Höstens glädje
- - Gallhumlen tumlar kring min förstubro,
- östanvinden mumlar sin långlåt utan ro.
- Sommarns kvava ängslan förlåter mitt bröst,
- höstens rama kryddor förlossa min röst.
- Bocktörnet svajar med svans av ametyst.
- Högt vill jag sjunga som suttit så tyst.
- Högt vill jag braska som gått så sorgesam,
- stilla natt skall höra mitt mäktiga glam.
- sök, min dräng, en man jag röjt ibland i mark och gränd,
- hög och stolt att skåda, men mörk, av ingen känd.
- Här skall han sitta och vara min kompan,
- skön är fröjdesalen med purpuraltan.
- Öppna bod och källrar och gamla glömda krus.
- Jag vill taga mig rus.
- - Gallko och gallhöna vanka på min gård.
- Brittmässvind, o kärleksvind, o vad du blåser hård!
- Alla längtans vårar och alla spillda år
- blåser du tillsammans, och bördan blir mig svår.
- Svällande och överfull jag är av jungfrudom,
- andra sätta frukter men jag vill gå i blom.
- Vrestörnets nypon förkunna frost och höst,
- samma tecken yvas som knoppar på mitt bröst.
- Ofta nedom fönstret jag hört en veklig sträng.
- Skynden, mina pigor, och reden min säng.
- Öppnen mina kistor och kläden mig grann.
- Jag vill taga mig man.
- - Gallsteklar flyga och bromsar hålla brum.
- Galläpplen frodas på ädla frukters rum.
- Spelfåglar flytta men sorgsna bliva vid.
- Rädens, I som glädjens, ty nu är gallans tid.
- Gärna, du gammalsven, jag kommer till ditt bord.
- Mången tapper buss har jag druckit i jord.
- Jag är ock den samme som rörde giljarsträng.
- Mången trånsjuk mö har jag fört i evig säng.
- Breden duk och lakan och reden vår fest.
- Vägfolk skall kallas och följe och präst.
- Kistor skola öppnas och kistor slås igen.
- Kvinnor skola sjunga med dånande män.
- Ringen, alla klockor: gall, gall, gall.
- Nu är sommarn all.