, att det vore bäst b#de
för honom och oss, om han aldrig bleve annat
än en timmerman i Nazaret.#
    »Alltsedan hans femte år,» sade modern efter-
tänksamtä#har det inte skett några under omkring
honom. Och han själv påminner sig intet av det,
som hände i hans späda barndom. Han är nu
alldeles som ett barn bland andra barn. Guds vilja
må ske framför allt annat, men jag har nästan
börjat hoppas, att Herren i sin nad skall välja en
annan för de stora ödena och låta mig behålla
min son hos mig.»
    #Vad mig beträffarä# sade mannen, »så är jag
viss om att ifall han alls ingenting får veta om
de tecken och under, som skedde under hans forsta
levnadsår, sa skall allt gå väl.»
    »Jag talar aldrig med honom om något av detta
underbara,# sade hustrun. #Men jag fruktar allt-
jämt, att utan mitt åtgörande nagot kan hända,
som kommer honom att förstå vem han är. Fram-
för allt var jag rädd att föra honom till #letta
tempel.
    »Du kan vara glad, att faran nu år över,»
sade mannen. #Vi skola snart åter ha honom hemma
i Nazaret.»
    »Jag har varit rädd f8r de vise i templet,» sade
kvinnan. »Jag har varit rädd för spåmännen, som
sitta här på sina mattor. Jag trodde, att då han
kom inför deras ögon, skulle de stå upp och buga
sig för barnet och hälsa det som Judalandets
konung. I)et är underligt, att de inte märka hans
härlighet. Ett sådant barn har aldrig forr kommit
inför deras ögon.)#
    Hon satt tyst en stund och betraktade barnet.
»Jag kan knappast förstå det» sade hon. #Jag
trodde, att då han fick se dessa domare, som sitta
i den Heliges hus och slita folkets tvister, och
dessa lärare, som tala till sina lärjungar, och dessa
präster, som tjäna Herren, så skulle han vakna
upp och säga: 'Det är här, bland dessa domare,
dessa lärare, dessa präster, som jag är född att
leva.'»
    )#Vad skulle det vara för en Iycka att sitta
instängd mellan dessa pelargångar ?# inföll man-
nen. #Det är bättre för honom att få vandra om-
kring på backar och berg runtom Nazaret.»
    Modern suckade en smula. #Han är så Iycklig
hemma hos oss,» sade hon. »Hur nöjd är han
inte, då han får följa fårherdarna på deras ensliga
vandringar, eller då han får gå ute på fälten och
se lantmännens arbete ! Jag kan inte tro, att vi
handla orätt mot honom, då vi söka att beh#lla
honom för oss själva.»
    »Vi bespara honom endast det största #idandeä#
sade mannen.
    De fortforo att tala samman på detta sätt, ända
tills barnet vaknade ur sin slummer.
    »Se där,» sade då modern, »är du nu utvilad?
Stå nu upp, ty det lider mot kvällen, och vi måste
gå hem till lägerplatsen.#
    De befunno sig i byggnadens avlågsnaste del,
då de började vandringen mot utgången.



    Om några ogonblick hade de att genomvandra
ett gammalt valv, som hade stått kvar alltifran den
tid, då det första gången restes ett tempel på denna
plats, och där, stödd mot en vägg, stod en gammal
lur av koppar, ofantlig i längd och tyngd, nästan
som en pelare att sätta för munnen och spela på.
Den stod där bucklig och ärgig, full av damm och
spindelväv både innan och utan samt omgiven av
en knappt synlig slinga av ålderdomliga bokstäver.
Tusen år hade väl gått, sedan någon hade forsökt
att locka fram en ton ur den.
    Men då den lille gossen fick se den ofantliga
luren, stannade han förvånad. »Vad är det där?#
frågade han.
    »Det är den stora luren, som kallas Världs-
furstens röst,» svarade modern. #)Med den kallade
Moses samman Israels barn, då de voro förspridda
över öknen. Efter hans tid har ingen kunnat locka
en enda ton ur den. Men den, som förmår detta,
han skall komma att församla alla jordens folk
under sitt välde.»
    Hon log åt detta, som hon trodde vara en
gammal saga, men den lille gossen stod kvar
bredvid den stora luren, ända tills hon kallade på
honom. Denna lur var det första av allt han hade
sett i templet, som han tyckte om. Han skulle ha
velat dröja kvar för att beskåda den länge och väl.
    De hade inte gått långt, förrän de kommo ut på
en stor, vid tempelgård. Här befann sig i själva
berggrunden en klyfta, djup och vid, sådan den
hade varit från urtiden. Denna rämna hade inte
kung Salomo velat fylla, då han byggde temple#
Ingen bro hade han lagt över den, intet stängsel
hade han rest utmed det stupande bråddjupet. I
dess ställe hade han spänt över klyftan en flera
alnar lång klinga av stål, skarpslipad med eggen
upp. Och efter en oändlighet av år och omskift-
ningar låg klingan ännu över bråddjupet. Nu var
den dock nästan bortrostad, den var inte mer stad#gt
fästad vid sina ändpunkter, utan darrade och gung-
ade, så snart som nagon gick med tunga steg #ver
tempelgården.
    Då modern förde gossen en omväg förbi klyf-
tan, frågade han henne: #Vad är det där för
en bro ?#
    »Den är ditlagd av kung Salomo,# svarad#
modernä)och vi kalla den Paradisets bro. Om
du kan överskrida denna klyfta på denna dall-
rande bro, vars egg är tunnare än en solst#åle,
så kan du vara viss om att komm# till paradiset»
     Och hon log och skyndade vidare, men gossen
stod hvar och betraktade den smala, dallrande stål-
klingan, ända tills hon kallade på honom.
    Då han #ydde henne, suckade han över att
hon inte förr hade visat honom dessa två underbara
ting, så att han hade fått tillräcklig tid att be-
trakta dem.
    De gingo nu utan att bli uppehållna/ ända tills
de hunno den stora ingångsportiken med dess fem-
dubbla pelarrader. Här stodo i en vrå ett par
pelare av svart marmor, resta på samma fotställ-
ning så nå#ra intill varandra, att knappast ett halm-



strå kunde trängas emellan dem. De voro höga
och majestätiska med rikt smyckade kapitäler, kring
vilka löpte en rad av bes#nnerligt formade djur-
huvuden. Men inte en tumsbredd av dessa sköna
pelare var utan märken och rispor, de voro
skadade och nötta så som intet annat i templet.
Själva golvet omkring dem var blankslitet och en
smula urgrävt av många fötters nötning.
    Aterigen hejdade gossen sin mor och frågade
henne: »Vad är detta för pelare?»
    »Det är pelare, som vår fader Abraham har
fört med sig hit till Palestina från det fjärran #Cal-
deen, och som han kallade för Rätffärdighetens port.
Den, som l#an tränga sig mellan dem, han är rätt-
färdig inför Gud och har aldrig beg#tt en synd.
    Gossen blev stående och såg med stora ögon
på dessa pelare.
    #Du tänker väl inte forsöka att tränga dig
emellan dem ?» sade modern och skrattade. »Du
ser hur golvet omkring dem är nött av de många,
som ha försökt att tränga sig igenom den smala
springan, men du kan tro mig, att ingen har lyckats
Skynda dig nu ! Jag hör dånet av kopparportarna.
De trettio tempeltjänarna sätta sina skuldror emot
dem för att bringa dem i rörelse.»
    Men hela natten låg den lille gossen vaken i
tältet, och han såg framför sig intet annat än l#ätt
färdighetens port och Paradisets bro och Världs-
furstens röst. Om så underbara ting hade han
aldrig förr hört talas. Och han kunde inte få dem
ur sina #nkar.
    Och på morgonen nästa dag var det på samma
sätt. Han kunde inte tänka på något annat. Den
morgonen skulle de resa hem. Föräldrarna hade
mycket att ställa med, innan de fingo tältet ned-
taget och lastat på en stor kamel och innan allt
annat kom i ordning. De skulle inte fara ensamma,
utan i sällskap med många släktingar och grannar,
och då det var så mycket folk, som skulle resa,
gick inpackningen naturligtvis mycket långsåmt.
    Den lille gossen hjälpte inte till med arbetet,
utan mitt i brådska och villervalla satt han stilla
och tänkte på de tre underfulla tingen.
    Plötsligen föll det honom in, att han torde
hinna att gå till templet och se dem än en gång.
Det var ännu mycket, som skulle packas in. Han
skulle nog hinna att komma tillbaka från templet
före avresan.
    Han skyndade bort utan att for någon tala
om vart han ämnade sig. Han tyckte inte, att
det behövdes. Han skulle ju vara så snart tillbaka.
    Det dröjde inte länge, förrän han nådde templet
och kom in i portiken, där de två svarta syskon-
pelarna voro uppställda.
    Så snart han fick se dem, började hans ögon
Iysa av gläd je. Han satte sig på golvet bredvid
dem och stirrade upp till dem. Då han tänkte
på att den, som kunde tränga sig emellan dessa
två pelare, var rättfärdig inför Gud och aldrig hade
begatt en synd, tyckte han, att han aldrig hade
sett något, som var så underbart.
    Han tänkte på hur härligt det skulle vara att


kunn# tränga sig emellan de där t#å pelarna, men
de stodo så nära intili varandra, att det var omöj-
ligt ens att försöka. På så sätt satt han orörlig
framför pelarna i väl en timme, men det visste
han inte om. Han trodde, att han endast hade be
traktat dem under några ögonblick.
    1#1en det hände sig, att i den präktiga portiken,
där den lille gossen satt, voro domarna av det
höga rådet församlade för att hjälpa folk till rätta
med deras tvister. Hela portiken var full av män-
niskor, som klagade över råstenar, som hade blivit
flyttade, över får, som hade blivit bortförda ur
h jorden och försedda med falska märken, over
gäldenärer, som inte ville betala sina skulder.
    Ibland alla andra kom en rik man, som var
klädd i släpande purpurkläder, och förde inför rätta
en fattig änka, som skulle vara skyldig honom några
siklar silver. Den fattiga änkan jämrade sig och
sade, att den rike handlade orätt mot henne. Hon
hade redan en gång betalat honom sin skuld, nu
ville han tvinga henne att göra det än en gång,
men detta förmådde hon inte. Hon var så fattig,
att om domarna dömde henne att betala, skulle
hon nödgas att lämna den rike sina döttrar till
slavinnor.
    Den, som satt högst i domarsätet, vände sig
till den rike mannen och sade till honom: »V#gar
du gå ed på att denna fattiga kvinna inte redan
har betalat dig sina penningar?»
    Då svarade den rike: »Herre, jag är en rik
man. Skulle jag gora mig besvär att utkräva mina
penningar av denna fattiga änka, om jag inte ägde
rätt därtill? Jag svär dig, att så visst som ingen
någonsin skall vandra genom l#ättfärdighetens
port, så visst är denna kvinna skyldi# mig den
summa, som jag begar.#
    Då domarna hörde denna ed, trodde de hans
tal och dömde, att den fattiga änkan skulle lämna
honom sina döttrar till slavinnor.
    Men #en lille gossen satt tätt bredvid och horde
allt detta. Han tänl;te för sig själv: »Vad det
dock vore väl, om någon kunde tränga igenom
Rättfärdighetens port! Den där rike talade bestämt
inte sanning. I)et är förfärligt synd om den gamla
L#innan, som skall nödgas lämna bort sina döttrar
till slavinnor.)#
    Han sprang upp på fotställningen, varifrån de
två pelarna stego mot llojden, och han såg in
genom springan.
    »Ack, att det dock inte vore alldeles omöjligt!#
tänkte han.
    Han var s# bedrövad för den fattiga kvin-
nans skull. Nu tänkte han alls inte på att den,
som trängde igenom denna port, var rättfärdig och
utan synd. Han ville endast komma fram där för
den fattiga kvinnans skull.
    Han satte sin axel i fördjupningen mellan pe-
larna liksom för att bana sig väg.
    I det ögonblicket sågo alla människor, som
stodo under portiken, bort till Rättfärdighetens port.
Ty det dånade i valven, och det sjöng i de gamla
pclarna, och de fl#7ttade sig at sidan, en åt hoger,


en åt vänster, och lämnade s# stort utrymme, att gos-
sens smärta kropp kunde komma fram mellan dem.
    Då uppstod den största förvåning och upp-
ståndelse. I första ögonblicket visste ingen vad
ll#n skulle säga. Folket stod endast och stirrade
på den lille gossen, som hade åstadkommit ett sa
stort under. Den förste, som sansade sig, var den
äldste bland domarna. Han ropade, att man skulle
taga fatt på den rike köpmannen och föra honom
inför domstolen. Och han dömde honom att lämna
all sin egendom till den fattiga änkan, därför att
han hade svurit falskt i Guds tempel.
    Då detta var avgjort, frågade domaren efter
gossen, som hade trängt fram genom Rättfärdig
hctens port, men då människorna sågo sig om
efter honom, var han försvunnen. Ty i samma
ögonblick, som pelarna gledo åtskils, hade han vak-
nat som ur en dröm, och han hade kommit ihag
sina föräldrar och hemresan. »Nu måste jagskynda
härifrån, så att inte mina föräldrar få vänta på mig,#
tänkte han. #
    Men han visste alls inte om, att han hade suttit
en hel timme framför #attfärdighetens port, utan
trodde, att han endast hade dröjt där ett par minuter,
därför tyckte han, att han även kunde ha tid att
kasta en blick på Paradisets bro, innan han lärn-
nade templet.
    Och han gled på lätta fotter bort genom folk-
hopen och kom till Paradisets bro, som var be-
lägen i en helt annan del a# det stora templet
   Nlen då han såg den vassa stålklingan, som
var spänd over klyftan, och tänkte på att den
människa, som kunde vandra över den där bron,
var säker om att komma till paradiset, tyckte han,
att detta var det märkvärdigaste han någonsin hade
skådat, och han satte sig ned på randen av klyftan
för att betrakta stålklingan.
    Han satt och tänkte på hur Ijuvligt det skulle
vara att komma till paradiset och hur gärna han
ville ga över den där bron. Men på samma gång
såg han, att det var alldeles omöjligt ens att försöka.
    På detta sätt satt han och grubblade i tvenne
timmar, men han visste inte om, att tiden hade
gått. Han satt endast och tänkte pa paradiset.
    Men det förhöll sig så, att på garden, där
den djupa klyftan befann sig, var rest ett stort
offeraltare, och runtomkring detta gingo vit-
I;lädda präster, som skötte om elden på altaret
och togo emot offergåvor. På gården stodo också
många offrande och en stor hop, som endast åskå-
dade gudstjänsten.
    I#om då också en gammal, fattig man, som
bar på ett lamm, som var mycket litet och magert
och som till på köpet hade blivit bitet av en hund,
så att det hade ett stort sar.
    Mannen aick till prästerna med detta lamm
och bad, att han skulle få offra det, men de nekade
honom detta. De sade honom, att en så usel gåva
kunde han inte få erbj#lda åt Herren. Den gamle
bad, att de för barmhärtighets skull måtte taga
emot lammet, ty hans son låg för döden, och han
ägde intet annat, som han kunde offra till Gud


for hans tillfrisknande. #Ni måste lata mig offra
det,» sade hanä#eljest kommer inte min bon inför
Guds ansikte, och min son dor.)#
    #Du skall inte tro annat, än att jag hyser med-
lidande med dig,» sade prästen, »men det är för-
bjudet i lagen att offra ett skadat djur. Det är
lika omöjligt att bifalla din bön, som det är att
överskrida Paradisets bro.»
    Den lille gossen satt inte längre bort, än att
han hörde allt detta. Han tänkte genast på hur
synd det var, att ingen kunde överskrida bron
#anske att den fattige finge behålla sin son, om
lammet bleve offrat.
    Den gamle mannen gick bedrovad bort från
tempelgården, men gossen reste sig, gick fram till
den dallrande bron och satte sin fot på den.
    Han tänkte inte alls p# att han ville gå över
den för att vara säker om paradiset. Hans tankar
voro hos den fattige, som han önskade hjälpa.
    Men han drog tillbaka foten, ty han tankte:
»Det är omö jligt. Den är alltför gammal och rostig,
den skulle inte en gång bära mig.»
    Men än en gång gingo hans tankar till den
fattige, vilkens son låg för döden. Han satte åter
ned foten pa svärdsklingan.
    Da märkte han, att den upphörde att dallra,
och under hans fot kändes den bred och fast.
    Och då han tog nästa steg ut på den, kände
han, att luften omkring honom understödde honom,
så att han inte kunde falla. Den bar honom, så-
som hade han varit en fågel och haft vingar.

    Men ur den spända klingan dallrade fram en
Ijuv ton, då gossen gick över den, och en av dem,
som stodo på gården, vände sig om, då han hörde
tonen. Han uppgav ett rop, och nu vände #ig
även alla de andra, och de sågo den lille gossen,
som kom skridande framåt stålklingan.
    Det blev stor bestörtning och förvåning bland
alla, som stodo där. De första, som sansade sig,
voro prästerna. De sände genast bud efter den
fattige, och då han kom tillbaka, sade de till honom:
»Gud har gjort ett under för att visa oss, att han
vill mottaga din gåva. Giv hit ditt lamm, så skola
vi offra det !#
    Då detta var gjort, sporde de efter den lille
gossen, som hade vandrat över klyftan. Men då
de sågo sig om efter honom, kunde de inte finna
honom.
    Ty just då gossen hade skridit fram över klyf-
tan hade han kommit att tänka på hemresan och
på föräldrarna. Han visste inte om, att både mor-
gonen och förmiddagen nu voro lidna, utan han
tänkte: »Jag måste nu skynda mig tillbaka, så att de
inte behöva vänta. Jag vill blott först ila bort och
kasta en blick p# Världsfurstens röst.#
    Och han smög sig bort mellan folket och skyn-
dade på lätta fötter till den skumma pelargången,
där kopparluren stod lutad mot väggen.
    Då han såg den och tänkte på att den, som
kunde locka fram en ton ur den, skulle komma
att församla alla jordens folk under sitt välde, tyckte
han, att han aldrig hade sett något så märkvärdigt,

och han satte sig ned bredYid den och betrak-
tade den.
    Han tänkte på hur stort det sklllle vara att
vinna alla jordens människor och hur gärna han
önskade, att han kunde blasa i den gamla luren.
Men han förstod, att detta var omöjligt, så att
han vågade inte en gång försöka.
    På detta sätt satt han i flera timmar, men han
visste inte om hur tiden gick. Han tänkte endast
på hur det skulle kännas att samla alla jordens
människor under sitt vä!de.
    Men det forhöll sig så, att i denna svala pelar-
gång satt en helig man och undervisade sina lär-
jungar. Och han världe sig nu till en av de yng-
lingar, som sutto vid hans fötter, och sade till
honom, att han var en bedragare. Anden hade
förratt för honom, sade den helige, att denne yng-
ling var en främmande och ingen israelit. Och
nu frågade honom den helige varför han hade
smugit sig in bland hans lärjungar under ett falskt
namn.
    Då reste sig den främmande ynglingen och
sade, att han hade gått genom öknar och över-
farit stora hav för att få hora den rätta visheten
och den ende gudens lära förkunnas. #Min sjal
försmäktade av längtan,» sade han till den helige
,#Mcn jag visste, att du inte skulle vilja underviså
mig, om jag inte sade, att jag var en israelit. Där-
för Ijög jag för dig, att min längtan skulle bli
hugsvalad. Och jag ber dig, att du låter mig stanna
hos dig.»
    Men den helige stod upp och hoJde armarna
mot himmelen. #Du skall lika litet få stanna hos
mig, som någon skall uppstå och blåsa på den
stora kopparluren, som vi kalla Världsfurstens rost.
Det är dig inte en gång tillåtet att beträda detta
ställe i templet, därför att du är en hedning.
#l#ynda dig härifrån, eljest skola mina andra lär-
jungar kasta sig över dig och slita dig i stycken,
därför att din närvaro vanhelgar templet.#
    Men ynglingen stod stilla och sade: »Jag vill
inte gå annorstädes, där min själ inte finner någon
näring. Jag vill hellre dö här vid dina fotter.
    l#nappast var detta sagt, förrän den helige#
lärjungar reste sig för att driva bort honom. Och
då han satte sig till motvärn, kastade de omkull
honom och ville döda honom.
    Men gossen satt helt nära, så att han hörde
och såg allt detta, och han tänkte: »Detta är en
stor hårdhet. Ack, om jag dock kunde blåsa i
kopparluren, så skulle han vara hulpen !#
    Han stod upp och lade sin hand på luren.
I detta ögonblick önskade han inte mer, att han
skulle kunna Iyfta den till sina läppar, därför att
den, som mäktade detta, skulle bli en stor härskare,
utan därför att han hoppades kunna hjälpa en,
vars liv var i fara.
    Och han grep om kopparluren med sina små
händer för att försöka Iyfta den.
    Då kände han, att den ofantliga luren Iyfte
sig själv upp till hans läppar. Och då han blott

andades, trängde en starkt Ijudande ton ut ur luren
och Ijöd genom hela det stora tempelområdet.
    Då vände alla sina ögon, och de sågo, att det
var en liten gosse, som stod med luren för sina
läppar och lockade ur den toner, som kommo valv
och pelare att darra.
    Genast sänkte sig då alla de händer, som hade
varit Iyfta för att slå den främmande ynglingen,
och den helige läraren sade till honom:
    # om och sätt dig här vid mina fotter, som
du har suttit förut! Gud har gjort ett under för
att visa mig, att det är hans önskan, att du skall
bli in-#igd i hans dyrkan.»



    Då det led mot slutet av dagen, kon,mo en
man OCII en kvinna skyndande mot Jerusalem. De
sågo förskrämda och oroliga ut, och de ropade
till v ar och ,en, som de mötte: »Vi ha förlorat
var son. Vi trodde, att han hade följt med våra
släktingar och grannar, men ingen av dem har sett
honom. Har någon av er under vägen farit förbi
ett ensamt barn?#
    De, som kommo från Jerusalem, svarade dem:
»Ingalunda ha vi sett er son, men i templet ha
vi sett det skönaste barn. Det var som en av
himmelens änglar, och det har vandrat genom Rätt-
färdighetens port.#
    De ville gärna ha förtäljt mycket noggrant om
allt detta, men föräldrarna hade inte tid att Iyssna.
    o# de hade gått ett stycke, motte de andra
människor och frågade dem.
    Men de, som kommo från Jerusalem, ville
endast berätta om ett det skönaste barn, som såg
ut, som om det vore ncdkommet från himmelen
och som hade övervandrat Paradisets bro.
    De hade gärna stått och talat om detta ända
till sena kvällen, men mannen och kvinnan hade inte
tid att Iyssna till dem, utan skyndade in i
staden .
    De gingo gata upp och gata ned utan att finna
barnet. #ntligen kommo ;de till templet.
    Då de gingo därförbi, sade kvinnan: »Då #i
nu äro här, sa låt oss dock gå in och se vad det
är för ett barn, som de säga vara nedkommet från
himmelen !» De gingo in och sporde var de skulle
få se barnet.
    #Gå rätt fram dit, där de heliga lärarna sitta
med sina lärjungar! Där finns barnet. De gamla
männen ha satt honom emellan sig, de spörja
honom, och han spörjer dem, och de förundra
sig alla över honom. Men allt folket står nedan-
för på tempelgården endast för att få se en sliymt
av den, som har Iyft Världsfurstens röst till sina
läppar.»
    Mannen och kvinnan banade sig väg genom
folkhopen, och de sågo, att barnet, som satt bland
de vise lärarna, var deras son.
    Men så snart som kvinnan kände igen barnet,
började hon gråta.


    Och gossen, som satt bland de vise männen,
hörde, att någon grät, och han kände igen, att det
var hans mor. Då stod han upp och kom till sin
mor, och fadern och modern togo honom mellan
sig och vandrade bort ur templet med honom.
    Men hela tiden fortfor modern att gråta, och
    barnet frågade henne: #Varför gråter du ? Jag
    kom ju till dig, så snart som jag hörde din
    rost.#
»Skulle jag inte gråta ?» sade modern. »Jag
    trodde, att du #ar förlorad för mig.»
De gingo ut ur staden, och mörkret föll på,
och alltjämt grät modern.
»Varför gråter du?» sade barnet. »Jag visste
inte om, att dagen var liden. Jag kodde, att det
ännu var morgon, och jag kom till dig, så snart
som jag hörde din röst.»
»Skulle jag inte grata?# sade modern. »Jag har
    sökt dig hela dagen. Jag trodde, att du var far-
    lorad för mig.»
De vandrade hela natten, och modern grät
alltjämt.
    Då dagen började gry, sade barnet: )#Varför
gråter du ? Jag har inte sökt efter min egen ara,
    men Gud har låtit mig göra undren, d#irför att
    han ville hjälpa dessa tre arma mämliskor. Och
    så snart som jag hörde din rost, kom jag åter
    till dig.#
    »Min son,» svarade modern, »jag gr#ter, där-
    för att du likafullt är forlorad för mig. Du skall
    aldrig mer komma att tillhora mig. Hädanefter
#kall ditt livs stråvan vara rättfärdighet, och din
längtan skall vara paradiset, och din kärlek skall
omfatta alla de arma människor, som befolka
jorden.#




                EN HELIGA VERONIKAS
                     SVETTEDUK




    UNDER Err av de senare åren av ke jsar
riberii regering hände det, att en fattig vingårds-
arbetare och hans hustru kommo och slogo sig
ned i en enslig hydda hogt uppe i de Sabinska
bergen. De voro främlingar och levde i den största
ensamhet utan att någonsin mottaga besök av en
människa. Men en morgon, då arbetaren kastade
upp sin dörr, fann han till sin förvåning, att en
gammal kvinna satt hopkrupen på troskeln. Hon
var svept i en simpel, grå mantel, och hon såg ut
att vara mycket fattig. Det oaktat föreföll hon
honom så vördnadsbjudande, då hon steg upp och
trädde honom till motes, att han kom att tänka
på vad sägnerna hade att berätta om gudinnor,
som under en gammal kvinnas skepnad hade be-
sökt människorna.
    »Min vän,# sade den gamla till vingårdsarbe-
taren, »du skall inte undra över att jag i natt har
sovit på din tröskel. Mina foräldrar ha bott i
denna hydda, och det var här jag foddes for snart
nittio #r sedan. Jag hade vänl;at att finna den
tom och övergiven. Jag visste inte om, att män-
niskor ånyo hade tagit den i besittning.»
    »Jag undrar inte på att du trodde, att en hydda,
som ligger så högt uppe bland dessa ödsliga berg,
skulle stå tom och övergiven,» sade vingårds-
arbetaren. Men jag och min hustru äro fran ett
fjärran land, och vi, fattiga främlingar, ha inte
kunnat finna en bättre bostad. Och för dig, som
måste vara hungrig och trött efter den långa vand-
ring, som du har företagit i din höga ålderdom,
torde det vara mer välkommet, att hyddan är be-
bodd av människor än av Sabinerbergens vargar.
Du finner dock nu därinne en bädd att vila på
och en skål getmjölk och en kaka bröd, om du
vill hålla till godo.»
    Den gamla log en smula, rnen detta leende
var så flyktigt, att det inte förmådde skingra det
uttryck av tung sorg, som vilade över hennes
ansikte. »Jag har levat häruppe i bergen hela
min ungdomä) sade hon. ))lag har ännu inte glömt
konsten att driva en varg ur hans håla.»
    Och hon såg verkligen så stark och kraftig ut,
att arbetaren inte betvivlade, att hon, trots sin
höga ålder, ännu ägde styrka nog att kämpa med
skogens vildd jur.
    Han upprepade emellertid sin inbjudan, och
den gamla trädde in i stugan. Hon slog sig ned
vid det fattiga folkets bord och tog del i m#l-
tiden utan tvekan, men ehuru hon tycktes vara
mycket nöjd med att äta grovt brod uppblott i


m jölk, tänkte både mannen och hustrun: »Var
kan denna gamla #vandrerska komma från? Hon
har vi#st oftare ätit fasaner på silverfat, än hon
har druckit getm jölk ur lerskålar.»
    Ibland Iytte hon ögonen från maten och såg
sig omkring liksom för att söka känna igen sig
inne i hyddan. Den torftiga bostaden med dess
nakna lerväggar och dess jordgolv var säkerligen
inte mycket förändrad. Hon visade till och med
för sitt värdfolk att på vaggen ännu syntes några
spår av hundar och hjortar, som hennes far hade
tecknat där för att glädja sina små barn. Och
högt uppe på en hylla trodde hon sig se skärvor
av ett lerkärl, som hon själv hade brukat hälla
upp m jölk i.
    Men mannen och ;hustrun tänkte för sig själva:
»Det tör visserligen vara sant, att hon är född i
denna koja, men hon har dock haft mycket annat
att bestyra i livet än att mjölka getter och laga
till ost och smör.»
    De märkte också, att hon ofta var långt fran-
varande med sina tankar och att hon suckade tungt
och bekymmerfullt, varje gång hon återkom till
sig själv.
    Antligen reste hon sig från måltiden. Hon
tackade vänligt for den gästfrihet hon hade åtnjutit
och gick mot dörren.
    Men då tycktes det vingårdsarbetaren, att hon
var så ömkansvärt ensam och fattig, att han ut-
ropade: »Om jag inte misstar mig, var det inte
din avsikt att sa snart lamna denna hydda, då du
i natt klättrade hitupp. Om du verkligen fir s#
fattig, som du synes, torde det ha varit din mening
att stanna här under alla de år, som du ännu har
kvar att leva. Men nu vill du gå, därför att jag
och min hustru redan ha tagit hyddan i be-
sittning.»
    Den gamla förnckade inte, att han hade gissat
rätt. »Men denna hydda, som i många år har stått
övergiven, tillhör lika mycket dig som mig» sade
hon. #)Jag har ingen rätt att driva dig härifrån.»
    )#Det är ändå dina föräldrars hydda,» sade
vingårdsarbetaren, »och du har s#lierligen bättre
rätt till den än jag. Vi äro dessutom unga, och
du är gammal. Därför sk#ll du stanna, och vi
skola gå.»
    Då den gamla horde dessa ord, blev hon helt
för#ånad. Hon vände sig om på troskeln och stir-
rade på mannen, såsom hade hon inte forst#tt vad
han menade med sina ord.
    l#len nu blandade sig den unga hustrun i
samtalet.
    »Om jag finge r#da,» sade hon till mannen,
»skulle jag bedja dig fråga denna gamla kvinna,
om hon inte vill anse oss som sina barn och låta
oss stanna hos henne och varda henne. Vad
nytta skulle vi göra henne, om vi skänka henne
denna usla hydda och sedan lämna henne? Det
bleve förfärligt för henne att bo ensam här i ode
marken. Och vad skulle hon leva av? Det vore
detsamma som att låta henne svalta ihjäl.»
    Mlen den gamla gick fram till m#nnen och

hustrun och betraktade dem noga. »Var#ör talar
ni så?» frågade hon. # arfor bevisar ni mig barm-
h#irtighet ? Ni är ju främlingar.»
    Då svarade henne den unga hustrun: »Dct är
därför, att #i själva en gång ha mött den stora
barmhärtigheten.»



    Den gamla kvinnan kom på detta sätt att bli
boende i vin#årdsarbetarens hydda, och hon fattade
stor vanskap för det unga folket. Men det oaktat
sade hon dem aldrig ·rarifrån hon hade kommit
eller vem hon var# och de förstodo, att hon inte
#kulle ha tagit väl upp, om de hade frågat henne.
    Men en kväll, då arbetet var slut och de alla
tre sutto på den stora, flata hällen, som låg fram-
för ingången, och intogo sin aftonmåltid, fingo de
se en gammal man komma gående uppåt stigen.
    Det var en lång och starkt byggd man med
så breda skuldror som en brottare. Hans ansikte
bar ett dystert och strävt uttryck. Pannan sköt
fram över de #Ijupt liggande ögonen, och munnens,
linjer uttryckte bitterhet och förakt. Han gick med
rak hallning och raska rörelser.
    Mannen bar en enkel dräkt, och vingardsarbe-
taren tänkte, genast han såg honom: Den där är
en gammal legionär# en, som har fått avsked ur
tjänsten och nu är stadd på vandring till sin hem-
bygd.
    D# den fråmmande kom mitt framfor de
atande, blev han stående liksom i tvekan.
Arbetaren, som visste, att vägen tog slut ett #itet
stycke ovanför stugan, lade då ned skeden #ch
ropade till honom: »Har du råkat vilse, främling,
eftersom du kommer hit till denna koja? Ingen
brukar göra sig möda att klättra hitupp utan
att ha ett ärende till någon av oss, som bo har.#
    Då han frågade på detta sätt, kom den fram-
mande närmare. #Ja, det förhåller sig, som du
säger,» sade han. #Jag har tagit miste om vagen
och nu vet jag inte vartåt jag skall ställa mina
steg. Om du vill låta mig vila ut här en stund
och sedan säger mig vilken stig jag skall följa
för att komma fram till en lantgård, vore jag
dig tacksam.»
    Med dessa ord tog han plats på en av de
stenar, som lågo framför hyddan. Den unga kvin-
nan frågade honom om han inte ville taga del i
deras måltid, men detta avböjde han med ett
leende. Däremot vi#ade det sig, att han var mycket
hågad att samspråka med dem, medan de åto.
Han frågade de unga människorna om deras lev-
nadssätt och deras arbete, och de svarade honom
glatt och oförbehållsamt.
    Men plötsligen vände sig arbetaren mot den
främmande och började fråga ut honom: »Du ser
hur ödsligt och ensamt vi leva,» sade han. #Det
är väl ett år, sedan jag talade med andra än herdar
och vingardsarbetare. #an inte du, som väl kom-
mer från något fältläger, berätta oss en smula om
Rom och om l#ejsaren ?#

    }Cnappt hade mannen sagt detta, forrän den
unga hustrun märkte, att den gamla kvinnan sände
honom en varnande blick och att hon med handen
gjorde det tecken, som betyder, att man skall taga
sig i akt för vad man säger.
    Främlingen svarade emellertid helt vänligt: »Jag
förstår, att du tar mig för en legionär, och du
har verkligen inte orätt, fastän jag för längesedan
har lämnat tjänsten. Under Tiberii regering har
det inte funnits mycket arbete för oss krigsmän.
Och han var dock en gång en stor fältherre. Det
var hans Iyckas tid. Nu tänker han inte på något
annat än att akta sig för sammansvärjningar. I
#om tala alla människor om att han i förra veckan
lät gripa och avrätta senatorn Titius endast på
den lösaste #nisstanke.»
    »Deln stackars kejsaren, han vet inte mera vad
han gör !#) utbrast den unga kvinnan. Hon slog
ut med händerna och ruskade på huvudet i be-
klagande och förvåning.
    #)Du har verkligen rätt,» sade främlingen, medån
ett drag av den djupaste dysterhet överfor hans
ansikte. )#Tiberius vet, att alla människor hata
honom, och detta håller på att driva honom till
vansinne.»
    »Vad sager du ?» svarade kvinnan. »Varfor
skulle vi hata honom ? Vi beklaga ju endast, att
han inte mer är en så stor kejsare som vid början
av sin regering.»
    »Du misstar digä) sade den främmande. #AIIa
månniskor förakta rOch hata Tiberius. Varför skulle
de göra annat ? Han är ju endast en grym och
skoningslös #rann. Och i #om tror man, att han
hädanefter kommer att bli ännu mer oefterrätüig,
än han har varit.»
    )#Har då något inträffat, som kommer att gora
honom till ett värre odjur, än han redan ar?# frå-
gade mannen.
    Då han sade detta, markte hustrun, att den
gamla gav honom ett nytt varningstecken, men så
forstulet, att han inte kunde se det.
    Främlingen svarade honom vänligt, men ett
egendomligt leende gled på samma gång ,over
hans låppar.
    #Du har kanhända hört berättas, att Tiberius
ä#nda hittills i sin omgivning har ägt en vän, på
vilken han har kunnat lita och som alltid har sagt
honom sanningen. Alla andra, som leva vid hans
hov, äro Iycksökare och hycklare, som prisa kej-
sarens onda och baksluga handlingar lika mycket
som hans goda och förträffliga. Det fanns dock,
#om sagt, en enda, som aldrig fruktade att låta
honom veta vad hans handlingssätt var värt.
Denna människa, som var modigare än senatorer
och fältherrar, var kejsarens gamla amma,
Faustina.»
    »Det är sant, jag har hört talas om henne,»
sade arbetaren. #)Man har sagt mig, att kejsaren
alltid har bevisat henne stor vänskap.#
    ))Ja, Tiberius förstod att sätta värde på hennes
tillgivenhet och trohet. Han har behandlat denna
fattiga bondkvinna, som en gång kom ned ur en


eländig hydda på Sabinerbergen, som sin andra
mor. Så lä#nge han själv vistades i Rom, lät han
henne bo i ett hus på Palatinen för att alltid ha
henne i sin närhet. Ingen av R.oms förnäma
matronor har haft det bättre än hon. Hon ble#
buren i bärstol på gatan# och hennes dräkt har
varit en kejsarinnas. Då kejsaren flyttade till
Capre#e, måste hon ledsaga honom dit, och han
lät #är at henne inköpa ett lanthus, fullt av slavar
och dyrbart husgeråd.»
    »Hon har verkligen haft det gottä# sade
mannen.
    Det var nu han, som ensam uppehöll sam-
talet med den främmande. Hustrun satt tyst och
iakttog med förvåning den förändring, som hade
försiggått med den gamla kvinnan. Alltsedan den
främmande hade kommit, sade hon inte mer ett ord.
Hon hade förlorat sitt blida och vänliga utseende.
Hon hade skjutit ifran sig maten och satt stel och
rak, tryckt upp mot dörrposten, och stirrade rätt
framför sig med ett strängt och förstenat ansikte.
    »Det har varit kejsarens mening, att hon skulle
njuta ett lyckligt liv,» sade främlingen. »Men trots
alla hans välgärningar har nu också hon svikit
honom.»
    Den gamla kvinnan ryckte till vid dessa ord,
men den unga lade sin hand lugnande på hennes
arm. Därpå började hon tala med sin varma, milda
röst. »Jag kan dock inte tro, att den gamla Faustina
har ·rarit så Iycklig vid hovet, som du säger,»
sade hon, i det hon vände sig till trämlingen. #Jag
är viss om att hon har älskat Tiberius, som om .
han hade varit hennes egen son. Jag kan fo#rstå hur
stolt hon har varit över hans ädla ungdom, och jag
kan även förstå vilken sorg det har varit för henne,
att han på sin ålderdom har hängivit sig åt miss-
tänksamhet och grymhet. Hon har säkert varje
dag förmanat och varnat honom. Det har varit
förfärligt för henne att alltid bedja förgäves. Till
sist har hon inte kunnat uthärda att se honom
sjunka djupare och djupare.»
    Främlingen böjde sig överraskad en smula
framåt, då han hörde dessa ord. Men den unga
såg inte upp till honom. Hon höll ögonen sänkta,
och hon talade mycket stilla och ödmjukt.
    »Du har kanske rätt i vad du säger om den
gamla kvinnan,» svarade han. »Faustina har verk-
ligen inte varit Iycklig vid hovet. Men det före-
faller ändå egendomligt, att hon har lämnat kejsaren
i sin höga ålderdom, då hon har härdat ut hos
honom under ett helt liv.»
    »Vad är det du säger?)# sade mannen. »Har
den gamla Faustina lämnat kejsaren ?»
    »Hon har smugit sig från Capreze utan någons
vetskap,» sade den främmande. »Hon har gått lika
fattig, som hon har kommit. Hon har inte tagit
med sig en enda av sina skatter.)#
    »Och vet kejsaren verkligen inte vart hon har
begivit sig?» frågade den unga hustrun med sin
milda röst.
    »Nej, ingen vet med visshet den väg, som
den gamla har tagit. Men dock håller man det

for troligt, att hon har tagit sin tillflykt till sin
hembygds berg.»
    »Och kejsaren vet inte heller varför hon har
begivit sig bort?» frågade den unga kvinnan.
    »Nej, kejsaren vet ingenting om detta. Han
kan dock inte tro, att hon har lämnat honom, därfor
att han en gång sade till henne, att hon tjänade
honom för att få lön och gåvor, hon som alla
andra. Hon vet dock, att han aldrig har tvivlat på
hennes oegennytta. Han har alltjämt hoppats, att
hon frivilligt skulle vända åter till honom, ty ingen
vet bättre än hon, att han nu är alldeles utan
vänner.»
    »Jag känner henne inte,» sade den unga kvin-
nan, »men jag tror dock, att jag kan säga dig
var#ör hon har lämnat kejsaren. Denna gamla
kvinna har blivit uppfostrad till enkelhet och from-
ma seder här bland dessa berg, och hon har all-
tid trånat hit tillbaka. Säkerligen skulle hon dock
aldrig ha övergivit kejsaren, om han inte hade
förolämpat henne. Men jag förstår, att efter detta
har hon nu, då hennes livs dagar snart maste ha ett
#lut, tyckt sig ha rätt att tänka på sig själv. Om jag
vore en fattig kvinna från bergen, skulle jag san-
nerligen ha handlat som hon. Jag skulle ha tankt,
att jag hade gjort nog, då jag hade tjänat min
herre genom ett helt liv. Jag skulle till sist ha
gått bort från vällevnad och kejsargunst för att
låta min själ smaka heder och rättrådighet, innan
den skiljes från mig till den långa färden.»
    Främlingen blickade tun#t och svårmodigt på
den unga. »Du tänker inte på att #ejsarens framfärd
nu kommer att bli förskräckligare än någonsin.
Numera finns ingen, so#n kan lugna honom, då
misstänksamheten och människoföraktet gripa ho-
nom. Tänk dig detta,# fortfor han och borrade
sina dystra blickar djupt in i den unga kvinnans,
»i hela varlden finns det numera ingen, som han
inte hatar, ingen, som han inte föraktar, ingen.»
    Då han yttrade dessa ord av bitter förtvivlan,
gjorde den gamla en hastig rörelse och vande
sig emot honom, men den unga såg honom fast
in i ögonen och svarade: »Tiberius vet, att Faustina
kommer åter till honom, när helst han önskar det.
Men först måste hon veta, att hennes gamla ögon
inte mera vid hans hov behova skada last och
skändlighet.»
    De hade alla rest sig vid dessa ord, men vin-
gårdsarbetaren och hans hustru ställde sig fram-
för den gamla liksom för att skydda henne.
    Främlingen yttrade inte mer en stavelse, men
han betraktade den gamla med frågande blickar.
Ar detta också ditt sista ord? tycktes han vilja säga.
Den gamlas läppar darrade, och orden ville inte
komma över dem.
    #Om kejsaren har älskat sin gamla tjänarinna,
då må han också unna henne sina sista dagars
roä# sade den unga kvinnan.
    Den främmande tvekade ännu, men plötsligen
Ijusnade hans mörka ansikte. »Mina vännerä# sade
han, )#vad man än må säga om Tiberius, så finns
det dock ett, som han har lärt bättre än andra, och

ået är att försaka. Jag har blott annu ett att säga
er: Om denna gamla kvinna, som vi ha talat om,
skulle uppsöka denna hydda, så mottag henne v#l!
l#e jsarens gunst vilar över envar, som bistår
hcnne.»
    Han svepte om sig sin mantel och avlägsnade
sig samma väg, som han hade kommit.




    Efter detta talade vingårdsarbetaren och hans
hustru aldrig mera med den gamla kvinnan om
kejsaren. Sinsemellan undrade de över att hon i
sin höga ålderdom hade haft kraft att försaka all
den rikedom och makt, varvid hon hade blivit van
#Manne hon inte snart skall vända åter tili
Tiberius?» frågade de sig. »Hon älskar honom
för visso ännu. Det är, i hopp att detta skall
väcka honom till besinning och förm# honom
att vända om från sitt daliga handlingssätt, som
hon har lämnat honom.»
    #En sa gammal man som kejsaren kommer
aldrig att börja ett nytt livä# sade arbetaren. »Hur
vill du taga ifrån honom hans stora förakt for
människorna? Vem skulle kunna träda inför ho-
nom och lära honom att älska dem? Forrän detta
har skett, kan han inte botas for misstänksamhet
och grymhet.»
    #Du vet, att det finns en, som verkl gen skulle
kunna det,» sade hustrun. #Jag tänker ofta på
hur det skulle avlöpa, om dessa båda möttes. Men
Guds vägar äro inte våra vägar.»
    Den gamla kvinnan tycktes alls inte sakna sitt
forna liv. Om någon tid födde den unga hustrun
ett barn, och då den gamla nu fick vårda detta,
föreföll hon så nöjd, att man skulle ha kunnat
tro, att hon hade glömt alla sina sorger.
    En gång varje halvar brukade hon svepa om
sig den långa, gråa manteln och vandra ned till
l#om. Men där uppsökte hon ingen människa, utan
gick raka vågen fram till Forum. Här stannade hon
utanför ett litet tempel, som var rest vid ena sidan
av det praktfullt #myckade torget.
    Detta tempel bestod egentligen endast av ett
utomordentligt stort altare, som stod under oppen
himmel på en marmorbelagd gård. På altarets hojd
tronade Fortuna, Iyckans gudinna, och vid dess
fot sågs en bildstod av Tiberius. Runtomkring
gården reste sig byggnader för prästerna, förva-
ringsrum för bränsle och stallar för offerdjuren.
    Den gamla Faustinas vandring utsträcktes aldrig
längre än till detta tempel, dit de brukade komma,
som ville bed ja om Iycka förTiberius. Då hon hade
kastat en blick ditin och sett, att både gudinnan
och kejsarstoden voro bekransade med blommor,
att offerelden lågade, att #karor av vördnadsfulla
tillbedjare voro samlade framför altaret, och hort, att
prästernas låga hymner Ijödo däromkring, vände
hon om och begav sig åter upp bland bergen.
    På detta sätt fick hon veta, utan att hon be-
hövde spörja någon människa, att Tiberius ännu


befann sig bland de levande och att allt gick ho-
nom väl.
    Tredje gången, som hon företog denna vand-
ring, mötte henne en överraskning. Då hon kom
#ram till det lilla templet, fann hon det öde och
övergivet. Ingen eld flammade framför bilden,
och där sågs inte en~ enda tillbed jare. Ett par
torra girlander hängde ännu kvar på altarets ena
sida, men detta var allt, som vittnade om dess
forna härlighet. Prästerna voro borta, och kejsar-
statyn, som stod där utan vaktare, var skadad och
smutskastad.
    Den gamla kvinnan vände sig till den förste
bäste, som gick förbi. äVad har detta att betyda?,?
sade hon. #Ar Tiberius död ? Ha vi en annan
kejsare ?»
    ))Nej,» svarade romaren, »Tiberius är ännu
kejsare, men vi ha upphort att bedja för honom.
Våra böner kunna inte mer gagna honom.»
    »Min vänä# sade den gamla, »jag bor långt
borta bland bergen, där man ingenting får veta av
det, som händer ute i världen. Vill du inte säga
mig vilken olycka som har drabbat kejsaren?#
    »Den förfärligaste av alla olyckor,» sade man-
nen. )#Han har angripits av en sjukdom, som inte
förut har varit känd i Italien, men som lär vara vanlig
i österlandet. Sedan detta onda har kommit över
kejsaren, har hans ansikte förvandlats, hans stämma
har blivit #om ett grymtande djurs, och hans t#r
och fingrar täras bort. Och mot denna sjukdom
lär det inte finnas något botemedel. I\#an tror,
att han skall vara död inom några veckor, men
om han inte dör, så måste man avsätta honom,
ty en så sjuk och eländig man kan inte längre
förestå regeringen. Du förstår alltså, att hans
öde är av?#jort. Det tjänar till intet att anropa
gudarna om Iycka för honom. Och det lonar
sig inte heller,» tillade han med ett litet leende.
»Ingen har mera varken något att frukta eller
att hoppas av honom. Varför skulle vi då gora
oss besvär för hans skull?#
    Han hälsade och gick, men den gamla stod
kvar liksom bedövad.
    För första gången under sin levnad sjönk hon
samman och såg ut som en, den där ålderdomen
har kuvat. Hon stod med bö jd rygg och dar-
rande huvud och med händer, som famlade makt-
lösa ut i luften.
    Hon längtade att komma bort från denna plats,
men hon flyttade fötterna långsamt och rorde sig
stapplande. Hon såg sig om for att finna något,
som hon kunde använda till stav.
    Om några ögonblick l#rckades hon dock med
en oerhörd viljeansträngning att tränga tillbaka
mattigheten. Hon rätade ater upp sig och tvang Sig
att gå med fasta steg genom de folkfyllda gatorna.



    En vecka senare vandrade den gamla Faustina
uppför de branta sluttningarna på ön Capre#e. Det
var en varm dag, och den förfärliga känslan av



ålderdom och mattighet kom åter över henne,
medan hon arbetaae sig uppåt de slingrande vägar
och de i klippan uthuggna trappsteg, som ledde
till Tiberii villa.
    Denna känsla tilltog, då hon började märka
hur förändrat allt hade blivit under den tid, som
hon hade varit borta. I sanning, u#pför och ufför
dessa trappor hade förr alltid skyndat stora skaror
av människor. Här hade vimlat av senatorer, som
hade låtit bära sig av jättestora libyer, av sändebud
från provinserna, som hade kommit ledsagade av
långa tåg av slavar, av platssökande, av förnäma
män, som voro inbjudna att deltaga i kejsarens
fester.
    Men i dag voro dessa trappor och gangar all-
deles öde. De grågröna ödlorna voro de enda
levande varelser, som den gamla kvinnan varsnade
på sin väg.
    Hon häpnade över att allt redan tycktes börja
förfalla. #ejsarens sjukdom kunde på sin hojd
ha fortgått ett par månader, och dock hade gräs
redan hunnit att rota sig i springorna mellan
marmorflisorna. #dla växter, som voro planterade
i sköna vaser, hade redan hunnit förtorka, och
okynniga förstörare, som ingen hade brytt slg om
att hejda, hade på ett par ställen nedbrutit balu-
straden.
    Men märkvärdigast av allt tycktes henne doek
den fullkomliga frånvaron av människor. Om än
främlingar voro förbjudna att visa sig på ön, sa
borde de väl ännu finnas här, dessa oändli?ga slcaror

av krigsknektar och slavar, av danserskor och
musikanter, av kockar och taffeltäckare, av palats-
vakter och trädgårdsarbetare, som hörde till
kejsarens hushåll.
    Först då Faustina nådde upp på den översta
terrassen! fick hon syn på ett par gamla slavar,
som sutto på trappstegen framför villan. Då hon
nalkades dem, reste de sig och bugade sig for
henne.
    »Var hälsad, Faustina !» sade den ene. »Det
är en gud, som sänder dig för att mildra våra
olyckor.»
    »Vad ä!r detta, Milo?» frågade Faustina. »Var-
för är här så öde? Man har dock sagt mig,. att
Tiberius ännu bor kvar på Caprece.#
    »l#ejsaren har drivit bort alla sina slavar, där-
för att han misstänker, att någon av oss har givit
honom att dricka förgiftat vin och att detta har
#ramkallat sjukdomen. Han skulle ha drivit bort
även mig och Tito, om vi inte hade nekat att Iyda
honom. Och du vet dock, att vi ha tjanat kej-
saren och hans mor under hela vårt liv.»
    »Jag spörjer inte endast efter slavar,» sade
Faustina. »Var äro senatorer och fältherrar? Var
äro kejsarens förtrogna och alla lismande Iyck-
sökare ?»
    »Tiberius vill inte mer visa sig för främlingar,»
sade slaven. »Senatorn Lucius och Macro, an-
föraren för livvakten, komma hit varje dag och
mottaga hans befallningar. Eljest far ingen nalkas
honom.»

    Faustina hade stigit uppfor trappan för att gå
in i villan. Slaven gick före henne och under
vandringen frågade hon honom:
    »Vad säga läkarna om Tiberii sjukdom ?»
    »Ingen av dem förstår sig på att sköta denna
sjukdom. De veta inte ens om den dödar fort
eller långsamt. Men det kan jag säga dig, Faustina,
att Tiberius måste dö, om han, som nu, nekar att
mottaga all föda, av fruktan att den kan vara för-
giftad. Och jag vet, att en sjuk man inte kan sta
ut med att vaka natt och dag, som kejsaren gör
av rädsla för att bli mördad under sömnen. Om
han vill lita på dig såsom i forna dagar, så skall
det kanske Iyckas dig att förmå honom att äta och
sova. Därmed kan du förlänga hans liv under
många dagar.»
    Slaven förde Faustina genom flera gångar
och gårdar fram till en terrass, där Tiberius bru-
kade uppehålla sig för att njuta av utsikten över
de sköna havsvikarna och det stolta Vesuvius.
    Då Faustina trädde ut på terrassen, såg hon
där en hemsk varelse med ett uppsvällt ansikte
och djuriska drag. Hans händer och fötter voro
omlindade med vita bindlar, men ur bindlarna
framstucko halvt borttärda fingrar och tar. Och
denna människas kläder voro dammiga och till-
sölade. Man kunde förstå, att han inte var i st#nd
att gå upprätt, utan hade måst krypa ut på terrassen.
Han låg med slutna ögon längst borta vid balu-
straden och rörde sig inte, då slaven och Faus#ina
kommo gående.
    Men Faustina viskade till slaven, som gick
före henne: #)Vad, Milo, hur kan en sådan mån-
niska finnas här på själva kejsarterrassen? Skynda
dig att skaffa honom härifrån !»
    Men knappast hade hon sagt detta, forrän hon
såg slaven buga sig till marken för den liggande,
eländiga människan.
    #Cesar Tiberius,» sade han, »jag har åntligen
en glad nyhet att bringa dig.»
    I detsamma vände slaven sig mot Faustina,
men härvid ryggade han förvanad tillbaka och kunde
inte få fram ett ord vidare.
    Han såg inte mer den stolta matronan, som hade
sett så stark ut, att man hade kunnat vänta, att hen#
nes ålder skulle komma att nå upp till en sibyllas.
I detta ögonblick hade hon sjunkit tillhopa i makt-
lös ålderdom, och slaven såg framfor sig en boid
gumma med skum blick och famlande händer.
    Ty Faustina hade visserligen hort, att kejsaren
skulle vara förskräckligt förändrad, men hon hade
dock inte ett ogonblick upphort att tänka sig ho-
nom som den starke och kraftige man han var,
då hon sist såg honom. Hon hade också hort
någon säga, att denna sjukdom skulle verka lång-
samt och att den behövde åratal for att förvandla
en människa. Men här hade den fortskridit med
sådan våldsamhet, att den hade gjort kejsaren oigen-
kännlig endast på ett par manader.
    Hon stapplade fram till kejsaren. Hon for-
mådde inte tala, utan stod tyst och grät bredvid
n#m.

    »Ar du nu kommen, Faustina?:# sade han då
utan att öppna ögonen. »Jag ligger och inbillar
mig, att du står hår och gråter över mig. Jag
törs inte se upp av fruktan att finna, att detta
endast är en villa.»
    Då satte sig den gamla bredvid honom. Hon
Iyfte upp hans huvud och lade det i sitt knå.
    Men Tiberius låg alltjämt stilla utan att se på
henne. En känsla av Ijuv ro omslöt honom, och
han sjönk i nästa ögonblick ned i lugn sömn.





    Några veckor efter detta kom en av kejsarens
slavar vandrande till den ensliga hyddan i Sabiner
bergen. Det led mot kvällen, och vingårdsarbetaren
och hans hustru stodo i sin dörr och sågo solen
s#unka i den fjärran västern. Slaven vek av fran
stigen och gick fram och hälsade dem. Därpå
tog han upp en väldig pung, som han bar instucken
i gordeln, och lade den i mannens hand.
    #Detta sänder dig Faustina, den gamla kvin-
nan, som du bevisade barmhärtighet,» sade slaven.
»Hon ber dig, att du för dessa penningar skall
kopa dig en egen vingård och bygga dig en boning,
som inte ligger lika högt upp till väders som
örnarnas nästen.#
    #Den gamla Faustina lever då verkligen ännu ?»
sade mannen. )#Vi ha sökt efter henne i klyftor
och moras. Då hon inte kom tillbal#a till oss,
trodde jag, att hon hade funnit sin död bland
#essa eländiga berg.»
    »#Commer du inte ihåg,» inföll hustrunä#att jag
inte ville tro, att hon var död? Har jag inte sagt
dig, att hon hade aterv#nt till kejsaren?#
    »#oä# medgav mannen, »du sade verkligen
detta, och jag är glad, att du har fått rätt, jnte
bara därför, att Faustina på detta sätt har blivit
rik nog att hjälpa oss ur vår fattigdom, utan
också för den stackars kejsarens skull.#
    Slaven ville nu genast säga farväl för att kunna
hinna ned till bebyggda trakter, innan nattmörkret
inbröt, men detta tilläto inte de båda makarna. »Du
måste stanna hos oss ända till morgonen,» sade
de. )#vi kunna inte låta dig gå, innan du har be-
rättat oss allt, som har hänt Faustina. Varför har
hon vänt tillbaka till ke jsaren ? Hur var deras
möte? Åro de nu Iyckliga över att vara förenade?»
    Slaven gav vika för dessa böner. Han följde
dem in i hyddan, och under aftonmåltiden berät-
tade han om kejsarens sjukdom och Faustinas åter-
komst.
    Då slaven hade slutat sin berättelse, såg han
både mannen och hustrun sitta orörliga, slagna
av häpnad. Deras blickar voro vända mot mar-
ken, liksom för att inte förråda den rörelse, som
hade gripit dem.
    Antligen såg mannen upp och sade till sin
llustru: »Tror du inte, att detta är en Guds
skickelse ?)#

    »Jo,-# sade hustrun, #säkerligen var det för detta,
som 11erren sände oss över havet hit till denna
hydda. Visserligen var detta hans avsikt, då han
förde den gamla kvinnan hit till vår dörr.»
    Så snart hustrun hade sagt dessa ord, vände
sig vingårdsarbetaren åter till slaven.
    #Vän !» sade han till honom. »Du skall bära
ett budskap från mig till Faustina. Säg detta till
    llenne ord för ord ! Så hälsar dig din vän, vin-
    gårdsarbetaren från Sabinerbergen. Du har sett
    den unga kvinnan, som är min hustru. Syntes hon
    dig inte I juv av skönhet och blomstrande av
    hälsa? Och dock har denna unga kvinna en
    gång lidit av samma sjukdom, som nu har an-
    gripit Tiberius.»
    Slaven gjorde en rörelse av förvåning, men
vingårdsarbetaren fortfor med allt större eftertryck
pa orden.
#Om Faustina nekar att tro mina ord, så säg
henne, att jag och min hustru äro från l'alestina
i Asien, ett land, där denna sjukdom ofta fore-
kommer! Och där är lagen sådan, att de spetälska
drivas bort ur städer och byar och måste bo på
öde platser, söka sig bostäder i gravar och klipp-
grottor. Säg Faustina, att min hustru är född av
sjuka föräldrar i en klippgrotta ! Och så länge
som hon ännu var ett barn, var hon frisk, men
då hon växte upp till ung jungfru, blev hon an-
gripen av sjukdornen.»
    Då vingårdsarbetaren hade sagt detta, bojde
slaven vånligt leende på huvudet och sade till
honom: »Hur vill du, att Faustina skall tro detta?
Hon har ju sett din hustru i hennes hälsa och
fägring? Och hon vet ju, att det inte finns något
botemedel för denna sjukdom.»
    Men mannen genmälde: #)Det vore bäst för
henne, att hon trodde mig. Men jag är inte heller
utan vittnen. Hon må sända kunskapare över till
Nazaret i Galileen. Där skall varje människa be-
styrka min utsago.#
    #Är det kanhända genom ett underverk av
någon gud, som din hustru har blivit botad ?»
frågade slaven.
    #Jaä# svarade arbetaren»du säger det, som
det är. En dag spred sig ett rykte till de sjuka,
som vistades i ödemarken: 'Se, det har uppstått
en stor profet i staden Nazaret i Galileen. Han
är full av Guds andas kraft, och han kan bota
er sjukdom endast genom att lägga sin hand på
er pamla.' Men de sjuka, som lågo i sitt elände,
ville inte tro, att detta rykte var sanning. 'Oss
kan ingen bota,' sade de. 'Alltsedan de stora pro-
feternas dagar har ingen kunnat rädda någon av
oss från hans olycka.'
    Men det var en ibland dem, som trodde, och
det var en ung jungfru. Hon gick bort från de
andra för att leta sig fram till staden Nazaret, där
profeten hade sin bostad. Och en dag, da hon
vandrade över vida slätter, mötte hon en man,
som var hogväxt och hade ett blekt ansikte och
håret liggande i jämna, svarta lockar. Hans mörka
ögsn Iyste som stjärnor och drogo henne fram


emot honom. Men innan de mottes, ropade hon
till honom: '#om mig inte nära, ty jag är en oren,
men säg mig var jag kan #inna proteten fr#n
Nazaret!' #len mannen fortsatte att gå emot henne,
och då han stod tätt framför henne, sade han:
'Varfar söker du efter profeten från Nazaret?'
- 'Jag söker honom, där#ör att han skall lägga
sin hand på min panna och bota mig från min
sjukdom.' Då gick mannen fram och lade sin hand
p# hennes panna. - Men hon sade till honom:
'Vad båtar det mig, att du lägger din hand på
min panna? Inte är du någon profet?'-Da log
han mot henne och sade: 'Gå nu fram till staden,
som ligger därborta på bergsluttningen, och visa
dig för prästerna!'
    Den sjuka tänkte vid sig sjalv: Han gör narr
av mig, därför att jag tror, att jag kan bli botad.
Av honom får jag inte veta vad jag önskar. Och
hon gick vidare. Strax därefter såg hon en man,
som skulle ut på jakt, komma ridande över det
vida fältet. Då han kom så nära, att han kunde
höra henne, ropade hon till honom: '#om inte
fram till mig, jag är en oren! Men säg mig var
jag kan finna profeten från Nazaret !' - 'Vad
önskar du av profeten ?' frågade henne mannen
och red långsamt fram emot henne.-'Jag önskar
endast, att han måtte lägga sin hand på min panna
och göra mig helbrägda från min sjukdom.' Men
mannen red ännu närmare. - 'För vilken #juk-
dom önskar du att bli botad ?' sade han. 'Inte
behöver du någon läkare.'-'Ser du inte, att jag
år en oren ?' sade hon. !Jag är fodd av s juka
föräldrar i en klippgrotta.' Men mannen fortfor
att rida emot henne, ty hon var fager och skär som
en nyss utslagen blomma. -'Du är den skönaste
jungfru i Judaland,' bröt han ut. -'Gör inte spe
av mig, du också!' sade hon. 'Jag vet, att mina
drag äro förtärda, och min röst är lik ett vilt
djurs rytande.'-Men han såg djupt in i hennes
ögon och sade till henne: 'Din röst är klingande
som vårbäckens, då den rinner över kiselstenar,
och ditt ansikte är lent som en duk av m jukt siden.'
Med detsamma red han så nära intill henne,
att hon kunde se sitt ansikte i de blanka beslagen,
som prydde hans sadel. 'Du skall spegla dig här,'
sade hall. Hon gjorde så, och hon såg ett an-
sikte, som var lent och vekt som en nyss utvecklad
fjärilvinge. - 'Vad är detta, som jag ser?' sade
hon. 'Det är inte mitt ansikte.'-'Jo, det är ditt
ansikte,' sade ryttaren. - 'Men min rost, ar den
inte rosslig? Låter den inte, som då vagnar dragas
över en stenig väg?' - 'Nej, den later som en
citterspelares Ijuvaste visor,' sade den ridande.
#Ion vände sig och pekade bortåt vägen. 'Vet
du vem mannen är, som just nu försvinner bakom
de tva ekarna?' frågade hon ryttaren. - 'Det är
hall, som du nyss frågade efter, det är profeten
fran Nazaret,' sade mannen. Då slog hon hän-
derna samman i forvåning, och hennes ögon tårades.
'O, du helige! O, du bärare av Guds makt!' ut-
ropade hon. 'Du har botat mig!'
   Men den r;dande Iyfte upp henne i sadeln


och forde henne till staden i bergsluttningen och
gick med henne till de äldste och prästerna och
talade om för dem hur han hade funnit henne.
De uffrågade noga alltsammans, men då de fingo
höra, att jungfrun var född i ödemarken av sjuka
föräldrar, ville de inte tro, att hon var botad. 'Gå
tillbaka dit, därifrån du har kommit!' sade de. 'Om
du har varit sjuk, måste du förbli det under hela
ditt liv. Du skall inte komma hit till staden för att
smitta ned oss andra med din sjukdom.'
    Hon #ade till dem: 'Jag vet, att jag är frisk,
ty profeten från Nazaret har lagt sin hand på min
panna.'
    Då de hörde detta, utropade de: 'Vem ;år
han, att han skulle kunna göra de orena rena ?
Allt detta är ett bländverk av de onda andarna.
Gå tillbaka till de dina, på det att du inte måtte
bringa oss alla i fördärvet!'
    De ville inte förklara henne botad, och de för-
bjödo henne att vistas i staden. De förordnade,
att envar, som gav henne skydd, också skulle för-
klaras oren.
    Då prästerna hade fällt denna dom, sade den
unga jungfrun till mannen, som hade funnit henne
ute på fältet: 'Vart skall jag nu gå? Måste jag
åter gå ut i ödemarken till de sjuka?'
    l#en mannen Iyfte henne åter upp på sin häst
och sade till henne: 'Nej, du skall ingalunda gå
ut till de sjuka i deras klipphålor, utan vi två skola
draga bort över havet till ett annat land, dä'r det
inte finns lagar för rena och orena.# Och de-»
    Men då vingardsarbetaren hade hunnit sa långt
i sin berättelse, reste sig slaven och avbröt honom.
»Du behöver inte förtälja något mer,» sade han.
»Stå hellre upp och följ mig på väg, du, som
känner ffll bergen, så att jag kan börja min hemfärd
redan i natt och inte behöver vänta till mor-
gonen! #ejsaren och Faustina kunna inte få hora
dina nyheter ett ögonblick för tidigt.#
    Då vingårdsarbetaren hade följt slaven och
åter kom hem till hyddan, fann han sin hustru
ännu vaken.
    »Jag kan inte sova,» sade hon. »Jag tanker på
att dessa båda skola Icomma att motas. Han, som
älskar alla människor, och han, som hatar dem.
Det är, som om detta möte skulle Imnna bringa
världen ur dess bana.#)



Vl.

    Den gamla Faustina befann sig i det avlagsna
Palestina på resa till Jerusalem. Hon hade inte velat,
att uppdraget att söka profeten och föra honom
till kejsaren anförtroddes åt någon annan än henne.
Säkert hade hon tänkt vid sig s jälv: #Det, som
vi begära av denne främmande man, är något, som
vi inte kunna avlocka honom varken med våld
eller gåvor. Men kanske ger han oss det, om någon
faller till hans fötter och säger honom i vilken
nöd kejsaren befinner sig. Men vem kan fälla

en rätt förbön för Tiberius, utom den, som lider
av hans olycka lika mycl#et som han själv?»
    Hoppet att möjligen kunna rädda Tiberius hade
föryngrat Faustina. Hon hade utan svårighet ut-
stått den langa sjöresan till Joppe, och på farden
till Jerusalem begagnade hon sig inte av en bärstolj
utan färdades ridande. Hon tycktes uthärda den
besvärliga resan lika lätt som de ädla romare, de
krigsknektar och slavar, som utgjorde hennes följe.
    Denna färd från Joppe till Jerusalem fyllde
den gamla kvinnans hjärta med glädje och Ijust
hopp. Det var vårens tid, och Sarons slätt, som
de hade ridit över lunder den första dagsresan, hade
varit en enda Iysande matta av blommor. Aven
under den andra dagens färd, då de inträngde
bland Juda berg, övergåvos de inte av blommorna.
Alla de mångformade kullarna, mellan vilka vägen
slingrade sig, voro planterade med fruktträd, som
stodo i den rikaste blomning. Och då de resande
tröttnade att betrakta aprikosers och persikors vit-
röda blommor, kunde de vila sina ögon med att
ge akt på det unga vinlövet, som trängde fram
ur de svartbruna rotstockarna och vars växtlig-
het var så stor, att man tyckte sig kunna folja
den med ögonen.
    Men det var inte ensamt blommor och vår-
grönska, som gjorde färden vacker. Det storsta
behaget förlänades den av alla de människoskaror,
som denna morgon voro på väg till Jerusalern.
Från alla bivägar och stigar, från ensamma hojder
och från slättens avlägsnaste vrår kommo vandrare.
Då de hade hunnit vägen till Jerusalem, slöto sig de
enstaka resande samman till stora skaror och tågade
framåt under glatt jubel. Omkring en gammal
man, som red på en gungande kamel, gingo hans
söner och döttrar, hans mågar och sonhustrur och
alla hans barnbarn. Det var en släkt så stor, att
den utgjorde en hel liten här. En gammal mor,
som var för svag att gå, hade sönerna lyft på
sina arrnar, och hon lät sig stolt föras framåt bland
de vördnadsfullt vikande skarorna.
    I sanning, det var en morgon, som kunde inge
glädje även åt den mest bedrövade. Himlen var
visserligen inte klar, utan var överdragen med ett
tunt, vitgrått molnlager, men ingen av de väg-
farande tankte på att beklaga sig över att solens
hårda glans var dämpad. Under denna beslojade
himmel strömmade inte de blommande trädens och
de nyutslagna bladens vällukt så fort som eljest
bort i den vida rymden, utan dröjde kvar över
vägar och fält. Och denna vackra dag, som med sin
svaga dager och sina orörliga vindar påminde om
nattens vila och frid, tycktes meddela alla de fram-
skyndande människoskarorna något av sitt väsen,
så att de drogo framåt glada, men dock hogtidliga,
sjungande med dämpad röst uråldriga hymner eller
spelande på besynnerliga gammalmodiga instrument,
från vilka kommo toner, som voro lika en myggas
surr eller en gräshoppas pipande.
    Då den gamla Faustina red fram mellan alla
dessa människor, smittades hon verkligen av deras
iver och glädje. Hon drev sin gångare till storre


hastighet, i det hon sade till en ung roma#e, som
höll sig vid hennes sida: »Jag drömde i natt, att
jag såg Tiberius, och han bad mig att inte upp-
skjuta resan, utan fara till Jerusalem just i dag. Det
förefaller mig, som om gudarna hade velat sända
mig en maning att inte försumma att draga dit
denna vackra morgon.»
    I detsamma hon sade detta, hade hon upp-
nått toppen av en långsträckt bergås, och där höll
hon ovillkorligen stilla. Framför henne låg en stor,
dJup kitteldal, omkransad av vackra höjder, och
ur det mörka, skuggiga djupet av denna dal reste
sig den väldiga klippa, som på sin hjässa uppbar
Jerusalem.
    Men den trånga bergstaden, som med sina
murar och torn låg likt ett krönande smycke på
klippans platta höjd, var denna dag tusenfaldigt
forstorad. Alla de runtom dalen uppstigande höj-
derna voro betäckta av brokiga tält och av ett
vimmel av människor.
    Det var tydligt för Faustina, att he]a landets
befolkning höll på att samlas till Jerusalem för
att fira någon stor högtid. De mera fjärrboende
voro redan komna och hade hunnit att få sina
tält i ordning. De däremot, som bodde i stadens
grannskap, voro ännu i antågande. Nedför alla de
Ijusa bergshöjderna såg man dem komma strom-
mande som en oavbruten flod av vita dräkter,
av sanger, av högtidsglädje.
    Den gamla kvinnan överskådade en lång stund
dessa ti#lströmmande massor av ma#nniskor och
dessa långa tältrader. Därpå sade hon till den
unge romaren, som red vid hennes sida:
    ,iSannerligen, Sulpicius, hela folket måtte ha
kommit till Jerusalem.»
    »Det förhåller sig verkligen så,» svarade roma-
ren, som hade blivit utsedd av Tiberius att led-
saga Faustina, därför att han under flera år hade
vistats i Judeen. »De fira nu den stora vårfesten,
och under denna draga alla människor, både gamla
och unga, till Jerusalem.»
    Faustina besinnade sig ett ögonblick. »Jag är
glad, att vi ha kommit till denna stad samma
dag, som folket firar sin högtid,» sade hon. »Det
kan inte betyda annat, än att gudarna beskydda vår
färd. Anser du det inte troligt, att den, som vi
soka, profeten från Nazaret, också är kommen till
Jerusalem för att deltaga i festen?»
    »Du har sannerligen rätt, Faustina,» sade roma-
ren. »Han befinner sig troligen här i Jerusalem.
Detta är i sanning en gudarnas skickelse. Så stark
och kraftig du än är, kan du dock prisa dig Iycklig,
om du slipper att göra den långa och besvärliga
resan upp till Galileen.»
    Han red genast bort till ett par vandrare,
som just drogo förbi, och sporde dem om de
trodde, att profeten av Nazaret befunne sig i Je-
rusalem.
    »Vi ha sett honom dår varje år vid denna
tidä# svarade en av vandringsmännen. »Säkerligen
är han kommen dit även detta år, ty han är en
from och rättflirdig man»


    En kvinna sträckte ut sin hand och visade mot
en höjd, som låg öster om staden. »Ser du denna
bergsluttning, som är beväxt med olivträd?» sade
hon. »Där bruka galileerna resa sina tält, och där
får du de säkraste underrättelser om den, som
du söker.,#
    De färdades vidare, foro på en slingrande stig
ånda ned till djupet av dalen och började sedan
rida uppåt Sions berg för att nå staden på dess topp.
    Den brant stigande vägen omgavs här av låga
murar, och på dessa sutto och lågo en oändlig
mängd tiggare och krymplingar, som anropade de
resandes barmhärtighet.
    Under den långsamma färden kom en av de
judiska kvinnorna fram till Faustina. »Se där,» sade
hon och pekade på en av de tiggare, som sutto
på muren, »detta är en galileisk man. Jag kom-
mer ihåg, att jag har sett honom bland profetens
lärjungar. Han kan säga dig var du skall finna
den du söker.»
    Faustina red med Sulpicius fram till mannen,
som hade utpekats för henne. Det var en fattig,
gammal man med stort, gråsprängt skägg. Hans
ansikte var brynt av hetta och solsken, och hans
händer voro valkiga av arbete. Han begärde inga
allmosor; tvärtom var han så upptagen av bekym-
merfulla tankar, att han inte ens sag upp på de
förbifarand#.
    Han hörde inte heller, att Sulpicius tilltalade h#
nom, utan denne måste ett par gånger upprepa
sin fraga.

    #)Min vän, man har talat om för mig, att du
är en galileisk man. Jag ber dig därför, att du
säger mig var jag skall finna profeten från
Nazaret.»
    Galileern spratt häftigt till och såg sig för-
virrad omkring. Men då han äntligen förstod
vad man begärde av honom, greps han av en
vrede, som var blandad med förfäran. ))Vad är
det du säger?» for han ut. »Varför frågar du mig
efter den mannen? Jag vet ingenting om honom.
Jag är ingen galileer.»
    Den judiska kvinnan blandade sig nu i sam-
talet. »Jag har dock sett dig i hans sällskap,» in-
föll hon. »Frukta dig inte, utan säg denna för-
näma romarinna, som är ke jsarens vän, var hon
snarast kan finna honom !»
    Men den förskrämde lärjungen blev allt mer
och mer förbittrad. »Ha alla människor blivit
vansinniga i dag?» sade han. »#ro de besatta av
en ond ande# eftersom de gång på gång komma
och spörja mig efter den mannen ? Varför kan
ingen tro mig, då jag säger, att jag inte känner
profeten ? Jag är inte kommen från hans land.
Jag har aldrig sett honom.»
    Hans häftighet drog uppmärksamheten till ho-
nom, och ett par ffggare, som sutto bredvid honom
på muren, började också bestrida hans ord.
    »Visserligen har du hört till hans lärjungarä#
sade de. »Vi veta alla, att du är kommen med
honom från Galileen.)#
    # n mannen sträckte båda armarna mot him-

melen och ropade: »#a# har inte kunnat härda
ut inne i Jerusalem i dag för den mannens skull,
och nu lämnar man mig inte ens i fred h#rute
bland tiggarna. Varför vil ja ni inte tro mig, da
jag säger, att jag aldrig har sett honom.#
    Faustina vände sig bort med en axelryckning.
»Låt oss draga vidare!» sade hon. »Den där man-
nen år ju vansinnig. Av honom få vi ingenting
veta.#
    De drogo vidare uppåt sluttningen. Faustina
var inte mer än två steg från stadsporten, då den
israelitiska kvinnan, som hade velat hjälpa henne
att finna profeten, ropade till henne, att hon skulle
akta sig. Hon drog in tyglarna och såg, att en
man låg på vägen alldeles framför hästens fötter.
Så, som han låg utsträckt i dammet, just där träng-
seln var som livligast, var det ett under, att han
inte redan hade blivit nedtrampad av djur eller
människor.
    Mannen låg på rygg och stirrade uppåt med
slocknade, glanslösa blickar. Han rörde sig inte,
fastän kamelerna satte ned sina tunga fötter tätt
bredvid honom. Han var fattigt klädd, och nu
var han därtill nedsölad av damm och jord. I
själva verket hade han öst över sig så mycket
grus, att det såg ut# som om han sökte dölja sig
för att lättare bli överriden eller nedtrampad.
    »Vad är detta ? Varför ligger denne man
här på vägen?» frågade Faustina.
    I detsamma började den liggande ropa till de
förbigående. »Vid er barmhärtighet, bröder och
systrar, för edra håstar och lastdjur fram over
mig! Vik inte undan för mig! Trampa mig till
stoft! Jag har förrått menlöst blod. Trampa mig
till stoft !»
    Sulpicius fattade Faustinas häst vid tygeln och
förde den åt sidan. #Det är en syndare, som vill
göra bot,» sade han. »Låt inte detta uppehålla
din färd ! Detta folk är besynnerligt, och man måste
låta det följa sina egna vägar.#
    Mannen på vägen fortfor att ropa: »Sätt era
hälar på mitt hjärta! Låt karnelen trampa sonder
mitt bröst och åsnan sätta sina hovar i mina ögon !#
    Men Faustina tyckte sig inte kunna rida forbi
denne eländige utan att försöka att få honom att
resa sig. Hon höll alltjämt stilla bredvid honom.
    Den israelitiska kvinnan, som hade velat tjäna
henne en gång förut, trängde sig nu åter fram till
henne. »Den här mannen horde också till pro-
fetens lärjungar,» sade hon. »Vill du, att jag skall
fråga honom efter hans mästare?#
    Faustina nickade jakande, och kvinnan lutade
sig ned över den liggande.
    »Var har ni galileer i denna dag gjort av er
mästare?» frågade hon. »Jag träffar er forspridda
på vägar och stigar, men honom ser jag ingen-
städes.»
    Men då hon frågade på detta sätt, reste sig
mannen, som låg i vägdammet, upp på knä. »Vad
är det för en ond ande, som har ingivit dig att
fråga mig efter honom?» sade han med en rost,
som var full av förtvivlan. #Du ser ju, att jag har


lagt mig i vägdammet for att fortrampas. År det
dig inte nog? Skall du därtill komma och fråga mig
var iag har gjort av honom?»
    »Jag förstår inte vad du förebrår migä# sade
kvinnan. »Jag vill ju bara veta var du har din
mästare.»
    Då hon upprepade frågan, störtade mannen
upp och satte båda händerna för öronen.
    »Ve dig, att du inte kan låta mig dö i frid
ropade han. Han bröt sig väg genom folket, som
trängdes framfor porten, och rusade bort, rytande
av fasa, medan hans sonderrivna kläder fladdrade
omkring honom som mörka vingar.
    »Det förefaller mig, som om vi skulle vara
komna till ett folk av darar,» #ade Faustina, d#
hon såg mannen fly. Hon hade blivit nedstämd
av att se dessa profetens lärjungar. ICunde en man,
som bland sina ledsagare räknade sådana galningar,
vara i stånd att göra något för kejsaren?
    Aven den israelitiska kvinnan såg bedrovad
ut, och hon sade med mycket allvar till Faustina:
#Härskarinna, dröj inte att uppsöka den, som du
vill finna! Jag fruktar, att något ont har drabbat
honom, eftersom hans lärjungar äro från sina
sinnen och inte tåla att höra talas om honom.
    Faustina och hennes följe redo äntligen fram
genom portvalvet och kommo in på trånga, morka
gator, som voro myllrande fulla av människor. Det
föreföll nästan omöjligt att kunna komma fram ge-
nom staden. De ridande måste gång på gang hålla
stilla. Slavar och krigsknektar sokte forgäves att
roja väg. Människorna fortforo att rusa framåt i
en tät, ohejdbar ström.
    »I sanning,» sade den gamla kvinnan till Sul-
picius, »Roms gator äro stilla lustgårdar i jämforelse
med dessa.
    Sulpicius såg snart, att nästan oövervinneliga
svårigheter väntade dem.
    »På dessa överfyllda gator år det nästan lättare
att gå än att rida,» sade han. #Försåvitt att
du inte är alltför trött, skulle jag vilja råda dig att
gå till fots till landshövdingens palats. Det ligger
visserligen långt borta, men om vi skola rida dit,
komma vi säkerligen inte fram förrän efter midnatt.»
    Faustina gick genast in på förslaget. Hon steg
av hästen och lämnade den till en av slavarna.
I)ärpå började de resande romarna att till fots
vandra genom staden.
    Detta Iyckades dem vida bättre. De trängde
tämligen raskt fram mot h järtat av staden, och Sul-
picius visade just Faustina en någorlunda bred gata,
som de voro nära att uppnå.
    »Se där, Faustina,» sade han, »om vi endast
komma in på denna gata, skola vi snart vara framme.
Den för oss rätt ned till vårt härbärge.#
    Men det var just då de ville vika in på denna
gata, som det värsta hindret motte dem.
    Det begav sig, att i samma ögonblick, som
Faustina nådde gatan, som från landshövdinge-
palatset sträckte sig till #ättvisans port och Golgata,
ledde de där fram en fånge, som skulle föras ut
för att korsfästas.


    Framfor honom skyndade en skara unga, #rilda
månniskor, som ville åse avrättningen. De jagade
springande framåt gatan, sb äckte armarna mot hoj-
den i hänförelse och uppgåvo obegripliga tjut i
sin glädje att få skåda något, som de inte sågo
all3 dagar.
    Efter dem kommo flockar av mån i sida
dräkter, som tycktes höra till stadens förnämsta
och yppersta. Sedan vandrade kvinnor, av vilka
många hade tårade anleten. En samling fattiga
och krymplingar skredo fram, under det att de
uppgåvo rop, som skuro i öronen.
    »O Gudä) ropade deä)rädda honom ! Sänd
din ängel och rädda honom ! Sänd en hjälpare
i hans yttersta nod!»
Åntligen kommo några romerska knektar på
stora hästar. De vakade över att ingen bland
folket skulle störta fram till den fångne och söka
att befria honom.
Strax efter dem följde bödelsknektarna, som
hade att föra fram mannen, som skulle korsfästas
De hade lagt ett stort, tungt kors av trä över hans
skuldra, men han var för svag för denna borda
Den tyngde honom så, att hans kropp alldeles
böjdes ned mot marken. Han höll huvudet så
djupt sänkt, att ingen kunde se hans ansikte.
Faustina stod i den lilla bigatans mynning, och
    #såg den dödsdömdes tunga vandring. Med for-
    våning iakttog hon, att han bar en purpurmantel och
    att en törnekrona var nedtryckt på hans huvud.
»Vem är denne mannen ?» frågade hon.
    En av de bredvidstående svarade henne: #Det
är en, som har velat göra sig till kejsare.»
    »Han måste då lida döden för en sak, som
är föga #ärd att eftersträva,# sade den #amla kvin-
nan vemodigt.
    Den dömde sviktade under korset. Han skred
#ramåt allt långsammare. Bödelsknektarna hade fäst
ett rep om hans midja, och de borjade draga i
detta for att påskynda farten. Men då de drogo
i repet, föll mannen omkull och blev liggande med
korset över sig.
    Det blev ett starkt oväsen. De romerska ryt-
tarna hade all möda att hålla folket tillbaka. De
drogo sina svärd mot ett par kvinnor, som sokte
skynda fram och hjälpa upp den fallne. Bödels-
knelstarna sökte att med slag och stötar tvinga ho-
nom att resa sig, men han mäktade inte för korsets
skull. Äntligen togo ett par av dem fatt i korset
för att Iyfta bort det.
    Da hö jde han upp huvudet, och den gamla
Faustina kunde se hans ansikte. I#inderna voro
strimmiga efter slag, och från hans panna, som
hade sårats av törnekronan, pärlade fram ett par
bloddroppar. Håret hängde i orediga stripor, klib-
bigt av s#ett och blod. Hans mun var hårt sluten,
men hans läppar darrade, som om de kämpade
för att hålla tillbaka ett skrik. Ögonen stirrade
fram tårfyllda och nästan utslocknade till följd
av plågor och mattighet.
    Men bakom denna halvdöda människas ansikte
såg den gamla liksom i en syn ett skönt och blekt,
    En av de bredvidstående svarade henne: #Det
är en, som har velat göra sig till kejsare.»
    »Han måste då lida döden för en sak, som
är föga värd att eftersträva,N sade den gamla kvin-
nan vemodigt.
    Den dömde sviktade under korset. Han skred
framåt allt långsammare. Bödelsknektarna hade fäst
ett rep om hans midja, och de borjade draga i
detta för att påskynda farten. Men då de drogo
i repet, föll mannen omkull och blev liggande med
korset över sig.
    Det blev ett starkt ovåsen. De romerska ryt-
tarna hade all möda att hålla folket tillbaka. De
drogo sina svärd mot ett par kvinnor, som sökte
skynda fram och hjälpa upp den fallne. Bödels-
knektarna sökte att med slag och stötar tvinga ho-
nom att resa sig, men han mäktade inte för korsets
skull. #ntligen togo ett par av dem fatt i korset
för att Iyfta bort det.
    Då hö jde han upp huvudet, och den gamla
Faustina kunde se hans ansikte. #Cinderna voro
s#immiga efter slag, och från hans panna, som
hade sårats av törnekronan, pärlade fram ett par
bloddroppar. Håret hängde i orediga stripor, klib-
bigt av svett och blod. Hans mun var hårt sluten,
men hans läppar darrade, som om de kämpade
för att hålla tillbaka ett skrik. (#)gonen stirrade
fram tårfyllda och nästan utslocknade till följd
av plågor och mattighet.
    Men bakom denna halvdöda människas ansikte
såg den gamla liksom i en syn ett skönt och blekt,


med härliga, majestätiska ögon och milda drag,
och hon greps av plötslig sorg och rorelse över
denna *ämmande mans olycka och fornedring.
    »O, vad har man gjort med dig, du arma
människa?# utbrast hon och trädde honom ett steg
till mötes, medan hennes ögon fylldes av tårar.
Hon glömde sin egen sorg och oro for denna plå-
gade människas nöd. Hon tyckte, att hennes hjärta
ville sprängas av medlidande. Hon ville som de
andra kvinnorna skynda fram för att slita honom
bort från bödlarna.
    Den fallne såg hur hon kom emot honom,
och han kröp närmare henne. Det var, som om
han hade väntat att finna skydd hos henne mot
alla dessa, som förföljde och plågade honom. Han
omfattade hennes knän. Han tryckte sig upp emot
henne såsom ett barn, som räddar sig intill sin mor.
    Den gamla lutade sig ned över honom, och
på samma gång som hennes tårar strömmade, kände
hon den saligaste glädje över att han hade kommit
och sökt skydd hos henne. Hon lade sin ena arm
om hans hals, och så som en mor först av allt
torkar bort tårarna ur barnets ögon, sa lade hon
sin svetteduk av svalt, fint linne över hans ansikte
för att borttorka tårar och blod.
    Nlen i detta ögonblick voro bödelsdrängarna
färdiga med korset. De kommo nu och ryckte
till sig den fångne. Otåliga över dröjsmålet, slä-
pade de bort honom med vild brådska. Den dods-
dömde uppgav ett stönande, då han fördes bort
 från den fristad, som han hade funnit, men han
gjorde intet motstånd.
    Men Faustina fattade om honom för att hålla
honom kvar, och då hennes svaga, gamla händer
ingenting förmådde, utan hon såg honom bort-
föras, kände hon det, som om någon hade slitit
ifrån henne hennes eget barn, och hon ropade:
»Nej, nej! Tag inte bort honom ifrån mig! Han
far inte dö ! Han kan inte få dö !»
    Hon erfor den förfärligaste sorg och vrede
över att han fördes bort. Hon ville skynda efter
honom. Hon ville kämpa med bödlarna och slita
honom ifrån dem.
    Men vid första steg hon tog greps hon av
yrsel och vanmakt. Sulpicius skyndade att lägga
sin arm om henne för att hindra henne från att falla.
    Vid sidan av gatan såg han en liten mörk bod
och bar in henne dit. Där fanns varken stol
eller bänk, men bodägaren var en barmhärtig man.
Han släpade fram en matta och lagade en bädd
åt den gamla på stengolvet.
    Hon var inte sanslös, men en så stark yrsel
hade gripit henne, att hon inte kunde hålla sig uppe
utan måste lägga sig ned.
    »Hon har gjort en lång färd i dag, och bullret
och trängseln i staden ha varit för mycket f#r
henne,» sade Sulpicius till köpmannen. »Hon är
mycket gammal, och ingen är dock så stark, att
han inte blir övervunnen av ålderdomen.»
    »Detta är en svår dag även för den, som i#te
är gammal,» sade köpmannen. »Luften är nästan



för tung att inandas. Det skulle inte förvåna mig,
om vi hade att vänta ett svårt oväder.»
    Sulpicius lutade sig ned över den gamla. Hon
hade insomnat och sov med lugna, regelbundna
andetag efter all trötthet och sinnesrörelse.
    Han gick och ställde sig i boddörren för att
se på folkmassan, medan han inväntade hennes
uppvaknande.





    Den romerske landshövdingen i Jerusalem
hade en ung hustru, och hon hade legat och drömt
under natten före den dag, då Faustina drog in
i staden.
    Hon drömde, att hon stod på taket av sitt hus
och såg ned på den stora, sköna gårdsplanen, som
enligt seden i österlandet var belagd med marmor
och planterad med ädla växter.
    Men på gården såg hon församlade alla de
sjuka och blinda och Iytta, som funnos i världen.
Hon såg framför sig de pestsjuka med kroppar
uppsvällda av bölder, de spetälska med bortfrätta
ansikten, de lama, som inte förmådde röra sig utan
lågo hjälplösa på marken, och alla de eländiga,
som våndades i plåga och värk.
    Och de trängde sig alla upp mot ingången
för att komma in i huset, och några av de främsta
bultade med hårda slag på palatsets dörr.
    Till sist s#g hon, att en slav oppnade d#rren
och kom ut på tröskeln, och hon hörde, att han
frågade dem vad de önskade.
    Då svarade de honom och sade: #)vi soka
efter den store profeten, som Gud har sänt till
jorden. Va r är profeten av Nazaret, han, som
är alla plågors herre? Var är han, som kan fo,r-
lossa oss från allt vårt lidande?#)
    Då svarade dem slaven i stolt och likgiltig
ton, såsom palatst jänare bruka, då de visa av
fattiga främlingar.
    #Det gagnar er till intet att soka efter den

store profeten. Pilatus har dödat honom.»
    Då uppstod det bland alla de sjul# en sorg
och en jämmer och en tandagnisslan, så att hon
inte kunde utsta att höra det. Hennes hjärta sönder-
slets av medlidande, och t#rarna runno strida ur
hennes ögon. #en vid det att hon hade barjat
gråta, hade hon uppvaknat.
    Ater hade hon somnat in, och åter hade hon
drömt, att hon stod på taket av sitt hus och s#g
ned på den stora gården, som var vid som ett torg.
    Och se, gården var full av alla de människor,
som voro vansinniga och själssjuka och besatta av
onda andar. Och hon såg sådana, som voro nakna,
och sådana, som voro höljda i sitt långa hår, och
sådana, som hade flätat sig kronor av strå och
mantlar av gräs och trodde sig vara konungar, och
sådana, som kröpo pa marken och trodde sig vara
d jur, och sådana, som ständigt gräto över en sorg,
som de inte kunde ge narnn, och sådana, som



kommo släpande på tunga stenar, som de sade
vara guld, och sådana, som trodde, att de onda
andarna talade genom deras mun.

    Hon såg alla dessa tränga sig fram mot pa-
latsets port, #ch de, som stodo längst framme,
knackade och bultade för att komma in.

    Till sist öppnades döi#en, och en slav trådde
ut på tröskeln och fragade dem: »Vad är det,
som ni åstundar ?»

    Då började de alla ropa och säga: »Var är
den store profeten av Nazaret, han, som är sänd
av Gud och som skall ge oss åter vår själ och
vårt förstånd ?)#

    Hon hörde, att slaven svarade dem med den
likgiltigaste ton:

    »Det tjänar till intet, att ni söker den store
profeten. Pi#atus har dödat honom.»

    Då detta var sagt, uppgåvo alla de vansin-
niga ett skri, som var likt vilda djurs rytande, och
i sin förtvivlan började de sarga sig siälva, så att

blodet flöt på stenarna. Och då hon, som drömde
sag allt deras elände, började hon vrida sina hän-
der och jämra sig. Och hennes egen jämmer hade
väckt henne.

    Men åter hade hon somnat, och åter befann
hon sig i drömmen på taket av sitt hus. Och
runtomkring henne sutto hennes slavinnor, som
sp#lade på cyrnbal och cittra för henne, och mandel-
träd kastade sina vita blomblad ned over henne,
och klangrosornas blommor doftade.
    Medan hon satt där, talade en röst till henne:
»Du skall gå fram till balustraden, som omger taket,
och se ned på din gård.»
    Men i drömmen #ägrade hon och sade: »Jag
vill inte se flera av dem, som i natt trångas p#
min gård.»
    I detsamma hörde hon därifrån ett skrammel
med kedjor och ett hamrande av tunga s1aqggor
och ett bultande av trä, som slog mot trä. Hen-
nes slavinnor upphörde med sång och spel och
skyndade till takräcket och sågo ned. Och inte
heller hon själv kunåe bli sittande stilla, utan hon
gick dit och såg ned på gården.
    Då såg hon, att gården till hennes hus var
fylld av alla de arma fångar, som funnos i världen.
Hon såg dem, som eljest lågo i de mörka fängelse-
hålorna, fastkedjade med tunga järnlänkar. #Hon
såg dem, som arbetade i de mörkå gru#orna, kom-
ma släpande på sina släggor, och dem, sor# voro
roddare på krigsfartygen, komma med sina tunga,
järnsmidda åror. Och de, som voro dömda att
korsfästas, kommo släpande på sina kors, och de,
som skulle halshuggas, kommo med sina bilor. Hon
såg dem, som voro bortförda i slaveri till fråm-
mande land och vilkas ögon brunno av hem
långtan. Hon såg alla eländiga slavar, som måste
arbeta likt lastdjur och vilkas ryggar voro blodiga
av gisselslag.
    Alla dessa olyckliga människor ropade som med
en enda mun och sade: »#ppna, oppna !»
    Då trädde slaven, som vaktade ingången,

genom dörren, och han sporde dem: »Vad är
det ni åstundar ?»
    Och dessa svarade som de andra: )#vi soka
den store profeten av Na#aret, som är kommen
till jorden för att ge fångarna deras frihet och
slavarna deras Iycka åter.»
    Slaven svarade dem i trött och likgiltig ton:
,#Ni kan inte finna honom här. Pilatus har dödat
honom.»
    Då detta var sagt, tyck#3#, som drömde,
att bland alla de olyckliga sl#edde- ett sådant ut-
brott a# hädelse och hån, att hon #örnam huru
jor# och himmel darrade. Hon själv kände sig
isad av skräck, och en sådan skakning genomfor
hennes kropp, att hon vaknade.    =;: 7
    Då hon nu väl hade val#nat, satte hon sig
upp i bädden och sade ti# sig sjå# »ag # nte
drömma mer?#, #u vi# jag hå#a mig vaken #e#a
natten, så att jag må slippa att se mer av detta
förfärliga.»
    Men nästan i samma ögonblick, som hon hade
tänkt detta, hade sömnen blivit henne övermäktig
på nytt, och hon hade lagt ned sitt huvud på
kudden och insomnat.
    Ater hade hon drömt, att hon satt på taket
av sitt hus, och hennes lille son sprang fram och
tillbaka däruppe och lekte med en boll.
    Då hörde hon en röst, som sade till henne:
»Gå fram till balustraden, som omger taket, och
se vilka de älro, som stå och vänta på din gård!»
    Men hon, som drömde, sade till sig själv: #)Jag
har sett nog mycket elände denna natt. Jag kan
inte stå ut med mer. Jag vill förbliva, da#r jag är.»
     I detsamma kastade hennes son sin boll, så
att den föll utanför balustraden, och barnet skyn-
dade fram och klättrade upp på räckverket. Då
blev hon rädd. Hon sprang fram och grep om
barnet.
Men därvid kom hon att kasta ögonen nedåt,
och än en gång såg hon, att gården var full av
människor.
Men där på gården funnos alla de av jordens
människor, som hade blivit sårade i krig. De
kommo med sönderskurna kroppar, med bort-
huggna lemmar och med stora, öppna sår, ur vilka
blodet flödade, sa att hela gården var överg3uten
därav.
Och jämte dessa trängde sig där alla de av
jordens människor, som hade förlorat sina kära
på slagfältet. Det var de faderlösa, som sörjde
sina försvarare, och de unga kvinnorna, som ro-
pade efter sina älskade, och de gamla, som suckade
efter sina söner.
De främsta bland dem trängde sig mot dorren,
och portvakten kom som förut och öppnade.
Han frågade alla dessa, som hade blivit sårade
i fejder och strider: »Vad söker ni i detta hus?»
    Och de svarade: »Vi söka den store profeten
av Nazaret, som skall förbjuda krig och örlog och
föra friden till jorden. Vi söka honom, som skaJI
omforma spjuten till liar och svärden till ving#rds-
knivar.#

    Då svarade slaven en smula otåligt: »#om
nu inga flera och plåga mig! Jag har redan sagt
det nog många gånger. Den store profeten finns
inte här. Pilatus har dödat honom.
    Därpå stängde han porten. Men hon, SoR#
drömde, tänkte på all den jämmer, som nu skulle
komma. »Jag vill inte höra den,» sade hon och ru-
sade bort från balustraden. I detsamma hade hon
vaknat. Och då hade hon funnit, att hon i skräm-
seln hade sprungit ur sin bädd och ned på det
kalla stengolvet.
    Ater hade hon tånkt, att hon inte ville soYa
mera den natten, och åter hade sömnen blivit
henne övermäktig, så att hon hade stängt ögonen
och börjat drömma.
    Hon satt än en gång på taket av sitt hus, och
bredvid henne stod hennes man. Och hon berät-
tade för honom om sina drömmar, och han gjorde
spe av henne.
    Då hörde hon åter en röst, som sade till henne:
»Gå och se de människor, som vänta på din g#rd!#
    Men hon tänkte: »Jag vill inte se dem. Jag
har i natt sett nog av olyckliga.»
    I detsamma hörde hon tre hårda slag på porten,
och hennes man gick bort till balustraden för att
se vem det var, som begärde inträde i hans hus.
    Men inte förr hade han lutat sig ut över räck-
verket, än han vinkade åt hustrun att komma fram
till honom.
    »l#änner du inte denne mannen.#» sade han
och pekade nedåt.
    Då hon såg ned pa gården, fann hon, att den
var uppfylld av ryttare och hästar. Slavar voro
sysselsatta med att avlasta åsnor och kameler deras
bördor. Det såg ut, som om en förnäm resande
skulle vara anländ.
    Framme vid ingangsdörren stod den resande.
Han var en storväxt, gammal man med breda
skuldror och ett tungt och dystert utseende.
    Drömmerskan kände genast igen främlingen,
och hon viskade till sin man: #?Det å,r Cesar
Tiberius, som är kommen till Jerusalem. Det kan
inte vara någon annan.#
    »Jag tycker mig också känna igen honom,# sade
hennes man och lade med detsamma fingret på
munnen som ett tecken, att de skulle vara tysta
och Iyssna till vad som sades nere på gården.
    De sågo, att dörrvaktaren kom ut och fr#gade
den frä#mmande: ))Vem är det du söker?#
    Och den resande svarade: )#Jag soker den store
profeten av Nazaret, som år begåvad med Guds
undergörande kraft. Det är kejsar Tiberius, som
kallar honom, på det att han måtte befria honom
från en förfärlig sjukdom, som ingen annan llkare
kan bota.»
    D# han hade talat ut, bugade sig slaven
mycket ödmjukt och sade: »Herre, vredgas inte,
men din önskan kan inte bli uppfylld.#
    Då vände sig kejsaren mot sina slavar, som
väntade nedanför på gården, och gav dem en be-
fallning.
    DA hastade slavarna fram. somliga hade h#n-

derna fulla av smycken, andra höllo skålar, ragade
med pärlor, åter andra släpade på säckar med
guldmynt.
    I#ejsaren va#nde sig till slaven, som vaktade
porten, och sade: »Allt detta skall bli hans, om
han bistår Tiberius. Med detta kan han ge rike-
dom at alla jordens fatffga.»
    Men dörrvaktaren bugade sig ännu djupare
än förut och sade: NHerre, vredgas inte pa din
tjänare, men din begäran kan inte bli uppfylld.»
    D# vinkade kejs#ren än en gang till sina slavar,
och ett par av dem skyndade fram med er# rikt
utsydd dräkt, på vilken glänste en bröstsköld av
#uveler.
    Och kejsaren sade till slaven: »Se härl Detta
som jag bjuder honom, är makten över Judaland
Han skall styra siff folk som dess högste domare
Ma han endast först följa mig och bota Tiberiusl»;
    Men slaven bugade sig ännu djupare mot jor-
den och sade: »Herre, det star inte i min makt
att hJälpa dig.»
    Då vinkade kejsaren än en gång, och hans
slavar skyndade fram med en gyllne pannring och
en purpurmantel.
    »Se,» sade han, »detta är kejsarens vilja: Han
lovar att utnämna honom till sin arvtagare och
giva honom väldet över världen. Han skall få
makt att styra hela jorden efter sin Guds vilja.
Må han blott dessförinnan sträcka ut sin hand och
bota Tiberius!»
    Då föll slaven ned på jorden for kejsarens
fötter och sade med jämrande röst: »Herre, det
står inte i min makt att hörsamma dig. Han, som
du söker, finns inte mera här. Pilatus har dodat
honom.»


VIII.

    Då den unga kvinnan vaknade, var det redan
full, klar dag, och hennes slavinnor stodo och #än-
tade på att få hjälpa henne med klädseln.
    Hon var mycket tyst, medan hon klädde sig,
men till sist frågade hon slavinnan, som satte upp
hennes hår, om hennes man var uppstigen. Hon
fick då veta, att han hade blivit utkallad for att
sitta till doms över en förbrytare.
    »Jag hade gärna velat tala med honom,# sade
den unga kvinnan.
    »Härskarinna,» sade slavinnan, #det l#ter sig
svårligen göra nu mittunder rannsakningen. Vi
skola underrätta dig, så snart den är till ända.»
    Hon satt nu tyst, ända tills hennes klädsel var
fullbordad. Då frågade hon: ?#Har någon aY er
hört talas om profeten av Nazaret?,»
    »Profeten av Nazaret, det är en judisk under-
görare,#, svarade en av slavinnorna genast.
    »Det är besynnerligt, härskarinna, att du skall
fråga efter honom i dag,» sade en annan av
slavinnorna. »Det är just han, som judarna ha
fört hit till palatset för att låta honom forhöras

  .q'! # dcillÖVt# ge#


    Hon bad genast, att de skulle gå ut och hora
för vad sak han var anklagad, och en av slavin-
norna avl#gsnade sig. Då hon kom tillbaka, sade
hon: #De anklaga honom for att vilja #ora sig
till konung över detta land, och de anropa lands-
hövdingen, att han skall låta korsfåsta honom.
    Men då landshövdingens hustru hörde detta,
blev hon förfärad och sade: »Jag måste tala med
min man, eljest sker här i denna dag en förfärlig
olycka.»
    Då slavinnorna ån en gång sade henne, att
detta var omöjligt, började hon skälva och gråta.
Och en av dem blev rörd, så att hon sade: »Om
du vill sända ett skrivet bud till landshövdingen,
så skall jag försöka att bringa det till honom.#
    Hon tog då genast ett stift och skrev några
ord på en vaxtavla, och detta blev givet till Pilatus.
    Men honom själv råkade hon inte ensam på
hela dagen, ty då han hade sänt bort judarna
och den dömde var avförd till avrättsplatsenJ var
timmen för måltiden inne, och till denna hade Pilatus
inbjudit ett par av de romare, som vistades i
Jerusalem vid #denna tid. Det var anföraren för
trupperna och en ung lärare i vältalighet och
ännu några andra.
    Denna måltid var inte mycket glad, ty lands-
hövdingens hustru satt hela tiden tyst och för-
stämd utan att taga del i samtalet.
    Då bordsgästerna frågade om hon var sjuk
eller bedrövad, berättade landshövdingen skrat-
tande om det budskap, som hon på morgonen
hade sant honom. Och han gäckades med henne,
därför att hon hade trott, att en romersk lands-
hövding skulle låta styra sig i sina domar av en
kvinnas drömmar.
    Hon svarade stilla och sorgset: #I sanning,
detta var ingen drom, utan en varning, som var
sänd av gudarna. Du borde åtminstone ha låtit
mannen leva över denna enda dag.»
    De sågo, att hon var allvarligt bedrovad. Hon
ville inte låta sig tröstas, hur mycket än bordsgästerna
ansträngde sig att genom ett underhållande samtal
komma henne att glömma dessa tomma inbillningar.
    Men om en stund Iyfte en av dem upp sitt
huvud och sade: »Vad är detta ? Ha vi suttit
till bords s# länge, att det redan är slut på dagen?#
    Alla sågo nu upp, och de märkte, att en svag
skymning sänkte sig över naturen. Det var f1ran#r
allt märkvärdigt att se huru hela det brokig#spel
av färger, som ligger utbrett över alla ting och
varelser, sakta utslocknade, så att allt syntes en-
färgat grått.
    Liksom allt annat förlorade åven deras egna
ansikten sin färg. #Vi se verkligen ut som d#da,#
sade den unge vältalaren med en rysning. #V#ra
kinder läro ju gråa och våra läppar svarta.#
    Medan detta mörker blev allt djupare, tilltog
också den unga kvinnans skräck. #Ack, min van,#
utropade hon till sist, »inser du inte heller nu# att
de odödliga vilja varna dig? De vredgas over
att du har dömt till döden en helig och oskyldig
man. Jag tänker på att, fastän han nu allaredan



torde vara uppsatt på korset, så ar han helt säkert
ännu icke avliden. Låt taga ned honom fran korset!
Jag vill med egna händer vårda hans sar. Tillåt
blott, att han återkallas till livet !»
    Men Pilatus svarade skrattande: #Helt säkert
har du rätt i att detta är ett tecken från gudarna.
Men ingalunda lata de solen mista sitt sken, där-
för att en judisk irrlårare har blivit dömd till
korset. Däremot kunna vi vänta, att viktiga hän-
delser skola inträffa, som angå hela riket. Vem
kan veta hur länge den gamle Tiberius-»
    Han fullbordade inte meningen, ty mörkret
hade blivit så d jupt, att han inte en gång kunde se
den framför honom stående vinbägaren. Han av-
bröt sig således för att befalla slavarna att med
all hast bära in några lampor.
    Då det hade blivit så pass Ijust, att han kunde
se sina gästers anleten, var det honom omöjligt
att inte lägga märke till den förstämning, som hade
gripit dem.
    »Se dock !» sade han halvt förargad till sin
hustru. »Nu synes det mig, att det har Iyckats
dig att jaga bort bordsglädjen med dina drömmar.
Men om det åntligen så skall vara, att du i dag
inte kan tänka på annat, så låt oss hellre hora
vad du har drömt! Berätta det för oss, så skola
vi försöka att tyda dess mening!N
    Härtill var den unga hustrun genast färdig.
OC}I medan hon berättade syn efter syn, blevo
gästerna allt mera allvarliga. De upphorde att
tömma sina bägare, och deras pannor lade sig i
veck. Den enda, som fortfor att skratta och ått
kalla alltsamman för vansinne, var landshövdi#gen
själv.
    Då berättelsen var slutad, sade den unge retorn:
»Sannerligen, detta är dock något mera än en
dröm, ty jag har i dag sett, inte kejsaren, men
hans gamla väninna, Faustina, tåga in i staden. Det
förvånar mig endast, att hon inte redan ha#-#at
sig i landshövdingepalatset.»
    »Det går ju verkligen ett rykte, att kejsaren#har
råkat ut för en förfärlig sjukdom,» anm#rkte an-
föraren för trupperna. »Det synes också mig möj-
ligt, att din hustrus dröm kan vara en gudas#nd
varning.
    »Det ligger ingenting otroligt däri, att Tiberi#
har skickat bud efter profeten för att kalla.k#m
till sin sjukbädd,» instämde den unge re#om
    Anföraren vände sig med djupt all#ar mo#
tus: #Om kejsaren verkligen har kommit på #e# rrt-
fallet att låta kalla till sig denne undergörare, vore
det bättre för dig och oss alla, att han funne ho-
nom vid liv.»
    Pilatus svarade halvt i vredesmod: »#r det
detta mörker, som har gjort er till barn ? Man
skulle kunna tro, att ni alla hade blivit förvandlade
till drömtydare och profeter.»
    Men hövidsmannen fortfor med sitt yrkande:
»Det skulle kanhända inte vara omöjligt att rädda
mannens liv, om du sände en snabb budbärare.»
    »Ni vill då göra mig till ett åtlöje,» svarade
landshövdingen. #Säg själva vart det skulle taga

vägen med rätt och ordning i detta land, om man
finge veta, att landshövdingen benådade en förbry-
tare, därför att hans hustru har drömt en ond
dröm !»
    »Det är dock sanning och ingen dröm, att jag
har sett Faustina i Jerusalem,» sade den unge retorn.
    »Jag skall åtaga mig att försvara mitt handlings-
sätt inför kejsaren,» sade Pilatus. »Han skall för-
stå, att denne svärmare, som utan motstånd lät miss-
handla sig av mina knektar, inte skulle ha agt makt
att hjälpa honom.»
    I detsamma som dessa ord uttalades, genom-
fors huset av ett dån som av en våldsamt rullande
åska, och en jordbävning skakade marken. Lands-
hovdingepalatset stod dock kvar oskadat, men
under minuterna efter jordbävningen hördes från
alla håll ett skräckinjagande buller av instörtande
hus och fallande pelare.
    Så snart som en människorost kunde göra sig
hörd, ropade landshövdingen till si# en slav
    #Skynda dig ut till a#rrättsplatserl och befall i
mitt namn, att profeten av Nazaret skall tagas ned
av korset !)#               -
    Slaven skyndade bort. Bordssällskapet begav
sig ur matsalen ut i peristylen för att vara under
öppen himmel, ifall jordbävningen skulle förnyas.
Ingen vågade yttra ett ord, medan de avvaktade
slavens återkomst.
    Denne kom tillbaka mycket snart. Han stan-
nade inför landshövdingen.
    »Du fann honom i livet# sade denne.
    #Herre, han var avliden, och i samma ogon-
blick, som han hade givit upp andan, skedde
jordbåvningen .#
    #nappast var detta sagt, forrän ett par hårda
slag Ijödo mot den yttre porten. Då dessa slag
hördes, ryckte alla till och sprungo upp, som om
det hade varit en förnyad jordbävning.
    Strax därpå kom en slav.
    »Det är den ädla Faustina och Sulpicius, kej-
sarens frände. De äro komna för att bedja dig
hjäl,#a dem att uppsöka profeten från Nazaret.)#
    Det gick ett sakta sorl genom peristylen, och
några lätta steg hördes. Då landshövdingen såg
sig om, märkte han, att hans vänner hade dragit
sig undan #rån honom som från en, vilken år
hemfallen åt olyckan.


IX.


    Den gamla Faustina hade stigit i land på
Capre#e och uppsökt kejsaren. Hon berättade ho-
nom sin historia, och under det att hon talade,
vågade hon knappast betrakta honom. Under hen-
nes bortovaro hade sjukdomen gjort fruktansvärda
framsteg, och hon tänkte för sig själv: »Om det
hade funnits barmhärtighet hos de himmelska, skulle
de ha låtit mig dö, innan jag måste säga denna
arma, plågade människa, att allt hopp är ute.»
Till hennes förvåning Iyssnade Tiberius till

henne med största likgilffghet. # hon berattade
hurusom den store undergoraren hade blivit kors-
fäst samma dag, som hon anlände ffll Jerusalem,
och huru nära hon hade varit att rädda honom,
började hon gråta under tyngden av sin miss-
räkning. Men Tiberius sade endast: »Du grämer
dig då verkligen över detta ? Ack, Faustina, ett
helt liv i Rom har då inte vant dig av med den
tro på trollkarlar och undergörare, som du har
inhämtat under din barndom i Sabinerbergen!#)
    Då insåg den gamla, att Tiberius aldrig hade
väntat nagon hjälp av profeten från Nazaret.
    »Varför lät du mig göra denna färd till det
fjärran landet, om du hela tiden ansåg den för
ga#nlös ?»
    »Du ar den enda vän jag äger,)# sade kejsaren.
#Varför skulle jag neka dig en bön, så länge som
jag ännu har makt att uppfylla den ?»
    Men den gamla tyckte inte om, att kejsaren
hade h#llit henne för narr.
    »Se där, detta är din vanliga bakslughetä) sade
hon uppbrusande. »Det är just vad jag minst av
allt kan tåla hos dig.)#
    »Du hade inte bort återvända till mig,)# sade
Tiberius. »Du hade bort stanna kvar bland dina
berg.»
    Det såg för ett ogonblick ut, som om dessa
bada, vilka så ofta hade drabbat samman, åter skülle
rål;a in i en ordstrid, men den gamlas vrede lade
sig genast. De tider voro förbi, då hon pa allvar
kunde tvista med kejsaren. Hon sänkte åter rösten.
Dock kunde hon inte helt och hallet avstå fran
varje försok att få rätt.
    »Men denne mannen var verkligen en profet,»
sade hon. »Jag har sett honom. Då hans ogon
mötte mina, trodde jag, att han var en gud. Jag
var vansinnig, som lät honom gå till doden.#
    »Jag är glad, att du lät honom do,# sade Tibe-
rius. »Han var en majestätsforbrytare och upprors-
stiftare.»
    Faustina höll åter på att råka i vrede.
    #Jag har talat om honom med många av hans
vänner i Jerusalem,» sade hon. »Han hade inte
begatt de brott, för vilka han var anklagad.#
    #Om han än inte hade begått just dessa brott,
så var han väl ingalunda bättre än någon annanä#
sade kejsaren trött. #)Var finns den människa,
som inte tusen gånger under sitt liv har förtjanat
döden ?»
    Men dessa kejsarens ord bestämde Faustina
att företaga sig något, varom hon ända dittills
llade varit tveksam. »Jag skall dock visa dig ett
p#ov på hans makt,» sade hon. »Jag sade dig
nyss, att jag lade min svetteduk över hans ansikte.
Det är samma duk, som jag nu håller i min hand.
Vill du betrakta den ett ögonblick?»
    Hon bredde ut svetteduken framfor kejsaren,
och han såg på den avtecknad den skuggaktiga
bilden av ett människoansikte.
    Den gamlas stämma darrade av rörelse, då hon
fortsatte. »Denne mannen såg, att jag alskade
honom. Jag vet inte genom vilken makt han var

i st#nd att lämna mig sin bild. Men mina ögon
fyllas av tårar, då jag ser den.»
    Kejsaren böjde sig framåt och betraktade denna
bild, som tycktes vara utförd av blod och tårar
och sorgens svarta skuggor. Så småningom fram-
trädde för honom hela ansiktet, sådant det hade
bliYit intryckt på svetteduken. Han såg bloddrop-
parna i pannan, den stingande törnekronan, håret,
som var klibbigt av blod, och munnen, vars läppar
tycktes skälva av lidande.
    Han lutade sig allt djupare ned mot bilden.
Allt klarare och klarare framträdde ansiktet. Ur
de skugglika linjerna såg han på en gång ogonen
stråla fram liksom med ett fördolt liv. Och på
samma gång, som de talade till honom om det för-
färligaste lidande, visade de honom en renhet och
höghet, som han aldrig förr hade skådat.
    Han låg på sin vilbänk och sög in denna
bild med ögonen. »Ar detta en människa ?» sade
han lågt och sakta. »År detta en människa ?o
    Ater låg han stilla och betraktade bilden. Tå-
rarna började strömma utför hans kinder. »Ja£
sörjcr över din död, du okände,» viskade han.
    »Faustina,» utropade han till sist, »varför lät
du denne mannen dö ? Han skulle ha botat
mig.»
    Och han försjönk åter i betraktande av bilden.
    #,Du människa!» sade han om en stund. »Om
jag inte kan få min hälsa av dig, så kan jag dock
hämnas dig. Min hand skall vila tung på dem,
som ha stulit dig bort ifrån mig.»
    Ater låg han en lång stund, men sa lät han
sig glida ned på golvet och foll på knä inf#r
bilden.
    »Du är männi#kanä# sade han. »Du är vad
jag aldrig trodde mig få se.» Och han visade på
sig själv, på sitt förstörda ansikte och sina förtärda
händer. »Jag och alla andra äro vilddjur och vid-
under, men du är människan.»
    Han böjde huvudet inför bilden så djupt, att
det berörde golvet. »Förbarma dig över mig, du
okände!» sade han, och hans tårar vätte stenarna.
    »Om du hade levat, så skulle din blotta an-
blick ha botat mig,» sade han.
    Den stackars gamla kvinnan blev förskrackt
över vad hon hade gjort. Det hade varit klokare
att inte visa kejsaren bilden, tänkte hon. Hon hade
från början varit rädd, att hans sorg skulle bli
allfför stor, om han finge se den.
    Och i sin förtvivlan över kejsarens sorg ryckte
hon till sig bilden liksom för att taga bort den
ur hans åsyn.
    Då såg kejsaren upp. Och se, hans anletsdrag
voro förvandlade, och han var sådan, som han hade
varit före sjukdomen. Det var, som hade den
haft sin rot och näring i det hat och människo-
förakt som hade bott i hans hjärta, och den hade
måst fly i samma ögonblick, som han hade känt
kärlek och medlidande.


    Men nästa dag lät Tiberius avsända trenne
budbårare.
    Den första budbäraren avgick till Rom och be-
fallde, att senaten skulle låta anställa undersökning
över huruledes landshövdingen i Palestina förval-
tade sitt ämbete och bestraffa honom, om det skulle
visa sig, att han förtryckte folket och domde osLyl-
diga till döden.
    Den andra budbäraren avgick till vingårds-
mannen och hans hustru för att tacka dem och
belöna dem för det råd de hade givit kejsaren
och tillika för att säga dem huru allt hade avlupit.
Då de hade hört allt till slut, gräto de stilla, och
mannen sade: »Jag vet, att under hela mitt liv
kommer jag att grubbla över vad som skulle ha
hänt, om de#sa båda hade råkats.» Men kvinnan
genmälde: »Det kunde inte gå annorlunda. Det
var en för stor tanke, att dessa båda skulle mötas.
Herren Gud visste, att världen inte kunde bära den.»
    Den tred je budbäraren avgick till Palestina och
förde därifrån till Capreae några av Jesu lärjungar,
och dessa började där förkunna den lära, som hade
predikats av den korsfåste.
    Då dessa lärare anlände till Caprece, låg den
gamla Faustina på dödsbädden. Men de hunno
ännu att före hennes död göra henne till den store
profetens lärjunge och att döpa henne. Och i dopet
blev hon kallad V e r o n i k a, därför att till henne
hade det blivit givit att till människorna over-
bringa den s a n n a b i I d e n av deras frälsare.
 FÅGEL R#DBR#ST


    DET VAR PA DEN TlDEN, då Vår Herre
skapade världen, då han inte barå #jorde himmel
och jord, utan också alla djur och växter och tillika
gav dem deras namn.
    Det ges många historier från den tiden, och
kände man till dem alla, då skulle man ocksa veta
förklaring på allt i världen, som man nu inte kan
förstå.
    Det var då, som det hände en dag, när Vår
Herre satt i paradiset och målade fåglarna, att färgen
tog slut i Vår Herres färgkoppar, så att steglitsen
skulle ha blivit utan färg, om inte Vår Herre hade
torkat av alla penslarna på hennes f jädrar.
    Och det var då, som åsnan fick sina långa öron,
därför att hon inte kom ihåg vad namn hon hade
fått. Hon glömde det, bara hon hade gått ett par
steg på paradisets ängar, och tre gånger kom hon
tillbaka och frågade vad hon hette, ända tills Vår
Herre blev smått otålig, tog henne i båda öronen
och sade: »Ditt namn är åsna, åsna, åsna.;#
    Och ;nedan han s# talade, drog han ut llennes
oron, s# att hon skulle få bättre horsel och komma
ihåg vad man sade henne.
    Samma dag var det också, som biet blev
straffat. Ty då biet hade blivit skapat, började det
genast samla honung, och djur och människor, som
märkte hur Ijuvligt honungen doftade, kommo och
ville smaka på den. Men biet ville behålla allt för
sig och jagade med sina giftiga sting bort alla, som
narmade sig till honungskakan. Detta sag Vår
lierre, och genast kallade han till sig biet och
straffade det.
    #Jag gav dig gåvan att samla honung, som
är det Ijuvaste i skapelsen,» sade Vår Herre, »men
därmed gav jag dig inte rätt att vara hård mot din
nästa. #om nu ihag, att var gång du sticker
någon, som vill smaka på din honung, maste du dö !»
     Aja, det var då, som syrsan blev blind och
myran miste sina vingar; det hände så mycket be-
synnerligt på den dagen.
     Vår Herre satt, stor och mild, hela dagen och
skapade och frammanade, och fram emot kv#llen
föll det honom in att skapa en liten grå fåg#l.
     #Kom ihåg, att ditt namn är Rödbrost!# sade
Var Herre till fågeln, då han var färdi#. Och-han
satte honom på sin öppna hand och lät honom flyga.
     Men då fågeln hade flugit omking en stund och
besett den vackra jorden, där han skulle leva,
fick han lust att också betrakta sig själv. D# #åg
han, att han var alldeles grå, och bröstet var lika
#r#itt som allt annat. Rödbröst vände och vred

på sig och speglade sig i vattnet, men kunde inte
upptäcka en enda röd fjäder.
Så flög fågeln tillbaka till Vår Herre.
    Vår Herre satt, god och mild, och ur hans
händer framgingo fjärilar, som fladdrade omkring
hans huvud, duvor kuttrade på hans skuldror,
och ur marken omkring honom uppväxte rosen
och liljan och tusenskönan.
    Den lilla fågelns hjärta slog häftigt av rädsla,
men i iätta bågar flög han dock allt närmare och
närmare till Var Herre, och till sist slog han ned
på hans hand.
    Sa fragade Vår Herre vad han önskade.
    »Jag ville bara fråFa di# om en sak.» sad# n

»Vad är det du vill veta?» sade Vår Herre.
#Varför skall jag heta #ödbröst, då jag är
alldeles grå från näbben och ända ut till stjärt-
spetsen? Varför kallas jag Rödbröst, då jag inte
äger en enda röd fjäder?»
    Och fageln såg bedjande på Vår E#erre med
sina stora, svarta ögon och vände pa huvudet. #unt-
omkring såg han fasaner, alldeles röda under ett lätt
stänk av guldstoft, papegojor med yviga roda hals-
kragar, tuppar med röda kammar, for att ink tala
om fjärilar, guldfiskar och rosor. Och naturligt-
vis tänkte han på hur litet det ville till, bara en
enda liten droppe färg på hans bröst, och han
skulle vara en skön få#el, och hanc namn skulle
passa honom.
    »Varför skall jag heta Rödbröst, då jag år
alldeles gra?» frågade fågeln på nytt och väntade,
att Vår Herre skulle säga: »Ack, min vän, jag
ser, att jag har glömt att måla dina bröstfjädrar
röda, men vänta bara ett ögonblick, så skall det bli
g jort.)#
    Men Vår Herre log bara stilla och sade: »Jag
har kallat dig Rödbröst, och R.ödbröst skall du
heta, men du far själv se till, att du kan förtjäna
dina röda bröstfjädrar.#
    Och så Iyfte Vår Herre upp handen och lät
fågeln på nytt flyga ut i världen.
    Få#eln flög ned i paradiset under djupt be-
grundande. Vad skulle en liten fågel som han
kunna göra för att skaffa sig röda fiädrar?
    #et enda han kunde tänka på var att taga
sitt bo i en törnbuske. Han byggde inne bland
taggarna i de täta törnsnåren. Det var, som om
han hade väntat, att ett rosenblad skulle sätta sig
fast vid hans strupe och ge den sin färg.




    En oändlig massa år hade förflutit efter den
dagen, som var jordens gladaste. Sedan dess hade
både djur och människor lämnat paradiset och
utbrett sig över jorden. Och människorna hade
hunnit så långt, att de hade lärt sig att odla mar-
ken och befara havet, de hade skaffat sig kläder
och prydnader, ja, de hade redan för längesedan



lärt sig att bygga stora tempel och mäktiga städer,
sådana som Tebe, #om och Jerusalem.
    Så kom en ny dag, som också den skulle
komma att bli länge ihågkommen i jordens historia,
och på den dagens morgon satt fågel Rödbröst
på en liten naken kulle utanför Jerusalems murar
och sjöng för sina ungar, som vilade i ett litet
bo inne i en låg törnbuske.
    Fågel R.ödbröst berättade för sina små om den
underbara skapelsedagen och om namngivningen,
såsom varje fågel #ödbröst hade berättat alltifrån
den förste, som hade hört Guds ord och utgått ur

    »Och se nu,» slutade han sorgset, »sa många
år ha förgått, så många rosor ha knoppats, så
manga fågelungar ha kommit ut ur sina ägg sedan
skapelsedagen, att ingen kan räkna dem, men Röd-
brost ar allt#ämt en liten grå fågel. Han har inte
annu Iyckats att vinna sina röda bröstfjädrar.»
    De små ungarna spände upp sina vida gap
och frågade om deras förfäder inte hade sökt utföra
några storverk för att förvärva den oskattbara röda
färgen.
    »Vi ha alla gjort, vad vi kunde,» sade den
lilla fågeln, )#men vi ha alla misslyckats. Redan
den förste #odbröst mötte en gång en annan fågel,
som var alldeles lik honom, och han började genast
älska denna med så häftig kärlek, att han kände
sitt bröst glöda. 'Ack,' tänkte han då, 'nu forstår
jag. Det är Var Herres mening, att jag skall alska
så varmt, att mina bröstfjädrar färgas röda av
kärleksglöden, som bor i mitt hjärta.' Men han
misslyckades, såsom alla efter honom ha miss-
lyckats, och såsom även ni skola misslyckas.)#

    De små ungarna kvittrade bedrövade, de
började redan sörja över att den röda färgen inte
skulle komma att pryda deras små duniga bröst.

    #Vi ha också hoppats på sången,» sade den
vuxna fågeln och talade i långa, utdragna toner.

»Redan den förste fågel Rödbröst sjong så, att hans
bröst svällde av hänförelse, och han vågade hoppas
på nytt. 'Ack,' tänkte han, 'det är sångargloden,

som bor i min själ, som skall rödfärga mina bröst-
f jädrar.' Men han misslyckades, såsom alla efter
honom ha misslyckats, och såsom även ni skola
misslyckas.#
    Aterigen hördes ett sorgset pipande ur de ungas
halvnakna strupar.
    #li ha också hoppats på vårt mod och vår
tapperhetä# sade fågeln. »Redan den förste fågel

Rödbröst stred tappert med andra fåglar, och hans
bröst flammade av kamplust. 'Ack,' tänkte han,
'mina bröstf jädrar skola färgas röda av stridslusten,

som glöder i mitt hjärta.' Men han misslyckades,
såsom alla efter honom ha misslyckats, och såsom
även ni skola misslyckas.»

    De små ungarna pepo modigt om att de ändå
ville försöka att vinna den eftersträvade förmånen,
men fågeln svarade dem sorgset, att det vore
omöjligt. Vad kunde de hoppas, då så många
utrnärkta förfäder inte hade Iyckats att nå rn#let?



Vad kunde de gora mer än älska, sjunga och
strida? Vad kunde #

    Fågeln höll upp mitt i meningen, ty ur en
av Jerusalems portar kommo en mängd människor
uttågande, och hela skaran skyndade upp mot
kullen, där fågeln hade sitt bo.

    Det var ryttare på stolta hästar, knektar med
långa spjut, bödelsdrängar med spikar och ham-
mare, det var värdigt framtågande präster och
domare, gråtande kvinnor och framförallt en massa
vilt kringspringande löst folk, ett otäckt, tjutande
fol#e av gatstrykare.

    Den lilla grå fågeln satt darrande på kanten
av sitt bo. Han fruktade varje ögonblick, att den
Iilla tornbusken skulle bli nedtrampad och hans
små ungar dödade.

    #)Tag er till vara,)) ropade han till de små värn-
lösa ungarna, »kryp tillsamman och var tysta! Här
kommer en häst, som går rakt över oss ! Här
kommer en krigare med järnskodda sandaler! Här
kommer hela den vilda skaran anstormande !»
    Med ens upphörde fågeln med sina varnings-

rop, han blev stilla och tyst. Han nästan glömde
den fara, vari han svävade.

    Plötsligen hoppade han ned i boet och bredde
vingarna över sina ungar.
    »Nej, detta är alltför förfärligtä# sade han. #Jag
vill inte att ni skola se denna syn. Det år tre
missdådare, som skola korsfästas.»
    Och han bredde ut vingarna, så att de #m#
inte kunde se något. De fornummo endast danande
hammarslag, jämmerrop och folkets vilda skrän.
    Fågel Rödbröst följde hela skådespelet med
ögon, som vidgades av fasa. Han kunde inte taga
blickarna från de tre olyckliga.
    »Vad människor äro grymma !» sade fågeln
om en stund. »Det är dem inte nog att spika
fast dessa stacl#ars varelser på korset, utan på den
enes huvud ha de även fäst en krona av stickande
törne.
    #Jag ser, att törnena ha sargat hans panna,
så att blod flyter,» fortfor han. »Och den mannen
är så skön och ser omkring sig med så milda
blickar, att var och en borde älska honom. Det
är mig, som om en pilsudd ginge genom mitt
hjärta, då jag ser honom lida.#
    Den lilla fågeln började känna ett allt starkare
medlidande med den törnekrönte.
     Om jag vore min broder örnen,» tankte han,
»skulle jag rycka spikarna ur hans händer och med
mina starka klor driva bort alla dessa, som pina
honom.»
     Han såg hur blod dröp ned på den ko#
fästes panna och kunde då inte mer halla sig stilla
i sitt bo.
     »Fastan jag är liten och svag, torde jag ändå
kunna göra något för denne arrne pinade,» tankte
fågeln. Och han lämnade boet och flög ut i luften
slående vida kretsar kring den korsfäste.
     Han omkretsade honom flera gånger utan att
våga nalkas, ty han var en skygg liten fågel, som

aldrig hade vågat komma nära en människa. #en så
småningom tog han mod till sig, flog fram till
honom och drog med sin näbb ut en törntagg,
som hade inträngt i den korsfästes panna.
    #en vid det han gjorde detta, föll en droppe
av den korsfästes blod ned på fågelns bröst. Den
vidgade sig snabbt och flöt ut och färgade alla de
små späda brösffjädrarna.
    l#en den l#orsfäste öppnade sina läppar och
viskade till fågeln: #För din barmhårtighets skull
har du nu vunnit vad ditt släkte har eftersträvat
allt sedan världens skapelse.»
    Så snart fågeln kom åter till sitt bo, ropade
hans små ungar till honom: »Ditt bröst ä'r rött,
dina bröst#jädrar äro rödare än ros#r!#
    »Det är endast en bloddroppe från den stackars
mannens panna,» sade fågeln. ))Den försvinner, sa
snart jag badar mig i en bäck eller en klar källa.»
    Men hur än den lilla fågeln badade, försvann
inte mer den röda färgen från hans bröst, och då
hans små ungar voro fullväxta, Iyste den blodffida
färgen också på deras brösffjädrar, liksom den Iyser
på varje fågel R.odbrösts strupe och brost allt-
intill denna dag.
              ÅR HERRE OCH SANKTE PER


    DET VAR PA DEN TIDEN, da Vår Herre
och Sankte Per nyss voro komna till paradiset efter
att ha vandrat omkring på jorden och slitit ont
under många bedrövelsens år.
    Man kan tänka, att det var en glädje för Sankte
Per. Man kan tänka, att det var annat att sitta på
paradisets berg och se ut over vårlden än att
vandra från dörr till dörr som en tiggare. Det
var annat att ströva omkring i paradisets lust-
gårdar än att gå på jorden och inte veta om man
skulle få husrum en stormig natt eller om man
skulle bli tvungen att vandra ute på vägen i
köld och mörker.
    Man skall tänka sig vilken glädje det måtte
ha varit att äntligen komma fram till rätt ställe
efter en sådan resa. Sankte Per hade nog inte
alltid varit säker på att allt skulle sluta väl. Han
hade väl inte kunnat låta bli att tvivla och vara
orolig ibland, ty det hade ju varit nastan omojligt
för Sankte Per, stackare, att förstå vad det skulle
tjäna till att de hade det så svårt, om Vår Herre
var hela världens herre.
    Och nu skulle aldrig mer någon längtan komma
och pina honom. Det kan man tro att han var
glad åt.
    Nu kunde han riktigt skratta at hur mycken
bedrövelse han och Vår Herre hade fått uthärda
och hur de hade måst nöja sig med litet.
    En gång, då det hade varit så uselt för dem, att
han hade tyckt, att han inte kunde st# ut längre,
hade Vår Herre tagit honom med sig och borJat
vandra upp på ett högt berg utan att saga honom
vad de hade d#ir uppe att gora.
    De hade vandrat förbi städerna, som lågo vid
foten av berget, och slotten, som lågo högre upp.
De hade kommit längre än till bondgardarna och
fäbodstugorna, och de hade lämnat bakom sig den
sista vedhuggarens stengrotta.
    De hade äntligen kommit dit, där berget stod
naket utan vaxter och träd, och där en e#emit
hade rest sig en hydda för att lmnna bispringa
nödställda resande.
    Sedan hade de gått över snöfälten, där mur-
meldjuren sova, och nått upp till vilda, sarnman
hopade ismassor, som stodo på kant och p# #up,
och där knappast en stenget kunde komma fram.
    Däruppe hade Vår Herre funnit en liten, rod-
bröstad fågel, som låg ihjälfrusen på isen, och han
hade tagit upp den lilla domherren och stoppat
den på sig Och Sankte Per mindes, att han hade
undrat onn den fågeln skulle bli deras middag.
    De hade vandrat en lang stund 7#i de hala
isstyckena, och det hade tyckts Sankte Per, att han

aldrig hade varit närmare dödsriket, ty en dödskall
vind och en dödsmörk dimma omsvepte dem, och
såvitt han kunde förnimma, fanns dar inte mer
något levande. Och dock voro de inte komna
längre än till mitten av berget.
    Då hade han bett Vår Herre, att han skulle
få vända om.
    #Inte ännu,» sade Vår Herreä#ty jag vill visa
dig något, som skall ge dig mod att bära alla
sorger.»
    Därför hade de vandrat vidare genom dimma
och köld, tills de hade nått en oändligt hög mur,
som hindrade dem från att komma längre.
    #L#enna muren går runtom berget,» sade Var
Hcrreäioch du kan inte stiga över den på någon
punkt. Inte he#ler kan någon levande få se något
av det, som finns därbakom, ty det är här para-
diset vidtager, och har bo de saliga döda hela
bergsluttningen uppåt.»
    Men Sankte Per hade inte kunnat låta bli att
se misstrogen ur. »Därinne är det inte mörker och
kold som härä# sade Vår Herreä#utan där är grön
sommar och klart sken av solar och stjärnor.»
    Men Sankte Per hade inte kunnat förmå sig att
tro honom.
    Da tog Vår Herre den lilla fågeln, sonn han
nyss förut hade funnit på isfältet, och harl böjde sig
bakåt och kastade den över muren, så att den
föll ned i paradiset.
    Och strax därpå hörde Sankte Per ett jublande

lustigt kvitter och kände igen en domherres sång
och blev storligen förvånad.
    Han vände sig till Vår Herre och sade: »L#t
oss åter gå ner på jorden och uthärda allt, som
måste uthärdas, ty nu ser jag, att du talar sant,
och att ett ställe finns, där livet övervinner
doden.»
    Och de hade stigit ned från berget och borjat
sin vandring p# nytt.
    Sedan hade Sankte Per inte sett något annat än
detta av paradiset under långa år, utan bara gått
och län#tat #11 landet bakom muren. Och nu
var han äntligen där och behövde inte längta mer.
Nu kunde han hela dagen osa fröjd med fulla
händer ur aldrig sinande källor.
    Men Sankte Per hade inte varit i paradiset i
fjorton dagars tid, förrän det hände, att en ängel
kom till Vår Herre, där han satt på sin stol, bugade
sig sju gånger för honom och sade honom, att en
svar ol)-cka måtte ha kommit över Sankte Per.
11an ville varken äta eller dricka, och hans ogon
voro rödkantade, som om han inte skulle ha sovit
på flera nätter.
    Så snart Vår Herre fick hora detta, stod han
upp och gick för att söka SanL-te Per.
    Han fann honom langt borta i en utkant av
paradis#t. 11an låg på marken, som om han vore
för utmattad att sta, och han hade rivit sina kläder
och strött asl#a i håret.
    Då Var llerre såg honom så bedrövad, satte
han sig på marken bredvid honom och talade til



honom alldeles så, som han skulle ha gjort, om de
ännu hade vandrat omkring nere i denna varldens
bedrövelse.
    »Vad ar det, #om gor dig så sorgsen, Sankte
F'er ?i» sade Vår Herre.
    Men sorgen var Sankte Per alldeles over-
mäktig, så att han förmådde ingenting svara.
    #Vad är det, som gör dig så sorgsen, Sankte
Per ?» frågade Vår llerre pa nytt.
    Då Vc# Herre upprepade frågan, tog Sankte
Per sin guldkrona av huvudet och kastade den
tlll Vår Herres fötter, liksom för att säga, att
han inte ville h:3 någon del vidare i hans år#

    Men Vår Herre förstod nog, aff Sanlite Per var
så förtvivlad, att han inte visste vad han gjorde
Han visade ingen vrede emot honom.
    #)Du får äntligen säga mig vad som plagar
digä# sade han lika saktmoaigt som förut OC#I med
ännu större li.irlek i rösten.
    Men nu sprang Sankte Pcr upp, och då såg
V;#r ilerre, att han inte endast var bedrövad, utan
också vredgad. I lan kom fram emot Vår Herre
med knutna nävar och gnistrande ogon.
    #Nu vill jag ha orlov ur din tjänstä# sade
Sankte Per. »Jag katl hlte stanna en dag längre i
paradiset.»
    Var Herre sökte luglla horom, sasom han hade
fått göra många gånger fölr, då Sankte Per hade
brusat upp.
  »Du skall visst få lov att gå,» sade han, »men
först måste du säga mig vad det är, som miss-
hagar dig.»

    »Jag kan saga dig, att j#g väntade mig bättre
lon, då vi bada utstodo allt slags elAnde nere pa
jorden,» sade Sankte Per.
    Vår Herre såg, att Sankte Pers själ var f#lld
med bitterhet, och han kände ingen vrede mot
honom.
    »Jag sager dig, att du är fri att gå vart du
vill,» sade han, »endast du låter mig veta vad
som bedrövar dig.»
    Då antligeli berättade Sankte Per varför
han var olycklig. #Jag hade en gammal mor,)# sade
han, #joch hon dog för ett par dagar sedan.»
    »Nu vet jag vad som plågar dig,» sade Vår
l-lerre. »Du lider, därför att din mor inte ar korn-
men hit till paradiset.#
    »Så är det,» sade Sankte Per, och i detsamma
blev sorgen honom overmäktig, s# att han borjade
snyfta och jämra si#.
    »Jag tycker ändå, att jag kunde ha fortjänat,
att hon hade fått komma hit,» sade han.
    Men då nu Vår Herre hade fått veta vad det
var, som Sankte Per sor jde över, blev han bedröva#l
i sin tur. Ty Sankte Pers mor hade inte varit såd#n,
att hon kunde komma in i himmelriket. Hon hade
aldrig tänkt på annat än att samla pengar, och
till fattigt iolk, som hade stannat utanför hennes
dörr, hade hon aldrig givit så mycket som en slant
eller en bit bröd. Men Vår Herre förstod, att det
v#r omöjligt för Sankte Per att fatta, att hans mor

hade varit så girig, att hon inte kunde fa åtnjuta
saligheten.

    »#anl;te Per,#, sade han, #)hur kan du så säkert
veta, att din mor skulle trivas hos oss?»

    #Se, sådant säger du endast för att du inte skall
behöva bönhöra mig,» sade Sa#kte Per. i Vem
skulle inte trivas i paradiset?#

    »Den, som inte känner #läd je över andras
#läd5e, kan inte trivas där,» sade Vår Herre.

    »Då är det flera än min mor, som inte passa
här,» #de Sankte Per, och Vår Herre märkte, att
han tänkte p# honom.

    Och han kände sig djupt bedrövad över att
Sankte Per hade trä#fats av en sa djup sorg, att
han inte mer visste vad han sade. Han stod en
stund och vantade, att Sankte Per skulle ån#ra
5ig och förstå, att hans mor inte kunde passa i para-
dis# t# men han ville alis inte #e med sig.

    o# kallade Var Herre till sig en ängel och
befallde honom, att han skulle fara ned till helvetet
och hlmta Sankte Pers mor upp till paradiset.

    #Låt mig då också se hur han hämtar upp
henne !» sade Sankte Per.
    Vår Herre tog Sankte Per vid handen och
förde honom ut på en klippa, som stupade alldeles
tvärbrant på ena sia'an. Och han visade honom,
att han endast behövde luta sig något litet ut över
branten for att kunna se rätt ned i helvetet.
    Då Sankte Per blickade ned, kunde han till
en borjan inte urskilja mer, än om han hade sett
#ed i en bnlnn. 13et var, som om ett oändligt
svalg hade öppnat sig under honom.
    Det första hall svagt kunde skönja var 3ngeln,
som redan hade givit sig i väg mot avgrund n.
Sankte Per såg hllr angeln ilade ned i det stora
ntörkret ui#n all fruktan OCII bara bredde ut ving-
arn2 nagot litet för att itlte falla for häftigt.
    #len då Sank#c Per hade fått vänja ogonen en
smula; b#$rjade han se #llt mer och mer. Han
s# g für det första, a#t par3diset låg på ett ringberg,
som omgav en vid kl#,ftat och att det ·#ar p# bottnen
av dcmla, som de fördömda hadc sitt hemvist. Han
salY hur änge3l1 fo#l och föil en lång stund utan
att komma ned tili dj# t. #lan blev alldeles for-
farad over att #let var s# langt ditned.
    )jM#tte ban n#.l bara kunna komma upp igen
med min mor!?) sade han.
    Vår #ierre bara s#g på Sankte Per med stora,
bedroY;l#e o#o# Det ges ingen tyngd, som inte
min angel karl l#fta,?# s#de han.
    Det var så djupt ned tlll avgrunden, att ingen
solstr#le kunde tränga dit, utan där rådde svart
morkcr. Men dct var, som om ängeln under sin
f;ykt skulle na medfört en s1ilula klarhet och Ijus,
så att det blev möjligt för Sankte Per att urskilja
hur det såg ut därnere.
    Det var en oandlig, svart klippoken. Vassa,
spetsiga klippor täckte hela grunden, och mellan
dem blänkte pölar av svart vatten. Där fanns inte
ett grant strå, itlte ett träd, inte ett tecken till liv.
    Men överallt p# de vassa klipporna voro de


osaliga döda uppklättrade. De hängde ut över
klippspetsarna, dit de hade klättrat i hopp att kunna
s#inga sig upp ur klyftan, och då de hade sett,
att de ingen vart kunde komma, hade de förblivit
kvar däruppe, förstenade av förtvivlan.
    Sankte Per sAg somliga av dem sitta och ligga
med armarna utsträchta i oavlåtlig längtan och me#l
ögonen stadigt vända uppåt. Andra hade slagit
händerna för ansiktet, såsom för att utestänga den
ho?plösa fasan #mkring dem. De voro alla oror-
liga, det var ingen av dem, som g;tte gora en
rörelse. Somliga lågo i vattenpölarna alldeles stilla
utan att försöka att komma upp ur dem. - -
    Det förfärligaste var, att det var en #ådan
rnängd av osaliga. Det var, som om klyftans botten
inte bestod av annat än kroppar och huvuden.
    Och Sankte Per greps av en ny oro. #)Du
skall få se, att han inte finner henne,» sade han till
Vår Herre.
    Vår lIcrre såg på honom med samma be-
drövade blick som nyss. Han visste nog, att Sankte
Per h1te behövde vara orolig över ängeln.
    Men för Sankte Per sag det alltiämt ut, som
om ängeln inte kunde finna l1ans mor ibland den
stora mängdcn av osaliga. IIan bredde ut vingarna
och svävade fram och tillbaka över avgrunden,
medan han sökte henne.
    På en gang fick en av de osaliga stackrarna
nere i avgrunden syn på ängeln. Och han sprang
upp och sträckte armarna mot honom och ropade:
\)Tag mig med, tag mig med !)#
    Då kom det på en g#ng liv i hela skaran.
Alla de millioners millioner, som försmäktade nere i
helvetet, stormade upp i samma ögonblick OC]I
höjde sina armar och ropade efter ängeln, att han
skulle föra dem med sig till det saliga paradiset.
    oeras skrik hördes ända upp till Vår Herre
och Sankte Per, och deras hjärtan darrade av sorg,
då de horde det.
    Angeln höll sig svävande högt över de för-
dömda, men alltsom han for frarn och tillbaka för
att upptäcka den han sökte, stormade alla efter,
så att det såg ut, som om de hade sopats fram
av en virvelvind.
    #ntligen hade ängeln f#tt syn på den han
skulle hämta. Han lade ihop vingarna över ryggen
och sköt ned som en blixt. Och Sankte Per ro-
pade till i glad förvåning, då han såg honom slå
armen om hans mor och Iyfta upp henne.
    »Säll vare du, som for min mor till mig !»
sade han.
    Vår Herre lade sakta sin hand på Sankte Pers
skuldra, som ville han varna honom att inte för
tidigt överlämna sig åt glädjen.
    Men Sankte Per var färdig att gr#ta av fröjd
över att hans mor var räddad. Han kunde inte för-
stå, att något vidare skulle förmå skilja dem. Och
hans glädje förökades, då han såg, att hur snabb
ängeln än hade varit, då han hade Iyft upp henne,
hade dock några av de fördömda Iyckats att hänga
sig fast vid henne, som skulle frälsas, för att bli
förda upp till paradiset på samma gång som hon.

    #)et var #rf#st en tolv stycken, som hade hångt
sig fast vid den gamla kvinnan, och Sankte Per
tänkte, att det var en stor ara för hans mor att
hjälpa så rr,anga oly#kliga upp ur fördörnelsen.
    Inte heller gjorde ängeln något för att hindra
dem. Hal1 tycktes alls inte besvarad av bördan,
utan bara steg och steg och rörde inte vingarna
med större ansträngning, än om han hade burit
en död fågehlnge till himmelen.
    Men då såg Sankte Per, att hans mor borjade
frigöra sig Iran de os#llig1, som hade hängt sig
fast vid henne. #lon grep fatt om deras händer och
lossade deras tag, så att den ena efter den andra
tumlade ned i hel#etet.
    Sankie Per kunde höra hur de bådo och an-
ropade henne, men den gamla kvinnan tycktes inte
vilja tillåta, att någon annan än hon själv skulie bli
salig. #lon gJorde sig fri från allt fler och rler
och lät a'em störta ned i eiändet. Och då de follo,
fylldes hela rymden av verop och förbanne;ser.
    D# ropade Sanl#te Per och besvor sin mor,
att hon skulle visa barmhärtighet, men hon ville
ingenting höra! utan fortfor som förut.
    Och Sankte Per såg hur ängeln flög allt lång-
sammare, ju lättare hans börda blev. Sankte Per
greps av sådan skräck, att hans ben sviktade och
han måste falla ned på sina knän.
    Äntligen var det bara en enda osalig, sonn
höll fast vid Sankte Pers mor. Det var en ung
kvinna, som hängde om hennes hals och som ro-
pade och bad alldeles invid hennes ora, att hon
skulle lat# henne folja med in i det #älsignade
paradiset.
    I#)å var ängeln med sin börda så långt kom-
men, att Sankte Per redan sträckte ut armarna för
att taga emot modern. Han tyckte, att ängeln
endast behövde göra eannu ett par vingslag för att
vara uppe på berget.
    Men då höll ängeln med ens vin#arna alldeles
stilla, och hans ansikte blev så mörkt som en natt.
    Ty nu hade den gamla k#innan sträckt sina
händer l:akåt och gripit om armarna p# den, som
hängde om hennes hals, cch hon ryckte och slet,
till dess att det Iyckades henne att skilja de hop-
knäppta händerna, så att hon blev fri också från
denna sista.
    Då den fördömda föll, sjönk ängeln flera
famnar nedåt, OC}I det såg ut, som om han inte
mer orkade Iyfta vingarna.
    IIan såg ned på den gamla kvinnan med djupt
sorgsna blickar, hans grepp om hennes liv loss-
llade, OCII han l;it henne falla, som om hon hade
varit en för tung börda för honom nu, sedan
hon hade bli#it ensam.
    Därpå svingade han siä med ett enda ving-
slag upp i paradiset.
    Men Sankte Per låg kvar en lång stund pa
samma ställe och snyftade, och #ar Herre stod
stilla l#redvid honom.
    »Sankte Per» sade V#r Hen-e till sist»aldrig
trodde jag, att du skulle gråta så, sedan du var
kommen till paradiset.ä


    Då Iyfte Guds gamle tjänare upp sitt huvlld
och svarade: #?Vad är detta för ett paradis, dar
jag hör mina kärastes jämrner och ser mina med-
människors lidande !»
    Men Vår Herres ansikte förmörkades av den
å jupaste sorg. #Vad ville jag hellre #in #ereda
er alla ett paradis av idel Ijus Iycka?» sade han.
;Förstår du inte, att det var fordenskull jag gick
ned till manniskorna och lärde dem att älska sin
nästa sa#som sig själva? Ty så länge de inte göra
cletta, finns det ingen fristad i himmel eller på
jord, där inte smärtan och bedrö#elsen l#an hinna
dern.»
                      LJUSLAGAN



    FOR #IANGFALDIGA AR SEDAN, då staden
Florens helt nyligen hade gjort #ig till republik,
levde där en man, som hette Raniero di #aniero.
Han var son till en vapensmed och hade lärt sin
fars yrke, men han tyckte inte mycket om att
utöva det.
    Denne Raniero var en den starkaste man. Det
sades om honom, att han bar en tung järnrustning
lika lätt, som en annan bär en silkesskjorta. Han
var ännu en ung man, men hade redan givit många
prov på sin styrka. En gång hade han varit inne
i ett hus, där de hade lagt upp säd på loftet. Men
däruppe hade hopats för mycket säd, och medan
E#aniero befann sig i huset, brast en av lofts-
bjälkarna, och hela taket höll på att störta ned. Alla
llade (la skyndat bort utom Raniero. Han hade
sträckt upp armarna och hållit emot taket, ända
tills folk hade hunnit hämta bjälkar och störar för
att stötta upp det.
    Det sades också om Raniero, att han var den
tappraste man, som någonsin hade funnits i Florens,
och att han aldrig kunde få nog av strid. Så snart
som han horde något oljud på gatan, rusade han
ut från vcrkstaden, i hopp att det hade uppstått
ett slagsmål, vari han kunde taga del. Om han
endast fick draga blankt, stred han lika gärna med
simpelt lantfolk som med jarnklädda riddare. Han
gick fram som en galning i striden utan att räkna
sina motståndare.
    Nu var Florens inte synnerligen mäktigt på hans
tid. Folket där bestod mestadels av ullspinnare
och l;ladesvävare, och dessa begärde ingenting
bättre an att i fred få bedriva sitt arbete. Det
fanns gott om duktiga karlar, men dessa voro
inte stridslystna, utan satte en ära i att dct i deras
stad skulle råda bättre ordning än annorstädes.
Raniero klagade ofta over att han inte var fodd i
ett land, där det fanns en konung, som samlade
omkring sig tappra män, och sade, att han i så fall
skulle ha kommit till stor ära och värdighet.
    Raniero var stortalig och högröstad, grym mot
djur, h3rd mot sin ilustru, inte god for någon att
leva med. Han skulle ha varit en skön man, om
han inte tvärsöver ansiktet hade burit flera djupa
ärr, som vanställde honom. Han var snabb att fatta
beslut, och hans handlingssätt var storslaget, fastän
ofta valdsamt.
    Raniero var gift med Franceska, som var dotter
till Jacopo degli Uberti, en vis och mäktig man.
Jacopo hade inte tyckt mycket om att giva sin

dotter till en sadan slagskåmpe som Raniero, utan
hade i det längsta motsatt sig giftermålet. Fran-
ceska hade tvungit honom att ge vika genom att
säga, att hon aldrig skulle gifta sig med någon
annan. Då Jacopo äntligen gav sitt samtycke, hade
han sagt till Raniero: »Jag tror mig ha sett, att
män sådana som du ha lättare att vinna en kvinnas
kärlek än att behålla den, därför vill jag taga det
löftet av dig, att om min dotter får det så svårt
hos dig, att hon vill återvända till mig, så skall
du inte hindra henne.#) Franceska sade, att det var
onödigt att avgiva ett sådant löfte, emedan hon
höll Raniero så kär, att ingenting skulle kunna
skilja henne från honom. Men Raniero gav loftet
genast. #Det kan du vara viss om, Jacopo,# sade
han, »att jag inte skall söka att kvarhalla nagon
kvinna, som vill fly mig.#
    Franceska flyttade nu till Raniero, och allt var
gott emellan dem. Då de hade varit gifta några
veckor, föll det Raniero in, att han skulle öva sig
med målskjutning. Han sköt till måls några dagar
mot en tavla, som hängde på en mur. Han blev
snart skicklig och träffade målet varje gång. Till
sist tyckte han sig vilja försöka att skjuta mot ett
svårare nmål. }Ian såg sig om efter något lämpligt,
men upptäckte intet utom en vaktel, som satt i en
bur ovan gårdsporten. Fågeln tillhörde Franceska,
och hon Yar mycket kär i den, men Raniero sände
likafullt en sven att öppna buren och sköt vakteln,
då den svingade sig upp i luften.
  Detta t#cktes honom vara ett gott skott, och
han berömde sig därav for Yem helst, sorn #ille
höra på honom.
    Da Franceska #ick veta, att Raniero hade skjutit
hennes fågel, blev hon blek och såg stort på
honom. Hon undrade över att han hade velat
#öra något, som måste valla henne sorg. Men hon
förlät honom det genast och älskade honom liksom
förut.
    Allt gick nu åter väl en tid.
    #anieros svärfar, Jacopo, var linvävare. Han
hade en stor verkstad, där det utfördes mycket
arbete. Raniero trodde sig ha fum#it, att det blan-
dades hampa i linet på Jacopos verkstad, och han
höll inte inne med detta, utan talade om saken här
och däe i staden. #ntligen fick också Jacopo höra
detta prat, och han sökte genast få# sl#-# det.
Han lät flera andra linvävare undersö#a- #ns garn
och vävnader, och de #unno, att allt var det#iFaste
linne. Endast i en packe, som var best#imd att
säljas utom Florens, funno de någon blandning.
Jacopo sade då, att bedrägeriet hade blivit be-
ganget utan h3.ns vetskap och vilja av nagon bland
hans gesäller. Han förstod dock gena#t, att han
skulle få svårt att förmå follc att tro detta. Han
hadc alltid haft stort r#rkte för ärlighet, och han
kände det tungt, att hans heder hade blivit fläckad.
    Raniero däremot bröstade sig över att han
hade Iyckats avslö ja ett svek, och han skröt
härmed, även då Franceska hörde det.
    Hon kände stor sorg och på samrna g#ng lika
dan förvåning, som då han sköt fågeln. Medan hon

tänkte härpå, tyckte hon plötsligen, att hon såg
sin kärlek framför sig, och den var liX ett stort
stycke skimrande gyllentyg. Hon kunde se hur
stor den var OC}I hur skimrande. Men ur ena
hc#rnet var en flik bortklippt, sa att den inte var så
stor och så härlig, som den hade varit från början.
Dock var den ännu så föga skadad, att hon
tänkte: »Nog kommer den att räcka s# länge, som
jag lever. Den är så stor, att den aldrig kan
taga slut.»
    Det gick åter en tid, under vilken hon och
Raniero voro 5ika Iyckliga som från första början
Franceska };ade en broder, som hette Taddeo
#enne llade varit i Venedig på handelsresa, och
där hade han köpt sig kläder av silke och sammet
D# han kom hem, gick han och prålade med dessa;
men i Fiorens var det inte brukligt att gå dyrbart
kladd, så att det var många, som gjorde narr av
honom.
    En natt voro Taddeo och #aniero ute p# vin-
lrogarna. Taddeo var då klädd i en grön kappa
med foder av sobel och en violett trc)ja. #aniero
lockade honom nu att dricka sa mycket vin, att han
somnade, och tog sedan av honom hans kappa och
hängde upp den på en fågelskrämma, som var
uppsatt i #n kålgard.
    Då Franceska fick höra detta, blev hon åter
vred på Raniero. Och med detsamma såg hon
framför sig det stora stycket gyllentyg, som var
hennes kärlek, och hon tyckte sig se hur det min-
skade#, medan Raniero sl#ar bort stycke efter stycke.
    Efter detta blev det åter gott mellan dem en
tid, men Franceska var inte mer sa Iycklig som forr,
därför att hon alltid väntade, att F#aniero skulle
begå någon handling, som kunde skada hennes
kärlek.
    Detta- lät inte heller länge vänta på sig, ty Ra-
niero kunde aldrig hålla sig stilla. Han onskade,
att människor alltid skullc tala om honom och be-
römma hans mod och oforvägenhet.
    Pa den domkyrkzn, som då for tiden fanns
i Florens, och som var mycket mindre an den nu-
varande, iiängde hogst uppe på ena tornet en stor,
tung #köld, och den hade blivit uppsatt dar av
en b!and Franceskas förf#ider. Det lar ha varit
den tyngsta sköld, som någon man i Florens hade
förmatt föra, och alla inom Uberti#s slakt voro stolta
över att det var en av dem, som hade formått
klättra upp i tornet och hänga den dar.
    Men nu gick #aniero en dag upp till skol#en,
hängde den på ryggen och kom ned med den.
    Då Franceska fick höra detta, talade hon for
första gången med Raniero om det, som plågade
henne, cch bad honom, att han inte skulle pa detta
sätt soka att förödmjuka den att, som hon till-
hörde. Raniero, som hade vantat sig, att hon skulle
beromma honom for hans bragd, blev mycket ond.
Han svarade, att han länge hade märkt, att hon inte
gladde sig åt hans framgång, utan endast tankte
på sin egen släkt. - »Det är något annat jag
tänker på,» sade Franceska, »och det är rnin kä#lek.
Jag vet inte hur det skall gå med den, om du fort-
sätter på detta sätt.#,

    Efter detta kommo de ofta att vaYla onda ord,
ty #aniero råkade nästan alltid att foretaga sig just
det, som Francesl;a minst av allt kunde tåla.
    Det fanns p# 2anieros verkstad en gesall, som
var liten och halt. Den dar karlen hade alskat
Franceska, innan hon gifte sig, och fortfor att älslia
henne även efter hennes giftermål. Raniero, som
visste om detta, foretog sig att driva gyckel meå
honom, framforallt då de sutto till bords. Det
gick till sist så, att mannen, som inte kunde t#la att
bli gjord till ett åtloje, då Franceska horde det,
en gång rusade på #aniero och ville strida med
honom. Men #aniero endast hanlog och sparkade
honom åt sidan. Då tyckte inte den stackaren, att
han ville leva längre, utan gick bort och hängde sig.
    Då detta hände, hade Raniero och Franceska
varit gifta bortåt ett år. Franceska tyckte alltjamt,
att hon såg sin kärlek framfor sig som eff skim-
rande stycke tyg, men på alla sidor voro stora
flikar bortskurna, så att det var knappast hälften
så stort, som det hade varit från borjan.
    Hon blev mycket forskräckt, då hon såg detta,
och hon tänkte: #Stannar jag hos Raniero annu
ett år, kommer han att forstora min kärlek. Jag kom-
mer att bli likas# arm, som jag hittills har varit rilc.
    D# beslDt hon sig for att lämna Ranieros hus
och gå och leva hos sin far, på det att inte den
dag måtte komma, då hon hatade #aniero lika
mycket, som hon nu alskade honom.
    Jacopo degli Uberti satt i våvstolen med alla
sina gesäller arbetande omkring sig, då han såg
henne komina. Han s#de, att nu hade det skett,
som han lange hade väntat, och bad henne vara
välkommen. Han lät genast allt fo!ket upphora
med arbetet och befallde dem att bevapna sig och
stanga huset.
    Sedan gick Jacopo bort ffll #aniero. Han traf-
fade honom pa verkstaden. )#Min dotter har i dag
kommit tillbaka till mig och bett, att hon åter
skall få leva under mitt tak,» sade han till sin
måg. #Och nu väntar jag mig, att du inte tvingar
henne att vända tillbaka till dig efter det lofte,
som du har givit mig.#
    Raniero tycktes inte taga detta mycket allvar-
samt, utan svarade helt lugnt: »#ven om jag intet
löfte hade givit dig, så skulle jag inte ha fordrat
att få tillbaka en kvinna, som inte vill tillhöra
mig.»
    Han visste hur mycket Francesl#a älskade
honom, och han sade till sig själv: #Hon ar här
åter hos mig innan kvällena#
    Hon syntes dock inte till varken den dagen
eller den nästa.
    Den tredje dagen gick Raniero ut och for-
föl jde ett par rövare, som långe hade oroat de
florentinska köpmännen. Han Iyckades overvinna
dem och förde dem fångna till Florens.
    Han höll sig stilla ett par dagar, ända hlls
han kunde vara viss om att denna bragd skulle
vara känd ö#Ter hela staden. Det gick dock inte,
som han hade väntat, att den förde Franceska ttll-
baka till honom.

    Raniero hade nu haft den största lust att med
lag och rätt tvinga henne att komma tillbaka till
honom, men han tyckte sig inte kunna göra detta
för sitt löftes skull. Det förefoll honom dock omöj-
ligt att leva i samma stad med en hustru, som
hade overgivit honom, utan han drog bort fr#n
Florens.
    Han blev då forst legosoldat, och snart nog
gjorde han sig till anforare for en frikår. Han
Yar jämt i strid och tjänade många herrar.
    Han vann mycken ära som krigare, såsom han
alltid hade förutspått. Han blev slagen till riddare
av kejsaren och räknades som en storman.
    Innan han drog från Florens, hade han givit
ett löfte vid en helig madonnabild i domkyrkan
att skänka till den heliga jungfrun det förnämsta
och yppersta, som han vann i varje strid. Fram-
för den där bilden såg man ständigt dyrbara gåvor,
som voro givna av #aniero.
    Raniero visste alltså, att alla hans bragder voro
kända i hans födelsestad. Han undrade mycket
på att inte Franceska degli Uberti kom åter till ho-
nom, då hon kände till all hans framgang.
    På den tiden predikades det till korstag for
att befria den heliga graven, och Raniero tog korset
och drog ut till osterlandet. Dels väntade han,
att han därute skulle vinna slott och län att råda
över, dels tänkte han, att han nu skulle #ara
i stånd att utfora så glänsande bragder, att hans
hustru ater skulle få honom kär och vanda till-
baka till honom.
    Natten efter den dagen, då Jerusalem hade
blivit erövrat, var det mycken glädie i korsfarar-
lägret utanför staden. Nästan i vartenda tält
firades dryckeslag, och stoj och larm hördes vida
omkring.
    Raniero di #aniero satt också och drack med
några stridskamrater, och hos honom gick det nästan
vildare till än annorstädes. Tjanarna hunno kna#
past att fylla på bägarna, innan de voro tomda
på nytt.
    Men Raniero hade det storsta skäl att fira ett
stort gille, därför att han under dagen hade vunnit
större ära än någonsin förr. På morgonen, då
staden stormades, hade han varit den förste, som
hade bestigit murarna, nåst efter Gottfrid av
Bouillon, och på kvällen hade han blivit hedrad
för sin tapperhet inför hela hären.
    Då plundring och mord hade tagit slut och
korsfararna i botgörarkåpor och med otända vax
I jus i händerna hade dragit in i den heliga gravens
kyrka, hade det nämligen blivit honom förkunnat
av Gottfrid, att han skulle fa vara den förste, som
fick tända sitt Ijus vid de heliga lågor, som brinna
framför l#risti grav. Det tycktes Raniero, att C30tt-
frid på detta sätt ville visa, att han ansåg honom
som den tappraste i hela hären, och han var mycket
glad åt det sätt, varpa han hade blivit lönad för
#ina bragder.

    E#rampå natten, d# Raniero och hans gäster voro
i det bästa Iynne, kom en narr och ett par spelmän,
som hade vandrat omkring överallt i lågret och
roat folk med sina upptåg, in i Ranieros talt, och
narren bad om tillåtelse aff få berätta ett lojligt
äventyr.
    #aniero visste, att den där narren stod h8gt
i rop for lustighet, och han lovade att Iyssna till
hans berättelse.
    #Det var en gång så,» sade narren, »att Vår
Herre och Sankte l'er hade suttit en hel dag i
det hogsta to!net på paradisets borg och sett ned
pa jorden. De hade haft så mycket att titta på,
att de knappast hade haft tid att byta ett ord.
Vår Herre hade hållit sig stilla hela tiden, men
Sankte Per hade än klappat i händerna av glädje
och än vänt bort huvudet med avsky. Ån hade
han jublat och lett, och än hade han gråtit och
ömkat sig. #ntligen, då det led mot slutet av
dagen, och kvällsskymningen sänkte sig över para-
diset, vände sig Var Herre till Sankte Per och sade,
att nu måtte han väl vara nöjd och belåten. 'Vad
är det jag skulle var# belåten med ?' frågade d#
Sankte Per i häftig ton. - 'Jo,' sade Vår Herre
saktmodigt, 'jag trodde, att du skulle vara najd
med det du har sett i dag.' Men Sankte Per ville
inte låta blidka sig. - 'Det är sant,' sade han,
'att jag i manga år har klagat över att Jerusalem
skulle vara i de otrognas våld, men efter allt det,
som har hänt i dag, tycker jag, att-det lika så
#ärna hade kunnat få vara, som det Yar.'»
    Raniero förstod nu, att narren talade om detta,
som hade hänt under dagens lopp. Både han
och de andra riddarna började Iyssna med storre
intresse än i borjan.
    »Då Sankte Per hade sagt detta,# fortfor narren,
i det han kastade en illfundig blick bort till rid-
darnaä!lutade han sig ut over tornets tinnar och
pekade ned mot jorden. Han visade Vår Herre en
stad, som låg på en stor, ensam klippa, som sköt
upp ur en bergdal. 'Ser du de dar likhogarna?'
sade han, 'och ser du blodet, som svallar på gatorna,
och ser du de nakna, elandiga fångarna, som
jämra sig i nattkölden, och ser du alla de rykande
brandtomterna?' Vår Herre tycktes ingenting vilja
svara honom, utan Sankte Per fortsatte med sin jäm-
mer. Han sade, att nog hade han många gånger
varit vred på den där staden, men inte hade han
velat den så illa, som att där skulle komma att
se ut på detta sätt. Då svarade äntligen Vår
Herre och forsökte göra en invandning. - 'Du
kan dock inte neka till att de kristna riddarna
ha vågat sina liv med den storsta ofBrskrackthet,'
sade han.#
    Har blev narren avbruten av bifallsrop, men
han skyndade sig att fortsatta.
    »Nej, stor mig inte !» sade han. #Nu minns
jag inte var det var jag slutade. Jo, det var
sant, jag skulle just saga, att Sankte Per torkade
bort ett par tårar, som trängde fram i hans #gon
och hindrade honom från att se. 'Jag kunde aldrig
tro, att de skulle vara sådana vilddjur,' sade han.

'De ha ju mordat och plundrat hela dagen. Jag
farstår rakt inte, att du brydde dig om att låta
korsfästa dig for att skaffa dig sådana bekännare.'»
Riddarna upptogo skämtet väl. De borjade
skratta hogt och muntert. #Vad, narr, ar Sankte
Per så vred på oss ?#) ropade en av dem .
    »Var tyst nu och låt oss hora om inte Var
Herre tog vårt forsvar !)# infoll en annan.
    #Nej, Vår Herre teg stilla for det forsta,» sade
narren. )#Han visste väl av gammalt, att då Sankte
Per hade kommit riktigt i farten, så var det inte
lont aff motsäga honom. Han gick på med sitt
och sade, att Vår Herre inte skulle bry sig om
att säga honom, att de till sist kommo ihAg till
vilken stad de voro komna och gingo till kyrkan
på bara fötter i botgorardrakt. Den dar andakten
hade ju inte varat så länge, att det var lont att
tala om den. Och därpå bojde han sig an en
gång ut över tornet och visade nedåt mot Jerusa-
lem. Han visade på de kristnas lager darutanfor.
'Ser du hur dina riddare fira sin seger?' frågade
han. Och Var Herre såg, att det var dryckeslag
överallt i lägret. Riddare och knektar sutto och
sågo på syriska danserskor. Fyllda bagare gingo
runt, med tärningar rafflade man om krigsbytet,
och - -»
    #Man horde på narrar, som berattade d#liga
sagor,» inföll Raniero. )#Var inte detia ocks# en
stor synd?#
    Narren skrattade och nickade åt Raniero, lik-
som ville han säga: »Vänta, jag skall allt betala dig.»
    »Nej, avbryt mig inte!j# bad han på nytt. #»En
fattig narr glömmer så lätt vad han skulle s#ga.
Jo, det var ju detta, att Sankte Per frågade Vår
Hcrre med den strängaste röst om han #ckte,
att han hade mycken heder av det dår folket. Här-
till måste Vår Herre förstås svara, att det tyckte
han inte att han hade. 'De voro rovare och
mördare, innan de drogo från hemmet,' sade Sankte
Per, 'och mördare och rövare äro de annu i dag.
Det här foretaget kunde du lika g#arna ha låtit
vara ogjort. Det kommer intet gott ut av det.'»
    »Nånå, narr!# sade E#aniero med varnande rost.
    Men narren tycktes sätta en heder i att pröva
hur långt han kunde ga, utan att någon rusade upp
och kastade ut honom, och han forffor oforfärat:
    »Vår Herre bara böjde på huvudet, likt en,
som erkänner, att han blir rättvisligen bestraffad.
Men nästan i samma ögonblick lutade han sig
ivrigt framåt och såg ned med rner uppmärksamhet
än förut. Sankte Per tittade då ned, ocks# han.
'Vad år det du ser efter ?' undrade han.»
    Narren utförde detta med mycket livligt min-
spel. Alla riddarna sågo för sina ögon både Var
Herre och Sankte Per, och de undrade vad det
var, som Var Herre hade fått syn på.
    »Vår Herre svarade, att det var just ingenting,»
sade narren, #men han forffor i alla fall att se
nedåt. Sankte Per följde riktningen av Vår Herres
blickar, och han kunde inte finna annat, an att Vår
Herre satt och såg ned i ett stort tält, utanför
vilket ett par saracenhuvuden voro uppsatta

på långa lansar och där en mängd präktiga
mattor, gyllene bordkärl och dyrbara vapen, som
voro tagna inne i den heliga staden, voro uppstap-
lade. I det där tältet gick det till på samma #ät#
som överallt annorstädes i lägret. Där satt en
skara riddare och tömde sina bägare. Den enda
skillnaden kunde vara, att där stojades och dracks
mer än på något annat ställe. Sankte Per kunde
inte förstå varför Vår 11erre blev så nöjdl då han
såg dit ned, att glädjen riktigt tindrade ur hans
ögon. Så många stränga och förfärliga ansilcten,
som han sag där, tyckte han sig kn#ppast förr ha
sett samlade kring ett dryckesbord. Och den, som
var värd vid gästabudet och satt högst uppe vid
bordet, var den förfårligaste av dem alla. Det var
en trettiofem års karl, förfärligt stor och grov, med
ett rödbrusigt ansikte, som var overkorsat av ärr
och skramor, med h#rda nävar och star7#, bull-
rande rost.»
    Här höll narren inne ett ögonblick, liksom om
han fruktade att gå vidare, men bade E;#aniero och
de andra tyckte om att höra honom tala om dem
sjalva och bara skrattade åt hans närgangenhet.
),Du är en djärv karl,» sade Raniero, »låt nu se
Yart du vlll komma !»
    »#ntligen sade Vår Herre ett par ord,» fort-
for narren, »som gjorde, att Sankte Per förstod
hvad han gladde sig åt. Han frågade Sankte Per
om han såg fel eller om det verkligen förhöll
sig så, att en av riddarna hade ett brinn#nde Ijus
bredvid sig.»
    Raniero ryckte till vid dessa ord. Han blev
nu vred på narren och sträckte ut handen efter
en tung dryckeskanna för att kasta den i ansiktet
på honom, men han betvang sig för att få höra
om karlen ville tala honom till heder eller van-
lleder.
    »Sankte Per såg nu,» berättade narren, »att
ehuru tältet för övrigt var upplyst av facklor, hade
verkligen en av riddarna ett brinnande vaxl jus
bredvid sig. Det var ett stort, tjockt Ijus, ett
sådant, som var avsett att brinna ett helt dygn.
#iddaren, som inte hade någon stake att sätta ner
det i, hade plockat ihop en hel mängd stenar och
lagt omkring det för att få det att stå.»
    Bordssällskapet brast i högljutt skratt vid
dessa ord. Alla pekade på ett Ijus, som stod på
bordet bredvid Raniero och som var alldeles
sådant, som det narren hade beskrivit. Men på
F#aniero sköt blodet uppåt huvudet, ty detta var
det Ijuset, som han för ett par timmar sedan hade
fått tända vid den heliga graven. Han hade inte
kunnat förmå sig att låta det slockna.
    »Då Sankte Per såg det där Ijuset,# sade nar-
ren, »fick han ju klart för sig vad Vår Herre hade
blivit glad åt, men på samma gång kunde han inte
låta bli att en smula ömka sig över honom. 'Jaså,t
sade han, 'det var den där riddaren, som i morse
sprang upp på muren närmast efter herren av
Bouillon och som i kväll fick tända sitt Ijus fore
alla andra vid den heliga graven.' - ' la, S#



det,' sade Vår Herre, 'och som du ser, har han
sitt Ijus ännu brinnande.'#        #
    Narren talade nu mycket fort, allt under det
han emellanåt kastade en lurande blick på R.aniero.
#Sankte Per kunde alltjämt inte låta bli att omka
sig en smula över Vår Herre. '#an du inte förstå
varför han har det där Ijuset brinnande?' sade
han. 'Du tror visst, att han tänker på din pina
och död, då han ser det. Men han tänker inte
på något annat än den ära, som han vann, då han
blev erkänd som den tappraste i hären näst efter
(#ottfrid. '#
    #id dessa ord skrattade alla R.anieros gäster.
Raniero var mycket ond, men han tvang sig att
skratta, han också. Han visste, att alla skulle ha
funnit det löjligt, om han inte hade kunnat tåla
en smula skärnt.
    »Men Vår Herre motsade Sankte Per,# sade
narren. »'Ser du inte hur rädd han är om Ijuset?'
frågade han. 'lian sätter upp handen for lågan,
så snart någon Iyfter upp tältluckan, av fruktan för
att draget skall blåsa ut det. Och han har beständigt
arbete med att jaga undan natffjärilarna, som flyga
omkring det och hota att släcka det.'#t
    Det skrattades allt livligare, ty detta, som
narren sade, var rena sanningen. #aniero hade allt
svårare att styra sig. Han tyckte, att han inte
kunde fördraga, att nagon skämtade med den
heliga Ijuslågan.
    »Sankte Per var ändå misstrogent» fortsatte nar-
ren. #Han frågade Var Herre orn han k#nde den
där riddaren. 'Han är just inte den, som ofta går
i mässan eller nöter bönp#llen,' sade han. Men
Vår Herre kunde inte rubbas från sin mening.
'Sankte Per, Sankte Per!' sade han högtidligt. 'ICom
ihåg, att efter detta skall den där riddaren bli from-
mare än Gottfrid ! Varifrån utgå mildhet och from-
het om inte från min grav? Du skall få se R.aniero
di #aniero hjälpa #inkor och nödställda fangar. Du
skall få se honom taga vård om sjuka och be-
drövade, såsom han nu tar vård om den heliga
Ijuslågan.'#
    At detta skrattades ohejdat. Det föreföll
mycket löjligt för alla, som kände R.an;eros Iynne
och levnadssätt. Men han själv fann både skärntet
och skrattet olidliga. Han störtade upp och ville
tillrättavisa narren. 11an stötte harvid så- haftigt
mot bordet, som inte var något annat ai# en dörr,
upplagd p# lösa bockar, att det vacklade, och Ijuset
föll omkull. Det visade sig nu hur mån R.aniero
var om att bel#ålla Ijuset brinnande. Han däm-
pade sin vrede, så att han gav slg tid att taga upp
det och liva upp lågan, innan han rusade på narren.
Men då han var färdig med Ijuset, hade#narren
redan skyndat bort ur tältet, och F#aniero f#rstod,
att det inte skulle löna mödan att förfolja honom i
nattmörkret. »Jag råkar honom väl en annan gång,»
tänkte han och satte sig ned.
    Bordsgästerna hade emellerffd skrattat ut, och
en av dem vände sig till Raniero och ville fortsatta
skämtet. »Det är dock ett, som är säkert, Raniero,
och det är, att du denna gången inte kan kornma att


sända till madonnan i Florens det dyrbaraste, som
du har vunnit i striden,» sade han.
    l#aniero frågade varför han trodde, att han
denna gang inte skulle följa sin gamla vana.
    »Av intet annat skäl,» sade riddarenä#än att
det dyrbaraste, som du har vunnit, är den där
Ijuslågan, som du i hela härens åsyn fick tända
i den heliga gravkyrkan. Och den lär du väl inte
vara i stånd att sända till Florens.»
    Ater skrattade de andra riddarna, men Raniero
var nu i sadant Iynne, att han kunde ha före-
tagit sig den oförvägnaste handling bara för att
få slut på deras skratt. Han fattade raskt sitt be-
slut, kallade till sig en gammal väpnare och sade
till honom: )#Gör dig i ordning, Giovanni, for lång-
resa ! I morgoll skall du resa till Florens med
denna heliga Ijuslåga.#
    Men väpnaren sade ett tvärt nej till denna
befallning. »Detta är något, som jag inte vill åtaga
mig,» sade han. »Hur skulle det vara möjligt att
rida till Florens med en Ijuslaga? Den skulle vara
utsläckt, innan jag hade nått utom lägret.#)
    #aniero frågade den ene efter den andre bland
sina män. Han fick samma svar av dem alla. De
tycktes knappast taga hans befallning för allvar.
    Det var givet, att de främmande riddare, som
VOI O hans gaster, skulle skratta allt högre och
muntrare, alltsom det vis#de sig, att ingen bland
Ranieros män ville utföra hans befallning.
    Raniero r#kade i allt större upphetsning. Till
sist förlorade han tålamodet och utropade: »Denna
Ijuslåga skall ändock föras till Florens, och efter
som ingen annan vill rida dit med den, skall jag
själv göra det.»
    #Tänk dig för, innan du lovar något sådant!))
sade en riddare. »Du rider ifrån ett furstendome.»
    »Jag svär er, att jag skall fora den dar Ijus-
lågan till Florens!)# ropade Raniero. »Jag skall gora
vad ingen annan har velat åtaga sig.»
    Den gamle väpnaren försvarade sig. #Herre,
det är en annan sak för dig. Du kan taga med
dig ett stort följe, men mig ville du sända ensam.»
    Men Raniero var bragt utom sig och over-
vägde inte sina ord. »Jag skall också resa ensam,
  sade han.
    Men härmed hade Raniero nått sitt mål. Alla
i tältet hade upphört att skratta. De sutto for-
skrämda och stirrade på honom.
    »Varför skrattar ni inte mer?» frågade Raniero.
»Detta företag kan väl inte vara annat än en barn-
lek för en tapper man.#


111.

    I daggryningen nästa morgon steg Raniero till
häst. Han Yar klädd i full rustning, men över
denna hade han kastat en grov pilgrimskåpa, på
det att inte järndräkten skulle bli allfför upphettad
av solstrå]arna. Han var väpnad med svard och
stridsklubba, och han red på en god häst. Ett
brinnande ljus höll han i handen, och vid sadeln



hade han fästat ett par stora knippen langa vaxljus,
för att inte lågan skulle behöva att do ut av brist
på näring.
    Raniero red långsamt genom den långa be-
lamrade tältgatan, och så länge gick allt väl. Det
var ännu så tidigt, att dimmorna, som hade stigit
upp ur de djupa dalarna runtom Jerusalem, inte
hade skingrats, och #aniero red frarn liksom i en
vit natt. Hela lägret sov, och Raniero kom lätt
förbi vaktposterna. Ingen av dem ropade an ho-
nom, ty den täta dimman hindrade dem att se
honom, och på vägarna låg ett fotshögt, dammlikt
stoft, som gjorde hästens steg ohorbara.
    Raniero var snart utom lägret och tog av på
vägen, som ledde till Joppe. Han hade nu bättre
väg, men llan färdades alltjämt langsamt for Ijus-
lågans skull. Den brann dåligt med ett rött, dall-
rande sken i den täta dimman. Standigt kommo
stora insekter, som med smällande vingslag stor-
tade sig rätt mot Ijuset. Raniero hade fullt arbete
med att vakta det, men han var vid basta Iynne
och tyckte alltjämt, att det värvet han hade åtagit
sig inte var svårare, än att ett barn hade bort
kunna sköta det.
    Emellertid blev hästen trött vid den lång-
samma färden och satte av i trav. Då började
Ijuslågan flämta för draget. Det hjälpte inte, att
Raniero sökte att skydda den med handen och
med kåpan# Han såg, att den var alldeles färdig
att slockna.
    Men han hade ingen lust att så snart uppge
saken. Han hejdade hästen och satt en stund #tilla
och grubblade. Han hoppade till sist ur sadeln
och prövade på att sätta sig upp bakfram, så att
han med sin kropp skyddade lågan för vind OC}l
drag. På detta sätt #yckades det honom att hålla
den brinnande, men han märkte nu, att färden
skulle komma att ställa sig besvärligare, än han
från början hade trott.
    Då han hade kommit över bergen, som omge
Jerusalem, upphörde dimman. Han red nu fram
i den största ensligllet. Det fanns varken män-
niskor eller byggnader eller gröna träd och växter,
endast kala höjder.
    Här blev #aniero anfallen av rövare. Det var
löst folk, som följde med hären utan lov och
levde av rov och plundring. De hade legat gömda
bakom en bergkulle, och Raniero, som red bak-
länges, hade inte sett dem, förrän de redan hade
omringat honom och svängde sina svärd emot
honom.
    Det var väl tolv män. De sågo eländiga ut och
redo på usla hästar. Raniero såg genast, att det
inte skulle vara någon svårighet för honom att
bryta sig igenom skaran och rida ifrån dem. Men
han förstod, att detta inte läte sig göra, utan att han
#astade Ijuset ifrån sig. Och han tyckte dock,
att han, efter de stolta ord han hade talat forra
natten, inte s# lätt ville avstå från sitt företag.
    Han såg då ingen annan utväg än att ing#
en övcrenskommelse rned rövarna. Han sade till
dem, att som han var väl beväpnad och red en


god håst) torde det bli dem svårt att overvinna
honom, om han försvarade sig. Men eftersom han
var bunden av ett löfte, ville han inte göra dem
motstånd, utan låta dem taga vad de önskade
utan strid, endast de lovade att inte slåcka ut
hans I jus.
    Rövarna hade våntat sig en hård kamp. De
blevo mycket glada över Ranieros forslag och
började genast plundra honom. De togo från ho-
nom både rustning och gångare, både vapen och
penningar. Det enda, som de läto honom behålla,
var den grova kåpan och de båda Ijusknippena.
De höllo också arligt si#t löfte att inte slacka ut
I juslågan.
    En av dem hade hoppat upp pa Ranieros ha#st.
Då han märkte hur god den var, tycktes han känna
en smula medlidande med riddaren. Han ropade
till honom: #Se där, vi ska väl inte vara för hårda
mot en kristen. Du ska iå min gamla häst att
rida på.»
    Det var en usel krake. Den rörde sig så stelt
och styvt, som om den hade varit av trä.
    Då rövarna äntligen voro borta och Raniero
gick att sätta sig upp på den usla hästen, sade
han till sig själv: #Jag måtte ha blivit förhäxad
av den där Ijuslågan. För dens skull får jag nu
rida framåt vägen som en galen tiggare.»
    Han förstod, att det skulle vara klokt av ho-
nom att vända om, d#rför att töretaget verkligen
var outförbart. Men en sådan stark åtrå att genom-
föra det var kommen över honom, att han inte
kunde motsta lusten att fortsätta.
    Han drog alltså vidare. Han såg alltjämt am-
kring sig samma kala, Ijusgula höjder.
    Om en stund red han förbi en ung herde, som
vallade fyra getter. Då Raniero såg djuren beta
på den nakna marken, undrade han om de åto mull.
    Den där herden hade troligen ägt en storre
hjord, som hade blivit stulen från honom av kors-
fararna. Då han nu fick se en ensarn kristen kom-
ma ridande, sökte han göra honom vad ont
han kunde. Ilan rusade mot honom och slog
med sin stav efter hans Ijus. Raniero var sa bunden
av Ijuslågan, att han inte en gång kunde forsvara
sig mot en herde. Han endast drog Ijuset intill
sig för att skydda det. Herden slog e#er det
ånnu ett par gånger, men så blev han stående
förvånad och hörde upp att slå. Han s#g, att
l#anieros kåpa hade råkat i brand, men R.aniero
gjorde intet för att kväva elden, så långe som
Ijuslågan var i fara. Det syntes på herdeh, att
han kände sig skamsen. Han följde lange efter
Raniero, och på ett ställe, där vagen gick frarn
mycket smal mellan två avgrunder, Icom han och
ledde hasten åt honom.
    Raniero log och tänkte, att herden säkert holl
honom for att vara en helig man, som foretog
en botövning.
    Framemot aftonen började Raniero att mota
människor. I)et var så, att ryktet om Jerusalems
fall hade spritt sig ned till kusten redan under

natten, och en mängd folk hade genast gjort sig
i ordning att draga dit upp. Det var pilgrimer,
som i åratal hade väntat på tillfälle att få komma
in i Jerusalem, det var nyanlända trupper, och fram-
för allt var det köpmän, som skyndade dit upp
med foror av livsmedel.
    Då dessa skaror mötte R.aniero, som kom
ridande baklänges med ett brinnande Ijus i handen,
ropade de: #En galning, en galning !#
    De flesta- voro italienare, och F#aniero horde
hur de ropade på hans eget tungomål: pazzo, pazo !
som betyder: en galning, en galning !
    Raniero, som hela dagen hade vetat att hålla
sig sa väl i styr, blev häftigt uppretad av dessa
ständigt återkommande rop. Med ens hoppade han
ur sadeln och började att med sina hårda nävar
tukta de ropande. Då folk markte hur tunga de
slag voro, som follo, blev det allmän flykt, och
han stod snart ensam på vagen.
    Raniero kom nu åter till sig själv. NDe hade
sannerligen ratt, som kallade dig for pazzoä# sade
han, i det han såg sig om efter Ijuset, som han
inte visste var han hade gjort av. Antligen såg
han, att det hade rullat från vagen ned i en grop.
Lågan var slackt, men han såg eld glimma ur en
torr gråstuva tätt bredvid det och forstod, att
Iyckan hade varit med honom, så att Ijuset hade
hunnit att tända gräset, innan det hade slocknat.
#Detta kunde ha varit ett omkligt slut p# mycken
moda,» tänkte han, medan han tände Ijuset och
steg upp i sadeln. Han var ganska forodmjukad.
Det syntes honom nu inte mycket troligt, att han
skulle Iyckas med sin färd.
    Mot aftonen kom Raniero till Ramle och red
fram till ett ställe, där karavaner brukade få natt-
härbärge. Det var en stor, överbyggd gård.
Runtomkring funnos små avbalkningar, dar de
resande fingo ställa in sina gångare. Där funnos
inga rum, utan människorna fingo sova bredvid
djuren.
    Det var överfullt med folk, · men värden
skaffade dock rum för Raniero och hans häst.
Han gav också foder at hästen och mat åt ryttaren.
    Då Raniero märkte, att han blev så väl be-
handlad, tänkte han: #Jag börjar nästan tro, att
rövarna ha gjort mig en tjänst, då de togo ifrån
mig min rustning och min häst. Säkert k#mmer
jag lättare genom landet med min borda, om man
håller mig för en galning.»
    Då #aniero hade lett in håsten i spiltan, satte
han sig på en kärve halm och höll Ijuset mellan
sina händer. Det var hans mening att inte sova,
utan hålla sig vaken hela natten.
    Raniero hade dock knappasi satt sig nedä #rrän
han inslumrade. Han var förfärIigt trött, han strackte
under sömnen ut sig, så lång han var, och sov
ända till morgonen.
    Då han vaknadel sag han varken till Ijus-
lågan eller Ijuset. Han sökte i halmen efter Ijuset,
men fann det ingenstädes.
    »Det är någon, som har tagit det ifran mig
och släckt det,)# sade han. Och han forsokte trof


att han var glad over att allt var slut och att
han inte behövde fullfölja ett omöjligt företag#
    Men på samma gång han tänkte så, erfor han
tomhet och saknad. Han tyckte sig aldrig ha haft
större lust att Iyckas med något, som han hade
föresatt sig.
    Han ledde ut hästen, ryktade den och lade
på sadeln.
    Då han var färdig, kom värden, som ägde
karavanseriet, fram till honom med ett brinnande
Ijus. Han sade på frankiska: »Jag måste taga ditt
Ijus ifrån dig i går, då du somnade, men har har
du det åter.»
    #aniero lat ingenting märka, utan sade helt
lugnt: #Det var klokt av dig, att du slåckte det.#)
    #Jag har inte släckt detä# sade mannen. #ag
såg, att du hade det brinnande, då du kom, och
jag trodde, att det var av vikt för dig, att det
skulle fortfara att brinna. Om du ser hur myctcet
det har minskats, forstår du, att det har brunnit
hela natten.»
    #aniero Iyste upp av glädje. Han beromde
värden mycket och red vidare i det bästa Iynne.



    Da Raniero bröt upp från Jerusalem, hade han
ämnat att fara sjövägen från Joppe till Italien. Men
han ändrade detta beslutl sedan han av rövarna
hade blivit plundrad på sina penningar, och be-
slöt att fara over land.
    Det blev en lång resa. Han drog från Joppe
norrut utefter Syriens kust. Sedan gick färden
västerut längs med Mindre Asiens halvö. Sedan
åter mot norr ända upp till #onstantinopel. Och
darifrån hade han ännu en ansenligt lång väg fram
till Florens.
    Under hela denna tid levde Raniero av fromma
gåvor. Mestadels var det pilgrimer, som nu i
mängd strömmade till Jerusalem, vilka delade sitt
bröd med honom.
    Oaktat Raniero nästan alftid red ensam, blevo
inte hans dag#r långa eller enformiga. Han hade alltid
att vakta på I juslågan, tör vilken han aldrig kunde
känna sig lugn. Det behövdes bara en vind, bara
en regndroppe, och det skulle ha varit ute med
den.
    Medan Raniero red på odsliga vagar och endast
tånkte på att hålla Ijuslågan vid liv, foll det honom
in, att han en gång förr hade varit med om något
dylikt. Han hade en gång förr sett en människa vaka
civer något, som var lika ömtåligt som en Ijuslåga.
    Detta stod för honom så oredigt till en borjan,
att han undrade om det var något, som han hade
drömt.
    Men medan han drog ensam fram genom
landet, kom det oupphörligen for honom, att han
hade varit med om nagot dylikt forr en gang.
    »Det är, som om jag under hela mitt liv inte
skulle ha hört talas om annat,# sade han.
    En afton red Raniero in i en stad. Det var
kväll, och hustrurna stodo i dorrarna och sågo efter


sina män. Raniero såg då en, som var hög och
smärt och hade allvarliga ogon. Hon paminde
honom om Franceska degli Uberti.
    I och med detsamma kom F#aniero till klarhet
med det han hade grubblat över. Han tänkte på
att för Franceska hade visst hennes kärlek varit
som en Ijuslåga, som hon alltid hade velat hålla
brinnande# och som hon ständigt hade fruktat att
Raniero skulle släcka för henne. Han blev for-
undrad över denna tanke, men blev mer och mer
viss på att det förhöll sig så. För första gången
började han förstå var#ör Franceska hade lämnat
honom och att det inte var med vapenbragder
han skulle återvinna henne.



    Den resan, som Raniero gjorde, blev mycket
långvarig. Och detta inte minst därför, att han inte
kunde färdas ute, då vädret var ogynnsamt. Han
satt då inne i karavanseriet och vaktade Ijuslågan.
Detta var mycket hårda dagar.
    En dag, då Raniero drog fram över berget
Libanon, såg han, att det höll på att draga ihop
sig till ett oväder. Han färdades då hogt uppe
bland förskräckliga klyftor och stup långt från alla
människoboningar. Antligen märkte han pa ett
klippkrön en saracensk helgongrav. Det var en
liten fyrkantig byggnad av sten med välvt tak.
Han tyckte, att det var bast att taga sin tillflykt dit.
    }Cnappt var Raniero inkommen, förran det brot
ut en snostorm, som rasade i t#enne dagar. P#
samma gång uppstod en så förskräck!ig kold, att
han var nära att frysa ihjäl.
    Raniero visste, att det ute på berget fanns gott
om kvistar och ris, så att det inte skulle ha varit
svårt för honom att samla bränsle till en eld. Men
han ansåg den Ijuslågan, som han bar, mycket
helig och ville inte med den tända något annat än
Ijusen framför den heliga jungfruns altare.
    Ovädret blev allt värre, och till sist horde han
åska och såg blixtar.
    Och en blixt kom och slog ned på berget
tätt framför graven och antände ett träd. Och
Raniero fick på detta sätt sin brasa tänd, utan att
han behövde lana av den heliga elden.



    Då Raniero red fram genom en odslig -del
av Ciliciens bergstrakt, tog det slut med #ans Ijus.
De Ijusknippen, som han hade fört med sig från
Jerusalem, voro för längesedan åtgångna, men#han
hade dock kunnat reda sig, d#rfor att det utefter
hela vägen hade funnits kristna forsamlingar, dar
han hade tiggt sig nya Ijus.
    Men nu var det ute med hans forråd, och
han trodde, att detta skulle bli slutet på hans färd.
    Då Ijuset var så nära utbrunnet, att lågan brande
honom i handen, sprang han av hästen, samlade
ihop kvistar och torrt gräs och tände detta med
det sista av lågan. Men det fanns inte mycket d#r-

uppe på berget, som kunde brinna, och elden skulle
väl snart vara slut.
    Bäst #aniero satt och bedrovade sig over
att den heliga lågan måste do, horde han sång
från vägen, och en procession av vallfärdande kom
tågande uppåt stigen med Ijus i händerna. De
voro på väg till en grotta, där en helig man hade
levat, och #aniero följde efter dem. Det fanns
då bland dem en kvinna, som var gammal och
hade svårt för att gå, och R.aniero hjälpte henne
och släpade henne uppför berget.
    Då hon sedan tackade honom, tecknade han
åt henne, att hon skulle ge honom sitt Ijus. Och
hon gjorde det, och även flera andra skankte
honom de I jus, som de buro.
    Han släckte Ijusen och skyndade nedåt stigen
och tände ett av dem vid de sista glöden från
den eld, som var tänd av den heliga lågan.



    En middagsstund var det mycket varmt, och
Raniero hade lagt sig att sova i ett busksnår. Han
sov tungt, och Ijuset stod bredvid honom mellan
ett par stenar. Men då Raniero hade sovit en
stund, började det regna, och detta fortgick täm-
ligen länge, utan att han vaknade. Då han änt-
ligen spratt upp ur sömnen, var marken våt om-
kring honom, och han v#gade knappt se mot#juset,
av fruktan att det kunde vara släckt.
    Men Ijuset brann lugnt och stilla mittunder
regnet, och Raniero såg, att detta kom sig d#rav,
att två små fåglar flögo och fladdrade ett stycke
ovanför lågan. De smektes med näbbarna och
höllo vingarna utbredda, och på detta sätt hade
de sLyddat Ijuslågan för regnet.
    Raniero tog genast av sin hätta och hängde
den över I juset. Därpå sträckte han ut handen
efter de små faglarna, ty han hade fått lust att
smeka dem. Och ingen av dem flög undan för
honom, utan han kunde infånga dem.
    Raniero blev mycket förvånad över att fåglarna
inte voro rädda för honom. Men han tänkte:
»Det är därför, att de veta, att jag ingen annan
tanke har än att sk#-dda det, som är ömtåligast
av allt, som de inte frukta mig.»



    Raniero red fram i närheten av Nicea. Han
kom då i möte med västerländska herrar, som #orde
en undsättningshär ut till det heliga landet. I denna
skara befann sig också Robert Taillefer, som var
en vandrande riddare och en trubadur.
    Raniero kom ridande i sin slitna kåpa #ed Ijuset
i handen, och krigarna började som vanligt ropa:
#En galning, en galning!» Men #obert tystade dem
och tilltalade den ridande:
    »Har du färdats långt på detta sätt?# frågade
han honom.
    »Jag har ridit på detta sätt ända från Jerusalem,»
svarade Raniero.

    oHar då ditt Ijus varit släckt många gånger
under vägen ?»
    »På mitt Ijus brinner ännu samma låga, som
då jag for från Jerusalem,» sade f#aniero.
    Då sade Robert Taillefer till honom: »Jag är
ocksa en av dem, som bära en låga, och jag ville,
att den evigt brunne. Men törhända kan du, som
har fört ditt Ijus brinnande ända #rån Jerusalem,
säga mig vad jag skall göra, för att den inte
skall slockna.#
    Då svarade F#aniero: »Herre, det är ett svårt
arbete, fastän det synes vara av ringa vikt. Jag
vill visst inte rada er till ett dylikt foretag. Ty denna
lilla låga fordrar av er, att ni alldeles skall upp-
höra att tänka på något annat. Inte tillåter hon
er att ha någon käresta, ifall ni skulle ha lust
för sådant, och inte heller vågar ni för den lågans
skull sätta er ned till ett dryckeslag. Ni får intet
annat ha i tankarna än just denna låga och ingen
annan gläd je äga. Men varför jag mest av allt
frånråder er att göra samma färd, som jag nu har
frestat, det är därför, att ni intet ogonblick kan
känna trygghet. Genom hur många faror ni än
kan ha bärgat lågan, så får ni inte ett ogonblick
tro er säker, utan ni måste vänta, att den i nästa
ögonblick skall svika er.»
    Men Robert Taillefer höjde huvudet stolt och
svarade: #Vad du har gjort för din Ijuslåga, det
skall jag väl veta att göra för min.»
    #aniero var kommen till Italien. Han red en
dag fram på odsliga vägar uppe bland bergen. Då
kom en kvinna springande efter honom och bad
att få låna eld av hans Ijus. »Elden är slocknad
hos mig,» sade hon, »mina barn hungra. Låna
mig eld, så att jag kan värma min ugn och baka
bröd åt dem!#
    Hon sträckte upp handen efter ljuset, men
F#aniero höll undan det, därför att han inte ville
tillåta, att något annat tändes vid den dar lågan
än Ijusen framför den heliga jungfruns bild.
    Då sade kvinnan till honom: #Giv mig eld,
pilgrim, ty mina barns liv år den låga, som det
är mig ålagt att hålla brinnande !# Och för de
ordens skull lät T#aniero henne tända vek#n i sin
lampa vid hans låga.
    Några timmar därefter red R#niero in i # by.
Den låg högt uppe på berget, så att d#- #d#
stark köld. En ung bonde stod på väge# och s#g
den stackaren, som kom ridande i sin slitna kåpa.
Han tog raskt av sig den korta mantel han bar och
kastade den till honom, där han satt p# h#sten.
Men manteln föll då rätt ned över Ijuset och
släckte lågan.
    Raniero påminde sig då den kvinnan, som hade
lånat eld av honom. Han vände tillbaka till henne
och fick sitt Ijus tänt på nytt med helig eld.
    Då han skulle rida vidare, sade han till henne:
»Du säger, att den Ijuslåga, som du har att vårda,
är dina barns liv. I#an du säga mig vad namn

den Ijuslåga bär, Solll jag har fraktat på långa
vägar ?#
)?Var blev din Ijuslåga t#nd?# fragade kvinnan.
»Den blev tänd vid #risti grav,» sade Raniero.
»Då kan den inte nämnas annat än mildhet
och människokärlek,» sade hon.
    Raniero skrattade åt svaret. Han tyckte sig
vara en sällsam apostel för slika dygder.



    #aniero red #ram mellan blåa kullar av skon
skapnad. Han såg, att han var i närheten av Florens.
Han tänkte på att han nu snart skulle vara
fri fran ljuslågan. Han kom ihåg sitt talt i Jeru-
salem, som han hade lämnat fullt av krigsbyte, och
de tappra krigare, som han hade kvar i Palestina
och som skulle glädja sig åt att han återtog krigar-
yrket och förde dem till segrar och erövringar.
Då märkte #aniero, att han ingalunda erfor
glädje vid att tänka på detta, utan att hans tankar
hellre togo en annan riktning.
    F#aniero insåg då for forsta gången, att han
inte mer #lar samme man, som hade farit från #eru
salem. Den där ritten med Ijuslågan hade tvungit
honom att glädja sig åt alla, som voro fridsamma
och kloka och barmhärtiga, och att avsky de vilda
och stridslystna.
    Han blev glad, varje gång han tånkte på män
niskor, som arbetade fredligt i sina hem, och det
föll honom in, att han gärna skulle vilja flytta in
i sin gamla verkstad i Florens och förfärdiga skont
och konstfärdigt arbete.
    #I sanningl Denna låga har omskapat migä#
tänkte han. »Jag tror, att den har #jort mig till
en annan människa.#




Det var påsk, då Raniero red in i Florens.
I#nappast hade han kommit in genom stads-
portenl ridande baklänges, med hättan neddragen
över ansiktet och det brinnande Ijuset i handen,
förrän en tiggare reste sig och ropade det vanliga:
»Pazo, pazzo !»              ~ #
    Vid detta rop störtade en gatpojke fram # en
portgång, och en dågdrivare, som inte hade #aft
annat arbete under lång tid än att ligga och stirra
på himlen, sprang upp på sina fötter. Och b#da
borjade ropa detsamma: »Pazzo, pa#zo !»
    Då de nu voro tre, som skreko, gjorde ;de
nog mycket larm för att väcka alla gatans pojkar.
Dessa kommo framrusande ur vinkl#r och #rrår, och
så snart som de sågo Raniero i hans slitna k#pa
på den eländiga hästen, ropade de: »Pazzo, paz#o!»
    Men detta var inte annat, än vad Raniero var
van vid. Han red stilla framåt gatan utan att låtsa
om de ropande.
    De nöjde sig inte med att ropa, utan en av
dem hoppade upp och forsökte blåsa ut ljuset.



    Raniero Iyfte Ijuset i hojden. På samma g#ng
sökte han att driva på h#ten for att undkomma
pojkarna.
    Men de hollo jämna steg med honom och
gjorde allt, vad de kunde, för att slacka Ijuset.
    Ju mer Raniero ansträngde sig for att akta
lågan, ju ivrigare blevo de. De hoppade upp på
varandras ryggar, spärrade ut kinderna och blåste.
De kastade sina luvor upp mot Ijuset. Det var
endast därför, att de voro så många och trangdes
med varandra, som de inte Iyckades att doda
Ijuslågan.
    Det var det storsta upptåg på gatan. r f#n-
stren stodo människor och skrattade. #ngen kande
medlidande med den galne, som ville forsvara sin
Ijuslaga. Det var kyrkdags, och många kyrko-
gångare voro på väg till mässan. De stannade
ocks# och skrattade åt leken.
    Men nu stod Raniero upprät i sadeln for att
kunna bärga Ijuset. Han såg vild ut. Hättan hade
sjunkit ned, och man såg hans ansikte, som var
avtärt och blekt som en martyrs. Ljuset holl han
upplyftat, så hogt han förmådde.
    Hela gatan var ett enda vimmel. Aven de
äldre började taga del i leken. l#vinnorna viftade
med sina huvuddukar, och männen svängde baret-
terna. Alla arbetade for att släcl#a Ijuset.
    Raniero red fram under ett hus, som hade
ett bursprak. I detta stod en kvinna. Hon lutade
sig ut over räckverket, ryckte till sig Ijuset och
skyndade in med det.
    Hela folket b#ast ut i skallal-de skratt och jubel,
men E#aniero vacklade till i sadeln och störtade ned
p# gatan.
    Men då han låg där slagen och avsvimmad,
blev gatan genast utrymd av folket.
    lngen ville taga v ård om den fallne. Hans
häst var den enda, som stannade bredvid honorn.
    Så snart som folkhopen hade dragit bort från
gatan, koJn Franceska degli Uberti ut ur sitt hus
med ett brinnande ljus i handen. Hon var ännu
vacker, hennes drag voro blida och hennes ogon
allvarliga och djup#.
    11on gick fram till #aniero och böjde sig over
hollonl. Ranicro låg medvetslos, men i detsamma
som ljusskenet föll på hans ansikte, gjorde h#n
en rörelse och spratt upp. Det syntes, att Ijus-
lågan hade all makt över honom. D# #ra#ceska
såg, att han hade vaknat till sans, sade hon. #r
har du ditt Ijus. Jag ryckte det ifrån dig, eftersom
jag såg hur mån du var att behålla det brinnande.
Jag visste intet annat sätt att hjälpa dlg.#
    Raniero hade fallit illa och slagit sig. #n
nu kunde intet hejda honom. #an borjade-13ng-
samt resa sig. Han ville gå, men s#nl#de och
holl på att falla. Då forsokte han att komma upp
på hästen. Franceska h jälpte honom. »Vart vill
du hän ?# frågade hon, då han åter satt uppe i
sadeln. #Jag vill till domkyrkanä# sade han. »Då
skall jag folja dig,» sade hon, »ty jag amnar mig
till massan.» Och hon tog och ledde hästen #t
honom.

Franceska hade från forsta stund känt igen

Raniero. Men Raniero såg inte vem- hon var, ty
han gav sig inte tid att betrakta henne. Han endast
höll ogonen fästade på Ijuslågan.

    De voro alldeles tysta under färden. Raniero
tänkte endast på Ijuslågan och på att väl Yakta
den dessa sista ogonblick. Franceska kunde inte
tala, d3rfor att hon tyckte, att hon inte önskade
få full reda i det, som hon fruktade. Hon kunde
inte tro annat, än att Raniero hade kommit hem
vansinnig. Ehuru hon var nåstan overtygad därom,
ville hon helst inte tala vid honom, så att hon skulle
slippa att få full visshet.

    Om en stund horde Raniero, att någon grät
bredvid honom. Han s#g sig om och markte, att
det var Franceska degli Uberti, som gick bredvid
honom, och hon grät, där hon gick. Men l#aniero
såg henne bara ett ögonblick och sade ingenting
till henne. Han ville endast tänka på Ijuslågan.

    Raniero lät föra sig fram till sakristian. Där
steg han av håsten. Han tackade Franceska for
hennes hj31p, men såg alltjämt inte på henne utan
på Ijuset. 11an gick ensam in i sakristian till
prästerna.

    Franceska gick in i kyrkan. Det var påsk-
afton, och alla Ijus i kyrkan stodo ot#nda på sina

altaren till tecken av sorg. Franceska tyckte, att
det nu var sa för henne, att varje hoppets låga,
som hade brunnit inom henne, också var utslocknad.
l kyrkan rådde mycken ho#dlighet. Det var
många präster vid altaret. Domherrarna sutto man-
grant i koret och biskopen överst ibland dem.

    Om en stund märkte Franceska, att det upp-
stod en rörelse #land prästerna. Nästan alla de,
som inte måste närvara vid mässan, reste sig och
gingo ut i sakristian. Till sist gick också biskopen.

    Då mässan var ändad, kom en prast fram i
koret och började tala till folket. Han berättade,
att Raniero di l#aniero hade kommit till Florens
med helig eld från Jerusalem. Han berättade vad
riddaren på vägen hade utstått och lidit. Och han
prisade honom övermåttan.

    Människorna sutto häpna och hörde på detta.
Franceska hade aldrig upplevat en så Ijuvlig stund.
»O Gudä# suckade hon, »detta är mer Iycka, än jag
kan bära.)# Hennes tarar strömmade, medan hon
Iyssnade.

    Prästen talade länge och val. Han sade till
sist med mäktig röst: »Nu kan det for #isso synas
en ringa ting, att en Ijuslåga har blivit förd hit till
Florens. Men jag säger eder: Bedjen Gud, att han
ger Florens många bärare av evig eld, så skall det
bliva en stor makt och lovprisat bland städer#»

    Då prästen hade slutat tala, slogos domkyrkans
huvuddörrar upp, och en procession, så god som
den i hast hade kunnat ordnas, tågade in. Där g#ingo
domherrar och munkar och präster, och de drogo
uppför mittelgången fram mot altaret. Allra sist
gick biskopen och vid hans sida Raniero i samma

kåpa, som han hade burit under hela färden.

    Men då Raniero hade kommit over kyrkans
tröskel, steg en gammal man upp och gick fram
emot honom. Det var Oddo, som Yar far till en
gesäll, som Raniero hade haft på sin verk#,tad, och
som for hans skull hade hangt sig.
    Da denne man hade kommit fram till biskopen
och Raniero, bugade han sig för dem. Därpå sade
han med sa hog röst, att alla i kyrkan hörde ho-
nom: »Det är en stor sak för Florens, att Raniero
är kommen med helig eld från Jerusalem. Sådant
har aldrig förr varit omtalat eller fornummet.
#anske att många också fördenskull tora komma
att säga, att det inte är möjligt. Därför ber #ag,
att man måtte låta hela folket veta vilka blevis
och #ittnen Raniero har #orebragt darpå, att detta
verkligen är eld, som är antänd i Jerusalem.»
    Då Raniero horde dessa ord, sade han: »#u
hjä#pe mig Gud# #ur kan jag äga vittnen? Iag
har gjort #rden ensam. b#nar och odemarker
#å #or#na oc# vittr#a #ar mig.#
     »Rar#ielo är er# är#ig riddare,# sade bis#open,
    »och vi tro honom på hans ord.o
#Raniero kun#e väl själv veta, att härom skulle
uppstå tvivel» sade Oddo. NHan må väl inte ha
ridit alldeles ensam. Hans småsvenner kunna väl
vittna for honom.»
    Då skyndade Franceska degli Uberti ut ur folk-
hopen och gick fram till Raniero. »Vad behoves
det oss vittnen ?» sade hon. »Alla kv#nnor i Florens
vilja gå ed på att Raniero talar sanning.»
    På log Raniero, och hans ansikte Ijusnade för
ett ogonblick. Men därpå vände han åter sina
ögon och sina tankar mot Ijuslågan.
    Det blev stort tumult i kyrkan. Somliga sade,
att F#aniero inte skulle få tända Ijusen p# altaret,
förrän hans sak var bevisad. Till dessa s#llade
sig många av hans gamla fiender.
    Då reste sig Jacopo degli Uberti och talade
för F#anieros sak. »Jag tänker, att alla här veta, att
det inte har rått alltför stor vänskap mellan mig
och min måg» sade han »men nu vilja både jag
och mina söner gå i god för honom. Vi tro, att
han har uffört bragden, och vi veta, att den, som
har formått bringa ett sådant företag till slut, är
en vis och varsam och ädelsinnad man, som vi
äro glada att f# upptaga ibland oss.??
    Men Oddo och många andra voro inte sinnade
att låta Raniero åtn juta den Iycka han efterstra#de.
De samlade sig i en tät klunga, och det var lätt
att se, att de inte ville vika från sin fordran.
    Raniero förstod, att om det nu ginge till strid,
skulle de genast saka att komma åt Ijusl#gan.
Medan han holl ögonen stadigt fästa på sina mot-
ståndare, Iyfte han Ijuset, sa högt han kunde.
    Han såg dödstrött och förtvivlad ut. Det syntes
på honom, att ehuru han ville hålla ut i det langsta,
väntade han endast nederlag. Vad båtad;e det
honom nu, om han fick tända lågan! Oddos ord
hade varit ett dråpslag. Sedan tvivlet en gång var
väckt, skulle det spridas och okas. Han tycL-te, att
Oddo redan hade släckt Ijuslågan for alltid.

En liten fågel fladdrade in i kyrkan genom
de stora, uppslagna portarna. Den flög rätt på
F#anieros Ijus. Denne hann inte att rycka undan
det, utan fågeln stötte emot det och släckte lågan.
    Ranieros arm sjönk, och tårarna tradde fram
i hans ogon. Men iforsh ogonblicket kände han
detta som en l#ttnad. Det var battre, an att man-
niskor hade dadat den.
    Den lilla fågeln fortsatte sin flykt inat kyrkan,
farande forvirrat hit och dit, som faglar bruka,
då de komma in i ett rum.
    Da brusade med ens #enom hela kyrkan ett
hogt rop: »Fåg#ln brinner! Den heliga Ijusl#gan
har antänt hans vingar !»
    Den lilla fageln pep ängsligt. Han flog ett
par 6gonblick som en fladdrande låga omkring
under de hoga valven i koret. Darpå sjank han
hastigt och fall dad ned på madonnans altare.
    Men i samma ogonblick, som fågeln fall ned
på altaret, stod Raniero där. Han hade brutit sig
väg genom kyrkan, intet hade kunnat hejda ho-
nom. Och vid lågorna, som fortarde fagelns vingar,
tände han Ijusen framfor madonnans altare.
    Då höjde biskopen sin stav och ropade: #Gud
ville det! Gud har vittnat for honom!#?
    Och allt folket i kyrkan, både hans vänner och
motståndare, overgav att tvivla och undra. De
ropade alla, hänfarda av Guds under: ??Gud ville
det! Gud har vittnat for honom!»
    Om #aniero är nu endast att säga, att han
åtnjöt stor Iycka i alla sina dagar och var vis och
varsam och barmhärtig. M#n folket i Florens #
lade honom alltid Pazzo degli Ranieri, till minne av
att man hade trott honom vara galen. Och detta
blev för honom en äretitel. Han grundade en
stormansätt, och denna tog namnet Paz#i, och den
kallar sig på detta sätt ännu i dag.
    Det kan vidare vara vårt att nämna, att det
blev sed i Florens att varje år på påskaftonen fira
en fest till minne av #anieros hemkomst med den
hcliga elden, och att man därvid alltid låter en
konstgjord fågel flyga med eld genom dBmen. Och
torde denna fest ha firats annu i detta år, om inte
nyligen en ändring har ägt rum.
    Men om det är sant, som många f#;rmena, att
de bärare av helig eld, som ha levat i Florens
och som ha gjort staden till en av jordens har-
liga#te, ha hämtat sitt föredöme från Raniero och
därav uppmuntrats att offra och lida och uth#rda,
det må här vara osagt.
    Ty vad ,som har verkats av det Ijuset, 50m
under mörka tider har utgått från Jerusalem,#det
kan varken mätas eller räknas.




Innehåll.

Den heliga natten ......................
Kejsarens syn .........................
De vise männens brunn..................
Betlehems barn .......................
Flykten till Egypten ....................
I Na#aret ..........................
I templet ., ....' ...............
Den heliga Ver#nikas svetteduk .........

Fågel Rödbröst ......................177
Vår Herre ocll Sankte Per ...........189
Ljuslagan ...........................205