I.
GUSTAV VASA. NÄR DALKARLARNA ÅNGRADE SIG.
Nu bredde sig vintersnön över Dalarna, och folket i gårdarna togo vara på de korta dagarna, under vilka solen några timmar lågt gled fram utefter skogsåsarna. De gamla hade bättre ro nu än under sommaren att väva och spinna eller slöjda framför brasan, och ungdomen samlades på logarna och tröskade, ty ännu var det för tidigt att köra ved och timmer från skogarna.
På Rankhyttans gård va? trösken i full gång. En dag kom en ung karl med yxan över axeln och tog tjänst bland de andra drängarna. Om aftnarna, när arbetet var slut, fin go de alla sätta sig i ring och äta ur samma grötfat och sedan lägga sig i halmen, var de kunde. Den ny- komna drängen gjorde i allt som de andra, men de märkte, att han var ovan i arbetet, och en gång, när han svingade slagan, upptäckte en av pigorna, att en guldstickad silkes- krage stack fram under den simpla vadmalströjan. Hon gick då in och berättade, vad hon hade sett, för husbonden, som hette Anders Persson och var en ansedd bergsman.
Nästa morgon blev drängen inkallad i stugan. Där stod han nu vid dörren med sitt långa, hängande bondhår och tummade sin hatt. Den undersätsiga och prydligt slät- rakade bergsmannen fick ett förvånat uttryck, då han be- traktade honom. »Livet är underligt», kastade han fram och såg honom stint i ögonen. »Förr i tiden, när jag låg och läste i Uppsala, träffade jag ibland en ungersven av Vasasläkten. Han hette Gustav Eriksson.»
Drängen vände hatten mellan fingrarna, men Anders Persson livades av tanken på gamla dagar och fortfor: »Ännu kan jag minnas, hur säker och bredbent pilten stod i sina eldröda kläder och dammade på oss andra med snöbollar. Nog blev han satt i skola hos en dansk mäster, men vet du, vad han sade till mäster? Så här sade han: När jag blir stor, skall jag gå upp till Dalarna och få ut dalkarlarna och slå danskarna på näsan.»
»Nej, sade han det?» svarade drängen. »Då blev väl mäster varm i sitt danska hjärta?»
»Mäster tog och gav honom stut», fortsatte bergsmannen och gick några slag över golvet. »Men unga herrn högg sin dolk tvärs igenom lärboken och ropade: Hej, jag ger dig och din skola tusan! - Och så gick han sin väg och kom aldrig igen.»
»Har du så väl reda på allting, husbonde», svarade drängen med djupt allvar, »då vet du kanske också, var han nu håller till.»
»Jag tänker, att han står här mitt framför mig i stugan», utbrast bergsmannen och tvärstannade. »Hur gammal är du?»
»Kristihimmelsfärdsdagen för tre och tjugu år sedan föddes jag på Lindholmens gård till detta träldomsliv», svarade främlingen. Men i detsamma brusto tårarna ur hans ögon, och hans och den forna vännens händer möttes i ett handslag. »Ja, jag är Gustav Eriksson», snarare fram- viskade än talade han. »Min far föll i Stockholm för Kristians bödelssvärd. Min mor tynar bort och dör i fäng- else. Själv flydde jag i en fåraherdes smutsiga klutar ur fångenskapen i Danmark, och först i Lybeck fick jag skydd och anständiga kläder. Hjälp mig, broder, att resa dalfolket och befria vårt land !»
Anders Persson släppte hans händer, bekymrad och tankspridd. »Förr gjorde du alltid oss andra glada med ditt lustiga snack», sade han. »Nu är det slut med glädjen och friden för oss alla. Själv är du en eftersatt rymling. Stannar du här, blottställer du också mig och hela mitt hus. Gå vidare uppåt socknarna, gå, gå - utefter älvarna, genom de stora skogarna! Dröj aldrig länge på ett ställe! Här i bergslagen är folket mer stillsamt. Nej, vill ingen annan höra dig, så tala till de sturska Morkarlarna. Det rådet är allt, som jag har att giva dig.»
Missmodig hängde Gustav Vasa åter yxan över axeln och fortsatte sin ensamma vandring.
På gården Ornäs råkade han nästa dag ännu en gam- mal bekant. Det var frälsemannen Arent Persson. Arent slog upp sin stora päls och sin breda famn och lovade genast att fara kring till grannarna och höra efter, om de hade lust att packa piltunnorna och börja uppror. Ornäs- stugan var prydlig och stor, och när Gustav Vasa hade blivit tillräckligt undfägnad vid bordet av hustrun, den ståtliga Barbro Stigsdotter, tog Arent ljuset från bordet och lyste honom vänligt till sovstället på loftet. Här fanns det både kuddar och varma, snövita fårskinnsfällar att krypa ned emellan. Uttröttad, men nöjd att äntligen ha träffat en pålitlig vän, kastade Gustav Vasa sig på bädden och somnade tryggare än på länge.
Fram mot gryningen väcktes han av en mjuk hand, som lades på hans skuldra. När han slog upp ögonen, stod Barbro lutad över kudden. Det borde kunna ha gjort en hemlös flykting glad om hjärtat att först av allt i den friska vintermorgonen möta hennes ungdomliga ansikte, men det var blekt och förskrämt. »Förstå, kära herre, till vilka l har kommit», viskade hon och höll in andan för att lyss nedåt vägen. »Kan I höra bjällran därnere? Det är Arent, som varit hos grannarna och rådgjort, och nu åker han förbi utan att gå in. Han kör raka vägen till den
ska fogden, som vi äro släkt med. Men jag kan inte ära på samvetet, att en så ung och ädel herre som I skall tas i järn av fog den och skickas till kung Kristian. Fort upp ur fällarna, om livet är kärt! Jag har sagt till drängen att hålla med en släde nedanför svalgången.»
Hon ryckte till sig en av de smala och långa dukar, som voro kastade över bjälkarna i taket till prydnad. »Åk till Jon präst i Svärdsjö !» rådde hon och sköt den yrvakna gästen framför sig till ett litet utbyggt rum bredvid sval- gången. Det var nio alnar ned till marken, men Barbro Stigsdotter hade starka armar. Om de hade varit svaga, vet ingen, hur det, i den tid som nu är, kunnat se ut i vårt land. Raskt band hon duken om Gustav Vasas bröst och firade varsamt ned honom till släden. Det skedde i en god stund, ty på andra sidan kunde hon redan se fog- dens ryttare, som kommo för att gripa honom vid strupen.
Nu visste Gustav Vasa, att han skulle bli förföljd, och i susande fart ilade snart släden över den frusna sjön Runn. När han kom fram till Svärdsjö, gick han först några dagar och tröskade med drängarna, innan han vågade tala om för prästen, vem han var. Prästen, som då kände igen honom från gamla läsdagar i Uppsala, försökte att visa honom de små hedersbetygelser, som han var i stånd till i sin torftighet, och stod själv vördnads- fullt och höll i handduken åt honom, då han tvättade sig. Men det fick hans nyfikna huskvinna se, och Gustav Vasa gav sig då åstad för att söka ett nytt gömställe ett stycke därifrån hos kronoskytten Sven Älvsson i Isala.
Det ångade varmt genom den öppna stugdörren, ty ute var det bitande vinter, men därinne dånade det i ugnen, och Sven Älvssons hustru höll just på med storbak. Gustav Vasa ställde sig bredvid henne och värmde händerna, men lång stund hunno de inte att språkas vid, förrän en spejare stack in huvudet. Bakom honom döko allt fler karlar upp i dörren, och som de nu stodo där och vilade sig mot sina spjut, begynte de tala med hustrun. De berättade henne, att ett stort pris var satt på herr Göstavs huvud, och undrade, var den stackaren nu höll sig gömd. 313
Var det då nu förbi med barndomens drömmar om att befria det förtryckta och landet? Ensam och vapenlös stod han sträckta över ugnen och teg. Men Sve som nyss fått veta, vem han var, hon Barbro Stigsdotter, utan fann på råd i står du här och koxar och gapar på frä du aldrig sett folk förr?». ropade hon en dum bonddräng och gav honom en med brödspaden. »Packa dig du stra tröska !»
Spejarna skrattade åt honom, där l logen och släpade fötterna efter sig. stampade de sedan i väg genom snön söka i andra gårdar, ty att en så förr Göstav skulle bli hanterad på det sättet det kunde de ändå inte tänka sig. Så s bäddade Sven Älvsson ned sin gäst i ett uppåt skogarna.
Vägen slingrade ödslig och lång m( och Gustav Vasa låg i timmar och ly och sövande knarret från medarna. stannade släden och omringades av s~ hur de frågade efter honom, och miss flera gånger sina spjut genom halmen. I och han kände, att han hade blivit sårac~ Men han bet samman läpparna och lå stund förstod han, att spejarna hade r märka något, ty medarna började åte
Sven Älvsson råkade emellertid at halmen och fick då se, att blod drop lasset Utan att länge betänka sig hop
kniv och skar hästen i ena foten,
va undra över blodspåren.
Först när färden hade gått ända u]
vältrade han undan halmen, så 313
stiga upp och fortsäfta sin va~idring mot nya äventyr. Här träffade Gustav Vasa ett högväxt och man~iavulet folk, som var ~jälvrådigt och stolt, men också ärligt och förnöjsamt, och det forntidsaktiga tnngomålet sjöng så vackert och hjärtegott. Under en av juldagarna steg han i Mora upp på en liten kulle för att tala, ty det var just, när allmogen kom ut från kyrka.
Äntligen $tod hal nu b~ga mot bga med de oböjliga mannen i Mora, och de samlades omkring honom i en tät ring. Många hade med $ig sina vapen, och bågar och spjutskaft voro fullristade med dalrunor. Omgiven av blå bergåsar, låg den frusna och översnöade Siljan som en vi<1 slätt, och en frisk xiordan förde hans ord med sig ut över mängden. »Hur länge skola vi vara trälar, vi som äro födda till frihet?» ropade han, och hans kinder darrade av sinnesrörelSe. »Ännu minnas de gamla, vad svenska män ha fått utstå under de främmande konungarna. De unga höra det förtäljas och lära sig redan från barndomen att hata en sådan styrelse. Snart återstår oss intet annat äli tomma hus, magra åkrar och osäkra liv. Själv har jag nyss mist både fader och fränder. Dalamän, I som alltid voren frimodiga och oförfärade, alla Sveriges innebyggare vända -u sina ögon till er. Med Guds hjälp står jag redo att bli er hövitsman ich föra er az' mot tyrannerna.»
Morkarlarna hörde noga på, men när de började rådslå med varann, blevo de tvehågsna. »Vad veta vi om dig, unga herre», sade de. »Begiv dig du av, vart du bäst kan! Om kung Kristian är sträng mot de höga, blir det hans sak. Vi ha lovat honom trohet och vilja leva i fred för oss.»
Blossande av harm och blygsel, märkte Gustav Vasa, att' allt, som hans sorg och hans ungdomliga iver lagt honom på tungan, det hade han talat för döva, och hopplös och förtvivlad vandrade han vidare. En fjärdingsväg från Mora höll han sig flera dagar gömd under Morkarleby bro. Sedan spände han skidor på fötterna och flydde bort mellan de snötyngda grenarna, bort över de ändlösa fjällvidderna, där den stora, stjärntindrande vinternatten tynger över själen, så att lija~rtat stannar, och den ensamma känner sig över- given av hela världen. Ibland sökte han sig en stunds vila i någon tom fäbodstuga och satt där frusen och svulten utan att kunna längta till det bröd, bom han hädanefter skulle få mottaga ur främmande händer i främmande land. På sina skidor styrde han slutligen ned utför backarna till Västra Dalälven, som annars flöt djup och klar, men nu låg överisad. På sidorna utefter älven funnos små odlade åkerlappar, men dalgången blev allt trängre, och branterna kommo allt närmre med sina ödemarker. Tystnaden under nätterna bröts bara av någon hungrig rävs skällande tjut eller det vinande ljudet i isen, när älven frös till hårdare. Den kallaste vintern var kommen, och nu befann han sig i den sista byn nedanför norska gränsen.
Om morgonen, när han steg ut från sitt nattkvarter för att vika in i skogen, fick han syn på två skidlöpare, som följde hans spår och ivrigt vinkade åt honom. »Stanna, kära herr Göstav», ropade de på sitt goda dalamål, »vi äro skickade från Mora.»
Trött och modlös, stödde han sig över sin stav och såg på dem med hotfulla ögon. Men de drogo efter andan och fortsatte glädjefullt: »Morkarlarna de ha gått och blivit ångerköpta, kan du väl tänka. Och nu hålla de på att väpna sig. Du lärde dig krigets hantverk under salig herr Sten. Kom och bliv vår hövitsman! Sexton unga drängar skall du, sanna våra ord, få till livvakt.»
Då steg en djup suck av lättnad ur hans bröst, ty han kände, att de menade allvar. Kortare syntes honom också nu den väg tillbaka, där han nyss hade haft så tunga sorger att bära.
När bondehären samlats, skallade gånglåtarna genom skogarna, och så drogo dalkarlarna då åstad -ned bågen på' axe'ln för `att uppsätta sin hövding i det svenska hög- sätet.
Vid Brunnbäcks färja, Dalarnas port och brygga, blev det pilregn och strid, och i Västerås, som de flyende danskarna hade stuckit i brand, yrde gnistorna över hus- taken. Här tyckte masarna, att de en stund kunde få leka och sjunga. De gingo därför ned i källarna och försågo sig vid öltunnorna, och mitt i själva rådhussalen rullade de in ett stort vinfat. Omkring det satte de sig med benen i kors som skräddare och tänkte riktigt låta bägaren skumma. Men då kom Gustav Vasa med sitt svärd som en vredgad Tor med sin hammare. Han visste, att danskarna lurade på överfall, och därför gick han omkring och slog sönder både öltunnor och' vinfat, så att folket inte skulle ~~icka sig rusigt. »Det är bättre», sade han, »att öl och vin rinner på gatorna ann så många duktiga mäns blod.»
-Med var dag slöto sig nya hopar av allmoge till de framtågande flockarna, och ett myllrande vimmel av bågar och spjut och runda bondehattar bredde sig, vad det led, över höjderna utanför Stockholm.
Nu blev Gustav Vasa vald till riksföreståndare, men ännu blänkte danskarnas vapen på stadsmuren, och under långa tider begav sig allmogen helt enkelt hemåt för att sköta om sker och äng. Ofta såg det tröstlöst ut, och tomt blev det i penningepåsen, men en lycka var, att fienden hade råkat i krig också med Iybeckarna. Hos dem hyrde Gustav Vasa manskap och köpte sig stridsrustade skepp, så att han alldeles kunde omringa staden, och under väntan på den avgörande segern hyllades han med jubel som konung. INTÅGET I STOCKHOLM.
Under almarna nedanför Brunkebergsåsen framblickade Klara kloster. En dag höll där en ryttare på klostergården h gick fram till den stränga abbedissan Anna Reinholds- tter. Hon var lång och mag er, och guldkorset bläukte aden mörka dräkten.
»Tjugusex år och redan konung efter att nyss ha gått i skogarna utan tak över huvudet! Det går fort för herr Gustav Eriksson !» utropade han och kastade handsken över, stenbordet. »Jag hade annars tänkt mig, att jag själv eller någon av mina fränder bättre kunnat förtjänt en sådan heder.»
De vita skäggstråna stodo rätt ut från hans kraftiga haka, och som han talade, lät han den andra handsken flyga $~amma väg som den första.
»Herr Ture Jönsson», svarade abbedissan och plockade hövligt ihop handskarna och räckte honom dem, ty han var en mäkta ansedd storman, »vi få hoppas, att vår 5i .uga biskop Brask ännu kan peppra i mjölken, om det tarvas.» Hon lade sin tunna och genomskinliga hand på hans arm, och han ödmjukade sig och kysste den.
»Vi få hålla ihop, vi som inte trivas med de nya ordningarna», mumlade han. Därmed kastade han sig åter upp på hästen, vig som en ung man, och travade bort i en sky av damm.
Med bävan i sina danskvänliga hjärtan gingo nunnorna upp och satte sig vid fönstergluggarna för att bekymrade, räkna de glesnande skarorna på det belägrade Stockholms, murar.
Sommaren var kommen. Äntligen måste de tunga och gnisslande stadsportarna skjutas upp, och på midsommar- aftonen skakade den södra bron under den intågande kungshären. Det blev trångt där inne på gatorna mellan de röda tegelhusen, på vilkas hörn små lampor brunno under helgonbilderna. Många trähus hade brutits ned till bränsle. Uthungrade skyndade de svenska borgarna fram för att mottaga sina befriare och hälsa gamla vänner från ung- domsåren. Tusentals händer sträcktes mot ko~ungen, där han, blommig på kinderna och gulskäggig, red fram på sin smyckade gångare. Hans skarpa och livliga ögon igen kände hus och härbärgen, där han förr hade bott sorn~ simpel väpnare. Där på Stortorget hade' hans fader blivit framledd till bödeln, och i det höga slottstornet Tre kronor hade hans ärevördiga moder suckat bland fångarna, innan hon fördes bort till hunger och död. På de underbaraste vägar hade han stigit upp till sitt folks hämnare och räddare,' och nu glimmade en fridsam midsommarsol över kronorna på tornspiran. Ingen ville dock på en sådan glädjedag minnas de fällda tärarna, och i Storkyrkan böjde Gustav Vasa sina knän framför högaltaret. Utanför omfamnades hans dalkarlar, själaglada, stora i munnen och stolta över att ha givit Sverige den hövding, som vi aldrig skol& sluta att tacka, så länge vårt språk ännu talas bland våra sjöar och skogar.
Uppe i slottsrummen såg det däremot ödsligt och tomt ut, ty ärkebiskop Trolle och de danska stormännen hade längesedan flytt till Kristian Tyrann i Köpenhamn.
Omgiven av uppror, måste kung Kristian slutligen packa in sina dyrbarheter i korgar och kistor och gå ombord på några skepp för att uppsöka en fristad i sin kejserliga svågers arvland Holland. När hans skepp hade lagt ut, öppnades försiktigt ett kistlock underifrån av en vaxblek och mager gumhand, och fliken av en svart sammetsärm föll ut över kanten. Ur kistan reste sig den åldriga Sigbrit, Dyvekes moder, den trogna rådgiverskan i alla öden, som hade burits ombord i kistan, för att det' uppretade folket inte skulle gripa henne. Skeppet styrde till ~avs, och tröstande ställde hon sig bredvid honom, där han nedbruten och förgråten stod lutad över relingen och såg tillbaka mot stränderna av sina förlorade riken. SANKT ERIKS SÖNDERSLAGNA BELÄTE.
En afton, medan styckekulorna annu susade over skans korgarna utanför d‚t belägrade Stockholm, bultade det på parten till Klara kloster. Två dalkarlar kommo med en i: blödande yngling, som de buro mellan sig på spjutskaftet. Flera sårade lågo redan på klostergården, bäddade på halm och granris, och de satte därför zied honbm på kyrktröskeln, där det var tomt. Sedan sprungo de tillbaka till sina strids. bröder på Brunkebe?gsåsen.
En ung nunna böjde sig ned och torkade blodet frän hans ögon. »Hur är det nu därute i världen ?» frågade hon med en suck. »Dansa de unga ännu kring majstången? Binda de ännu kransar, när de gå över ängen? Sjunger ännu koltrasten, när det dagas långt borta över moarna?»
Hon lyfte varsamt hans ansikte och förundrades, ty hon kände igen de klara och öppna dragen på den älskligt undergivna godhet, som låg över dem. Hon kände igen sin barndoms bästa vän, som hade lyft henne över stättan och hjälpt henne att bära den tunga hallonkorgen. Under glittrande löv hade de talat om den gård, som de en gång skulle bygga vid forsen. »Ack, ni bedrägliga minnen från världen, sova ni inte än !» framviskade hon hastigt. »Kalla mig syster Ursila! Jag vet, att du heter Brynolf.»
Han spratt till och grep henne om armhågarna. Hans sårade ögon brände ännu efter den kula, som hade snuddat tätt förbi hans ansikte, och han bemödade sig att se genom det töcken, som hade bretts över dem. »För Guds heliga moders skull», viskade hon, »låt ingen ana, att vi känna varandra. Däruppe i klostret står nu ahbedissan och hänger ut en lykta genom fönstergluggen. Å, den hårda, hjärtlösa kvinnan! Det är ett tecken till danskarna på slottet i Stock- holm, att vi i natt ha många sårade svenskar i vår fromma vård. Och när det så blir mörkt...»
»Jag förstår», inföll han lika sakta. »När det blir mörkt, då smyga de sig hit med sina spjut och... Kan du inte frälsa de våra?»
»De komma alla att bli nedstuckna av danskarna» tvingade hon fram. genom kyrkdörren! »Res dig upp, fort, och smyg dig in Den står på gla~'nt~» Hon sköt honom »Jag känner Iukt av vaxljus», sade han, »men mina stackars' ogon ha svårt att se, var de brinna. Skall jag aldrig mer kunna se Kristusbilden i guld och pärlor på gudsmoders- bildens arm, aldrig sol och sjöar ?» - »Ack, klostret här har blivit fattigt», svarade hon. »Det har blivit ont om både guld och pärlor. Men goda helgon se ned till dig frän sina små altaren och skydda dig i natt.»
Hennes sandaler klapprade bort mot dörren, och när mörkret föll på, hörde han, hur danskarna blevo insläppta i klostret och slogo ihjäl hans sårade och sovande strids- bröder.
I dagningen, när böneklockan ljöd, kom Ursila tillbak~~ och tog honom med sig ut under fågelsången på kyrko- gården. Muren var här så hög, att den skymde dem, och hon räckte honom en spade och gned in hans händer med jord, så att ingen längre kunde se, att han hade varit krigare. »Göm dig bland de fattiga, som gräva och arbeta här på kyrkogården och i örtsängarna», sade hon. »De bli var dag bespisadc, och abbedissan kommer inte att märka dig Blir det fred igen, gå då till sankt Eriks beläte i stadskyrkan. Det helgonet har botat många blind'a.»
De stodo dolda mellan höga buskar, och då hon snuddade vid honom med siha vigda nunnehänder, föll han vördnadsfullt ned på sina knän. »Så mycket kunna ännu mina skadade ögon vägleda mig, att jag kan sköta en spade», svarade han, »och lycklig vill jag kalla mig, så länge jag bara får leva i din närhet som förr. Men jag är en enfaldig man, och jag frågar dig, du renhjärtade och fromma, hur kan du vilja stanna i ett sådant rövarnäste, där ärliga krigs- män bli mördade under sömnen? Är det här du skall förnöta din ungdom? Vill du inte hellre följa mig ut i världen ?»
Hon stred med sig själv, och ett vemodigt leende drog over läpparna, medan hon svarade: »Världens barn veta inte, vad de säga, när de tala om oss klosterfolk och' om vår ensamhet. Tror du då det är så mycket lyckligare att framför sig in i kyrkan och gömde honom i en vrå bakom en biktstol. Han trevade omkring sig och satte sig ned. 321 sitta och kuttra på bänken som fästefolk eller att stå och röra i grytan på spisen än att leva ett heligt liv vid bön och sång som Guds tjänstekvinna. Vilka lärde dig att läsa, när du var l ten? Det var de goda munkarna. Vilka lärde dina små systrar att sy? Det var de tysta nunnorna i klostret. Vilka andra vårdade fattiga och sjuka?»
Hon teg ett ögonblick som för att hejda sina ord, men de bröto fram på nytt med en snyftning: »Det är inte längre som fordom, allra käraste, däri har du rätt. Lågan har slocknat på vår fromhets altare. Jag fasar över, vad som skett här i natt. Men vi nunnor skola ändå förbli vårt löfte trogna. Och får du se oss gå som gamla krokiga sma gummor och tumma våra radband, kom -då ihåg, hur hänryckt vårt unga hjärta en gång klappade, när vi kröntes till Kristi brudar. Gör jag nu något orätt ?» frågade hon och kysste honom stilla på pannan. »Gud skall förlåta mig det.»
Hon försvann under träden, och fågelsången t?stnade, och Brynolf grep sin spade.
Dagarna gingo, och han grävde både örtasängar och gravar. När det så kom fredliga år, påminde han sig Ursilas råd och vandrade upp till Storkyrkan för att söka bob åt sina ögon vid sankt Erlks beläte. -
Redan i dörren var det trängsel. En bred borgare sökte att stöta honom tillbaka och frågade: `»Skall menig man nu också komma och höra på mäster Olov `i korgen, ärkekättaren, smedssonen från örebro? Vet du inte, att- han är bannlyst av Brasken?» Men Brynolf visste ingenting, utan trevade sig fram. Och däruppe i korgen stod mäster Olov, trosviss och oförskräckt, och berättade om en bok, som många aldrig ens hört talas om. Den boken hette Bibeln. »Det är Guds heliga bok», sade han, »och den ha era präster och munkar aldrig läst, utan latinska böner, som de ofta inte begripa själva. Där står inte, att syndaförlåtelse kan köpas för penningar, `eller att trädockor kunna böta sjuka, eller att den fattiga bonden skall slappa till steken i klosterköket. Nej, endast genom att leva som bröder, ängra våra förseelser och tro på Kristus kunna vi &ma,; syndfulla människor bereda rum på jorden för hans kä~lek~- rike.»
När han talade, såg han framför sig sin tysta kammare och all den möda, som där väntade honom. Kyrkan be hövde nya handböcker och nya psalmer, och bibelns grekiska text måste tolkas på hans eget sträva tungomål. Han såg hundratals sidor efter sidor, där var rad skulle, siktas och vägas, så att intet förfors. Hur skulle ett män- niskoliv förslå till ett sådant jätteverk? Men han kände sin styrka, och tanken på all väntande möda och kamp värmde blott hans tal.
Det var nya, aldrig förr hörda ord, och Brynolf grep sig om pannan. »Vad säger då konungen till detta?» mumlade han. »Han har ännu så länge annat att styra med», försäk- rade grannen, men böjde "sig därpå till hans öra och viskade: »Och ändå är det just han, kungen, som skickar upp mäster i korgen.»
Mer blev inte sagt, ty k'yrkan genljöd av ett ohyggligt larm. Män och kvinnor tryckte sig intill pelarna, och deras ord blandades till ett allmänt sorl.
»Undan, undan, här kommer det farligt folk! Veder- döparna, vederdöparna !» varnade somliga. »Annars bruka de hålla till ute på malmarna eller i svartbrödraklostret.» »Vad vilja de då?» undrade bönderna, som hade kommit in från sina lass på Stortorget och ännu hade halmstrån i håret. »Det spörjs nog! Vederdöparna äro män, som ha låtit döpa sig för andra gången som vuxna och tro,: att de måste skaka sönder hela den gamla syndavärlden för att kunna bygga det tusenåriga messiasriket. Luther och mäster Olov äro klart brinnande ljus, som vi kunna bära i händerna, men här kommer vådelden!»
ln störtade en hop av det slags vilda sällar, som, när de höra en sanning, inte fyllas av längtan att utmejsla den allt renare och klarare, utan först känna si g i sitt rätta segerrus, när de få förstöra och slå sönder. Garvare och skomakare ropade, att den heliga ande hade flugit in i deras själar, och de predikade, så att de tumlade om- kull med skum på läpparna. Mitt i skaran fladdrade en svart kappa omkring en reslig man. Det var den fruktade vederdöparen Knipperdollinck, som nyss hade kommit från Tyskland, och befallande höjde han armarna.
Då hördes, att något tungt föremål kastades till golvet. Brynolfs halvskumma ögon hunno bara uppfatta, att en bild släpades förbi honom, och att den hade blå mantel, skäggigt huvud och sönderslagen guldkrona.
»Sankt Erik, sankt Erik!» ropade han och kastade sig ned med armarna om svenskhetens skyddshelg9n, vars namn hans folk hade inflätat i sina böner och stridspsalmer, fast påven aldrig hade inskrivit det bland helgonens i den gyllene boken.
Hur ofta hade han inte själv sjungit om sankt Erik, när han ännu bar spjut och båge. Det tycktes honom, att ett inre sken utströmmade från bilden, och att änglar sprungo fram och täckte det murkna trät med sina vingar för att skydda det.
Han kände inte, hur hans eget huvud slogs mot vassa kanter, när han rullade med bilden utför kyrktrappan ned på gatan. En stund blev det alldeles mörkt för hans ögon, och när han kom till sig själv, var skaran försvunnen med sitt rov. En medlidsam munk hjälpte honom att resa sig, och förvirrad stapplade han hem till sitt kloster och sin spade.
»Mina ögon kunde du inte bota, sankt Erik», mumlade han, »men mäster, som stod och talade från korgen med stora, strålande ögon, han gjorde min förut blinda själ seende.»
Oni vederdöparna ville han aldrig mer höra ett ord. Men vi, som leva så långt efteråt, v1 vilda veta, hur det gick med Knipperdollinck, där han drog fram med sin hop genom staden och slog sönder helgonbilderna i gat- hörnen. Så snart Gustav Vasa fick honom fast, skickade han honom ur landet. I haiis födelsestad, Mynster, krönte emellertid vederdöparna till profet och konung en skräddare från Leiden, som hette Johan. Hos honom blev Knipper- dollinck en prydlig ståthållare. Johan, rättvisans konung över hela världen, som han kallade sig, tronade vid vin- bägaren med en trefaldig, rikt utsirad krona och omgiven av apostlar. Men ett sådant messiasrike kunde inte bli tusenårigt, utan det var fullnog, att det blev ettårigt. Både profeten och hans ståthållare avlivades, och deras kroppar inkastades i järnburar. Högt på Lambertustornet i Mynster hänga ännu de burarna under framsusande fågelsvärmar och påminna oss svenskar om den hand, som långt borta i våra avlägsna land lyftes mot sankt Eriks beläte.
*
Fast Gustav Vasa inte klemade med svårmare' av det slaget, greps däremot hans ärliga sinne så mycket djupare av mäster Olovs lära. En morgon sågo Klara nunnor, hur han med präktigt följe red förbi uppåt landet. Sipporna lyste i skogsbackarna, och vårgräset grönskade på Uppsala högar. Där höll han med sin häst på tingshögen i skinande rustning och talade till den samlade allmogen om, hur full- proppade klostren voro med lata munkar och nunnor.
Det var här, som Blot-Sven hade stigit fram och offrat en häst till Oden för att bli tagen till konung efter den kristna Inge, som svearna jagade från tinget med sten- kastning. I mer än två hundra år hade de här troget var vår burit sankt Eriks ben över åkrar och ängar till god årsväxt liksom förut guden Frejs beläte. Och här i deras uräldsta bygd hälsades de nu från tingshögen av den åter- uppståndna Frej och sankt Erik, den nya svenskhetens fader och konung, som fyllde landet med fred och ax, och som nu yrkade på andring 1 gamla trosbruk. Men Upp- landsbönderna hängde fast vid det gamla och skriade, att de ville behålla sina munkar och nunnor.
Det var glada ord att höra för a~rkebiskop Johannes, Magni, som i guldbroderade sammetskläder red vid konungens sida, då färden nu gick vägen framåt till Uppsala. Men ängen stod full av blomster, och med skälmen i ögat lät Gustav Vasa binda en skön krans och tryckte så hastigt fast den omkring ärkebiskopens hjässa. Nog var det ju en lek bland glatt folk, då våren skulle firas, att utse en »majgreve» och bekröna honom med en krans, men i Uppsala blev det ett tittande från fönster och dörrar, när självaste den högvördiga a~rkebiskopen kom inridande med blad och gungande blomklasar vid öronen som en vingud.
Ärkebiskopen aktade sig dock att låta förmärka något misshag, utan redde i stället till ett väldigt gästabud med gammaldags ståt. På ena sidan om bordet satt konungen under en takhimmel, och mitt emot på andra sidan satt ärke. biskopen under en annan takhimmel, som var nästan ännu praktfullare. Det felades varken stekar, överslagna med rosenvatten, eller underbara skåderätter, som konstskick'- liga sockerbagare hade byggt upp till bilder av romerska hjältar och gudar. När de många vinerna en stund hade' prövats, höjde ärkebiskopen slutligen sin silverbägare för konungen med orden: »Vår Nåd dricker eder Nåd ett gott år till !»
»Din Nåd och vår Nåd trivas inte under samma tak», svarade Gustav Vasa, och bordet runt flög ett skallande skratt.
Den påvliga ärkebiskopen började mä~rka, att det var tid för honom att lämna Sverige. Några år därefter över- räcktes också herdestaven åt mäster Olovs broder, Lauren- tius Petri, som därmed blev vår första protestantiska a~rke- biskop.
Nedstämda hörde Klara nunnor om händelserna i Upp. sala, och länge skulle det heller inte dröja, innan de blevo tvungna att själva bevittna ännu otroligare ting. Bödeln bar då i gamla dagar en ganska märkvärdig man på sitt vis, och ofta vankade han förbi deras port upp mot san'dåsen, där kråkor och skator hackade på de soltorkade' kropparna i galgarna. Var han kom, gick det en isning genom alla, som mötte honom, ty ingen var så skydd och föraktad som han. Steg han in på en ölstuga, flyttade sig alla undan, och ingen ville dricka ur den mugg, som hade' snuddat vid hans läppar. Om nätterna strövade hans drängar med en lykta genom gatorna och samlade ihop döda hundar, och sedan spikade de upp deras avflådda hudar på väggarna kring hans stuga. Där satt han med hat och svårmod i hjärtat och höll krog för kringstrykare och skälmar av alla slag. Själv var han också vanligtvis en mördare eller tjuv, som hade fått öronen avskurna till straff och galgens bild inbränd på pannan, men som hade sluppit repet mot löfte att i lagens namn avrätta andra syndare.
Någon gång hä'nde det väl också, att en ärbar b'orgar- hustru smög sig till hans dörr för att bota tandvärk med litet fnas eller mossa från galgen, men förfärad såg hon mot det breda rättarsvärdet, som i brasans sken blänkte på Väggen.
En morgon klädde bödeln sig nu i sin bästa stass med röd fjäder i hatten, och allt folk var på benen. Det var inte sed, att kyrkans män lämnades i hans våld genom världslig dom, men nu skulle det ske, och nunnorna i sankta Klara sprungo bestörta till fönstergluggarna med fladdrande dok.
Det levde nä'mligen två avsatta präster, som ströko kring bland dalkarlarna och talade om Sturarnas lyckliga dagar och ställde till uppror. Till sist fick Gustav Vasa dem i sina händer, och det var händer, som kramade hårt i en vred stund. Utstyrda i trasiga korkåpor, fingo de båda livdömda nu sitta upp barbacka och bakfram på två utsvultna hästar och på det sättet hålla sitt skymfliga intåg' i $tockholm.
Den ena, som nette Peder Sunnanväder och hade varit biskop, satt där med ett dinglande träsvärd vid `sidan och halmkrona på huvudet, och den andra, mäster Knut, med en biskopsmössa av näver. Omkring dem hoppade och dansade utklädda gycklare, ryckte hästarna i svansarna och sjöngo smädevisor. Först vid skampålen uppe på Stortorget stannade för en stund den bedrövliga skaran. Där stod bödeln, hånfull och bredbent, och med honom måste de båda olyckliga skåla och dricka ur hans för- aktade mugg. Den styrkande klunken behövde de nog, fast den var bitter att svälja. Men hättre tröst hade de av var medlidsam blick från de kringstående, och mängden: mumlade hotfulla ord mot den kätterska konungen, som] så förgrep sig på kyrkans tjänare.
Munkar sågo järtecken i luften, det kom oro och vill- rådighet i sinnena, och över hela landet blåste det upp till storm. De lärda och kvicka biskoparx~a voro heller inte alltid lätta att klyva näbb med. »Var står det i den heliga skrift, att biskopar skola bo i så präktiga stenhus ?» frågade Gustav Vasa en gång en bisp, som han gästade. »1 saInma kapitel», svarade bispen, »där det står, att konungar skola taga tionden i skatt av sina undersåtar.» Gustav Vasa visste alltför väl, att det kapitlet fick han söka, men han var en stridsman, som inte stack svärdet i skidan före fullgjort värv. Så snart sommaren värmde luften, så att man utan att frysa kunde sitta i kyrkor och salar och sova på loftet i ett härbärge, utan att det blåste in snö mellan stockarna, höll han möte med ständerna i Västerås. Det blev en riksdag, som sent skulle glömmas, och nunnorna bådo för herr Ture Jönsson och biskop Bra sk, där dc drogo bort till att strida för kyrkor och kloster.
En morgon, när Ursila följde systrarna ut på kyrko. gården, gick hon litet långsammare än de andra, så att hon kom åt att viska med Brynolf. »Käraste», sade hon hastigt till honom, där han stod i en grav och skottade, »fattigt var vårt kloster förut, men hur skall det nu gå med oss? Minns du den stora altarduken i kyrkan? Den är sydd av kärleksfulla händer till en from gåv,a. Minns du kronan pä Guds moders änne? Allt är människors gåvor till Gud. Hela klostret är Guds tillhörighet liksom vi systrar hans ringa tjänstekvinnor. Så ha vi nunnor fått lära oss att tro, men -u komma kättarna och ropa, att världsligt gods hör världen till. Jag har aldrig förr bett dig om något. Hjälp oss och abbedissan att gömma klostrets skatter !»
Han nändes inte neka, då Ursila bad, utan han gick bort och öppnade en rostig järndörr, som ledde till en igenmurad underjordisk gång. Där begynte han att gra~v4 upp ett rymligt gömställe med sin spade. Men redan om en stund kom Ursila tillbaka ännu blekare. »Vi systrar ha varken ro att sy eller spinna», viskade hon. »Låt spaden stå så länge, och smyg dig med i storherrarnas följe som, vår hemliga kunskapare. Min vän, får du goda nyheter, så spring hjärtat ur bröstet för att komma fort tillba~: men får du sorgefulla, så glöm mig, och kom aldrig !»
Han torkade jorden av händerna på förklädet och gjorde som hon bad. En hjälpsam stallkarl tog honom framfö.ir' sig på hästen, och så gick ritten till Västerås.
Det vimlade av bönder och järnklä~ua frälsemän i den lilla staden, d är d e n ned s otade domkyrkans tillfallig<~ tak av simpel halm och många askhögar och kala' skorstens- pipor ännu påminde om den brand, då Gustav Vasa gick omkring och slog sönder öltunnorna. Nu satt han på en kungastol i svartbrödraklostrets konventsstuga, och i dörren var det tran g se l och svart att se och hora. Han hade blivit beskylld för att förakta Jungfru Maria och äta kött p& faste- `dagarna, men nu ville han veta, om han skulle få någon skatteh~älp från de rika klostren och kyrkorna till att hålla kn gsfolk och b e tal a rikets skuld. Han tankte inte lata behandla sig som Karl Knutsson och utsätta sig för något nytt narrspel.
Biskop B rask reste sig upp mycket blek och stödd a en käpp, t y han var så sjukIi g, att han lån g a tider fick ligga i sangen. Men annu mitt i sin skroplighet var han den svenska pa~vekyrkans stridande svard. »Vi, som a,"'o i `det andliga stånd et», sade hart, »ha sv~~rit vår allra- heligaste fader i Rom att ingenting ändra i kyrkliga ting utan hans lov.a Därför är oss `!ieller inte ~~jlig$ att avstå något av den heliga kyrkans ägodelar.»
»~`ynes det er rätt tala!'?» :fra~;aI konventsstugan spreds en förlägen tystnad, avbruten av sakta viskningar. Men så röjdes plats i dörren för herr Ture Jönsson, som' med händerna stuckna under, bältet vandrade åstad hem mot sitt härbärge. »Trots och trots att de skola gora nagon hedning eller kattare av mig i detta år!» mumlade han, och framför honom gick hela vägen hans tjänare och slog hårt p å trumman liksom i harm.
Da kande Brynolf, som trangdes med hopen i dörren, en tung hand pa sLuldran, och bredvid honom stodo nagra av konungens livknektar. »Vi känna igen dig från gamla dagar, vapenbroder», sade de. »Därför skall du nu följa oss upp pa slottet. For man av vart slag haller Hans Nåde i afton gästabud, sedan de andra ha svikit honom.» Brynolf pekade och vände på sina slitna klutar, men då såg han,, att knektarna valde ut andra lika tarvliga fattigmän, som varit med konungen i forna strider. Uppe på slottet bän. kades hela skaran kring konungens bord. Med att lyssna till deras kärva och trohjärtade lustigheter fördrev Gustav Vasa nu de dystra tankarna, och för var och en av de gamla stridskamraterna hade han ett gott och vänligt ord. Från sina äventyrliga vandringar och krigsfärder kom han ihåg var by och var vä'g, och ingenting blev glömt.
Alltid häftig och snartrött, alltid redo att skjuta ifrån sig hela Sverige som en mugg surt öl, och nästa morgon åter den outtröttligaste arbetaren i sitt rike sådan var Gustav Vasa. Mången natt hade han genomvakat för att styra och ställa allt till det bästa för sitt folk, och för hans stora själ fanns ingen vila. Var skulle de uppleta en sådan herre, om han lämnade dem! När efter många budskickrnngar och knäfall han till sist en dag åter kom ned i kohventsstugan, blev det en sådan glädje, att den: meniga hopen bära på ville i~yssa hans fötter.
Ått då höra, vad som försiggick i klosterstugan, lyckades bara för dem, som hade trängt sig längst in, och de ropade till de andra: »Nu får han allt, som han vill. Kyrkor och kloster måste släppa till av sitt överflöd, och bibeln skall läsas till och med i skolorna. Och se, se! Där står Brasken och får ho~~ra på, hur `ians egna ryttare svärja trohetsed till Hans Nåde !»
Ja, för Brasken var det slut. Men svifra den lära, som han stritt för under hela sitt långa liv, därtill höll han sig alltför god. »Nu ma det blåsa, vad vind det vill, bara `den inte för tillbaka mot' Sverige», utbrast han, då han någon tid `därefter seglade bort över Östersjön. Vinden blåste heller inte mot Sverige, utan i det polska klostret Landa fick han omsider sluta sina trötta ögon.
Med långsamma steg vandrade Brynolf hemåt mot Stockholm. »Får du sorgefulla nyheter, så kom aldrig !» det hade varit Ursilas avskedsord. Han fruktade att behöva se bennes tårar, ty han kände med sig, fast hon var honom kär, att han inte längre kunde tro på hennes radband och helgonbilder. Han stannade i skogarna och levde på' bär, och när han slutligen kom fram till klostret, hade nunnorna på konungens befallning redan tågat ut med sina små skrin under armen. De hade fått tak över huvudet i ett tomt kloster i staden, och där vårdade de sjuka och försökte att hålla sina gamla bruk. Men under tiden jämnades deras forna hemvist med marken, och rövare och arga skalkar hade nattetid sitt tillhåll i de halvrasade källar~ia och gångarna. Fågelsången var det enda, som förblev sig likt, och ibland vågade Brynolf sig dit ut och satt på rulnerna med den första stora svenska bibeln uppslagen i sitt knä. När han -u med sina svaga ögon stavade sig fram utefter raderna och ord för ord kunde följa, vad Kristus under sin jordevandring hade talat och lärt med egna läppar, då föreföll det honom, att ingen någonsin förr fått uppleva en lådan lycka.
En gång en tidig sommarmorgon, när `ian satt och läste, närmade sig svartklädd man med tungsinta drag. Han stannade och såg länge tyst mot boken i hans knä. Den var lätt för `honorn~ att känna igen på sina väldiga pärmar. Det var hans livs storverk, det var dagars och' nätters hän- förda och nu efteråt nästan ofattliga arbete. Där hade han vid tolkningen rad efter rad samlat sitt språks mest urkraftiga och levande ord. Nu var han i onåd hos s'in otålmodiga konung, anklagad som upprorsman, därför att han inte ville böja sig efter hans vilja. Bittert hade han fått lära, att det gudsrike, som hågrat över honom i skyn, det blev ett världen rike, när det skulle byggas på jor- dens mull.
»Jag är mäster Olov», "sade han och lade sin han'd på den läsandes huvud, men hans röst stockade sig, och utan att kunna saga mer gick han bort over angen. VI DALKARLAR!
Vid marknaderna i Västerås infann sig ibland en ung bonddräng, som var ganska dejlig under ögonen och hade en flink tunga. Själv tänkte han kanske inte så mycket därpå till en början, men som han ljög friskt, fann han småningom upp att låtsas förnämare, än han var. Att han helt beskedligt hette Jöns, och att hans mor satt i en back- stuga i Björkesta socken, var han inte angelägen att på- minna sig och inte heller, att han nyss gått som stalldräng. Rätt väl var han också utstyrd, ty innan han gav sig i väg från den ena husbonden till den andra, passade han på och stal i klädkistan. Men skulle något märkvärdigt kunna hända honom, tänkte han, då var det bäst att följa vägen upp till Dalarna, där allt stort skedde.
Vem kunde heller så noga veta, om inte den behagliga unga karlen var en förklädd herreman? Underligare saker hade man fått vara med om. Gick inte Gustav Vasa själv som dräng och tröskade? Det var en märkvärdig tid att leva i, ty det gamla föll sönder, och det nya trängde sig fram, och under sådana stormtider blev vägen ibland kortare än annars från en träbänk till en kungatron.
När han fick dalkarlarna omkring sig, dukade han därför upp, att han hette Nils och var son till deras älskade salig herr Sten Sture. De visste inte, vad de skulle tro, men somliga av dem togo väl emot honom och gåvo honom både iivvakt och präktiga vapen. Han sade dem, att Gustav Vasa var en tyrann och hedning, som grep efter värjan, bara han fick se honom. Men så snart han talade med dem om herr Sten, började både han och dalkarlarna att gråta, och de föllo på knä med honom och läste fadervår för herr Stens själ.
Ord led han aldrig brist på, men penningar var `det ont om, och därför gick han över fjällen till den mäktiga fr~ii Inger på östråt i Norge. Hon hade hjälpt Sturarnas vänner och anhängare förut och hade ännu några av dem i sitt hus. Hur han ställde sig, fick han till och med trolova sig med en av hennes döttrar. Där satt nu Daljunkaren, som han kallades, och såg över fjorden och kysste skön jungfrun med sin skalkamun Qch lovade att bli mäkta huld- mot både norrmän och danskar, då han väl en gång fick föra henne med sig till sitt fädernerike som drottning. Norges ärkebiskop fäste slutligen en förgylld kedja om hans hals, och med den kunde har" sedan ståta, då han kom tillbaka till sina dalkarlar.
Men hur de revo i sitt hår och funderade, började de att aua oråd, och för Daljunkaren blev d,et att löpa genom skogarna från både drottning och fäderne,rike. »Jag haver icke glömt, hur många barn Gud mig givit haver med min salig herre, herr Sten», skrev till honom i ett öppet brev Sten Stures änka, fru Kristina Gyllenstierna. »Min äldsta son, Nils, haver jag sett död i ansiktet. Var min andra son, herr Svante, är, vet jag väl, men dig kännes jag icke vid.» Nog försökte Daljunkaren att säga mot, men svårt var det, eftersom brevet kom från den kvinna, som han kallat sin egen mor. Inte heller norrmännen kunde längre tro på honom, och slutet blev, att han på ett skepp kom ned till Rostock, och där tog borgmästaren och lät slå av honom hans vackra huvud.
Men dalkarlarna hade nu börjat att fingra på sina bådar. »~ri fattiga Dalamän», sade de, »är det inte vi, som satt kung (~östav i högsätet! Varför handskas han då så hårt med ()55? Bäst sinnet flyger på honom, far han här upp över l3rijnnbäcks färja och rider rakt in i Dalarna ända till Tuna uLan att fråga oss om lejd. Och där kättar han in oss på Tuna gärde och bullrar och läser lag. När tänkte sig någon. sin förr en svensk kung, att vi skulle gå med på så nya bruk? Det kunde ändå ha varit bra att ha haft Daljunkaren i" b,ehMl.> Vitt och brett blev det talat vid gästabud och tämmor, men nu hände det värsta. Det kom budmän konungen, som fordrade, att det skulle utlämnas en klocka från var kyrka till betalning av rikets skuld. »Det fick jag, för att jag stod och höll handduken åt honom, då han tvättade sig !» sade Jon präst i Svärdsjö och satte händerna i sidan. »Ja, du kan tala om handduk, du präst», svarade Arent Persson från Ornäs och såg i taket. »Hade min osaliga kärring haft bättre vett, då hade hon a]drig hissat ned honom med handd,nken.»
Dalkarlarna tyckte om att frö-ra sina klockor, nar Vinden bar deras klang upp över socknarna. Klockorna voro gjutna för deras sparpeI1gar och smorda med vigd olja av prästerna och ofta döpta med olika namn alldeles som människor. De hade ringt samman både till helg och fejd och ringt deras döda till graven. När de nu fördes bort mitt för deras ögon, stormade de ibland efter dem och togo dem tillbaka, och budmänneu bultade de så möra med sina yxhammare, att de inte kunde resa sig den dagen.
Dalkarlarna kände med sig, att det ändå kunde kbmma surt efter, och samlades karska för att försvara sin land- skapsgräns. Men Gustav Vasa hade för stunden fått annat att sköta och lät dem gå där och stampa och speja och blåsa i händerna för att hålla sig varma. Slutligen blevo de så trötta på den vakten, att de gärna ställde från sig både båge och spjut. I mången lövrik hage framglindrade under björkarna en trefaldighetskälla, som vördats och omhuldats ända sedan hedendomens dagar. Där satte de sig med kullorna och drucko ur sina näverbägare och språkade. Djup och stilla speglade källan den blomster- krans, som ungdomen hade hängt upp över vattnet trefaldighetskvällen, och på avstånd väntade i den röd- aktiga nattskymningen de gamla med sina krukor för att få komma fram och taga med sig litet av det undergörande vattnet till att dricka bort skröpligheter och krämpor. Då borjade forst en och sa annu en att stamma upp någon gammal dalvisa om kung Göstav. Och hur de då sjöngo och talades vid, tyckte de, att det ändå kunde vara bäst att hålla frid med honom och gå hem igen till ~~gan och åkern.
Långt ute på Nordsjön gungade emellertid en skara äventyrare på sina skepp. Alla Gustav Vasas tre värsta dödsfiender voro ombord, både Kristian Tyrann oe,~h Troile,, den forna ärkebiskopen, och Ture Jönsson, den vithåriga upprorsmannen, som ännu tyckte om att låta triimman gå. Sällan hölls det också några goda rådslag, när man på den vaktande tjänaren utanför kajutsdörren igenkände Trolles vapenmärke med det halshuggna och blodiga trollet. Kung Kristian hade seglat ut från Holland för att återerövra sina tre förlorade riken, och nu pekade bogsprötena mot Norge. Där fanns det inte så många storherrar, utan mest småfolk, som han alltid hade menat väl. Norrmännen dröjde heller inte att hylla honom, och så drog skaran vidare till Sverige. Det var ankomsten av ett så okärt storfrämmande, som gjorde, att Gustav Vasa fick annat att tänka p'å än sina dalkarlar.
l Kongälv sprakade snart veden under de främmande knektarnas grytor, men framför dem tronade det svår- intagliga fästet Bohus. Ture Jönsson fick sig då raskt en penna och skrev till borghövdingen, att Kristian Tyrann blivit så förbättrad och hjärtans god efter alla sina olyckor, att hövdingen så gärna först som sist kunde sätta nyckeln i porten och låsa upp. Men hövdingen lät inte lura sig, utan skrev och svarade: »Du har nu så ofta vänt kappan, Ture Jönsson, och den är nu på båda sidor så jämmerligt sliten, att den inte langre passar i en arlig mans kläde- bonad.»
När Kristia;i Tyrann sedan såg svenskarna komma på den frusna älven med tusentals hästar och solglimmande harnesk under spjutskogen, då steg honom vreden i pannan. På det sattet hade inte sveaharen sett ut i f,orna dagar, då bö'nderna vände sina anförare ryggen och sprungo hem l sina gårdar med sina slitna bågar, var gång på året blev tid att så eller skörda. Nu förstod hand att Q'xL Gustav Vassa hade varit en hård skattekonung, så var det för att på allvar göra Sverige fritt och levande och oöver- vinneligt. Ursinnig ropade han till Ture Jö~son: »Du har bedragit mig och sagt, att här inga ryttare skalle finnas i Sverige. Vad äro de här? Måun det vara kärringar?»
Nästa morgon, då det begynte dagas över de snöiga husen i Kongälv, hittade stadsborna en halshuggen kropp på gatan. När de lyfte upp huvudet i sina händer, igen- kände de, att det v- den en gång så trotsiga Ture Jönssons »Det spörjs, att Kristian Tyrann gästar oss», viskade de till varann. »Men är det här hans dåd, så lär åtminstone inte heller kung Göstav sörja.»
Det återstod intet annat för Kristian Tyrann än ati~ vända tillbaka och slutligen lämna sig i danskarnas händer. När hans skepp seglade in i Sundet vid Hälsingör, stod folket på stranden och grät, men när han såg tornen på sin f&rna huvudstad, Köpenhamn, då grät han själv. Där hade han förr suttit, ung och allsmäktig, och Dyveke, hans lilla duva, hade lekt och kuttrat för honom i mörka timmar. Nu rådde där en annan konung, och själv var han den förlorade sonen, grånad och hopfallen, och kläderna hängde i veck om hans förut så breda och fylliga lemmar. Men skeppet seglade allt längre och längre bort, ända till ön Als. Där blev han på Sönderborgs slott införd i ett ödsligt fängelsevalv och fick bara en trogen tjänare till sällskap. Bakom dem igenmurades dörren, och det lämnades bara en så pass stor glugg öppen, att maten kunde räckas in. Han gick och gick många tunga steg, förföljd och plågad av sina tankar, och bordskanten blev blanknött under hans fingrar. Kanske stannade han ibland och lyddes, när någon- bonde sjöng vid sin plog långt ute på fältet, och då påminde han sig, hur han hade drömt mången framåtskådande dröm om rättvisa åt de ringa i landet. Men det var inte de ringa, det var inte Sparvarna, som kunde rista sönder fängelse- gallret, utan det var, de mäktiga örnarna, och' de kommo inte. F~r$t efter sjutton lå,nga år blev h an utsläpp t, men han var då en nedbruten gubbe, som inta' längre hade något annat att hoppas på än döden. Den hatade Troile hade redan långt förut stupat i en drabbning och fått sin grav i Slesvigs domkyrka. Så slutades sagan om de två' män, för vilka så mycket blod runnit i Sverige.
Men så snart det blev lugnt kring Bohus, fingo dal. karlarna höra trumvirvlar och kasta sig på knä för Gustav Vasa, som red dit upp och satt framför dem på sin häst, omgiven av järnhuvor och skyttevapen. Hur länge ville de hålla honom för en spefågel, som skulle spela vart år? Nu skulle de veta, att en svensk konung inte längre äm- nade tigga om lov hos bergsmän och bönder att få rida genom deras landsända, eller också skulle där aldrig mer varken höras hund eller hane. Hela dagen fingo de stå på knä, och mot kvällen när enbuskarnas skuggor blevo långa, bortleddes de skyldigaste. Det var många av hans gamla vänner, och blek gick bland dem självaste Anders Persson från Rankhyttan, på vilkens loge han hade tröskat.
När d'dalkarlarna kommo hem till sina stugor, där de
.`ildsta sutto på kubben vid elden och slöjdade, visste de
inte rätt, vad de skulle säga dem om den nyhete'n, att
Nederst vid dörren sutto barnen och de ~äJdsta kring
ugnen på bara jorden, ty där fanns inte något golv, men
längre in var marken täckt med plankor, som hade täljts
`med yxan. Da'~~r stod ett väldigt ekbord, som var två alnar
högt, och vid norra ändeji reste sig det heliga och fridlysta
högsätet, omgivet av tVå stolpar. Det var inrättat för
husbonden och matmodern till både sovställe och bänk,
och där hängde spjutet och bågen. På stolparna vilade
en takhimmel i lysande färger och bemålad med sol och
stjärnor.
Så kunde `det se ut den tiden i en småländsk bondgård,
och' husfadern, som från sitt högsäte hälsade gästerna, var
självrådig och mäktig. Männen, som bänkade sig omkring
honom, hade så stora skägg, att de luterska prästerna ibland
tvungo dem att i själva kyrkan klippa det kring munnen,
innan de fingo gå till nattvarden. Också kvinnorna voro
kämpalika med sina tunga silversmycken. Till minne av
sin forna anförerska, Blända, som redan är berättat om,
hade de ännu en grön och röd fäitbindel virad om midjan.
Några buro tiP och med brynja. Men var och en av
hustrurna hade med sig en vit skjorta, som de gömde under
bänken, när de satte sig. Det var en liksvepning åt deras
man, ifall han skulle råka att stupa i något envig under
gästabudet.
Manga olbagare hade heller inte blivit tömda, när en
ung man nu rusade upp med kniven. dragen och ropade
till sin bordsgranne: »Hur långt tål du kallt järn i livet?»
»Så långt som du», svarade grannen och sprang också
upp.
Utmanaren mätte `då' av ett stycke på knivbladet och
virade det så med skinnremmar därifrån ned till skaftet.
Na~~ den andra hade rt p å samma sätt, kastade de av
sig sina ~~~~r~så stugan spändes sedan ett
de stodo bröst mot bröst. De andra
omrihgade dem med höjda bloss, och deras hustrur togo
med sig liksvepningarna på armen.
Men just som striden skulle börja, sti'äckte husfaderii'
hastigt sitt spjut mellan bältespännarna. »Spar leken till
härnäst», sade han och såg sig oroligt omkring. »Här är
fara på färde. Objudna karlar ha smugit sig hit och ställt
sig bland gästerna. På deras trasiga gläder och rostiga
vapen märker jag, att det är skogstjuvar.»
»Så är det, husfader», svarade raskt en av de vilda
främlingarna. Det var en dvärgaktig, underligt vanskapt
man, som kallades Lille-Jösse, och som alla genast kände
igen. Det märkvärdigaste med honom var, att han hade
tolv fingrar och tolv tår. Men han var så berömd i skogarna
för sin tapperhet och sin ordhållighet, att gästab'udsskaran
gärna lyssnade på honom. »Vem blygs här att heta skogs-
tjuv eller skogsgångare», fortsatte han nästan godmodigt.
»Är det inte gammal sed hos oss, att tröttnar en man, eller
kvinna vid den trånga stugan, eller får någon en svår dom
över sig vid tinget', då går han bort och lever fredlös men
fri på skogen.»
»De hopspända ynglingarna här visa bäst, att också
vi på min gård ha vår fröjd i gamla bruk», utbrast hus- :
fadern under de kringståendes bifall. »0m något skatta~
heligt i Värends bygd, så är det våra gamla sedvänjor.
Men vi smålänningar få inte längre leva som ett folk för
oss. Vi måste sitta och lyss till höga överheten i Stockholm,
alldeles som fin rarna måste öra vad huvudet bestämmer.
g g,
Mot sådana nyheter tänker jag sätta min spända båge.»
»Menar du allvar, och äro ni inte rädda», sade skogs-
gångaren och tog ett par klunkar ur kannan, som gästfritt
räcktes honom, »så följ mi g då ett stycke upp i klyftorna.
Till oss fredlösa har kommit en fredlös dråpare, som heter
Nils Dacke, och honom ha vi tagit till hövding. Han vill
tala med er.»
i d o det >radda» skrattade både kvinnorna och mannen.
Sedan ryckte de till sig sina vapen och följde honom. Blossen
ste å mossi a boksta m
p g m
ar och greniga ekar, som sett
ngen stuga ruttna ned och manget litet barn stappla bort
Bom krokig gubbe.
Vägen stängdes slutligen av en brant
bergsstupa, men Lille-Jösse bredde ut sina tolv fingrar ocI~
kröp vigt förut uppför de trappstenslika hällarna.
överst på berget var det svart av folk. Adels1herrar,
och fogdar hade farit hårt fram med bönderna, och därför
voro skogarna fullare av hemlösa, men okuvade män än av
rävar och fåglar. Snarlik en jättestor lappkåta och väl trettio
fot hög, reste sig däruppe en vårdkase av hoplutade träd-
stammar. Det var idel självdöda, kådrika stammar av
kärnfur, och inuti var kasen fylld med tjärtunnor och torra
rötter och stubbar. Dacke kom just ut genom dörröppningen
1och stod där i bloss-skenet, svartskäggig och långhårig och
frostbiten på näsan och klnderna, men likblek över pannan.
Med dyster blick och de grymma och hårda händerna knutna
om den stödjande träpåken, såg han på de nykomna.
»Också jag är av rik och gammal bondesläkt och satt
förr pa min gard», sade han slutligen med så mörk röst,
som hade den varit ödemarkens egen stämma. »Jag är
ingen lögnhals som Daljunkaren, utan stolt över min bonde-
börd. Men här gå kungens fogdar och öppna våra säckar
och påsar på landsvägen och snoka i stugan, när vi baka
och brygga. Det är nyheter för oss smålänningar, som
förr bestämt över oss själva. Snart räkna de både våra
4 kjortlar och hättor och sädesskylar. Ett par fogdar har
jag redan slagit ihjäl, och därför går jag fredlös. Nu skola
vi följas åt till de a,ndra.»
Han slog upp vargkappan, så att den röda tröjan lyste
fram, och knöt hatfullt händerna över luvan. »Bönder»,
ropade han, »vi få inte längre ens hugga ned en liten ekskog
för att bygga en lada. Vi få inte valla våra egna oxar
över gränsskogarna och sälja dem till våra danska vänner.
Men vi skola lära våra Smålandsstutar att spännas med
klövarna. I de fromma munkarnas dagar hade vi det gott.
Nu sitta adelsherrarna i de tagna klostren och bryna sina
1hjortstekar och få aldrig nog till sina hästar och hundar.
Träder någon av oss numer in' i en kyrka, där våra föräldrar
fordom hade sin tröst vid radbandet, då är gången fullstuvad
med salttunnor och humlesäckar, och silverkorsen äro
kastade i stöpesleven som bly och smälta till penningar.
På altarduken är guldet bortsprättat, och det syr drottningen
fast på sina barns byxor och kjortlar. De ädla stenarna
och pärlorna fäster kungen på sin krona. Här i bygden
hade vi fordom egna konungar, som talade till oss från
ingllnge hög och föga bekymrade sig om de uppsvenska
herrarnas matlust. Svärjen mig att strida och dö för det,
som vi här vörda högst: det som är gammalt och fornt!
Uppror, uppror, hämnd och förgörelse! Jag har glömt allt,
vad barmhärtighet kallas.»
»Vi svärja det!» sorlade både sk]ogstjuvar och bönder
och trängde sig fram omkring vårdkasen med sina bloss.
Som de nu tände den, stämde alla i med en högtidlig psalm.
Men snart kunde ingen höra den andra för smällarna i
virket och dånet från lågorna. Milslångt bort över skogarna
uppflammade småningom eld efter eld till svar. Det var
annars ett härbud, som flög över sockn~arna, när fiender
narmade sig, men nu var det tecknet for bonderna, alla
som fyllt femton år, att rycka bågen och yxhammaren från
högsätesstolpen och samlas kring Dacke.
Lille-Jösse skakade till avsked trofast Dackes stora
händer mellan sina vanskapta. Därefter utvalde han åt
sig en egen skara bland de yngsta och djarvaste. Sedan
svingade han sig bort mellan klipporna, följd av sin flock,
och Dacke svepte om sig kappan och gick nedåt bygderna
med de andra.
Oupphörligt tillstötte nya hopar, och med var dag Va~'xte
det forfarande upproret. De tillfangatagna fogdarna av-
k1äddes och spändes tillhopa i handklovar, och adelsherrarna
gick det inte battre. Gustav Vasas utskickade knektskaror
mottogos ibland med låtsad ödmjukhet, till dess de' vacker
mo-on plötsllgt från alla sidor fingo höra yxhugg och
braket av fallande trad. Nar de då stortade upp, funno
de sig omgivna av bratar, bakom vilka Dacke lurade med
sina pilskyttar. Till sist tågade han in med sin böljande
bondehär i själva Växjö stad. När julbordet dtikades med
gröt och kakhögar i Kronobergs slott, tr9nade där Dacke
som alla smålänningars Lövding. Böndcrna spände strängar
över sina träskor, höllo dem mellan knäna och spelade
på dem med stråkar. TrIimmorna dundrade, och hans
vildaste sällar, som aldrig haft kam varken i hår eller
skägg, dansade gladeligt långdans genom salarna.
Nedanför på Helgasjöns is sprungo budbärare ur slädarna
och lämnade fram brev från Kristian Tyranns mågar och
till och med från hans svåger Karl V, den fruktade kejsaren.
Ja, från de utländska furstar, som nu började hoppas att
kunna stjäla sig upp på Sveriges tron, var redan en skri
velse på väg, som utnämnde skogsgångaren Dacke till adels-
man.
Ilan lämnade d1ock åt de andra att stoja kring julmaten,
ty han hade annat att tänka på, där han satt med handen
mot kinden. Lika kraftfullt och skickligt, som han anförde
en stor här, visste han också att råda och befalla i ringen
av ärevördiga storbönder. Han hade tvungit själva Gustav
Vasa at[ underhandla. Han fridlyste adelsherrarnas gårdar
och fritog bönderna från skatter. Men runt om hörde han,
hur smålänningarna brummade och kallade honom »herre
1hyllare», `därför att han höll ordning. De började tycka,
att under en så sträng hövding voro ,de inte friare nu än
förut.
Tungsint satt Dacke en kväll vid bägaren, och ölet
ville inte smaka honom. »Jag har skrivit till herr Svante
Sture och lovat honom hans fädernerike, om han vill bli
vår anförare», sade han slutligen `och sköt ifrån sig bägaren.
»Men Sturarna, de narrarna, tanka bara pa sin trohet, och
herr Svante lämnade brevet till kungen. En gång därute
skaruas land to go kungens fiender herr Svante till fang~
,ra for att fa pryda honom med harliga klader och duka
"`tabu Dacke log bittert och teg. »Den Göstav Eriksson, som
vi ha tagit till herre, gick också förr på skogen», tänkte
han. »Varför skulle inte även jag kunna sätta en kungakrona
på mitt bondehuvud?»
Då blev det rörelse nedersf i salen, liksom hade någon
1läst Dackes hemliga drömmar. Höljd i en mängd skynken,
framilade en liten varelse, som såg ut som en varmt på-
pylsad Smålandspiga. Dacke reste sig och fick färg över
ansiktet. »Är det min bästa vän, är det du, Lille-Jösse ?»
ropade han till.
i en modig strid.
»Jag vet, att du har blivit övermannad
Och jag trodde dig död, min vapenbroder.
Håll fram händerna, så att alla kunna känna igen dig på
dina tolv små trubbiga dvärgfingrar !»
»Din b'ästa vän får `du Väl aldrig mer se i live'œ>, svarade'
den obekanta och strök duken från huvudet med två väl.
bildade gossehänder. »Jag är bara en fattig vallherde, men
klädd i kvinnokläder har jag varit ute och spejat för att
kunna säga er sanningen, smålänningar. Kungen har skrivit
ett brev till allmogen, och det blir uppläst på tingsplatserna.
Långa stycken har jag lärt mig utantill. Så här säger han
! käre `dannemän alle -. .»
Nå'r bönderna kände igen Gustav
borjade de vagga och torka sig i ogonen.
svårt att g'öra sig hörd bland suckarna.
Vasas hälsning,
Vallgo s se n hade
»Bland allmogen
har kommit ett tal om det, som är gammalt och fornt, säger
kungen. En gammal sed var att hålla litet krigsfolk, och
h rövade'
darfor slapp fienden då in i landet och brande oc ,
och mången god svensk låg för k9rp och kråka och fick
icke komma i kyrkogården.
De fattiga som i ska-r-
gården bo, blevo drankta som hundar, var helst fienden
tog fast dem ute på havsklipporna. Om gamla sedvanor
skola h$'jlas för goda, tyckes 05'3 efter vårt först~;~~, säger
kungen, att den seden i"ke v~-~ roycket nyttig.»
F'örderna skru~'~~de på sina bälten och små~krattade.
»Ha'n är inte god at `,:li~a inUI1 nie~J, d~.:n däi%11~ täi'~'ki,~>. (`~~ om
kungen.
Gossen blev modigare och fortsatte. »Oss har det
därför tyckts en god ny sedvana, säger kungen, att `bättre
värja oss. Det betänker inte allmogen, som gärna vill sitta
skyddad, men därpå ingenting kosta, utan slippa att betala
skatt. Man vill gärna ha en varm stuga, men inte bära
veden.»
»Vi mena, att det är kloka och lugna ord från landsens
fader», förklarade några av bönderna, men Dacke gick ned
bland dem, sträng och hövdingalik. »Jag vill berätta er
något», slungade han mot dem. »Kungen är nu återigen
dödstrött vid alla strider. Han håller på att samla ihop
sina skatter för att segla sin kos och köpa sig ett grevskap
i Tyskland. Säll färd, herr Göstav! Här och var börjar
allmogen att feja sina gamla upprorsvapen, och dalkarlarna
äro på väg med trummor och spel.»
»Det är full sanning vart ord», svarade vallpojken, och
hans kloka ögon fingo plötsligt ett förskräckt uttryck. »Men
småningom ha masarna lärt sig, att de fatt sin överman.
De komma inte längre för att rycka ned kung Göstav ur
högsätet. Nu komma de som hans trogna dalkarlar för att
hjälpa honom.»
Dacke bleknade och gick ur salen, och annu var det
många tillgivna, som följde honom. Snart var han ute på
nya äventyr för att möta kungshären.
Striden blev hård. Omkring hon om stupade hans tapp
raste man, och dalpilarna slogo barken från tallstammarna.
~ko~e~kul~,~o~före~,,~tundblå~t~~th~n~kung~
liga och översnöade stigar till skogsgångarnas göm-
I villande ödemarken hade de grävt sig sina tjuva-
biden nere i jorden under fallbråtarna. Där felades det
varken dörr för ingången, säng eller bänk. Det fanns både
fat att äta på och stulna silverbälten att smycka sig med.
På spisen, som var uppmurad av stenar och lera, puttrade
i grytan ofta fårkött eller killing, ty behövdes det, kröpo
de fredlösa genom lingonriset till böndernas beteshagar och
fällde det bästa djuret. Skogen, den var deras fästning,
och i sina gråaktiga paltor kunde de göra sig osynliga
som harar och tjädrar. Men om dagarna höllo de sig helst
inne och aktade sig att låta alltför mycket rök stiga.
Stundom kunde en skogsman dock gå ned till gårdarna
och låta undfägna sig av gamla vänner. Brusade ölet honom
då åt huvudet, blev ibland slutet på gillet, att han sprang
bort till kyrkogårdsgrinden. Under svordomar och hädelser
drack han där både döda och levande till och slängde
sedan kannan in mellan gravarna.
jord fick han själv aldrig komma.
Han visste, att i vigd
Hittades en gång hans
döda kropp, blev den sänkt i ett kärr eller bränd på ett
bål ute i skogen. Tallsuset över ödemarken, som natt och
`dag hade ljudit för hans öron i ensamheten, skulle också
bli den enda psalmen över hans mull.
Sådana vapenbröder vårdade nu den sårade' Dacke.
Ibland, när sinnet mjuknade, sutto de och gruvade sig och
gräto vid härden. Men det var ingalunda bara dråpare
och skälmar, som hade sin tillflykt i obygderna den tiden.
Sjalvaste den stormodiga herr Ture Jonssons egen son,
Göran domprost, sprang en dag till skogs med sitt husfolk
av fruktan för Gustav Vasa och redde sig ett näste mellan
nedhuggna bråtar. Otaliga jordkulor hade under oroliga
å? fått tjäna förnäma' herrar till boplats, och än i dag,
har sinnet blir beträngt, önska vi oss, vi svenskar, att
vi långt inne i moarna finge gräva oss en kula.
Mångert rättrådig men bortdriven storbonde höll också
D'acke sällskap i det källaraktiga gömslet, som bara upp- `1
l'v,stes av de glodande vedpinnarna. Bedrovade samtalade de
om framtiden. Var budbärare, som stack in kuvndet, be-
rättade, att Gustav Vasa inte längre tänkte låta varken
smålänningar eller dalkarlar sitta kejsarfria på sin<'~ gårdar,
utan att alla svenskar skulle lära sig att leva och bo som
ett enda folk. »Hur skall det nu gå med oss ?» suckade
de. »Masken skall äta sönder våra högsätesstolpar, och
på våra lekvallar blir det tyst. Förr eller senare kommer
alltid den tunga dag, då det, som är gammalt och fornt,
måste falla, och då ingen strid hjälper.»
Dacke ville ändå inte giva sig, utan när såren voro
läkta, skyndade han på nytt ned till byarna. Men nu var
det slut med hans lycka. Han blev jagad från socken till
socken, en gång sju mil på ett enda dygn. övergiven och
trött, kastade han ifrån sig vapen och brynja och hade
till sist ingenting mer i handen än en grov rönnpåk. Be-
ständigt eftersatt, flydde han nedåt Blekinge, och på Rödeby
skog sjönk han ned mellan ris och stubbar som en hetsad
och f!ämtande varg. Några förrädare utpekade då, var han
låg gömd. När han hörde rösterna och störtade upp, blev
han genomborrad av förföljarnas pilar.
Hans kropp fördes till Kalmar, och där k'rossades den
och' inflätades i ett hjul, som uppsattes på spetsen av en
påle. Det kallades att steglas. Därmed överlämnades den
åt kråkorna, och på hans bondehuvud sattes hånfullt en
kopparkrona. Ty fast många under sådana stormtider hade
sträckt sina händer efter den verkliga kungakronan, var
blott e n dec utvalda.
1LANDSENS FADER.
Åren gingo. Gustav Vasa åldrades, och hans sk'ä~g blev
1&ngt och isgrått. Vördnadsbjudande och vis, fast ännu med
`l*mmor på kinderna och samma heta sinne, färdades han
om bygderna. Stodo bönderna tvära och' ovilliga, n&r
1~lade till dem, tumlade han med sin hast och skakade
det blanka svärdet. Och då blev det knäfall och god.a löften.
Men kommo de med rätt håg, då lyssnade han hult och
omtänksamt på deras frågor och rådde dem, både hur de
skulle så och skära och binda sina nät. Fiendehopar brände
inte längre deras gröda, och deras boskap gick trygg ute
i markerna mellan sjöar och lövklädda berg. Tack och
välsignelse flög honom till mötes från väl plogade åkrar
och varma stugor, där de äldre inte längre med sorg be-
hövde tänka på sin ålderdom. Gångstigen under björk och
gran ledde inte längre till hemska gömställen i ödemarken,
utan till ålkistor och kvarnar och till hammarsmedjor vid
forsarna och rykande milor och hyttor.
De gamla striderna voro glömda När bonden svingade
ett knippe skogsfågel över axeln, ställde han ibland sina
steg till slottet. »Dcn här fångsten skall kung Göstav ha
till skänks för sitt bord», tänkte han. Andra knogade fyra
man högt ,på björnar och älgar och försvunno me5i dem
i slottsköket. Låg så i bondetjället far själv skröplig och
döende och skulle sätta bomärket under sitt testamente,
då hände det, att han sade: »Tiondeii av mitt i svett och
möda liopsparda silver, det skall vår kära kung Göstav ha
i arv.» I Eskils gemak blev bondesilvret sedan gömt bland
alla de nedsmälta skatterna från kyrkor och kloster. Eskils
gemak bestod av fyra valv, vart och ett bortåt fyra alnar
brett och fyra alnar djupt, och sa fullproppade med silver
tackor, att dörren med nöd kunde skjutas upp Det för
nöjde den gamla konungen att stå där och låta räkna och
väga, ty han var en väldig köpman. Men så hade han
heller aldrig förslösat något på onödiga krigståg för att
lysa bland utlänningarna, och han var för slug att lyssna
till de främmande furstarnas locktoner. Konsten att
köpa och sälja, `den ville han lära åt svenskarna, som
voro loja och enfaldiga, xiar de skulle ut pa skutorna med
sin koppar och sitt järn och sina gäddor och laxar och
smortunnor. Hogmastade handelsskepp, som styrde astad
anda mot Lissabon, slamrande stångjärn i våghuset `vid
Jä'rnLorget, kunniga fi'ämmai'ide m~sLare och gesäller, bän-
kade i gi]][e~sstugorna un.der ::`3~Lg och med maji~louunor `i
det tyska vinet - det var, vad sändebud och re.'~enarer
fii'igo se i Gustav Vasas korrsusande rike.
Tyngd av all-i onLsorgi~I., käiule Gustav Vasr.~, att hans
år slutligen voro raknade. När fönstersmygen simmade i
månljus, så att L.ans yviga skägg blev vitt som snö,, tog han
lutan på sitt knä för att ha sin hugnad i le ]jwdiga tonerna.
Men långa stunder glömde han att leka på strängarna odL
satt svårmodig och nedböjd, Mdrad i förtid. På kyrko-
gården utanför slottsgraven skottade den halvblinda Brynolf
dödgrävare vid sin lykta. Vapensmeden eller snickaren
förlorade ibland sina kunder, men dödgrävaren blev aldrig
utan. Konungens -ögon kunde följa den lilla ljuslågan i
lyktan, d~~ mannen gick in i kyrkan och ställde ifrån sig
sina verktyg. När den glindrade framför predikstolen, den
beryktade korgen, visste han, att där låg en anspråkslös
häll, i vars inhuggna bokstäver flera år redan hade sopat
damm och sand. Under den stenen vilade mäster Olov.
Och när lyktan gick upp mot koret, da visste han, att där
stodo två drottningkistor, ty två gånger hade han blivit
änkeman.
Den unga drottning Katarina, som nu i månljuset stilla
smög sig ned bredvid honom på bänkdynorna, såg mer
ut som hans dotter än som hans verkliga maka. »Giv lutan
åt mina söner», sade han en afton till henne och suckade
djupt och länge. »Mina fingrar ha blivit stela, och jag är
en trött och utarbetad herre, som längtar bort ur denna
mödornas värld.»
Stodd pa sina soner, gick han annu en gång ned i
rikssalen och steg upp till tronen. »Kära, goda svenska
män», sade han till de församlade ständerna. »1 sen väl,
att jag nu står i ett kungligt palats. Men vi böra icke
förgäta, att för fyrtio år sedan detta syntes omöjligt för
alla ~rnänniskors ögon, när jag gick i skog och gömslen,
J' 1i klädd i vadmalsklut, drack vatten och åt ymkeliga. Gud,
352 1 GUSTAV VASA
som upphöjde den ringa ynglingen David till kungligt stånd
1och ära, har också hulpit mig, ov.ärdiga man. Han skal!
vara mitt vittne, att om jag har felat i min styrelse, så
har det skett av mänsklig svaghet o<~h därför, att jag inte
förmått bättre. Min tid är snart ute. Ej ta:i'vas mig därom
stjärnor eller annan spådom. Jag känner tecknen i min
egen. kropp, att jag snart skall gå hädan.» Välsignande
höjde han de darrande händerna över vänner och motstån-
dare och hela det svenska folk, som han hade lyft ur
träldom och elände. Ännu när hans konungsliga, men av
krämpor nedböjda gestalt trött och långsamt skred ut genom
dörren, vände han emellanåt sitt huvud mot den snyftande
församlingen och nickade till avsked.
Mätt på att leva, bäddades han på sotsängen, och då
den unga drottningen inte längre förmådde att vaka vid
hans liuvudgärd, ställdes hen~~es läger så, att hennes ögon
ändå alltid voro hos honom.
Ner den store Gustav Vasa hade somnat bort, redden
hans grift i Uppsala domktrka, den förnämsta helgedomen,
där Birgittas föräldrar ha sin gravsten, och där sankt Eriks
ben a~nnn ligga i sitt skrin. Rustade med förläningar och gods
och guld, följde honom hans fyra söner i sorgetåget. Där gick
`Karl nioårig och liten och Magnus vek och tårögd. Tankfull
gick den lärda och rödhåriga Johan, och Erik, den äldsta,
kom där smal och ridderlig med pärlringar på fingrarna.
När kistan hade nedburits i griftrummet, stötte Svante Sture
tre gånger i stengolvet med konungens svärd och ropade
för var gång: »Nu är konung Gustav död !» Medan pukornaS
och trumpeternas (`ån sk'akade valv och gravar, räckte han
sedan 5värd~t till den fjortonde Erik, som därmed mottog
det stora arvet efter sin och Sveriges fader.
IL
VASA~ARVE11
BRÖDERNA.
Moskva finnes en skum och underlig gammal kyrka,
där de forna tsarerna ha sina gravar. Over en av grav-
stenarna är utbrett ett rött hölje, till tecken att en bannlyst
man där har sin grift. Där vilar Ivan den förskräcklige.
Han var så grym och fruktad, att till och med hans egna
tjänare kröpo in och gömde sig i hörn och smygar, när
hans tofflor tassade genom slottsgångarna.
På hans tid levde i Polen prinsessan Katarina Jagel-
lonica. Hos henne lät han fria, och utstyrd i pärlsnören
och guldkedjor, satt han och väntade på sin brud. Så
ofta de kringstående hovmännen tilltalade honom, kastade
de sig framstupa, men föll ordet på andra folk och deras
hövdingar, då vände de sig bort och spottade.
Änlligen tillkännagav en dag trumpetsm'atter från borg-
gård en, att något `ovanligt var på färde. »Det är bröllops-
skaran från Polen !» utropade hovmännen och spottade,
men sedan stodo de en lång stund mol tysta aV bestört-
ning. Så klampande steg i trappan hade de ändå inte väntat
sig av en prinsessa, äVen om hon var född utanför det
heliga Ryssland. Och inte heller att hon för Varje steg
skulle flåsa och fnysa på det sättet, om hon också kände
11sig aldrig sa' blyg och förlägen. In leddes ett vitt sto, v'
som polackerna hade klätt i svassan'de brudkjol och K
skickat Ivan pa han i stallet for hans efterlangtade prin
dessa.
4. - Svenskarna. II.
35" VA~A~ARVE~~
Katarina Jagellonica hade valt sig en helt annan brud
gum, en kunnig och belev<~d ung gäst, och den friaren var
Gustav Vasas näst äldsta son, hertig Johan. Med honom
drog hon åstad utefter (Ystei.sjöns strand mot hans finska
hertigdöme. Nöjd med sin lott, följde hon honom mot
obekanta länder och öden, est var stund i dödlig rädsla
att bli bortrövad under vägen av den rasande tsaren.
Här på kusten kommo de till ståtliga klosterborgar, där
ända sedan korsfara'rnäs dagar brödra'skap och riddare hade
suttit och styrt landet. Hur stolta dessa korsriddare än
sågo ut i sina vita mantlar, hade de själva länge darrat
för Ivans plundrande hopar. Somliga av dem ville därför
söka hjälp hos svenskarna och de andra hos pola‚kerna.
»Hos svenskarna har jag inte mycket att hoppas, så Vasa-
son jag är, men gott är det veta, ~+tt polackerna hålla med
min brud», tänkte hertig Johan i sina hemligaste tanka,r,
som bara hans hustru fick höra. Och han snodde sitt
spetsiga skägg, och hans ostadiga blick irrade utefter takåsar
och torn. »Kung Erik, min broder, du skall få se något!
Minns du, minns du? Vi llappades på golvet om trähästar
och bollar, när vi voro små. Tiden går, kung Erik. Nu
har jag hållit bröllop hos dina fiender polackerna och
lånat dem klingande guld. Vad säger du, broder, om jag
skulle göra mig till egen herre någonstädes här borta p,
östersjöns kust !»
hemkommen till sitt fasta slott i Åbo, tände han jul-
ljusen och höll hemkomstöl, men mot sin misstänksamma
broders vilja hade han gått till vigselpallen, och innan
marken hade varats, drog det upp Phil fejd. Kung Eriks
rappa knektar läto inte vänta på sig, utan snart blänkte
deras järnhattar i långa rader utanför murarna. Det blev
skott och hugg och nederlag, och tillfångatagna måste
hertigen och hans brud stiga ned på ett skepp, som vände
stäven mot Sverige.
Nar fartyget ankrade utanfor Stockholm vid Va,xholm,
kom en svartklädd man ombord. Nattvak och arbete i
~`~."~:ARV'T 355
instängda rum hade gjort honom grå i kinderna. llan löste
upp duken från den seniga halsen och stod en stund och
gned händerna mjukt och inställsamt. Under tiden såg
han sig omkring på skeppet mei]. lömska och lurande ögon.
»Där ute står en obekant i mörk kåpa», sade Katarina
Jagellornca, som halvlåg inne i kajutan med sitt radband
och sin katolska bönbok i knät. »Skjut till dörren, så att
jag slipper honom! Han ser ut som en munk, men hans
ansikte är så elakt, att det stör mig i min andakt.»
Hertigen log trött och bittert. »Den mannen känner
jag alltför väl. En sådan är det min broder har tagit
till förtrogen. Det är den prästson och skrivare, som nu
styr hela Sverige !» väste han mellan tänderna och gick
ut till honom på däcket. »Jag vill inte höra mina synder
från din mun> Göran Persson», avbröt han, då den fruktade
gunstlingen började tala. »0m min sak ha furstar att döma
och inte du, din prästkläpp !»
Då satte Göran Persson fram foten och blev med ens en
annan man. Nu var han både sträv och kort. Omkring honom
sprungo hans knektar, lydiga och undergivna~ och bröto upp
kistorna, så att han kom åt att leta fram hertigens silverskrin
och dyrbarheter. »Den, som är dömd på konungens nåd och
onåd, kan ingen längre hjälpa», sade han strängt. Så gick
han in i kajutan till Katarina Jagellonica. Han frågade
henne, om hon inte hellre ville b'o på eget slott med rikligt
kosthåll än följa hertigen i fängelse. Hennes långlagda och
magra ansikte var alltid blekt, men nu blev det ännu
vitare. Snyftande sjönk hon ned mellan dynorna och svim
made, men nar hon hade hamtat sig, steg hon upp. Hon
drog av sig vigsel ringen och höll den under Göran Perssons
ögon, så att han k'unde läsa de latinska ord, som på insidan
voro ristade i guldet. »Läs, vad där står!» sade hon. »Nihil
nisi mors ingen utom döden. Ingen annan skall heller
skilja osS.»
Inne i Mälaren reser sig på en lövrik udde det höga,
mäktiga Gripsholm med sina välvda portar och tunga, runda
356 ``ASA-A~VEi
torn. Här ställde Göran Persson i ordning ett par gemak
och satte in galler i fönstren. Sedan lämnade han där
de båda fångarna åt sina vakter och sin ensamhet. Så
slutade då Katarina Jagellonicas oroliga bröllopsfärd. Och
mer än en kväll viskade tjänarinnorna, när de höllo på
att kläda av henne, att Göran Persson och kung Erik råd.
slogo om att taga henne från hertigen och skicka henne
till Ivan den förskräcklige.
Ensamheten blev småningom något, som Johan lärde
sig att älska. Djupt allvarlig i sin katolska tro, bad Katarina
Jagellonica vid sitt radba~d, och han spelade på sin luta
högtidliga psalmer, både luterska och påviska. När han
sedan satt framför sitt bläckhorn och sina latinska skinn-
iiböcker, begrundade han de olika troslärorna på jorden.
»Vem av dem skall jag kalla den rätta?» frågade han henne.
»Du och jag, äro vi inte uppfödda i olika tro, och ändå
trivas vi med varandra inom trånga fängelsemurar. Varför
skola då människorna därute under den fria himmeln hata
och förfölja varandra för sin tro?» På det sättet grubblade
och frågade han. Men när han någon gång tryckte sitt
röda skägg mot fönstergallret och själv tittade ut till män-
niskorna och deras fria himmel och vackra Mälarvikar,
då darrade ögat osäkert och vankelmodigt. Ty därför att
han själv var full av falskhet och svaghet, trodde han
heller inte andra om bättre. »Du ensamma hertig Johan,
du har inga vänner!» suckade han. Och då mindes han
bittert, att Gustav Vasas fadershand längre och ömmare
hade brukat vila på hans huvud än på de andra sönernas.
»Hur blåser vinden vid Gripsholm?» frågade Göran
Persson var dag sina spejare och gick så in till kung Erik.
Men en morgon gav Erik sig inte ro att lyssna på hans
nyheter. Det var på borgen i Stockholm. Ett klingande
höstväder hade tidigt lockat honom ur sängen, och han satt
och badade sina fötter i renskt som hälldes i baljan
ur en silverkanna. »Göran», sade han och slog upp locket
~r,~;~ RW~T 357'
på kannan. »Hä'r `ä'r en slank kvar i botten. Tag och drick,
Göran, drick bort din surmulenhet!»
Det glimmade till i Göran Perssons ögon. Han stod
kvar med alla sina brev och dokumentrullar under armarna
utan att se åt kannan. »Nådig herre, ni hanterar en hän-
given tjänare föraktfullt», svarade han efter en stund. »Men
ännu tör ni behöva honom. Nu har jag släppt ut spår.
hundar i vart landskap.»
»Stjärnorna äro de bästa spejarna», fortsatte Erik och
lät torka sina fötter. »De säga oss våra öden. Har du
läst i stjärnorna i natt, Göran?»
»Jag har fått vaka för att skriva åt er, nådig herre»~,
mnmlade Göran Persson och gick bart till bordet med sina
handlingar. »Men därför har jag ingalunda glömt, vad
stjärnorna länge sedan sagt oss. En man med ljust hår
skall göra kung Erik grå av sorg. Är det inte så -e lia
~pått! Kom blott ihåg! Det finns fler än hertig Johan,
som äro ljushåriga.»
»Sturarna, Sturarna! Gamla herr Svantes son», balv-
viskade Erik med hoptryckta läppar, så att orden knappt
hördes. »Herr Nils, menar du. Herr Nils, herr Nils! Ja,
hans ljusa hår har givit mig en sämre nattsömn, än du
någonsin haft oaktat allt ditt skrivande. Gav jag dig lov
att tala om honom nu? Du förstör min vackra morgon.»
Han ställde sig i tofflorna framför en halvfärdig tavla
och började måla på träd och blommor. Med ens kastade
han hela penselbunten ifrån sig på golvet och skrattade, fast
mer otåligt än gott. »Förvisst, förvisst!» sade han. »1 dag
.. . .. . .
kommer det att handa ~agot lyckligt for mig och motigt
för dig, Göran, efter du är så sur. Noga har jag sett efter
i stjärnorna. De ha en lyckobringande ställning. Jag får
lust att gå ut och språka med folket.»
Så snart kung Erik blev fullklädd i guld och silke,
tog han sin hatt och strövade ut med några drabanter.
Det var mycket folk på Stortorget. Fruar i kappa och' dok
prutade och köpslogo kring stånden. Men alltid blev det
358 VASAAR'~E~I
rum för kungeu, när han viftade med handsken och ropade:
»Guds fred, go' vänner !» Och så som solen sken den mor-
gone~i! Det fattigaste kålhuvud skiftade och prålade på
sin disk.
Kung Erik var den ståtligaste mannen i hela staden,
lika övad i att fäkta som att slå boll. Smärt och lätt
vandrade han framåt, och värjan petade ut. I hörnet vid
Trångsund var handeln livlig, ty där funnos nötsäckarna.
»Färska nötter, hasselnötter från Lovön !» ropade gummorna
gällt och stucko händerna i ärmarna, ty det var kallt.
Mellan dem stod vid väggen en halvvuxen, vacker flicka
med runt huvud' och stora, barnsliga blå ögon. »Minsann,
en älsklig syn !» utbrast han och tvärstannade. Han lutade
på pannan och strök och delade det mjuka skägget. »Nu
skulle jag ha mina penslar! Guds fred, Guds fred! Vad
heter du, lilla?»
Flickan såg nyfiket upp på honom, men det var så
mycket sammet och guld framför henne, att det började
susa i hennes huvud. H6n förstod varken, vad han frågade,
eller vad hon skulle svara, utan stod och silade nötterna
mellan fingrarna. En gumma vid säcken' näst intill klappade
henne då på huvudet och svarade: »Det är liten Karin.
Far hennes är Måns, han fångknekten på slottet. Får jag
säga, så tycker jag, att en så hjärtans god herre skulle
förbarma sig över den lilla moderlösa.»
Det lovade då kung Erik, och liten Karin fick gå upp
på slottet och bli småpiga hos en av prinsessorna.
Där blev det mycket att lära, både att gå och böja
knä och slå ned ögonen. Det sista var kanske i början
det värsta, så mycket nytt som där var att se: mattor,
brä]made med silverskir, kakelugnar, som värmde, och
` glasrutor i fönstren. Ja, en av prinsessorna höll för hennes
öra en `pickainde klocka, som inte var större, ån att den
kunde' ligga i handen, och som ändå visade tiden. Men
så skulle man då också vara kungadotter för att ha råd
att ha sin egen klocka.
ii, ,,~~i~I -I i
360 VASA-ARVET
Dagarna flögo fort som svalor vid kung Eriks hov,
där ingen längre brydde sig om att hushålla med silvret
i Eskils gemak. Liten Karin växte upp, och för vara ny dag
blev hon allt mer intagande till hela sitt väsen. Vem som
ville kunde snart se, att där hon var, där var också konungen.
Förut hade han skickat omkring sändebud och friat till
drottningar och prinsessor, men nu började han att glömma
alla andra för liten Karin. Och ändå fick hon inga fiender.
Blygsam gick hon i den festliga hovskaran med sitt goda
och friska ansikte omgivet av eii stor och svart, med
pärlor överströdd mössa.
Än var det tornerspel, än dansades det med facklor
ieller svärd. Än kom det ett segerbud från östersjöns andra'
kust, där det svenska baneret nu började fladdra öVer
korsriddarnas forna borgar. Eller också var det den tappra
Klas Kristersson Horn, som hade varit ute på sitt amirals-
skepp »Sankt Erik». Under uppresta äreportar liöll lian då
sitt intåg vid lurars klang och med sina fångar framför sig.
STJÄRNORNAS SPÅDOM BESANNAS.
Men annat intåg blev det, när unga Nils Sture kom
hem ur kriget. Dag och natt tänkte Erik på hans ljusa hår.
Det var så ljust, att det nästan var vitt. På det håret
ville han se en skymflig halmkrans. Beskylld för att ha
felat som krigsman, blev herr Nils upplyf t på en utsvulten
åkarhäst. Framför honom gick en lång rad av tiggarbarn
och gummor, och vid Göran Perssons hus blev hans hatt
krönt med en stor krans av halm. Göran sprang själv ut
genom porten och ropade till honom, att han var en för-
rädare. Knektarna, som stodo omkring, ropade till svar,
att herr Nils hade förhållit sig som en ärlig svensk i
striden
Karin Månsdotter hade aldrig drömt, att kung Eriks :
sorgr~~o'~igt milda ögon' skulle kunna isas av ett så rasande
V~~A-ARVET 361
hat. Han ville lysa och berömmas, men han va,r också
stolt över att kunna visa sig grym och utan hjät'ta. För-
skräckt märkte hon, att hans förstånd begynte omtöcknas.
Men hur hon strök över hans panna och viskade sina stilla,
kloka ord, kom lugn efter stormen. Och då gick han ånger-
full omkring och räckte sina händer åt Sturarna och bad
dem att låta allt vara glömt. Det hade varit en dålig
dag för Göran Persson den gången, då kung Erik stannade
framför nötsäckarna vid Trångsund, det var visst och sant,
ty liten Karin var ibland starkare än han.
Genom sina spejare fick Göran Persson emellertid veta,
att de förnärmade Sturarna och deras vänner sinsemellan
talade `bittra ord om kung Erik. Han övertalade därför
konungen att bjuda dem till sig med låtsad vänlighet.
Svante Sture var en ofarlig och fridsam gammal ädling,
som helst satt vid de stora oxstekarna hemma på Hörnings-
holm' och lät sin hustru styra. Därför fick hon också
heta »Kung Märta». Men nu anade han det värsta, och
under vägen tog han nattvarden. Vid framkomsten blevo
också genast alla gästerna gripna av vakten, blott inte
Abraham Stenbock, som Göran Persson ledsagade till ett
präktig t sovrum. Sedan drog han igen dörren och lyfte fram
ljusen.
»Herr Abraham», sade han med sitt bästa småleende,
»här är ett brev till Tyskland om några guldkedjor och
harnesk, som jag skulle skaffa åt kungen. Men det är
bättre, om ni sätter ert frejdade namn under.» Herr
Abraham tyckte, att det var ett dumt påfund, men doppade
till sist pennan och skrev. Som Göran Persson hade fått
tillbaka brevet, skyndade han till kung Erik och sade: »Nu
har jag hittat ett brev, som bevisar, att herrarna äro sam-
mansvurna. Harnesk betyder, att de behöva soldater, och
guldkedjor betyder pengar.»
Skrämt och sinnesförvirrat stirrade Erik på orden och
nickade. Och nu blevo fångarna förda till Uppsala slott
för att stå till doms inför ständerna. Menlös och utan
362 VISA-ARVET
tankar på något försåt, kom också herr Nils ridande och
blev genast insläpad i ett fängelse liksom de andra.
Det var vid den vårkvittrande och minnesrika Eriks-
mässotiden. Men hur olika nu mot den majdag, då Gustav
Vasa barskt skälmaktig red från Uppsala högar bredvid
den bekransade ärkebisk,open! I kung Eriks själ bredde sig
vansinnets skymning, och en dag sprang han ned till
fängelserna. Han var helt och hållet klädd i svart sammet
,med svart mantel och styva, svarta fjädrar i mössan.
Ångerfull kastade han sig på knä framför gamla herr
Svant‚ på det smutsiga golvet och bad honom förlåta allt,
vad han hade fått utstå. Men som han hade rest sig för
att gå ut med herr Svante, skymde det åter i hans själ,
och han vände sig om och sade: »1 kan ändå aldrig för-
låta mig skymfen mot er son, herr Nils !» Sedan rusade
han ut. Förvirrad vandrade han av och an med mössan
djupt neddragen över ögonen, och blev än vit, än röd.
Under tiden satt herr Nils i sitt fängelse och tröstade
sig med att sjunga. Han stämde upp psalmen:
»Må jag olyckan ej undgå,
men ognnst få
av världen och dess första;
så vet jag dock en säker konst:
att söka gunst
hos Gud, som mig kan trösta.>
Därefter tog han bönboken och lade sig på sängen,
men i detsamma slogs dörren häftigt upp på vid gavel.
Kung Erik kom in med en dolk i ena handen och ett spjut
i den andra.
»Ja, är du nu här, din riksförrädare !» ropade han till
fången, som sprang upp från bädden för att hälsa honom.
Kungen stötte i detsamma sin dolk genom hans arm, men
herr Nils drog ut klingan, kysste på fä~stet och' lämnade
vapnet vördnadsfullt tillbaka. »Nådig herre», sade han>
VASJ'i~Ii'VE'1' 363
»jag är oskyldig och har aldrig förtjänat er onåd.» Då
stötte dåren till honom med sitt spjut och ropade vilt
stammande till drabanten att sticka ned honom.
Förfärad över sitt eget dåd och utan att längre veta,
vad han gjorde, sprang kung Erik ut från slottet och bort
över gärdet. Hans gamla lärare skyndade efter hoi'iom,
men stupade också för drabanternas hillebarder. Alla
fångarna skulle dödas. Med den b~~'fallmngen återkommo
drabanter~a, och på sina gnyende järn tillslötos slotts-
portarna. Gamla herr Svante vecklade om sig sparlakanet
vid sängen och pekade själv på hjärtat, så att spjutspetsarna
skulle träffa rätt. Men nere i valven ljöd det strid och
rop, ty några av herrarna försvarade sig, så länge de kunde,
med ved trän. Slutligen blev det då stilla. Göran Persson j
kände, att ovanpå en sådan skräckdag behövde han veder-
kvicka sig med ett dundrande gästabud. Kortlapparna flögo
på bordet över de våta ringarna efter kannor och krus.
Men var kung Erik hade gömt sig, det visste ingen. Han
hade smugit sig undan borta i skogarna, förföljd av sina
samvetskval. Det blev sent, bägarna stöttes ihop under
skratt och visor, men kung Erik var och förblev borta.
Först på tredje dagen upptäcktes långa därifrån i en
avlägsen socken en skygg flykting i bondekläder. Han
letade sig fram mellan buskarna och lyddes efter vart prassel.
Det var den vansinniga kung Erik, och han hade varken
ätit eller sovit. Drabanterna förde honom till Karin Måns-
dotter, och hon lade hans huvud i sitt knä. Med sina
smekningar drev hon stundvis åter bort töcknet ur hans
sinne.
Förtvivlad klagade han själv över sina brott och be-
fallde i sin ånger, att Johan skulle släppas lös ur fängelset.
Han kastade sig till och med på knä framför honom och
`frågade ödmjukt, vem av dem som var den verkliga
konungen. Och nu skulle hans älskade Karin få lönen
för ali sin trohet. Knektdottern, som hade sålt nötter på
torget, den forna smapigan pa hans slott, blev hogtidligt
364 VASA-ARVET
införd i Stockholms Storkyrka och krö~it till drottning. Två
bönder, som voro hennes morbröder, blevo sedan framför
altaret slagna till riddare. Men av de förnäma gäster, som
hade blivit inbjudna, syntes inte många.
De samlades i stället i Vadstena kring hertig Johan
och den sjuttonåriga och oförskräckta hertig Karl. Under
en gammal ek lovade bröderna varandra att befria landet
och fäste eklöv i hattarna till förbundstecken. Hertig
Magnus, den tredje brodern, behövde de inte spörja. Hans
veka själ hade bräckts under striderna om Vasa-arvet. Sin-
nesslö satt han på en kungsgård och jollrade och smålog,
när han tyckte sig höra nerifrån vassen, hur sjöjungfrun
lockade honom med sin sång.
Framför upprorshären gick en gammal gråhårig kvinna
och ropade bibelspråk och spådomar. En dag, när kung
Erik stod med Göran Persson i slottstornet i Stockholm,
fick han se, hur hären närmade sig med sina baner över
Rörstrandsängen. »Nådigaste herre», sade Göran Perss~~
efter att båda länge hade stått tysta, »hade I följt mitt
råd och genast vid fängslandet lagt hertig Johans huvud
mellan hans fötter, vore detta ogjort.» »Du säger något»,
svarade kung Erik.
Dalkarlarna på slottet grepo efter några dagar Göran
Persson. De trängde sig in i hans välförsedda hus, där
många blanka kannor stodo kvar från forna drycke'slag, och
togo också fatt hans åldriga mor. »Förr hade jag trott, att
himlen skulle falla ned, an att kung Erik skulle overgiva
mig», sade han, där han stod med sönderrivna kläder. Han
och modern blevo nu vid stadsporten utlämnade åt her-
tigarnas folk, som förde upp dem bland de aldrig tomma
galgarna på Brunkebergsåsen. Här blev han pinad till
dods och steglad, och hans avskurna oron uppspikades,
på pålen. Men modern kastade sig huvudstupa från hästen,
så att hon bröt av sig halsen, och hennes kropp blev fast-
spikad i botten på ett träsk med en spetsig påle.
VASAARVET 365
Kung Erik ville hellre spränga slottet i luften och be-
gravas under stenarna än giva sig. Var dag dundrade
kanonerna, men stadsborna öppnade till sist själva portarna
för hertigarna. Den tillfångatagna konungen blev, nedförd
i Eskils gemak, där det nu var gott rum, sedan han själva
förslösat allt silvret. En av hans vaktare var där nog
grym att skjuta på honom med en bössa, så att han flera
timmar fick ligga med blödande arm.
Så sannades då stjärnornas spådorn om en man med
ljust hår> fast den fruktade Nils Sture låg i sin grav. Det
bleve omkring Johans rödaktigt ljusa hår, som broderns
kungakrona nu skulle glimma med alla sina ädla stenar.
Men den kronan var liksom ett fågelbo, där svarta fåglar
bygga, ty under den trivdes bara misstro och onda tankar.
Kung Johan visste inte, var han skulle hitta ett nog säkert
fängelse åt sin broder. Var funnos murar nog tjocka och
galler nog starka? Han förde honom ända till Åbo slott
och skickade järn och koppar till fjättrar. Men där kunde
Ivan den förskräcklige komma från Moskva och befria
honom. ,Då gömde han honom på Gripsholm och i Västerås
och sist på Örbyhus. I sitt elände hade fången ibland
ingenting annat att skriva med än en träpinne, doppad
i kol och vatten.
Ensam satt kung Erik på sin pall och diktade psalmer
och läste. Eller också talade han med sig själv och grät.
Lycklig bredde han ut armarna, när järndörren ibland sköts
upp, och hans älskade Karin för en stund fick stanna hos
honom med sina barn. Då blev Gustav, deras äldsta son,
lyft på hans knä och drog i hans grånade skägg med sina
små händer. En tid bodde också Karin i rummen under
hans fängelse. Men utan att någon berättade det för honom,
blev hon en morgon förd därifrån för alltid. Borta i
Finland hade Johan skänkt henne en vacker gård mellan
skogsåsar och sjöar, för att hon där i frid skulle få sluta
isina dagar. Liksom förut gick kung Erik till fönstret och
``i:'
366 VASA-ARVET
ropade ned till Karin, att hon skulle sticka ut huVudet
och tala med honom, men ingell liten Karin svarade honoin
längre. Jämrande slog han i fönsterposten och vankade
så tillbaka till sin pall, där han bara hade sina töcknigt
förvirrade tankar till sällskap. Men nästa morgon stod han
åter vid fönstret och ropade.
Kung Johan log inte heller många glada leenden, fast
han satt omgiven av musikanter och sång. Mitt under en
svärdsdans var han en gång nära att bli nedstucken aV
några sammansvurna, som ville befria brodern. Orolig bad
han sina rådsherrar och ständer om lov att i nödfall få
taga Eriks liv. Och de voro numer inte bättre än sin
mästare, utan svarade ja. Med ängslan såg han också på
ibroderns lilla son, Gustav. Det berättas, antingen det så är
osant eller sant, att en hovtjänare tidig t en morgon därför
stoppade den sexåriga gossen i en säck och bar ut honom
ur staden för att dränka honom. De råkade då att möta
en förnäm herre på vägen. Han började undra, vad det
kunde vara för tung börda, som en så fin tjänare omakade
sig med att gå och kröka ryggen för. Nyfiken grep han
fast i mannen och befallde honom att sätta ned säcken.
När han knöt upp den, igenkände han den arma gossen,
som låg där hopkrupen och hjälplös. Han tog honom genast
vänligt med sig och skickade honom i hemlighet bort från
Sverige.
En gråkulen februaridag, när Erik frusen värmde sig
framför spiseln i sitt rum på örbyhus, bultade det emellertid
på slottsporten. Det var två illa kända män, som kommo
från kung Johan med ett brev till slottsfogden. De fingo
idå stiga upp och bereda sig för sitt verk, och en dag blamnd~kda~
de ett gift i den ärtsoppa, som bars in till fången. Hur
natten brann i idet, ensliga fängelset, kan nu ingen veta.
Det sägs, att han slufligen forlat alla manniskor. Och nar
dagen `åter sken på ~allerstängerna, hade den skuldbelastade
och olyckliga kung erik slutit sina ögon.
VASA-ARVET 367
Kistan hop slog's av ohyVlade bräder och kläddes inuti
med taft. På locket fastspikades ett par guldgaloner, så
att de bildade hans namnbokstäver och en krona. Präster,
studenter och några adelsherrar följde kistan till Västerås'
domkyrka, och på grav stenen inhöggos konungabokens ord:
»Riket är förvänt och vordet min broders. Av Herranom
är det hans vordet.»
VASA-ARVET BLIR RÄDDAT.
Kung Johan blev gammal och grå, och hans skägg
böljade lika långt som Gustav Vasas, men den kärlek och
vördnad, som omvärvde hans fader, vann han aldrig. Slott
och kyrkor byggde han, helgonen fingo nya silverskrin, och
på de forna kon-nngarnas gravar satte han praktfulla vårdar.
Men på många marker, som i Gustav Vasas dagar hade
plogats till åker, susade nu åter stora skogar. Allt som var
vackert, tyckte Johan om. Han befriade ibland stadsbor
från somliga utskylder, blott de byggde vackra hus med
pryd,liga tegeltak. Laurentius ,Petri, den åldriga ärke-
biskopen, sov nu under en stenhäll i Uppsala domkyrka,
och vid gudstjänsten började det åter att gå påviskt till
med ljus och knäfall. Till och med då kung Johan satt
till bords, spelades och sjöngs det koraler. Bitter mot sig
själv och hela världen, gick han sedan ofta långt in på
kvällen, av och an i slottskapellet, och ännu efter hans
död tyckte sig hovfolket där höra hans steg.
Katarina Jagellonica hade i fängelset fött honom en
son, som aldrig ens fick titta i Luthers katekes utan bara
läsa i påviska böcker. Han hette Sigismund. Honom valde
de katolska polackerna till konung. Jubel, hornstötar och
äreportar hälsade honom vid hans intåg i Krakov, och fullt
av åskådare stodo utefter husvägg arna. Bakom honom i
hovföljet åkte också kung Eriks och Karins dotter, Sigrid.
Bland en hop tiggare kom hennes blick att stanna på
ung man med ett vekt och själfullt ansikte. Det såg ut
368 VASA-ARVET
att bära på så många lidanden och tankar, att hon hade
svårt att glömma det. Hon blev därför helt bestört, när
tiggaren litet efteråt kom upp på själva slottet och under
ödmjuka bugningar och knäfall blev införd i hennes kam-
mare. Där böjde han sitt huvud och bekände med darrande
stämma, att han var hennes egen broder Gustav, som i så
många år hade levat skild från de sina. Gråtande hörde
hon honom berätta, hur han om nätterna brukade gå och
borsta kläder åt de resande på ett värdshus för att få sitt
uppehälle> så att han sedan om dagarna kunde besöka
de lärdas föreläsningar. Förklädd i en tiggares paltor, hade
han ni' vandrat till Krakov för att få se sina fränder i hela
deras kungliga ståt.
Hon märkte, att hal redan var en mycket lärd man.
Så gott hennes egna små tillgångar medgåvo, försök!o hon
att hjälpa honom med några anspråkslösa gåvor. Därefter
måste de båda syskonen åter säga farväl, och han vandrade
bort. Men för några korta dagar skulle också han en gång
bli hälsad med hornsmatter som en furste, och det va's
i det avlägsna M oskva.
Ivan den förskräcklige hade då redan fö'r länge sedan
fått sin grift under det röda täcke, som förut berättats om.
Mitt ibland sina grymheter hade han dock suttit och drömt
stora drömmar om, hur hans ryska rike småningom under
tiderna skulle kämpa sig fram ända till Östersjöns strand,
där svenskarna nu hade städer och land. Den tsar, som
nu styrde, lät därför bjuda Gustav till sitt slott och und-
fägnade honom på det präktigaste. När de sedan emellanåt
isutto i enrum och språkade vid sina bägare, sade ryssarnas
tsar: »Rödblommig och
Axinia. Och vem som
svart och dejlig är min dotter
helst av mina krigare går utan
betänka~ide lydigt i döden, bara jag knäpper med fingrarna
och pekar. Nåväl, svenska prins! Min dotter skall bli
din, och en krigshär skall följa dig, om du vill `övergå
till vår ryska tro och fordra, att Sverige lämnar dig sina
erövring ar vid Östersjön som Iädernearv~
`JASÅ -ARVET 369
Ingen övertalning kunde likväl förmå den fattiga främ-
lingen till ett sådant svek mot sitt barndomsland. Otålig
reste sig då en dag den uppbragta tsaren och lät slå honom
i kedjor. Slutligen förvisade han den avtynade fången till
en liten småstad, där han snart dukade under för sina
sorger och krämpor. Tsaren skickade bog penningar till
hans jordafärd, men guvernören på stället stoppade dem
i sin egen rymliga ficka. Bredvid vägen från staden, där
bondfolket i sina skinnjackor brukade gå och sjunga sina
sorgmodiga visor, var en lövig dunge. Stammarna lyste
lika vita som i en hage vid en Mälarvik, och där under
björkarna fick i all torftighet kung Eriks son sin grav-
kulle.
Efter kung Johans död redde sig nu emellertid Sigis-
mund att segla över från Polen för att låta kröna sig också
i sitt svenska arvrike. Då blev det hertig Karls tur att
stiga fram och se efter, hur hans fränder förvaltade Vasa-
arvet. Barsk att möta och ofta grov i orden, men skarpögd
som en falk, sådan var hertig Karl, och på honom kunde
menige man lita. Han skyndade sig att kalla prästerna
till Uppsala, och där lovade de alla att med liv och blod
försvara den luterska läran. Det beslutet vred en sista
gång ordentligt om nyckeln i landets port mitt för näsan
på alla främmande ränksmidare. Också blev det sedan
iihågkommet med en sådan vördnad, att det underskrivna
pergamentet hundra år därefter nedlades i ett skrin av
silver till evärdligt förvar.
När Sigismund kom med sina granna polacker till
iUppsala för att krönas, tyckte många av hans vänner, att
ett sådant fullskrivet kalvskinn inte var mycket att hålla
Men hertig Karl tänkte annat. På sina knän måste
`sigismund vid kröningen lova framför altaret att hålla
.nskarnas beslut. God katolik som han var, kändes det"
honom som en svår synd, ty han ville annars gärna'
ena ordhMlig man. Men' det påvliga sändebudet Mala~
a hade nyss forut tro stat honom med, att han i alla
9'p','gharna. II.
370 VASA-ARVET
ifa,ll ,inte jramdeles be1iövde bry dig om ~ctt löfte till kättare.
Därför räckte han upp fingrarna och började eden. Sakta
o, ch , smawngom sjo~nk likväl handen allt mer o',ch mer.
i'Då steg hertige,n fram i sin hermelinfodrade röda sammet--
dräkt-~och: tillsade' honom att hålla -upp -fingrarna.
i När kröningen var slut, samiades svenskar och främ-
lingar till ett präktigt tornerspel. Under en takhimmel, som
i `ho~r,nen var, prydd med yviga fjäderbuskar, satt Sigismund;
a,llvar,lig -och, tankfull, med vackra drag och ädel uppsyn
Det v- först när det gällde kättare, -m det brnkade
komma en ;darr~~,-ing i pipskägget. Han talade alltid litet
och tog ofta åt radbandet> Omkring hojiom glimmade Iians
polacker i guldsirade rustningar, och ur deras språksamma
oœ~h' liviig,a skara framred nu en ståtlig ädljng. -
Inkommen på ränuarbanan, hälsade han höviskt de,
svenska,,- som mest voro klädda i - gråa järnet, Han ut-
manade vem som helst av dem, känd eller okänd, s<>'m
hade lust Att bryta en lans i ärlig -dust.
- - ,,D~a närmade, sig med ~edfa;-'llt hjälmgall~r en, smärt
ryttare från sve~~~skar,,nas sida. Med lansen väl stödd i
armh&lan stormade han fram mot den polska kämpen. Alla
hjärtan bultade av förväntan. Snabbt och sklckligt gav den
obekanta ryttaren polacken en stöt, så att han tuml,a~e
ur, sadeln och, vände järnskorna mot himmelens sky.
Svenskarna jublad~~e och vinkade'. ,Ännu högre brnsade
d,~~~ bifall, n,är seg~aren,,steg ned-från hästen och avlyfte
sin hjälm. Mjuka lockar föllo ned - öwer' de hepansrade
s,kuld,r~'rna, och där stod, varm i kinderna en svensk
kvin,~a! -
`:"`,,Polackerna blevo -u rätt `lågmälda en `stund. Men så
~~t ,,de :yäl, fade - följt. `Sigismu~~d - tillbaka till Stockholm-,
höjde han, att-' glömma - sin heliga ko'nungafo~~rsäkran. JJa,n'-
lä~~åde- -viga-~n,~n,nor och fira på5,k~~ -som ra'~ftrogen katolik.
i~~~s,,,kar,i;,o'ch `:f>~~)iacke,r `t,ogo,, ,nappatag, rne4,--- v~arann,' på,
i~;,~d~~3,,~,%,~~,d,,~~t ~~le~' up'pe'nbart> att $igism~n~d' förde-svek i
372 VASA-ARVI.-~T
- Då tog småningom hertig Karl styret i sin starka hand,
och det blev uppror och strid. I dimman vid Stångebro,
där kulorna snart började vina från kvarnhus och backar,
ryckte han fram till det avgörande slaget, som gjorde honom
till ensam herre o,ch slutligen till konung. Sigismund fick
segla tillbaka till Polen, men led skeppsbrott på vägen,
så att han med knapp nöd kom ur vågorna. Och med
sin syster måste han sedan ett långt stycke skaka på en
le'rig bondvagn. Det blev hans hemkomst från det förlorade
arvriket.
Liksom Gustav Vasa uppställde Karl det målet, att
han skulle skaffa sitt folk välstånd och ordning. Gick han
en morgon på Skeppsbron och såg någon främmande köp.
mans säckar med valnötter och andra gotter, då mörknade
han. »Du skall bara få rovor med dig tillbaka», sade han.
Men kunde köpmannen visa, att han hade spannmål och salt
eller andra nyttiga ting, lät svaret blidare. »Du skall få
med dig både järn och koppar», svarade då konungen.
Fogdar och domare höll han efter, och gällde det, lovade
han, att hans käpp skulle dansa polska på deras rygg. När
han slog med sin lilla silverhainmare i skrivbordet, tordes
inga knysta. Sällan behövdes det heller mycket, förrän
det blossade till över ansiktet ända upp till de tre ned-
kammade testarna på den höga pannan. Och då stannade
ingen och såg honom stint i ögonen, utan då stod den bäst,
som stod dörren närmast. Allvarligt och sparsamt gick
också allt till omkring honom. Ett bröd och ett halvstop
-öl ställde's fram åt var och en till kvällsvard, och drott-
ningen satt och mätte ut tråd åt pigorna.
Men den gången, då han grep kronan, hade han låtit
m'-ånga herrar,- som varit Sigismund trogna, utan nåd plikta
R~~,, sitt liv. Gråtande gingo änkor och barn. En av dem,
~-i,~' $parres hustru> förde' seda~i alltid med sig sin makes
- a huvud,- vart hon färdades. I Vi~,-4gsö kyrka för-
varas- det än i dag, i en lit,en trälåda, 5'Q~~ står på h~wi--'es
kista. ,Det blod, som hade flutit, låg stundvis tungt på
373
kon~ingens samvete, just därför att han ändå på botten av
sin orädda själ var en rättänkande man.
Inte helli:'~r han, den fjärde och sista av Gustav Vasas
söner, kunde alltså motse sina dagars slut utan ångest.
LikV<:,LI mœ'.l.rkte alla, att hans ögon begynte tindra, när hans
son, den imga Gustav Adolf, kom emot honom i salarna
som en frisk fläkt. När Vasarna lade sina händer på den
av sina söner, som de mest älskade, då drömde de, att
han en dag skulle fullgöra allt, vad de själva inte förmått,
allt det goda och stora, som de blivit kallade till - som
blivit deras verk, sedan de genom sagolika öden lyfts till
högsta niakt över sitt svenska folk. Och i den tröste-
drömmen blev Karl då slutligen lagd på sin bår på Ny-
köpingshus, Folkungarnas gamla olycksborg.
Långt i öster hade nyss hans härar tågat fram ända
till Moskva. Det sista från denna världen, som hade viskats
till den döende, var segerbudet, att hans svenskar hade
erövrat det rika, mäktiga Novgorod. Men ett annat och ännu
större ord kunde ha sagts över det bleka och dystra ansiktet,
som nu låg där i sin djupa sömn mellan vaxljusen på
Nyköpingshus. Han var den enda av Gustav Vasas söner,
som på allvar hade förstått, att Vasa-arvet var något annat
och mer än blott och bart makt och härlighet. Ett befriat
folk med skylar och såtar på åkrarna och den svenska bibeln
på predikstolen, det var det rätta Vasa-arvet. Och' det arvet
räddade den nionde Karl åt sin son och svenskarna.
- l';,
SPGRARNAS `D ~G~R 375
ben. Under dem var det `!aela tjuguåtta alnar djupt ned
till botten i slottsgrœven. »Så går det till att skipa rätt
efter gammal bömisk folksed ]:> ropade protestanterna och
stucJ~o ut sina huvi~~,d för att ~ e efter, hur redan slutade.
Men rådsherrarna, som ha‚ie råka ~ att falla mitt på e,n
stor sophög> voro suart på benen igen och sprungo, allt
III. vad tygen höllo. Protes1Fanterii-<~ sköto några skott efter
dem> men träffade bara deras kappor, och flyktingarna
SEGRARNAS DAGAR,
PROTESTANTERNA GRIPA TILL VAPEN
Mellan Bömens trädgårdar och berg låg det stolta
Prag med sina murar och torn vid torn. Bömen räknades
då som ett av kejsarens arvland, men bland skatterna
slottet på borgkullen förvarades ännu den gamla bömiska
De kulliga bergen voro klädda med vingårdar och hade
järn och silver i sitt djup. Och folket höll på sin själv-
ständighet och frihet. Fast gatorna i Prag slingrade medel-
tidsaktigt krokiga, och fast stadsbron stod kantad med ålder-
domliga helgonbilder, blåste det friska vindar genom sin-
nena, och där bodde många protestanter.
En majdag 1618 samlades protestanterna, förtörnade
och upproriska, ty den katolska kejsaren hade låtit stänga
ett par av deras kyrkor. »Vi äro fria män, och fri är
vår tro!» ljöd det från skaran, som under larm och rop
drog upp till slottet. -Det var både krigare och köpmän,
och alla buro de va p en. De allvarliga herrar i svarta
strumpor, som gingo främst, begåvo sig in i salen till de
kejserliga ståthållarna, följda av så många, som kunde
tränga sig med. Där rann sinnet på dem, medan det
tvistades. Utan att spilla fler ord grepo de två av de
förskräckta ståthållarna och en skrivare om händerna och
fotterna och kastade alla tre ratt ut genom fönstret från
tredje våningen. De tumlade runt i luften med utspärrade
dröjde inte att ila till kejsaren och berätta om sina blånader.
Djupt inne i sitt stora slott i Wien satt kejsar Mattias,
sjuk och åldrad, med radbandet i kna~t och talade om för-
dragsamhet. Men när han hade slutit sina ,tröfta ögon,
blev hans frände Ferdinand vald ti]"-l kejsare över de tyska
furstarnas riksförbund. Fr Krigets alla onda andar flögo ut över Tyskland för
att härja och föröda i hela trettio långa år. Plogen fick
stå och rosta. Hästarna spändes för kanoner. Bönderna
fingo plocka ollon och rötter, ur jorden för att stilla sin
hunger. Som väldiga molnjättar framskredo kejsarens
krigshövdingar och strödde lågor och rök över länderna.
iMed bävan och beundran blickade knekthoparna upp till
dem och följde dem blint genom kulregnet. Vad gjorde
det' en soldat, om han inte fick någon sold! Skenet från
brinnande halmstackar och gårdar lyste honom, när han
om natten vadade över kärr och floder och kämpade sig
fram till en borg eller stad, där det fanns fulla skåp
och källare att plundra.
Framför ett palats i Prag stannade ibland en lång rad
av sexspända resvagnar. llästarna leddes in till marmor-
krubbor, och livdrabanter och adliga pager skymtade i
trapporna. Var afton samlades otaliga gaster i de upp-
lysta salarna, men värden själv förblev oftast osynlig. In
fann han si g V i d det dukade bordet, satt han dystert i n
si: `;~p ~ l 377
bunden och teg. Han var gulblek och mager med små
svarta, brännande ögon. Yttrade han till sist na'gra korta
ord, lyssnade hela bordslaget andlöst som till en spåman,
till någon gåtfull röst ur det fördold:i~. Ty~~t skulle det
också vara omkring honom. Tjänarna fingo gå i ljudlösa
tofflor, och herrarna lindade sidenband om sporrarna, så
att de inte klirrade. Det var den väldigaste och mest
fruktade av alla m~lnjäftarna, och han hefte Wallenstein.
Som ung hade Wallenstein inte ägt någon större för-
mögenhet, men då gifte b;~n sig med en gammal, mycket
rik änka, som snart dog och lämnade honom alla sina
ägodelar i arv. Genom att för lågt pris sedan inköpa de
fördrivna protestanternas slott och gårdar förvärvade han
sig ofantliga jordagods. Fritänkare som han var, bekym-
rade han sig föga om de troendes tvister. Med hjälp av
sitt krigarrykte och sina rikedomar uppsatte han i stället åt
kejsaren en stor här och lät soldaterna föda sig själva liksom
gräshopporna g~'rLom att föriiärja, vad som fanns. Långt
från helt andra land samlades äventyrare och togo värv-
ning under hans fanor för att vinna ära och byte. Hans
vildaste ryttarskara brukade kallas kroater. Och där
kroaternas silversmidda hästbetsel blänkte fram genom
krutröken, där visste både katoliker och protestanter, att
det inte gavs någon förskoning. Ett sådant gissel kunde
d e tyska furstarna slutIi g en inte Ian g re utharda. De for-
mådde därför kejsaren att rycka högsta makten över hären
från Wallenstein och lämna den åt en annan av moln-
jättarna, den sjuttiåriga, aldrig besegrade Tilly.
Högt uppe från Magdeburgs vallar, som nästan lik-
nade klippbranter, sago snart protestante rna, hur Tilly
närmade
fanorna.
sig med sina soldathopar, som grånat under
Men vad var det för nytt och främmande rop,
flög över folkskaran på muren? »Ned med de key-
ljöd det, »och leve konungen av Sverige !»
duktiga krigare, som stod -där raklång 1 stig-
a och spelade at alla hall for att leda forsvaret,
L'
378 `)[" -`RA~~NA<; `JAG -
var en god svensk till sinnet, oi~'L än tysk till sin liörd.
Han hette Falkenberg och hade förklädd smugit sig in
i staden. Märkliga ting hade näm]'igen skett vid öster-
sjöns kust, där en stor kungsf lotta nied s ~`enska flaggor
plötsligt hade landat. Det är en ynl-: g lott att bara
sitta hemma vid stugkitteln ()ch gnata och sucka över,
att tiden är ond. Den unga Gustav Adolf var en stor-
svensk herre, och det storsvenska, det är aldrig att
linka bakefter och låta andra vinna segrarna. För honom
Var det storsvenska att låta lLela folket föryngras och
leva upp och att sedan med det folkets hjälp driste-
ligen sträcka handen mot själva banerstången mitt i tidens
främsta flock. Förgäves hade mäster Olov inte talat från
sin korg i Storkyrkan, fast han nu sov under sin oansen-
liga sten. Gustav Vasas sonson glömde inte, vad som var
det rätta Vasa-arvet, utan nu kom han för att bistå de
tyska trosförvanterna. Städer och `fästen föllo i hans
händer, och framåt gick marschen i damm och snö
helst i snö, ty med den voro hans svenskar och finnar
bäst förtrogna. Men skulle han hinna att rädda det protes-
tantiska Magdeburg, som hade slutit förbund med honom?
Sachsarnas kurfurste satt och klunkade sitt öl och visste
annu inte
ratt, vad han skulle tanka om de obekanta
gästerna, utan nekade svenskarna att tåga genom hans
land.
Då fann Tilly under tiden på att bruka en krigslist.
Dag och natt hade hans stora belägringskanoner dundrat
utanfor Magdeburg, dar man borjade att mista allt hopp,
men nu lät han dem med ens tystna. När natten bröt
in, sutto de uttrottade vakterna gaspande och vakande om-
kring Falkenberg på vallarna, men inte ett ljud hördes
ilängre från Tillys läger.
»Han vet, att svenskarna äro i antågande», tänkte
magdeburgarna. »Mot sin vana bereder sig den gamle p å
att fly. Om nå g ra dagar kunna vi åter få öppna stads-
portarna.» Själaglada gingo de flesta fram mot dagningen
SEGR,~RNAS ])ACA~ 379
hem och lade sig i sina egna sängar för att äntligen få
vila ut. `Men knappt hade om morgonen sjuslaget förklingat
från stadstornet, när en svindlande stormstege restes mot
den tysta stadsmuren. Följd av en skara mörkhyade
valloner, uppklättrade en man, som aldrig darrat. Det
var överste Pappenheim. Var gång stridslusten eller vreden
drev blodet till han.'~ panna, brukade två streck, som liknade
svärd, framrodna ovanför hans rynkade ögonbryn. Ju
högre han kom på stegen, dess rödare tecknade sig märket
på pannan. »Seger, seger!» ropade han, och slutligen fäste
han den kejserliga fanan på muren, där de sista sovande
vakterna hastigt blevo nedhuggna.
Falkenberg, som hade begivit sig till rådhuset, tvär-
stannade vaksamt och lyddes, och snart urskilde han tyd-
ligt skott och larm. Framför en yrvaken skara, som han
i hast samlade på gatorna, skyndade han att möta Pappen-
heim. Steg för steg drev han honom tillbaka under ur-
sinnigt handgemäng, men till sist stupade han själv för
en kula.
Stormklockornas klämtslag och den stigande brand-
röken förkunnade småningom för hela nejden, att Magde-
burg erövrades och förstördes. Sår, svält, vedermödor,
allt hade Tillys soldater uthärdat för att få vara med om
sådana timmar som nu. Här kunde den fattigaste knekt
bli rik till döddagar, bara han gjorde en god fångst. Här
fanns det inte längre lagar och ordning. Det var bara
att bryta upp lås och plocka kappan full. Men vem kunde
släpa med sig marmorspislar eller bord och stolar och glas-
fönster? »Gott, slå sönder, och låt raskct brinna !» Det
var det vilda rövarpackets lösen. »Fram med guldpengar,
din hund !» ropade kroaterna, nar de fingo fatt i nagon
förmögen borgare. »Dubbelt upp! Omigen dubbelt! Har
du inte fler, gott, då skall du dö !» Kvinnorna försökte
gömma sig i källarna och på vindar eller under likhögarna
"~` p& de a atorna. På golvet i en av kyrkorna lågo
,slufligen over femtio 1ialshuggna kvinnokroppar. Sina b arvi
380 SEGRARNAS DAGAR
sprungo omkring och ropade på mor och far utan att
få något svar. Kroaterna grepo dem skrattande i fötterna,
klövo dem med ett sabelhugg och kastade dem i lågorna.
Bjälkar och tak s[örtade brakande, och hela Magdeburg
insveptes i ett sådant eldhav, att hettan drev tillbaka
segrarna och tvang dem att väi~a med den sista plundringen
hall nästa dag.
Tilly såg med tårade ögon över askhögarna, när han
höll sitt dystra intåg mellan ruinerna. Det rov, som hans
män släpade med' sig, då han slutligen tågade vidare, hade
för honom ingen lockelse.
Efter nya härjningar satt han en natt i en hydda med
sina hövdingar och rådslog. Magdeburgs rykande grus-
högar hade äntligen skrämt upp sachsarnas kurfurste från
ölkruset. Med sachsarna till bundsförvanter ryckte nu
Gustav Adolf fram till strid. Det gällde fö-r Tilly, om
han redan nästa dag skulle möta den unga segraren i
öppet fältslag. Tvekande och ohågad skakade den mång-
beprövade fältherren sitt åldriga huvud. Den röda fjä-
dern, som från hatten hängde ned mot ryggen, viftade
och vippade, och hans bistra ansikte var plöjt av otaliga
fåror och små rynkor. Sträng och klok betraktade han
allvarligt stridsbröderna med sina djupt liggande ögon.
Men Pappenheim lo i m-u åt ubbens än sli a försik-
SEGPARN-~5 DAG,AR
små fönstren. När de gingo ut genom det yttre rummet,
fingo de se, att väggarna voro fullmålade med skallar,
benknotor och likkistor. Mulen vek Tilly upp hattbrättet
över sina yviga ögonbryn och satte sig i sadeln.
De befunno sig nu på slätterna vid Leipzig, och vi(I
-n ås i närheten av byn Breitenfeld uppställde Tilly sin
här. En av kroaterna hade mist sin häst och stod allra
överst vid en av hans stora, tunga kanoner. Hans gammal.
modiga harnesk låg så tungt över axlarna, att det var
en svår börda. Men bäst det var, började han ändå att
jämfota hoppa högt upp och peka med sin sabel. »Där
komma svenskarna tågande !» ropade han förnöjt och gjorde
allt högre glädjesprång. »Jag har goda ögon, men inte
kan jag se, att de ha några kanoner. Inte kan jag heller
märka varken några luntor eller några gafflar att stöda
musköterna på. Och skyttarna gå ju inne mellan ryttarna
som kvinnfolken mellan gossarna i en danslek. Jag skall
tala om något», utbra'st han efter en stunds lugnare be-
grundan. »De där förstå helt enkelt inte gammal hederlig
krigskonst. Jo, det är krigare! De kunna inte sitt eget
yrke. Och så tråkigt de måtte ha, efter vad j'ag försport.
Så fort de skola ha en ledig stund, få de ställa upp sig
g j gg g g g
tighet och slog sig otåligt för bröstet.
Det fanns på hans
Förlåt mig, heliga jungfru, men då
Nej, tvi mig för sådana ström-
och sjunga psalmer.
kan jag roligare visor.
mingsätare !»
kropp knappt ett ställe så stort som en hand, där han
inte hade ärr och skråmor. Han var årsbarn med Gustav
Adolf, och 1det var en sägen i hans släkt, att en ärrig
Pappenheim en gång på en vit häst skulle- övervinna en
stor konung. Han brann av iver att få sitta upp på sin
mjölkvita travare och pröva spådomens sanning.
Allteftersom han talade,
strecken p a hans panna.
Han märkte inte, att Tilly bleknade. Den fruktade
molnjättens sjuttiåriga ögon sågo skarpare än hans. Genom
fjärrglaset såg han de behändiga f! intlåsen på svenskar-
nas musköter och de små lätta kanoner, som de dolde
inuti brigaderna. Men vad var det för kanoner, som inte
behövde mer än en eller två hästar framför sig? Jo,
uppblossade de svärdslika
Slutligen gav Tilly efter. Lang
samt reste han sig och knäppte den gröna rocken. Utan
de voro av läder. Nåväl, att skriva på
klada sig i skinn, det var gammal sak.
skinn och att
Men att skjuta
att veta det hade de kommit att sitta i en dödg rävares
boning, och gryningen begynte nu att lysa in genom de
med rör av skinn, det var just ett infall för lapparnas'
nordiska bröder.
Nej, sannerligen, det har var als inte,
som det skulle vara, varken inför en kroat eller en äre-
382 SEGRARNAS D~'GAR
höljd,- vithårig fältherre av den gamla skolan. Här var
det ett ungt snille, som med en ny krigskonst ryckte t:
storms mot det överåriga och föråldrade.
Tillys här stod uppställd i tretton ofantiiga fyrkanter.
De liknade tretton stora skansverk, ty innanför s'kyttarna
reste sig i var fyrkant fotfolkets aderton fot höga pikar
som väggar-. Befälet pustade och kommenderade. »Musköt
på gaffeln, blås av luntan, öppna fängpannan !» ljöd det
långsamt och omständligt. Ibland kunde det behövas ända
till nittionio särskilda grepp, innan musköten `äntligen brann
av med ett tungt hopp i den stödjande järngaffeln. Så
hade det varit bruk att kämpa alltsedan medeltid'ens dagar.
Höstsolen blänkte i de besvärliga järnrustningarna, men
småningom höljdes den av dammskyar och blåaktig rök,
och det blev allt skummare. Rörligt och lätt utbredde sig
Gustav Adolfs trupper i långa linjer, och hans små kanoner
begynte att spela. Pappenheim var redan nere i elden
på sin vita springare för att söka könungen på den högra
flygeln, där han brukade vara att finna. Sju gånger stör.
tade Pappenheim fram till anfall, men kastades för var
gång tillbaka under ursinnigt fäktande. Slutligen vände
sig de vettskrämda hästarna och ryckte sina ryttare med
sig i yrande flykt. Pikar och svärd korsades, musköterna
ljungade, och Tillys förfärliga kanoner skakade marken.
Skumrasket blev djupare, och trummorna virvlade, för
att soldaterna inte skulle tappa bort varandra. övergivna
av sachsarna, som redan hade tagit till fötterna, fortsatte
svenskarna att rycka framåt.
Med de oböjliga finnarna
i spetsen jagade smalanningar och os,tgotar uppfor slutt-
ningen, och eldstrålarna lyste över deras ansikten. Men
kunde det vara soner av Norden? Kroaten, som annu
stod kvar vid kanonen, tog sig fundersamt om huvudet.
De voro ju morka i synen, som om de nyss hade krupit
fram ur Magdehurgs askhogar. Han sag- da, hur en av
dein~~ v red ur håret, och var handen s trok f ram, blev haret
~:F,,G~A1-',M~S ~,~(~M~ 383
ljust och gult. Krutröken hade lagt sig som en våt och
svart färg över både hud och kläder.
En ryttare, som mitt i vimlet beständigt omgavs av
blixtrande svärd, hade fått sin dyrbara spetskrage så till-
solkad, att den såg ut som en grå trasa. Han var en
man i sina bästa år. Men han plirade närsynt med ögonen
och var så fet och tung, att hästen flåsade och var alldeles
höljd av lö~der. Huvudet höll ryttaren tillbakakastat med
en vajande grön fjäder i den bredbrättiga hatten. över
bröstet fanns inte något skyddande pansar utan endast ett
gult älghudskyller. Det var svenskarnas konung. »Håll ut,
mina käcka gossar!» ropade han med ridderligt frimodig
stämma. »Tänk på de våra där hemma. Ännu en timme,
och segern är vår för oöverskådliga dagar och år
»Jesus, Maria!» svarade de kejserliga, och i detsamma
smattrade Tillys trumpeter. Kroaten ryckte brått till sig
en piska med knutiga snärtar. Den med vapensköldar
och bilder sirade, jättestora belägringskanonen hade kört
ned i marken med ena hjulet och stod och lutade. Fram-
för den var ett spann av fjorton par hästar. Några lågo
stupade. De andra ste,grade sig for kroatens piskslag.
!?radgan droppade från deras betsel, och hovarna lyftes i
En gång långt förut, då han och hans finnar hade blivi$
överrumplade från ett bakhåll, stod han efter striden och
såg bekymrad på de stupade »Hur mången bragd», sade
-han, »skulle inte sådana hjältar ha utfört, om min oför.
siktighet inte lett dem till en förtidig död.» Erfarenheten
`hade sedan småningom också gjort honom försiktig. När
han därför nu omtänksamt hade berett sig för yar f'ara, red
han utefter regementena och tackade dem för en dag, som
a,~ldrig skulle glömmas. Han omfamnade den allVarliga Horn
och- rosade hans lugna rådighet och skakade hand med den
muntra Ban‚r. Därefter befallde han, att var och en av sol
daterna skulle lägga sig ned över natten på det ställe, där
han stod, Efter att ha uppfriskat sig med litet mat och dryck
ihos marketentaren lade han sig sedan själv i en vagn.
J ,`iden hade han också haft sitt läger hatten förut. Det
var redan länge sedan han sov i si-n egen kungliga säng.
Än fick han vila i ett tält, än `i en vagn, och de förnäma
J1errarna fingo skaka fram och åter på hästryggen eller
vagnsbrädet liksom han. Och detta allt var inte bara ett
äventyr för några veckor eller månader, utan månaderna
länkade sig till år.
- Det blev allt' tystare over den sovande hären, som
ledvis låg med sina vapen på den upptrampade marken,
oc-h -natten tindrade. Mäster Olov, drömde du någonsin,
när dii i dina sista dagar gick vemodig och bortstött, att
ditt ord skulle få sådana försvarare?
En småländsk ryttare satt ensam uppr~t några steg
frå,n - den `-tända vagnslyktan och stirrade på sitt svärd.
iSkytten bredvid honom vände på huvudet och sade: »Det
var en otäck klinga, getapojke, som du har med dig i
fäll,~ ett riktigt `gammalt bödefssvärd. Stegel och' hjul och
g'alge' äro ju ingravade i stålet.»
386 SEGRARNAS DAGAR
»Så är det», svarade smålänningen. »Sjuk och tungsint
kom- en natt en utfattig bödel till far mins stuga och lade
sig framför elden. Han tog litet vatten i handen och drack
och sade med ett dystert skratt: Många skrockfulla sjuka
ha inbillat sig, att de skulle bo Las, om de drucko ur min
föraktade hand. Men mig själv kan det inte hjälpa. Min
sjukdom sitter djupt här inne i bröstet och heter svår-
mod. Vi andra kröpo undan i halmen, så långt vi kunde,
och när det dagades, märkte vi, att han hade dött. Länge
stod œedan det hemska svärdet i vrån, utan att någon
tordes röra vid d-et. Men så blev det krig, och då hängde
jag det vid sidan.»
Smålänningen teg en stund, och sedan tog han vid:
»Under nionde Karl s blodiga dagar gjorde det här svärdet
mången ädel svensk fru till änka. Därpå sitter jag nu
och tänker. Nu bruka vi inte längre vårt stål mot egna
landsmän. Ser du, vem det är, som varsamt och vördnads-
fullt, men ändå som en god kamrat, just nu lägger sig
bredvid kungen i vagnen? Det är Ban‚r. Också hans far
blev halshuggen av kungens far. Där sova nu båda sönerna
i syskonbädd.»
»Ja, det har kommit andra tider för oss svenskar»,
svarade skytten, knäppte händerna under nacken och föll
i trygg sömn.
Konungen hade redan lugnt slutit ögonen bredvid sin
tappra Ban‚r. Faderns forna fiender -och deras ättlingar
hade till sist glömt allt gammalt groll inför hans ridder-
lighet och rättvisa och blivit hans hängivna vänner..
Först. då solen åter höjde sig, ryckte hären fram
till de kejserligas övergivna läger.. Här hittades påsarna
me<1 Tillys hela k:rigskassa, och på trossvagnarna fram-
letad'es de rövade skatterna från Magdeburg och- and'ra
plIin,'dra,de- städar.. Och sådana- hästar sedan l'-- Det var
nit- till,' travare att' sitta. upp på; mitt i det' soliga. myllret
bli erovrad&- -fag ,ech. kanoner.. Sa. diarna; kunde. ha
ari'st'Mt' `fIir'st'ar. Tom såg d'et' o"fta ut där heinma i' lant-
~EGR ~RNAS DAGAR 387
kyrkorna o<'h gårdarna, I"fl,<,~ Ii ida~~f$e~ skulle det små--
ningom bli a. nnan ståt.
Nu blev det ett segertåg bland jublande proLestanter,
som kallade svenskmannakungen sin räddare och anförare.
Nattetid genomvandrades djiipa `skogar, Vid Wyrzburg tronade ärkebiskopsslottet Marienburg
på en brant höjd. Bron, som ledde dit över floden, hade
sprängts, så att svenskarna måste kasta plankor över de
gapande rämnorna. De första hisnade, när de i kulregnet
skulle springa över på den smala spången, ty det var mer
än tjugu alnar ned till vattnet. Men de modigaste vågade
småningom försöket, och många togo sig över i båtar.
Tidigt i mörkret en morgon fann en löjtnant vindbron ned-
fälld, men innanför stodo två hundra kejserliga vakter och
frågade honom efter namn och lösen. Han hade bara
sju man med sig, men han ropade: »Jag är svensk. Fort
hit, kamrater! Borgen är intagen !» Det var hans svar. Då
blev det ett ursinnigt fäktande, och överste Torstensson
sprang fram och grep själva borghövdingen om livet.
När slutligen konungen kom och begav sig in i det
erövrade slottet, var det full dager, ,och han betraktade
de stupade, som lågo på borggården. Det var både knektar
och beväpnade munkar. Flera av dem hade underligt röda
kinder for att vara döda. Han började le, ty han för-
stod, att de hade kastat sig tied och lågo och blundade
för att slippa en dräpande värjstöt. »Stig upp !» sade han.
>Er skall ingenting ont ske.» Genast sprungo en mängd
- `. lik upp livs levande och skyndade sig att bug ande eller
sina knän tacka honom för hans ädelmod. Sedan blev
i-]]''
388 SEGRARNAS D~\GAR
det att dela bytet.
Soldaterna hittade så mycket guld.
pengar, att de sinsemellan mätte ut dem i hattkullarna
SEG]:Ai',N~s' DAGAR 389
hon än tiggde och bad i s!'na l~r~ev att få följa honom,
kunde han inte taga henne med sig bland krigets faror.
Nu äntligen spändes hästarna för vagnen. Omgiven av
som pl9mmon eller körsbär. Mitt på borggården brast
botten under ett framletat skrin, så att blanka dukater
rullade mellan stövlarna. Då kröktes ryggarna, och alla
fingo brått att plocka. Det var annat än att gå där hemm<
hos far och draga upp rovor.
Rustkammaren stod överfylld av vapen. Mariabilden
ii kapellet var av guld, och de tolv apostlarna, som rask t
fingo göra henne sällskap till myntet, voro av silver. Men de
många värdefulla böckerna blevo inpackade och skickade
till de lärda i Uppsala.
Mitt under segeryran förvånade likväl soldaterna alla
genom den strängaste tukt och ordning. Två av dem,
som i början av kriget olovandes togo äpplen i en bor-
gares trädgård, hade genast blivit hängda. Prövade någon
att visa sig duktig med svordomar, fick han böta eller
lägga sig på knä och göra avbön i de andras åsyn. Höll
han sig undan vid andaktsstunderna, kunde han till och
med bli ställd i halsjärn. Drack han sig rusig i någon
erövrad stad, innan fienden var alldeles förjagad, fick han
saklöst slås ihjäl. Kvinnor och barn och åldringar kunde
gå trygga. De tyska protestanterna vande sig att för-
troendefullt hälsa svenskarna som vänner och bröder. Och
de flyende katolikerna bjöd konungen att vända om. Han
kom inte för att tvinga i trossaker utan till att strida för
trons frihet. Var han drog fram på sin segerfärd, mottog
han, trohetsed från befolkningen i städer och vida bygder.
-linder tiden klappade på avstånd ett svagt och rolöst
~ä-~niskohjärta av längtan och saknad. Hans drottning,
den unga, vackra Maria Eleonora, hade aldrig mer en
glad stund, sedan han hade lamnat henne. Val reste hon
tillbaka över Östersjön till sitt barndomshem i Berlin, men
inga iustbarheter kunde döva hennes längtan till den make,
i..- - -.
Iisom sjalv aldrig mer fick tanka på hem och lugn. Från
allah läppar hörde hon hjäitens namn. Men hur haftigt
ryttare, ilade hon överlycklig söderut for a.tt `binder några
snabba månader få leva vid hans sida i Mainz, den gyllene
staden, där han gick i vinterkvarter. Där sutto de i glans
och härlighet, omgivna av riksfurstar och sändebud.
Fast alltid värdig i 5~Lft och tal, va r konungen rik nog
i sin; själ att ha råd till ljus och -mild glättighet mot alla.
Han behövde inte lå~'sas ännu större> än haiti vara genom
att gå omkring med surt ansikte och se ned -på världen
med förakt. Sådana föraktare höra sällan själva till de
bästa. Krigslyckan och den vördrjad b-an väckte som män-
niska hade plötsligt gjort honom till en av jordens mäk-
tigaste, och drottningens <>gon följde honom nästan med
tillbedjan. Smärt och bar reste sig hennes hals ur spets-
krag en, och hennes krushåriga huvud vändes alltid åt det
håll, där kouuugen befann sig. Hon var både nyckfull
och egensinnig men älska, det kunde Maria Eleonora. Alla
hennes tankar och drömmar gingo mot honom, och i, en,-
rum saft hon och grät bittert ö~~er att vara en krigares
maka. Hon hatade kanondundret iocii alla de många krigar-
bestyren. Hon ville sitta med sin kära gemål i ro framför
brasan och låta stormarna vina därute.
Det fanns en allvarsman i svart sammet, som nu också
hade infunnit sig hos konungen, och det var hans kansler,
den vittberömda Axel Oxenstierna. Bevekande bad drott
ningen honom förmana sin herre att inte längre våga livet
bland kulor och svärd. Men kanslern strök sitt tvärklippta
pipskägg och svarade med att tala om fäderneslandet.'
Därmed följde han efter konungen till arbetsgernaket, och
. .. .. . .
stangd forblev sedan dorren langt in på sena natten. Rad
hörde konungen gärna, helst från en så oumba'~~rlig vän
och lärmästare som Oxenstierna. Först när' båda h'ade
vat frågorna och enats, var stunden inne for handling,
390 SEGRARNAS DAGAR
och då satte sig Oxenstierna att skriva, när konungen slut
ligen gick till vila.
En natt, då Oxenstierna satt framför vaxljusen, följde
han i tankarna den budbärare, som med ett av hans br'~
vid bröstet galopperade bort mot Paris. Vem var det, som
stod där i den franska kungasalen, i röda, släpande kvinno-
kjolar? De smala händerna mottogo brevet, men när an-
siktet vändes mot budbäraren, syntes det, att det både
hade pipskägg och knävelborrar. Konungen av Frankrike
var det väl näppeligen. Han ville helst slippa alla rege-
ringsmödor. Oxenstierna satt med slutna ögon och kors-
lagda armar och visste gott, vem det var. Veckiga si den-
kjolar hörde kardinalernas dräkt till. Det var den lysande
kardinal llichelieu, som styrde hela Frankrike, och som
slugt hade knutit ett nådigt förbund med de kätterska
svenskarna för att trotsa den mäktiga kejsaren i Wien.
Men hans misslynta rodnad, när han läste i brevet, skvall-
rade om, att det nu plötsligt hade blivit syenskarnas tur
att föra ett myndigt språk.
Oxenstierna slog upp ögonen med ett hastigt leende
över sina drag och grep åter efter pennan. »Kära herre»,
viskade tjänaren, som smög sig in för att sätta nya ljus
i stakarna, »så här dags på morgonen brukar I annars
stiga upp efter en god sömn. Nyss hörde jag fyraslaget.»
»Så får jag då börja den nya dagen med ens», svarade
Oxenstierna glättigt och letade bland sina papp er. Richelieu
hade en godtycklig makt allt efter sin kungliga husbondes
tillfälliga gunst, men den svenska kanslern ,och ädlingen
hade andra meningar om lag och rätt. Vad konungen och
han hade enats om, det skulle ärligt upptecknas och skickas
hem till rådets begrundan. Gåspennan, doppades och
raspade, och åtengen framtindrade ordet fadernesland.
Det var för honom inte ett grannlåtsord i högtids-
stunder. Det var arbetstimmarnas namn för hela den fram-
tidsboning, som bygg des åt hans folk. Med de to r d e t tänkte
han på räkningekammaren, där uppsikt hölls över landets
]~GRARN~S B~~~R 391
räkenskaper `oc~~ näringai~. Ilan tänkte på den nya hov-
rätt, som skulle se till, att i'~gen blev or:':1,tt dömd, och på de
nyss inrättade gymnasierna. Allt sedan de katolska lärarna
begåvo sig åstad, hade svenskarna begynt Arbetstimmarna och de yppiga gästabuden i Mainz
togo dock slutligen en ända, och den olyckliga Maria Eleo-
`Bora fick åter sätta sig att gråta. Med alla sina griller
h infall kand e hon sig som ett hjälplöst barn, sa snart
förgudade makens starka hand inte langre lag i hennes
392 SF RARNAS DA .AR
Den stora protestanthären, där svenskarna numer
endast bildade själva kärnan, bröt åter upp vid pukslag
och trumpetskall. Klockringning och glädjerop hälsade
Gustav Adolf i den fria riksstaden Nyrnberg, och som
hedersgåva fick han mottaga jordens och himlens glober
av silver. Men när han hade övergått Donau och kom
till bäjerska landamäret vid floden Lech, då väntade honom
Tilly bakom sina förskansningar på andra stranden. För-
grämd och vredgad, grubblade den gamle ännu på neder.
laget vid Breitenfeld. Det syntes honom, att han aldrig
med lugn skulle kunna sluta sina ögon, om han inte först
fick hämnas en sådan skymf för hans krigarrykte med
en seger.
»Hör hit, gossar», ropade konungen till sina ryttare
och red ut i den gyttjiga strandbädden på andra sidan.
»Femtio riksdaler åt den, som tar reda på djupet i floden!»
En dragon förklädde sig då raskt till bonde. Han
vadade ut i den strida och forsande alpfloden och kände
sig för med en lång stång. Virvlarna stego honom snart
ända upp över midjan, och Tillys knektar stodo och skrat-
tade åt hans spelade fubblighet. »Är du alldeles tokig,
diii bondtamp, som bara kliver på!» sade de. »Floden
är ju tjugutvå fot djup.»
Det var goda upplysningar för den flinka dragonen.
Med jämmerligaste
all barmhärtighets
röst bönföll han då männen, att de i
namn skulle hjälpa honom över från
de grymma svenskarna. En av knektarna drog av sig
kläderna och gav sig ut i vattnet for att draga stackaren
över med; stången. Därigenom fick dragonen se, hur pass
botten sluttade också på den andra sidan. Mer behövde
han inte lista ut för den gången. Han låtsades att bli
rädd ocb kravlade drypande upp igen på det torra, så att
den nakna och fry sande knekten forargad maste vanda om.
Nu kunde dragonen beratta konungen, allt vad han
behövde veta. Sedan skyndade sig svenskarna att bryta
ned nagra stugor och timrade efter dragonens beskriv-
SEGRARNAS DAGAR 393
ning lagom höga bockar av virket. Oavbrutet visslade
emellertid kulorna över vattnet. Alldeles på strandkanten
upptände manskapet därför ett väldigt bål av tjära och våt
halm, så att de osynliga kunde arbeta inne i den svarta röken
och lägga ut en brygga på bockarna. En flock nedsotade
finnar storrnade raskt över till andra stranden med spadar
och hackor i stället för vapen. Där började de, som inte
stupade, att skotta upp jordvallar till skydd för hären,
så att den skulle kunna följa efter. Under tiden stod
konungen själv och riktade och fyrade av kanonerna',- ocb
dundret rullade inåt landet ända bort mot bergen.
Då kom Tilly själv ut ur sitt skansverk med styva, men
ivriga steg. Han gav sig knappt tid att sluta ögonen och
viska sin vanliga fromma bön till den heliga jungfrun.
Utom sig av harm såg han, hur hans folk åter jagades
tillbaka. llattbrättet stod framtill rätt mot skyn ovanför
den höga örnnäsan, och hårtestarna fladdrade silvervita
omkring de skrynkliga klnderna. Runt om regnade kulor
och splittrade trädtoppar över de vacklande leden. Utan
tvekan ryckte han till sig en fana och skyndade framför
sina tappraste valloner ned mot stranden. Men plötsligt
sjönk fanan till jorden. Det ljungande åskväder var slut-
ligen kommet, som för alltid skulle fälla molnjätten med
sin blixt. Den kula, som ödet hade utsett att släcka hans
långa krigarliv, hade nått honom. Med benet krossat ovan-
för knäet bars han vanmäktig och blödande bort av sina
slagna och flyende skaror.
Till y bäddades i den bäjerska kurfurstens vagn, som
tungt och skakande förde honom till Ingolstadts fästning.
Fjorton långa dagar fick han där sucka på sitt plågoläger,.
Jordis k vinning hade han aldrig sökt, och han lämnade
sin anspråkslösa förmögenhet till delning mellan en frände
och de tro na soldater, som foljt honom i sa manga bra g d-
ka strider. Blek av smarta framstammade den vordnads
j;u,dande, fast nedbrutna gubben sina råd till den sörjande
,rfursten, men for hans egna olyckor fanns det inte
394 SEGRARNAS D)GAR
längre någon tröst.
Mullrct av dc svenska kanonernas
åska trängde snart till sjukrummet och förföljde honom
ända in i det ögonblick, då han drog sitt sista andedrag.
Svenskarna tågade emellertid vidare ända in genom
Mynchens öppnade portar. Protestanterna ropade, att nu
kunde Gustav Adolf hämnas Magdeburgs förstöring. För
sådana blodsdåd höll han sig dock för god och befallde
tvärtom på det strängaste, att staden och slottet med de
många konstskatterna skulle skonas. Men när han väl
kom ned i tyghuset, förvånades han över att bara finna
tomma kanonvagnar och inga kanoner. Det upptäcktes
då, att de hade blivit nedmyllade under golvet. »Står upp
ifrån de döda och kommer till doms !» sade han skäm-
tande och lät gräva upp kanonerna, en efter en. Det var
hundrafyrtio stycken. När den nedersta hissades upp i
dagsljuset, visade det sig, att den låg laddad med mycket
märkvärdiga kulor. Den innehöll trettio tusen gömda
dukater, som nu muntert räknades in i svenska påsar.
Förfärade sågo katolikerna, hur den oövervinneliga
protestanthären mer och mer närmade sig kejsarens egen
huvudstad. Tilly låg i sin kista, och den andra ännu
fruktansvärdare krigshövdingen, Wallenstein, som hade
blivit bortvisad för sitt övermod, satt hotfull och förnärmad
i >ett av sina avlägsna praktslott. Framför honom låg en med
stjärnkretsar överritad tavla. Om religionen ville han inte
höra talas, men på stjärnorna trodde den mörka enslingen.
De voro hans gudar. I stjarnornas stallning trodde han
sig läsa sitt kommande liv, och de spådde honom stora,
svindlande öden. Ändå fick kejsaren länge bedja och
lova honom omätlig ära och makt, innan han åter steg
ut ur sitt tocken for att bista honom med n y a varvade
skaror. Tills nu hade Gustav Adolf lett krigshändelserna,
men Wallenstein beslöt tyst och hemlighetsfullt att tvinga
honom tillbaka mot norr, steg för steg, inte med ovissa
faltslag, utan genom att anfalla hans bundsförvanter och
- FGR-,R~~i~'-; DIi A> 395
genom svältkrig och nöd liksom med en outgrundlig för-
trollning.
Svenskarna måste då vä'nda om för att hjälpa sina trogna
vänner i Nyrnberg, och en halvmil utanför staden byggde
~Vallenstein på tre kullar ett jätteläger, som alla talade
om som en saga. Det var så stort, att vallarna och de
tredubbla förhuggningarna av fälld skog omslöto både
vattendrag och byar. Det tog många timmar att rida om-
kring hela denna krigarstad, och överallt blänkte harnesk
och kanoner.
Utanför det tornkrönta Nyrnberg stodo svenskarna som
en orubblig vakt. »Så länge jag andas», sade Gustav Adolf,
»skall med Guds hj~p\ Wallenstein aldrig se insidan på
Nyrnbergs murar.» Och till Oxenstierna, som befalldes
att skynda dit med undsättning, skrev han: »Denna mot-
ståndare är en av de onda andar, som endast kunna för-
drivas genom fasta.» Wallensteins befästa kullar reste sig
som en spökvärld, vars invånare aldrig visade sig vid
klart dagsljus på öppna fältet, men ändå spridde fasa och
elände. Vattnet i traktens brunnar var förgiftat. Herrelösa
hästar stapplade utmagrade på vägarna, och andra blevo
vansinniga genom bromsarnas stygn, ryckte sig lösa och
kastade sig huvudstupa utför branterna. På gatorna lågo
människorna och dogo av hunger eller feber. I Wallen-
steins läger blev det slutligen så mycket ohyra, att sol-
daterna inte kunde sova om nätterna, och tälten voro ända
från marken upp till spetsen fullsatta med gräshoppor.
Då väcktes Wallenstein en mörk höstnatt av skott och
yrvakna skrik från barn och kvinnor. Mödrarna brukade
skrämma sina små för svenskarna för att få dem att lyda,
och nu veno redan de fruktades kulor genom taltvaderna.
Gustav Adolf hade inte längre kunnat uthärda att se sitt
manskaps elände. Med musköten i den ena handen och
en andra fri, klättrade hans soldater över förhu gg ningar
ch branter upp mot den högsta kullen.
3~i F :RARNAS D ~GAR
På toppen låg ett gammalt fäste. Där stod Wallen.
stein i den uppgående solens strålar, som blott glimtvis
förmådde genomtränga den täta röken. En mörk rustning
omslöt hans magra gestalt, och det gula ansiktet med det
rödskiftande håret var orörligt som på en död. Ingen av
hans krigare hade någonsin sett honom skratta eller fått
ett vänligt ord från hans mun. Avmätt och kall utdelade
han med skarp röst sina korta befallningar och stod dess-
emellan stum. Ur intet hade han stigit fram till den makt,
som hart själv hade skapat, och hans blotta närvaro var
nog, för att soldaterna skulle kämpa med raseri.
Gang pa gang blevo svenskarna tillbakaslagna, och de
levande halkade i de stupades blod. Otålig och het förde
konungen befälet mitt i den mördande elden, och hans ena
stövelsula blev bortskjuten. Lennart Torstensson togs till
fånga och inspärrades efteråt i ett så fuktigt och kallt fängelse
i Ingolstadt, att han sedan beständigt led av giktkrämpor.
Med hårdhänta hugg stormade Stålhandske fram, omgiven
av sina finska ryttare, men drevs baklänges ned utför
sluttningen. När natten slutligen åter bröt in med plas-
kande regn, som gjorde krutet vått, måste de anfallande
vända tillbaka.
Det var dock inte möjligt att längre stanna vid det
uthungrade Nyrnberg. En dag uppställde sig den svenska
hären i stridsordning framför Wallensteins läger och vän-
tade i fyra timmar på drabbning. Men lika hemlighets
fullt tyst, som han själv brukade sitta vid ett samkväm,
tego hans kanoner och musköter, och till och med för-
posterna gingo tillbaka in i lägret. Först när svenskarna
hade tågat bort, dr,og ock'så Wallenstein äntlige~ sin färde.
Och bakom honom flammade hela det stora lagret, som
han själv hade låtit antända.
Nu kom det snart bud på bud från sachsarna, att
Wallenstein begynte förhärja deras land. För att bistå
sina bundsförvanter drogo svenskarna åter mot norr, och
det 1)å samma vägar, där `de förut hade tågat ned mot
S1?G]~~~,NA~ r~~c R 3~7
segersälla dagar. Oxenstierna red bredvid konungen, och
liksom då gick den nattliga färden genom djupa skogs-
dalar vid skenet från bloss och eldar. Sakta, så att ingen
kunde höra deras ord, samtalade de båda ryttarna om
sina käraste drömmar> om ett nordiskt Ostersjövälde och
ett förbund av skandinaviska och tyska protestanter med
Sverige till huvudland. Allvarsamma och tankfulla, sade
de varandra slutligen farväl, liksom tyngda av en tyst
aning, att det avskedet kanske var deras sista.
När konungen red in i Erfurt, där Maria Eleonora vän-
tade honom, hade hon längtansfullt redan skyndat ned
på torget med sina fruntimmer. Han följde henne upp
till rummen, men var så tankspridd och nedstämd, att alla
märkte det. Brådska och iver rådde i var vrå, och redan
nästa morgon måste han följa sin här mot Wallenstein,
som inte var långt borta. Han överlämnade drottningen i
rådsherrarnas vård, kallade kriget ett plågoris och påminde
om, att han själv var stund kunde träffas av olycka och
död. »Vi skola återse varandra», viskade han till henne,
»om inte i detta förgängliga liv, så en gång i den eviga
sållheten.» Med tårade ögon omfamnade han henne och
steg därefter i sadeln och red bort.
LYTZEN.
Det gällde nu att överrumpla Wallenstein, som låg
med sin här vid Lytzen, och som, viss om sin frid, nyss
hade skickat bort Pappenheim med en mängd trupper.
Folk och hästar sjönko djupt ned i den fuktiga leran, och
först sent en novemberkväll började svenskarna att ute
på slätten upptäcka Lytzens kyrktorn. Vägen från Lytzen
till Leipzig sträckte sig som en hög vall över fältet. Bakom
den uppställde Wallenstein -i dikena under natten sina
skyttar. Svenskarna lade sig pa de leriga akrarna, och
~~nunge0 halvsatt i en gammal vagn. Generalerna bådo
,~EGi'~APNAS DÅ~,~R
honom att söka ett bättre viloställe, men han svarade dem:
»Hur skulle jag kunna ha någon glädje av bekväniIighet~
då jag runt omkring mig ser så många sakna den.»
När gryningen begynte framrodna, ville han varken
styrka sig med mat eller dryck. Fastande som före en
nattvardsgång, steg han till häst utan harnesk, klädd i
sitt gula ~ghudskyller och grå överrock. En tät dimma
hade brett sig över slätterna, men från trupp till trupp
ljöd redan den första psalmen. Långt norr i hemlandet lågo
svenskarnas gårdar. Där sutto de gamla och väntade och
lade ibland ifrån sig, sitt arbete för att lyss åt grinden till, om
aldrig någon skulle komma med en hälsning från deras
söner i kriget. »Älskade bröder och landsmän!» sade
konungen och höll in sin häst framför det första ledet.
»Nu är den dagen kommen, på vilken I för världens -ögon
skolen ådagalägga, vad I haven lärt under så många fält-
tåg. Den fiende, som vi så länge `hava sökt, står nu mitt
framför oss, icke lägrad på otillgängliga berg eller gömd
bakom starka förskansningar, utan på släta fältet. I veten
nogsamt, hur ängsligt han förut undvikit vårt möte. Där-
för framåt till strid för frihet, för timlig lycka och
evig lycksalighet. Om, vad den högste Guden nådigt
avvände, I denna gång låten eder övervinnas, så försäkrar
jag eder, att allt är utan räddning förlorat, och att icke
ett enda ben av oss skall återkomma till fäderneslandets
jord. Men varför tvivia' om det mod, på yilket jag sett
så stora prov. Jag vet, att I ären färdiga - att med mig
i bag gå i döden för vår heliga sak.»
Ja, deras heliga sak, som hade begärt av dem så många'
tunga steg och så många genomvakade nätter, den fick
inte offras, vad den så nu än skulle kosta.
Dimman hade småningom blivit så tät, att var flock
stod liksom ensam och övergiven utan att kunna se den
iandra. Då tog konungen upp sin stridspsalm: »Förfäras
-ej, du lilla hop, fast fiendernas larm och' rop fråri- - alla
-sidor skalla!» Hela den svenska hären stämde in med
400 SEGRARNAS DAGAT-i.
tusentals röster, regemente efter regemente, och fatti.
gaste knekt kände med glad tillförsikt, att var och en
av hans stridsbröder på alla sidor stod redo liksom han.
Efter ännu en stunds väntan begynte solens vita ring att
lysa fram. Hastigt delade sig dimman och lyfte från mar-
ken, och i detsamma syntes Wallensteins här och längst
till vänster det brinnande Lytzen. »Jesus, hjälp mig i
dag att strida till ditt heliga namns ära !» ropade konungen
högt och allvarsfullt med händerna knäppta om svärds-
fästet. »Och nu framåt!»
Wallenstein, som plågad av giktkrämpor hade burits
omkring bland sina soldater på en bår, satte skyndsamt
foten i den omlindade stigbygeln och svingade sig upp på
sin stridshingst. »Jesus, Maria!» ropade hans knektar.
Det var deras lösen. »Gud med oss !» ljöd svenskarnas
gamla fältrop, där de stormade fram mot vägen och er-
övrade sju av fiendens kanoner. Borta vid några väder-
kvarnar upp blossade en vild strid på sidorna om de djupa
gravarna, och konungen jagade dit med sina småländska
ryttare. »Följ mig, mina tappra gossar !» ropade han och
sporrade hästen, utan att märka att de andra, som inte
hade lika snabba springare, blevo efter. Åter höljdes solen
i töcknigt dunkel liksom genom ett under, och svärdshuggen
klingade mot harnesk och lyfta pistoler. »Det är ingen-
ting, mina barn», sade konungen glättigt, då hans följe-
slagare märkte, att han var sårad i armen och blödde.
Blek lutade han sig i sadeln mot den, som var honom
närmast, men då träffades han bakifrån av ännu en kula
och segnade från hästen.
Nrnber L
En hängiven ung page från
y g, eubelfingen, som sjalv blodde ur flera sar,
blev den sista vid hans sida. Beredd att dö, bjöd yng-
lingen konungen sin egen häst- men förmådde inte att
resa honom uj>p, utan kunde bio tt stodja hans huvud i
sina -armar. »Vern- ar den varade?» frågade,, de fientliga
ryt~ar,iia och, omringade honom i krutröken. Leubelfingen
oc'-h fick till lön en värj stöt genom midj a n, men koniingen
SEGRARNAS D GAl> 401
slog upp ögonen ocI) svara~e: »Jag är k(:inungen av
Sverige.> Då ]jungade ir deu -~iid'a rirg~r -tL pi'~~:~'~i.'ott,
som för alltid utsläckte hans hjälteliv..
Rytt~L1.n~'i kastade i~"ig `)ve? Med bloss i handerna begåvo de sig ut bland de stu
pade för att söka hans lik. Det var en dyster vandring.
Störtado hästar lyfte huvudet och stirrade mot fackel-
~~tLset, och sa r a de kamrater reste sig p a a rmbag en och
l - Svgnskarn®. II
402 SEGRARNAS DAGAR
bådo oni vatten.
Slutligen kommo soldaterna till ett ställe,
där det var alldeles tyst. Striden hade där rasat med
stor häftighet, och de nedhuggna lågo i dödens sömn.
Svårt var det att skilja mellan ovän och vän, ty många
hade berövats sina kläder och voro nästan nakna. Fält-
bindlarna, som under drabbningen varit igenkännings.
tecknet, de gröna för svenskarna och de röda för de kej-
serliga, lågo kringströdda och söndertrampade i myllan.
Nedhukade gingo soldaterna och lyste över de bleka an-
siktena, och under en hög av dräpta krigare funno de till
sist konungens kropp. Bedrövade lyfte de honom från mar-
ken och buro honom till en by. Det blodfläckade kyllret
hade fallit i fiendens händer och framlämnades till kej-
saren, som länge betraktade det med fuktiga ögon.
Trött på trosfejderna fortsatte Wallenstein att tåga om-
kring med sin här, och tärd av giktplågor blev han allt
hårdare och bittrare.
i `sexspända vagnar
Med slösande prakt färdades han
vid klangen från förgyllda silver-
SEGRARNAS DAGAR 4t3
tade att spilla ord på en mördarhop. Att tiga hade i
livet alltid varit hans största och hemlighetsfullaste konst,
och nu teg han också inför döden. »Är du den skälni»,
frågade anföraren, »som förrädiskt sviker sin egen kej-
sare? Nu måste du dö.» För stolt att urskulda sig, bredde
Wallenstein ut armarna, och träffad mitt i bröstet av an-
förarens pik, sjönk han ned på golvet och dog utan ett ljud.
Långt dessförinnan hade konungens kista förts över
havet till Nyköping och uppställts i en kyrka, medan allt
gjordes i ordning för begravningen i Stockholm. Råds-
herrarna och folket där hemma sörjde honom lika upp-
riktigt som hären, ty han hade varit stor som människa
och lika vidsynt i fredliga värv som i krigiska. Han hade
heller nästan inga fiender.
bång på gång lät den otröstliga Maria Eleonora lyfta av
locket för att få sitta och betrakta hans stelnade drag.
Hennes hjälte hade utkä;mpat sin soliga segerstrid, och
hopsjunken låg han nu framför henne i sin långa svep-
trumpeter. Och snart gick det ett sorl, att han i sitt trots
stod redo att uppresa sig mot sin egen kejserliga herre.
Några av kejsarens anhängare grepo i Prag Bömens gamla
kungakrona och förde den till Wien, rädda att han med
den högtidligt skulle kröna sitt eget huvud.
Till sist övergiven av nästan alla, satt han efter vanan
en afton och utforskade stjärnorna. De spådde onda hän-
delser. Men han ville inte lyssna till en sådan tydning,
utan gick till sängs för att drömma dristiga drömmar om
en allmän fred i trosfrihetens namn. Fullkomligt tyst
skulle det vara omkring honom som alltid. Då tjänaren
,utanför den riglade dörren plötsligt fick se en flock knek-
.. . .
tar framfor sig, lade han darfor fingret på munnen till
tecken, att de skulle gå sakta. »Vän», svarade deras an-
förare, »nu är det tid att larma !» Därmed bultade han
häftigt på dörren, och då den inte öppnades, stötte han
in den. Wallenstein stod vid bordet, barfota och i blotta
iskjortan Men kriget hade lärt honom, hur föga det bå-
ning av silvertyg.
i helt andra tider,
Hon skulle bättre ha hört hemma
då trogna riddare knäböjde på sina
iLlskades ljusprydda gravar. Den tid, som nu rådde,
gick med stadiga
rnull, och pukorna
och breda steg på jordens fasta
mullrade. Hur skulle de myndiga
och sträva svenska herrarna med alla sina korta kärna
språk förstå och ha tålamod med en sådan kvinna, som
V
arken kunde styra over sig sjalv eller andra? Hon var
för oklok och svag att få ha sin röst med, då det gällde
Iet unga storväldets öden. Allt vad hon kunde, var att
.:ilska och begråta. På Nyköpingshus lät hon bekläda ett
lielt rum med svart tyg. Stolarna, golvet, taket, allt var
!iöljt med svart. Också fönstren voro förhängda med syart,
så att ingen dagens strimma kunde slippa in. Här satt
hon i djupaste sorgdräkt under facklorna, och de, som
gingo förbi dörren, hörde hennes snyftningar. Det var i
s.imm~ borg, dar Folkungarna hade forhungrat, och dar
den nionde Karl hade .suckat om nätterna, blek av sjuk-
404 SEGRARNAS DAGAR
dom och dödsaningar. Hur var det häxorna sjöngo vid
Nyköpings gästabud om det gamla fästet? »Ett hem skall
du förbli för samvetsk:val och bårar och sorg och änke-
tårar!»
När kistan efter jordfästningen var nedsatt under golvet
i Riddarholmskyrkan i Stockholm, bad Maria Eleonora
redan andra dagen att få nyckeln till gravvalvet för att ännu
en sista gång låta avlyfta locket. Men de allvarliga råds-
herrarna hotade att sätta vakt utanför kyrkdörren. Ännu
hade hon dock i sitt förvar en relik, som var henne dyr-
barare än allt annat. Det var en liten gulddosa, i vilken
hon hade inneslutit konungens hjärta. Om nätterna hängde
den i en sammetspung över hennes läger. Om dagarna
satt hon som förut i ett svartklätt gemak och höll den
mot sitt bröst. Bevekt genom ändlösa förmaningar, lämnade
hon den slutligen ifrån sig. Smekande virade hon in guld-
dosan i ett grönt taft och knöt om den med ett silkes-
snöre. Av andras händer blev den så nedlagd på konung-
ens svepning. Och där ligger den an.
Ändå stillades inte hennes saknad. Utklädda dvärgar
försökte att roa henne med sina skutt och sitt prat. Giv-
mild som hon var, tömde hon sina skrin till botten och
strödde smycken och dukater i alla händer. Men lika
lång blev ändå tiden. Bittert talade hon om det kalla
land, där hon var dömd att gå och sörja, och hon beslöt
att för alltid resa därifrån. Den ärevördiga gamla Oxen-
stierna, landets styresman, skakade dock nekande och
ogillande på sitt grå huvud.
Vid det ensliga Gripsholm, där hon tidvis brukade bo,
ledde emellertid ett tätt lövvalv från en av slottsportarna
ned mot Mälarviken. »Jag tänker bedja i hela sex dygn
på min kammare», förklarade hon en afton och lät bära
in mat för sex dagar. Därefter låste hon dörren inifrån
och hade ingen annan hos sig än sin kammarfru.
Natten brot in, och nar alla hade somnat, smog
hon sig tyst genom lövgången med sin kammarfru ned
SEGRARNAS DAGAR 405
till en roddb'åt. På andra parkstranden mottogos de
lika tyst av några förtrogna, som väntade under ekarna
med sadlade springare. Hon
hela skaran skyndade bort i
steg genast till häst, och
dammande sporrsträck på
den väg, som ledde mot kusten. Ibland under flykten
måste de stanna och vila ut en stund i någon gård. Då
viskade ryttarna till husbondfolket, att den ståtliga damen
var en rik borgaredotter, som hade rymt från sina för-
äldrar. Ack, föräldrarna voro så hårda, och hon fick inte
gifta sig med den, som hon höll av. Därvid blickade de
meningsfullt mot hennes alltid rödgråtna ögon och pekade
på en långhårig kavaljer, som såg ut att kunna passa
till fästman.
På Gripsholm blev det småningom åter morgon. Hov-
predikanten ställde sig utanför den tillslutna kammardörren
och läste med hög röst morgonbönen, alldeles som han
annars brukade, när hon höll fasta. »Gud vet, vad här
har hänt», utbrast han slutligen, när han mol ensam fick
stå och sjunga igenom alla psalmverserna, utan att någon
sjöng med på andra sidan. Det blev inte annat för hov-
folket än att bryta upp dörren. Harmsna och häpna stodo
de vid tröskeln och stirrade på flugorna, som surrade i
det tomma gemaket. Den store Gustav Adolfs änka, som
ännu hela världen nyfiket talade om, hade i sin oro rymt
bort som en äventyrerska från hans land utan att längre
vilja leva där.
Men åren gingo, och där han hade sin grav, dit smögo
sig också beständigt hennes tankar.
Åter kom hon tillbaka för att slutligen få sova den
sista sömnen vid hans sida. Det var en vittberömd mans
åldrade, obetydliga och bortglömda änka, som död bars
in genom den omsider öppnade gravdörren. Men bland
lagrarna i det valvet blommar osynligt en liten blyg m,innes-
krans över ett troget hjärta.
1\: - `i''
Iv.
STORVÄLDETS KRONA.
NU SPISA SVENSKARNA PÅ SILVERFAT.
När ~`nkedroftningen grät och snyftade i det svarta
sorgerummet på Nyköpingshus, satt ofta en liten sexårig
flicka vid hennes fötter. Det var dottern, Kristina, hennes
enda barn, som efter striden vid Lytzen nu hade ,ärvt
det svenska storväldets krona.
Leka fick inte den lilla, knappt viska. Och gråta kunde
hon inte beständigt. Det var hemskt att sitta bland vaxljus
och facklor mitt på ljusan dag, och timmarna blevo långa
som evigheter. Först såg hon längtansfullt mot fönstret
och undrade, om inte ändå någon gång till sist en aldrig
så blek strimma av dagen skulle leta sig dit in. Men
det tjocka och tunga klädet var noga ihopfäst framför
rutorna. Då vande hon sig att blunda och blev i stället
idel öra. Steg närmade sig alltemellanåt och försvunno
-utanför dörren. Men småningom lärde hon sig att redan på
långt håll känna igen ett par knarrande skor, som alltid
varslade om en stunds befrielse. Det var, nä;r läraren kom
och hämtade henne till lässtunderna. För att slippa det
-svarta rummet fortsatte hon läsningen så länge som möj.
ligt. Så snart den ena boken lades bort, räckte hon sig
efter den nästa.
Småningom började hon att hålla myck'et mer av sina
böcker än av 5in~ leksaker och blev så lärd, att hon redan
vid tio år kunde skriVa brev på både tyska och latin.
408 S'l?ORVÄLDETS ~ ` c?NA
Sedan lärde hon sig språk efter språk och slutligen för
ro skull till och med grekiska. Nål och tråd ville hon
dä'remot aldrig röra vid. Då tumlade hon hellre 9m med
sin häst i skog och mark som en gosse och satte över
gärdesgårdar och diken, så att bonddrängarna stodo och
gapade.
Axel Oxenstierna förundrades över hennes själsgåvor
och kom själv var dag en stund för att undervisa henne
om stater och folk. Det var han, som hade ställt henne
framför ständerna och låtit dem hylla henne som drott-
ning. I hennes kvinnohänder skulle han nu lägga makten
över det svenska välde, som för honom var det käraste
och härligaste på jorden, och för vilket hennes fader
hade gått i döden. Det gick ett brus genom hela folket av
längtan efter att nå fram till ett hedersrum; i Norden, och
den enskilda satte en stolthet i att tjäna det allmänna.
Hundratals hemman hade skänkts till högskolan i Uppsala.
På gymnasierna svängde sig pojkarna med latinska us
um på
och i slutet vartannat ord. Bergverken omsköttes
och inkallade vallonska smeder vände smältan under ham-
maren, så att gnistorna sprätte. Vid sjutiden om morg-
narna satt Oxenstierna redan på sitt ämbets rum, och ute
i Tyskland stod hären kvar under vapen för att fortsätta
den långa kampen. Det fanns knappt en fullkomlighet,
som Oxenstierna inte kunde ha önskat, att hans vetgiriga
myndling skulle förvärva för att bli sin fader lika Därför
tog han henne fran den underliga modern. Med oro märkte
han, att hon i mycket bråddes på henne, fast hon hade
ärvt faderns s'nille. Han lämnade henne därför i vård
hos `hennes fa'ster, som var en mycket klok kvinna. Hon
brukade kalla;s `Pfalzgrevinnan, därför att hon blivit bort-
gift `med en p~f~~l~gr,,~vQ som hade flytt till Sverige. Och
hon, ha,,de en ka,ck och duktig son, som hette Karl Gustav.
i~;n%',~<>'r, `~,h,~, ,lekar, #s"k~de `de b'åda barnen ofta till varann,
~~,,:"(4,'~"' <---~)~ i":g~ng s'ku'I'-ie `följas `åt;--Jtfll -altaret -som brud,guni
o',,c'h1;br'4',d,.
. Han böjde knäna till en nigning, som det då för tiden
var bruk också bland män, och svepte med den avtagna
hatten ända ned utefter gräset. Men han svarade ingen-
ting. »Vet min kusin, vad jag har suttit och tänkt på?»
fortsatte hon allvarligt. »Det måste ändå vara svåra dagar
att gå i brudstol och sedan alltid behöva lyda en annan.
Låt de nyfikna ännu så län g e tänka, vad de vilja. Men
jag vill förtro min kusin en hemlighet: Aldrig, aldrig aktar
jag någon man.»
Han böjde tyst huvudet, och framför dem uppdukades
ikvällsvarden i det gröna. Hornblåsarna tntade, den kopp-
lade hundflocken gläfste och viftade med svansarna, och
~etjanterna snubblade over tradrotterna med fat och kan
r i händerna. Nattens halvskymning glödde allt dunk-
e mellan stammarna, och det blev tid att bryta upp.
410 5ToRVÄLDETS KRONA
Karl Gustav red ensam för sig under ekarna. Kullrig
över axlarna och ryggen och kort till växten> satt han på
hästen och gungade tankspridd i takt med stegen. »Var-
för jag är modstulen !» upprepade han nära nog högt. »Och
det kan hon fråga.»
Det svarta håret låg slätt tillkammat och benat mitt
över pannan, och kinderna voro runda som en kyrk-
ängels. Det var ingenting att bedåra en ung drottning
med> allra minst en så kallsinnig som Kristina. Han var
alldeles för klok att inte själv förstå det. Nå> det var
kanske inte heller i hjärtat, som sorgens tagg stack djupast.
Det fanns ett annat och vida större kval, som tärde honom.
Hans moder var ju Vasadotter. Vasarnas blod flöt i hans
ådror, och ändå bemöttes han i Sverige som en främling,
ja> nära på som en snyltgäst. Förgäves hade han bett
att få någon syssla i svensk tjänst. Alltid svarade her-
rarna ett misstroget nej. En ung, oerfaren jungfru skulle
nu fatta spiran, och det var inte då rådligt att göra någon
annan alltför mäktig. Så var det herrarna tänkte. Men
hur skulle hon kunna anföra ett krigarfolk? I Sverige
var han född. Det var hans fosterland. Med äregirig stolt-
het hade han som de andra lyssnat till vart segerbud från
hären. Och det landet fick han inte tjäna! Där Skulle
han ensam leva i dåsig overksamhet.
Han blåste ut de tjocka, röda läpparna och såg helt
karlavulen och präktig ut i sin vrede> där han med knuten
hand slog av de hindrande grenarna. Men nu var hans
beslut fattat. Som simpel frivillig skulle han begiva sig
uL i kriget. Det kunde ändå ingen neka honom. Han
påminde om en ung väpnare i forna tider, som red ut
i världen på äventyr för att vinna de gyllne riddarsporrarna.
Och nu skola vi höra> hur det äventyret slutade.
Ännu droppade svenskt blod på de tyska slätterna>
där Ban‚r förde hären till nya strider. Hedrad som en
furste, levde och bodde han bland vall gravar och kanoner>
och tältet blev hans hem. Slutligen tyckte sig soldaterna
SToR~~LDETS KRcNA 411
tre nätter i rad höra en röst, som ropade: »Kom, B,ane'r>
kom> ni;i är tid !» De mumlade> att de kände igen stämrnan>
och att det var hans döda hustrus-. Men Ban‚rs bruna ögon
glänste av levnadslustigt trots, och han svarade stor-
skrattande: »Man ropar mig till kommande segrar.» Gyck.
lande tömde han därvid bägaren och lät kanonerna dundra.
En tid därefter rullade på nytt en sådan åska från sven-
skarnas läger> att borgare och bönder uppskrämda sprungo
till kyrkorna. Men det var bara Ban‚r, som lät skjuta
med sina kanoner i glädjen över att ha fått ja från en
sextonårig markgrevinna> som han friade till. Manskapet
mindes ändå alltjämt den ropande rösten> och fältherrens
avfallna ansikte förrådde snart> att hans timme var slagen.
Jagad av fienden och skakad av frossa> bars han slutligen
av sina soldater och ropade under feberdrömmarn;a> att
ingen annan än Torstensson var man att övertaga hans
svärd. En hel månad syntes sedan mellan de marscherande
leden en kista, och där under det svarta bårtäcket för'des
den döda hövdingen långsamt hemåt mot sitt land.
Fast Torstensson numer var så giktbruten efter sin
fä]ngelsetid, att han ofta måste bäras på bår, ledde han hären
ända fram mot det kejserliga Wiens murar. Hos honom var
det> som ryttmästaren Karl Gustav fick tjäna sig upp i gra-
derna. Han fick en gång under ett handgemäng kulor genom
hatten> genom rocken och genom skjortan, och håret blev
avslitet på ena sidan, som om en barberare hade givit honom
ett klipp med sin sax. Men han blåste upp kinderna och
läpparna och slog igen. Det var något till skola för en
sådan karlakarl> och soldaterna älskade honom. Vred var
han, och det skönjdes nog, att han var en örn, som tänkte
],,ii~yga högt. För en sådan man> som till på köpet halvt
de själva drottningen till fästmö> gick det också raskt
stiga. Kunde hon inte bli hans, ville hon åtminstone
ùta honom kungligt. Som hela härens överfältherre fick
i det gamla ~venskfrogna Nyrnberg skota vardskapet,
ùgen ett lysande gästabud beseglade, att fred var
1':' 1:1'':''
412 -~ToR'7A'LDETS k':RGN
sluten med kejsaren efter trettio års krig. Mitt på bordet
plaskade en springbrunn av luktvatten> och från ett fönster
sprutade det förgyllda svenska lejonet strålar av vin över
-folket> som drack och sjöng och dansade. När det blev
inatt, intågade i festsalen trettio svenska skyttar> riktade
-musköterna mot taket och lossade salva på salva> så att
den ena bordsgästen knappt längre kunde se den andra
för rök. I krutrök hade en hel mansålder förflutit, och
i krutrök tömdes den sista bägaren för fredens välsig-
nelse och det tyska rike> där protestanterna nu skulle få
lika rätt med katolikerna.
Men där hemma hälsade honom Kristina med ännu
större köld än förut. Det hjälpte varken, att han ordade
om barndomslöften eller om sin sorg. Hon förstod, att
sorgen mest gällde hennes krona, och den lovade hon
honom i arv. Själv ville hon leva ogift och fri med sina
böcker omkring sig. Han såg, att nya vänner viskade slugt
sitt smicker i hennes öra, och han blev allt mer för-
siktig i sitt tal och drog sig undan till sitt Borgholm
på det avlägsna Öland. Där rullade havet utefter strän-
derna> och blåsten sjöng natt och dag i fönstersmygarna.
Just därför att han kände sin styrka, blev sysslolösheten
en tung plåga, och ibland trodde han, att han skulle få
sin grav på den ensamma ön. Han ställde till med dryckes-
lag, som varade, ända tills solen sken in i de tomma kan-
norna. Sedan tog han spaden och ställde sig att plantera
trad. Men stundvis grep honom bitterheten, och da talade
han om att under antaget namn ströva ut på nya äventyr.
Med grämelse och längtan efter ära betänkte han, hur
mycket fastare hans hand än en nyckfull kvinnas skulle
kunna hålla om `det svenska krigarsvärdet. Vart brev be
rattade, hur hon bortskankte hela socknar at sina smickrare
och förslösade> vad folket hade köpt med så många års
-försakelser och strider.
Den gamla Oxenstierna var nu en onadigt sedd gast
vid hovet; Kristina ville inte längre höra hans faderliga
STOI>VÄI.Dl-TS lJR-~N ~ 4~3'
förmaningar. Den kungliga borgen i Stockholr-~, där det
förut hade vankats snubbor> om någon grinade illa åt en
mugg svagdricka> låg inte längre okänd och avskild för
sig där långt uppe bortom skogar och översnöade vägar.
Vad som där tilldrog sig> angick nwner också andra follk>
och utländska gäster stego ut ur de guldsmidda vagnarna
vid trappan. Oförnöjd gick Kristina omkring i de gamla
Vasagemaken, som började att kännas henne alltför låga
i taket.
Vid insjövikarna framlyste nu väldiga slott, som de
hemkomna krigshövdingarna hade tornat upp för sitt
vunna byte. Svanor plaskade där i karpdammen> och lum
miga spaljergångar ledde upp mot porten. I förstugan stack
en skarp lukt under näsan, och hovmästarn sög in den
med välbehag, j tro att den botade sjukdomar. Svårligen
kom den från den kryddade vildsvinsstek, som bars förbi.
Nej, den spred sig från det moln, som vältrade ut från
salen, där slottsherrn och hans gäster alldeles som förr
i tältet sutto med långa kritpipor och spottade. I kriget
iiade de nämligen lärt sig en ny konst. Det var att röka
tobak. Gyllenläder och glas och pokaler bl,änkte ovan ek-
skåpen. Allt skulle nu vara tungt och pråligt och rikt.
()enom en dörr framskymtade något, som nutidens barn
kunde ha tagit för en hemsk och grann likvagn. Det var
Drottningen tröttnade på ofördragsamma ord och på
-självbelåtna storätare> som segeryran steg åt huvudet med
vinet. Först i sin förtroliga ring av lärda kände hon sig bland
andliga jämlikar. Sent blevo hos henne ljusen släckta och
,t,idigt åter tända i de mörka och kalla vintermorgnarna> ty
8ömn och vila skydde hon. I hennes gemak syntes rätt ofta en
;majestätiskt reslig man av dalabörd. Det var skalden Georg
$tiernhielm. De vackra dragen vorö allvarsfulla, men upp-
ljusnade lätt> ty i grunden var hans starka själ glad som
sj~ilva hälsan. Vem `kunde räkna upp allt, som han hade
grubblat öVer och försökt att genomforska! Det var just
något för svenskarna, som nyss under sagolika krigståg
hade erövrat avlägsna städer och bygder, att också låta
tanken gå ut på äventyr. Knappast var det den verkliga
sanningssökarens väg, ty den är uthållighetens och själv.
behärskningens. Inte en stilla och kärleksfullt brinnande
laga> utan eldsflad~ret hIt och dit blev ocksa, vad sven-
skarna oftast beundrade hos sina män. Svenskarnas tank‚
tyckte om att klättra och ta språng oc-h ana sig fram'.
Där ingen' säker verklig,het längre fanns under foten, fick
fantasien och en storvulen ysterhet fylla ut tomrummet.
Så var det också hos Stiernhielm. Bländad av svenskarnas
se g rar och den oförlikneligt härliga kla]n g en i deras språk>
kunde han inte tanka sig mindre, an att ursvenskan maste
vara alla de andra tungomalens moder. »Jag skall strax
bevisa det, mina nadigaste», utropade han, dar han stod
och hNl en lard disputation infor hovet. »Skapades inte
A~a~ av stoft, av damm? Darfor fick han heta Av damm
STORVÄ L,DETS KRONA 415
eller Adam. Och når han så koxade upp ur siri slu'rnmer
och förva'na~d fic]~ se den kyss sœ<-:apa~Ie kvinnan vid hans
sida> ja, då sade han: He, va'?
Heva eller E-~~a i alla sina da-i-'.
Och sedan fick hon heta
Vad behagar ä-r et allt
inte renaste svenska?» Alla skraftade och hade roligt,
och skalkeu glittrade förnöjt i Sti~rnhielms egna kvicka
ögon.
Gods och gull aktade han som mull, men för att visa, att
hans kära modersmål var lika böjligt och smidigt som något
annat språk> hopsatte han festspel åt Kristina och präktiga
dikter., Sånger och visor hade gjorts förr, men han tvang
orden att på grekiskt och romcrskt vis taktfast stampa
i långa rader över papperet som soldater, än ståtliga att
höra> än yra och lustiga. Och se då, vilket under som
skedde där! Under hans vård växte och mognade allt-
mer ett litet blåögt barn. Det barnet var skaldekonsten>
och själv fick han heta »den svenska skaldekonstens fader».
På det sättet övades vittra och lärda idrotter omkring
den snillrika drottningen. Men de utländska gunstlingarna
voro ibland bara lycksökare, som hon höljde med diamanter
och dukater och gav guldsmidda vagnar med kråmande
~pannhästar. Dagarna virvlade bort under fester och ba-
letter, och utklädd till herdinna dansade hon bland gudar
och gudinnor. Snart fanns det ingenting mer kvar att
!örslösa. Ännu mitt i storväldets dagar var hennes land `i
för fattigt att hålla utländsk ståt, det var hemligheten, och
folket knotade. Skattebördorna hade växt under krigen>
och bonden tyckte> att hans hästar länge nog hade lunkat
p å vägarna som sk j utskamp a r åt kronan. När han kom
till staden, skulle hans korgar och säckar vägas och be-
`,"skattas vid tullbommen.
Adeln hade fått så mycket jord,
r ade att
` att det blev trangt for de andra standen, och de bo j
~issnöjda tränga sig fram och hoppas pa en ny tid. En
an står alltid utanför dörren, så länge ett folk lever
har kraft. Men den store Oxenstierna var nedbruten och
mal och ville inte förstå den nyheten, att standen skulle
416 ST0RVÄLDETS KRONA
bli varandra lika som fyra svinfötter. Kristina kunde heller
inte plocka tillbaka i landets ficka, vad hon själv hade skänkt
bort som förläningar. Därtill behövdes en ny och starkare
hand, och hon visste, att den fanns på Öland. Trött på
svenskarna> hörde hon deras missnöjda mummel> och för
hennes sinne klarnade en lockande dröm> som växte till
otålig längtan. Varför skulle hon inte till sist också kunna
skänka bort sin egen tunga krona och jungfrulig och fri
framleva sina dagar bland snillen och lärda i söderns
marmorsalar! Bildverk och porsliner och böcker packades
in i kistor, som buros ut ur slottsrummen och sattes på
vagnarna. Nyfikna gissningar viskades i trapporna, och
frågvist folk omringade kuskarna vid hållstugorna. Var
det sant> var det möjligt, att drottningen verkligen tänkt~~
flytta bort ur sitt land?
De> som hade svårt att tro det, behövde endast knuffa
sig fram genom de skaror, som en solig junidag myllrade
på kullen utanför Uppsala slott. Under tronhimmeln i
rikssalen lyfte Kristina med egna händer den gnistrande
kronan från sitt huvud. När också hermelinsmanteln hade
näktats från skuldrorna, stannade hon på det nedersta
trappsteget i sin enkla vita taftklänning med en solfjäder
i 1handen. »Jag tackar den allsvåldige Guden», yttrade hon,
»som låtit mig födas av konungslig ätt och upphöjt mig
till drottning over ett sa stort och maktigt rike. Jag tackar
också de herrar> som under mina omyndiga år regeringen
förestått, och råd och ständer för deras trohet.» Slut--
ligen räckte hon handen åt Karl Gustav> som bar svartaste
sorgeklader, och ledde honom upp mot det bord bredvid
tronen, dar kronan låg och vantade honom. »Jag känner
nogsamt de höga furstedygder, som eder pryda»> sade hon.
»Det var på dem> icke på släktskapen, som jag hade av-
seende, da jag valde eder till min eftertradare. Den enda
tacksamhet jag av eder fordrar, är ömhet mot min mo der
och vård om' de va~nner och' tjänare, som jag i detta land
kvarlamnar.»
~T0RVA"LDE1S KRÖNA 417,
Några ömmar därefter ljödo koralerna från domkyrkan>
dä'r Karl X Gustav kröiites. iJnder tiden lustvandrade
Kris~;ina på ängen utanför staden med lätta och nöjda steg.
Hon kände sig stolt över det ovanliga för en droti-niiig att
gå o(~~h lyssna på klockringningen och kanonaden vid sin
egeri efterträdares kröning. Tårade ögon såg hon många>
och sent om natten, när hon åkte bort över slätten> hörde
hon plötsligt hovtramp bakom vagnen. Det var Karl
Gustav> den nya konungen, som ridderligt hade skyndat
efter för <(Lft en lång stund följa' henne bredvid vagns-
fönstret.
Hon lät säga till alla> att hon bara reste -utomlands
för att dricka brunn. Sedan skulle hon nog komma till-
baka. Men vagnen gungade i sina läderremmar snart
söderut mot riksgränsen> och med ett kallt och menings-
fullt leende såg hon slott och kyrkor skymta förbi mellan
skogsdungarna. »Äntligen fri !» tänkte hon, och hjärtat slog
fortare. »Ja> sitt ni vid era ölmuggar> ädlaste herrar, och
tumma skrytsamt på ert ben efter kulan> som ni fingo
vid Breitenfeld eller Lech. Och dundra> ni prostar> i de
erövrade predikstolarna. Jag skall ställa till med en mässa
efter mitt huvud. De gamla påviska lärorna äro rymliga
och vida mantlar> men här kan jag inte andas. Som
en stackars enfaldig nordbo> en kättare, kan jag inte komma
till de sydländska hoven. Nar paven halsar Gustav Adolfs
dotter, lovar jag> att hon redan skall vara döpt katolik.»
Vid gränsbäcken hoppade hon ned ur vagnen och
sprang ivrigt över till det danska området Här skyn.
dade hon att kläda sig till karl. Gränsle i sadeln sprangde
hon bort med susande fart. Värjan slog mot ridstöveln.
Manshatten och den yviga svarta peruken hettade om
- - - huvudet> och en tung bössa stack upp över axeln. Men
-det var en kladsel, som hon genast kande, att hon trivdes
`ned. Höljd av damm, svängde hon sitt ridspö, och följet
ar ibland nara att bli efter.
Sve"skarna. II.
418 STORVÄLDETS KRONA
Nu behövde hon inte längre träta med envetna råds-
herrar och skriva sitt ståtliga och klingande namii under
långtråkiga beslut. Världen låg öppen> och hon var en
fri man! Alla sorgerna voro bortkastade som en ut-
sliten säck, alla fröjderna i behåll. Nödens knaggliga bröd
behövde aldrig vankas, ty det försmådda Sverige var got
nog atL få skicka rikligt med gyllne underhMlspengar.
Kunde någon ställa bättre för sin lycka! Hon stod över
de lagar> som andra ödmjukt måste böja sig för och lyda.
Hon ämnade alltid förbli drottning och hedras som drott-
ning, men sitt rike förde hon med sig som zigenaren sitt
tält. Det var nu vart palats, där hon tillfälligtvis bodde.
Och över sitt eget hovfolk dömde hon på liv och död.
Hösten kom, och febersjuk lades Axel Oxenstierna där
hemma på sin sotsäng. Full av tacksam vördnad för den
mångbetrodda 1man, som så vist och trofast hade tjänat
sitt land, skyndade Karl Gustav till hans bädd och tryckte
en sista gång hans trötta händer till avsked. Då -han
slutligen stod framför åldringens kallnade lik> viskade han
tankfullt: »Lycklig den, som så levat; lycklig den, som'
så dör!»
Från Kristina kom det under tiden oupphörligt nyheter.
Svenskarna hörde, att hon levde i en yrsel av lustbar-
heter, var hon drog fram. Ofta åkte hon på samma vägar,'
där hennes fader med sin här hade tågat fram till kamp
mot påvemaktens föråldrade välde. Men nu var det inte
längre någon hemlighet, vad hon drömde om. Högt och
-öppet ville hon äntligen inför hela världen få visa, att
för henne voro frukterna av hans segrar utan värde.
På slottet i Innsbruck bad kommendanten henne höviskt,
iatt hon skulle välja lösen åt besättningen för den nästa
dagen. Hon betraktade från fönstret de snöiga alptop-
parna, som glodde i kvallsskimret, och gav honom till losen
samma ord, som Wallensteins soldater hade ropat vid
Lytzen: »Jesus, Maria!» När dagen kom, fördes hon med
stor ståt till hovkyrkan, bestänktes med vigvatten och tog
w - -- `
S~-oRv,~LDETS ]-JRONA 419
plats pa' el:t rött kläde. Ra-r `~~a~böjde Gust::--v Vasas ätt-
ling pœ~ ian rraktfuI~ kudde, såg r rela~en lugnt i ögonen och
lovade ii-Ii .-~`[ltid lyda p~'ll:~<1:n in Kristi st~ti'i~iåli:-ii:e på
jord en.
Hon fortsafte sedan ditt triumftåg genom Italien> och
Vid vallfa~itsorten Loretio fä'i~te hon på Mariabildens ht1vud
en krona av diamanter och rubiner.- I Rom höll hon sitt
intåg på en vit bäst, själs klädd hal som man och halvt
som kvinna med kort kjol> åtsittande livrock och en fjäder-
prydd kar] hatt på den gu]lockiga peruk-in. Under änd-
löst jubi-:'J fördes hon till Peterskyrkan och till påvens
fötter.
Skalder> konstnärer och lärda skyndade genast att
samlas omkring den snillrika drottniiigen utan land, häpna
över hennes kunsl~aper och bitande kvickhet. Mellan de
vittra tidsfördriven visade hon ibland siri karlavulenhet. På
Ängelsborgen grep hon en dag luntan och avlossade en
kanon, så :~ft kulan ~iög tvärs över hustaken och träffade
porten till ett palats. Emellertid ville hon också besöka
den franska konungen och pantsatte både pärlor och ju-
veler för att kunna uppträda med tillräcklig ståt. Då blev
hon på ett av hans slott en gång så vred på sin stall-
mästare> att hon utan vidare lät drabanterna sticka ned
honom med värjorna. En sådan gäst var inte nöjsam på
längden, och återigen måste hon bryta upp med alla sina
tjänare och hästar och vagnar.
Också till Sverige ställde hon sina färder, men där
blev det hårda och bittra ord. Den vithåriga ärkebiskopen
talade förtrytsamt om påvens sluga konst att locka till sIg
själar, men hon svarade: »1 goda herrar, jag känner påven
bättre än I. Han skulle inte ge fyra daler för alla era
själar tillhopa.»
k i a alats i Rom
Till sist stannade hon i sitt pra t g p
omgiven av sina böcker och konstskatterna från den gamla
borgen i Stockholm. Alltsom hon åldrades, och ryggen
kroknade, glömdes hon mer och mer eller fick hora skamt
420 STORVÄI:,DET-3 ]~R0NA
och smädelser i s~a'~llet för de forna lovsångerna. »IIon~ är
ikvinna !» sade påven med en axelry~kning, trött på hennes
besynnerliga nycker, och av allt gyck:<~i tog det hen~ie
djupast.
-- I Peterskyrkans krypta visas hennes grav under en
uppmurad och kullrig liten upphöjulng på golvet. Men
ovan i kyrkan reser sig ett högt monument till minne av
påvens seger och av den en gång så lysande och fir~~d~~
Kristina.
De flesta stormännen från hennes svenska dagar hade
då redan före henne gått ur tiden> och Stiernhielm hade fått
sin lägerstad i Sånga kyrka på Svartsjölandet. Mot slutet
av 1700-talet blev hans kista upptagen ur griften under
altaret och likgiltigt undanställd i kyrkans materialbod.
Det -är så svenskarnas dåliga sed att bryta gravens helgd
och fred och andra och flytta på allt i fädrens kyrkor.
Kistan var av koppar och sirad med två silverplåtar. Och
hör nu> vad sägnen mäler!
Det hände en gång, att kyrkans silver blev bortstulet.
När -kyrkoherden begynte att se sig om för att söka något
spår efter gärningsmannen> fann han, att också Stiern-
hielms kista var försvunnen. Genast steg han upp i sin
kärra och for i raskt trav till Stockholm för att gå om-
kring från guldsmed till guldsmed och fråga> om de hade
sett till det försvunna silvret. Bäst som han stod där
i en av bodarna> instövlade hans egen dräng utan att
marka honom och bjod ut gammalt silver.
Guldsmeden låtsade ingenting om. Varsamt började
han att förhöra drängen, som slutligen måste ut med den
svara bekannelsen, att han var den efterletade tjuven.
»Kistan»> berättade han ångerfullt, »den förde jag ut i
Hammarlottsskogen på andra sidan sjön Igeln. Där slog
i i jag sönder den, och bhejidiea%g$nt grov jag ned under mt%norn~~4
kunde aldrig mer hitta tillbaka till det stMle, dar han
hade g omt Stiernhielms ben.
ToR~ÄLDFTS' ~RoN~~, 421
I det största a- jorde~:~ tempel, där Kristi ståthållare
ännu har Sil'1 t~'~n bred-a id a] taret> fanii Kristina sin av-
lägsna grav. I villande skog sover den svenska skalden
koistens fad~~r under haUon o':-~-b ljung och sup-ande h-äd.
ÖSTERSJÖNS NYCKEL.
Vaktposterna andades i händerna och gnedo sina öron.
Det var härdade, ärehöljda veteraner, som fått skinnet
barkat och brynt under de äventyrligaste segertåg. Utan
att tröttna hade de följt Karl Gustav genom Polen, sovit på
frusna tuvor, försvarat sig med gevärskolven och vant sig
att blint tro på hans lycka. Nu stodo de på den jutska
stranden> och snön yrde som skum utefter de vågiga dri-
vorn~. Fast natten var mörk, kunde ögat rätt väl följa
marken och de vitklädda vidderna.
»Nyss fingo vi springa Östersjön runt ända från Polen
för att hinna hit»> brummade en av knektarna med en
blick bort i dunklet> där Lilla Bält låg igenfruset som ett
isfält. Efter att en stund med knuten hand ha slagit på
foten> som värkte och sved i den trasiga stöveln> fortsatte
han: »Då tyckte jag det var tungt att gno i leran med
musköten. Men nu känner jag> att det är ändå värre att
stå stilla. Pröva> den som kan !»
»Hade vi åtminstone en mugg het mjölk», svarade kam-
r aten och stam p ade upp en rundel i snön. »Det påstås, att
det är självaste kejsaren, som narrat danskarna att hugga
oss i ryggen med dct här kriget, då vi voro ute på annat
håll. Hur skall det sluta? Hur skola vi nu komma över
. .. . .. ..
-deras oar? Blidvader, ja, ga och vanta pa det, om du forst
bar sju pälsar att trä' på dig! Nu kan inte något skepp ta
dig hit. I mannaminne har ingen hört om en sådan vinter.»
Den andra böjde sig åter och gned nu med all kraft
a knan. »For tre dagar sedan gick strömfåran sa öppen
~e> att vattnet glittrade». skot h an ln. »Fry ser det inte
422 STORVALDETS KRoNA:
på ännu bistrare, ian du hälsa hern [j~I, mor. Men it:-i~!t
Hörde du något?»
Ett kommandorop ljöd ur töcknet> och vaktposterna
smällde genast ihop klackarna och kast~~~de musköten på
axeln. Trumpeter smattrade långt borta och fingo svar.
Hästar frustade> och rytteriet började redan sin farliga färd
iut på isen. Kanonvagnarna rullade tungt framåt i snön, som
fastnade på hjulen> så att de blevo oformIigt stora ,och
breda. Efterst k-om slutligen fotf olket och drog sig mer
åt sidan. De frusna förposterna fingo nu åter smaka, hur
det kändes att gå sig varma.
Småningom hade gryningen Iågat upp> och i vinter-
dagens ljus tågade hären över det vida sundet> som lik.
nade en havsvik. Ryttarna stego av sina hästar och spridde
sig. Till de farligaste ställena hade stockar och bräder
redan i förväg släpats ut. Vid vart steg kunde den kna-
kande och gungande spången brista. Först nä-r ryttarna
märkte, att de åter hade fastare is under fötterna, sprnngo
de på nytt i sadeln. Snart voro de uppe på andra stran.
den och i full strid med danskarna.
Karl Gustav ryckte under tiden framåt med v~nsfra
flygeln för att falla fienden i sidan. Ända från sin ungdom
hade han med tjus;ning läst om Alexanders och Cesars
bragder. Med hjärtat klappande av glädje såg han'> att
lyckan alltjämt följde den djärve> ty kölden höll i. Snön
och kolden, svenskarnas gamla bundsforvanter, tycktes ater
ivilja hjälpa dem och denna gången till Segrar> som de förut
knappt vågat drömma om.
Plötsligt nådde honom rop och jämmer, och han vände
sig häftigt. Isflaken rämnade och reste sig bakom honom,
-ocli en mängd ryttare och hästar brottades redan med virv-
larna utan att kunna frälsa sig. Också hans och det franska
sändebudets vagnar sjönko i djupet, och där stå de väl
-än med sina döda hästspann nere i leran på botten under
Baltets Vagor. Han skyndade da fram anda till kanten av
den stora vak, som blev så mångas grav> och uppmanade
STORV~LDETS KRONA 423
de sprängda leden att följa honom och kasta sig i strids-
tumlet på stranden.
Där måste slutligen danskarna sträcka vapen, och
framåt gick segertåget över hela ön Fyn.
Efter några dagar bredde sig emellertid för svenskarnas
ögon en ny> ännu vidsträcktare isöken, som i grådiset före-
föll nära på ändlös. Det var Stora Bält.
En afton satt Karl Gustav i Dalhems kloster och spisade
i godan frid. Hela bordet var fyllt av bägare> som voro en
fot höga, och hans hövdingar bredde ut benen och läto
sig väl smaka. Själv var han en mäkta lärd och väl-
fostrad herre. Men kriget hade blivit hans liv> och inte
bara vinet utan också medgången försatte honom i stor-
mande munterhet. I Polen hade det hänt, att han på tjugu
dygn inte gav sig tid att draga av kläderna> och han
kallade maklighet en $vår synd. Men på vilotimmarna ville
han känna sig som en soldat i tält och flitigt se botten
på bägaren. Femton furstesöner hade hos honom gått i
krigslära. I djärv skicklighet fanns inte hans like, och
överallt mötte han häpnad och beundran. Godmodigt och
av hjärtans lust bredde han också på med stora ord, när
han talade om sin makt. Då svällde kinderna och läp-
parna, och det blev raskt tomt i bägaren.
Som han nu satt där och ordade om nytt och gammalt,
insteg en smärt och kraftig man. Han hette Erik Dahlberg,
och det långlagda ansiktet var djupt tankfullt. Med sina
rena seder> sin kunnighet och sitt belevade sätt var han
urbilden för en äkta nordman. Det var alltid frisk och
sval luft omkring honom som kring en tall på ett högt berg.
Tänk> om han nu i kväll för en stund hade velat sätta
sig ned och berätta sina öden! Hur mycket skulle de väder-
bitna kämparna inte då ha fått lyssna till. Aldrig ryggade
han> om det gällde att förklädd smyga sig mitt in bland
`-~enden eller att en mörk natt klättra över en vall för att
an under en ritt insjuknade han i pesten och
rde halvsovande i feberyrseln sin häst till en djup skog.
424 STORVÄLDETS KRONA
Ibland steg han av och sträckte ut sig på marken för att vila
de värkande lemmarna, men han blev mer och mer så matt>
att han sedan var gång måste krypa tillbaka till sin trogna
häst. Slutligen kom han till en krog och blev bäddad på en
bänk. Han fick då höra, att en stackars fiskare satt och kla-
gade för krögaren över sin fattigdom och sina hungrande små
barn. Så gott Dahlberg kunde i sitt orediga tillstånd> reste
han sig på armbågen, lät väl förpläga den nödställde och
stack vänligt några mynt i hans hand. Dagen därefter föll
det sig så, att fiskaren kom tillbaka och fann, att krögaren
förskräckt hade burit den pestsjuka främlingen ned till stran-
den och där lämnat honom att dö i ensamhet. Fiskaren
bäddade honom i sin båt, täckte över den med seglet och
gömde den ute i vassen. Sedan kom han ofta igen till siri
välgörare med mat och förfriskningar och såg om honom.
I en hel månad låg Dahlberg halvt sanslös i båten, ända
till dess pestbölden brast, och han åter började kvickna till.
Fiskaren bar honom då hem till sin torftiga hydda av ler
och halm. När de hårda ryttarstövlarna drogos av, voro
fötterna alldeles svarta och så uppsvållda, att Dahlberg
aldrig mer trodde sig kunna gå på dem. »Det är för den
fromma främlingens skull, som Gud håller sin skyddande
hand över vårt ringa tjäll», stammade emellertid fiskaren
och hans hustru, ty pesten skonade alla under deras låga
tak, men spridde död i de andra stugorna. När Dahlberg
slutligen blev så frisk> att han kunde ledas till kyrkoga'rden,
visade fiskaren honom där den likkista> som han hade gjort
i ordning till hans begravning.
Ii;; För en sådan man fanns det inga faror> och med lugn
jag måttet på isens tjocklek», sade han klart och beslutsamt
och visade en käpp med djupa skår. »I kompani med åttio
Ii ridande östgötar har jag varit ute på Bältet ända till Lå-
land och som bevis plockat med mig hem ett par danskar.»
Karl Gustav slog händerna samman. »Nu, bror Fred-
rik», utropade han och såg i tankarna redan den danska
u
&rcRvA"IDFTS K'Ifl\~A 425
konun g' e n `framför sig,- »nu skola vi talas vid på god
svenska!»
Hästarna blevo i hast förspända> och med Dahlberg
vid sin sida åkte Karl Gustav i raskt
nämsta krigsherrarnas kvarter i Nyborg.
trav till de för-
Klockan var två
på natten, och det började betänkligt plaska till tö vid knu-
tarna. Yrvakna gnuggade sig herrarna i ögonen, gäspade en
stund och mätte Dahlberg med missunnsamma blickar.
Wrangel, riksamiralen, hörde inte till de rädda. På
bryggan vid Lech, där Tilly stupade, hade han prövat sin
första stora dust och sedan under Kristinas dagar fört hela
håren. Storrik hade han blivit på byte och längtade efter
mer. Han visste, att där på Själland, i hjärtat av Danmark,
fanns det både silver och guld. Dit gick vägen nu över Lå-
land, och där låg Köpenhamn. Men han satte ut den långa
hakan och lade armarna i kors. »Det droppar från taket»>
sade han strävt. »Möta vi en tövädersstorm ute på isen, få
både kung och knektar där en grav utan kors. Den, som är
nog dumdristig att pråla med så galna råd, skall sedan bli
en utskämd pratmakare i alla sina dagar.»
En av herrarna bredvid honom rättade på den svarta
sidenkalotten och lade handen mot sin tunna kind. Hans
ögon irrade opålitligt över rummet, trötta, matta, liksom
utan inre glans.
på brutet språk.
»Hör på, min goda Dahlberg», sade han
»Så sant jag är en danskfödd ädiing och
heter Korfits Ulfeld> det här är dårskap. Behöver jag
påminna om, att jag inte för ro skull flydde från gård
och grund allt för ett kungapar> som missaktat adelns rätt.
Adeln, det är friheten. Jag önskar, att jag hade hela
Danmarks land i -mina händer som en näsduk och kunde
riva det mitt itu. Och ändå säger jag: Gå till kojs> min vän,
och dröm inte om att föra hären över ett töande hav!»
ade åt de båda herrarna att läxa upp Dablberg för
,1`,, Missmodig och- bjöd Karl Gustav godn,att och
obetänksamhet. Nedslagen och bedrövad gick också
426 STORVÄLDETS KRONA
Men då han lade ifrån sig värjan och begynte att
knäppa upp rocken, kom en andfådd drabant och viskade,
att han genast skulle följa honom tillbaka till konungen.
Karl Gustav hade inte fått en blund i sina ögon. Just
i det vågsamma hade lyckan ständigt varit honom huldast.
iTvekan och övermod stridde i hans krigarsjäl, och upp-
-hetsad av sina tankar> halvsatt han i sängen mellan de
-omkastade kuddarna. Nattmössan låg slungad långt ut på
-golvet. Hans duvolika ögon och den smala pannan under
det benade håret påminde i förstone nära nog om en kvinna.
Kring armen hade han en binda> en fontanell> som skulle
draga ut osunda vätskor. Men så gjorde han ett stolt kast
med huvudet, och ljusskenet föll på hans breda under-
ansikte. Ur den öppna skjortan framskymtade hans bröst
och ena skuldra som kullriga klippor, och de utskurna
små jättarna på sängstolparna sågo ut att hålla honom
sällskap som goda kamrater. Han makade ljuset åt sidan
och betraktade Dahlberg. Nu flög duvan sin kos> och det
ljungade under ,ögonbrynen. Två folks öden lågo i den
stunden och darrade i hans hand.
»På ditt samvete !» sade han strängt. »Tala upprikligt.
Kan du föra oss över?»
»Därpå vill jag våga mitt huvud, fast det är litet värt»>
svarade Dahlberg. »Jag skall föra arm‚n över, vore det
också tre gånger ;hundra tusen man.»
»Du skall ock så göra !» utropade Karl Gustav som i
en ingivelse och kastade täcket åt sidan. »Du skall få
föra oss över. Jag vill i Herrans namn våga försöket, vad
Wrangel och Ulfeld så än må säga.»
Dahlberg skyndade ut> och det blev steg och rassel
i trappor och dörrar. Men när Wrangel om morgonen fick
spörja> vad som skulle ske> gick han uppbragt fram mot
Dahlberg. »Skam få eder> som bringar hans majestät från
- både krona och' spira!» dundrade han. Och med förtrytel-
sen blandades avund mot den, som hade lyckats att få
konungens öra.
428 STORVÄLDETS KRON~~
»Nej> som en redlig man skall jag hålla mitt löfte»,
svarade Dahlberg och red bort.
Mörkret rådde ännu, når rytteriet begynte att rycka
ut på det snötäckta havet. Den söndertrampade och våta
snöi1 steg högt upp kring hästarnas ben, och de eftersta
måste vada sig fram. Det var tyst och öde därute> och
vid sidan sträckte sig den tomma synranden. Ingen av
manskapet visste, hur länge det ännu fanns fast is under
idet plaskande och stänkande vattnet. Fram på dagen nådde
de hungriga skarorna äntligen Langeland> och trumpeterna
blåste till rast. Men kölden hade friskat i och förvandlat
både mat och drycker till hårda klumpar, som måste bultas
sönder med yxor och kolvar. Vin och öl smakade som is-
vatten. Det var rätt i Karl Gustavs smak, när han var
ute bland faror och inte längre satt vid sin kungliga taffel.
Då den värsta hungern var stillad, steg han upp> ty
ännu återstod det farligaste vågspelet. Framför honom
låg det bredaste sundet> och det var fem fjärdingsväg över
till Lålands strand.
»Nu, Dahlberg»> sade han glättigt, »skall du hålla ditt
ord och visa oss vägen!»
Dahlberg svingade sig då återigen upp i sadeln> och
som en svart prick syntes han snart i försvinnande fjärran
framför den buktande långa raden av soldater. En stund
dröjde konungen och betraktade i fjärrglaset hans modiga
färd. Sedan skyndade han att följa de andra. Ännu djupare
blev nu tystnaden> och februarisolen borjade smaningom
att sänka sig och guldfärga skyarna> men långt innan skym-
ningen ännu hade brett sig, förkunnade ett aviägset jubel,
att Dahlberg hade infriat sitt ord. Bragden var fullbordad.
Svenskarna stodo pa Lalands mark. Wrangel trodde knappt
sina öron, då han fick ilbud att komma efter med fot-
folket.
En trumpetare red helt käckt fram tiU~öns lilla f~i~8trn'ng
och uppmanades besattningen att giva sig, men kommen-
danten bad honom att dra for p ocker i Vid midnatt
STORVÄLDET.S 1'RONA 42<)
märkte emellertid svenskarna, att en mängd `!anternor
komma' v:~nk~inde över fältet. `Det var bcrgare> som in-
funno sig för att dagtinga> och morgon:in da~refter måste
komma `n dariten vackert sticl:<'~ fi.an'i med fä stni ngsnyck~~:~in.
Sedan gick det lätt för svenskarn:~ att tåga i)~'~~<~r~-
mindre sunden ända till Själlands sydspets.
Här närmade sig en släde med några sändernän> sotn
ville underhandla om fred. De stirrade bestörta> ty minst
av allt hade de väntat att redan träffa l:~onungen på Själlands
jord. :i>Gud har visat mig vägen»> sade hari> full av svallande
trots. »Han byggde mig en bro, och jag kunde inte annat
än gå över.»
Snön låg i drivor> höga som hus> och sändemännen
sparade inte på varnande förmaningar. Framåt gick ändå
alltjämt marschen> fast folket hade svårt att bana sig väg.
»Giv oss blott tre dagar !» bådo sände männen, när de åter
hunno upp konungen. Men han svarade: »Ej tre timmar.»
Framför honom flydde de förskräckta lantborna in bakom
Köpenhamns vallar> som länge hade stått så förfallna, att
det växte buskar och träd mellan de nedrasade stenarna.
Fredsmäklarna brukade mötas i ett rum> som beboddes
av en svensk. En gång> när några av de danska herrarna
kommo in> låg han bakom de hop dragna sänggardinerna,
utan att de märkte honom. Han hörde då> hur de viskade,
att de skulle gå med på alla Karl Gustavs hårda fordringar.
Inga främmande eller fientiig'a flottor skulle längre släppas
in genom sund eller balt> utan de tva folken skulle knyta ett
nordiskt brödraförbund. Bornholm, Blekinge, Skåne, Hal-
land, Bohuslän> allt voro danskarna beslutna att lämna
honom. Först vid frågan om Trondhjem ämnade de låtsas
alldeles omedgörliga i det langsta och stiga upp fran sto-
larna.
Om en stund gingo de sin vag. Men nar det sedan
blev tal om Trondhjem, visste Karl Gustavs medlare be-
sked. Strax som danskarna reste sig, skot han ocksa till-
baka sin stol liksom for att ga. Da satte sig de forvanade ~`-`i:':'
-l i- J
ii,, F, i,, F, `i,
430 STORVÄLDET~~ KRONA
danskarna igen och lovade att också i det stycket villfara
hans begäran. Det oförglömliga fredsslutet undertecknades
slutligen i Roskilde> och när den danska rikshovmästaren
fattade pennan> suckade han: »Att jag aldrig hade lärt mig
skriva !»
På lustslottet Fredriksborg tändes vaxljusen i kristall-
kronorna- och vid det lysande g~stabudet satt Karl Gustav
som gäst. Korfits Ulfeld fick färg i kinderna> när han såg
sitt forna kungapar och sitt hatade fädernesland i en sådan
förödmjukelse. Men konung Fredrik och hans stolta gemål
dolde sin djupa bedrövelse och visade Karl Gustav all
heder> och ingen blottad avoghet störde de fester, som ett
nästan krossat folk gav för sin besegrare. På kung Fredriks
jakt seglade han över till den skånska strand> som nu
var hans> och som väl alltid hade tyckts ämnad att höra
till Sveriges jord. En upprest sten på en skog eller vid en
bäck betecknade inte längre landamäret. Havet med sin
vida yta var nu gränsen.
Ändå blev det ingen tanke på vila, och innan bok-
skogarna ännu hade gulnat för hösten> gick det ett fasans rop
över Själland, att svenskarna oförmodat hade landstigit på
nytt. Vad hade då hänt> eftersom bröder på det sättet över-
föllo bröder? Till den frågan visste Karl Gustav svar, och
rösten darrade av brusande harm. Varför hade han förr
tågat genom Polen? Det var för, att genom nya e,rövringar
betrygga> vad de forna långa krigen hade vunnit, och göra
Östersjön till en havsvik med svenska lydländer utefter alla
sina kuster. Men holländarna brukade där kryssa omkring
med sina handelsfarare. De hade liten hag att bli ute
stängda, utan tacklade redan upp en flotta för att falla
honom i ryggen> men den hjälp, som danskarna hade lovat
honom> fick han vänta på. Karl Gustav var för mycket
krigsbuss att inte genast slå till i vrede utan att tänka på
sina egna fredsloften. »De tro inte pa oss och inte heller
Vi på dem», sade han och blåste me-d läpparna. »Vad
hjälpa oss då alla broderliga försäkringar? Jag skall
5TORVÄL]~ETS KRONA 431
föra bort hela deras stursk--~ adel till Ingermanland.
Den svenska kronan skall jag bäi'-a på `hirvudet> men den
danska skal], stå nedanför på ett bord. Förståii I, mina
herrar Jag skall göra Danmark oc]~ Norge till mina pro-
vins(r och Sundet till östersjöns -i -s. Ny:~eln> dam bär jag
som en god husmor för framtiden här vid b-iJtet.» Han slog
på värjan, så att de-i klirrade.
Hans skara var fåtalig, inE~ var man tycktes honom
lika god som en hel skvadron. Och ändå förde han den
blott långsamt framåt> han som annars med sådan hetta
törstade efter strid. Det var, som hade med fredsbrottet
en ond ande förlamat hans steg. »Min kloka Dahlberg har
redan varit i Köpenhamn och spejat»> sade han, full av
trotsig lust att utmana alla de fiender i Europa, som nu
hastigt växte ur jorden. »Vallarna ligga ännu styckevis
nedrasade och kanonerna utan lavetter. Löpgravarna äro
uttorkade, och den lilla besättningen duger inte till annat än
att stoppa en tobakspipa.»
När han red fram på höjden utanför Köpenhamn,
möttes han emellertid av ett flammande eldhav. Danskarna
hade själva stuckit sina förstäder i brand. »Löpa vi genast
till strids», förklarade den aldrig rådvilla Dahlberg, »åtager
jag mig att med hästar och vagn åka framför de stormande
över både gravar och vallar rakt in i staden.» Men gene-
ralerna stodo oeniga och liksom Karl Gustav slagna av
tvekan. »Rovfåglarna från Norden äro åter över oss»>
ropade danskarna, och konung Fredrik lovade att hellre
än att vika dö i sitt rede.
talt, dar han bodde dag och natt,
På vallen syntes snart det
och oforskrackt gick
han omkring bland de vinande kulorna. Var husvärd
försåg sig med ett kar vatten och en våt oxhud för
att kunna släcka lågorna, om svenskarnas fyrbollar
skulle råka att tanda eld pa taken. Gatorna blevo ode,
ty alla skyndade till vallarna m ed sp adar och skott
4~~rror för att hastigt sätta dem i stånd. Adelsherrar, stu-
ùnter, köpsveuner> gesäller, alla arbetade med samma
432 STORVÄLDETS KRONP~~
iver> och till och med kvinnorna> som kommo ut med mat--
säckskorgarna> hjälpte sina män att bära jord.
Vad det led, närmade sig trettiofem holländska skepp
mot Sundet för att undsätta danskarna> och Karl Gustav
skyndade till Kronborgs slott. Dä,r stod han harmfylld
och orolig på vallen ovanför de piskande vågorna> och uppe
i slottsfönstret syntes mellan hovfruntimrens lockiga huvud
det bleka ansiktet av hans gemål, Hedvig Eleonora. Hon var
van att höra krigsbuller> men i dag tyngdes hennes sinne
-av dystra aningar.
Blåsten friskade i> och för förlig vind styrde den fient-
liga flottan mot den svenska. Att lita på sin arm och äntra
vart skepp> som kom nära, det var svenskarnas sätt att
strida. Den> som inte kände sig stark nog, kunde lika gärna
stanna på stranden. Karl Gustav kramade fjärrglaset> ty
vad han såg gav honom i början gott mod> men nedslog
småningom hans hopp. Höstsolen hade nyss höjt sig över
Vattnet och blänkle i glasrutorna på fartygens höga
akterbus. Var skeppsstäv hade en rikt förgylld bild av
något sjötroll eller en bevingad och hjälmbärande krigs gud>
och de pekade blodgirigt framåt med sina treuddade spjut
`eller utsträckta händer. Det var omkring åttio seglare->
som drabbade samman> och ensamt från den svenska sidan
utslungade inemot två tusen kanoner sina förödande blixtar.
Rökringarna svängde i luften som över en stor tobaks-
pipa. Wrangel förde befälet över svenskarna> och med
skummande fart gick hans ståtliga amiralsskepp fienden
till mötes. Höljd av blod> stred den ena av de holländska
underanförarna slutligen på knä> och då han tvangs att
lämna ifrån sig värjan> föll han ned och dog. Flaggan
på hans fartyg ströks av svenskarna> men i nästa ögonblick
sjönk skeppet i böljorna.
Den hollandska overamiralen var brnt,en av gikt liksom
nästan alla äldre krigare på den tiden. Det kom sig inte
bara' av de ständiga strapatserna, utan än mer av gästa-
bud en och de många bägarna> som alla skulle vara med
STORVÄLDETS KRONA 433
om. Han kunde inte stå> utan s-att på däcket i en länstol.
Men från den ledde han sitt folk. Salva efter salva smatt-
rade från de bolmande gluggarna mot det svenska amirals-
skeppet> och med sönderskjutet roder måste det till sist söka
skydd under Kronborgs kanonmynningar. Från vallarna F
rullade en oavbruten åska, men kulorna fräste över våg-
toppar och vrakspillror utan att nå fram, och fiende-
flottornas segel gledo förbi mot Köpenhamn.
Vintern kom småningom med sin snö, och utanför
Köpenhamn huttrade och fröso svenskarna i sina jord-
kulor. En natt blev det stark snöyra> och då ryckte de
till storms. För att inte synas drogo de över sig vita
skjortor och bundo sedan halmvasar om hatt och arm
till fälttecken. Sjungande drogo de åstad, men den eld-
krans av flämtande kanoner> som snart tändes kring hela
Köpenhamn, bebådade> att de voro väntade. Hovherrar,
studenter och holländska matroser stridde på vallarna sida
vid sida. Stockar och stenar vältrades ned på svenskarnas
stormstegar, och kvinnorna buro upp kittlar med sjudhett
vatten, som de hällde över dem. Mellan döende och döda
fortsatte de en rasande kamp i löpgraven, ända till dess de
slutligen åter måste vända om till sina jordkulor och kojor.
Blod droppar färgade deras steg i snön, och bakom i gry-
ningen dånade glädjeskotten från den räddade staden.
Att stifta fred blev nu ett önskemål för statsmännen i
Europa, men Karl Gustav ville inte nödtvunget sticka sitt
svärd i skidan. Först skulle det återfå sin forna glans.
Hårda domar fick han höra. Och han blev kallad löftes-
brytare och fredskränkare. Fienderna ropade till varann,
att han hade fläckat sin krigarära. Förbittrad över sina
motgångar> begav han sig till Göteborg för att rådslå med
ständerna. »Det finns»> sade han, »ingen längre, som vill
känna sin häst samman med
i Sjukt var hans blod redan förut, men nu kommo feber
frossa, och läkarna hade svårt förmå den arbetsivriga
nnen att st<~nna i sovkammaren. Krämporna växte, och
Svenskarna. II.
434 STORVÄLDr',TS KRONA
han satt mest i sin länstol. »Jag har inte> som jag bort>
alltid kunnat sköta Sveriges inre v?~rd»> sade har~, (lå han
kände, att livskrafterna slocknade. »Men aldrig ha-r jag
skytt vakor eller arbete> faror eller `1)1 t~~yrn:ner, hetta eller
frost, hunger eller törst.»
När han var död> sveptes han> som det tillkom dei~
oförtrutna kungakämpe> som hade burit storväldets krona.
Han kläddes i en purpurdräkt> i händerna sattes äpple ocb
spira> på huvudet en krona> och vid sidorna lades svärd
och nyckel, allt av guld. Framför liket bars en svart sorge.-
fana> och med stor ståt fördes det under pukslag till Rjddar--
holmskyrkan i Stockholm.
Dahlberg förblev sedan alltid en av landets dugligaste
män> och den på krigsbyte rika Wrangel fick l~'ira> att
fredens värv kunna vara lika svåra att sköta som någon--
sin krigets. Korfits Ulfeld fortsatte att ömsa fädernesland.
I Köpenhamn nedrevs hans hus till grunden, och på den
uppröjda platsen restes en sten med påskriften: »Förrädaren
Korfits Ulfeld till evig blygsel och vanära.» Fågelfri, för-
klädd och ingenstädes trygg, irrade han omkring med sina
söner och utgav sig för deras lärare. Han dog slutligen i
en båt på Rhenfloden> och det blev sagt> att sönerna i
hemlighet jordade hans kropp under ett träd på stranden.
Tideu ilade> och många vinterstormar kastade in sin snö
genom gallergluggarna till det valv> där Karl Gustavs för-
silvrade tennkista vittrade och mörknade. En gång fram
på adertonhundratalet skulle vid Mikaelitiden några arbeten
utföras i den minnesrika gravkyrkan. Bland de arbetande
var en modellor> som falskeligen hade tagit sig det gamla
adliga namnet Drake. Vid ett tillfälle> när han för en stund
var ensam> smög han sig då ned i valvet.
Där upplyfte han det tunga locket något litet vid ena
ändan och kilade sedan under med ett vedträ. Sedan stack
han in handen i det morka gapet. Forgangelse och mull> det
är slutet på all jordisk härlighet, och där låg nu den forna
konungen i fuktVåta trasor som den armaste av tiggare.
STORVÄLDETS KRONA 435
Den falska ~delsin,aunen trevade b]~and de önderfallna
lämningarna> o~:I) småningom le ade han fram dec gyllne
nyckeln> spiran och svär&~fästet. Han knöt u allt i en duk
och göm.de så tjuvgodset hos si-n ~or> er skomakaränka i ii
på Ladugårdslandet.
Eff~er några dagar bad den fattiga kvinnan en åkar-
hustru att få låna ett besman för att väga några ovanliga
saker. Till sin bestörtning fick åkarhustrun därvid se en
guldnyckel> som var så stor, aft den kunde ha passat till
himmelrikets port. Den falska adelsmannen fortsatte emel-
lertid, som han hade börjat> att stjäla i Riddarholmskyrkans
gravar och lät till och med göra sig en prydlig helgdags-
väst av ett stycke sammet> som han hade ryckt loss från
en av kistorna. Den förfärade åkarhustrun förmådde likväl
inte bära på sin gåtfulla hemlighet> utan gick till en polis-
man och berättade, vad hon hade ~eft. Likplundraren blev
då gripen och fick sitt straff.
På det viset kommo dyrbarheterna åter till rätta. Den
nyckel, med vilken den tionde Karl i sina segrars mid-
dagsglans hade längtan att få vrida om låset till östersjön>
förblev däremot en nordisk kungadröm, som aldrig fått
verklighet.
NU FY'l ll,~S %`~RoNANS B-()DAR 437
lä'ten~ `och dyrbarheter> och i sakristians kista förvarades
den brudstass av förgyllt silver, som an i dag blir buren,
var gång det firas bröllop på Visingsö.
Då barnen tröttnade att höra på de äIdres samtal>
sprungo de ned till stranden och letade upp vackra små
V. färgglänsandc stenar till armband åt nådig grevinnan. På
en mils avstånd kunde de se land, och där låg allt höljt
i snö> men på Visingsö regnade det helt mjukt och lent.
NU FYLLAS KRONANS BO DAR
VID LÄXBOKEN.
Vinterstormarna hade malt sönder Vätterns is till vassa
nålar, som gungade och ras sIade på vågorna. Sedan veckor
hade det varit omöjligt att komma över från Visingsö till
fastlandet med något båtlag. Alla nyheter hade frusit in>
och det kunde ha blivit både kungssorg och krig> utan att
öboarna fått veta något därom.
»Ack> jaja> det är bäst så»> suckade gummorna och
rättade på sina bindmössor. »Från fastlandet kommer det
bara tjuvar och odådsfolk. Trivsamt har bara den, som får
vara i fred.» Karlarna tyckte om sådant tal> ty de kände
sig förbehållsamma och misstrogna mot alla> som inte levde
och bodde på Visingsö> men sinsemellan voro de helt prat-
samma. »Fastlänningarna `äro skälmar allihop> ja, ack ack !»
pustade de> belåtna med sin ensamhet. Och så hängde de
vadmalsrocken och den bredskyggiga hatten på spiken och
bredde ut benen med de blå strumporna framför brasan.
Mycket var det också att språka om, både sägner och
skrock. Gåtfulla gångar och grottor fanns det under jorden
på deras o,~~> och gamla gravurnor och svärd vändes ofta
i dagen av plogen. Dörren till kyrkan var fullsatt med
järnnaglar, ~midda av ett spjut> som trollen en julenatt
hade slungat efter en ryttare, och innanför under valven
fanns det mer att se> än någon kunde hinna med på en
hel timme. Där skimrade och glimtade märkvärdiga be-
Där växte valnötsträd> och där plockades om sommaren de
präktigaste stickelbär och rödpäron. Deras ö var ett litet
avstängt paradis, som helst ingen främling borde få trampa.
Förr hade konungar haft sin boning p- ön och därifrån
styrt hela Sverige. Nu regerade nådig greven därifrån över
sexton socknar som Sveriges rikaste man. Det blev redan
berättat, då vi talade om Kristinas dagar> hur det var
brukligt att slösaktigt bortskänka kronans mark till för-
läningar. Därigenom kunde så stora jordagods hopas kring
en enda herre. Nådig greven trodde också fullt och visst>
att hans ätt ännu i långa tider skulle besitta den vackra
ön> och överallt hade han låtit rista eller måla sitt namn.
»Per Brahe» stod det inhugget på otaliga minnesstenar ut-
med vägarna. Vart man såg mot portar och valv, fick man
läsa »Per Brahe» och »Per Brahe».
Nu befann sig na;.dLg greven som bäst i Stockholm>
där han satt bland de förmyndare> som hade att sköta
riket åt Karl Gustavs lilla son> den elvte Karl.
En natt väcktes byfogdarna emellertid av ett sjungande
låte utifrån sjön. Det var Vättern, som lade sig med fast
is, och det hände inte alla år. Fogdarna sträckte på armarna
och gäspade> men så måste de kvickt upp ur sänghalmen
och tuta i sina lurar> så att det varnande ljöd från by
till by. Begynte isen väl att bära, då var det slut med
i,iden. Karlarna skyndade därför att samlas och rådslå
hur de nu skulle kunna hålla sin kära fäderneö fri för
ont från fastlandet. På gammalt välbeprövat vis allt
438 ~1J l-""Lr,AS KRi~\'~&NS EOD~R
från forna orostider utställde de att `~egyuna n~~d ung-
domen som natt-akter.
Nu föll det sig så> att Per Brah< hade inrättat en
skola på ön> ty han var en välmenand~~ och god husbi' nde
för sitt folk och en vän av upplysning. Han hade till och
med rustat skolan med eget tryckeri. Var morgon på slaget
fyra väcktes djäknarna. Skolan var inrymd i en uråldrig
kyrka> och där blev det för de morgonkrya gossarna att
elda och tända ljus> så att läsningen kunde börja klockan
fem. I vapenhuset satt den lägsta klassen och förhördes
utantill i katekesen. Nästa klass hade sina bänkar i mitt-
skeppet, men i koret läste rektor själv med- högsta klassen.
Och där talades det latin. Det var ett stim> så att en ovan
åhörare kunde bli yr i huvudet, ty stundom satte alla till
och pluggade högt på en gång. »Ba ba ba> bi bi bu!» ljöd
det i allmänt sorl från porten ända upp i koret. På fri-
timmar fingo de till omväxling emellanåt under allvarlig
psalmsång sitta och binda de ris, som sedan till god bätt--
ring skulle dansa på deras egna ryggar, när så behövdes.
Det hände då en morgon fram mot gryningen> att en
av gossarna kom en hel timme för sent, och andfådd stan-
nade han vid dörren. Allt var sig likt i den lilla kyrkan.
Färglagda kartor hängde på väggarna> och under vit-
kalkningen i valvet framtittade
ålderdomligt och stelt målade
som genom ett vitt dis
helgon. Deras skäggiga
huvud förblevo ständigt lika bistra utan att kunna draga
på munnen> fast det annars var lätt nog för den, som råkade
iatt se mot den ena bänken vid sidan om koret. Den kallades
åsnebäuken. På den sutto> skamsna och långa i ansiktet>
de piltar, som hade slarvat med läxorna, och var och en
av dem bar en papp ers m össa med en mMad åsna.
»Du har försovit dig !» ropade mäster Efraim till gossen
nere vid dörren. Mäster Efraim var en ung> smalaxlad
lärare med slätkammat hår, och genom att gå ned och hårt
gripa gossen i armen och leda honom in i sakristian av-
klippte han liastigt hans betraktelser. Därinne förvarades
NU FYLLAS KRONANS F;ODAR 439
skolans åtta hundra böcker> men det var nu inte fråga
om bokryggar. Genom en liten tittglugg i den järnbeslagna
dörren kunde de andra förväntansfullt se allt> som till-
drog sig. Det kunde inte bli någon avbasning nu genast, det
visste de. Den sparades alltid till veckans sista dag och
gavs då med stor högtidlighet, alltmedan kamraterna stodo
omkring och återigen uppstämde en dyster botpsalm. Men
till en påminnelse om vad som väntade> tog mäster Efraim
ned ett av ris en> som hängde under lyktan, och fast det
var gråkulet och kallt> kände- den försumliga skolgossen>
att det fanns ett ställe under hans, bockskinnsbyxor> där det
redan i förväg började hetta som en hel eldbrasa.
»En hel timme har du försovit dig !» upprepade mäster>
och det tycktes honom> att mycket hade han upplevat, mep
väl knappast något så drumligt. Att sätta till lipen var inte
lönt vid tanken på en i allo så nyttig och hälsosam tuktan.
Det visste gossen. Men knäna böjde sig och darrade, och
hati knäppte händerna. »Var beskedlig, mäster, och låt
mig få tala ut»> bad han stammande. »Jag har i natt gått
vakt bland de andra> och. . .»
Han viskade något i örat på mäster. Genast tog mäster
ett långt steg baklänges och kastade ifrån sig ris et. I en
blink stack han sin hand genom lyktans grep e och skyn-
dade ut i vapenliuse> och upp i tornet.
Överst var ett platt tak> från vilket stjärnbilderna bru-
kade utforskas. Därifrån var vid utsikt över den isbelagda
sjön, och högt på fastlandets branter tronade grevens lilla
lustslott Brahehus. Länge hade där varit mörkt, men nu
strålade fönstren som en ljuskrans. Mer behövde mäster
inte veta, utan begav sig med svindlande fart tillbaka utför
den branta trappan. »Det lyser på Brahehus», ropade han.
»Hans höggrevliga nåde> vår riksdrots> har kommit hem
från regeringsbe'styren i Stockholm. Fort, fort, alla från
bänkarna! När som helst kan han vara här.»
Om en stund stodo alla djäknarna uppradade vid Vi-
singsborg, där kanonerna redan började dundra och slunga
-7'
440 NU FYLLAS KRONANS B0DAR
rök mot den uppgående solen. Hela befolkningen på ön var
exercerad till grevligt garde> och dörren till rustkammarcn
gnisslade nu oavbrutet. Knektar och livdrabanter ordnade
-sig i två led vid hornstötar och trumslag> och omgiven air
iryttare närmade sig slutligen Per Brahe som en konung.
Hans släde svängde in genom portvalvet i den y[tre
vallen. Där ledde järndörrarna till fängelser> ty greven liade
domsrätt över sina öboar. Slottets trappgavel sprang brant
i höjden, och i nischerna åt borggården blänkte förgyllda
och lagerkransade bilder a- grevarna Brahe. Allt sam-
lades i den tanken> att deras ätt i århundraden skulle be-
sitta ön. Vidsträckta trädgårdar med karpdammar och över
två tusen fruktträd omgåvo slottet. Uppe i salen stod den
grevliga länstolen u-nder en himmel med fjäderbuskar.
Fast greve Per inte själv hade någon son> tyckte han sig
kunna se framåt i tiderna, hur ättling efter ättling av hans
släkt steg upp och satte sig i den stolen.
Nöjd att vara hemma, gick han några slag över golvet.
»Borideståndet börjar att bli uppstudsigt vid riksdagen»>
sade han. »Det begär att få underrättelser om viktigare
statsärenden. Det låter, det, men smeker du bonden, så
slår han dig. Nej, vi av högadeln äro de enda> som kunna
styra både kungar och bönder, så att frihet och upplysning
få råda. Det är förmätet att kalla oss för undersåtar liksom
de andra. Och vad är det för laglöst tal> att våra förläningar
helst borde övertagas av kronan. Tag hit skrinet med mitt
testamente! Jag vill diktera ännu någ?a bestämmelser för
att trygga mitt Visingsö mot alla stormar.»
Som slottsskrivaren var borta> blev det mäster Efraim,
som fick sköta pennan. Då han ögnade i testamentet, såg
han> hur förtänksamt allt var bestämt in i det minsta,
till och med hur de regerande grevarna framdeles med
sorgefanor skulle föras till den praktfulla familjegriften i
kyrkan. Där stod redan på gravvården greVe Per ut-
hugg en i sten, alldeles som han gick och var med små
442 NU FYLLAS KRON NS BODAR
mustascher och kloka ögon och fridsamt uttryck över siri.a
drag.
»Mäster», sade greven plötsligt och stannade framför
bordet. »Nu skola vi komma ihåg min skola med riklig i
gåvor. Säg ut> hur går det med skolan?»
»Nådig herr greve», nästan viskade mäster och ska-
kade bekymrat sitt långa hår. »Åsnebänken står sällan
tom. Och ris biter inte alltid på de Iata.»
Per Brahes åldrade ansikte livades av en godlynt skälm-
aktighet> och han knep mäster meningsfullt i kinden. »Du
har en skön handstil, mäster Efraim», sade han, »och jag
behöver en ny skrivare. Du skall följa mig, då jag far
tillbaka till Stockholm. Där skall du få se, att det finns
en pilt i Sveriges land, som är ännu Iatare än alla ti?I-
sammans i IIela din skola.»
Mäster skyndade sig att tacksamt kyssa hans hand fast
utan att kunna gissa, vem det månde vara> som han menade.
Efter en tid blevo slädarna emellertid åter förspänd~
och så gick färden till Stockholm.
En dag blev mäster där skickad upp på slottet med ett
barskt förmaningsbrev från greve Per till de två rådsherrar>
som skulle sitta 1och övervaka den unga konungens läs-
timmar. Vävda tapeter täckte de höga väggarna, och mäster
kände sig förlägen i de stora gemaken. Slutligen kom han
till en dörr, som stod på glänt, och han hörde djupa snark-
ningar. Villrådig sköt han upp dörren jämnt så mycket, att
han kunde sticka in sitt smala huvud.
Framför de igenslagna böckerna på bordet stod en
smärt och rödblommig gosse med en gåspenna bakom örat
och lektc med några små träsoldater, som han plockade
upp ur fickorna. Det var den elvte Karl. På andra sidan
-satt läraren med armarna i kors och blundade och drog
-långa timmerstockar, och peruken, som var en halv aln
hög> gled sakteliga bakåt på nacken.
iDen unga konungen. gick fram till. mäster och strök
honom under näsan med gåsfjädern. »Tag hit brevet> som
NU FYLLAS KRONANS BODAR ~i43
du stli.- och ~ramar!:' befallde ha -. lågni:';i'][t. `~4er när can
skull ~ sta'r~~ igenc ;n utans' `riften> s~;~nt(,s dEt: att h-<~ n var
klen i att l;Lsa, ty det gick l$. agsa~~[ c c] L kna ~,gli :: [. »Ja-~3å,
rådsherrari-ia!> fortsatte hin slutligen. »Det var gäst'~bud
i natt> vet d.u väl. Därfo~-r voro de trötta och ha ~å;tt I~em
och Iagt sig.» Sedan vände han sig till lä'~~ren, som for
upp och gnuggade ötionen. »Herr precept~r»> sade han med
en bugning> »får jag ge mig lov : dig9 ]~eI' ä'~ i' `~s.i:t(:'rf
solskensväder.»
Lärarer bu.g:'ide dig och nickade gillande.
»Farväi då!--> ju-blad' den unga konungen, och därmed
stötte han upp dörren, så att mäster fick en blå kila
i pannan, och sprang så sin väg genom salarna. Snart där-
efter hördes muntert hovtramp, och i sällskap med några
jämnåriga sprängde han i vild fart bort öve].' der långa
bryggan nedanför slottet.
»Här behövdes, sanna mig> ett gott ris från Visingsö»,
tänkte mäster> där han f'indersam vankade hem till greve
Per.
Men Karl brydde sig varken om den harmsna greve
Per eller någon annan. Så snart han kunde trotsa sig till
en ledig stund, lät han böckerna ligga och satte hellre över
gärdesgårdar och diken eller jagade björn i skogarna.
Han var bara sjutton år, när han redan förklarades
myndig, men på regeringsbestyren ville han inte tänka,
och han blev försagd och stel bland storherrarna> som
ständig' t tvistade och förtalade varandra. Längt borta på
prästgården i Mora svängde han hellre om i kullornas trä-
sko dans eller satte sig bland musikanterna och slog pukorna.
Och då han hade utländska sändebud tIll m~ddagen> lat han
bränna av handgranater under bordet, så att elden sprakade
mellaii fötterna på de bleknande herrarna.
i Ii
444 NU FYLLAS KRONANS BODA R
EN OVÄNTAD FÖRVANDLING.
Ibland under sina långa ritter stannade konungen med
sin häst på någon kulle framför en svart rundel av aska och
människoben. »Vad har här skett?» frågade han en gång
en ung torparson, som stod bredvid i diket och grävde.
»Här blev min egen mor bränd som häxa»> svarade
gossen bittert och strök över ögonen. »Skall jag berätta,
vad jag minns?»
Det skall du!» svarade Karl.
Då lade gossen händerna i kors över spadskaftet och
fortsatte: »En afton var det gille i den stora gården där
borta. Kvinnorna sutto .och talade om Blåkulla, och alla
fasade> men ändå voro de lika ivriga att låta tungan gå.
Blåkulla är ett kalt berg> unga herre, och överst i eld-
flammorna tronar Satan på en stor sten. Omkring honom
svinga trollpackorna och hans tjänare i ringdans som en
virvelvind. Efter en stund räcka kvinnorna så fram de
små stackars barn> som de `ha stulit med sig. Och då
märker Satan dem med ett bett i fingret> så att han sedan
skall veta> att de tillhöra honom.»
»Jag har nog hört det taleb>, svarade Karl med en
villrådig blick.
»Nu hände det sig så den där kvällen»> återtog gossen>
fast mer sakta> »att det just var i påskveckan, då häxorna
ibruka rida ut på sina kvastskaft. Barnen i stugan lågo
hela tiden halvvakna och hörde, vad de gamla berättade.
Om natten drömde de sedan rysliga drömmar och jäm-
rade: Mor, mor, en elak
kvinna har fört oss med sig
:\U FV~L~~ KRONANS i0D.'~:. 445
sende år, aldr'.g kunde jag glömma, hI~~- n:Ioi' grä., när
hon först fick ~öra, vad son;: mu~:ilades om hertn~. Men
en olycklig kan vänja sig vid allt, också vid f~irtalet. DEC
blev också en så lockande hämn'i att gå omkring oeh fr~klas
och se de andra stå och darra. Och var skärv> som lönn-
ligt stacks i hennes förkläde till tack för någon trollgäi'ning,
behövdes så väl till klutar åt oss i:';fl~. Hon gömde en häst-
skalle på loftet> och tyst som en lokatt tas~>'ade hon över
galgbacken. Där blåste hon i ben> så att det ven i mörkret,
och när om natten ovädret riste koji~.n>' i-lå g].i n. d.rade mori-
ögon. Å> jag minns det så väl.»
Angsligt såg han sig omkring, och rösten darrade.
»Så blev mor då slu,tligen förd till häradets kista> en
grop> övertäckt med ett galler. När jag kom dit med mat och
vatten> snyftade hon ur djupet: Dyraste min son, jag är
oskyldig som ett vitt lamm. - Men mästermannen bedyrade>
att det var Satans stämma> och tog henne med till ån.
Sjönk hon, då var hon oskyldig, men flöt hon, då hade hon
Satans hjälp. Och hon flöt. Det stod flera hundra män-
niskor på bron och bland albuskarna> och alla sträckte upp
händerna och skriade: Häxa> häxa !~ Bekänn, att du har
gjort mjölkharar av stickor och lappar och låtit dem dia
våra kor. Bekänn> att du har förgjort våra kalvar och getter,
hästar och får! - Nå nå. Jag vet inte. Jag har väl det>
sade hon, ty vattnet forsade ur hennes mun, och hon var så
skrämd, att hon jakade till allt. Det enda, som hon inte
kunde säga, det var, vilka trollspråk som hon hade brukat
läsa över boskapen> ty hon kunde inga. Hon hade inga
haft. Och då fick hon spö. När hon sedan i dagljusningen
blev utförd med en halmkrans om sitt grå hår, stodo vi
sina barn upp ställda runt omkring. Vi hade fått bära dit
veden. Hon knäppte händerna> och just som elden började
flamma> utropade hon: Gud, min Gud, tag mörkret ur
deras sinnen! - Den morgonen grät jag så mycket, att jag
sedan aldrig mer har kunnat fälla några tårar.»
hll Blakulla! Vem manne den kvinnan vara? tankte
de gamla. Det finns i bygden bara en krokryggig gumma>
som ser ut som en häxa, och det är Toa. - Så hette
mor min.»
Gossen teg en stund och var svår att förstå, då han
åter tog ti!l ord a, så lågt talade han. »Blev jag också tu-
NU FYLLAS KRÖNANS BO'DAR
Han tog spaden och grävde ett par :ag med förtvi~.-lans
styrka, men Kart red vidare. »Det är d. iinkla ting», sade
han> ty han var själv uppfödd i tidens vidskepelse, och
han visste inte> vad han skulle svara. Det svaret fann först
senare en lärd man> som hette Urban Hjärne. Han blåste ut
alla häxbål i Sverige genom att frimodigt visa> att det
bara var dårskap och ondskefullt förtal> som hade tänt
dem. Men en mängd kvinnor hade då redan blivit brända.
»Jag märker> att det inte bara är häxor, som rida
sinnena»> tänkte Karl, där han färdades framåt, »utan också
annat, som jag kanske bättre kan lära mig att förstå. Var-
för fattas alltid penwœ'J'~ar? Varför se alla sa' betryckta ut>
fast de på helgdagsaftnarna både dansa och sjunga? Mina
iförmyndare ha lämnat mig ett vtansköft land.»
När han tog kvarter i någon koja> anade ingen, att den
fåordiga ynglingen i den tarvliga och nedstänkta blå rocken
var en konung. Men där fick han höra om folkets bekymmer.
»Det har blivit trångt för oss småkarlar»> muttrade bön-
derna i skägget. »Nästan all jord har blivit bortskänkt
till de stora. Knotar bonden> får han spö. Klagar han vid
tinget> flux blinkar hans herre åt lagmannen. Och då får
bonden orätt. Nu härdar han inte ut längre. I skulle gå
med upp till herrgården och själv se. Rosendräll på bordet,
kannor> pokaler> guldkantade glas, dans och musikanter.
Stora sängar med sparlakan av guldtyg. Här får I ligga
i vassa halmen. Här fägnar den steniga åkerlappen inga
ö g on. Men där finns det parker med långa valv av tuktad
buxbom, springbrunnar och bildstoder av gips och järn.
Varför sitter I här och spisar rovor i en träbunke? Var-
för rider I inte hellre dit? Där vankas det päron och
a p rikoser. Form y nd arna ha bedragit den unga kungen och
gjort sig själva rika.»
»Och varför ryker det vid fallbråten där uppe i skogen ?»
frågade Karl.
Bonderna togo honom i armen och viskade. »Där bor
det skogsgångare och rymlingar - knektar, som lupit bort
NU FVLL.~ KRoNA~S BODAR 447
från fanorna> Han b~i~pnade över, vad han fick'. böra, och iilev -4tt
mer sluten och nedstämd. Hur skulle ha. Q få makt över de :
gamla och erfarna herrarna, som tego med allt, som de
ville ha dolt? Han hade svårt att lägga siri a ord. De fast-
nade på tungan> och han stod tyst och vred på handskarna.
Det var nog gott och väl, att han kunde fälla v:irg med
kniv och björn med spjut> men vid rådsbordet var det inte
fråga om jaktäventyr. Där behövdes huvud och kunskaper,
och han hade ingendera. Han påminde mer om en sträv
knektpojke ur ledet än om en kungason.
Rikskansleren Magnus Gabriel De la Gardie däremot
var en belevad och lysande herre. Bedårad av hans liVlig-
het och fransyska förfining> hade Kristina höljt honom
med förläningar, och själv strödde han ut silver och guld.
För de lärda var han alltid en frikostig fader. Han -drömde
om att bli en ny Oxenstierna, men verklighetens mödo-
samma väg är inte lika gen som drömmens. Hellre än att
slita arbetsstolen giiiigade Magnus Gabriel i sin förgyllda
kaross bland bugande underlydande. Grevarna hade sina
parker, men svenska kronan hade knappt längre en ek-
planka att laga sina skepp med. Hur mycket den hederliga
Per Brahe än rådde till hushållning, kunde han \nte trolla
- fram pengar i landets tomma kassakista, och i sin nod
skickade svenskarna sina soldater i fält för utländska
utor. Det gick illa, och nu brakade kriget åter lös kring
kets knutar. Flottan maste ut, men ovant gick det bade att
ra och hissa segel. De murkna repen sprungo av, aniiraIs-
1448 NU FYLLAS KRONANS PODAR
skeppet Kronan tappade sitt anka-re, och skeppen törnade
ihop. Så illa gick det med allt. En stor del av besätt.
ningen bestod av Iösdrivare, hantverkare och gesäJler> som
aldrig förr hade känt ett däck gunga> utan likbleka och
sjösjuka lågo utefter relingarna och gapade. Det blev en
bedrövlig seglats> och i vredgat sporrsträck aulä;nde Karl
till Stockholm för att omsider söka ett svar på den gåtan>
varför allt i hans land numer slutade med ynklighet ocb
nederlag.
När han kom till flottans förrådshus> såg han> att tåg.
virke- hängde där gammalt och genomruttet. »Det är nog
annat, som är ännu murknare», tänkte, han och gick vidare
till ämbetsmännen. »Vilja fattas oss inte»> sade de, »men
pengar, pengar.» Då slog han upp räkenskapsböckerna> och
bestört fann han, att det kommande årets inkomster redan
voro uppslukade. Sverige påminde honom om en vandrare>
som hade ätit upp hela matsäcken på första dagen> men ändå
måste fortsätta att gå dag efter dag. Nu förstod han> hur
grymt han hade blivit vilseledd> och med tunga steg vände
han tillbaka till sina rum. På ingen kunde han lita, på ingen
annan än sig själv, fast han bara var en nittonårig yngling.
Rådsherrarna gitte han inte längre sitta och höra å och
en tarvlig man fick honom lättare att lyssna än hela raden
av artiga grevar. Hädanefter var det förbi med deras sol-
skenstid. Hjälplösheten tvang honom att vakna och växa
iI.oen hast letade han fram dugliga, förut 0b~0c~mä~rjkätl~v
arbetade han långt in på nätterna. Missmodig och förtvivlad,
önskade han sig ibland att få dö från alltsammans> och rätt
nöjd kände han sig blott, när han övade sina soldater.
Fubblade en officer i sitt yrke> slog han honom utan be-
tänkande om öronen med flata klingan. Han blev allt butt-
rare och hårdare, men ocksa allt starkare i viljan.
Sa kastade han sig i sadeln igen och red omkring i
landet, men nu inte för att knalla med j,aktbössan utan för
att ordna och bättra. Fienderna hotade söderifrån, och
N~1 F~L1.PS K1io~'1.NS 1BD:DAR 449
då han fick höra> att norrmänr en ryckte framåt från sitt
håll, var det knappt Dahlberg kunde hindra honom att
genast gå emot dem med de två ensamma regementl:.~fl> som
han hade till hands.
Från kyrktornet i Ystad fick han dock snart åse genom
Dahlbergs kikare, hur hans nyriistade flotta tog upp en
första dunderlek med danskarna. Efter n~'igra dagar styrde
båda flottorna inåt Östersjön. Det var över hundra `skepp>
och en mängd holländska fartyg hade då slutit sig till de
danska. Främst seglade svenskarna med spända segel och
frusande skum under galjonsbilderna. Långt från stränder
och skär skådades med beundran det mäktiga överamirals-
skeppet Kronan, som liknade ett simmande fäste. Barlasten
var knapp, så att det flöt ännu högre än annars, men var
rank t och gungade. Det var hundrasjuttioåtta fot långt
och fyra våningar högt och försvarades av tusen man.
Ett stycke efteråt kom amiralsskeppet Svärdet med den
oförskräckta Klas Uggla överst på befälsdäcket.
Det blåste friskt> och den långa raden av master och
segel gled redan fram över havsytan utanför Ölands södra
udde. Då lät Uggla plötsligt Svärdet vända för att anfalla
de närmaste fienderna. Också Kronan skyndade att g öra
sammaledes> men krängde åt sidan vid vändningen> och
vattnet forsade in genom de nedersta kanonluckorna> som
nyss hade blivit öppnade. Där lågo de tyngsta> de trettio-
sexpundiga kanonerna, och besättningen brottades fåfängt
mot stortfloderna utan att kunna stanga luckorna. Det
ranka linjeskeppet förmådde inte att resa sig i stormbyn>
u[an master och segel sänktes i vågorna. Förskräckta
kastade mannen sina lunt o r> och snart letade si g elden
utefter tjärade plankor och rep ända till krutdurken. En
hög flamma slog upp med bedövande dån, och det sönder-
sprängda skrovet sjönk genast till botten. Det var utanfor
Ilultersta och Stenåsa kyrkor på Öland. Dar står det pa
aderton famnars djup under det grönlysande vattnet, och
fiskarna dimma in genom gluggarna.
lo. -- Svenskarna, Ii.
NU FYLLAS KRONANS BODAR
De andra svenskarna fortsatte att styra undan hemåt>
när Skåningarna själva övergåvo småningom de tillbaka-
jagade svenskarna> och i gränsskogarna började på ur-
gammalt vis klyftor och fallbråtar åter att upplysas om
nätterna av bloss och lägereldar. De vilda ~övarhoparna
kallades snapphanar. Olycklig den svensk> som kom inom
skotthåll för snapphanarnas flintbössor. Var de spårade
upp en fora, plundrades den till sista säcken. Till straff
blevo de uppträdda längs ryggraden på spjut och ställda
utefter vägarna, men de svenska soldaterna påstodo, att
snapphanarna ännu i den belägenheten fortsatte att kasta
sina skällsord efter dem och i godan ro smutta på sina
tobakspipor.
En gång, när Karl som bäst satt i Åhus' prästgård och
ensam och i all torftighet spisade sin gröt, omringade snapp-
hanarna oförmodat stugorna. Kyrkoherden övertalade
honom då att raskt klättra upp i skorstenen över spisen
och sköt sedan igen spjället. På detta fick han stå,
medan snapphanarna letade i skåp och sängar. Till sist
slogo de sig ned i prästens kammare och befallde fram mat
och fyllda krus. Därtill sade han heller ingalunda nej, utan
trakterade dem tvärtom så rundligt, att de efter sus och
dus småningom började lura in, där de sutto och gräns-
lade på bänkarna.
ch
hade dolt konungen, o
hans obekväma fängelse.
Prästen gick då till det rum> där han
h~äl te försiktigt ned honom ur
jp
Svart var han redan om händer
och kläder, men prästen tyckte, att det bara var halvgjort
verk. Han gned in honom med sot över hela ansiktet och
hängde en korg med brännkol p å hans rygg. Tillstyrd på
det viset, lyckades konung Karl den elvte att smyga sig
bort utan att bli igenkänd av någon.
I sadana stunder av fara tindrade hans ogon av lust
och liv, men annars satt han ofta försjunken i tungsint
dvala. När officerarna bönföllo honom om ett eller annat
t 452 NU FYLLAS KRONANS BODA]>
raskt beslut> teg han envist, och de stodo handfallna och
rådvilla. Folket knotade. Herrarna> som han drev på
dörren med värjan eller eldgaffeln> murr1i~.a e uppbragta Or)"-
hans envetenhet och små själsgåvor.
Några menade, att en så oskicklig hövding helst borde
-befrias från omaket att vara svenskarnas konung> och de
-flesta, att han åtminstone skulle lockas bort från hären, s(:L
att han inte hindrade dugliga krigare att göra sitt bästa.
-Litet anade de> vilken besk kraftdryck det fanns på botten
av den flaskan> bara rätt hand väl lyckades att bryta för.
seglingen. De skickade därför till honom en man> som
hette Johan Gyllenstierna> för att han skulle tala förnuft med
den svårmodiga och misstrogna konungen. Då ville det sig
så> att just Gyllenstierna var en rådgivare efter KarIs sinne.
Han var. stor som en jätte> och med blotta händerna kunde
han krama ihop en silverbägare eller räta ut en hästsko.
Ullstrumporna sutto nedhasade i veck> och hans steg klam-
pade. Han visade sig med flit grov i sätt och svar för att så
mycket mer sticka av mot de fransyskt förfinade gamla
grevarna, som han hatade. »Förrän kronan kräver igen av
de storkaxarna var tum jord> som de fått eller plockat till
sig, kommer aldrig Sverige på fötterna», sade han och skar
för sig väldiga skivor av vildsvinssteken. Därpå tömde
han två bägare öl efter vartannat och strök eftertänksamt
genom sitt yviga> korpsvarta hår. Det var ord, som Karl
gärna hörde, och den svenska enkelheten och den oböjligt
kraftiga viljan väckte hans förtroende. Till honom lyssnade
han. »Har jag sagt ett> får jag säga två», fortsatte Gyllen.
stierna, när -han kom till tobakspipan. »Besittningarna söder
om Östersjön blevo oss bara till ofred och bekymmer.
Bättre vore> om vi bodde med norrmännen i ett stort, gemen-
isamt rike bakom våra skär. Nu ha förmyndarna i sin pen-
ningnöd åter snärjt oss i ett krig. Straffa dem, då tid blir!
Men hellre an att Skane offras> ville jag se oss alla> bade
ikung och soldater> ligga dodsskjutna i snon.»
N-F i'YLI A KR(iN~~S BOD~R t53
Den harm över de lidna nederlagen, som hade gjort
ynglingen dyster och förbittrad, byttes vid sådant tal till
ny handlingslust. Grånade, mångbeprövade hjältar stodo
omkring honom och följde honom med glädje. Efter flera
strider upp ställdes hären en decemberafton till det av-
görande slaget. Det var på fältet vid Lund. Månen kastade
sitt ödsliga ljus över bleka och avmagrade ansikten, ty
svält och frost hade länge varit soldaternas sällskap. Men
till och med de sjuka släpade sig fram ur sina jordkulor
för att ställa sig i ledet. Och själv satt Karl med fuktiga
ögon och skrev ett avskedshrev till sin n'or, beredd att
segra eller dö. Hans stund var kommen, all tvekan var
slut, och skuggorna över hans namn skulle nu skingras.
När månen gick ned> och mörkret bredde sig, ryckte
hären framåt mot Helgonabacken. Danskarna, som stodo
på mindre än en halv mils avstånd bortom diken och sten-
hägnader, sågo i dagningen det långa tåget av svenskar
och skyndade också åt samma håll för att hinna före till
höjden. På båda sidorna ilade konungarna främst, och vid
höjden drabbade deras ryttare samman.
Solen gick upp över de vitgnistrande slätterna, där fot-
folket ännu befann sig långt borta> men krutröken höljde
ryttarnas handgemäng> och manfallet blev stort. I nödens
yttersta stund störtade Nils Bielke fram med fem skvad-
roner av livregementet till häst, och omgiven av blödande
officerare, jagade han med värjan i handen fienden tillbaka.
Full av iver uppmuntrade Karl de sina med glada
tillrop och sprängde in i det yraste tumultet. En kula
träffade hans springare för pannan och studsade upp mot
hat~en, men småleende svingade han sig upp ?å en annan-
hast och fortsatte med samma dodsforakt sin ntt.
I halvdunklet fick han syn på några röda fanor. Rött
var smålänningarnas färg> buren ända sedan Bländas dagar>
och ditåt vände han ivrigt si n häst för att ta a re ementet
med sig framåt.
g
Da upp fladdrade plötsli g t i de roda du
karna det vita danska korset, och' när som; helst kunde
454 NU FV'%LAS K.RONANS BO DAR
han vänta en dödande kula. Han förstod i~ift misstag> men
utan att tappa besinningen ropade hari ti[l männen på
danska, att de skulle röra spelet och gå på mot fienden.
Så modigt visste den förr tafatta ynglingen nu med ens att
reda sig. De trodde> att han var en dansk officer> och
lydde honom. Oförmärkt sökte han under tiden åter iipp
-sina svenska gossar> och med dem stormade han efter de
F ` slagna och flyende danskarna.
Det började lida mot kvällen> och ett helt dygn hade
hans folk varit utan vila. Då kom det ett bud> att den andra
- - delen av hären också hade dragit sig upp på Helgonabacken
efter att ha kämpat en förtvivlad strid. Genast vände han
om med sina ryttare> och i spetsen för livdrabanternas gles-
nade flock slog han sig igenom danskarnas leder. Det
svenska fotfolket stod trött och modfällt> och kvällsolert
började redan att sänka sig mot snöfältets rand.
»Gossar, gossar> där kommer han, där kommer kungen !»
utropade plötsligt Nils Bielke och pekade mot en rad av
ryttare, som närmade sig i galopp. Soldaterna lyfte då
åter rask4 musköten och kastade sig med ny lust i striden.
Först småningom slocknade den av, när månen åter lyste
över de marker> där hälften av två härar nu lågo döda>
men då var Skåne räddat åt Sverige. Rörd omfamnade
konungen Bielke och framstammade sitt hjärtas tack till
de sista ryttarna av livregementet.
Hakvin Spegel> skalden, psalmsångaren och prelaten>
steg därefter
blodiga snön.
fram, och alla böjde sina knän på den
»Härarnas Gud har vakat över oss och lett
våra steg»> sade han. »I hören ännu de sårades jämmerrop
omkring eder. Haste envar> såvitt han förmår> till de olyck-
ligas hjälp. Ingen åtskillnad vare mer på vän eller fiende,
svensk eller dansk. Alla, vänner och' ovänner> kända och
okända, alla äro de våra medmänniskor.»
i456 NU KYL t-S i RG]"l ~`` -i .-`FG `E
RIKSENS KASSAKISTA.
Efter den dagen vågade ingen längre se den ungdomliga
konungen över axeln. Soldaterna dryftade kring den
rykande fältkitteln hans äventyr i kulregnet och talade o-
hans mod och sega uthållighet. Bondemännen drogo en
suck av lättnad> när de hörde om hans stränghet i tänke-
sätt> hans gudsfruktan och rättskänsla och hans kärva
snäsor till de försumliga> var det än både lagmän och
grevar. Bättre än någon annan märkte dock Stor-Jan
som Gyllenstierna brukade kallas - hur ynglingen hade
brådmognat under prövningens svåra stunder. Slugt höll
- han de andra rådsherrarna på avstånd> och långt in på
- nätterna sutto Karl och han vid var sin mugg ölost ocli
arbetade.
Det blev också han, Stor-Jan> som nu efter freden fick
hasa av sig stövlarna och de tarvliga redgarnsstrumporna
för att> utklädd i sammet och silver, hämta brud åt konungen
från Köpenhamn. Både hans prål och hans grovkornighet
gjorde honom till ett ganska märkvärdigt sändebud. När
han gav gästabud, begynte danskarna frukta> att det rent
av var försåt på färde> så full var salen av beväpnade
krigare. De frågade honom därför misstänksamt> om kar-
binerna voro laddade. Gyllenstierna steg då upp och före-
slog båda konungarnas skål. Därvid tog han en av kar-
binerna, fyllde den förgyllda silverpipan med vin, lyfte
mynningen till läpparna och drack i botten. Sedan sköt
han av kulan i taket och bad danskarna att göra på samma
vis> var och en på sin stol.
Ulrika Eleonora> den unga prinsessan> hade mitt under
brinnande krig troget hållit fast vid ett gammalt löfte att bli
KarIs drottning, Hon var blid och älsklig som en ängel och
hade till och med pantsatt sin egen dyrbara förlovningsring
för a tt hjälpa de fattiga Shv~nntn5ke>a nar hon krigsfångarn~ Ingen av
i den
`-U FYLLAS KR(?N'.NS ]BODAR 457
svenska änkedrottningens sällskap anlände till herresätet
Skottorp utanför Halmstad. Karl var alltjämt så blyg och
människoskygg, att blott några få gäster voro bjudna, och
vigseln skulle firas nära på i hemlighet. För att inte bli
igenkänd under vägen red Karl med kappkragen uppslagen
till bröllopsgården och gick så för några ögonblick i jakt-
kläder upp i kammaren att betrakta och hälsa sin tillkom-
mande. Med ett oskyldigt och ödmjukt leende gick hon
honom till mötes och sänkte förvirrad sina mörkgrå> hjärte-
goda ögon. Saknande och gråtande vänner hade hon nyss
lämnat för alltid, och här stod hon nu för första gången
framför den kalla och hårda man> som hon lovat sig att
alltid lyda utan klagan. Hennes mjuka väsen föll honom
knappt särdeles i tycke, ty timme efter timme vandrade
han sedan surmulen omkring i parken. När vigseln sent
på kvällen äntligen var över, satte han sig att spisa i sin
kammare med två herrar. Bruden fick börja sitt liv i
det nya landet med att i ett annat rum ensam sitta till
bords med sin gamla svärmor.
Några dagar därefter red Karl i sporrsträck sin kos för
att mönstra fästningar och hålla räfst med adeln och med
d,e forna förmyndarna> som hade vanskött hans land. Mitt
under råd slag och tvister sjuknade Gyllenstierna och dog.
Och nu i kistan påkläddes ännu en gång den enkla och
tarvliga mannen den glittrande dräkt> som han hade burit
under festerna i Köpenhamn.
»Stor-Jan är borta», sade de unga junkrarna av låg-
adeln, som spatserade utanför Riddarhuset i Stockholm.
»Men vad kungen och han ha begynt> lär därför inte vara
slut. Nej, låt kungen ordentligt få göra ände på våra svenska
småfurstar och deras förläningar. Är det skäligt, att några
få släkter skola ha så mycken skattefri jord, och vi andra
i stället få skatta dubbelt? Herrar grevar och baroner,
snart ha ni knappt en daler kvar till en gästgivarskjuts
härifrån. Glad åktur! Nu kan det bli en smula sittrum
också för oss.»
t 458 NU YLL~S KRONANS
Men tiden gick> och junkrarna började att se grågula
och oroliga ut> där de kommo i snögloppet med händerna
instuckna i stora mu;ffar. Konungen fortsatte nämligen
sitt nappatag med adelsmännen och sträckte sig längre> än
de någonsin hade drömt. Sedan grevarna och friherrarna
hade krossats> kom turen oväntat också till småjunkrarna
själva. All gammal kronojord skulle åter indragas av
kronan. Detta kallades reduktionen. Från konungens
gemak på slottet ledde en särskild trappa ned till ämbets-
rummen. Tidigt om morgnarna gick han dit ned> satte sig
tvär ocb tyst bland de andra och granskade räkenskaps-
böckerna. Käpp‚n låg bredvid> och mer än en fick smaka
den. Hade det sovits under förmyndartiden> blev det nu
att arbeta. Litet var fick lära> att vinterdagen började etL
par timmar före solen. I ett rum stod det stora reduktions-
bordet, där det dömdes över jordagodsen, och där kunde
Karl sitta framför inlagor och jordeböcker från åtta till två.
iHela landet genljöd av knot och förtrytelse. Mången>
som i torftighet bodde på sin lilla gård och inte ägde
annat levebröd, än vad de magra tegarna hade att
giva> blev kulen i hågen, när han en morgon plötsligt fick
se länsmannen stiga på genom grinden. I jordeböckerna
hade upptäckts> att gården en gång för långe sedan varit.
j kronans. »Inom niånad och dag är ni härifrån med flytt-
lasset!» sade l.änsmannen. »Därpå ser ni här kungligt
brev.» Så gick det till. Till och med kläder skrevos upp
och togos i mät. Det var knappt någon tröst längre för
de små, att det gick lika illa för de stora. Den omätligt
nka Magnus Gabnel de la Gardie hade till sist bara en
gård i behåll av alla de många. Han sålde ljuskronor,
kostbara brädspel och silverbägare för att få penningar
till det dagliga, och hans tjänare lupo omkring i husen i
Stockholm och bjödo ut småsaker för att få ljus och svag-
dricka. Mot sin husbonde blevo de uppstudsiga och hat-
fulla. övergiven av forna vänner och skyddslingar, satt
den nedböjda åldringen och diktade psalmer. De lärda
N F~1.I'~ KR `DANS `3OI)~P 4-5<)
i Uppsala voro de enda, som med minnesgod tacksamhet
för all hans frikostighet ännu i vördnad böjde sina huvud
för hans kista. Men åt sina egna efterkommande hade han
då intet annat arv att lämna än fattigdom.
Adelshustrur gräto med sina utblottade små i famnen,
och stackars änkor letade sig i smyg till den goda drott-
ningens garderobsdörr. Det mesta av sitt underhåll skänkte
hon bort åt de olyckliga> men alltid tyst och ödmjukt och
av varmt hjärta. I hemlighet lät hon inköpa bortsålda
pärlband och juveler och gav dem till de forna ägarin-
nornas döttrar. Men ville någon kasta sig på knä för
konungen, var han svår att finna. Det var förbud på att
söka honom i hans rödmålade lilla stuga borta vid Kungsör>
där han ba~st trivdes. Och där fanns det inga gästrum. På
slottet i Stockholm stängde han sig inne i veckor för att
oavbrutet arbeta utan att någonsin gå ut i det fria, så att
hans hälsa började lida> fast han ännu var en ung man. I
mörka natten syntes dock ibland en ryttare, som i sin vida
kappa med en lång huggpamp vid bältet jagade förbi i
vinande fart. Merendels var den flämtande springaren rätt
och slätt en klumpig skjutshäst> som byttes ut mot en ny
hos nästa gästgivare. Det var svenskarnas människoskygga
konung> Karl den tolvtes fader.
Emellanåt gjorde han halt en dag för att mb~nstra sol-
dater, granska deras rockar ich med en pennfjäder i handen
pröva, att deras värjor voro skarpslipade. I frost och snö
måste de exercera och råkade någon gång i en sådan strids-
iver, att de sköto varandra blodiga med knappar, pinnar
n de bli
och smastenar. Pa så satt fostrade han at sin so
vande karolinerna.
Soldaterna skulle nu ha torp och under fredstid själva
förskaffa sig sin kaka och sina rovor. Det var en god an-
ordning, och Karl gick omkring i deras stugor och höll
husesyn, stötte med käppen i stockarna och såg efter, att
det inte fanns takdropp. Hela dagar satt han och för-
hörd e rusthållare och kronofogdar. Utan att bli igenkänd
460 NU FYf..LAS 1'RON~NS ~BODAR
sov han sedan mången natt hos en fattig präst eller bonde
med sin grå kappa till täcke och den svarta lockperuken
upphängd på sängstolpen.
Slutligen gjorde han sig så gott som- enväldig> och
utan att våga knysta jämkade ständerna på rikets lag>
så att varken de själva, eller rådsherrarna längre hade
något att säga. Inte bara de lärda utan till och med
predikanterna i kyrkorna fingo en gruvlig iver att prisa
enväldet som det bästa av allt gott. Ingen tordes mot-
säga honom> utan han ledde allting själv och bestämde>
som honom tycktes klokast. Ena gången reste han så
långt upp i de norrländska obygderna> att bönderna där
aldrig förr hade sett ett hjuldon. När han bad dem smörja
hjulen på hans vagn, ströko de istret utanpå lötarna. Vid
andra färder uppsökte han en ö utanför Blekinge. Där
byggde han hamn åt flottan och uppstakade med den oum-
bärliga Dahlbergs hjälp gator och tomter till en ny stad,
som fick heta Karlskrona.
Präster> som höllo kärnfulla predikningar, kunde all-
tid lita på hans ynnest, allra helst om de - dessemellan för-
stodo att slå till med något puts> så att han fick sig ett
gott skratt. En gång var det en fattig präst> som en lör-
dagsafton fick veta> att Karl skulle rida förbi. Prästen
tog på sig krage och kappa> spände hästen för plogen
och började plöja utefter vägkanten. I ena handen höll han
tömmen och sin halvskrivna predikan. Då konungen fick
syn på honom> blev han förvånad. Prästen berättade, att
han för nöds skull måste gå och arbeta som sin egen dräng.
Han blev då befalld att nästa dag infinna sig och predika för
hovet. Det gjorde han som en hel karl> och konungen till.
sade honom att komma igen också nästa söndag. Men som
-han bar lånta kläder> och de till på köpet voro i ett mycket
bedrövligt skick> sände konungen honom till dess en splitter
ny dräkt. Prästen såg dock> att inga strumpor voro med.
-När söndagen randades, och han väl hade dragit på sig
den prydliga utstyrseln> svärtade han därför de nakna benen
462 NU F~'LLAS KRONA~~ BC l'-
nedanför knäbyxorna ined tjära och sot. Pyntad på det
sättet, skred han fram genom kyrkan förbi hovbänkarna till
altaret, och alla tittade på hans besynnerliga ben. Konungen
fick en rolig dag, och sedan gjorde han prästen till hov-
predikant, så att han aldrig mer behövde ha någon sorg för
strumpor.
Efter svagdricka och ölost till vardags greps konungen
ibland av en oemotståndlig håg att riktigt slå sig lös. Då
kunde han in på sena natten dansa svängdans uppe pa
bordet med både bispar och riks råd, ända till dess bordet
brast i stycken, och gäster och krossade stolar rullade
om varandra utefter golvet. I grunden var det oskyldiga,
upptåg, och riket var och förblev målet för alla hans tankar.
I Bollhuset på andra sidan Slottsbacken blev emellertid
den första svenska teatern öppnad> och redan klockan fem
om eftermiddagarna gick ridån upp vid stort buller från
pukor och trumpeter. Hjåltinnorna i stycket talade med
mansröst, och det var i god stil med den elvte Karls dagar.
Alla de spelande> även de som voro klädda till kvinnor,
voro nämligen studenter. Ibland hände det, att talgdankarna
plockades ned ur kronorna och utbyttes mot vaxljus, och
då var hovet att vänta> men konungen hade sällan tid för
slika nöjen.
Liksom vid bröllopet fortsatte han att spisa i en-
rum med några herrar eller hos sin moder, den gamla
änkedrottningen> hos vilken den store byggmästaren
Tessin visade sina ritningar och kopparstick. Ulrika
Eleonora fick dagen lång sitta ensam vid sin bok. Ingen
hörde henne klaga över sin lott> men hon miste sin
färg och tynade av> tärd av sjukdom. När hon låg på
sitt yttersta, vaknade hos Karl den trogna vänskap, som
årens ändå småningom hade samlat på botten av hans
`i' men då var det för sent. Hon bad honom att
att äntligen ha vunnit den förut oövervinneliga> somnade
hon bort.
NU FYLLAS ~R0NANS BODM> 463
Svårmodig och otröstlig strövade Karl fram och åter
genom hennes tomma rum> och alla gräto, både höga och
låga. Folkets tankar gingo natt och dag till likrummet, och
vaki:en Lrodde sig se> att hon steg upp ur likkistan och blid
och still3 samtalade i fönstersmygeri med en av dina hov-
damer.
Många utländska prinsessor, som i ned~kuret klän-
ningsliv sutto och fläktade sig mei:l soilfjädern framför sin
spegel> började dock besinna> att den svenska drottning-
kronan kunde vara en ganska a'~ndsvärd huvudbonad.
Genom sina förtrogna skyndade de sig därför att på av
stånd påminna konungen om> att de funnos till. Det har
påståtts> att de inte voro färre än tio stycken. De visste
inte, att han var en fågel> som ingen tog med handen.
»Vad jag har mist»> sade han, »får jag aldrig åter, och det är
fullnog, om min son en gång går i brudstol.»
Men hans son, karolinernas uppväxande unga hövding>
han drog ut på björnjakt med hötjugaii i handen och tänkte
i sitt tysta sinne: »Det hastar inte med den brudstolen.
Gud frälse mig för kvinnfolk och kjortlar !»
Konungen hade blivit hatad genom sin stränga men
nödvändiga räfst> och på ingen trodde han sig kunna lita.
De dystra stunderna återkommo allt oftare. Redan i trettio-
andra året hade håret grånat> och det ständiga arbetet
undergrävde hans hälsa, så att även han snart såg sina
dagar räknade. Flärdlöst och enk~lt, som han hade levat,
ville han också bli bäddad till den sista sömnen> och han
föreskrev, att han skulle svep as i ett lärft utan både krona
och spira.
En dag, under det att han stod lik, skyndade änke-
drottningen fc~rskräckt till fönstret i sitt gemak. Irrade sig
hennes trötta ögon> eller måste hon tro, vad hon såg?
Hela den uråldriga Vasaborgen omkring henne hade råkat
i brand, och rök och gnistor virvlade från gluggar och
vindar. Stodd på sin femtonåriga sonsons arm> vacklade
hon ned utför trapporna. Med dövande brak störtade klocka
464 NU FYLLAS KRONANS R0DAR
och kanoner genom golv och valv i det stora tornet, och i
vinande fart klättrade flammorna ända upp till de gyllne
`tre kronorna pa tornspetsen. Några officerare lyfte den
döda konungens kropp på sina axlar och buro den ut genom
röken. Det blev då början till Karl den elvtes likfärd> och
under rop och snyftningar såg den kringstående mängden>
hur den vördade byggnaden räddningslöst kolnade till
ruiner.
Dag följde dag, och bonden plöjde sin långa åkerfåra,
Lacksammare än andra mot den döde> som hade varit en
sträv herrekonung> men en god bondekonung. Kring
Visingsö brusade svallarna sin gamla sång, men också dit
hade den starka kungahanden nått och förvandlat det stolta
grevskapet till kronomark. När mäster Efraim gick förbi
det tomma slottet, knäppte han händerna och såg mot skyn.
»0m någon hade fått mig att tro detta> när den vanartiga
och Iata kungagossen stod och strök mig över ansiktet med
gåspennan», suckade han, och det ryckte i läpparna. »Men
hur skulle det nu se ut bland oss svenskar> om inte elvte
Karl hade satt lås på kassakistan !»
Några år därefter fingo ryska krigsfångar kvarter i
det gamla öslottet. Julnatten kom, hög och stjäiiiljus, med
sina tysta timmar, då stugdörrarna stängdes, och trollen
tassade. Upplivade av förplägningen, tryckte en och annan
av fångarna sitt skäggiga ansikte mot rutorna och såg ut
över sjön, som bredde sig lika stjärn~trödd som cvighetens
vida rymd där ovan. Några sömniga talgdankar kisade ännu
bland muggarna på bordet> och golvet var tjockt bestrött
med halm. Det var tid att gå till sömns> de sista glö-
dan de vekarna fräste mellan väktarnas fingrar> och kanske
föll då i halmen någon gnista.
i ` ligt Slottet blev mörkt. Men om en stund ljusnade plöts-
fönsterraderna, och porten stöttes upp. Det var i våd-
eldarnas dagar, och skenet från det brinnande Visings-
borg stod slutligen som en vintrig kvällsrodnad över den
ilångsträckta ön. De många braheska minnesstenarna och
i NU FYL1~ S KRONANS :3ODAR 465
inskrifterna> de rykande borgmurarna ocii de i tusental
utplanterade träden vittnade fåfä'ngt om en dröm(l lång
framtid> som aldrig kom. Inte ens den goda gamla greve
Per fick någonsin sin vilostad i kyrkan> utan hans sten
bild står där ännu över griftdörreri. och väntar. Guil. äi-
mnil.
II. -- Svenskarna. II,
K~>~L!i'~' -.N~ 467
:1 i
rike för sig> och när tsarerna så ville, hjödo de all ut- i i
ländsk postgång att höra upp, så att -var god ryss kunde
spotta i ugnselden och säga »Där Ryssland slutar> där
slutar världen.»
En gång vandrade en ung tsar genom den dystra grav-
vT kyrkan. Han var så lång och smal> att bredvid honom sågo
KAROLINERNA. alla de knäböjande vallfararna ut som kringkastade knyten.
»Vad förmår jag med mina barbarer»> sade han, »om jag
inte först klipper skägget av Med den föresatsen och med en glimt i blicken be-
gav sig den djärva och snillrika mannen ut i världen som
lärling. Noga besåg han allt> som kunde vara honom till
nytta. Som timmerman stod han med sin yxa på skepps-
varvet i Holland och övade sig att bygga fartyg. Om kväl-
larna doppade han pennan och fortsatte att på avstånd
styra sitt rike. Där blev det till sist utspritt> att han
var död> men då skyndade han sig hem och gav lögnarna en
blodig avstraffning.
Sachsen och Polen styrdes vid den tiden av August
den starke, en gladlynt och lättsinnig furste, som besatt
sådan kroppsstyrka> att han utan svårighet böjde upp en
hästsko. I hans slösaktigt praktfulla salar gnistrade ljus-
kronor och speglar. Lätta> gyllne blomsterrankor klätt-
rade utefter de vita väggarna> och vackra fruntimmer
tittade över solfjädern från var soffa. För att göra sig
ännli mer intagande med sitt vitpudrade hår och sin målade
blekhet brukade de fästa små svarta sidenlappar eller
muscher ovanför läppen eller vid ögat. Tsar Peter var själv
en lika levnadsmunter herre som August> och vid ett bull-
rande dryckesgille kastade de sig i varandras armar. Först
bytte de värjor med varandra> sedan kläder. Och så omfam-
nades de på nytt. Kyssarna smällde utan uppehåll på
pannan, på kinden> på hakan och slutligen mitt på mun-
i~xL'en. Vinet rann över axlarna ur glasen, som de `ännu
468' I::AROLINERNA
höllo i händerna.
lIögt och dyrt lovade de varandra en
evig vänskap, och att de skulle vrida n~i.d:en av de svenska
rovfåglarna.
»Danska kungen behöver vår hjälp mot de övermäktiga
svenskarna»> sade August. »Men innan vi alla tre gå till
anfall> var och en från sitt håll, få vi bevara vår hemlighet
och inbilla svenskarna, att vi bara tänka på fred. Ditåt>
ditåt mot Östersjön går din väg, tsar> om du viii bygga
dig hamnar och skepp !»
»Broder> broder !» utropade tsar Peter och lyfte sin
vän högt upp från golvet> ty också han var kämpastark.
»Mina bästa kanoner har jag köpt från Sverige. Jag sade>
att jag behövde dem mot kristendomens fi;ender> turkarna.
Svenskarna skola stupa för blixten från sin egen malm.
Får jag mig bara en gang ett par vagnslaster svenska
krigsfångar, skall jag plantera ut dem> som man sätter
ut rovor. De skola visa mina fårskinnsherdar> hur man
putsar näsan. De skola lära mina moskoviter att tvätta
sig och läsa innantill. I alla sådana konststycken äro
svenskarna fullkomliga mästare. De äro varken rädda för
böcker eller såpa. En simpel kapten kan där stå och
-tvätta sig mitt i veckan och sedan sätta sig och skriva
ett långt brev> som om det vore det enklaste på jorden.
-Jag drömmer mig redan slutet på visan> ryssar! Sven-
skarna skola bli våra lärare> och vi skola taga deras land.»
Hemma på Kungsör strövade under tiden Karl den
tolvte sorglös genom skogarna. Han föraktade att jaga björn
-med musköt. Att stöta en trägaffel om halsen på vild-
t markens grinande kung och sedan hålla honom upprätt>
ända till dess att de andra hunno att kasta en snara om
baktassarna `- det först kallade han ärlig jakt. Också
hände det> att Nalle med sin labb till svar slog av honom
lockperuken.
En dag hördes ett förfärligt brummande och oväsen
mellan granarna. Företrädd av musikanter, som blåste
segermusik> framkörde en lång släde. Den var fullastad
K- ROLiNE]:~~ - i. 469 -F
ined levande och bundna björnar, som Karl och hans jakt-
kamrater först hade dövat med sina knölpåkar och sedan Fl i
gjort till fångar. Då framsteg till honom, mitt under den
glada ynglingaleken, en varm och upprörd herre och be- F F
rättade> att Sverige hade fått krig.
Den adertonåriga jägaren knöt handen och blossade
upp. Ingenting tycktes honom så lumpet som att bryta
ett givet löfte. När han var barn> hände det en gång,
att modern kom in i rummet för att taga honom med
sig till predikan. Till hennes förundran kunde gossen
varken med goda eller hårda ord förmås att låta lyfta sig
ur pinnstolen, där han satt inlåst bakom en liten fällbom.
Ingen kunde förstå skälet. Slutligen blev det utrönt> att
han hade lovat den utgångna vårdarinnan att sitta kvar
i -stolen, så länge hon var borta. Och där satt han också
lika envist med tårar i ögonen> ända till dess hon åter-
kom. En annan gång råkade han att dricka för mycket
vin, och i yran uppförde han sig oskickligt inför sin äre-
vördiga farmor. När han småningom blev klar i huvudet>
blygdes han. Han fyllde då ett glas med vin> gick in till
den gamla> tömde det i ett tag till botten och lovade att
aldrig mer smaka en droppe vin eller öl i hela sitt liv. Det
löftet höll han också sedan till sin död. En mugg svag-
dricka brukade sättas fram på hans tarvliga bord, där
smörgås och stekt fläsk var hans älsklingsspis, men vad
det led, behagade honom ingen annan dryck än friskt
vatten. Ordhållighet var för honom det första och det
sista. Men även honom hade August den starke lovat
vänskap. Trotsat och utmanat hade Karl redan förut, och
nu från den stunden> då ordet bröts, var han oförsonligt
besluten att lära sina fiender bättre mannadygder.
När han hade rustat sina karoliner, gick han en afton
in till sin farmor och sina systrar och sade dem, att han
för några' dagar skulle vila ut vid Kungsör. De låtsades
tro honom> men så snart det hade mörknat på de tysta
gatorna, steg han till häst och galopperade i stallet bort
470 KAROLINERNA
på den väg, som ledde söderut till hans väntande krigare.
I det vårliga halvdunklet skymtade en sista gång det ned-
brunna fäderneslottets stenhögar och de broar och tOrg,
över vilka han först skulle bäras heii~ efter aderton `år>
grånad> ärrig> sönderskjuten och -död. Den stora ofrede~
var kommen.
Först styrde Karl med sin flotta mot Själlands strand>
och en sommarafton flög vid dånande skott en röd flagga
i toppen på amiralsskeppets stormast. Det var tecknet
till landstigning. Folket skyndade till sluparna> men det
var långgrunt> och både officerare och soldater hoppade
-ur båtarna och vadade framåt i vattnet. Där i vågskvalpet
började de en blodig lek med de danska ryttarna> och
vattnet steg Karl ända upp under armarna. Det var första
gången han hörde kulorna pipa. Våt och drypande, sprang
-han upp bland strandtuvorna och röjde sig väg med svärdet
`ända in i fiendens förskansningar. Därefter föll han blygt
-på knä med hela sin skara och höll tacksägelse.
Knappt hade han likväl gjort upp med danskarna> innan
han fick veta> att hans andra och farligaste fiende> tsar
-Peter> hade ryckt mot Narva.
Karl utvalde de tappraste och duktigaste i hären till
sina drabanter. Det var en livvakt, där manskapet bestod
av fänrikar och löjtnanter> och där ingen fick blekna eller
darra för kulor och hugg. Själv red han nästan var dag
fem eller sex svenska mil> och mitt under susande trav
kunde han upptaga en handske från marken. Drabanterna
höllo det för en glad plikt att vara hans jämlikar i vighet
och djärvhet. Förestod en ansträngande dag, då steg han
upp på en stark bondhäst> som hans fader hade brukat
rida vid eldsvådor och som därför kallades Brandklipparen.
Nä'r soldaterna kände igen Brandklipparens breda bringa>
-då visste de> att det blev många steg att gå. Ordhållighet
-och en fläckfri vandel krävde Karl av var man> ,men också
hurtighet> och alla tävlade om att likna honom själv.
-Oövervinnelig kände sig hären> då den samlades omkring
472 KAROLINERNA
en sådan anförare och stämde i med sin krigssång: »Friskt>
bussar> gån på uti Herrans namn !»
När han var rustad> förde han sina krigare ombord
på skeppen> och ankaret lyftes. Havet skummade isgrönt
för höststormarna, och de högmastade fartygen gungade
och stampade, så att många av hästarna i förvirringen
trampade ned varandra och måste kastas över bord. Små-
ningom uppdök den östra kusten> där de svenska under-
såtarna ångestfullt spejade från fästen och stadsmurar
efter tsarens. oöverskådliga skaror. All onödig packning
blev lämnad, och nu började karolinerna sin första
äventyrliga vandring. Om nätterna måste de sova i snö-
yran på vägarna> och i de förliärjade bygderna fanns det
knappt en hötapp åt hästarna> än mindre en ordentlig
kaka bröd. Förhungrade och frusna> upptäckte de slut-
ligen Narvas avlägsna tornspiror. Strax sköto de svensk
lösen> för att både deras landsmän i staden och de be-
lägrande moskoviterna skulle veta> vilka gäster som hade
kommit.
Det fanns intet annat val än att antingen svälta eller
också redan nästan morgon gå mot fienden. Dagen grydde>
och ännu en gång dundrade svensk lösen liksom en in-
bjudning till ryssarna att stiga fram ur sina skansar. Men
därtill kände de ingen lust, fast de voro så många, att de
kunde ställa sju mot en. Och var i helgonens namn be-
fann sig deras tsar, den stridslystna Peter? Några hade
hört verop och gråt från hans tält, och visst var, att
han hade stigit i sadeln och flytt inåt Ryssland, så
fort frästen kunde springa. Många av ryssarna hade inga
andra vapen än båge och pil. I krigets konst voro de ännu
f.öga bevandrade> men en vetskap ägde de alla, och det var,
att svenskarna voro fruktansvärda soldater. En sky av
miljoner virvlande snoflingor rullade mot dem oVer faltet
och kastades av blåsten i deras ansikte, så att de hade
svårt -att -e.
KAROLINERNA 473
Dold av snöyran, skyndade Karl framåt med sina
välövade män. Mycket farlig såg han inte ut> där han
smal och spenslig satt på den tunga hästen. Den löjliga
och varma lockperuken hade han länge sedan kastat bort>
besluten att aldrig mer bära en sådan narrhuva. D-en väl-
diga huggpampen> de hornaktigt styva älgskinnshand-
skarna och de tjockbottnade, grova stövlarna tycktes all-
deles för stora till hans unga kropp. Skörten> uppvikna och
fodrade med gult ylle> gjorde honom ännu smalare om den
långa midjan> och ansiktet var en rosig gosses. Endast
glansen i hans ögon varslade om> vem han var> och tusen
äventyr lekte i hans håg. Snabbsynt och rådigt förde han
sin lilla skara, och då solen nu plötsligt delade snömolnet
och blänkte i klingorna, var han redan fienden inpå livet.
Moskoviterna kastade förfärade sina bågar. I flykten
och villervallan vände de sablarna mot sina egna ut-
ländska anförare> som tsaren hade givit dem till uppfostrare.
De hungriga svenska soldaterna sprungo tvärs igenom deras
tält> så att de dukade borden föllo över ända, men de
tänkte varken på mat eller dryck, utan endast på att följa
sin segrande hjälte. I ett mo ras sjönk hans häst ända
till halsen i vattnet. Två finnar ilade fram och drogo upp
honom, men värjan och ena kragstöveln stannade kvar
i gyttjan. Han ryckte till sig den ena finnens pamp, och
en av hans följeslagare räckte honom sina stövlar> som
han drog på de bara och sönderrivna benen. Genomvåt
och utan ~trumpor, fortsatte han sedan i den bitande
kölden hela kvällen sin vilda jakt. När det slutligen blev
så mörkt, att de flyende inte längre kunde förföljas, gick
han i de våta kläderna till en lägereld och lade sig helt
lugnt att sova med huvudet i en kämpes knä. Då krigaren
därvid hjälpte honom att lösa upp halsduken> föll en till-
plattad kula ned i snön.
Runt om halvlago drabanterna med dragna svard, och
guldbanden blänkte på deras trekantiga hattar. Om en
stund kommo några moskoViter för att underhandla om
474 KAR-f' l'.INE~F N.-
nåd och fritt avtåg.
Karl steg upp och såg sig ordvill
omkring med förlägen blyghet. Så glimtade det till i
ynglingasinnet, och han sträckte ut handen. »Fort, tag
hit min häst»> sade han, »så att jag ser så ståtlig ut som
möjligt!» När han hade stigit i sadeln> framfördes mosko-
viterna> som ödmjukt avtogo de två fot höga skinnmössorna,
knäföllo och kastade sina sablar framför hästfötterna.
För att svenskarna inte skulle visa> hur fåtaliga de i
verkligheten voro, uppställdes de nästa dag i ett långt
led. Och nu fick tsarens här vandra förbi till avtåg med
blottade huvud. Framför konungen nedlade de slagna pikar
och bågar> musköter> trummor och fanor, så att slutligen
reste sig en hel kulle av trof‚er.
Nu kom turen till August den starke, den tredje fiendens
som hade börjat att belägra Riga. Där gick med sina
sjuttiofem år på nacken den gamla Dahlberg ungdomligt
omkring på vallarna och såg efter> att var man stod på sin
post. Så snart Karl hade hunnit fram med sina krigare, lät
Dahlberg på Dynafloden släpa ut pråmar med brinnandc
gödsel och halm. Röken tätnade snart till ett grått för-
hänge och dolde en stund den långa rad av båtar> som
med en mängd lyfta muskötmynningar närmade sig fien-
den. Karl red upp bland buskarna> och drabanterna följde
honom i vild kamp på liv och död. Fast Arvid Horn>
deras anförare, fick en kula i knävecket, satt han ändå lika
rak kvar i sadeln, ända till dess fienden var förjagad. D&
först lyfte stridsbröderna ned honom från hästen.
Nedåt mot Polen fortsatte nu karolinerna sitt tåg, ovissa
om dc någonsin mer skulle återse hemmet. När kölden
blev hård, eldades konungens tält med glödgade kanon
kulor> och med hunden Pompe till sangkamrat sov han
där förnöjdare än i det största slott. Lyckades någon av
herrarna att få kvarter i en stuga> smög han sig skälm-
aktigt dit om natten och slog in fönsterrutorna. Slutligen
ville han inte längre höra talas om, att soldaterna skulle
upp kasta sk y ddande j ordvallar omkring lägerstållena, utan
j i
KAROLiNERN~ 475
kulorna flögo tvärs igenom hans tält. I smyg lät stats-
sekreteraren Piper därför en gång välta upp några höstackar
bakom kungstältet till skydd mot de natt och dag visslande
skotten. Karl märkte tilltaget och lät de stackar ligga kvar>
som tryggade de andras tält> men allt hö framför hans eget
måste soldaterna genast riva ned. »Jag är som kungen i
schack», sade han ibland leende. »Kunna polackerna
skjuta mig, är det slut på hela spelet.»
Fick han en skråma, så att blod droppade över hand-
sken> var det knappt han gav någon lov att förbinda såret.
»Prat, lappri !» sade han, »rid bara på !» När hären stod
stilla, förkortades tiden med vågsamma vapenlekar. Eller
också tog han med sig några få ryttare> ungefär som till
en jakt, och red bort från de oroliga generalerna för dagar
och veckor. När han, fullstänkt med lera> kom tillbaka
utan att ha varit ur kläderna> berättade han lugnt och
enkelt, hur han för ro skull hade varit ute och klappat
om polackerna och tagit ett par fästen. »Har jag blott med
mig nio drabanter», sade han, »skall ingen hindra mig att
rida fram, var jag vill.»
En rund av mäktiga gestalter slöt sig omkring elden>
när han då om aftonen satte sig och språkade, medan han
tinade isen ur kläderna. »Måns Lurifax, vad nytt?» bru-
kade han fråga och lade sin hand på Stenbocks axel. Då
började de skugglika skepnaderna att röra på sina kappor
och skratta, ty fast Stenbock var kort i rocken, så att han
stod där som en liten enbuske mellan tallar> var han aldrig
den, som behövde leta efter ett roligt svar. Han drog
upp verser, som han hade skrivit, eller visade fram ett troll,
som han nyss hade täljt med sin fällkniv. Och lika mång-
kunnigt skotte han krigsforradet eller anforde en trupp.
Lång och grann gjorde Rehnsköld en ridderlig bugning,
men tyst och mer för sig själv, nästan en smula miss-
troget> stod några steg längre bort en krigare med stor,
krokig näsa och snusade flitigt. Det var Lewenhaupt. Han
fjäskade aldrig. K om fienden, to g han sig en p ris och
476 ~4ROLINF-RNA
kommenderade sedan helt lugnt: marsch! Mången het dust
hade börjats med ett slag på den dosan. Värre var det för
excellensen Piper, statssekreteraren> som här mitt i fält
kom springande i nattrock och stor peruk med briljant.
ring på fingret. Han skulle tala slug statskonst med en
konung> som inga ränker tålde> utan bara drömde om
krig och soldater.
Skickligt fick hans excellens knyta sina nät för att
inte genast få dem rivna i trasor. »Fred»> utropade nitton-
åringen och rynkade muiet pannan. »Fred r-ed en trolös
furste> som flux återigen skulle falla mig i ryggen! Nej,
excellens. Först skola polackerna tvingas att spänna
hästarna för Augusts resvagn och välja sig en annan
konung.»
Det fanns då för tiden en mycket omtalad grevinna>
som hade varit Augusts käresta och hette Aurora Königs-
mark. »Min skönhet skall den envetna ynglingen ändå
inte kunna motstå»> tänkte hon> »ifall jag ödmjukar mig
och tigger honom om fred.» En dag höll hon med sin vagn
på vägen, just då Karl kom ridande. När hon såg, att han
närmade sig, steg hon ur, grep på båda sidor i silver-
kjorteln och neg och neg allt djupare i lorten. Aurora
betyder morgonrodnad> och vacker var hon som en morgon-
rodnad med sitt svarta hår och sitt röda smink på kin-
derna. Men konungen lyfte artigt bugande på hatten> gav
hästen sporrarna och lät den förgrymmade sköna förargad
stå kvar.
Framåt förde han sina tappra genom djupa skogar,
där dråp are lurade i var buske. Soldaterna började tro,
att kulorna vände åt sidan i luften ett stycke framför hans
panna> eftersom de aldrig blevo hans bane. För honom var
det blott en stunds vapenlek att erövra städer och borgar.
När han kom till Krakov> fann han Stenbock utanför den
stängda stadsporten. Ytterdörren var av fra och den inre
av järn. »Ären I ej inne ännu?» frågade han otålmodigt.
Sten bock höll just på att underhandla med borghövdingen>
478 KAROLINERNA
som stocL ovanför porten och slog ihop händerna och lieligt
bedyrade, att nycklarna hade blivit borttappade. »öppna,
era hundsvottar !» ropade Karl på bred svenska, men- det
var hebreiska för polackerna. Borghövdingen hade emeller-
tid nyss låtit leda fram en skön häst åt den, som ville lägga
ett gott ord för honom hos den svenska konungen. Karl
tog hästen med sig fram till porten, bankade på och be-
fallde vakterna på fransyska att tvärt öppna för borg-
hövdingens häst. Nyfikna gläntade de på porten, men vad
-de fingo se för sina ögon, det var solar och stjärnor,
ty svenskarna slogo dem över ansiktet och stötte i en hand-
,v.ändning upp porten. De voro bara några hundra man> och
Karl' hade strängeligen förbjudit dem att lossa ett enda
i sk'ott, så att inte de andra i staden allt för snart skulle
ana oråd. De lurade polackerna visade också själva genaste
vägen upp i fästningen genom att taga till fötterna inåt
gatorna, och hack i häl sprungo svenskarna efter och klap-
pade dem om öronen, ända till dess de hade erövrat hela
Krakov med ingenting annat än sina bösskolvar och käppar.
LÅNGA VÄGAR.
Åren började att gå> och det var ärriga och frostbitna
knektar, som slutligen en dag ställdes upp utanför kyrk-
porten i Varschava. Inne i kyrkan var ett läktarfönster> och
där ställde sig Karl, men hans gång var haltande, ty
under en ritt hade han brutit sitt ben. Det uppstrukna
håret hade glesnat, men dragen hårdnat> och kuvade sågo
de församlade polackerna tyst upp till fönstret. Hans stora
segerstund var kommen> då de måste lyda honom och kröna
sig en ny konung i den avsatta Augusts stalle. Ung och god
sint skred Stam'~sIav Leszczynski, `den nyvalda ,monarken>
fram i~ellan pelarna. och böjde sitt huvud för det uppslagna
fönstret.- .Där såg han den,' s<~m hade skänkt honom allt,
KAROLINERNA 47g
inte bara kungœ:'.maklen u.tau till och med guldkronan pa
huvudet, spiran i handen och mauteln på skuldrorna.
Hundratals mil därifrån åkte under tiden tsar Peter
rastlöst genom sitt rike, byggde> förbättrade och övade sina
soldater. K:-:~rolinerna voro långt borta> och västerut vid
havet satte sig hans moskoviter som hövdingar i sven-
skarnas provinser. På deras forna betesmarker vid Neva
reste sig småningom bakom ~urställmngarna en ny grav-
kyrka åt nya tsarer och det stora Petersburg. När Peter
fick höra om den polska kröningen, skrattade han för-
aktfullt. Under dryckjom och musik lät han så föra om'
kring sin hovnarr och krönte honom på spe till kung
över Sverige. Det var »Nä'r rätt dag kommer, skall jag nog ä'nnu en gång
lära de ryska grönrockarna att löpa», tänkte Karl och förde
sin här allt längre bort genom vildmarker, där älgar och
uroxar fin go släppa till sitt kött. Soldaterna gingo och
stötte ner vä'rjan i marken för att leta ut, var bönderna
hade grävt ned sina matförråd. När det var kallt, märkte
de, att rimfrosten först smälte på myllan över sådana göm-
ställen. Ibland voro de så hungriga, att de stodo och
betade kvistar på träden som hästar. I många bygder hade
folket aldrig förr sett en krigshär, utan väcktes med häp-
nad ur sin oskyldiga frid.
Snart hörde August i sitt eget arvland, Sachsen, de
svenska trummornas muller och måste omsider skriva
under, att han för alltid avsade sig den po'lska kronan.
Här lät Karl sina uttröttade och trasiga soldater ordent-
ligt vila ut och skaffade dem nya och prydliga kläder.
Ouppbörhgt sam lades frivilliga hopar under fanorna för
att följa honom i den slutliga striden mot moskovlterna.
Nästan med övertro blickade dc bort till den berömda
hjälten, som blygsam och fåordig gick där i sin nedfläckade
480 KAROLINERNA
blå soldatrock mellan de silkesklädda och diamantprydda
sändebuden och prinsarna. »Minns, jag kommer inte för
att köpslå»> sade han och begärde heller ingen annan seger-
lön, än att några förtryckta luteraner åter skulle få sinœ'~
kyrkor öppnade.
När hären drog bort, stod mången god sachsare med
sin hustru' i dörren och vinkade till den svenska knekt,
som hade bott under deras låga tak, hjälpt dem att gräva
i deras täppa och blivit deras vän.
sitt hjärta inte efter de storas strider.
De små frågade i
Och mången karo-
-lin gick i tysta tankar och längtade efter> att vägen en
-gång åter skulle kröka mot norr. I stället vek den bort
mot allt obekantare nejder. Brandklipparen, som leddes
bland hästarna> började att bli till åren och mindes väl
knappt längre den ungdomstid, då han stod hemma i
krubban och tuggade midsommarhö. Sju gånger hade
det somrat sedan dess> men hur många mil han hade
trampat framåt över vägarna, det kunde ingen räkna. Ingen
tänkte heller längre på att räkna sina ärrade sår> och gåt-
full och sluten red Karl framför sina drabanter.
Vid den lilla byn Holovsin kom det till drabbning. I
plaskandc slagregn vadade konungen genom det träskiga
åvattnet, och tätt bakefter följde dalkarlarna ty också
masarna voro nu ute på vandring genom Europa. Det
var annat än att sitta vid Siljan och spänta korvstickor och
då och då slå till med ett litet uppror. Soldaterna höllo
musköter och patronkök över huvudet, men ändå blev
krutet vått. Då drog var man blankt på äkta karolin-
vis> och fullsmetade med lera ända upp till hakan, rusade
så alla rakt i armarna på fienden. En brottades mot tio,
i` och det var en underbar syn> när de tysta flockarna högg o
sig fram mitt under kanonernas brak och tvungo de oöver-
skådliga skarorna att fly från sina skansar. Efteråt lät
itsaren till en läxa för framtiden samla ihop alla ryssar-
som hade fått ett sår i ryggen, och skjuta var sjätte karl.
E AROL INEi>N~\ 48
En morgon fylldes emellertid luften œ`LV gälla gnägg-
ningar, och en ~thårig oc.h livlig gubbe kom v&tskarna
till niötes, följd av tusentali:'i ryttare, som ledde sina ystra
och halvvil da hästar. Det var Mazepa> hästfolkets, ko-
sackernas hövding. Underdånigt sänkte han framfö-.
konungen sin stav> som var krönt med en yvig hästsvans.
»Här kommer jag med mina barn»> sade han och pekade
på sina solbrända ledsagare. »Intet vin srnakar oss bättre
än en skål varm stomjölk. Och ingenting är för oss fagrare
än stäppens långa> v:'~giga kullar, som var vår översållas
med otaliga blomster. Där vill jag tumla om med mitt häst-
folk som en fri hövding. Men tsaren kallar sig min herre
och skrattar åt oss och begabbar oss vid sina dryckes-
gillen. Här skakar jag nu min hövdingstav och svär honor~~
hämnd!»
Karl lovade att hjälpa honom och följde honom pLi
okända vägar inåt Ukrajna.,
Länge hade han utmanat sitt öde> och lyckan begynte
nu tröttna att le mot honom som förr. Kosacker> tatarer och
turkar skulle nu bli de bundsförvanter, som följde mäster
Olovs folk på långa omvägar mot Moskva. Men det gick illa
med Mazepas uppror. De dräpta kosacker> som fastspikade
på bräder flöto i strömmarna> visade, att tsar Peters soldater
inte voro långt borta. Det var> som skulle snöflingor och
oväder och allt ont plötsligt ha yrt fram ur det fladdrande
hästhåret på Mazepas hövdingstav. Vinterstormarna begynte
ryta> och fåglarna föllo döda neder på drivorna. På
hundra -r hade slik vinter inte hemsökt länderna. De
ståtliga knektrockarna från Sachsen voro redan förslitna>
och flera av manskapet måste kasta bort de söndergångna
stövlarna och vira fötterna med fårskinn. För att få tak
over huvudet rusade de framat i vild flykt for kolden. Nar
trossvagnarna körde ihop och fastnade i p orten till den lilla
stad> där de sökte skydd, kröpo de mellan hjulen in på gatan.
Men tusentals kunde inte tranga sig fram, utan maste stanna
utanf or i snodrivorna hela den forfarliga natten. Det pa
-12. - Svenskarna. II.
j'
482 KAROLINERNA
stods> att när en av soldaterna uttröttad satte sig ned> brast
ryggbastet med en smäll som från en pistol> och att han så
blev sten död. Äntligen uppskimrade återigen dagljusmngen>
men somliga stodo då ihjälfrusna mot trädstammarna med
nedsjunkna huvud som insomnade skiltvakter. Öv<:.irisade
ryttare sutto alldeles orörliga på sina hästar utan att svara>
då de anropades> ty de voro döda, och fingrarna måste
skäras av för att skiljas från betslet. Att gräva i jorden
var omöjligt> utan liken plockades ned i gropar och källare.
De> som hade lyckats att slippa in i staden, funno dag.r
askhögar i stället för boningar, och i de få hus, som stodo
kvar> blev det så trångt, att de sjuka knappt kunde ligga.
Fa~ltprästerna gingo omkring och gåvo nattvarden i bränn--
vin> och jämmer och kvidan hördes från dörrarna, där fält-
skärerna kastade ut på gatan förfrusna händer och föttei-,
-som hade blivit avsågade.
Julafton kom> men utan juleljus, och de olyckliga
krymplingarna hade knappt en tapp halm under huvudet.
Men ibland upptogo några röster en av de välbekanta, gamla
svenska psalmerna. Då tystnade all klagan och byttes
för en stund på nytt i oböjlig förtröstan.
Högt knotade ingen, men två och två stodo emellanåt
generalerna och viskade. Hemlighetsfullare och tystare än
någonsin, avvisade Karl deras råd. Sömnen svek honom,
så att han under nätterna steg upp från bädden och satt och
grubblade på att hitta någon lösning. Den oförskräckl och de sammanbitna
läpparna mjuknade, först när han red fram till de sjuka för
att trösta med nå g ra hurtig a ord. Och så bäddades nu de>
som varken kunde rida eller gå> i vagnarna> trummorna
virvlade> och framåt, bortåt gick åter vandringen ända till
stäpp ens ökenrand, dar tsar Peter väntade honom i sitt
befästa läger vid Poltava.
för gås.
Där gällde det att segra eller
K>ROLIN'i'-RNA , 483
OÖVERSKÅDLIGA SKARORNA.
Med flit uppsökte konungen; de ställen> där kulornaveno
tätast och v Men slaktningen måste utkä'mpas. I mörkningen sb'n-
dagen den 27 juni 1709 marscherade hären ut på fältet
med hoprullade fanor och utan spel> och i en skogslund
nedsattes konungens bar en stund framfor gardet. Fran
slätten hördes, hur fienden bultade och hamrade på sina
palissader. De en gång så segerrika karolinernas skara
hade nu så litet krut> att de endast kunde medfora f y ra
fältstycken i drabbningen. Då grepos många av de ärriga
karolinerna av kroppslig angest och bjodo forgaves en dukat
484 KAROLINERNA
för en klu~k brännvin. Den mörka luften var kvalmig
och tung. Hästarna stodo sadlade, och karlarna hade mu-
sköten och karbinen vid sidan. Generalerna lade sig en
stund i sina kappor omkring båren, och Piper satt på en
trumma med ryggen mot ett träd. Hatten låg i konungens
knä, och täcket var svept om den sjuka och lindade foten.
Vid skenet från en fyrsticka> som bars förbi> syntes det>
att han sov, och det febertärda och avmagrade ansiktet hade
blivit stelare och ännu mindre än förr.
Vilan blev kort> ty redan Iångt före ljusningen voro
alla redan åter i rörelse, och Karl grep sin värja. Rehn-
sköld förde befälet i den sjuka konungens ställe, men det
hördes på hans häftiga ord, att det var osämja bland gene-
ralerna. Framför hären låg fältet i soluppgången avbränt
och svart som aska utan minsta blomma eller strå. En
rödklädd ryttare galopperade ut från tsarens läger och
avfyrade en pistol. Då läto ryssarna, som voro fyra gånger
så många som svenskarna> röra alla sina trummor, och
på jordvallarna syntes otaliga soldathopar> standar och
kanoner. Genast svarade det svenska spelet utefter alla
regementen.
Med vinande hugg stormade karolinerna framåt mot
de första skansarna. Ryssarna började vika och fly> och
inne i deras läger blev oron så stor, att kvinnorna spände
hästarna för trossvagnarna. Men tsarinnan själv> en
kvinna av folket med hög barm och vit panna> vandrade'
annu omkring> nastan hogmodigt
flaskan ute bland de sårade. Hon
det gick en sägen> att hon skulle
lugn, med vatten
hette Katarina> och
ha varit en svensk
iCAROLINERNA 485
budet mellan de andra> att de' skulle stanna och vänta.
Tsaren förstod> vad det dröjsmåJet, så ovant bland sven-
skar> var värt för honom> och som en stormflod fram-
`böljade genast ur lägret hela den moskovitiska bären. F
Maktl~>s och bunden av silf sår>- låg Karl på båren.
Den blev så sönderskjuten, att Hultman måste laga den
med omvirade grimskaft. Båren hängde' mellan två hästar
på så sätt> att den ena gick framför och den andra bakom.
Men de stupade. Gång på gång måste selarna spännas upp
och läggas på nya hästar. Solen brände> och konungen
drack litet kärrvatten> som Hultman silade i en bägare.
Därefter satte han sig upp> höjde värjan och befall.de Rehn--
sköld att skicka trupperna framåt.
FåIttecknet var halm i hatten> och genom; bullret från
skott och trummor ljöd fältropet: »Gud med oss! Gud med
oss !» I trängseln möttes gamla krigskamrater eller nära
anförvanter, som fordom därhemma lustigt suttit samman
på bröllop och barnsöl> och tillropade varandra en sista
hälsning. Där det var bredare rum> marscherade kaptener
och löjtnanter och fänrikar framför bataljonerna> bleka som
lik, i takt med spelet, som hade de tågat upp till en
parad vid gamla Tre kronor> men soldaterna knöto han-
den över det tomma patronköket. Framför Nylands rege-
mente stod löjtnant Gyllenbögel med skottsår i båda kin-
derna> så att man kunde se dagern tvärs igenom. I busk-
snåret bakom skånska dragonregementet vacklade kapten
Horn> illa sargad i hogra benet, och hans trofasta betjant,
Daniel Lidbom> höll honom om livet och torkade hans panna.
Framför Kalmar regemente segnade översten, träffad i
hjärtat> och runt om låg hälften av underbefälet och hälften
F dragons fattiga men vackra hustru, innan hon i Liv-
land blev bortrövad vid en plundring och f ord till tsaren.
Ännu var hon vid gott hopp> och med hatten genom-
borrad av en kula ilade Peter pa en vit springare ut
efter leden. Då iakttog han> att de förföljande svenskarna
plötsligt stannade, trupp efter trupp. En av deras flockar
hade blivit omringad, och i forvirringen flog det olycks-
av manskapet som hedersvakt. Jonkopings regemente bar
sin sårade överste. Framför västgötarna stupade överste
Ulvsparre med handerna tryckta mot hjartat> och hans
den oförvägna Sven tumlade baklänges
för en muskötkula. Hela den fientliga arm‚n gick över
honom. Han horde hastarna och kanonvagnarna. Han
486 1~ROI.INERNA
trampades och sparkades och ruliades i aska och smuts
bland stelnade lik och kvidande s-årade, ända till 4ess
en blesserad dragon slutligen tog honom på sin häsl o~.'h
barmhärtigt förde honom till trossen.
Karolinernas -här var uppriven och vigd åt död och
fångenskap. De gamla sönderskjutna fanorna fladdrade
ännu i mängd över människohavet> men de vaggade och
vacklade> de trasades och knäcktes> o.ch slutligen sjönko
de och försvunno> en efter en. »Stå, gossar, stå!» ropade
officerare och soldater och stupade över varandra, så att
där av lik och klädtrasor `och torvor och sand bildades.
små kullar> som tjänade de, levande till bröstvärn. Viss-
lande druvhagel> musköt;k;ulor och brakande ka;rtescher
regnade över faktande och döda> Då begynte trupperna att vackla. Under de stigande
rökskyarna sågo de konungen> som mellan fallna dra-
banter och tjänare låg på marken; med den sjuka foten i
höjden på bårkanten. »Svenskar, svenskar !» ropade han
till de flyende soldaterna för att hejda dem. Han förmådde
inte resa sig> men de lyfte honom på sina pikar. I början;,,
var det över tjugu bärare, men de föllo dödsskjutna, sa
att slutligen endast tre voro k v a r. Då lyfte major Wo Iff elt
honom på sin häst och stupade därefter själv under ko-
sackernas vapen. Konungens fot> som var lagd över
hästens hals> blödde häftigt, och bindan släpade i askan.
En kanonkula fran skansarna avslog hästens ena ben, me n
drabanten Gierta lyfte konungen på sin springare> och själv
blesserad, steg han upp på den trebenta hasten. Slutligen
kom en stalldräng och hjälpte drabanten över på Brand-
klipparens b reda
rygg., Ryttarna bildade ring omkring
KAROLINER\.A 487
för steg 5(.-In i ett begravningsföIje bars mellan svängande
rökelsekar och högt över tu.sens och tusens huvud det
jäfte~torB standaret. På duken syntes tsarens stainträd, om-
givet av helgon> och överst under treenigheten hans egen
bild.
De svenska flyktingarna samlade's vid trossen kring
konuiigen> som satt i en vagn. Han frågade dalkarlarna
efter deras överste> men han låg skjuten. Han såg sig om
efter RehnsköId och Piper> men de voro fångna. Då lät
han trotsigt höja fanorna ich röra spelet och tågade så
bort nedåt Dnjepr med d.e sista skiigglika skarorna av sin
förut obesegrade här.
B edan vid tvåtiden gingo de sista salvorna utanför Pol-
tava. Sedan bredde sig stillhet över slagfältet, där Ma.
zepas kosacker uppspikades vid pålar. Gård~na och kvar-
narna stodo brända> träden sönderskjutna, och de fallna
hjältarna Iågo överyrda av aska och jord och alla med
ögonen vidöppna> som hade de från en annan värld stirrat
tillbaka på gångna år. Några tillfångatagna svenska fält-
präster och soldater strövade kring och sökte efter lands-
män. Ibland öppnade de en grund grav> över vilken jord-
fästningsorden på det avlägsna hemlandets språk fram-
viskades i junikvällens skymning. Därefter igenskottades
griften för att småningom överväxas av det starrgräs och
den sträva tisteI, som sedan i århundraden rasslat for
stäppvinden på de dystra kärrtrakter> som ryssarna gåvo
namnet Svenskarnas kyrkogård.
Utmattad och tärd av plågor> lag konungen i feber-
aktig halvslummer på den skakande vagnen. Först på andra
dagen framglittrade Dnj e p r i en vid båge, men in g a träd
skönjdes> som kunde fällas till flottar. Allt var bara lera
och sand och brännande sol.
h strid
konungen> men bakom pa faltet framtagade tsarens har for
att taga sin mark i besittning och över karolinernas lik in-
k mmande tider. Allt närmre och narmre
viga sitt valde at o
hördes en hemsk och dov andlig hymn. Långsamt och steg
och det fanns bara några
Floden rann bred oc
få båtar och pråmar. Generalerna bönföllo honom att inte
stanna och unna tsaren också den glädjen att få föra honom
till Moskva som fånge.
Länge nekade han at t skiljas fran
-4~8 KAROLINI'.':,'NA
sina soldater, men lämnade tyst slutligen fältkartan i
-Lewenhaupts händer. På två hopbundna båtar roddes
hans bår sedan natteti och årslagen dogo bort på det blanka vattnet-
Några av flyktingarna höllo sig fast i sina simmande
hästars svansar eller manar, och Brandklipparen blev också
förd över mot den andra stranden till att trampa på tur-
karnas gula mark. Somliga bröto sönder trossvagnar och
lade sig över de flytande trästyckena. Så många som
ihittade något av trä att sticka under armarna> vadade ut
i Om morgonen upptäckte Lewenhaupt och de kvar-
lämnade> att de förföljande moskoviterna redan hade hunnit
upp på kullarna bakom dem. Somliga gränslade två och
på
»Konungen har nått friheten»> sade han svårmodigt,
»och hellre äter jag utan ära fångenskapens hårda bröd>
än jag på nytt leder - mitt trötta och nedblodade folk
till slaktbänken.» Det var en stor skara på fjorton tusen,
de sista av karolinernas här, men var tredje man låg
sjuk bland grästuvorna och liksom i dvala. Bredvid dem
sutto de andra med sina upp slagna andaktsböcker> be-
redda att tålmodigt möta alla öden, men dragonerna ro-
pade> att de ville försvara sig till sista blodsdroppen.
Då blåste trumpeterna med ens till samling, och bark-
brun av solbränna framred den ryska generalen för att
mottaga trof‚erna. Pukor> trummor, muskoter och fanor,
allt> som hade varit krigarnas stolthet och följt dem i så
många år, ströddes framför honom i sanden som en hand-
full vissnade löv. Buttra gamla underofficerare omfam-
nade varandra snyftande. Somliga slcto upp sina for-
band och läto blodet rinna, och två krigsbröder stötte
ned varandra med värjan, hellre än att giva sig. Stumma
och hotande framtågade krymplingarna. Dar kommo yng-
KA.ROLINERNA 489
Ungar med frostskadade kinder och utan näsa och öron>
så att de liknade dödmän. Där stapplade på kryckor den
ännu inte fullvuxna fänrik Piper> som förlorat hälarna.
Där gick hovmannen Giinterlelt> som mist båda händerna. I
stället hade han i Frankrike fått två andra av trä, som blanka
och svarta fingrade upp och ned på rocken. Där slamrade'
träben och käppar och sjukvagnar> o,ch alla omringades
av moskoviterna och fördes tillbaka mot norr. Hur hade
soldaterna inte gått och längtat efter. den stunden> då de
slutligen skulle få vända ryggen åt den glödheta solen>
men nu voro de stackars hjälplösa och fattiga fångar.
När konungen nått den andra; stranden> spändes
hästen för vagnen. I ett annat hjuldon åkte Mazepa> och
hos sig> under vagnstäcket, gömde han vaksamt de, två
tunnor med guld, som nu voro den gamla hövdingens sista
ägodel.
Hans kosacker visade vägen över de trädlö~sa stäpperna
och slaktade då och då en häst för att inte svälta ihjäl.
Men svenskarna ville inte röra vid hästkött. Träskvattnet>
som Hultman emellanåt silade i silverbägaren åt konungen>
var grumligt och orent> och det var en stor lisa> när sol-
daterna en dag kommo åt att rycka upp några små buskar
med sura körsbär. På antänd hästspillning stektes några;
matbitar, men de räckte blott åt konungen och några få.
Slutligen gjorde då de uthungrade soldaterna; som ko-
sackerna. De lade ett stycke hästkött under sadeln och
redo så på framåt i flera timmar> ända till dess att det
blev mörbultat. Då satte de si att s isa med odan lust.
g p g
När de omsider äntligen hunno över den turkiska grans-
floden, hade så många stupat av sjukdom och mattighet
eller under de förföljande moskoviternas sablar, att flocken
endast bestod av nagra hundra man. Det var hela den liv
vakt, som konungen nu hade omkring sig där långt fjärran;
vid Svarta havets kuster. Mangen overste agde ingenting
mer an s,ina klader och sina dukater p a fickan och den
vagn, som han sov i. Svärmar av gräshoppor slogo ned F
490 KAROLINERNA
på vagnstäcken och hästar> och dricksvattnet, som tur-
karna dyrt sålde åt dem> bars omkring i bockskinnssäckar
och smakade beskt och kvalmigt. Det var knappt, :ift det
ens stillade den värsta törsten. Alla blevo därför glada>
när den gamla paschan i Bender, som alltid med beundran
hade lyssnat till sagorna om den nordiska kämpakungen>
vänligt bjöd dem välkomna till sin stad. Där fingo de
trötta krigarna vila sig på sina vedermödor och sträcka
ut sig bland blommorna i en skuggig lund vid floden.
BENDER.
Mången officer bodde alltjämt på sin kärra som en
bekymmerslös zigenare> men till vintern lät konungen upp-
föra hyddor och jordkulor, och av sultanen erhöll han
dagligen i gåva fullt upp med penningar och livsförnöden-
heter. Det gick lustigt till i lägret> där trumpeter och
trummor kallade till måltider och gudstjänst. Paschan och
hans janitscharer tävlade om att hylla den besegrade käm-
pen, som aldrig smakade vin och föraktade att bo i staden>
och vars drabanter aldrig fingo äkta en kvinna. Till sist
ledsnade dock sultanen att fylla gasternas hander me d
guld och deras krubbor med hö. Dukater blevo åter ett
sällsynt skådebröd> och till och med den turkiska heders-
vakt, som statt upp ställd vid lagret, ta g ade bort.
Då steg konungen ur taltet> dar, det oversvammande
flodvattnet redan nådde hon om p a halva stövelskaftet.
Han fattade sin gunstling overste Grothusen vid armen. »Vi
ha halsat sultanen, at t vi inte dra g a åter till kristenheten>
sa framt vi inte få femtio tusen turkar med oss mot tsaren.
l det förbli. Just efter man nekar oss en-
NAROT.INERNA 491
Därefter steg han fram och befallde soldaterna att på
den höga stranden framför byn V~rnitsas halmtäckta hyd-
dor uppbygga ett kungshus o~'I,) O-, l'i el krigaFst,.:l.:-t
to r och stenlagda gångbanor..
Den nya staden på i~ultanens mark ~.rhöll namnet Carlo-
polis. Med hurtigt mod knöto de ärriga krigarna förskirniet
om livet mitL för de gapande turkarna och begynte smida
de konstigaste lås eller snickra de prydligaste dörrar och
fönsterkarmar. Segervan"i. generaler och överstar kommen-
derade i solhettan övei- timmermän, murmästare> gips-
makare> stenhuggare c Slufligen stod kungshuset färdigt> och utanför sträckte
sig gator mellan officerarnas och kanslis-ternas små puts-
lustiga äventyrarslott. Många voro inte högre> än att ägaren
kunde stå och vila sig med armbågen på taket. En skön
träbro i regnbågens färger ledde ut över löpgraven, och
runt hela det trotsiga lägret uppkastades vallar och för-
skansningar. Invånarna vaknade och gingo till sömns vid
trumpetstötar> och tidigt var morgon rodde Hultman ut på
strömmen och hämtade i en hög tennkanna det klaraste
dricksvatten åt sin konungsliga herre.
Just där flyttfåglarnas långa sträck om hösten brukade
draga bort, stod det dystert gulgrå fästet i Bender med sin
fyrkant av spetsiga tornhuvar. Darifran kommo turkarna
dagligen i stor mängd och koxade nyfiket på stekpannorna
i kökshuset och pa Brandklipparen~ isgrå land i stallets
framsta spilta. Eller ocksa satte de sig med korslagda
ben utanfor kungshuset, dar KarIs musikanter spelade pa
altanen. Sa snart musikanterna tystnade, uppstamde tur
mässingstallrikar, skalmejor och
p
Hovhållnin g en skall inrättas tre
h utom kun staffeln och
Darvid skal
nin gar, skola vi trolla.
karna med
trummor.
dubbelt praktigare an tillforne> oc g
hovmarskalkstaffeln skall har var dag dukas ett rikligt
bord for framlingar.»
Innanfor kanslihusets oppna fonster ~utto emellertid
nastan bestandi t tva bes nnerli a ivri t skrivande e t l
g y g , g g s a ter
och lutade sig over bordet. Sa snart de bada herrarna ville
492 KAROLINERNA
se varandra i ansiktet> måste de vända på hela kroppen>
ty ingendera hade mer än ett öga. Den ena> som jämi. stack
fjäderpennan på tvären mellan läpparna> var den IlQdd-
slitna hovkansleren von Miillern. Den andra däremot> som
hade fickan full av »konfonium» och alltemellanåt lade en
konfektbit på tungan> var överste Grothusen. Han satt
omsvept i en karmosinfärgad nattrock av siden. Halsduken
var av franska spetsar> och den korpsvarta lockpernken
gungade och pöste. Men på fötterna hade han ett par tunga
soldatstövlar> ty konungen hade en natt smugit sig in till
honom genom fönstret och stoppat hans sammetstofflor i
glödhögen. Ansiktet var gulare än en torkad citron> men
idet kvicka enda ögat glindrade och klippte> och så snart
han öppnade munnen> begynte. Miillern hoppa på stolen
och skratta.
Snart skockades dock skyar över bergen> och på den
frusna Dnjestrn åkte soldaterna slängkälke med turkarna>
så att turbanerna rullade utefter isen. Fönstren stängdes>
och en gråmulen morgon kastade Grothusen ifrån sig gås-
ipennan med sådan fart> att hon i korsdraget från springorna
blåstes över bordskivan och blev liggande på golvet.
»Miillern !» sade han. »Av brist på hö ha vi nu måst
skjuta nitton vackra handhästar. Kan jag inte hastigt få
låna ihop ännu tusen pungar> då äro vi bet! I hela Carlo-
polis finns snart inte sa mycket som ett hastskosom> som
längre kan kallas vårt - hur än jag schackrar med både
kristna och hedningar. Krediten är slut. Gott! Vi gingo
inte heller åstad for att samla penningar> utan snarare for
att avskaffa deras varde.»
F Han avlyfte peruken och strök bver sin heta hjä~ssa, men
Miillern svarade med klagande stämma:
»Sanna mina ord!
t r c k en å
Slå du hurtigt ihop kassaboken> och hang na t o p
spiken, och pådrag din gamla krigsrock, ty inom ett par
dagar ha vi kravall. Redan i förrgår, när paschan från
Bender kom ridandes och' Möv luften m e d sabeln och i
snJtanens namn befallde oss att packa os's åstad hemåt,
~: VRCLINERi~~ 493
begrep jag, att hans majestät skulle fatta ett f'örfärligt be-
slut. Har du märkt> att värjan hans alldeles som fordom
beständigt sitter tre tum ur skidan?»
»Nåja», utbrast rothusen, >: s- f- `vi klappa och slå
bara det blir slut.»
I väntan på vad som skulle komma> fingo soldaterna
under de följande dagarna uppkasta ett bröstvärn av tunnor>
sängar ich kärror och av de spadar ~ord> som kunde
brytas ur den frusna marken. Konungen stod själv och
inflätade vidjor och, rep mellan stolsben och vagnshjul.
Lantfolket begynte då fatt fly, men en här av turkar och
tatarer uppställde sig omkring Carlopolis i en vid ring
med sina mörsare och fältstycken.
I kungshuset fylldes fönstren till manshöjd med jord-
sä~ckar eller stängdes med pålverk> och Hultman och la-
kejerna inburo i matsalen den långa ekkistan med bords-
silvret. Hela den lilla kungsstaden> hundratals mil från
det egna landet, hade knappt så många mans besättning,
som skulle tarvats för att uppsätta ett enda fulltaligt rege-
mente. Själva den högtidliga hovmarskalken Diiben måste
med svetten i pannan eva och exercera sina kökspojkar
och bagardrängar> och mästerkocken fick kas'ta sleven
på hyllan och pusta och stampa med huggvärjan vid ar-
men. Barhuvad, rådvill, bekyttad, med blankslitna rock-
sommar och black på fingrarna marscherade Mullern fram-
för sina kanslister.
»Se på hans majestät !» viskade han till Diiben. »Äran
har blivit honom så dyrbar, att far han bara behalla henne
oflackad, kan snart ingen olycka langre bekymra honom.
Men det säger jag, att för min del sträcker jag pliten, så
snart de bruna vildarna därute storma an. Är det förnuft>
att fem hundra man skola slåss mot tio eller tolv tusen !»
Nar han fick syn på holsteinska sa~debudet Fabrice>
som en sista gång red ut från Bender till lägret för att be-
veka konungen till avtåg, lat han liksom av en handelse
sin tropp marschera fram till holsteinaren. Genast skyn
494 KAROL'Ii~i'- RNA
dade då de svenska herrarna att läran.a sändebud<'t t.iiI
förvar sina piånb~'~cker, snusskedar, fingerringar ocb
penningpungar. När Fabrice slutligen red bort, hal e han
så fullt av dyrbarheter under rocken, att hart inte ki,inde
knäppa den. Då begynte också manskapet att gömm'~ sina
tillhöngheter. Den sista> i åratal burma dukaten u.p p-
sprättades ur västfodret, och tillhopa med ringen. av silver
eller tagel, som de hade fått av sin första käresta, bi(.:~v
den gömd i ett fikon> en trädstam eller i jorden.
Brännande i kinden som en femtonåring, satt komrngen
på sin häst vid den yttersta förskansmngen> och i-ring
honom samlades de förnäinsta svenskarna. Gierta> som
vid Poltava för honom vågat sitt liv> och Hård, draban-
ternas stridslystna hövding> stödde sig mot sina värjor>
men general Daldorff slet upp skjortan över sitt sönder--
huggna bröst och talade till konungen frimodighetens:
ord. »Här)» ropade han och pekade på sitt bröst> »se här
bevisen> att vi alltid varit färdiga att offra sista blods-
dr~o,ppen! Vi äro det också nu, men nedlägga vi ock alla
harvarande turkar, få vi sedan snart hela sultanens makt
over oss. Alla veta vi> att inte blott Turkiet utan ocksa
sjömakte~na erbjudit sig att med största ärebetygelser föra
vår konung till hans stater> och genom Tyskland står ännu
vagen oppen. Turkarna ha overhopat oss med gavor ocli.
vanskap> men till lon ha de fått oppet forakt.. .»
Konungen svarade: »Turkarna sälja sig åt den mest-
bjudande, och darfor aro de forakt varda. Fordom haven
I kämpat som tappra krigare> men nu talen I som pultroner.
Lyden> det är er plikt> och visen er hädanefter sådana, som
I hitintills varit !»
Darvid klappade han Daldorff pa skuldran som en god
kamrat utan all harm och red till kungshuset> medan
fiendens faltstycken borjade dana.
Genomtrangande skrin fyllde nu hela den vackra ang-
den, och fienden stormade an, men Grothusen stod i sin
gaJonerade paradhatt vid skansverket och hejdade jani-
~.`..~ROLINERNA 495
tscharerna med de vänligas~i~ häl~ning'&.i'. och trotsigaste
infall. På måfå grep hait ur rock~~ä'cken silverslant;~.r och
konfektb'~tar och strö4de dem om ait~~nnat åt all- siilor.
När ha.n pekade inåt ägret> sken över kurigshuset ei' tre-
dubbel regnbåge, och framför dörren i~:'-i~.t~t konungen i:tgn
ich omedgörlig på sin Fyb.art‚[e J) `i.st.
»Nej, nej !» so:rlade turkarna, svingade sablarna mot
sitt eget befäl och tågad: till'l>ak:a `. nåt stad --.n. Vi anfalla
inte den järnskalien. V- :1' ro, I1ani~ vänner. I~å$ honom f-å
betänketid.»
KALABALIKEN.
Det blev söndag, ,och i kwi-gshu'.':'et uppstä~mde sven-
skarna högmässans första psalm> som hade ingenting varit
på färde. Jordsäckarna och de frusna vattentunnorna
stängde fönstren> så att salen liknade en skum fästnings-
gång. Två vaxljus brunno på bordet, och predikanten böjde
sig djupt ned över bibeln för att kunna läsa dagens text:
» Och d a h a n steg i skepp et> folj de hans larj ungar honom.
Och se> en stor storm uppkom på havet, så att skeppet over-
sköljdes av vågorna; men han sov.»
Konungen stod narmast framfor bordet med p alsmossan
i handen. Hans beslut var fattat. Vid Poltava hade olyckan
fallit över honom mitt under feberyrseln, och innan han
förmådde resa si från s ukbåren la allt förhär at. Nu var
g
han ater sin egen overrnan.
,g
År for ar> dag for dag hade
han sett maskorna brista i det nät som han försökt att
knyta> men som endast kunde bindas med guldtrad. Han
brann av iver att äntligen bli detta lum na ränks p el kvitt
och i da g ens fulla ljus få vad j a till huggvarj an. Riga>
Pernau Reval Vibor Keksholm vart namn> som drog
genom `hans minne g p å f.. rlorade städer och p ro
kam p abrag dens ara evinnerli g.
496 - KAROLINERNA
Predikanten lutade sig åter över bibeln. »Och hans
lärjungar gingo fram och väckte honom, sägande: Herre
hjälp oss> vi förgås!»
En första kanonkula träffade nu kungshusets djupa
mur> men blev sittande i det mjuka teglet, och predikanten
fortsatte. »Och han sade till dem: I klentrogna> vi rä-
dens I?»
En officer skyndade fram till konungen och viskade:
»Ingen lärer för bullret längre kunna höra textens ord,
och nu storma turkarna.»
Konungen svarade: »För kulornas skull få vi inte av-
bryta vår gudstjänst> men var och en bland oss tör be-
hövas på sin post.»
På kungshusets altan upp spelade musikanterna med
dundrande ~ukor dalpolskor och marscher. »Allah! Allah !»
svarade turkar och tatarer> och de vita rockarna pöste.
F I tusental stormade de in över förskansningarna och
isvängde kroksablar och spjut. Somliga stucko dock klingan
-under armen och räckte broderligt övertalande sin tobaks-
pung åt svenska vänner och bekanta. När konungen med
-dragen värja red in i handgemänget> såg han man efter
man av de sina sträcka vapen> och han rodnade. Han ro-
pade på Grothusen och Daldorff, men ingen svarade honom.
Då märkte han> att striden gällde honom själv allena.
-»De> som ännu ha mod och trohet i bröstet, må följa
mig !» ropade han> sprang av hästen och rände huggvärjan
genom de narmaste turkarna. En pistol riktades mot hans
-tinning> i)ien liksom rörd av en osynlig hand> böjde han
huvudet en fin g ersbredd åt sidan - och kul an snuddade
endast -över hans ansikte> men kastade Hård sårad till
marken. Livdrabanten Roos grep da konungen om midjan
och drog honom med sig in i huset> varefter porten bom-
mades.
Det var In te sa konungen onskade den svardsleken.
Med avsvedda ogonbr n och blodande p a nasan och orat,
mönstrade han sitt femtiotal av kämpar och nickade nojd
KAROLINERNA 497
åt gamla HulJ.rnan> som med ett st~:>rt förband om hjässan
och musköl -n på axeln stod i ledet. Så lyfte har. den långa
värjan och stormade framför $`lna män genom sala:'. och
rum, där tl] rkarna r~~dan ha,de t'rängl Sig in. Roos sköt
och fäktade vid hans hjärt sida. Den sotiga och tandlösa
fänrik Åberg hukade sig unde r hans arm och riktade
värjsWtarna uppåt mot turkarn~s magar eller grep man efter
man vid skägg~~t och v-"iltrade dem ut geiiom fönstret. Han
ryckte till sig vapnen och bröt sönder dem under foten
ich kastade sedan bitarna ut på gården. Det flämtade och
frustadœ- eld från fä-ngkrut och pipor. Det sjöng i kO-rsade
klingor och susade som harpslag.
I sto'rsalen, där de två halvbrända vaxljusen ännu
skeno på den upp slagna hibeltexten> kunde svenskarna
endai,t igenkänria varandra på sporrstö~larna under den
täta röken. Plötsligt begynte turkarnas tofflor och vita
rockar att klättra upp i själva röken som på trappsteg
och försvinna. Fåfängt liöggo och stungo svenskarna åt
alla sidor utan att längre träffa annat än tomma luften.
»Det är trollfolk», mumlade Hultman och stannade bred-
vid bibeln> men konungen stötte en vattentunna ur fönstret,
så att röken strömmade ut. Då hittades plundrarna upp-
klättrade på dörrar och lister, och på nytt dånade den
yra lejonjakten genom kamrarna.
När äntligen alla fiender voro utdrivna, ställde
konungen sina återstående trettiotvå stridskamrater i små
flockar vid vart fonster och gick sjalv omkring bland de
döda och tömde kulorna och krutet ur väskorna på deras
bantlär. Varm och bld
o ande rackte han sin sarade hand
till Roos och lät honom förbinda den.
»Jag ser»> sade han> »att Roos inte overgivit mig, men
var äro månn alla de andra?»
»Största delen lärer vara död eller tillfångatagen.»
Konungens blick ljusnade darvid> och han tog Roos
vid handen och ledde honom till a a r
h k till stQ salen> fran vars
13,. Svenskarna. II.
498 KAROLINERNA
fönster musköterna riktades mot den anryckande fienden.
Djup skymning rådde därinne, ty det led redan mot mörk-
ningen, men mellan tunnorna och jordsäckarna syntes den
vida ringen av rustvagnar> dörrar och vin-kar> bakom vilka
turkarna närmade sig steg för steg, och hela gårdsplanen
täcktes redan av stupade.
En kagge brännvin nedlyftes från vinden för. att stilla
iden svåra törsten> och han, den tolvte Karl, soni ingen sett
smaka annat än vatten, gick från knekt till knekt med glaset,
men uppmanade dem att inte taga mer än en klunk var.
När slutligen inte heller den styrkedrycken längre ville
läska, hämtades vin.
»Det är bättre»,' sade han `efter ännu en stunds rasande
strid> »att vi som tappert folk försvara oss till sista ande-
draget och så bli odödliga genom vårt mod, än att giva
oss åt fienden för att få litet längre livstid.»
Vid gevärseldens ojämna smattrande regnade stycke-
kulor och bomber över det ensamma huset> och pilar med
långa svansar av brinnande blår beto sig fast i takets
spånor. Under tiden spreds ett ögonblick genom röken en
oväntad doft av hö. Några turkar hade lyckats att med hö-
buntar och ved på ryggen smyga sig fram under fönstren.
När allt detta bränsle hade blivit upplagt på vindsidan
om huset, kastade de dari ett bloss, och snart slog lågan
-över takstolarna.
-Ännu kunde avlägsna svenska tillrop urskiljas från
gårdsplanen. Där stodo på ismarken utplundrade gene-
raler och överstar i blotta skjortan med bakbundna händer.
Tatarer med galonerade drabanthattar på nacken och er-
ovrade peruker fasta i gordeln kopplade med langa kedjor
ihop sönerna av Sveriges äldsta släkter och gjorde dem till
sina slavar. De bundo dem vid sina vagnar eller drevo dem
framat med piskslag. Gierta och Konrad Sparre bortleddes
för att fjättras vid en brunn och vattna boskap. En turk
granslade pa Brandklipparen och svangde i sin ludna hand
den -elvte Karl- medforda varja. I sitt talt satte sig redan
`:AROLTNERNA 499
paschaii Er..i~d o-r side ben på iiyn i i-n;~, för at.t il) v<~n- .-~ slutet
på striden.
Från kullarna, från de avlägsiaaste mosk‚tornen och
fråi'i. flodslränderna s -` radi. tu SE' "iital[s häpna åskådar‚ på
det flammande bålet. De sågo hur konungen och dra-
banterna med rockarna över huvi~det `trängde sig upp på
vinden för att stöta bort spåntaket> men åter måste vika för
kulorna och röken. F~.'ån kammare till kammare drog sig
skaran tillbaka under ramlande takbjälkar och stenar, be-
skjuten från alla fönster, me4 :%ld i kläderna och blödande
från ansikten och skuldror. I de upphettade musköterna
gingo skotten löst av sig själva. Turkarna ropade till var-
andra, att antingen var den svenska Karl en salamander,
som kunde leva i eld, eller också ville han nu bränna
sig inne med sina män.
Ursinniga störta~~e turkarna ännu en gång framåt mot
fönstren, men sträcktes till marken, och den glödande tross-
bottnen upplyste alla rummen som vid ett gästabud.
»Den svenska Karl håller fest», sade paschan.
Då uppstöttes porten, och höljd av gnistor framträdde
en krigare på trappan och skyldrade.
»Plats !» ropade han. »Hugg väg för konungen !»
I spetsen för' sina män skyndade konungen rätt ut i
handgemanget med varja och pistol. De, som inte kunde
följa honom, försvarade sig med ryggen mot muren. Dö-
ende och döda föllo vid hans fötter, och över hans huvud
möttes de fäktande huggvärjorna. Hans mål var att slå
sig fram till en stenbyggnad i närheten, men då snavade
han på sl)orren och overmannades, så att värjan äntligen
kunde vridas ur hans hand.
»Annorlunda hade den dansen lyktat», sade han, »om
alla stannat på sin post. Nu var det ingenting att tala om.» F
Så snart han hade rest sig, slocknade den ljungande
glansen i hans ögon, och han utdelade som belöning alla
sina dukater at de turkar, som att avvapna honom.
Oigenkannhg, svartad av roken, med ena skortet bortslitet
500 KAROLINERNA
från den sönderhuggna rocken> steg han upp på en purpur-
sadlad turkisk skimmel, och omsusad av jubel, som hade
alla ~ohammeds fanor nyss blivit lagda till matta under'
hans gångares hovar> red han mot Ben der och fånge'r~-
skapen.
Han vände sig inte ens för att se tillbaka mot den ftam-
mande eldsvådan. Hela natten bredde lågorna sitt ljus, och
innan askhögarna hunno kallna> skyndade turkarna dit med
sina spadar för att gräva efter skatter. Vid svenskbrunnen
fingo sedan Varnitsas kvinnor fylla sina krukor med det
kristallrena vatten, som de i kommande tider skulle bjuda
främlingen, och som gjorde den drickande hård mot både
kärlek och kulor. Runt om under mullbärsträd och växande
vinstockar sovo dc hemlösa krigarnas sista nedmyllade
speciedukater med hjältekonungens bild i prägeln, och ännu
långt efteråt, när herdarna och deras hustrur i stormiga
höstdagar skördade av frukten, trodde de sig förnimma ur
jorden ett muller av svärdsklang och kämpalek.
SULTANENS FÅNGE.
Några dagar efter kalabaliken stannade två vagnar på
borggården i Bender. Från gemaken ned-bars på en madrass
en gestalt> som helt och hallet var omlindad i kappor, och
bäddades i den första vagnen med en skylande kudde över
ansiktet. De kringstående kunde ha trott> att det var någon
et var den
stupad officer> om de inte forut hade vetat> att d
svenska konungen. Som fånge ville han inte lata visa sig
for nyfikna blickar, utan stallde sig därför sjuk och höljde
ansiktet. Tystare och mer modstulen an annars, krop G rot
husen upp vid hans fötter. I den andra vagnen satte sig
Mflllern. Langsamt rullade vagnarna bort mot sod er> och
framför och bakom redo svenska fangar och turkiska
soldater.
Nu var då Karl en maktlös fånge femhundra mil från
ditt rike> och Sveriges fiender kunde i ro p locka for sig vid
I: ~i>'OLINi~I>NA ,5011
Östersjön. . Det s~renska storvä1det hade ra~r-ila't, och die
andra k~-nungarna kallade: honci-a en ursinnig galenpanna,
som det inl.e lönade att hjälpa. Länge hade August> lians
ga.mia rn.~~;ståndare> ti~rat på ai't' låta gripa honom, om han i i
beg<:~'v sig hemåt. De ]:tedmska turkarna> som mäster O]<>vs -F
folk förr alltid h- te talat om m- d harni> voro hans sista
och enda vänner,, Men för deras tålmodiga värdskap hade
han så grundligt tackat med kulor och krut, att hela gårds-
planen utanför kungshuset blev översMlad med döda. Ut-
plundrade> trasiga oct~ bedrövade, grubblade hans med-
bröder i fångenskapen på sina olycksöden> men helt annor-
lunda var det med honom själv. Lerkokorna stötte unde?
hjulen, och regnskurarna stänkte> men när han för en stund
ryckte kudden från ansiktet och reste sig upp, satt han lika
okuvad och förtröstansfull i den turkiska vagnen, som om
han ännu hade varit på väg mot segerdagen vid Narva. Inte
moskoviterna> utan snödrivorna i Ukrajna hade varit hans
verkliga besegrare, och ville turkarna blott svinga sina
krokiga sablar och folja honom mot tsaren, litade han på
sin lycka och skulle sedan slippa att vända hemåt till sitt
land som en slagen flykting.
Men i stället satte de honom på ett litet slott utanför
Adrianopel. För att slippa att behöva visa sig i sin torftig-
het fortsatte han att latsas sjuk. Utanfor pa angen uppslog
sultanens storvisir sina praktfulla tält och inbjöd honom
till besök, men han avslog det med stolthet och lade i
stallet tva skarpladdade pistoler bredvid sig i sangen.
Slottet hette Timurtasch. I trädgården plaskade spring-
vatten> sån få lar drillade i små förgyllda burar> som
hängde under träden, och det fanns skuggiga gangar, men
ingenting kunde locka den skolsjuka konun g en ur bädden.
Det gick dagar och veckor, och månader g in go, men lika
envist lag han under sitt tacke. Vid sangkanten framduka-
des maten pa simpla tratallrikar, och aterigen fick Hultman
förkorta d1e tröga timmarna `med att berätta sagor. Fram-
for dorren stod en skarm> och dar fingo de ha p na men
502 ` kAROLINRR~~
beundrande turkarna. smyga sig in och tyst betrakta den
säjigliggande hjälten genom ett hål. Hultman påstod, air
han bakom skännen två gånger hade känt igeri själv-i.
sultanen, fast han kom förklädd.
När det led mot vintern, blev Karl nedburen på sin
madrass i en vagn och förd ännu längre bort till Demotika.
Här fanns varken sultanen eller hans storvisir> och nu änt-
ligen kastade han undan täcket och steg upp efter a~~t ha
legal i elva månader. Lederna voro då så styva, att han
den första dagen knappt kunde gå.
I bortåt fem långa år hade han och hans män nu
levat bland turkarna. Det blev tröttsamt att äta nådebröd.
En dag satt hovkansleren von Mii.llern på en träpall framför
sin kammarspis och gräddade pannkakor. Han lyfte sitt
ena luddslitna rockskört mot eldsljuset och synade det.
»Nog hänga galonerna ännu fast på syrtuten», sade han
till överste Grothusen> som stod bredvid och värinde sig,
i»men skamligt svartnade äro de. Och det andra svenska
följet börjar att se ut som ett riktigt zigenarpack. Jag
säger som Fabrice: Jag kommer snart inte ihåg> hur pen.-
ningar se ut> om de äro runda eller fyrkantiga.»
»De aero så runda> att de trilla som hjul», svarade Grot-
husen och gnuggade upprymt sina händer. »En kung> ett
hov> en hel liten arm‚ utan annat än litet vigilerat små.
mynt på fickan> och det i en turkisk skråköping> hundra-
tals mil från det egna fosterlandef-1
När i tiden såg du
KkROLlNI'.P'~'- 503
turkar, scim knäfalla i gathörnen och anropa Allah! Jooy
du! Bara ~~i nu komma i väg! Vi måste draga åstad med
pukslag och trumpetande> som det anstår svenskar> begriper
du l L- ckiigtvis ha vi kvar grannlåten sedan i somras> då
jag var på avskedsambassad hos sultanen. Det finns visser-
ligen varken stoppning eller foder i schabraken> men utanpå
sitter det så mycket mer mässingstråd och tofsar> och det
är huvudsaken. Och själv ser jag ut som en hel excel-
lens. Vaba? Spetskrås> snussked av rent dukatguld.
I œkåpet en hederspäls> skänkt av sultanen, ett par ned-
kippade tofflor> en nattmössa och sidennattrock, som Du-
ben skulle vara säll att få bära i själva högmässan. Men
det är också det sista, och få se vad som blir kvar av hela
saligbeten> innan vi komma hem !»
Ju längre Grothusen talade, dess muntrare blev han.
Slutligen gick han till fönstret och slog upp det på vid
gavel.
»Vad är det?» frågade Miillern och drog frusen igen
rocken.
»Det är en hop turkar> som stå och vänta på att få se
hans majestät rida ut. Det är störtregn> och då kunna de
ju begripa> att han inte vill stanna inne.»
Grothusen grävde och letade i rockskörten> och'då han
hittade ett par tre stora silvermynt, kastade han dem genom
fönstret och ropade: »Så här ser pengar ut! Leve de
svenske och deras frikosti a stora m.äkti a k nun !»
maken! Gud forlate mig> men ar det inte en så kostlig
syn> att det ingenting gör> om det ibland är tunt med
sockret på pannkakan. Från sultanen få vi inte en enda
pung längre. Fast jag knappast har tid att sova om natten>
utan
bara far syssla med att lana respengar fran all ~~ldens
schackrare> sa forstar jag knappast> hur vi hederligen skola
komma härifrån. Jag har sagt hans majestät, att vi få ta
hela raden av fordringsagare med oss som eftertrupp anda
hem till Sverige och inkvartera dem i Karlshamn, till
dess `de bli `gäldade. Tänk dig lilla Karlshamn propp fullt av
g> > g o g
Folket sorlade> men surmulet knorrande lyfte Mii.llern
pannkakslaggen från elden.
»Du har ditt lätta sinne> du bror. Aldrig tilltrodde
jag er anda att bli så fornama> att ni skulle få en friherre
och hovkansler till livkock, men jag ar glad, att mina pann-
kakor smaka herrarna. Vore vi bara väl därhemma igen !»
»Darhemma lar det galla att stupa, och då skall du
se, bror, att.gamla Grothusens svarta peruk inte står bakom
ledet.»
`F:: i::
504 KAROLINERNA
Miillern reste sig från pallen, och de båda en~~p,1da her-
rarna stodo framför varandra.
»Gud i himmelen> tala inte så! Du briakar ju annars
höra till dem> som inte förtvivla. D~~I:a i')'. (.~ fr(9'~T1.r'~'i nåe
språk i din mun.»
»Sedan hans majestät fått full visshe.t om> att under-
såtarna börjat utmana honom och trotsa, ko~:~mer han att
rida hemåt med samma hetta som till en batalj. Vad-
skall man också tro efter de sista nyheterna? Landet är
utan regering. Ämbetsverken stå stilla som kvari~hjul vid
e,,n utsinad bäck. Riksdagens och rådets herrar tala, om
avsättning. Vi skulle få se brinnande uppror> vore inte
de svenske ett så lagtroget folk> och så är det ju det,
att försten är h a n! Kvid nu inte och jämra> kära Miillern,
för allt detta är ju bara din egen gamla visa, och snåla s
inte så rasande med sockret, utan stjälp mans hela struten
över pannkakan - och sätt näsan i' vädret! Adjö!»
Nästa morgon uttågade svenskarna högtidligt från De-
motika för att äntligen begynna hemfärden mot Östersjöns
kust. Hundratals mil hade de att ströva framåt genom berg-
pass och skogar. Efter dem redo i en lång rad turkar, ju-
dar och armenier med sina säckar och knyten. Det var
deras sjuttio enträgnaste fordringsägare. Konungen var
glättig, och stadsborna och deras beslöjade kvinnor ned-
kallade Guds välsignelse över den bortdragande hjälten.
Endast Grothusen blev efter, ty hans turkiska vänner
höllo honom kvar i dörren. Den ena stack honom ett
bläckhorn i handen> den andra satte honom en tobakspipa
i munnen, och de svarta tjanarna drogo i hans rock. Hans
stora näsborrar stodo rätt i vädret, och med magnificens
tömde han sina rocksäckar över tjänarnas händer. Där-
efter slog han upp locket till sin kladkista.
»Käraste, käraste vän», sade han. »Denna utsökta natt-
mossa har jag enkom latit forfardiga for dig och sjalv
`KAI. OL[II~.F,l- `i 505
på> att de är( så nedkippade. I `egen person har j"ag
flitigt gått n-ed dem för att känna efter, att de inte skulle
vara för hå,rda åt dir fot. Och du, tag denna siden-
nattrock !:>
Han sprang som en förföljil upp på sin vagn och be-
fallde kusken att köra på.
När svenskarna om kväll<~ii kommo till Timurtasch,
överräckte emellertid en pascha till konungen som gåva från
sultanen ett silkestålt och en sabel med juvelbcsaft hand- t
kavle.
»Nu går min sobelpäls»> sade Grothusen halvhögt till
konungen. »Någon annan gengåva står inte att upp driva>
och Ers `.\I.ajestät själv har ju ingenting annat än en ned-
dammad rock och ett halvt dussin grova soldatskjortor.»
»Låna mig också bläckhornet och pipan, som du nyss
fick !» svarade konungen med skälmen i ögat. »Jag måste
förära någct även åt hövdingen för den turkiska heders-
vakten.»
»Skänk hela gubben Grothusen till slav `åt `sultanen !»
gycklade Grothusen, gnuggade händerna och blev allt yrare,
ju tokigare det gick.
Redan vid tutiden på nätterna lät konungen blåsa till
uppbrott och sprängde vid eldsbloss fram mellan klipp-
vaggarna. Nar han i Pitest ater befann sig framfor knsten
hetens gränser, sade han till Grothusen: »Mitt passbrev
är nu färdigt. Jag skall heta kapten Frisk, och med Rosen
och Diiring rider jag i sporrsträck till Stralsund.»
Då avlyfte Grothusen sin galonerade hatt och sin peruk
och lämnade dem till konungen.
»Tofflorna, nattmössan, heders pälsen, sidennattrocken
Sok dem! Sok dem! Allt ar borta. Nu gå peruken
och hatten. Med den utklädseln och en snusbrun livrock
blir Ers Majestät så oigenkännlig och tillstyrd, att hade
n y tt j at, for att den
skulle bli d i g et t v er k Ii gt minne. e vardshus
Och du, min far! Dessa splitter nya tofflor. Du undrar
inte alla Rosar tur hos fruntimret, skull ln g en
piga ens viIi a bjuda herrarna ett clas vatten. Men for
506 KAROLINK.RNA
min del är jag tacksam att inte behöva offra hullet på den
kwigsritten tvärs igenom Europa.»
Själv satte sig dock Grothusen genast på resvagnen för
att hinna först och kunna vara sin herre till mötes vid det
svenska havet> utefter vars kuster fiender-. nu byggde sina
fästningar och städer.
KUNGSRITTEN.
Dag och natt övade konungen under vilda ritter sina två
utvalda ledsagare och de drabanter> som på ett dygns av-
stånd skulle följa efter honom. När äntligen den timme
slog, då han fick påtaga förklädnaden och springa i sadeln>
gav han med sådan häftighet sin valack sporren> att Dtiring
och Rosen nästan genast blevo ett par hästlängder efter.
Redan den första natten råkade de vilse> så att de
måste stiga av och leda hästarna mellan träden. Vid en
eld hittade konungen slutligen en sovande svinaherde, som
han ruskade liv i. Herden steg upp och visade honom fram
till den väg, som mellan bergsbranterna ledde över turkiska
gränsen och upp mot Siebenbyrgen. Nu var det så> att
Rosen med sitt uppkammade hår var mycket lik konungen,
och inte hade han heller förklätt sig med någon peruk.
För att blanda bort korten höll han sig därför alltid flera
timmar bakefter. Karl hade foljaktligen ingen annan vid
sin sida än Diiring> men snart sveko krafterna honom> så
att han störtade från hästen och måste bäras av en post-
KAP c' ,INIP',IA 507
Nyrnberg,., där svenskarna Gustaf Adolfs dagar hade haft
så trogn att de ui:i'nade sig några
timmars sömn vid hästoinbytena. Nyfiket folk samlades
ofta för att kasta en blick på nå.got så märkvärdigt som två
svenska krigare från c'iet beryklade Bender. På värdshuset
i Kassel infann sig till oc'h r-ed en svensk> som hette Kagg,
och som var i lantgrevens tjänst. Lantgreven hade anat
oråd och skickat honom dit med befallning att utspeja de
båda främlingarna. Då slog Diiring konungen helt kamrat.
likt på axeln och kallade honom kapten Frisk. På samma
gång fylldes han broderligt hans bägare med vin och blinkade
åt honom> att han skulle dricka. Det visste ju hela världen>
att Karl den tolvte bara smakade vatten. Kagg blev lurad
och följde de båda kaptenerna till hästarna, men just då>
när det var för sent att hejda dem> vände konungen sig
leende i sadeln> gav hästen sporrarna och ropade: »Farväl,
min kära Kagg. Hälsa lantgreven !»
Vid elvatiden en novembernatt bultade de båda ryttarna
omsider på Stralsunds stadsport, och de svenska vakt
soldaterna måste öppna. Många år hade nu gått> sedan
konungen vilade ut på egen mark. Både segrar och neder-
lag hade han prövat under de otroligaste äventyr. Ärr
och skråmor och all smuts> som stänkt från vägen> gjorde
honom i förstone nästan oigenkännlig> och nu> för en gång,
sjönk till och med han, karolinernas hövding, trött ihop>
nar han rackte fram de upps vullna fotterna och la t sp ratta
av stövlarna. Hans kläder voro så förstörda> att han inte
kunde gå ut och visa sig bland sina undersåtar, förra~~n
knekt till en bäck.
Efter att ha räckt honom en del av res-
en ny dräkt i hast blev sömmad.
kassan sprangde konungen ater framat, men rakade ater
igen in pa villande stigar. Nar han val kom fram till har-
bärget, där hästarna skulle bytas> mötte han vid dörren
till sin förundran Diiring, som småningom hade repat sig
och hittat en annan väg. Utvilad och rustad med en ny
springare, skyndade sig nu During att folja honom pa den
makalösa ritten. Okända redo de genom Wien och genom
Under fjorton dygn hade
han da ridit bortat tre hundra mil> och det har val knappast
någon gjort efter.
Trogen sin order> fast grå av damm och lera, anlände
också Rosen redan nästa dag. I söndertrampade skodon
och slitna kläder tågade de andra hemvandrande svenska
krigarna fran vardshus till vardshus. Beundrande skaror
trängdes utmed vägarna för att få hedern att trycka deras
5.O~ KAROLINERNA
hand eller röra vid deras svärd, och mellan de solbruna
stallknektarna leddes ännu Brandklipp Han slöt därefter 6gat, nickade och gick in till
konungen.
En lätt skugga drog over Grothusens barkade panna,
och han mumlade till Miillern: »Den lyckofriaren blir vårt
fördärv. Han kommer att regera oss hårdhänt. Eftersom
de riktiga pengarna ~ä~ro slut, tänker han slå nödmynt.
Ett litet mynttecken av simpel koppar skall föreställa en
daler silver. Bror, akta dig att samla en skatt av sådana
kopparbitar på kistbotten! Jag a"r rädd, att du med tiden
då kan bli ännu magrare. Medan hans majestät nu för-
skriver sig till djävulen, tror jag, att jag går ned på torget
och slår bort tankarna.»
Den fåtaliga besättningen i Stralsund hörde snart finn-
dens kanoner spela utanför mnrarna. Klämtslag kallade
manskapet till vallarna eller till brinnande hus. Mot
KAROLINERNA
morgnarnc'~ lade sig konungen med hatten ö
en stunds vila på stenläggningen i Frank
stirrade han i den mörka hattkullen, men
lyste på honom med handlyktan, skönjde en
läpparna, över vilka smMeendE t ännu satt
manbitet och kallt, som hade det endast
ansiktsbildning. Då viskade d~, att de ald
modigare hjälte, men avsides i stjärnljus(
höga officerare och talade om, att c:ndast l
rädda Sveriges rike.
Han visste, varom de talade, fast han in
förmärka. Det folk, om vilket han drömt sii
mar, väntade redan sin frälsning i hans dö(
ödet förfärligare en konung! Hade han c
född till att anföra de svenske i deras
och sedan bortk~istas 5()~n ett förslitet verl
skiftade redan i silver, fast han bara vad
år, men när han vaken såg upp i hattkt
han för sig själv: »Det måste vara Guds
Sedan reste han sig som en utvilad ynglin
kappa åt någon frusen gråhårsman - m
hemlandet och de svenske, då plockade h
parna och teg.
En dag exercerade Grothusen med st
ligt sina soldater. »Minsann!» utbrast ha
en av sina stridsbröder ett litet turkiskt
han hittade kvarglömt i fickan. »Det är k
skola vi ut till Rygen, där preussare o
landstiga för att också instänga oss från s
slanten till konungen, och bed honom att
en erinran om de är, då Grothusen hade
tjäna honom i avlägsna land. Måtte dei
i fredliga år omstöpas i degeln till en
på vilken de svenske åter kunna betrakt<
och sin konung! Säg allt detta i ödm].
husen!»
510 KAR0UNEPNA
Höststormarna brusade med sin skymning över Rygen,
och det kvidde och stönade i klyftor och kust. Svei~skarna
hade nu så ont om folk, att de som ft>rposter läto utställa
bundna hundar, och deras klagande tji~~ I~;>rdes ge;I~:nI
suset från bränningen.
»Det bådar död, när hundarna kvida», sade soldaterna.
Lantfolket beväpnades med yxor och liar, men skyd-
dade av regntjockan, närmade sig fienderna stranden och
landsatte slutligen utanför den nästan obevakade byn
Stresow mer än tio tusen man. Blåsten rev undan dim-
morna, och månen rann klar upp över den ödsliga trakten.
»Aren ha lidit», sade konungen till livdrabanterna. »Vi
ha haft det gott samman. Ho vet, när det bly sjuder i
stöpsleven, som blir vår bane.» Med värjan dragen gick
han framför sin skara. Han hade knappast tre tusen man.
De skulle nu kämpa tre mot tio och överrumpla fienderna
Foch jaga dem ned i havet.
arhuvad högg han sig en vägg mellan klingor och
kolvar. Han greps om livet av grova händer och brottades
famn i famn med simpla, svärjande knektar. En dansk
officer, som igenkände honom, fattade honom med ena
ihanden i det glesa håret och sökte att vrida från hono~~
värjan, men konungen ryckte pistolen ur bältet och sköt
dansken genom livet, så att han föll död. Då framsprungo
nya fiender och anföllo svenskarna från sidorna, så att
de i den stormiga novembernatten omslötos med en ring
av stingande värjor och flämtande åskor.
Generalmajor Strömfelt gav konungen sin häst, men
djuret stupade och blev på marken liggande över konungen.
När han prövade att göra sig fri, träffades han för bröstet
av en förlupen styckekula, så att blod sprang fram på
lapparna. Det svartnade for ogat, och han sjonk hllbaka,
sanslös och halvt begravd i sanden, men med handen
ännu knuten om värjan.
Genom slaktningens och stormens dån ljöd helt nära
en bedjande stämma. Det var en faltpredikant, som bakom
KAROLINERNA 511
dc fäktande böjde sig över sårade och döende. »Du härars
och konungars konung t Ropa cke till oss som till barnen
av Jerobeams hus: Den, som dör i staden, honom skola
hundarna uppäta, och den, som dör på landsbygden, honom
skola himmelens fåglar uppäta, ty så har Herren sagt!
Varför nekar du oss tecknet, att du ännu är med oss?
Varför unnar du mig icke att lysa segerns frid över de
våra, som blöda, att den hårda bädden må bli dem mjuk?»
Daldorff, veteranen, som i så många strider mitt bland
stupade drabanter blödande hade frälsat konungens liv,
låg redan på sin utbredda kappa med likblek panna. Skotten
kastade sitt plötsliga ljus över värjorna och de skugglika,
kämpande soldaterna. Vid skenet från ett fältstycke igen-
kände drabantkorporalen Baumgarten slutligen konungen
och lyfte honom på sin häst och omgav honom med de
tillbakaslagna svenskarna.
Då trängde ett ihållande och häftigt trummande till
konungens öra, och när han forskande vände sig åt sidan,
urskilde han på avstånd i gryningens dager en trum-
slagaregosse, som med pinnarna i handen ännu stod kvar,
vänd mot fienden. Bredvid honom låg en stupad officer
på ryggen med båda armarna rak t utsträckta. Den stora,
galonerade hatten satt äj~nu ståtligt och förnämt på huvudet.
Hals duken av fransyska spetsar pöste i blåsten rödfläckad,
och runt det uppslitna rockskörtet blänkte om vartannat
i den daggiga ljungen konfektbitar och silverslantar.
Det var Grothusen.
Nu fanns det ingen annan väg längre än hemåt över
havet till det utarmade och olyckliga Sverige.
Stormen reste isflaken i höjden omkring skeppet, som
ùslutligen förde konungen mot hans land. De sträckte sina
vita halsar över relingen son1 vålnader av drunknade, och ju
närmare han nalkades den skånska vallen, dess klarar e
tycktes det honom, att det gällde en landstigning bland
fiender. Han ville inte återse Stockholm och där låta folket
hälsa en väderdriven och skeppsbruten konung. Han tänkte
512 KAROLINERNA
inte på fred och försoning. För en krigare som han fanns
det blott två vägar till försoning med Gud och människor,,
och det var segern eller banesåret.
När han i strömmande nattregn steg i land på den
skånska vallen med Rosen och en annan följeslagare, knä-
böjde han inte och drog ingen suck av vemod eller lättnad.
Brådskande och utan ett enda ord, gick han till en stor
sten, som kallades Stavsten. Han, ryttaren från Demotika,
soldaten, som obekymrat lagt sig till sömns på snödrivan,
glömde sig i denna stund så helt, att han i lä bakom
en stor sten sökte skydd mot några menlös a vattendroppar.
Där blev han stående.
Det ringde inte i kyrkorna. Det fejades och eldades
inte på kungsgårdarna. Svenskarna sovo i sina hem och
anade inte, att deras konung efter femton år av sagolika
segrar `och namnlöst elände nu trampade sitt rikes jord,
mottagen av ingen. Han såg inte längre tillbaka, endast
framåt. Han ville ställa sig bland de dystra ansiktena.
Lika lugnt som en herde bland œkogens buskar ämnade
han sova mitt bland de sammansvurna, om där funnos
några, och ännu en gång tvinga dem att sänka fanorna och
följa honom, dit han gick. Han ville besegra de svenska
fienderna genom att visa dem, att de ännu voro honom
trogna.
Dagen begynte gry, och några jordarbetare kommo på
fält‚t; men alla färger lyste så hårda och starka. Allt
tycktes så kallt och obekant.
Han lät en av jordarbetarna visa vägen fram till TreIle-
borg. l rikets nedersta hörn gingo de tre herrarna mellan
småstadens plank och sovande kojor som skeppsbrutna
äventyrare och främmande i eget land.
När då konungen skulle giva vägvisaren hans lön,
märkte han, att alla dukaterna blivit bortskänkta under
färden. Han hittade endast det turkiska mynt, som Grot-
hus en hade skickat honom med en önskan, att det guldet
en gång i fredliga år måtte smältas till en hederlig, svensk
KAROLINERNA 513
penning. Det var konungens sista mynt, och det var icke
hans, ty det hade lånats av en turkisk jude.
Utan ett ord lade han det främmande myntet i den
sv~n~ka bondesonens hand.
FREDRIKSHALL.
Landshövdingarna hopkallade nu befolkningen och
uppräknade på bordet femtio daler åt var och en, som
godvilligt blev ryttare, och hundrade åt var och en, som
blev soldat till fots. Många tredskande avhöggo sina fingrar
för att bli odugliga till krigstjänst, men de dömdes till
femton par spö eller sattes till livstids straffarbete på
Marstrand.
Uppe på skogarnas ödehemman tittade trasiga kring-
strykare ur stugfönstren, och i städerna gingo vargarna
in på gatorna. l herrskapsköken berättade tjänarna, hur
husbondfolket nedgrävt sitt silver, ty Görtzen hade nu
befallt, att icke blott alla åkta penningar utan också bohags-
ting av ädel metall skulle utlämnas mot nödmynt, så att
konungen fick undersåtarnas hela egendom. inte ens hovet
i Stockholm hade nog med silver för sin taffel, och
konungen själv åt på järnbleck.
Var detta Sverige, det rike, som fädren hade byggt
och vårdat œom sin ögonsten? Det beslöts nu, att Norge
skulle erövras som ersättning för allt, som hade förlorats
på andra sidan Östersjön, och soldaterna tågade mot fjällen.
En no'vemberdag gjorde några truppavdelningar halt
i `ett bergpass, och fast klockan endast visade på tre,
rådde skymning. Brunsvedd av stäppens sol och ännu med
en turkisk tobakspung vid bröstet, betraktade mången
åldrad officer undersamt det vinterrike, i vars skogiga
obygder hären nu tågade in mot nya äventyr. Det snöade,
och lågt nere från klyftan kastade solen ett gult sken
över fjällväggens marskog och hängande klippstycken.
14. Svenskarna. I!.
514 KAROLINERNA
Det var en här av bleka femtonåringar, av ha]vvuxna
barn, som vid sina vapen stod i drivan.
De små västgötarna med vassa näsor och snurrande
ögon viskade till varann: »Konungen län.er säga, att vilja
vi inte svälta, så få vi grava födan ur de norska bergen.»
»Så få vi väl grava då», svarade smälänningarna lång.
draget och klagande.
Dalkarlar och bohuslänningar stödde sig mulna över
muskötpiporna, men Södermanlands bataljoner begynte
knota. Då höll överste Rutger Fuchs in sin häst och stan-
nade framför fronten. Hans ena fot satt snett i stigbygeln,
ty vid Gadebusch, där han bars från slagfältet, hade han
fått benet krossat av en kula.
»Hut, sörmlänningar !» ropade han på sitt skånska mål.
»Få ni inte sovel till kronans kaka, ni smörpiltar, genast
börja ni knorra. Jag hör, att ni alla äro modstulna, men
nu gäller det att tappert härda ut, ty det säger jag er,
att aldrig mer i tiden få svenska män tjäna en sådan hjälte
som vår konungsliga herre, och ljuvligt låter jag för honom
mitt blod. Se på mig! Hur kallas jag? Nåå, fram med det !»
»Rika Fuchsen !» svarade alla soldaterna med en mun,
och deras drag ljusnade.
»Det är riktigt. 1 all min dar har jag hetat rika Fuch-
sen. Nå ja, vari ligger Fuchsens rikedom,? Den, som kan
stiga fram och svara, får två runstycken.»
ingen vågade sig fram.
Då tog rika Fuchsen sin plånbok ur bröstet och slog
och bläddrade i bladen och höll följande tal: »Vad vill
det säga att vara rik? Det är en bokföringssak, gossar.
Tro ni kanske, att all egendom är räntegivande? Jo, för-
sök! Hör nu på, vad jag läser! Skulder~: noll, noll. Det
är första hälften av Fuchsens rikedom. Så ha vi salig
Schlippenbachs nattrock.
bach, er förra överste,
Ha ni platt glömt Schlippen-
som testamenterade mig både
sin nattrock och sitt regemente, de två käraste ägo-
K `~Rc~I- `~[T'TIN 515
delar han hade i denna världen? Den nattrocken år mig
så dyrbar, att inte skulle jag vilja sälja den för mindre
än fem tusen riksdaler. Då är den också för mig värd
just den summan. Alltså, hör nu på! Tillgångar: Salig
Schlippenbachs nattrock, fem tusen riksdaler, Sörmlands'
regemente, tio tusen riksdaler, min älskade hustru Greta
där hemma, sjuttio tusen riksdaler, hundrackan från Hol.
stein, tusen riksdaler, min konungsliga herres nåd, åttio
tusen riksdaler, värdshuset Gullåsnan, två tusen riksdaler.
Tag mig hin, är det inte allt lågt beräknat, men så
är det också det `enda jag har i livet. Nå, vad är värds-
huset Gullåsnan för något?»
»Det är nådig överstens buldanstält !» sorlade alla sol-
daterna om varandra.
»Just det, ja! På det #ärdshuset får vem som helst fru-
kosten gratis, för där finns inte ett grand att få. Låt oss
nu räkna! Summa tillgångar: riksdaler etthundra sextio-
åtta tusen. Men var nu noll, noll skulder hälften av min
rikedom, då måste ju hälften också vara värd lika mycket
som den andra hälften eller etthundra sextioåtta tusen.
Följaktligen och bevisligen har jag alltså sammanlagt tre-
hundra trettiosex tusen riksdaler. Ser ni, pojkar, detta är,
vad Görtzen kallar finanser, och sådant är nyttigt att kunna,
begriper ni. Lär er ni bara att föra bok och sätta rätta
värden på allting, så få ni nog se, att ni äro vackert rika
och inte behöva hänga huvudet, om magen än skriker.»
»Vivat! Vivat, rika Fuchs en !» skallade det utefter
leden, men i detsamma flögo alla värjorna ur skidorna.
Musköterna skyldrade, och trummorna dundrade. l skenet
på fjällväggen framskred den höga, förstorade skuggan av
en haltande man med rund pälsmössa på huvudet och en
knotig påk i handen.
Det var konungen.
Han kom mellan tallarna, följd av drabanter, som med
dragna huggvärjor' i lång rad ledde sina hästar. Själv gick
516 , KA~OLiNERNA
han främst och trampade upp vägen i' snön. H~~.ns I"~rriga
och sammanbitna ansikte hade av sol och frost rn ed å'~-en
blivit mörkt till färgen, och mellan ögonbrynen låg ett
djupt veck. När han stack pälsmössan under arn1E n och
åt alla sidor besvarade truppernas häJsning, föll snön
över den kala hjässan. Generalerna samlade,s efterhand
omkring honom, och drabanterna avhöggo' med värjan `några
grankvistar och bredde dem på marken. Und':'r hela tiden
stod han barhuvad i snöyran, och de grånade och vid tin-
ni~gen uppstrukna hårtestarna liknade, till sist en krans
av rimfrusna blad. Han `befallde soldaterna att koppla
musköterna och upptända risbål, men musikanterna blevo
ställda vid fjällväggen med order att spela intill solb~i~rg-
ningen.
»Norrbaggarna äro ett lustigt följe att stängas med»
sade han.
Fältmarskalken Mörner svarade: »Vi ha just nyss in-
fångat några norska snapphanar, som här legat gömda
i buskarna för att skjuta Ers Majestät. Skola vi hänga upp
dem?»
»Nej. Giv dem var sin dukat för bortspiild tid, och
bed dem inte vidare fuska i knektars yrke!»
F Mörner sänkte stämman.
»Det
krypare.
finns också andra, mer högtbe~trodd,a buske-
Jag har nyss fatt ett angivelsebrev om hem-
liga sammansvärjningar mot krona och liv. Finge man tro
brevet, skulle farliga fiender i detta nu stå här omkring
på knappt fem armslängders avstånd.»
»Så må' de stå, ifall de inte behaga sitta. i krigs-
dagar är inte tid att rannsaka.»
Mörner steg då konungen närmre och viskade bakom
hatten: »Manskapet svälter.»
»Mätt soldat gör trögt sin tjänst.»
Med dessa ord påsatte konungen pälsmössan, slog upp
kappkragen och lade sig så tryggt till sömns på gran-
kv$starna, som hade ingen ovän funnits i v~äriden. ù
I~AROLINER~A 517
Ovanför ~redrikshall låg Fredrikstens fästning och vak-
tade ingången till Norge som en stor björn. När konungen
kom dit> lät han bygga sig en brädhydda vid löpgraven
framför fästningen på bergåsen, och en säng, ett bord
och en stol blevo ditflyttade. Stundvis betraktade han
himmelen och uppletade de stjärnbilder, som han kände,
men när dimman bredde sig och mörkret föll djupare,
slöt han ibland ögonen och räknade på fingrarna: Tre-
hundra - trehundraåttiofem - nittio - nittiofyra - fyra-
hundra tusen riksdaler! - Månn Görtzen verkligen skulle
kunna driva upp så mycket till december? Hur skulle väl
hären annars hållas i stånd? - Till det yttersta ville han
hålla svenskarna samman, -m än gård och grund skulle
brinna. Stränghet hade han befallt, aldrig medveten orätt-
rådighet. Nu gällde det att erövra fästningen, som med
sina grå murar och vassa hörn stängde vägen uppåt
Norge. Utanverket Gyldenlöve yar redan taget med värjan
i Iland.
»Med värjan i hand?» - Han slöt ögonen, som han ofta
brukade, då han var osedd, och upprepade sakta orden.
»De mena, att jag frestar dig, evige, underlige Gud, helige
ande, min fägnad, min glädje, min vederkvickelse. Alltid
säga de: Stanna på halva vägen, där vi stanna, annars
frestar du; sätt dig ned, där vi tröttna, annars kalla vi
dig inte längre vår Gideon. - inför dig ödmjukar jag
mig i min nöd, jag förkrossade syndare. D- är skilje-
domaren !»
Första söndagen i adventet steg han film hänt och red
genom dimman ned till kvarnstugan i Tistedalen. Han var
tung till sinnes, och för att övermanna sitt svårmod satte'
han sig på bänken vid spiselden och ge,nomögnade' sina
papper.
»Svara `mig uppriktigt!» sade han efter någon tystnad
till fältmarskalken Mörner. »På hur många kan jag ännu
lita jag menar inte i en träffning, men om allt går
oss emot?»
518 KARC L1NE'F~NA
»Måste jag svara? Är det befallning?»
»Ja, på hur rnång'I kan jag ännii 11 a ?»
»På inga!»
Trummorna mullrade utanför stugan, där tropparna
uppmarscherade till gudstjänst, och Hultman inträdde,
sägande: »Jag får ödmjukt anmäla, att högmässan nu
skall begynna. Dagens text handlar om vår Herre': Je"u
Kristi inridande i Jerusalem.»
Konungen avtvättade nu allt sot frå'n ansikte och
hån'der, påtog alldeles nya kläder och nya gula älgskinns.
handskar. Hultman pudrade hans hår, så att det blev
alldeles vitt som en gubbes, och med blottat huvud steg
han ut till trupperna.
Soldaterna, bom vant sig att älska hans enpåk och
fläckade dräkt, kände knappast igen honom.
Hela `dagen stannade han i lägret, och först efter afton-
sången, när dimman började sjunka, red han på sin häst,
Engländaren, uppåt skogsåsen till brädhyddan vid löp-
gravarna.
Anförda av fransmannen Maigret, kröpo svenskarna
framåt med sina spadar och rullade risknippen och skans-
korgar framför sig till värn mot kulorna från fästningen.
Genljudet av fiendens eld dundrade i fjållet som slammer
av riglar och bommar, som klubbslag på järnportar till
underjordiska ~äkten och valv.
För att kunna rikta sina skott och skydda sig mot över-
rumpling utsat,te besättningen långa stänger med brinnande
beckkransar, och de kringslungade ljuskulorna kastade `sitt
sken över hällarna.
Steg närmade sig. Det var `den gråhåriga Hultman,
som i knäppskor och vita strumpor och med hatten vörd-
nadsfullt stucken i armvecket kom över hällarna mitt bland
de susande styckekulorna. Framför sig bar' han den med
en `servett täckta bleckskM, som innehåll konungens kvälls-
vard. Så snart han kommit upp på vallen, bredde han
520 KAROLIN i'RNA
servetten över hatten, ställde sedan skålen ovan'k~ och
bjöd konungen, som spisade stående och allt emellanåt
grep trotjänaren i rockknappen.
»Hultman begynner bli lika stel i gången som Brand-
klipparen var på sina sista dagar», sade han. »Men ingen
har trofastare följt mig, vart det burit, och därför utnämner
jag honom på stället till köksmästare. Det blir med åren
allt färre kvar av de gamla från fordom.»
Hultman gick sin färde i kulregnet, och konungen
lutade sig över vallen med kinden stödd mot vänstra
handen. Månen, som stod i sitt fylle, höjde sig nu klar
och stör ovan tallskogen.
Svenska, tyska, italienska och franska officerare sam-
talade i närheten på sina olika tungomål och rådslogo
om, hur de skulle kunna locka konungen ned från hans
blottställda plats. Maigret, som nu också kommit till, drog
honom sakta i kappan och s~ade:
»Detta år inte ett stålle för Ers Majesfåt. Kartescher
och muskötkulor ha inte mer aktning för en kung än för
ringaste knekt.»
Det var vid niotiden `om kvållen. Om en stund för.
märkte officerarna, som stodo i löpgraven bakom konungen
alldeles vid hans hälar, att hans huvud sjönk åt sidan
i kappkragen. Förvirrade lyfte de ned honom och sträckte
ut honom på ismarken. Omkring uppställdes några sol-
dater i en ~undel med brinnande bloss. Där låg nu
karolinernas konung, orörlig och död, träffad i vänstra tin-
ningen av en kula, Värjfästet bade han omfattat så häftigt,
att klingan till hälften dragits ur skidan. Officerarna hade
stor möda att bryf:~ upp fingrarna och bemäktiga sig det
svärd, som han så motsträvigt ville lämna.
För att haren inte genast skulle få kunskap om, vad
som skett, höljde de in honom i två simpla soldatkappor
och satte en peruk på hans huvud. Därefter tillkallade
löjtnant Karlberg tolv soldater av gardet, som ännu ingen-
I~APOLINERNA 521
ting visste. De lyfte honom på en bår, som alltid stod
All reds för de fallna, och huro honom ned från berget.
Långa, sönderrivna moln ilade över månen, och backen
var stenig och brant. »Vem är den stupade?» frågade sol-
daterna lågmält. »Det är en käck officer», svarade löjt-
nanten. Då råkade den ena av knektarna att snava, och
hatten och peruken föllo av den döde, så att månljuset
bredde sig över ansiktet med den genomskjutna tin-
ningen. »Konungen! `Tår store, älskade konung !» sorlade
bärarna och ville sätta ned håren. Den fruktade, som nyss
förut hade blivit tillviskad, att han på ingen längre kunde
förlita, låg där avväpnad för deras ögon, och gamla krigs.
män, nedsölade av ler och sot, vredo sina frostbitna, grova
händer över hans lik och kvidde och stönade: »Vår store,
vår älskade konung !»
Löjtnanten måste hota dem med hårt tilltal, för att
de skulle tystna och inte genom sin jämmer förråda, vad
som skett.
Tungt och långsamt fortsatte de framåt med sin börda.
Midnatt var redan liden, när båren nedsattes på en öppen
gräsplan mellan stugorna i Tistedalens öde by. Sedan
bärarna fått tre nödmynt i drickspengar, avlägsnade de
sig alla. Officeren blev ensam kvar oc,h satte sig på hår-
skalmen i djupa tankar. Det svenska storväldet var fallet
med sin sista konung.
Salvorna gingo ännu i fjärran på skogsåsen, men
annars var allt tyst, och kvarnhjulet nere vid älven stod
stilla. Alla rutor voro mörka, och samma fullmåne, som
hade lyst den förklädda ryttaren genom Stralsunds stads-
port och till det dystra handgemänget på Rygen, sken i
natt över det gräs, där en ensam krigare vakade hos sin
stupade hövding.
Timmarna blevo långa. Det led redan mot morgonen,
när några efterskickade tjänare närmade sig och lyfte in
den döde i en av stugorna. Generaler och många andra
började småningom att samlas i dörren och förstuga~
522 KAROI,;'NERN
»Han drog i dödsögonblicket till hälften sin värja»,
sade en krigsman med kvävd röst, »men mot vem? ...
Kom någon krypande och lossade skottet? Vilken svensk
man skulle låna sig till en sådan gärning? Mot vem drog
han då klingan? spörjer jag. Nu vet jag det. Mot alla!
Är inte det svaret oss nog? År det inte så en hjälte måste
dö! Han trodde - han trodde på sitt värvs rättfärdighet.
Sådana trotsare föriåter Gud, Herren. - Sådana trotsare
förlåta til'l och med människorna !»
KRIGSFÅNGARNA.
Trumpeternas klang hälsade den segrande tsaren, na~
han höll sitt intåg i Moskva efter slaget vid Poltava. Fram-
för honom tågade i led vid led med urhlekta och trasiga
munderingar de avväpnade svenska krigsfångarna. På äre-
portarna av tegel sågo de målningar, där Österns vreda
örn sönderrev det drunknande och av pilar genomskjutna
svenska Iejonet. Främst gingo soldaterna. Där trampade
de grå h'ataljonerna av magra och sega finnar, som så ofta,
när någon kamrat vinkat dem till vakteldarna, skakat mu-
sköten över drivan, och envetet upprepat sitt obegripliga:
»Seisomme tässä !» (Vi skola stå här.) Så kommo offi-
cerarna, och efter dem fördes pukorna och trummorna på
långa slädar. Därefter närmade sig fanorna, men de huros
omvända under vänstra armen och släpades i gatans modd.
Snöbollar, stenar och sand regnade över de sönderskjutna
dukarna, som ännu buro fläckar av sina försvarares blod,
och moskoviterna ropade: »Smuts och skam över de hun-
darnas fanor !»
Då drogo de ryska soldaterna hlankt, och nu syntes
den svenska konungens handhästar och hans bäddade hår
och tomma, hlåklädda fältstol. Tätt bakom följde gene-
F ralerna kring den nedböjda Lewenhaupt. Därefter kom'
fältmarskalken Rehnsköld, men närmast framför tsareng
~24
häst gick excellensen Piper, statsministern, han som i
lyckans dagar hade stått med sina råd vid konungens sida.
Han tycktes ingenting höra och ingenting se. Han, som
hade hetat Sveriges kvickaste huvud, hade i' dag intet svar
till de gap skratt och stickord, som hälsade honom från
alla munnar. Det såg ut, som hade han gått i tankar paa
helt andra händelser och öden.
När han om aftonen blivit förd till sitt kvarter, och
raketerna smattrade över den igenfrusna floden, satt han
sovande i länstoien och vaknade inte ens, när betjänten
påsatte nattmössan och svepte om honom täcket.
Åter blev det morgon, och dag följde dag, och år
följde år, men alla hlevo de lika tunga.
Fromma andaktsskrifter lågo på hans bord, och han
blev en faderlig styresman för det krossade folk, som med
honom levde i träldom. Förarmade svenska soldater mötte
honom ofta i tidiga timmar, då han gick gatorna framåt,
endast följd av en liten skällande hund. Så hände det
oförmodat, att han blev bortförd ur sina rum, och i sjutton
dygn fick han hungra på vatten och bröd. När han för-
sökte att resa sig, skalv käppen i den hand, som fordom
hade kyssts av Polens konung. Han andra,
sag ringare
fångar utväxlas och lasta sitt tiggarekram på pråmar för
att segla hemåt, men han hade sin konungs onåd, därför
att han frivilligt hade ridit in till Poltava och sträckt vär-
jan. i Stockholm krossade stenar fönsterrutorna i hans
hus. Lån g a stunder kunde han inbilla sig, att han själv
satt där hemma i en kyrkbänk och hörde prästen nedkalla
Guds straff över den av utlänningar mutade kungaförleda-
ren Piper, som tillrått de sista krigen, och som av människo-
ben byggt sig en väg över Ukrajnas snödrivor. Han ensam
kände heskyllningarnas orimlighet, men han kunde inte
hlottställa sin herre, inte yppa statshemligheter. i d,et `för-
färliga fängelset Schlysselburg tvinade han bort och fick
dar do, tig an'de, liksom han hade sett sa mången namnlös
k,~RO'~INERNA 525
knekt stupa ledet. B~~dd;i.d på salt, blev Fh ~~rn~agrade
k I"~OFpp sed-i a hemförd t' il hai~ s lart(l.
Också Lewenhaup bli ile för],! ora~t sin konungs gunst',
därför tt han ga'~ sig uI~in st'~f vid Dnjepr Med
kristligt sinne sökte iian Ltt <`Lr~.]lu i ~ngenskapen samla
sina ri~edbröder `till ,~tt folk, c(~h iuntor med räken-
skap~er fyllde hyllorna hand lilla ka~taiare. Var morgon,
när det gula skenet på hjörkduri garna ut~~nför Moskva be-
bådade gryningen, satt han över papperen vid fönstret som
en gammal uv på sin gr~Q i skn.gen Och förblev det,
änd< till dess att döden skänkte honom en slutlig vila.
Långt därif rån, på kastellet i Köpenhamn, försmäktade
vid samma tid hans gamla vapenhroder Magnus Stenb~ck, F
den yppersta av karolinernas generaler. Svarvhjuiet dun-
kade och surrade i det halvmörka fängelset, och mellan
jär~stängerna i fönstergallret stodo de smœ~ dosor och bil-
der uppradade, som han hade förfärdigat för att få tim-
marna att gå. ibl~'~nd stannade han hjulet och knäppte
tankfullt händerna över ögonen. »Miiins du>, frågade han
betjänten, »minns du, när sorgebudet kom från- Poltava,
hur rappt jutarna fingo upp klutarna på sina galejor och
styrde till Skåne?» Vemodigt gnolade han liksom för att
tro la sig med sina minnen.
»Ar sjuttonhundra och tio därtill,
den sista i göje månad,
vid Hälsingborg, om man veta vill,
fick jutens hjärta en blånad.
Men Stenbock förde sina männer i fält.
Som bockar begynte de stånga.
De slogo tolvtusende jutar ihjäl
och fångade gruvliga många.»
Slå fienderna, det kunde Stenhock, och ändå hade han
till sist fastnat i deras kIo,r. Bet~anten var redan trött på
att sitta och huttra innanfor ja rndorr e n och svarade honom
526 KAROLINE.RNA
med snäsor och vanvördiga otidigheter. Stenbock suckade
djupt och grep åter fatt i svarvjärnet. Några mil därifrån
blånade den svenska kusten. Skulle han, som så rastlöst
tjänat sitt folk, då aldrig mer få höra det omkring sig!
Förtvivlad hade han flera gånger försökt att rymma och
smusslat in små brevlappar i bakelser och snusfjärdingar,
men ännu hårdare fängelse blev allt, som följde på det
äventyret. Han visste, att svenskarna älskade honom och
ville samla ihop penningar för att köpa honom fri. Men
först måste de gälda kungsskulderna till turkarna, och
Görtz var inte en man, som talade väl om honom.
Mellan golvplankorna uppsteg fukt från en unken
vattenpöl, och väggarna möglade. Det gick utför med hans
hälsa och nedåt mot graven med hans hopp. Småningom
blev han sa sjuk, att han stödde sig på kryckor och knappt
förmådde gå. Likvagnen blev ännu en gång det fordon,
som förde hem en tapper karolin, men åt Stenbocks stoft
reddes slutligen en .äreplats i Uppsala gamla domkyrka.
Köld och nöd hade karolinerna lärt sig att tåla, men
nu i fångenskapen växte deras hemlängtan och släppte
aldrig mer deras tankar. Bland fångarna uppe i Arkangel
var en svensk officer, som hette Stob‚e. Hemma i Sverige
hade han en vän, som skulle hjälpa hans hustru att sköta
hans lilla egendom. Men slutligen märkte Stob‚e till sin
oro, att han inte längre erhöll några svar på sina brev. l
stället fick han veta, att vännen spred ut, att han länge
sedan var död. Kamraterna uttänkte då en svåra djärv
`F list för att hjälpa honom att fly.
Först lade han sig till sängs några dagar och lät flitigt
röka i rummet med enris och ättika, som det var brukligt
vid smittosam rötfeber. Guvernören, som annars själv
brukade gå omkring och syna, att ingen gav sig undan,
fruktade att själv bli anstucken av den låtsade sjukan och
infann sig allt mer sällan. Men nu ville det sig inte bättre,
än att han hade en björn, som var lika tam som en hund
och gärna lät bjuda sig på svenskarnas öl.
K.\ROLINEp'NA 527
En dag, når björnen kom infumlande och väntansfullt
sa+äe sig att brumma, trakterade de honom dårföi" så rik-
ligt med öl, blandat med brännvin, att Nalle bl~~v alldeles
rusig och föll i den härligaste sömn. När det var gjort>
mördade de utan vidare på stål a.et den besvärliga gästen.
Däreft~~"r steg Stob‚e frisk upp och gömde sig, och i all
tystl~et lades björnen i hans säng, kläddes i hans skjo4a
och vändes mot ~~ggen med nattmössan djupt neddragen
över ögonen. Så långt gick allt efter bästa önskan. Gu-
vernören, som saknade sin gunstling, trodde, att djuret
bara hade lupit till skogs för några dagar och sedan nog
skulle hitta tillbaka. På samma gång fick han bud, att
den skickliga och värderade välborne herr Lorens Kristoffer
Stob‚e bedrövligen hade avlidit.
Men nu kom där en ängslig stund. För att kasta en
sista blick på den dödes kvarlevor och pliktskyldigt över-
tyga sig om, att han inte längre kunde räknas till de
levandes antal, infunno sig guvernörens utskickade. Björ-
nen hade redan börjat att ruttna och spred lyckligtvis en
sådan stank i kammaren, att de betänksamt stannade vid
dörren, togo sig om näsan och befallde, att liket för smittans
skull genast skulle begravas. Svenskarna voro inte sena
att efterkomma den tillsägelsen. Så fort som möjligt lyftes
björnen i lakanet till den redan inburna kistan, som fort
tillspikades.
Under stor högtidlighet fördes den sedan genom ga-
torna till graven. l sorgetåget vandrade inte blott de
svenska fångarna, utan alla förnäma ryssar i staden. Ja,
själva guvernören hedrade den allvarliga festen genom att
gå med bakom kistan.
Då ståten nu som' bäst pågick, smög sig den verkliga
S~ob‚e försiktigt bort, utklädd till kringstrykande lant-
krämare. Ändlösa vägar slingrade sig framför honom F' F
det vida f~dldt och ett stycke följde han ett F : F' F'
genom ieneane,
resande herrskap, förklädd till amma. Efter de underbaraste
äventyr och årslång ford på mer än tvåhundra mil `kom
52$ KAROLI~ ERNA
han slutligen till svensk mark och hem till sin gård. Och
det just lagom för att hindra den falska vännen, som hade
gömt undan hans brev, att hålla bröllop med hans hustru.
En annan karolin, Anders Oxehuvud~, fick i fången-
skapen gå för plogen med sele över axlarna som ell,'t ök.
Till sist lyckades det honom att fly, och sent en afton
hördes ett häftigt hundgläfs utanför hans gård Säby. Det
var inte mindre än tolv hundar, som skällande sprungo
upp pa trappan. Mitt i flocken stod en besynnerlig främ-
ling med en sliten sele på armen. En bössa hade han
också med sig, ty han var en väldig jägare. För att få
reda på tiden drog han upp ett ovalt silverur med turkiska
siffror och kulört blomverk på tavlan. Folket ville köra
bort den obekanta vandringsmannen och sade honom
vresigt, att gårdens ägare för ögonblicket inte var hemma.
Till svar knuffade han undan tjänarna och steg på ända
upp i salen, och där lade han sig på pinnsoffan och väntade.
Om en stund klampade tunga bondstövlar i trappan,
och den förmenta gårdsherrn steg in. Han blev vit som
krita och började darra på målet, ty i pinnsoffan igen.
kände han sin forna husbonde. Bonden hade förut varit
hans rättare och lovat att redligen sköta gården åt honom,
då han drog ut i kriget. Men under de år, då Oxehuvud
som fånge svalt sig fram med att binda peruker och fisk-
när eller gick och släpade moskoviternas plogar, hade
rättaren bedrägligt gjort hela gården till sin. Röd om pan-
nan, befallde Oxehuvud honom att tvärt på fläcken göra
räkenskap, och det berättas, att hela den natten brann det
ljus i salen på Säby.
Lika väl gick det dock inte alltid de andra fångarna.
Trenne år efte r Stob‚es flykt fann guvernören i Arkangel
på det orådet att låta öppna hans grav. Och när han med
väckta misstankar skärskådade den långnosta skallen, gick
det upp för honom, att de präktiga betarna ganska visst
snarare paminde om hans forsvunna bjorn an om en svensk
officer. Till straff för sitt streck blevo då de medskyldiga
KAROLINERNA ~29
svenskarna i staden förvisade ända bort fi!l Tobolsk
i Sibirien, och där träffade de en mängd av fångna lands-
män. För att livnära sig `>:t~"kade de sti~impor c-h vantar,
slöjdade oc'h ställde sig att färga garn, 5'-ni de hade sett
mor göra. Eller också hölii~ de skola för barn, och oäi'id-
ligt mycket fingo ryssarna lära ay sina arma fångar. Paa
många ställen hade svenskarn;~~ bara en bibel tillsa~'nmans,
men till den boken vände de sig i sin nöd »Var trofast
intill döden», l;i~~te de i bibeln. »`.s~ skall jag givœ.. dig liiets
krona.»
Nordan ven över den öde tundran, och sällan syntes
någon vandrare. Bland drivorna på kyrkogf~den lyste
den vita svenska skriften på rader av träkors. Under fem-
ton -r hade svenska benknotor blivit kringströdda ända
från Arkipelagen till ishavet, och dit ut till kyrkogården
ställde allt emellanåt fångarna nu sina sfeg. »Hemma»,
sade de till varandra. »Inte sant, du har också grubblat
på det ordet. Du har gått o<~h upprepat det stilla för dig
själv hemma, hemma! Det börjar med, att barnet räknar
kvisslorna ù~ch spikarna i golvet. Hemmet, ser du, det
är något, som begynner med ett litet frö och slutar som
ett stort träd. Det begynner med barnkammaren, så växer
det och blFr flera rum och ett helt hus, en hel bygd, ett
helt land. Och utanför det landet förlora till och med
luften och vattnet sin vederkvickande smak. Kan du
inte försäkra mig, att våra kamrater, som ligga här under
oss i den frammande och steniga mullen, äro hemma?»
Först efter många år, då Karl den tolvte hade stupat,
ropades de en morgon från sitt tysta arbete av en ryttare,
som på torget svängde en vit fana, till tecken att freden
äntligen var sluten. Under ett helt år ringde i tsarens
rike kyrkklockorna var middagsstund över de fallna och
över freden den välsignade, den goda freden, då rätt
åter fick råda och män-skorna tvätta de ska.mliga blod
flackarna fran sina hander och ho ater bargas i ladorna.
15. - Svenskarna. l!.
F F- F; FFF F. F.
F:; F;
F ;F F F;,,;
i ``;j i''
F,; F F;; F
i iii i ii i Ii
F i; i, :;,i,; F;
530 KAROLINERNA
Med knytet på ryggen begynte de frigivna fångarna
sin sista långa vandring, men mycket hade den stora ofre-
den då förändrat där hernma. Akern låg i vanhävd. Ulven
gick i hagen. Och det lilla barn, som- de hade lämnat i
vaggan, kom nu på stugtröskeln som en tjugu års yng-
ling med fjun på läppen. Kanske hände det också, ~ft
hustrun inne vid bordet hällde upp gröten åt en obekant
man och förläget sänkte ögonen inför den, som hon. trott
död, och som nu stod i dörren och grät.
Giktbrutna och vitskäggiga, men allvarliga, förnöj-
samma och vör~ade, sutto sedan de gamla karolinerna och
knöto sina nät eller ögnade i sina dagböcker. Glatt ljus-
nade de upp, när de om söndagarna på kyrkvallen mötte
forna kamrater och språkade med dem om forna bekym-
mer och kämpadater undei fälfta~gen och den långa fången'
skapen.
EN HjÄLTES LIKFÄRD.
Så snart Karl den tolvte hade stupat, höllo herrarna
rannsakning med Görtz och dömde honom till döden.
På galgbacken utanför Stockholm stannade då en gång
i vinterskymningen en man utanför bödelns stuga och
knackade på fönstret. När ingen svarade, vände han sig
om och lyddes inåt staden med handen vid örat. Där-
efter gick han ett stycke framåt mot skogsbrynet, där Gört-
i'<'::kI~~I ~NPP ~ 531
lyfte lock~t från kistan. Där låg på ännu grönskande gran-
ris ett lik i svart sammetskl,'t(1 ~;"1 med det a hiiggna huvu-
det mellan fötterna.
Duval skakade den 1~i~.;~itn~~ handen mot staden
mumlade mellan tänderr~a `>Ni himn ~giriga svenskar! Så
är då detta de jordisk& lämningarIla av den stolta baron
Görtz, vår nådiga husbonde! Men minns, minns, som en
filosof och ridders uan gick han till stup~:tocl:en och ryckte
på axlarna åt er blodsdom! "\Terktyget ~logo ni sönde'r,
men konungen, som böll det i <` n i'iau~. hon.am föra ni i
detta nu under sammetshimmel till det sista vilornmmet.
Mena ni, att hans sömn blir lugn?»
»Nu börjar begravningsringningen», sade betjä'nterna
och hotade med spadarna mot staden, där lyseldarnas sken
redan färgade natthiinmelen.. »Hör, hur fåfängt klockorna F
nedkalla frid !»
Duval svarade: »Frid kunna de icke nedkalla över en
grav, där människorna ännu strida. l går afton förklädde
jag mig till dräng och gick in på en krog och sade till
folket: Kasta i morgon sten på bårtäcket! Stå icke era bIo-
diga sår ännu vidöppna? Förde han icke värjan mot sina
egna undersåtar? Ropa över liksläden den folkförtrycka-
rens rätta namn: Kung Hjärtlös, Kung Gudsfrestare, Kung
Dåre
»Och vad svar fick köksmä~starn
»Hatar du då honom? svarade männen. Vad skulle
zens utländska betjänter stodo och
spadar.
»God afton, kamrater !» sade han.
väntade med sina
»Det är bara Duval,
jag väl därtill säga, jag utländare?
köksmästarn. Tag fram lyktan utan fruktan. Mästerman
är borta. Alla människor äro nu församlade inne i Stock-
holm for att beskåda hans majestats liktag.»
Den ena av betjänterna tog fram en tänd lykta under
kappan, och det hemlighetsfulla arbetet begynte. Spadarna
rasslade i den san'diga myllan. Med raska tag öppnade
sin husbondes grav i galgbackens foraktade jord och
Är det icke undret med
m? Två förbittrade
den forsten, att ingen kan hata hono
människor kunna icke mötas och tadla honom, utan att de
begynna tvivla på sina egna ord, när de åtskiljas, och nästa
gång de träffas, tala de om honom med blottade huvud.
Aro då vi sjalva dårarna?
Tusentals människor stå i afton
tysta utefter gatorna, men där finns icke e n, som hatar
honom. Vid första hotande ord skulle de samla sig om
liksläden och försvara den utan att själva rätt kunna säga
varfor. Ser ni, kamrater, ibland lägga vi en människa
532 KAROLINERNA
på den ena vågskålen och all vår `dok~nskap paa d'? andra,
mcn ändå märka vi, al.t vågen står lik `;tilla,. Vet fri,
vad det betyd~~~? D'at betyder, att hof den ~nänniskan finns
en droppe av den eviga räftfärdighe' en, y de;r1 droppen
är tyngre än guld och bly, och vi ha ing'L vikten' att väga
den med. Må vi till järnlod omstöpa allt, "bad vi mena, ;~I:t
den människan förbrutit, klar ligger dock den lroppei'i på
hennes panna och vågen rör sig icke. [a'g i~'[ad~' om
bårtäcket. Skulle jag väl själv nännas att kasta en sten
på det bårtäcket? Vad jag hatar, det är ödeft f.årlh
mot min egen stackars husbonde.»
Betjänterna avlyfte nu hattarna och började snyfta.
»Vår stackars olyckliga husbonde! Vem skall väl ring
i en klocka för hans själ?»
»Go' bröder, det är ett `~~mkligt `~kådespel, nä-r skep-
paren dör, och alla råttOrna springa fram och gnaga på
ljusan dag. Vi skola nu gömma vår husbondes jordiska
lämningar i en kappsäck och på så sätt lönnligt föra dem
med oss ur landet. I nödfall få vi skära av benen vid
knät. Sedan begrava vi honom i hans fäders grift ich
tvätta hans ansikte och lägga ordnarna på bröstet. Då
skall det också fInnas någon barmhärtig hand, son
honom ringer i de arma syndarnas klocka.»
Medan Görtzens betjänter på galgbacken gräto vid sina
spadar, låg den stupade konungen mellan vaxljusen på
Karlbergs kungsgard. Alldeles som den ringaste bland
knektar låg han i en snygg vit skjorta av grövre slissing,
men om hjassan och det gra haret satt en lagerkrans.
Leendet hade ännu i döden stelnat på hans mun, så att
tänderna voro något synliga.
Ett hyende med kryddor lades över ansiktet, och när
kistan blivit tillsluten, bars hon av tolv väderbitna överstar
utfor trappan och sattes på den svartkladda sladen under
en bimmel av kronsammet. Till hoger vid huvudet gick
GIerta, och trettio morka och allvarliga drabanter omgavo
släden med dragna bardisaner. Tätt bredvid bland hov-
KAROLINERNA 533
tjänarnas s~~~~rta lå'ngkappor ]edsagade ännii den gamla
Hultmart sin herre, såson~ har' följt honom över Ukrajnas
snö och Poltavas asI~fält. Det syntes honom, att ,œ.llt, som
i världen var heligt oNär liktåget gick genom Karlbergsgrinden, hade redan
alla lyseldarna utefter Drottninggatan och broarna ända
fram till Riddarholmen blivit tända, men februarinatten
ruvade stjärnlös och molnig över staden. En av draban-
terria hade den föregående dagen spisat hOS riksrådet Tessin
och hört många missnöjda viskningar. Oroligt spejade F;'
han över åskådarna.
»De stå tysta», tänkte han. »Det måste så' vara. Det
är en olycklig vi föra till graven, en av Gud och människor
övergiven ensling - en hjälte !»
Eldskenet lyste pa manniskorna i fonstren och pa kyrk
tornen, dar ringarna bojde sig fram ur de oppna luckorna.
Steg för steg rörde sig tåget framåt vid pukornas och de
förstämda trummornas muller, och liksläden vaggade i
snon. Under norrbro skummade Strommens svarta vatten,
där gy ttjan täckte sjunkna ökstockar och k oggar. På
Riddarholmens kyrkogard, dar landets hovitsman i de
gamla dagar betalat femtio lödiga mark för att få sin grav-
stad under häll arna, paraderade det nyuppsatta livgardet.
Mellan var sjunde man var ett mörkt tomrum med en lys-
eld, liksom hade dar brunnit ett ljus for de stupade och
forsvunna. Folket viskade darom, men odmjukt och sakta.
Ingen grat, och ingen hotade. Alla de svenske anade, att
artusen skulle stirra tillbaka på den aftonen. De kande,
att de nu gravsatte halften av sitt eget vasen.
534 KAROLINERNA
Den underliga kyrkan, kring vilken var tid byggt sina
olika tempel åt avsomnade stormän, lyste som frid jul-
otta, och från tornet ljöd den malm, som tillförene svävat
ovan den översta skyttegången i slottstoi~et Tre kronor.
Det tycktes icke
en övergiven ensling
längre drabanten, att han följde
till graven. Han skö~ijde, att när
hjälten låg fallen, och tvekampen var ändad, då lyfte ho-
nom de på sina armar, som hårdast lidit under hans stånd
aktighet.
När han steg in genom kyrkporten, bländades han av de
fem hundra vaxljus, som, burna av förgyllda bilder, brunno
i pyramid i högkoret. Han mindes icke längre, att det var
en begravningshögtid. Han menade, att musiken spelade
juIsången, att det var julotta, att det var midvintermor-
gonens fest för hemmet, för landet, för de döda eller från-
varande anförvanterna. Han tänkte på de stupade, på de
i $ibirien fångna och på allt det, som varit.
På en svart tavla till höger beskrevos i guldbokstä~ver
de nio år, då lyckan beledsagade de svenske, men på tavlan
till vänster lästes om de nio år, då lyckan beständigt
vek undan.
Där församIades nu de sista efterlevande krigarna.
Hovmännen ordnade sig vid de vårdar bakom ljus.
templet, där Magnus Ladulås och Karl Knutsson orörliga
lågo med sina stenspiror. Hör slamret av riddarkedjor och
muntert tornej, hör. vassens sorgsna sus vid Fågelvik!
Den tappra Axel Roos och hans van Aberg, som nu av
gikt och sår var så krank och svag, att han stödde sig på
krycka, stodo på den äldsta Vasaättens gravsten. Se het-
kindade herrar, stolta, ärelystna, vältaliga, snara att hota
och ater bjuda handen!
Var häll i golvet, vart tegel i muren upplystes av
sagor som lyktor av sin laga. På den sidan koret, dar
den stormäktiga Bo Jonsson Grip i det grå fordom hade
nedhuggit en riddare vid själva altaret, stod baneret, men
kronan nedsattes pa andra sidan, dar Torkel Knutssons
KAR0LINERNA 535
ben vilade. Hör sången, har sorlet i de kardsIr.'a urmar-
kerna, dœ:ir korsfanan fladdrar över sejdare och i~ollmäu
och över Jumalas blodbestriikiia gråstensskepnad!
Utefter gången pekade från båda sidorna drabanternas
,hillebarder mot det golv, under vilket sankta Birgittas
fromma biktfader sov s.;mnen. Hell hi'ii]adrottningen! Se
Jerusalems stad, d<:,r i pilgrim;, kläder ditt skriftebarn hlr
helgonens harpslag i skyn!
Fotstegen och sporrarnas tunga kringlor slogo ekon
under den häll, dar Göran Perssons hemska blod blivit
gravsatt med hans sons Hur hacka ej galgbackens kråkor
prästsonens hand, som stött de båda kungabröderna från
varandra och ändock sitta de ej i fägnad samman!
Grå i håret, grå i de hängande trasorna står kung Erik,
dåren, vid fängelsegallret, men fram och åter genom kapellet
i Stockholms borg går Johan med bläck på naglarna och
en handskrift i bältet. Ensam är han, och natt är det, men på
läktaren sitter musikmästaren, och orgeln spelar och spelar.
Vaxljusens vita sken lyste över de mörknade, de nästan
svarta krigaransiktena, och ovan i valvet varslades i det
brustna murbruket röda streck som av gisselslag på män-
niskohud. Det var en gammal munkskrift, en självhotelse,
en dom, inärrad på de svenskes panna: Sex hava orsakerna
varit, äro och bliva till Sveriges olyckor: egennytta, lömskt
hat, förakt för lagarna, liknöjdhet för allmänt väl, kortsynt
benägenhet för främlingar, envis avund mot landsmän.
De sIsta orden lyste blod röda, endast orden om föraktet
för lagarna hade bleknat och voro nära nog utplånade. Vad,
skulle månne en dag alla orden stå utslätade?
Mellan de svarta sorgtapeterna banade sig ljusskenet
in till de uppsatta fanorna och släktvapnen, till Oxen-
stiernska sköldens eldröda horn och Lewenhauptarnas blå
lejon. Då lyddes de döda till flöjterna och pukslagen.
Torstensson mindes, när han med fältkartan satt på sin
hår, och Ban‚r när han red utefter fronten med sin brud,
ett barn, som inför så många mäns blickar skrämt såg
F; F
F F
536 ICAO ~.INERN~~
ned på sadelknappen.
Och höljd i det svept av' guldtyg,
som kvinnohänder, våta av otröstliga tårar, sista gången
lagt till rätta, låg deras konung med slutna ögon, och i
psalmerna hörde han milda somma~vindars sus (.:.>vei lager-
skogar. Alla förstodo de, att i natt ~eJs~ Eeg åt~~r <`~I'1, ~v'~r.~'sk
förste till deras boningar.
l mörkret utanför kyrkan, där bland del; tysta folket
räntmästare Råfelt kringkastade de med nöd åstadkomna
minnespengarna, dundrade Cronstedts fältstycken, och krut-
röken inträngde genom fönstren.
Så var då nu den karolinska hjältesagan lyk~d, och
vart sinne kände en tomhet, som intet mäktade fylla. Utan-
för dörrarna tände redan betjänterna sina facklor för att
lysa hovet hem till kungshuset.
Nu tystnade orgeln och flöjterna och pukorna. Det
blev så tyst, att minsta rassel av ett vapen förnams. Med
sträva och kvävda röster uppstämde krigarna den sista
dödspsalmen, och långsamt och tungt och steg f~;r
buro riksråden kistan ned i valvet.
Trappan till Karlarnas grift stupade vid sidan om koret.
Guldspira i handen, guldkrona, guldäpple, guldnyckel,
guldsvärd - så låg han rustad den tionde Karl, segersäll
och mäktig. Utan smycken låg den elvte. Se kullornas
träskodans i Mora, hör trygga ord om lag och rätt och
skörd och frid! Vart veko de väl hän, de gyllene da-
garna? Var stodo nu de låsta ladorna?
l skuggor ur det längst förflutna, det i jorden ned-'
stigna, det i stjärnljus sovande! I ekon av en sjungen
saga! Hören I? Hören l, vem som nu i natten bultar
på era boningar? Det är en konung, det anen I, men
märkten l den trängtan, med vilken han länge klappat?
Sagan, henne alskade han det under stora stjarnor
sovande. Han längta'de att bli ekot av e.n sjungen saga.
Två hällar framlyftes i sina järnringar, och graven
blev tillsluten.
vii.
NU.- DANSA KRIGARNA
BLOMSTERÄNG
HATTAR OCH MÖSSOR.
karolinerna buro sin stupade hövding från de
norska fjällen, hade de fått nog på krig och äventyr.
T~.-ötta på fredlösa år, sågo de mot sina hem, där det knappt
längre fanns en arbetsför karl, utan pigorna gingo vid
plogen. De kände, att vad de långmodigt hade fördragit
under hans klinga, det a~mnade de aldrig tåla från en
vekling eller stackare. Fritt hade ju deras folk fordom
levat sedan urminnes tid. Svenskarna voro alltför kun-
niga `och goda att lämnas åt en enda mans vilja till att
styras av hans gunstlingar och sängkammarråd. Hade de
stått främst på slagfältet, ville de nu också pröva, om inte
freden kunde välsigna deras händer och verk och föra
dem framåt på sina gröna marker.
Då kung Fredrik, Karl den tolvtes svåger, nu slut-
ligen betänksamt kläddes i mantel och krona, fick han
genast lära sig att rätta mun efter matsäcken. Ständerna
och rådsherrarna bestämde i allt. För honom återstod
bara att taga jaktbössan på axeln eller sätta på sig sin
allra största peruk och upp vakta de sköna damerna.
Arvid Horn, drabanternas orädda anförare vid Narva,
blev i stället den mäktigaste mannen. Vördnadsbjudande
var han också att skåda med sina rika silvergrå lockar.
Slog timmen för aftonbön, då reste han sig alltid genast
538 NU DAI;F~A `F `RIO RNA P.- BI~(' \I~~'I'P \11G
på äkta karolinskt vis, om han också hade. a]tdrig så många
gäster, och knäböjde med sitt husfolk'. När hans gala-
kaross högtidligt gungade genom gatorna, hade han alltid
till hands en särskild liten pung med a' `[mosor. Bättre
var dock, att fredligt förvärvade penningar hastigt återigen
började att klinga i svenskarnas nyss så t(~mma fickor.
Under ofredens bistra tider hade de lärt sig att bättre skatta
mycket, som då måste försakas. Det talades int~:'; lär.gre
om bataljer, utan om nya lagar, slöjder, näringar och all-
män förkovran. På kajen i Göteborg rullades inte längre
bara illaluktande silltunnor. Ute på redden ankrade Ost-
indiska kompaniets ståtliga tredäckare, som återvänt från
Kanton `den långa vägen söder om Goda-hoppsudden. Siden-
klädda kineser trippade i land med tepäsar och porsliner,
och matrospojkarna nappade efter deras hårpiskor. Ur
en telast kröp o till och med en natt de första kackerlackorna
och började att se sig om och förökas i det nya landet.
l det lilla Alingsås, där det förut bara hade funnits
tre hundra människor, steg nu rök från en rad av fabriker.
Trollkarlen, som där styrde med allt, fast han. själv hade
börjat med att springa barfota kring far sins oansenliga
hus, hette Jonas Alströmer. Där trycktes kattuner och
färgades kläden, i myllan bökade införskrivna kinesiska
fargaltar och suggor, som voro så tjocka, att spenarna
nästan släpade på marken. Får och getter förevisades,
som voro ända från Spanien och Marocko eller Asien.
Mitt bland alla sevärda märkvärdigheter lät Alströmer sina
gäster smaka på en splitter ny läckerhet, som sna?t skulle
bli bondemat i rovans ställe, och det var potatisen. Drog
resenären vidare till de stora herrgårdarna, bjödos honom
andra ovanliga frukter på tallrikcn. Och utanför under
lindarna dansade krigarna på blomsteräng.
En ljus och solig tid var kommen, och hela Sverige
grönskade upp. Ännu stego dock moln i öster, där mo-
skoviterna alldeles invid finska gränsen fortsatte att bygga
sitt Petersburg på den forna svenska marken. Mången
NJ Di\NcA K' .IGARNP. rA ;31 O'~,STER ,NG 539
ing junker, :~om 5ja..l~~ aldrig hade luktat krut, kunde då
inte längre hålla s$yr på värjan i skidan. Några. fänrikar
drogo till och med blankt framför själva talmansstolen på
riddarhu~~eL och ropade på strid. »Horn och hans söm-
inga nattmysso;; måste ;ir vägen » bullrade de krigslystna
och slogo stolt på sina hattar. »Hatten är frihetens och
manlighetens tecken, och den anstår oss !»
Horn och hans försikiigt fredliga »Mössor» måste slut-
ligen tåga ned från maktens höjder och lämna rum åt de
stolta »Hattarna». Stod då någon fathg krigsman på trä-
ben i ett ga~örn oci sjöng,, fick han många åhörare,
när han stämde upp:
»Sist, nåd på ljuvlig blomsterplan
jag mina lamm utförde
och satte mig, som jag var van,
där bäst jag lärkan hörde,
så kom till mig en gammal man,
beprydd med silverhåren.
Han såg mig ganska gunstigt an
och hälsade: God måren!
Ett fasligt berg snitt för oss var,
att jag rätt häpna för'e,
men gubben sade: A, var karl!
Vi så ej hisna böre.
Säg, vet du ej, att veklighet
har aldrig vunnit ära,
men däremot manhaftighe~
ses al'ltid kransar bära.
Kringom ett präktigt si!verbord
tolv svenska Karlar suto,
som talte inte många ord,
men konga-miner guto.
540 NU DANS.A. KRIGAr'NA PÅ PIL0MSTERÄNG
Den elvte var en tä'cker karl.
Han satt Och räkna' pengar.
Han dela ut liksom en far
till. sina b- 12 och dräng,~r.
Den tolvte var en sirlig, i&'ng
och väl uppväxter hjälte,
den man kund' se ej enda gång
sitt karlahjärta fällte.
Hans ögon voro o. fö rskräckt'
liksom på unga örnar;
hans styva nävar knyttes käckt
som ramar uppå björnar.
Hans korta hår, som kämdes opp
avbildade en krona,
som var åt en så duktig kropp
en sirlig huvudbona'.
Hans armar, ben vor' full' av märg,
hans skuldror utav styrka,
hans länder voro liksom berg
och m<"l.rmorn i vår kyr]~i.»
Gamia vä'derbitna karoliner kände det då varmt i
bröstet och skakade de ungas händer. Och så blev det
åter fälttåg, men utan någon tolvte Karl framför leden.
Det gick illa med de stolta Hattarnas krig, och när riks-
dagen kom, voro de unga junkrarna glada att fa smyga
hem från fuktiga jordkulor och härsket fläsk till det mer
ofarlIga ordkrIget.
Nu blev det att lä-sa dagens kvickheter i tidningen
Argus eller parlera fransyska vid den puttrande kaffe-
pannan. Men inte heller där bjöds det någon rätt frid.
Bäst det var, knarrade stundom listiga steg i trappan. Då
stortade fruntImren ut i koket for att gomma kaffepannan,
ch en ruvli
.~ U DANSA `KR IOAII.NA PÅ BLO M ST E RÄNG 541
bor'iet. `?`$.3.i' `stret ;~töttes upp, så att kaf~~~dc~ft~' n flög sin
kos sorg c.n i'ågel. Rik~:ens allsi~äktiga står der ha.de näm-
ligen börjat skaka på huvudet åt allt det plöJsliga över-
f!()d‚~J ch ~örbjudi.t den s0~;;3, I~:affetåren. Ingen kunde där-
f'~~ så `i äga veta, `t)Ifl det r i ~.t. någon av si'~.r ii',rn~is
p~,~' i?e, som koi'n på bf' ök.
»Bäst vai'a 1~)rs F~1ig.:, täIi~; te he;r fänriken, som jiLst
ämnade taga. ett par bloss eftet' kaffet. Och så stack
han den ]ång~ kritp"tpa'n så k'~~<$l3 t. uio. de ` rocken, att delL
gick knax av. Dc'!. ~~ar
och kans]" I ;Ld( har.
Man ännu vad det. jnt
>Wati -å `Ltt få snus a och röka,
sm ;ssi;.t lite me den saken.
lut på ~i~ 1 ~~rvailan. Också pigan
bl<~knade, när <;let tog i låsvredet. I en blink ryckte hon
det hirr~m~'.l .,blå sji~ ~,sband~t fr?~n håret och gömde det' under
strumpan. Anna~~. ku~~de det hända, att hon `fick betala
en ;:`:;åd'an oli `ll lå.tei ` y i.- ed. ~ tt'. dœtg;;ir':' fä'r"gi:ls~ p' ~:i.1;tei F
o(.h bröd.
De faderliga stää.derr.a förbjödo helt enkelt alla ut-
iändska mod~~r,., både pö~~iga st~~vkjolar och annan ståt, och F F
sutto i stället själva och tänk1~e ut, hur alla skulle gå klädda.
Tyget skulle vara svenskt. Lädret skulle vara svenskt.
Det visste herrn med den avbrutna kritpipan. Men sven-
sk;~rna voro annu inte tillräckligt skickliga att bereda, vad
de själva behövde. Tyget hade krympt i ryggen på honom,
s- att det knakade, och lädret i skorna var så hårt, att han
hoppade hll, nar han skulle resa sig och oppna dorren.
Skymde så slutlige'n till kväll efter det äventyrliga kaffe-
rep et, och jnaten skulle dukas fram, var det bra, om
er
rutorna immade duktigt. Da kunde inte grannen titta eft
om det fanns konfekt på bordet. Och på sådant snask
som mest talade om frihet.
Det var bade att harmas och skratta åt, att mä~nni~skorna
skulle sitta så ofria i sina egna hem, och det just när de
som mest talade om frihet.
Ur den forna Vasaborgens askhögar hade emellertid
orka
o ~ g g t t des de vata ringarna bort fran
has ett n y tt slott Ian g samt börjat resa sig. Skikt hade la g ts ;; ;1;;;.;;;
F.;;;;;; ;;
542 NU DANSA KRIGARNA PÅ BLOMSTERANG
över skikt mitt under de karolinska krigsdagarnas nöd.
Byggmästaren ~jälv, Nikodemus Tessin, blev gammal och
vit. Ändå fick han aldrig se sitt verks fullbordan, ty det
var ett arbete för två man5Mdrar. Det fick först. hans
son, som nu blev Hattarnas förnämsta man.
Var gång han i den blåmålade, granna karosse'n åkte
från sitt eget palats vid Slottsbacken, kunde han kasta
en blick uppåt det väldiga bygget. Det var ett livligt ansikte,
som då trycktes mot den av snö halvt igenmurade spegel.
rutan. Vagnskorgen hängde i läderremmar mellan stora
hjul, och på Riddarhustorget var det svårt att komma
fram i modden. Luddslitna, fattiga adelsmän, som häm-
tats på friskjuts till Stockholm för att rösta efter Hattarnas
önskan, passade där på att riktigt syna härligheten. Tänk,
kusken hade fransysk hårknut och hästarna fransysk svans-
knut! Och Karl Gustav Tessins egen röda sammetsfrack
var så fransysk, att månget stackars adelshjärta tungt
kände avundens svåra börda. Det var ju illa, att Ha~arnas
förnämsta män inte själva voro bättre måna om svensk
enkelhet, men det glömdes snart, då herrarna vandrade
uppför marmortrappan i det präktiga riddarhuset. Här höll
adeln sina sammankomster. Utanför på taket glimmade
förgyllda bilder, och inne i salen voro väggarna klädda
med attevapen, målade pa kopparplatar. Vid bordet satt
lantmarskalken som ordförande med stav och klubba, och
uppe under taklisten lästes inskriften: »Folkets väl den
hogsta lagen.» Det var ocksa mer an tomma ord for den
adel, som där med hänförelse beredde väg för blomstring
och andliga storverk. Utländska böcker skulle läsas, men
inte blott till nöje, utan för att man skulle lära, tänka
och upplysas. Unga och gamla forskare kappades om att
gor~ upp fl ~n~ngar, som kunde gagna fabrikerna och landet.
Till sist ansågs nästan ingenting längre omöjligt i Sverige.
De fantasirika svenskarna trodde, att de skulle kunna odla er, go herrar.
NI1 D.ANS v,PI~~ARNA PÅ IILOMSTER?kNG 543
HELST BARHUVAD, SOM DEN GODE
GUDEN HAR SKAPAT MIG.
Snön packade s'ig i portar o(';h grä'~der under riks-
dagens bistra vin~erO »Den där har ll~åd att bjuda, ha'~», vi':'>kade en av stam-
kunderna till sin bordsgranne, en blid och vänlig man.
»Karlen där lever på ryska mutor. Det är ryska ministern,
som betalar kalaset. Så gå1r det till bland Mössorna. Skam'
över dE.'. fosterlandsförrädarna, som sälja oss till mosko-
viten! Tors bag fråga, ar min herre Hatt eller Mossa?»
»Barhuvad», svarade främlingen och slog med handen
på sin hjässa, »helst `barhuvad, som den gode Guden har
skapat mig.» Hans vackra, bruna ogon tindrade skalm
aktigt.
»Varken Hatt eller Mössa!» utropade' flera' jnissnöjt
hapna roster. »Det var mans ett nytt svar.»
I hjärtat är jag Tessin och hans Hattar ödmjukt tack-
sam for all huld fnkostighet mot mig, fattig äkare», till
lade framlingen och steg upp. »Men en sak vill j a g så g a
For era partifejders skull glomma n', att
kaff ebuskar och silkesmaskar och spänna kameler för pIo- himlen kan vara blå och marken grön. Når politiken
gen och tamja ~kogens algar att gå i par framfor holasset- flyger i en människa, påminner hon om en stut, som har
544 NU DANSA WRIGARNA r.k BLOMSTERÄNG
fått en broms under svansen. Hc~ kesar i säg ut;tn att
varken höra eller se. Finns det då inte längre någ -t Luna t
i världen än riksdagen?»
Det var med nöd han kunde ba'aa sig fran' genom
dörren, ty ett par Hattar oc,h Mössor hade råkat i slags-
mål och dunkade på varandra med stolarna i högsta hugg.
De andra sneglade förvånade efter den g? tt gt ~ndertiga
och ivriga mannen, som alls inte gav sig ro att hö'~~~
deras visdomsord i dagens trätor. »Han lär visst beta
Linn~us och vara ganska lä~rd», sade de utan riågo~. syii.-
nerlig vördnad.
Hemligheten med Linnaeus var, att det fanns så oänd-
ligt mycket i naturens rike, som för honom betydde mer
än både penningar och makt. Men för att förs1'å lionom
måste vi leta oss baklänges några tiotal år till en afton
i den tysta staden Växjö, då han som gymnasist :~att med
sina tre rumskamrater framför brasan.
De hade inte råd att bränna ljus, men det föll Ett
klart sken ur jårnkakelugnen, och var krok och spik glänste
på den kala timmerväggen.. Den låga kam.niaren var utan
både stolar, gardiner och dubbla fönster. Alla gossarna
hade hängande, rakt hår, kammat med vatten och benat
mitt över pannan. Mor-käran därhemma hade nog lappat
och sett över deras kläder, innan det bar åstad på kärran,
men skinnbyxorna hade pa skolbanken smaningom b[ivit
blanka som förskinn. Det var också annat att vara skol-
gosse den tiden än i våra dagar, då björkriset mest får
grönska i frid i skogen. Ändå kände de sig inte litet
i r h f bära
duktiga over att antligen ha blivit gymuas ste oc å
kappa och kallas herrar. Det var ju ett helt aventyr att
sitta så där ensamma ute i världen och hushålla med
korvbitarna i matsacksskrinet, så att de rackte terminen
ut. »Låt oss alltid vara glada», brukade Linn~us säga, och
d.,L ~~et följdes också nu, när stekpannan som bäst fräste i
och en bryute sin e g en f1äskbit och höll sedan
den, da den blev upplagd pa stenfatet.
I IIIiift~~iiiia.
NU DANSA KRIGARN.~ PÅ BL0MS~ERN'NG 545
Den enda, sorr i ~`~ton vis:ide sig mod~~uIen, var
just Linn~r=us själ~~. Han gick ti'1l föa:'~tret odi. gn~d bort
imman> så att l'ian kunde tito ut. Men det var inte mycket
att se .`-- bara en )\,rd med ågra. översnöade vagnar
och vedtiav<~r oc'i så de kal'[a> v,~s'sc~ vinterstjärnorna.
»Kommer aidi't~; v~~;'-ei~ IriOf1 si'~a bloriister?» sade han
Ia;n~ tansfullt
»Linn~ui~~, inföi? en av kar~raterna, men rättade sig
och fortsatte nästan högtidligt: »Carolus Linnaeus, du äst
ful lärd i kurisi~apen om, bur en kOrngrynsgröt rätt skall
tillredas inför m;i'~nniskOr. Hif,r har jag varit ute och köpt
för fem styver siriit'??. Gack fram, Linn~i~s, och avlägg
ditt mästerprov !»
»Låt mig vara!» svarade Linnaeus och satte sig med
huvudet i sina händer. »Jag vill ingenting h~'.» Det syntes,
han var nära att falla i gråt.
Egentligen var det ingen, som de höllo så mycket av
som honom. De visste~,, att han hade det bästa hjärtat
av dem allesamman. Kanske just därför blevo de nu
stuckna och begynte att koka doch spisa utan att bry sig
om honom. Men de anade rätt yäl, vad som tyngde på
hans sinne.
Han grep sig hårt om pannan, sa att håret hängde
mellan fingrarna, och suckade slutligen:
»Ja, det är sa. Jag duger inte till präst.»
»Nej», svarade kamraterna. »Du har nog inte' något
Iäshuvud, Linn~us. Du får svårt att slå dig fram.»
»Far vill, att jag skall bli präst liksom han», mumlade
gossen vid fönstret.
sommar skall jag tala
det, som han duger till.
»Men nu bär mitt beslut fattat. I
med onom. Var och en bor bli
Se på lammet, som betar i hagen.
a fisk? Se å masken i ùord-
Kunna ni lara det att fang p j
mylian. Kunna ni fa vingar att vaxa pa den?»
Hans åhörare begynte att gäspa, och det blev snart
tid att krypa till ko]s, tva och tva i vardera sangen. Trangt
var det, så att ingen kunde vända sig utan att puffa till
i6. Svenskarna. il.
546 NU DANSA KRIGAP~NA PÅ BLCIISTr.l~i,NC,
sovbrodern, men den, som väl hade lurat in, vakuade inte
för så litet. Linn~us låg och stred med tårarna och Lånkte
på, hur bedrövade föräldrarna skulle bli, över att han inta
dög till präst.
Vid fyratiden måste djäknarna åter i kläderna, ty det
var tredje dag jul. Och då skulle de ut på `sockengång
och sjunga ihop pengar till hjälp vid köp av skolböcker o('h
annat. När de kommo till gårdarna, ställde de upp sig i
en ring och sjöngo någon gammal andlig medeltids.sång på
latin. Rörd och andåktig skänkte husmodern ett talgljus
åt var och en, och bonden lade upp en penninggåva på
julbordet, som ännu stod dukat framför högsätet med gorån,
våfflor och kringlor. Linn~us, som var den kvickaste
lustighetsmakaren, blev alltid framskickad att roa sällskapet
med gymnasistlatin om »kringlibus» och »kakibus». Bond-
folket undrade, om så mycken lärdom inte till sist all-
deles skulle spränga det stackars huvudet. Skamflat drog
han sig då tillbaka, ty han visste, att hur mycket hans
huvud än kunde rymma, för en präst räckte det ändå inte.
Sockengångens dagar med nattkvarter i stughalmen
voro de nöjsammaste för honom under hela den långa
vintern. Då och då vankades också traktering, når djäk-
narna skulle följa någon död till graven och med sin
sång påminna de kringboende om deras dödlighet. På
ett så illa aktat ställe som en källare ville de däremot
aldrig sätta sin fot, jiur mycket än skalkar försökte att
locka dem. Ibland såg Linnaeus efter i matsäcksskrinet,
hur det var med förrådet. När det vårade, upptäckte han,
att det var slut på bade smoret och brodet, men att det
ännu fanns ett stycke skinka. För den bytte han sig till
det finaste huvudkläde åt mor. Och så begav han sig då
åstad hemåt som fullärd gymnasist till den vackraste vrå,
som han visste på jorden, faderns gård, det lummiga Sten-
brohult.
Insekternas pipande och surrande, göken, fågelsången
och blommorna allt fangslade hans tankar. Otaliga
Nk) DANSA KRI måste tala ut om allt, som låg och tyngde på hjärtat.
Att studera naturen kallades på den tiden att läsa
till läkare, och han ville bli niedikus och botanikus och
intet annat. »Så give Gud dig lycka, son min !» sade slut-
ligen efter många rådslag fadern, som alltid var glättig,
din mor gör du en stor sorg.»
Vemodig i hågen och med klappande hjärta, gick Lin-
n~us in till modern. Länge satt hon tyst och vände på
nyckelknippan, som hängde vid bältet. Den vita duken
var hårt åtstramad om pannan, men en liten gråsprängd
hårtest hade ändå letat sig fram vid tinningen, och hon
såg god ut. Bredvid i köket sjöngo pigorna en psalm
vid sina surrande spinnrockar.
»Betänk `ändå», sade hon med en lång suck, »att både
min far och farfar ha varit prästmän och bott här på Sten-
brohult liksom nu min kä'ra och vördade husbonde. Skall
du, min egen son, bli den, som först sviker? Hur skall det
då gå `dig? Var skall du då hitta ett så säkert levebröd?
Vet du någon vrå på jorden, som du håller så mycket av
som marken Ilar? Har kan du fa bo och leva hela ditt
liv. Och det vill du försaka?»
Ynglingen förmådde ingenting sva'ra. Hon rä'ckte
honom då händerna och drog honom ,till sig, så att han
fick falla på knä framför henne.
»Du brukar säga», fortsatte hon, »att du vill leva för
att utforska blommor, fiskar, insekter och stenar och allt
i Guds harliga natur, 5Qm du kan se och tanka over. Din
548 NU DANSA KRI&k.PNA P- BLOMSTERÄNG
kä~rIek till allt detta, måste vara gränslös, 0] `i du för den
kan.offra ditt älskade Stenbrohult, ;~ch vad .~å mån.g. skttlle
skatta sig lyckliga at.t kunna nå. Eå;~~.rigt blir dec -å för
oss gamla att säga nej. Måtte al't god gå.vas givar< b.'
dig i den kärleken Jag har intet annat tt skl~t'ukœ'i dig
en fattig prästhustru.s ömma vä'.ilgfl:];.: K~i~si;"
den dig ändå. något.»
Upprörd och åndå överlyckJ1ig, storm~~de Lirtn~:u~ ut
ur stugan, och nu blev det att väva och `y Iårigt in på
nätterna `för att hedersamt rusta ~0ne~ `r i:L;','n'.i f;"',rd
de lärda.
DET ÄREVÖRDIGA UPPSALA.
Under storväldets dagar levde i Uppsala en mäkta lärd
professor, som hette Olov Rudbeck. Med håftig hjärtklapp-
ning motsåg på den tiden var nykomhng den hårdh;'inta
lek, som väntade honom, då han skulle upptaga~ i stu-
denternas krets. Det båtade till ingenfir.~g, att Riidbeck,
då han först anlände som ung student, försökte att se
kavat ut i sin svarta klädesrock med blanka knappar och
värja i gehäng. Utan nåd blev han gripen och ingniden
över hela ansiktet med sot. Sedan kläddes han ut i svart
kappa och en mask med åsneöron, horn och svinbetar,
som det var gammal sed. För att övertygas om sin egen
dumhet och okunnighet fick han darefter pa kna besvara
en mängd stolliga kuggfrågor. Allt under sång och dans
fattades han slutligen om halsen och skakades, till dess
svinbetarna follo ur munnen. Da avsagades hornen och
asneoronen, sinnebilderna av hans medfodda drumlighet,
salt lades på tungan, och hjässan övergöts med vin. Och
darmed utropades han så under dundrande trumslag till
fri student.
LLiige fick Rudbeck .dock pröva, att inte heller en
~~stu~~t alltid vandrade sina första steg på rosor. Han
iIiiiai~~~~
NU DA.NSA KRIOAiRNA PÅ BLOMSTERÄNG 54~
hade sitt huvud för sig och bra'rin av vetgirig trängtan att
få utforska människokroppens iiire.
ställa sig att skära och karva i lik.
Därför måste han
Detta kallades lik-
revarekonst. Ett sådant göra ansågs ganska föraktligt, ty
ingen förstod ännu ful'tt, hur mycket som därigenom kunde
upptäckas. Det fanns nog en lärare, som skulle undervisa
också i det ämnet, men han satt hellre bakom hemlighets-
fullt stängda fönsterluckor ich stirrade på de små blå
lågor, som dansade över ugnen i hans laboratorium. Där
grubblade han natt och dag på att uppfinna något, som
brukade kallas de vises sten. Med den stenen tänkte han
sedan förvandla silver till guld och göra galdet så fly-
tande, att det kunde drickas av människorna till hälsa och
evig ungdom. Inte heller akademiens apotekare kände
någon rätt lust att hälsa på bland liken. Med glasögon F
på näsan satt han bitti oc'h sent och ritade upp gåtfulla
tecken och försökte att räkna ut, vilken dag som yttersta
domen skulle komma.
Så såg det då ut i Uppsala. Rastlöst arbetade emeller-
tid den begåvade unga studenten Rudbeckius med sin sax
och sin kniv. Därunder gjorde han så märkvärdiga rön
i blodomloppets dittills förborgade egendomligheter, att
en vacker dag infann sig drottning Kristina, vid likbordet
med sitt hov för att höra honom föreläsa. Livlig, be-
haglig och vältalig stod han där med sin ännu smärta
kämpagestalt framför den snillrika landsmodern och be-
skrev sina upptackte r. Fran den stunden var hans lycka
gjord, och småningom med åren blev han den andliga
hövdingen bland de lärda.
Han anlade en botanisk trädgård m e d sällsynta blom-
mor, fast i borjan knappt mer an ett par tre studenter
kunde förmås att syssla med örtku,nskap. Kamraterna skrat- F
tade åt dem och kallade dem graslasare. Han avtecknade
runstenar och byggde mekaniska verkstader. Han for-
fardigade modeller till batar, bom gingo med hjul. Han
anförde studenternas sång och lärde dem' spela på instru.
550 NU D.\.NSA i~RIC'~RNA Å Bi~MSTERÄ'NG
ment och övade di',m att rida och sköta fäktvärjan. När
hans blick så gick i'~er slätten till ättehögarna vid Gamla
Uppsala, uppfylldes han av sällsamma tankar. Gr~:~erna
hade diktat en saga om ett underland, som fordom skulle
ha blomstrat långt fjärran ute i hav"t, ocl som' de kallade
Atlantis. Utan tvekan slog han ned på den gissningen,
att de därmed måste ha menat det avi"~gsna Svitjod,
de rättrådiga hjåltarnas boning, där luften var frisk och
skogen fylld av villebråd. Det var urhemmet, och därifrån
hade folken utvandrat. Han undersökte svartmyllan på ätte-
högarna och trodde sig finna, att de voro äldre än synda.
floden. Uppland, var det inte samma namn som Atland?
Nordens söner, påstod han, hade uppfört de grekiska skal-
dernas forna Troja och redan före Abraham utvandrat till
Egypten. Det hundraportade egyptiska Tebe hade från
början helt svenskt hetat Tå-by, ty tä betydde på svenskt
allmogemål grind eller dörr. Han genomforskade de gamlas
skrifter och menade sig överallt hitta bevis. Vinet, som
talades `om i grekernas saga, var mjöd och vinbärssaf~
elefanterna voro älgar. Hela Sill vidunderligt storvulna
dröm samlade han i ett jätteverk, .50m blev kallat Atlan-
tikan, och de smickrade och hänryckta svenskarna f("~r.'
varade den på sitt bord bredvid bibeln.
Innan han ännu hade hunnit att låta trycka fortsätt-
ningen på sitt verk, väcktes Uppsala en vårnatt av larm-
trummor och klämtslag. En rasande vådeld jagade slut-
ligen lågorna ända fram mot Gustavianum, den byggnad,
som gömde universitetets bokskat~er. Grånad men obruten,
steg den gamla Rudbeck da upp i gnistregnet pa det ry.
kand e spåntaket och ledde med befallande stämma folket
vid sprutorna. Fåfängt ropade man, att hans eget hus hade
nåtts av elden. Utan att vika stod han kvar, ända till
dess att Gustavianum och domkyrkan voro räddade. På
hans tomL virvlade då askan av hans -tryckta skrifter
och lamnade at `s ena tider att eftersrnna, om det kanske
U `~AN~A ~p.IGARN `-A BI.OMS'EEP `&NG 551
ändå gömdes en halv sanning i hans saga om det nordiska
urhemmet.
Den vittfrejdade och stora Iä'rdomshövdingen hade re-
dan en mansålder legat i sin grav, når Linn~us nu med rän-
seln på ryggen kom vandrande till Uppsala. Han tryckte
fast hatten och såg sig om över slätten, där molnväggen
stod gul och tung, och en brakande ljungeld lyste över ätte-
högarna. Det var i en sådan gammal bygd, som under karo-
linernas krigs dagar Atlantikan kunde diktas, men nu låg den
sagan förgäten. Mildare tider hade grytt, och nykomlingen
behövde inte längre knäböja i åsnemask. Men på gatorna
böljade ungdomslivet lika glättigt som förr, och nya för-
hoppningar knoppades och spirade. Den fattiga studenten
från Stenbrohult fick ändå många prövostunder. Ofta kröp,
han svulten till kojs. När han vaknade mitt i natten,
skrek magen, fast han nys'~ hade drömt ljuvligen om öl-
supa och blötta gäddor. Då tog han på sig de slitna klä'-
derna och skyndade ut för att gå bort den värsta hungern.
Här och där klingade en ruta, når några muntra nattsuddare
ställde till krakel. »Halt, skinnbracka!» ropade de' till
honom, i tro att det var någon hemvandrande borgarQ
och vårjorna drogos. Men når de då fingo se, att det
var en studiosus liksom de, och kände i,gen honom, ryckte `F
de på axlarna och brummade: »God morgon, grå.släsare!
Skall du nu ut och plocka örter igen alldeles som kvack-
salvare och gamla gummor?»
Det var också hans nöjsammaste syssels~ttmng att
samla örter. Förvånad såg en av stadens lärda fäder, hur
den luddsIitna studenten en aprildag stod i Rudbecks for-
fallna och ödsliga botaniska trädgård och på det noggrann
naste examinerade blomma efter blomma. Efter att en stund
ha forhort honom i botanik tog han honom med sig hem.
Och nu grydde lyckligare dagar för den kunskapstörstande
ynglingen. Snart hade han hundraYals åhörare omkring
sig, när han gick framåt genom trädgårdsgångarna och yr
552 NII DANSA KRIOARNA PÅ BLOM3TKRÄN(:
och frisk som ett sola k ein F. Fl dc" i:, f?~;'I? : ,~ I' `t `Ii-l `,r~~( ~IIi
fortplantning och `giv.
Han var ingen svensk mångfrestare, som på måfå tr(i
vade hit och dit, utan han fördjiipade sig kärlek~~ll$' i
det, som låg hans sinne närmast. D;'i'rför blev han också
segerrikare än de flesta. Det ble'~ en fullkomlig upptä~t$.s-
färd, när hari slutligen strövade ända till de ].a.pska snö-
fjällen och antecknade allt, vad han iakttog. $,ven det
minsta, som hade tyckts andra betydelselöst. I Holland
utgav han slutligen sina lärda verk, som br<;'>to nya vägar
genom naturens vildmark. Men ännu hände det en~elIanå.t
i skämtsamma stunder, att han inför sina utländska v"~'nner
drog på sig sina ludn.a lappkiäder ocht slog på sin lapp-
trumma. Varken guld och berömmelse ell~:r de h0ll;':~:.% dska
blomsterlökarna, som från fälten doftade ända in `t' rum
men, kunde heller förmå honom att stanna. Heniåt måste
han för att hålla bröllop med sin käresi;a och fori;sä'tta
sina strövtåg under granar och björkar.
I skogsdungarna via Uppsalr.slä$t.~ns bryn skaJlade
tidigt om vårniorgnarna valfl".cjrn o(FIi i;rum~'na. Det var
ungdomcn, som med h1omrnor i hattarra c-ch' 1.$nnaus och
fan an i spetsen drog ut i bygderna för ab.t botanisera.
Sällan feladcs det heller äldre lärjungar från alla Europas
hörn och solbrynta män, som återvänt från avlägsna forsk-
ningsfärder. Vid sin gård, Hammarby, hade han byggt sig
ett museum åt sina samlingar, och där lägrade sig sedan
om kvällen hans vänner och förtrogna utanför' i gr(5ngräset.
Klädd i kort, röd nattrock och grön mössa och med sin
långa pipa i handen, stod han så i den uppslagna dörren
och talade för dem om sina blomster och stenar eller om
luftens glittrande insekter'. Det blev oförgätliga stunder
av ljus och ödmjuk andakt, och hans egna ord fladdrade
omkring i uppsluppen yra och kvickhet som guldvingade
bin och sländor., -
Han var inte nb'jd, om han inte såg, att alla voro riktigt
giad Sådan var den Linn‚, som hade förvånat Hattarna och
Mössorna med sin likgiltighet på traktörsstället i Stockholm.
Och han var inte den enda, som mitt under deras strids-
tummel visade, att en stark själ går sin egen väg. Eller
vem var den gamla, lutade gubbe, som under piskande
östanväder var dag låt bära sig ut till det pågående. arbete f.
med Södersluss? Ja, slussar det förstod denna nittioåring
att upp sätta. Han hade till och med lovat Karl den tolvte
att bygga en kanalväg med slussar tvärs igenom Sverige,
fast det storverket sedan fick anstå till lugnare tidsåldrar.
Skeppsdockor, urverk, vävstolar, vindspel och ännu mycket
annat hade han sysslat med, och han hade uppfunnit en
sorts flyttbara kvarnar åt de tågande karolinerna. Av med
skinnluvan, och hälsa på den krokryggiga åldringen, ty det
är Kristoffer Polhem, den svenska mekanikens fader!
På andra sidan slussen steg vägen brant uppåt den
södra malmen. Där hade Emanuel Svedenborg sin gård
vid Hornsgatan, Låt oss inbilla oss, att vi just nu äro
två skolpojkar, som vandra dit upp år sjuttonhundraett
och femtio, väl kammade i håret, som det är tillbörligt
vid `ett besök hos en så märkvärdig man. Han hade
undersökt människohjärnan; och luftballonger, ång-
NU DANSA KEIGAPNA PÅ IILOMSTrPN'NG 555
maskiner, undervattensbåtar och mycket annat, som då
ännu inte fanns till, ha4e skymtat för hans tankar. Men
det är tyst och stilla i hans lilla trädgård. Där råder
aldrig det glada stim av lärjungar och vänner, som brw
kade omgiva den lyckliga och ärade Linn‚. Allt visar
tvärtom, att vi ha kommit till en enstöring, som blott få
förstå.
Nästan ångslade påminna vi oss det myckna,' som vi
hört viskas om honom. Har det inte sagts, att han håller
på att uttänka en ny troslära och kallar sig Messias?
Han kan sluta ögonen och urskilja, vad som tilldrar sig långt
borta på andra ställen, och med åren har han blivit allt
mer besynnerlig och får påhälsningar av änglar och andar.
Det är knappt, att `vi våga en knackning på' dörren
till det åttkantiga lusthuset, där det lyser från fönstret i
kvällsskymningen. Det är känt, att där brukar han bQ
och arbeta.
Ingen svarar, men ur det egentliga boningshuset sticker
en snäll och beskedlig trädgårdsmästarehustru ut huvudet
och säger: »Öppna ni bara! Assessorn har aldrig dörrn
stängd. Goda änglar vakta den.»
Vi få väl därför taga mod till oss och glä"nta på dörren.
Därinne sitter Svedenb'org framför brasan och kokar själv F
sitt kaffe. Bre »Ack, jag har ofta haft mycket att sköta», fortsätter han
efter att en stund återigen alldeles tyst ha suttit och lyssnat.
»Nästan dagligen hängde jag förr stålvärj"an vid sidan och
gick till riddarhuset för att tala och rösta. Det var min
plikt som medborgare. Ofria folk likna rådjur, som äro
instängda i en park till furstars förlustelse. Än har jag
ställt mig på Hattarnas sida och än på Mössornas, allt
som mitt samvete befallt... Men köttbullarna ha kallnat
och slutat att ånga, ädla Virgilius, och jag tröttar dig med
att tala så mycket om mig själv. En tusen gånger härligare
doft försprider sig från din vitskimrande mantel, och jag
ber dig att inte framdeles gå min dörr förbi.»
,Vid de orden reser sig Svedenborg och följer med hjärt
liga avskedshälsningar sin osynliga gäst till tröskeln.
Vi bli ängsliga till mods. Snön viner allt kallare om
nacken och virvlar ända in över enriset på golvet. Då'
komma vi att tänka på, att den gåtfulla mannen där i eld-
skenet i detta nu endast är ett minne, en stor ande, som
lever i sina verk, men som vi försökt att få se en skymt
av i hans forna arbetsvrå - att vi själva kunna se dei
osynliga med inbillningens öga alldeles som han.
5S<~ N[J DANSA I:RIG~RN.. p- BL0MSTE.Ä~'G
Det var alltså en stor tid för tänkare och forskare, f'ör
upptäckter och handel, hur oförsonligt Hattar och Mössor
än sletos om makten. Två motsättningar började allt tyd.
ligare att visa sig i svenskarnas lynne. En del av folket
var fantasifullt med längtan efter bragd och äventyr, sak
samma om det så bar rakt mot fördärvets brant. Andra
voro kloka och förtänksamma, men ibland så fantasilösa,
att de med kallt mod gingo och skänkte sig åt ryssen.
Mutor både från Ryssland och det söta och kära Frankriko
stuckos hit och dit, och mången höll till godo. Men under
striderna lades ändå vägen framåt mot våra dagar. Borgar-
ståndet hade blivit rikt och prydligt, och i självaste präste-
F ståndet ordades så väldeligen om folkfriheten, att det slut-
ligen om en talare diktades följande vers:
Den är för Sveriges frihet tröger,
som inte älskar prosten Kröger.
Bondeståndet, som så länge stått i skuggan, ryckte
också fram med gott gry. En och annan av de styva, svarta
rockarna, ärvd från far, var tillskuren av det kläde, som
hade bretts ut på gatorna vid Karl den tolvtes begravning
och sedan skånktes till bönderna. Fast deras talman, Olov
Håkansson, med knapp nöd kunde skriva sitt eget namn,
förstod han att myn~digt styra dem med sitt sluga ord.
Men när det blev fråga om, att de inte längre till husbehov
skulle få ha sina egna brännvinspannor vid gårdarna, då
bekymrades de allvarligt och trodde, att ett sådant gruvligt
tilltag förvisst skulle vålla mask i magen, farsoter och
tidig död. Ännu var det nog en smula kvavt i deras sal,
men i förstugan såg det ut som på slottet. Så många kung-
liga lakejer stodo där och ha"ngde för att bjuda bönderna
med sig ut på värdshusen och mjuka upp dem till hovets
bästa. Lika ivriga voro Hattarna från sitt håll att få dem
med på källaren och prata dem i örat. Det var intet under,
om gubbarna ibland blevo alldeles vimmelkantiga och
glömde god riksdagssed. En morgon, när det skulle `av-
-U DANSA KRIGARN~ PÅ BLOMSTERÄNG 559
gö'r.as, att ra. dsherrarna fingo trycka konungens namn med
en stämpel, om han nekade att skriva under deras beslut,
då bar det alldeles omkull med ordningen. »Kungen klagar,
och vi klaga, och ingen av oss får rätt», ropade en av de
kungssinnade till Olov Håkansson, hoppade ,upp och ned,
knäppte med fingra rna och slog i skranket. »Det vållar
du, din skälm, men nu skall du ut!» Det hjälpte inte, att
Håkansson dunkade med talmansklubban. Han blev puffad
ned baklänges i stolen och fick örfilar, så att håret föll ned
under kalotten. En drog honom i håret för att släpa ut
honom på golvet. En annan bultade honom i huvudet, och
käpparna viftade över hans försvarare. Oväsendet hördes
ända ut på torget. En av hans vänner fann då på att
stämma upp en psalm, och snart stodo alla bönderna med
händerna knäppta och sjöngo andäktigt:
»Vår fiende ifrån oss driv,
och du med friden när oss bliv!
Ledsaga oss i allan stund,
att vi må undfly djävulens fund !»
Men som psalmversen var slutsjungen, rusade de alla
strax åter i luven på varandra. Sekreteraren försvarade
sig med dragen värja, talmansbordet stöp i golvet, och
bredvid i dammet lågo både talman och bläckhorn och
sanddosa.
dundrade:
Äntligen kom lantmarskalken i dörren och
»Tyst, eller skall tusan ta er !» Då återvände
var och en till sin plats, och det blev tvärt så stilla i det
ärbara bondeståndets sal, att man kunde ha hört en mus
knapra.
I Preussen härskade vid mitten av sjuttonhundratalet
en sällsam och vida beundrad man. Det var Fredrik den
store. Han var en vis konung och orädd krig are, men
levde helst en filosofs liv, omgiven av skalder och lärda.
Slottet i Berlin stod en kväll upplyst till stor fest.
I Vita salen framskred under kristallkronorna ett mycket
egendomligt tåg av dansande fackelbärare. Den första var
enögd. Den andra var ärrig. Somliga haltade åt vänster,
somliga åt höger. Den ena släpade med foten, och den
nästa stötte i. De flesta voro nämligen gamla fältmarskalkar
och generaler, som i ärofulla strider höljts med blessyrer.
En sådan högtidlig, gammaldags fackeldans blev numer bara
dansad vid kungliga bröllop. I afton var det Fredrik den
store, som gifte bort sin syster Lovisa Ulrika med Sveriges
kronprins Adolf Fredrik. Själv var prinsen inte närvarande.
men omgiven av pudrade herrar och var dag med femtio
dukaters underhåll på fickan, hade riksrådet Tessin kommit
i hans ställe för att hämta bruden. Och märk nu, vad
som blir berättat! Från brudgummen hade han nyss lämnat
henne de härligaste juveler, och de glindrade över hennes
hals och armar som en hel vintergata.
Ungdomliga Lovisa Ulrika, hur litet kunde `du då ana,
att dina brollops~uveler smaningom skulle forvandlas till
en harmfylld kvinnas tårar! Vad de orden betyda, komma
Iågande, djupblå brandenburgska ögon. Plötsligt drog han
upp sin gyllne snusdosa och tog sig eftertänksamt en duktig
pris. Som han smällde igen locket, sade han lågmält: »Jag
är inte utan oro för min syster. Det brandenburgska blodet
är häftigt och stolt. Min syster skall akta sig att såra de
frihetskära svenskarna.»
Vid hans hov hade hon lärt sig att beundra snille
och kvickhet mer än allt annat. När bröllopet var över,
och hon gungade på Östersjön, var hon därför glad att
ha' till ledsagare en `så lysande och snillrik man som
Tessin.' I Sverige voro på den tiden rådsherrarna nära
på konungens medkonungar, och det grämde Tessin, att
han inte hade fått tillfälle att bära den hermelinsbrämade
rådsdräkt av röd sammet, som han hade med sig i kistan.
Men det var nu ingen tid att visa surmulenhet bredvid
en så själfull och bländande furstinna, och båda blevo goda
vänner, utan att därom var något ont att säga.
I Stockholm levde då ännu den gamla, skröpliga kung
Fredrik. Hans stora peruk vippade ibland ännu i en guld-
smidd kaross, som rullade bort till Karlberg eller Rotundan
i Hummelgården. Men några år gå fort, när vi berätta
om dem hundrasextio år efteråt. Då gamla kungen dog,
hade Lovisa Ulrika redan med snillets spira i sin hand
lekt fram ett hov efter sitt sinne vid det lummiga Drott-
ningholm. Tessin hjälpte henne att fylla salarna med tavlor
och samlingar. Praktfulla pendyler slogo timmarna med
tunn silverklang, och på byråar och marmorspislar sutto
herdar och herdinnor av porslin. Under lindarna i parken
framtittade otaliga bildstoder. Många av dem hade förr
17. Svenskarna. il.
562 SNILLENAS KONUNG
i tiden hemförts som krigsbyte. Till och med ålderdom ens
skrynkor och grå hår försökte i hennes lilla sagovär~d att
gömma sig bakom en mask av ständig ungdom. Både unga
och gamla pudrade sitt hår vitt och sminkade kinderna
röda, så att alla sågo ut som vackra, nätta dockor.
Förr växte det rovor i Sverige, nu växt< det snillen.
Liksom en vig pojke tycker om att klättra, så roar det
ett kvickt huvud att hitta på ordlekar, och nu ville alla
vara kvicka. Skratt ljöd i det gröna, där skalden Olov
Dalin läste högt, och drottningens svarta morian Badin kom
i en stor fjäderkrona med tebrickan framför sina hjulande
ben. Ett sådant hov kunde bara Fredrik den stores syster
trolla fram ur den steniga svenska marken. Förr gingo
unga adelsmän och lånade pengar. Nu gingo de också och
lånade kvickheter, var de hörde några, för att sedan göra
sin lycka genom att låtsas mer snillrika, än de voro.
Men det fanns en, som kunde gäspa, fast han alltid
snällt höll upp handen för munnen. Det var en mycket
god och beskedlig man. Redan hans namn, Adolf Fredrik,
lät ju som själva beskedligheten. Han tyckte mer om att
svarva eller att få sig en ordentlig tallrik surkål. Men
kung Adolf Fredrik beundrade sin drottning, och hovfolket
brukade säga, att han såg nådig ut till och med på ryggen.
När dagen började lida, bjöd han henne armen, och skaran
trippade bort till en teater i det fria med kulisser av tuk-
tade häckar. Vida omkring hördes de spelandes röster i
den stilla kvällen, där daggen föll i gräset, och himmeln
gulnade bakom lövkronorna.
Små prinsbarn föddes ju småningom också till världen,
och de gjorde som de stora. I sina koltar med silvergaloner
stultade de omkring, vände ögonen uppåt, slog o sig för
bröstet och spelade teater på bänkar och bord. Sist att
tröttna var alltid den äldsta gossen, kronprins Gustav.
Badin, den svarta morianen, hjulade ibland förbi prin-
sens rum, när Tessin som bäst höll lästimme med honom.
stack J3adin händerna mellan knäna och skrattade åt,
SNII.LF'NAS KONUNG 563
vad han hörde, så att hans stora mun drogs ända upp
till öronen.. Därinne hoppade det förnäma riksrådet Tessin
omkring på golvet, pep som en fågel, gnäggade som en
häst och tutade och trummade SOlTi en soldat allt för
att (?~ustav så mycket livligare skul.le förstå, vad som lästes
om. »Vara lydig o'- beskedlig !» förmanade Lovisa Ulrika,
och så fick han om kvällen följa henne på teatern. När
han skulle krypa till kojs, kunde han inte tänka på annat
än teaterns hjältar och hjältinnor. Han ställde sig i sängen
med handduken virad om huvudet som en turban. Vers
efter vers läste han upp ur minnet, ända till dess han med
tummen shiiligen gav sig en dolkstöt i hjärtat och trillade
omkull bland kuddarna och somnade.
Allvarligare gick det till om morgonen, när Dalin, som
också var hans lärare, steg in med sina böcker. Redan
hans ansikte med den krokiga näsan och höga, bakåt-
sluttande pannan tydde på något ovanligt. Full av liv
och kraft och lärdom, berättade han om hävdernas minnen.
Då begynte det stråla i den begåvade gossens stora, djupblå
ögon. Allt storsint och bländande lockade honom oemot-
ståndligt, och det blev hans högsta dröm att själv få likna
forna tiders stora. Ofta satte sig Lovisa Ulrika i läsrummet
för att höra på, glad åt hans snabba och livliga svar på
alla frågor. Hon hade fått, vad hon önskade: en son,
som var ett snille.
Ändå kunde varken smink eller puder dölja, att hon
ofta kom förgråten. I Berlin hade hon vant sig, att hennes
kungliga broder befallde över allting, men här befallde
rådsherrarna och ständerna. Hon stampade i mattan av
harm, när hon talade därom med sin godmodiga gemål.
Och når de tjocka riksråden kommo på besök, lät hon
dem på trots sitta på små kullerstolar i stället för i bekväma
ryggstolar.
Inte ens Tessin ville böja sig och lyda eller pruta
på friheten, hur väl han än trivdes i hovets lätta skim-
mer. Det föll så många häftiga ord mellan honom och
~NILL1INAS KONI~'IIG
drottningen, att hon till sist inte ängr~:. kund<' t:~!a
forna gunstlingen för sina, ögon. Han. rn'åste gå brirt i
onåd och framleva sina återstående år på sitt Åkerö. Där
i lantlivets ensamhet försökte har. glöi~~im~ världens Rärd
och se kallt på den tid, då han var r'.ik och firad och
avundad. Slutligen, när han kände, att döden närmade
sig, lät han bära in den färdiga likkistan i rurnmet och
skrev med ett stycke krita på locket: »Äntb'gen lycklig.»
Men ständerna hade också tagit Dalin ifrån prinsen och
givit honom andra lärare, ty den kvicka skalden retade dem
med sina spefulla kväden. Den lilla Gustav saknade sin kära
Dalin och snyftade bittert. Och föräldrarna rodnade av
förtrytelse under den skammen att inte ens få välja de
lärare åt sina barn, som de ville. Rådsherrarna brydde
sig heller inte om, när kungen nekade att skriva under,
vad de bestämde. De gjorde sig en stämpel med hans `famn
och tryckte ben i stället helt lugnt under beslutet. Den
maktkära Lovisa Ulrika och hennes gemål började att
känna sig som två misstroget bevakade fångar, utklädd.a i
sammet och juveler.
Ja, juvelerna med dem prydde hon sig g'ärna, ty
hon tyckte om att lysa och beundras. På dem började hon
att tänka. Hon öppnade sitt skrin, och där glimmade de
som regndroppar och som tårar. Hon mindes, hur hon
hade burit dem som brud. Gråtande tog hon upp bro-
scherna och de dyrbara länkarna i handen och synade
dem vid ljusskenet. »Ni skola hjälpa mig», tänkte hon.
»Jag behöver soldater, och jag behöver folk på gatorna,
som kan ropa: Ned med radet! Tyst och hemligt skall
jag skicka bort er ur Sverige med en pålitlig tjänare och
pantsätta er. Då får jag pengar till mutor och gåvor.
Någon mörk natt skall jag nog sedan göra upp med er,
rådsherrar !»
Men den tiden hade väggarna öron och nyckelhålen
ögon. Snart började det skvallras, att hon i försåtlig avsikt
hade skickat bort sina juveler. »M da inte min brudgåva
SNl'LL~NÅS KONUNG 565
min?» frågade hon~'håde uppbragt och förs-räckt. Men
ständerna sva;' `ade, att det var rikets kronjuveler, och tillsade
konungen att vackert genast låta visa och räkna dem i
räntekam~naren.
goda rå-i dyra.
Bc,;r~;i vo' - d e e'TtE'fi .rtid, och ni'S blevo
*
På det gamla Rydboholm utanför Stockholm sutto då
en afton två män vid en nästan nedbrunnen brasa. De
hade kunnat tagas för några häxmästare från forna dagar.
Dörren var väl låst utåt gården, och under ivriga viskningar
smälte de i en liten panna ett tungt, silverliknande ämne.
Den ena, som hade blida och fina drag, var ställets herre
och en nära vän till kungaparet. Han hette Erik Brahe.
Den andra glömde sig oupphörligt och dundrade till med
något mustigt kraftord. Det var kapten Erik Puke.
Brahe såg irot fönstret. »Jag känner mig underligt
orolig», viskade han. »Något kungligt envälde av det
gamla slaget vill jag nu inte vara med om. Men visst
är, att det evinnerliga partikivet med sina niutor till sist
stryp er oss alla. Något måste göras. Vad folket på gatorna
angår, har jag hört, att den avsigkomna hovlöparen Angel
är utsedd att skickas omkring till kaffehus och krogar
för att prata upprorsmod i de bålda kämparna.»
Han tog pannan från glödhögcn och hällde det smälta i" i
blyet i ~kulformarna, som stodo uppradade bredvid honom
på golvet. Under tiden tillade han: »Här ha vi ammunition.
Alltsa i morgon natt, juni den tjugondeforsta!»
»Myteri i kasernerna!» instämde Puke med höjd röst.
»På Johannis plan och Ladugårdslandstorg samling vid
trumslag. Kungen ut till häst, hurrarop och ny författning.
Så ungefär går det till i andra land. Och sa bus i kurran
med frihetsvannerna, som de kalla sig! Jag kallar dem. .
Brahe tystade honom med en handrörelse och vände
sig igen mot fonstret, dar något skymtade forbi.
566 SNILLENAS kONUNG
Det var en piga, som gick "iver gården med `n smör
bytta. Helt likgiltigt snurrade hon in den på bor r] et i
det öppna kökel; på aiidr.a' sidan o('l1 gick i;~i sin v~;'.g igeI'..'
med en munier trall.
Brahe b] ev ännu oroligare. »Miusta småsaker ki1nna
ibland få oförutsedd inverkan vid till~<:'.nkta hände~~:'en>,
sade han. :~Ett förfluget ord, ett brev, f,.fi,j~;~~ iI'I~E'
mer.»
»Låt oss åtminstone hoppas, att Sveriges ö.de inte
ligger på botten av en smörbytta», svarade Puke med ett
gotL skratt. »Förmodligen skall skepparen i morgon ha den
med sig till staden, fast flickan var för lat att bära ned len
till skutan.»
»Det gör mig ont», inföll Brahe för att avbryta sin
egen dystra tankegång, »att vår snillrika drottning aldrig
riktigt kan lära sig, att hon är skyldig hålla lagarna i
sitt nya land, lika skyldig som var och en av oss andra.
Men kungen är en hedersman. Kom ihåg det,, kapten!
Jag vet, att han har samvetsskrupler, för vad som nu
sker. Man behöver inte vara ett snille för att begripa,
att ett kungalöfte på lagen inte är givet för att brytas.
Men, Gud förlåte, nu är det för sent att tala om allt detta..
Bär in kulorna till inspektoren!»
Puke samlade upp kulorna i en säck, svängde den
över skuldran och ställde sina steg till det inre rummet
efter att ha lyft av dörrklinkan. Där brann ingen bar
eld, utan endast en taklykta. Under den satt inspektoren
mellan två högar av muskötpatroner och laddade skarpa
skott.
De båda herrarna gingo sedan att sova. När inspek.
toren hade blivit färdig med sitt arbete, packade han in
patronerna i nagra brannvinsankare och bar sjalv ned dem
till en vedskuta, som låg vid bryggan.
»Så, min snälla man», sade han till sk'epparen och
lyfte försiktigt ned ankare efter ankare i kajutan. »5 tyr
nu i v" t iII vår herr g reves hus i Stockholm, och stall
SNI1.L~;.~~s KG .~`T.iNG 567.
in de här pjäserna i portg'ången! Men det s'ä~er jag: Låt
bli att ta sig en styrkare på vägen! För det här är ett
nytt brännevin, som heter smällevin. Och det är aldrig
för gott att smaka på.»
Det var redan nära på full dager. Yrvaken rev sig,
skepparen i håret och gnuggade ögonen. Hell dig, vackra
skärgård, så dir- morgonbris kan friska på! Det är just
en kultje, som kan få' en gammal skuta att kila. Bara
att hissa seglet, så lappat och uselt det är. Och så lägga
ut. Lätt i håg, lätt på våg. Och så tobaksdrossen under
läppen. Sol o<'.h vind, brun om kind. Se, det är en sann
skeppares liv.
Och framåt sköt den åttiåriga skutan genom krusningen.
O'ch klockan ringde långt borta i Danderyd. Och solen,
(len steg och steg och så mojnade vinden.
Då kom skepparen ihåg smörbyttan, som han skulle
ha med sig till staden, men som den Iata pigan hade ställt
i köket.
Seglet föll, och ankaret föll. Och förargad spottade
han sin tobaksdross i sjön. Släp och slit, det är en
skeppares liv. Aldrig nog på kneg och knog.
Långsamt halade han sig ned i jullen. Ännu lång-
sammare gick det, innan han fick smörbyttan ombord.
Inte anade han då ännu, att han genom sin långsamma rodd
så att säga redan hade slagit av både PII.kes och sin
egen husbondes huvud med sina tröga åror. Hur det blev
med den gåtan, det .skall nu berättas.
När han kom fram till Stockholm, var det redan sena
kvällen. Och då var han ändå bara vid Södersluss. Men
Brahes hus låg åt Mälarsidan på Helgeandsholmen. För-
gäves hade hovets vänner där väntat på sitt »smällevin».
De visste inte, att en glömd smörbytta redan hade räddat
Sverige från deras tilltänkta statskupp. Småningom började
de att skiljas åt. Hovlöparen Angel, som skulle gå om-
kring och uppvigla sjömän och annat löst folk, hade likväl
råkat att bjuda p å fl e r skålar för drottningen, an can
568 ` 5~II iY.N.~5 KONI;.NG
själv tålde.
På Norrbro stod han framför en flock busar
och pratade, mer ä.n klokt var.
Vid det laget hade konungen och Lo~ri'~a Ulrika nyss
stigit in i sin loge på teatern. Egentligen var konungen
både avhållen och aktad. Han hade många verkligt till-
givna vänner att hälsa på med en fryntlig böjning på
huvudet. Men i afton såg han besvärad ut oc]'i torkade
sig i pannan. Som alltid, när det blev trångt, upplyftes
ett par bänkar på själva scenen. På dem sutto mitt fram-
för honom av en ren slump just några ay de frihetsvänner,
som hovet i natt tänkte låta fängsla.
Där satt, liten och illmarig, Pechlin med sin vassa
näsa. Han såg genom lornjetten mot hovskaran och hade
roligt åt sina egna små beska elakheter. Och där satt
Augustin Ehrensvärd, solbränd och käck, och ritade med
pekfingret på hattkullen. Kanske berättade han för Pechlin
om sitt Sveaborg. Det var den märkvärdigaste fästning,
och den höll han på att bygga på en klippö i Finland
genom att spränga långa valv inne i själva hälleberget.
Men litet vet människan om den stund, som kommer.
Det har den här berättelsen ofta visat. En spåkvinna kunde
ha fått mycket att säga, om hon nu hade stigit fram på
scenen till bänken.
skulle hon ha sagt.
»Låt mig läsa i din hand, Pechlin»,
»Den ser ut som en spindel. Listigt
är du med i allt. Som en spindel spinner du dina osynliga
nät. Men en gang komma de att snärja dig själv. I fängelse
skall du dö!»
»Men du, EhrensVärd», det hade blivit hennes nästa'
ord. »Du har en byggares duktiga hand. Och det är för
sekler du bygger. Vad är det jag ser? I Sveaborg skall
du få din grav. Och jag ser, hur svenskarna en dag under
klockringning och sång hölja den med flaggor och vimplar,
som de tagit från ryssarna!»
Knappt något skulle kanske dock' ha överraskat dem
mer, än om spåkvinnan hade böjt sig ned och viskat: »Se er
för, ni- alla frihetens vänner, som sitta här på bänken!
SNiI.LENAS KONUNG 569
I nato kan det gälla ert väl och ve.» Men där stod ingen
~påkvinna, och de visste ingenting om de händelser, som
slogo med sina vingar omkring deras huvud.
Blott drottningen och hennes vänner i hovlogen visste
det. Hon började att darra för sina egna planer och blev
allt blekare. Det klädde henne, ty hon hade annars ofta
för hög färg. Men hon hade inte längre ro att sitta kvar
i stolen.
När hovet hade `åkt hem till slottet, kom Puke dit upp
för att få veta, vad som skulle göras. Hård, översten för
drabanterna, kom emot honom med hastiga steg. Hans
far hade varit med vid Bender, och hans egen kropp hade
smakat både stål och bly, men nu skälvde han på rösten.
»Ingenting får ske i natt», sade han kort. »Faran är ännu
för stor. Vi måste vänta. Det är drottningens befallning.»
»Det dröjsmålet kommer att kosta våra liv», svarade
Puke, när han vände sig om för att gå. »Men ni var
alltid min välgörare. Jag lovar att i fyra hela timmar
uthärda tortyr utan att bekänna något, ifall jag därmed
kan skaffa er tid att fly.»
Några frihetsvänner hade då redan genom soldater i
kasernerna fått reda på sammansvärjningen. Under oro
räknades timslagen från kyrktornen, men utan trumslag
eller skott förflöt natten. Ehrensvärd samlade sina
soldater på Artillerigården och lät dem stämma upp hurtiga
frihetssånger, och gråhåriga riksråd och generaler gingo
med i patrullerna för att försvara friheten.
I elvte timmen hade nu drottningen hunnit att få
tillbaka de pantsatta juvelerna. Utbrutna ur sina infatt-
ningar, lågo `de strödda över bordet framför henne. De
hade inte längre samma glans för hennes ögon som under
bröllopsfacklorna `i Berlin. Häftigt sköt hon dem ifrån sig
och lät genast skicka dem till syning i räntekammaren,
som det var begärt. Hon föll i vanmakt, hon lät slå åder,
hon förebrådde konungen hans försiktighet och lång-
modighet, o'ch från frihetsvännerna fick hon höra det talet,
570 SNILLENAS KONUNG
att hon borde sättas på Bohus' fästning. Men ännu ville
hon visa, att hon. var den konungsliga Lovisa Ulrika, och
när midsommardagen kom, åkte hon ut på Djurgården
med hela hovet.
Bekymmerslös' småfolk lekte.a och dansade under trä.den
med stilla nordisk högtidlighet eller slog sig ned i grön-
gräset kring sina matsäckskorgar. En sextonårig gosse,
som nyss hade sluppit ut ur Maria skola, hadO fått låna
en cittra och satt mitt bland alla blommorna. »Hör på
den gossen !» sade en borgare i blå rock och vita striimpor
och sträckte ut sig på ryggen med händerna stuckna under
nacken. »Han heter Bellman. Honom kan det bli något
av med tiden.» Gossen hade `ännu ingen riktig vana att
sköta cittran, och ändå började han sjunga.. Orden kommo
av sig själva, allteftersom b~;~n kn\\.ppte och letade på'
strängarna:
»Må de stora fritt få kivas
om den makt, som blott är mull!
Här, där skogens nymfer trivas,
mötas vi för glädjens skull.
Höga, hundraåra ekar,
där de vilda fåglar slå'y
skugga oss och våra lekar,
yi, de s.älla och de små.»
Men alla sjö'ngo inte den midsommardagen.
Det fanns då för tiden ännu två fängelser, som särskilt
voro hemskt beryktade. Det ena var Vita hästen och låg
under gamla rådhuset vid Stortorget. Det var mörkt och
bara fyra alnar långt och tre alnar brett. Det andra befann
sig i Smedjegården och brukade kallas' Rosenkammaren.
SNILT.ENAS KONU~O 571
läpparna och bekände. Hård, hans välgörare, fick där-
igenom tid att komma undan i en båt utåt Målaren och
rädda sitt liv.
De andra sammansvurna blevo fängslade. Några
veckor därefter voro kring den öppna platsen vid Riddar-
holmskyrkan alla fönster och tak fullsatta med människor.
Där miste då både Brahe och den in i det sista lika oför-
färade Puke och flera av de övriga sina huvud.
Och Fredrik den stores syster, hon som hade glömt
hans visa råd att inte såra de frihetskära svenskarna,
hur gick det då med henne? Sittande i en stol och med
konungen stående vid sin sida, fick hon mottaga ärke-
biskopen, som kom, följd av en biskop. Med fuktiga ögon
måste hon höra på, hur de uppläste en dundrande straff
predikan från landets präster, därför att hon inte bättre
hade vördat lagarna.
MOR OCH SON.
Långt in i Drottningholmsparken, dä'r naturen var
vildare och mer orörd, låg ett kårr. Hovet strövade sällan
så långt, om inte någon gång för att botanisera efter pro-
fessor Linn‚s fason. Där lät Adolf Fredrik i all hemlighet
köra på jord. En vacker sommardag blevo så alla kadetterna
befallda att tälta i slottets trädgård, och där fingo de riktigt
gona sig och mäta så mycket krushär, att magen stod i fyra
hörn. Vad var nu meningen? Det var något att gissa.
Såg först, den som kan!
Den välmenta Adolf Fredrik hade slagit botten ur tre
hela tunnor guld .för att på drottningens namnsdag trösta
henne för alla sorger med en överraskning utan like.
En ljus natt fingo kadetterna se en besynnerlig flotte,
som försiktigt närmade sig ute på Mälaren. Den bestod
av flera pråmar, och på dem tronade tre slå kinesiska
slott> som i smyg hade blivit byggda på Artilleri gården i
Där i den mörka hålan, som stod halvfylld med iskallt
vatten, nedsänktes nu gång på gång den arresterade och
avklädda Puke. Men han glömde inte sitt löfte till Hård.
Under fyra långa timmar höll han ut, innan han öppnade
572 SNILLENAS I~0NUNG
Stockholm. Det blev nu att flytta upp hela defl;a simmande
Kina på den igenfyllda kärrmarke'ti och ;:`;;ed."in att l.ära sig
exercera som kineser. När Lovisa Ulrika på sin namnsdag
glatt häpen steg ur sin vagn, stod där en hel ungdomshäi'
av kineser med klingande spel och med drakar och solar
på fanorna. Klädd som mandarin, över]'ämnade kronprins
Gustav till henne på en purpurkudd~~ slottets förgylld.a
nycklar.
Kina blev en ljuvlig vrå mellan skuggiga lövträd, och
hon lät bygga om och försköna slottet och flyttade dit om
somrarna med sina böcker och sitt broderi. Där fick Adolf
Fredrik i ro hänga peruken på en spik och låta svarvhjulet
snurra. Ville de en afton sitta med sina förtrogna utan att
störas av nyfikna tjänare, fanns det en sal. där det full-
dukade bordet kom upp genom en fallucka i golvet. Man
kunde ha trott, att hela slottet, som det stod, hade blivit
hemfört på någon ostindiefarare. Drakhuvud gapade fram
under balkongen. Klockor vaggade för vinden utefter de
ärggröna, svängda taken. Framför .speglarna i rummen
sutto kinesiska porslinsdockor, som kunde röra på huvudet
och nicka välkommen. Och mitt bland alla små lackerade
bord och skåp med elfenbenspjäser och tekoppar fanns
det en hel liten kinesisk dockteater att beskåda.
Men inga slottsdörrar kunde utestänga tidens stormar,
och inga skiltvakter, hur granna de än posterade med
talgade mustascher och flätat hår. Ond och trött kom
konungen från de ständiga tvisterna vid rådsbordet och
blev först nöjd och fryntlig igen, när han en stund hade
plockat bland sina svarvjärn. För att trösta sig satte han
sig en dag och åt ostron och därpå surkål och sedan
stora, färska fettisdagsbullar med mandelmassa och sjud-
het mjölk. Men det var för mycket. Den dagen dog Adolf
Fredrik.
»Välkommen, tredje Gustav!» nickade alla de kinesiska
gubbarna i Kina. »Nu se vi, att det inte blir någon sömn
för öss, utan att det är en ny sol, som stiger.» Och' det
574 SNILLENAS KONUNG
samma märkte snart svenskarna. Där sutto de utländska
sändebuden i Stockholm som väldiga kaxar och styrde riks-
dagen med sina mutor. Skulle det förbli så? Var det
frihet, att svenskarna måste lyda, vad som befalldes av
den stora kejsarinnan Katarina i Petersburg? Nej, som
den fagraste vår, som en knoppande Eriksmässetid hade
friheten kommit och klätt landet i grönska, men ogräs hade
följt med i sådden. Det händer med all sådd. De unga
adelsmännen började tröttna att hänga i de grevliga och
friherrliga ämbetsfurstarnas trappor för att tigga sig till
en syssla eller litet penninghjälp.
Hör, vilket sorl på gatorna! Och det en het augustidag.
Vad har då hänt? - Ja, fråga vem som helst i trängseln
på Norrbro. Fråga kryddkrämarn, som står och hurrar!
Se här, var god, en pris snus, min herre! Är det sant,
att kungen har hållit tal till vakten på slottet och arresterat
riksråden? - Visst är det sant. Se själv, nu öppnas slotts-
portarna!
Ung och djärv, fast ännu blek av sinnesrörelse, kom
Gustav utridande med dragen värja framför sitt garde. En
vit binda hade han knutit om armen till igenkånningsmärke
för alla, som voro av hans sinne. Det blev ett letande i
fickorna efter näsdukar, ty litet var ville bära det vita
stridstecknet. Förbi var det med Mössorna och Hattarna.
Till och med ständerna ropade ja, när han slutligen på
rikssalen begärde, att de lagligen skulle lämna honom större
makt.
Vad hans moder hade kommit till korta med i mörka
natten, då hennes vänner villrådiga gingo och väntade på
sitt »smällevin» från Rydboholm, det hade lyckats för honom
mitt på ljusa.n dag. Ända sedah han satt på hennes knä
som litet barn, hade han hört henne längtansfullt tala om
mat och makL,' Nu yar den vunnen, men för honom
h.' ,`,. skyn,,d~'~ `.L,tt stifta kloka lagar, och hämnd och
a~traff'';œvill‚~iiiä inte veta.av. Vita hästen och Ropen-
577
576 SNILLENAS KONUNG
Här skreko flöjlarna, och de upplysta fönstren skrällde
emellanåt till för ett vingslag av någon uggla. Och här
fanns det riddarsalar och mörka smygar, där en glad upp-
tågsmakare kunde gömma sig och med sitt mummel få en
förbitrippande hovfröken att dåna. Natten gjordes till dag.
Det fanns hovdamer, som inte på år hade sett en soluppgång.
När de tittade ut mellan sparlakanen för att se, om det
var tid att stiga upp, var det gula skenet på tapeten ofta
den skymmande vinterdagens sista godnatt. Då blev det
att kamma och pudra sig. Och så ilade de åstad med
släp et på armen genom den kusliga och kalla vindsgången
förbi ett fängelser där det påstods, att kung Erik hade nött
golvplankorna med sina steg. Borta i tornet, där Vasa-
kungarna fordom hade skriftat och åhört långa, sträva predik-
ningar mot världsens flärd, var det nu teater. Ljuslågorna
tindrade och mångfaldigades i de spegelklädda väggarna.
Bänkarna voro nog ganska hårda och smala, men det liksom
hörde till. Landets mest högättade personer trängdes där
ändå med belåtenhet, och stundom infunno sig ännu odöd
ligare gäster.
Liksom kung Karl hade sina karoliner, s'å står i minnet
tredje Gustav evärdligt omgiven av gustavianerna, av
snillena. Där kom Sergel, fet och säker han som inför
en antik staty kunde försjunka i en sådan tankspriddhet,
att han räckte fingrarna mot konungen med orden: »Ge
mig snus !» Det var starka fingrar, ofta brynta av Roms
sol och vana att hålla om mejseln. Med den högg han ut ur
kalla, hårda marmorn byster, gudar och gudinnor. Han
var romaren bland snillena. Smal och tunn och nästan
skymd av hans breda rygg, stod Kellgren skalden med
de kvicka och granna ögonen, som blixtrade av kärlek till
allt stort och sant. Det var den svenska fransmannen bland
snillena. Och Leopold, kungens vän, diktaren med ordens-
stjärnan på sitt bröst, han viskade med moln på pannan
ett par tre ord i Kellgrens öra. Törhända att de gällde
SN;.LLENAS I~ONLNG
Thorild, krigaren bland snillena, en annan siare, som trägel.
gav dem skäl att yässa tankens pilar.
Vem lade märke till, om kanske även Lidner någon
afton letade sig fram till borgtrappan och fick vända.
Betjänterna lyste på honom med ljusstaken, och skuggan av
hans näsa blev så hiskeligt lång, att den pekade ända upp
i taket. Vad han behövde, det var pengar, pengar. Och
vad han fick, det gick. Var stackars usling var hans vän,
hans bror. Till och med en guldklocka, som konungen
en gång skänkte honom, gav han redan i slottsparken åt
en fattig gumma. Han var drömmaren bland snillena. Som
pojke hade han varit sömnig och slö, men mitt under en
lästimme kände han plötsligt en knäpp i huvudet. Efter
den knäppen lossnade hans sinne ur sin dåsighet och
begynte livas. Vilt, som träden storma och vrida sig över
gravarna en höstnatt, brusade dikterna från hans lyra.
Men stilla, stilla, ridån går upp! Med lätta steg fram-
skyndade på scenens tiljor konung, prinsar och prinsessor
och spelade med i teaterstycket.
Handklappningarna smattrade, och nä'r de slutligen
dogo bort för den kvällen, satte sig konungen med sina för-
trogna vid den festliga nattliga måltiden. Själv kom han,
som han gått på scenen, i rustning eller klädd som Jeru-
salems överstepräst med diamantsmycken på bröst och
turban. Behag och snille lekte över den bordsringen, och
Schröderheim, hans statssekreterare, hade lika brått att
säga kvickheter som annars att ögna och peka i protokoller.
En kväll kom också Bellman dit från sina Djurgårdsekar.
Han hade nu blivit skicklig' och vida berömd, och Gustav
ropade, att han skulle föras in. Han satte sig då ett stycke
bort i salen med cittran p å sitt knä och sjöng. Karla-
vagnens stjärnbloss glimrade i rutorna, och nere på borg-
gården låg snön djup över kanonerna, som i gamla dagar
hemförts över Östersjön som segerbyte.
Fladdrande ljus på bordet och natt utanför fönstret,
det passade Gustavs hov. När dag:sljuset kallt sken in i
is. - Svenskarna. II.
578 SNI~~1~ENAS `~~NUNG
garderoberna, ,sågo de silverbesydda tyllkjolarna ut som
grå dammgömmor. Och medtagna och gamla föreföllo gre-
vinnorna, där de ringde på kammarjungfrun och började
pladdret om maskerader och baletter. För sminkets skull
vågade de knappt tvätta sig, utan doppade ofta bara fing-
rarna en smula i ett litet handfat, som inte var större än
en spilkum. Småaktighet och skvalier tasslade i alla vrår.
Och Gustav själv, han gick med hyn förstörd av smink,
förställde sig och talade i sina egna rum som på teatern.
I Kina slott är ett runt gemak, som brukar kallas visit-
salongen. Om någon där v.änder sig mot väggen och viskar,
hörs tydligt minsta ord av den, som lyss vid väggen mitt
emot. Här hade han ibland sitt arbetsbord och satt och
skrev på sina skådespel, ty han var också diktare. Just
som det rummet skulle helst han önskat sig alla sina slott,
så att han nyfiket kunde ha fått stå och lyss vid den ena
väggen, efter vad sorg viskades vid den andra. Kom det så
någon upprörd stund, då kastade sig hans syster ned för
honom på knä. Och hertigarna, hans bröder, dånade åt
var sitt håll med luktvattensflaskan. Men vändes hans tanke
bara då mot något stort och upphöjt, var han lätt försonad
och snar till liögsint ädelmod. När han sedan kom i
dörren till parken, en smula dröjande på steget, som han
brukade, pudrad, klädd i en mörk dräkt med högröda kanter
och den kvinnligt veka handen utsträckt - då var han åter
förtrollaren och tjusarkungen.
Mitt bland festerna hände det nog också vid Gustavs
hov, att de eviga frågorna om liv och död letade sig in
i människosinnet. Livet är en gåta och en gåta döden,
tyd mig de gåtorna! säger den undrande. Man flärdens barn
sätta sig inte och grubbla för att söka det sannaste svaret.
De göra hellre också allvaret till en lek. Hör blott, vad som
tilldrog sig en sommarnatt, då ett par vagnar rullade ut
från Drottningholmsparken! En sådan halvljus natt, då
björkstammarna lysa, är det lätt att halla sig vaken. Och
580 SNII~LF.NAS [.`C N~F?IG
eftersom Gustavs ansikte syns i vagnsfönstret, ila vi nie-
som tysta nattfåglar.
Var det kanske en åktur till modern, till den gamla
övergivna på Svartsjö? Nej, vagnen stannade vid Lovö
kyrkogård. Annars på dagen brukade konungen sällan gå
i kyrkan. Vad ville han där då på natten?
Under träden skymtade en stor ättehög med en minnes-
sten. Där vilade nu sedan många år hans ungdoms lärare
Dalin. De vita och röda rosor, som vid gravsättningen han
och Lovisa Ulrika hade burit med sig in i högen och strött
över kistan, hade längesedan fallit till stoft. Men han kom
inte för att i nattens stillhet tacka en av sina första väg-
ledare. Vid Schröderheims sida ställde han med sitt tysta
följe sina sena steg till den lilla lantkyrkan.
I skunirasket därinne väntade en mycket omtalad ande-
besvärjare, som hette Björnram. Stum som en skugga
hälsade han sina gäster och vände sig sedan inåt kyrkan.
»Värjorna ut!» viskade han, och med dov röst och armarna
lyfta framsade hari en lång besvärjelse. Bortom bänkarna
började det då att fräsa och låga, och omvärvd av rök
höjde sig den store Gustav Adolfs skepnad mitt på gången.
Når han återigen hade sjunkit ned, liksom genom golvet,
reste sig i vit liksvepning den beskedliga Adolf Fredrik
och betraktade för ett ögonblick sin inbillningsrika son.
De lyftay4ärj0rna darrade och blänkte i Gustavs och hov
herrarn~'~.~'~änder.
De""'4v'~~~te inte, att det fanns flera levande m'ä~nniskor
i kyrka'n'.' "Väl gömd på golvet under en bänk, låg en av
Björnrams medhjälpare. Han anade ännu mindre i sin tur,
att en hemlig åskådare redan förnt hade krupit in på ett
annat ställe
Det ville -sig naml'igen inte bättre, an att klockaren några
morgnar förut i en av bänlaar~a hade hittat ett besynnerligt
glasrör, som var fyllt' nied ,n,~~t `rött, o'ch tåppt i ändarna.
Björnram och konung‚~, haiI~e"1:~..~'.~~ rta"tt~. <`ck-a va4t~.
kyrkan. Klockaren stoppade trolltyget i'. ffckan, men nar
SNILI.ENAS K0b ING ` 581
han skulle kiä$tra över gäi'dsgårdEn, gick i'öret i I";'ras. Då
begynte det frä.sa oc]i. brinna i linneby;~rna, så att han
fick ett stort sår och måste linka bort till liviäkaren på
slottet. Det var en klok man, som föi.'stod, att det hade
varit fosforsyra i rörE'.~. Nyfiken 1'iadc läkaren. därför nu
i god tid smugit sig in i kyrk.tn och skaffat sig ett bra
gömställe några trappsteg upp i tornet. Därifrån hade han
också nyss fått se på, hur Björnrani o~:~h hans medhjälpare
under väntan på hovfolket plockade upp sina fosforsrör
och strutar med frömjöl från apoteket för att åstadkomma
rök och fräsande blixtar. Två masker hade de med sig,
som voro fastsydda på vitt tyg. Det var skepnaderna. Sedan
var det bara för medhjälparen att göra sig osynlig i bänken
och hissa dem upp och ned under ljuskronan på ett par
tagelsträngar. Läkaren hade roligt i sitt gömsle, men med
en rysning utefter ryggen stucko de kungliga herrarna sina
teatervärjor högtidligt i skidan och vandrade ut.
Vad tänkte de, vad viskade de om, då de gingo där
mellan gravkorsen med natthimmelns sken över sina små
kullriga hattar ;och sitt pudervita hår? Trodde de verk-
ligen, att de hade sett de döda? Knappast. Men de försökte
inbilla sig, att de trodde det, och för dem var det nog.
Men allvarets timme skulle till sist ändå slå, och det
pa en dag da Gustav minst vantade det. Det hade aldrig
rått någon förtrolig vänskap mellan honom och hans drott-
ning, den vackra, men tysta och tillbakadragna Sofia
Magdalena. Men nu födde hon honom en son, som skulle
döpas till Gustav Adolf och ärva hans krona. Slofts
salarna fylldes av lyckönskande, och utanför jublade hela
staden. På vart traktörsställe sjöngs: Gustavs skål, den
bästa kung, som jorden äger! Likväl fanns det en, som
inte langre kunde gladja sig åt något, och det var hans
egen förgrämda och misstrogna gamla moder. »Det är inte
hans barn, men han utger det för sitt, därför att han annars
skulle stå utan arvingar», sade hon och skickade honom
ett bittert brev. Når han bröt det, bleknade han och maste
582 SN[[LEN~S I'.~')NU~.'G
stödja sig mot väggen för att inte falla. Systern, Sofia
Albertina, kastade sig på knä, och luktvattensflaskan gick
mellan hertigarna, som dånade. »Min egen mor har för-
giftat mitt livs skönaste dag», stammade konungen, och
efter den stunden blev det aldrig mer gott mellan dem.
Hon blev förbjuden att komma till hovet, och drott-
ningen och hennes damer slutade upp att besöka henne.
Sommardagarna på Svartsjö blevo långa. Där' fanns det
näktergalar i parken, och ibland slogo de några vemodiga
slag inne i den täta lummigheten. Men hela slottet föreföll
ödsligt och dystert. En gång möttes konungens och hennes
vagnar, och han lyfte upp sin lilla son till fönstret. Men
hon drog sig tillbaka i vagnen, så långt hon kunde, för
att slippa se honom. Hon försjönk i svårmod och döds-
aningar och åldrades och blev sjuk. När någon kom med
en hälsning från Gustav, skakade hon på huvudet. »Jag kan
inte tro, att det är min sjukdom, som oroar honom», svarade
hon. »Det är bara mina juveler, som fresta honom. Han är
rädd, att jag skall skänka dem åt någon annan.»
Hon klagade över penningbrist och uteblivna heders-
betygelser och sade sig nöjd att få lämna en värld, som
endast skänkt henne sorger. När hon låg på sitt yttersta,
åkte Gustav till Svartsjö och steg ur vid trädgårdsporten.
Efter flera budskickningar blev han omsider insläppt till
henne. Ändå ville hon inte tro, att han menade allvar
med sin sorg. De kringstående måste bevekande bönfalla
mor och son att glömma gammalt groll. Slutligen kom han
tillbaka med den lilla Gustav Adolf och lyfte upp honom i
sängen. Han klappade rädd hennes kinder med sina små
händer. Olyckliga Lovisa Ulrika, hur prövad och förhärjad
ocli gammal satt du inte nu under de broderade vita spar-
lakanen!
Det var halvskumt i rummet, och hon lät draga den ena
gardinen åt sidan, så att hon bättre kunde se gossens ögon.
ù se efter, om hon kände igen de stora branden-
om förr hade varit hennes egen stolthet.
i~':IfiiI iiii.ii~~~~~..
S~ILI~~.~S KONUNG 583
Hennes juveler voro redan förseglade, och hon hade ingen-
ting annat att skänka honom till minne än en liten briljant-
rosett, som hon fick av dottern. Men när konungen och
barnet åter voro borta, och hon låg i sina tankar, slog hon
upp ögonen med den döendes blick in i det fördolda. och sade
profeterande: »Det blir aldrig något av det barnet. Ni skola
se, att jag får rått.»
En natt ett par dygn därefter vaggade en mörk figur
uppför trappan på Svartsjö med armarna om en koffert.
Det var Badin, morianen. Lovisa Ulrika var nyss död.
I `sporrsträck hade han hämtat hennes hemliga papper från
Fredrikshov, hennes vinterslott i Stockholm. Medan dagen
begynte gry, satte sig hennes sista förtrogna framför brasan
och genomögnade många ömma brev från hennes ungdom,
och många som bara ordade om maktstrider och besvikelse.
Allt emellanåt flammade det till i marmorspiseln. Det var,
når något brev kastades i lågorna för att inte råka i Gustavs
händer.
Men ofta sedan under åren, när samtalet föll på den
döda, blev konungen orolig och försagd. Det var ju hans
moder, och utan samvetskval kunde han inte tänka på
den strid, som förblev hans livs hemskaste och mörkaste
minne.
KANONERNA DUNDRA ÖSTERSJÖN.
En juniafton flögo alla vimplar i topp på Strömmen
i Stockholm. Det var en hel liten skog av master, och
följd av hovet till stranden, steg Gustav ombord på sin
jakt, Amfion.
Det hurrades och viftades, och det fälldes tårar i näs-
dukarna, ty vem vet i krig, var kulan har sin gång. Fylld
av längtan efter ära och kärlek till det svenska, hade
konungen på eget beråd i stor hast utrustat sina skepp
och galärer. Det var fråga om ingenting mindre än att
584 SNILLENAS KONUNG
med ett oväntat överfall erövra från den stora Katarinœ.
i Petersburg ett stycke av Sveriges forna besittningar.
Med en sådan bragd hoppades han att också återvinna
något annat, som han mer och mer såg sig mista, och
det var svenskarnas hjärtan. När han steg upp i aktern
under flaggan och blev igenkänd på det blå bandet, flög
ett sorl utefter stränderna. Men han hade fått lära, att
det bara var ett brus på ytan. Han visste, att han lämnade
ett folk, som börjat tröttna på den kostbara och fåfängliga
ståten vid hans hov. De adliga officerarna svängde nog
plymhattarna och skyldrade med värjorna, men det var
ingen hemlighet, att de med saknad talade om frihets~~
tidens dagar.
UppehMlen några dygn av dålig vind, seglade Amfion
slutligen ut mellan skären med galjonen vänd mot Finland.
Hur gick det då med det krigiska äventyret? Hör, vad
han berättade, den unga fänrik som några veckor därefter
satt med sina vänner på källaren Gyllne freden!
»Jag var med i Hälsingfors», började han och vände
stolen till hälften från bordet. »En middag fingo vi höra
ett avlägset muller ute på havet, där hertig Karl förde
befälet på flottan.»
»Och luktvattensflaskan, hade han den med sig?» pep
en spyfluga. De andra ställde sig nyfikna omkring bordet.
»Jag tror inte han behövde den», svarade fänriken.
»Också han är en tapper och duktig man, så fort det blir
allvar. Däri är han sin kungliga broder lik. Alltnog, mina
vänner! Jag sprang ut ur huset. Utan att veta om jag
skulle misströsta eller hoppas, hörde jag, hur kanondundret
drog bort som ett åskväder och försvann åt det håll, där
leden går mot Kronstadt och Petersburg. Fram på kvällen
blev allt stilla. Oroligt var det bara i mitt eget bröst.»
»Fort, fort till nästa dag !» inföll en otålig kamrat och
grep honom i handleden. »Ja, nasta dag», utbrast fanriken
och sprang upp, livad av sina minnen. »Då stod jag där
och såg, hur en rad av skepp begynte att glida fram bakom
U.NI LIœI I~I'.S `:ONU'~ .
Sveaborg med sönderskjutna segel och svenska flaggor.
Först var det bara några få. Så blev det fler och fler.
Jag räknade, tror jag, ända till över tjugo. Och tänk er!
Mellan sig hade de ett av kejsarinnans grannaste fartyg
med fångna, skäggiga ryssar i alla kanongluggar. De eröv-
rade flaggorna blevo sedan nedlagda framför altaret i
kyrkan, och där talade konungen med tårade ögon för sin
bror.»
»Och varför har du d& vant hem mitt under brinnande
krig?» undrades det kring bordet.
upp och tog sin kappa.
han kort och gick.
Fänriken steg hastigt
»Därom en annan gång», svarade
D'et var underliga ord, och efter en tid syntes p'å gatorna
allt flera officerare, som hade övergivit arm‚n. En avd
dem slog sig en middag ned 1)å Gyllne freden och ropade
på strömming och svagöl, eftersom det var lördag.
En ..ganska välmående sidenkramhandlare, som höll på
med äppelinos, gav honom lågande blickar. »Jag känner
den där», muttrade han till sin bordsgranne. »Men var
i all världen har han gjort av sin krigsmundering? Minsann,
annars bruka sådana där hjältar se ut som riktiga kineser
med sina flätade hårpiskor i nacken.» Hettan steg i blodet,
medan han talade, och till sist vände han på huvudet och
sade högt »Törs jag fråga. Varifrån kommer ryttmästarn?
Det är ju krig.»
»Från Anjala gård i Finland, om min herre vill veta»,
ljöd det sträva svaret. Den frågvisa sidenkramhandlaren
skruvade på stolen och försökte att få i gång ett samtal.
Det låtsade lugnet svek då slutligen ryttmästaren, och en
häftig rodnad blossade fram under solbrännan. »Ett lag-
löst krigsupptåg, börjat utan ständernas bifall !» for han ut
med stigande vrede. »Usla anstalter. Inte nog med trettio-
sexpundiga kulor. Fältskärerna få stå och trumma på tomma
apotekslådor... Vi ha lagt in om avsked litet var, och
vid Anjala är det öppet myteri.»
58~ SNILLENAS KONUNG
»Och det mitt inför fienden !» utbrast den. grånœ~de s" den-
kramhandlaren under allmänt mummel.. »Kanske min väl-
borna herre då också kan berätta oss litet om kungen. Vi
känna ju honom en smula vi med, fast vi bara äro tarvliga
borgare. Stor, när det verkligt gäller. Orädd i f"trans stund.»
»Det må vara sant», instämde officeren mer föri.äget
och kom ihåg, att han var utan värja. »Jag såg honom
gå in mitt bland de sammansvurna och rida fr;:tmför fronten
och vädja till menig man. Men jag såg också om nätterna,
hur sömnlöst det brinner ljus ute på Amfion. Dij,~ sitter
han nu övergiven med Armfelt, sin sista vän.»
Sidenkramhandlaren steg upp, tog hatten och svängde
och hytte med käppen på ett så talande vis, att officeren
ännu en gång saknade sin värja. »Vänta, ni äreförgätna
adelsglopar!» brummade han i portgången och stötte med
doppskon, så att det flög gnistor ur stengolvet.
»Raskt framåt, sidenkrämare!» tillropade honom oför-
modat hans vän nipperhandlaren från sitt fönster,,, på andra
sidan gatan. »Danskarna hålla på att falla over oss för
att hjälpa ryssen. Kungen är återkommen och kallar sitt
borgerskap till vakthållning. På några andra kan han inte
längre lita.»
Sedan gammalt exercerade borgerskapet flitigt både
till fots och häst och hade sina egna anförare. Trrum, trrum,
trrum, ekade det redan mellan husen. Se, där marscherade
snickaren som löjtnant, och framför kompaniet svingade
teniigjutaren sin värja som kapten! Sidenkramhandlaren
fick bratt att hasa pa sig de gula uniformsbyxorna. Strama
och spända sutto de som levande skinn. Det guldfransade
sidenskärpet frasade, och nära var det, att plymen i den
galonerade hatten knäckts i dörren. Kors för klingor och
kanoner, losmustascherna hade han glomt! Nå, de t var
en smal sak att trycka fast dem på läppen. Och nu steg
han i sadeln, bred och blank och grann, och hästen skrapade
och vispade med svansen. Trrum, trrum, trrum, dundrade
det mellan flintgevären hela Drottninggatan uppför. Vänta,
SNiL~~1INAS KONUNG 587
ja vänta bara, ni högfärdiga adelsgökar, som sprungo från
fanorna mitt under krig
Som så många gånger förr begynte svenskarna åter
att böja på klingorna, och Gustav skyndade till Dalarna
för att tala till dalkarlarna från kyrkvallarna. Nu var det
inte längre fråga om baletter och maskerader. Var dag
var han uppe med solen, och för honom fanns aldrig trötthet.
Under sång och jubelrop väpnade sig friskaror överallt
i bygderna, och danskarna måste vända om. Når han kom
tillbaka till Stockholm, skyndade hans hänryckta borgare
att vid tullen spänna hästarna från hans släde och drogo
den genom staden mellan fladdrande facklor. Och då han
slutligen satt på sin silvertron framför ständerna, visade
han ur Sedan han ordalag
ut adeln rikssalen. talade i blida
till de ofrälse och försäkrade sig om ännu större makt,
så att han nu blev så gott som envåldig.
Det var inte vågen till försoning med frihetstidens söner
elfer med kommande dagar. Däremot var det en våg till
räddning för Finland, som hade råkat i fara genom myteriet
vid Anjala. Nu hade han makt att med bättre lycka på nytt
låta kanondundret rulla över Östersjön. Når vår fänrik nåsta
gång kom hem ur kriget och steg in på Gyllne freden,
blev det en annan låt ån sist.
»Herr fänrik, ni har armen i band, berätta!» ropades
det över glas och karaffer. »Först vill jag i ro stoppa min
kritpipa», svarade han. Men det sade han bara för att
inte visa, hur ivrig han själv var att få tala. Också glömde
han alldeles att tända pipan.
»Låt gå!» började han slutligen. »Ha ni hort om
Viborgska gatloppet? Det var en het dag, vill jag lova.
Jag var med och hjälpte kungen att stiga ned från Amfion
i en roddslup. Amfion var ju nog en vacker jakt, men
den låg och stampade som en forgylld trasko och se g lade
för tungt. Allt berodde på några ögonblick. Vi voro in-
stängda i den Viborgska viken. Hela flottan var na'ra att
g å förlorad. På båda sidor om oss hade vi liksom langa
588 SNILLKNAS KONUNG
skogsåsar av ryska skeppsmaster, och det flämtade ocb
blixtrade oupphörligt från kanongluggarna i den sv. i.ta
röken. En stund blev det nästan mörkt. Det var då jag
fick min skråma. En kanonkula slet i detsamma arrnen
av roddaren, som satt kungen närmast. Kungen löste då
från sin egen arm den vita duk, som är hans gamla strids-
tecken, och lät med den förbinda båtsmannen. Kulorna
stänkte vatten över oss och slogo av flaggstången bakom
honom, så att f1aggan låg och flöt på vågorna och föll i
fiendernas händer. Mina herrar, det var alldeles som i
~olvte KarIs dagar. När svenskarna slåss, sitta inte deras
kungar och prinsar hemma och spela kort. Tre våningar
upp på det höga amiralsskeppet såg jag hertig Karl stå
med blödande arm och föra befälet. Alla våra fartyg ströko
fram i en lång rad för fulla segel, och främst och dristigast
gick linjeskeppet Dristigheten. Ut sluppo vi också ur frång
målet - inte alla, men många.»
Fänriken sög en stund på den otända tobaken, och
det syntes på hans ljusa min, att hans tankar voro på
helt annat håll.
»Skall jag också berätta om, vad som sedan hände
vid Svensksund?» frågade han sakta, för att det inte skulle
låta œom skryt. »Ännu kan jag höra det förfärliga storm-
vinet om natten, då vi skötte om våra sårade. Hela dagen
förut hade kanonerna mullrat, och vi voro trötta, men
jag undrar, om någon sov. Det kändes gott, när dimman
äntligen började ljusna, fast blandad med rök. Runt om
lågo brinnande ryska skeppsskrov uppvräkta på klipporna.
Några simmade omkring med den sjögröna kölen i vädret.
Somliga rände upp på grund, allt medan vi äntrade dem.
Det var en seger, som hette duga, och kungen förde befälet.
Stolt var jag, fast armen värkte, att slufligen få vara med
på Sveaborg, när vi bredde ut våra erövrade ryska vimplar
och flaggor ö#er Ehrensvärds grav.»
SQO .~NIL%~'N~ k~NITNG
MASKERADEN.
Sent en afton stodo några skjutskarlar utanför Jiåu-
stugan vid Packartorget i Stockholm. Månen sken så full
och klar, att de selade av sina lurviga bondhästar utan
lykta.
»Hörde du något?» frågade den ena. »Det knäpper
och visslar i Kopparmattes ris. Vet du, vad det varslar?»
»Frost väl», svarade den andra, band upp tömmarna
och vände sig om. Framför honom på torget var en trä-
häst, som hade en taggig kant utefter ryggen. På den
brukade elaka åkardrängar och andra föraktliga djurplågare
få `rida till straff för sina grymheter. Men längre bort
reste sig kåken eller skampålen, och överst på den, högt
uppe mot månen, stod Kopparmatte med sitt ris.
Kopparmatte hade fått sitt namn av folket och var en
gammal bild. Den hade förut stått framför rådhuset på
själva Stortorget, där avstraffningarna då brukade ske.
Nedanför på pålen hängde ännu halsjärn och kedjor, och
i dem fastlåstes de syndare, som skulle stå och skämmas
inför menigheten eller gisslas.
Skjutskarlen strök av sig mössan och bugade `f6'r den
skäggiga lilla bronsfiguren, som såg alldeles svart ut mot
de ljusa silverskyarna. »Det har gått bakut för dig, mäster,
men jag törs väl i alla fall önska en god natt», gycklade
han och bockade ännu djupare. »Tänk, vad det smakade
förr att stå på borgerskapets förnäma Stortorg! Och var
dag nära på en stackare i ha,Isjärnet. Det var allt andra
tider det, morbror lilla.
så kungligt och fint.
Men horgerskapet har ju nu blivit
Inte kan det då trivas med så
dåligt sällskap. Och så blev det att flytta hit' ut till oss
skjutsbönder. Jojo män!»
Kamraten skakade allvarligt på 1iuvudet och gnolade
halvhögt:
592 SNILLENAS KONUNG
»Jag säger er, att jag är Kopparmaft~
och mången såg jag under bilan dö.
Sitt gissel Gud i mina händer satte,
och mången såg jag slita ris och spö.»
»8å talar Kopparmatte föl d'en, som förstår visor»,'
slöt han. »Lek inte med honom! När det knäpper i gubbens
ris, betyder det, att han väntar främmande.»
Den gäckande drängen satte hastigt på sig mössan och
förlorade all lust att fortsätta skämtet. Han rös till, antingen
det nu kom av nattkylan dI,er något annat. »Jag tycker,
att det börjar lysa så ondskefullt blåvitt i den leda gubbens
ögon», sade han. »Låt oss raska på, så att vi få gå in
och stänga om oss! Det här torget är ett ohyggligt ställe.
Snart finns här heller inte en levande människa i närheten.
Men tyst! Gudskelov, där borta hör jag en skjuts igen.»
Månstrimman dallrade mellan skutorna i Ladugårds.
laudsviken, och en kärra kom skramlande på vägen.
»Stanna vid liällstugan, så kan jag få kvarter där över
natten !» ropade en röst bakom en uppslagen vargskinns-.
krage. »Här har du betalningen», fullföljde främlingen sina
ord till skjuts bonden och steg ur med väskan i handen.
»Åk nu hem, så får du i morgon köra för mina barn, nä~~
de komma efter! Mitt namn vet du. Anckarström, kapten.»
Han gick in i hållstugan, och drängarna skyndade sig
att följa efter honom och draga igen gårdsportarna. Det
gav eko över hela det tomma Packartorget. Moln stego
upp framför månen, och om en stund höljdes allt i djupaste
mörker.
Bla'nd spr~&ksamma kunder på' kal'lare och' `va~dshus
infann sig emellanåt under de följande veckorna en bortåt
trettiårig man, som hade.få bekanta. Det var kapten.Anckar-
ström. Nyss inflyttad från landet, som han var, satt han
mest tysk för sig och-hörde' på, hiir.. de artdr&' p<>litiserade.
Fick han en puff i'trängseln, `så `~~ffade han ordentligt
:~NI1~LE~s KONUNG 593
igen. Sparsamt och stilla beställde han någon enkel var-
`iagsrätt och gick sedan lika tyst sin väg.
Till växten var han liten, fast seg och stark, och ansiktet
var rödlätt och friskt, men hårt. De djupa fårorna på
sidorna om munnen talade, om bekymmer och tungsinthet.
Det var fattigt för honom, ty han hade tagit avsked från
~jänsten, och det hade gått illa med hans jordbruk. Han
tänkte, att under väntan på något bättre kunde han lika
så gärna bo i Stockholm med sitt torftiga hushåll.
I huset, där han hyrde rum, träffade han hos ett par
fröknar deras .svåger greve Horn, och de båda herrarna
dryftade med varann tidens frågor. Båda blevo lika heta,
när talet föll på missnöjet i landet, och kungens fel och
enväldets brister kunde greven på sina fem fingrar. Fader-
ligt tog greven slutligen en av Anckarströms små döttrar
till sig och bad honom att själv hälsa på ute på hans lant-
ställe, Huvudsta.
Den olycksdagen, då Anckarström vandrade dit ut i
snömodden, var en söndag på nyåret 1792. Det påstods,
att vart träd i den avlövade all‚, som ledde från sjön
upp till huset, var av så rart slag, att det hade kostat
en holländsk dukat. Men det berättades också annat för
den, som ville höra. Det sades, att gården hade tillhört
Göran Persson, som slutade på stegel och hjul, och att
alltsedan dess olyckliga öden förföljt de olika ägarna.
Men därpå tänkte inte den fattiga kaptenen. Nöjd att få
gästa det behagliga grevliga hemmet, stampade han av
snön och satt snart till bords med värden och en mycket
lång och mycket smal greve Ribbing.
»Friheten är förlorad», sade Ribbing, »friheten, i vars
dyrkan jag är född och uppammad, och vars blotta namn
eldar mina känslor. För oss, för Sverige är den förlorad,
alltsedan kungen gjorde sig enväldig och visade ut adeln
från rikssalen. Hur skall en sådan skymf någonsin kunna
avtvås? De gamla ätterna sätta inte heller längre sin fot
i hans slott. Han får hålla till godo `med unga glopar
I9. Svenskarna I!.
594 SNiLLENAS HONUNG
och med sitt belåtna borgerskap. Tro inte, att det är honom
likgiltigt. `Ian lider av människors köld.»
Det låg något tillbakadraget och behärskat i den stolta
stämman. Känslosamt och svärmiskt fattade Horn sill
goda vän om armen. Båda voro unga officerare, som tagit
avsked ur arm‚n av bitterhet mot Gustav. »Jag reser inte
heller med nu till riksdagen i Gävle», förklarade han. »Där
är ingenting att uträtta. Det är gunstlingarna, som
styra.»
Anckarström föll dem i talet och sade: »Något måste
göras, så att vi bli av med Gustav den tredje. Så länge
han lever, är ingenting att hoppas.»
Ribbing axlade sig likgiltigt och svarade: »Gud vet,
när det sker.»
»När tillfälle blir, gör jag det», utbrast Anckarström.
hastigt och nu var ordet sagt.
Horn pekade då på Anckarström och sade: »Du må tro,
att det är en baddare.» Men Ribbing, som var mer kall-
blodig, skrattade med en föraktfull min och såg klentroget
på den morska kaptenen utan att ens bry sig om att svara.
Efter en stund kom grevinnan ut, och samtalet stannade
av. Men innan herrarna skildes, hunno de ett par ganger
att viska med varann och enades om att rakas. »Ute vid
Haga har kungen vakt omkring sig», sade Anckarström.
»Han har ju långe haft aningar. Det enda blir att skjuta
honom på teatern eller under någon maskerad.»
Nyss i förstugan, då han stotte av sig den vita, vackra
snön, trodde han väl knappt, att han på hemvägen skulle
sNILL1~NAS K.'~NUNG 5~5
Med en ;"~istol ber l:lä' rna infa:ti ~. han sig på teatern
i grevarnaJ3 s<:illsk'. i redœ.~ vid nästa "pe;~a.fö~eställning.
Men konungen satt i stora lCi'>e~, och d(t blev inge.nh'ng av.
Anckarström gick h( `u trött, och Ho -n käii.(~.~'. s' ~` ~ä':t nöjd
i si~~n.et, att kväl"en I ;~de slutat 52 sti]1œ'
På det ;~å~ii:i; kor Ar~cl:arströ~ gång på gång till korta
med sitt ra,örka ~~~`fte, och det både vj~ op~raföres~ällnilIgar
och, maskerade- och C ävle riksdag. Hrr visste inte ens
fullt klart, hur många som småningom blevo invigda och
spände sir a trådar i den he~~lig'.ietsf' ill'n. väven. Liten och
livlig satt gen:"raJ i~ech] in i sitt hus på B]asieh~lmen som
spindeln i `;:;itt nät och spann och spann. Men det nätet
var så fint o(;h turi;~ alt ingen människa kunde se det. På
gatorna spatserade dagens kavaljerer som förut m'id plym
och ~Tärja Och Koppa'rmatte såg nästan godmodig ut, där
han stod med sitt skägg och gassade sig i vintersolen.
»Man väntar aldrig för länge», tänkte han, »när man vet,
vad man får.» Sp<~rvarna samlades i hundratal p- hans
hatt och axlar och fladdrade och kvittrade.
Sagt var nu i alla fall ordet, och svårt had.e Anckar-
ström att glömma det, just därför att Ribbing så smädligt
hade ryckt pa axlarna. »A vasserra», sade han till Ribbing
en dag, da vårdroppet redan började att plaska vid knutarna
»Blir det bara maskerad igen, skall det visst ske. Det må
vara mycket folk eller litet.»
Fredagen den 16 mars uppklistrades på operahuset
anslag om, att det skulle bli maskerad.
På aftonen åt Anckarström ensam kväll med sina små
barn, ty hans hustru var på landet. Därefter gick han upp
ga i så djupa tankar.
Redan förut hade han h y st gammalt
agg mot konungen och grubblat pa att morda honom. Men
nu var ordet sagt. »Jag är ändå en olycklig man, som
ingenting har att mista, och frihetens sak är nu min sak»,
~+.~qb,.hanhela tiden till sig sjalv, och en underligt kall och
.i6-ih""''stillhet bredde si g över hans själ. Långt borta i
stod den natten nagon snoig ek, som snart
~ `till hans .stupstock.
p å sin kammare, som låg för sig inåt gården. Pigan f öl j d e
med för att draga av stövlarna som vanligt, men nä'r hon
hade gått, ställde han sig vid byrån, dar talgljuset brann,
.och tog fram två små pistoler, som ha n Ii ade f a tt av Horn
och låtit laga hos en pistolsmed. Den lagningen skulle sedan
komma att sta honom dyrt. Han laddad e dem med en
tum krut och med hagel och dubbla kulor, och i den ena
.ft `; ;;
5NILLEN~~ `;~ONUNG
hällde han några avbrutna tapetniibbar. Den pistolen
stoppade han med spänd hane vid bröstet. Den andra
gömde' han i bröstfickan. Fram mot natten infann sig nu
också Horn. Båda klädde sig i svarta maskeradkappor och
runda, svarta hattar och med mask för ansiktet, så att
bara ögonen syntes. I ena handen tog Anckarström en kniv,
som han hade lackat över med svart taft, för att den. inte
skulle blänka.
Skrämd spratt han till vid ett långt rop, som ljöd
nedifrån gatan. Men han tog sig samman igen, när han
hörde, att det endast var brandvakten, som stövlade förbi
med sin långskaftade sax och sjöng:
»Klockan är elva slagen.
Guds härliga, milda och mäktiga han.d
bevare vår stad för eld och brand!»
Anckarström gav Horn en tyst nick, och båda begåvo
sig u- i mörkret. De talade föga, togo omvägar och stannade
ibland för att inte komma för tidigt. Uppe under ett tak
lyste ett litet fönster utan gardiner. Det kvittade dem lika,
vem som bodde där, men låt oss höra, vad snöflingan såg,
som fastnade mot rutan och bredde ut sig som en stjärna.
Ett kalt och torftigt rum med en hög mull i ena hörnet
det var det första, som hon såg. På golvet gick skalden
Lidner av och an i bara skjortan med hänryckta diktar-
tårar i ogonfransarna. Han tog sig en klunk ur flaskan,
`s,0m stod bredvid ljuset, och började så med höjd röst
läsa upp, vad han nyss hade skrivit.
»0 Gustav, store kung,
steg ned i skalderingen
och öppna hult din pung,
ty jag är pank som ingen!
O hjältars..
.3N';1'.i1?.NA~ ~0~I -C 597
»Tyst, tyst!» avbröt b;ustriin, som trasigt klädd satt
på en bänk 0( b höll på att fläta håret på deras lilla flicka.
»Det kommer visst någon i trappan. Jag hör, att det
hostar.»
Lidner snusade in litet luft genom sin stora näsa och
såg misstänksamt m()t dörren. Långsamt slröts den upp,
och en långlagd man steg in med en cittra under armen.
Han var sjuk i bröstet, och det dröjde en stund, innan det
trumpna och trötta uttrycket över ansiktet ljusnade upp
till ett gott småleende. En. och annan knapp felades i den
röda västen, men det syntes, att han hade fickorna full-
stoppade.
»Bellman, Bellman !» utropade den barbenta diktaren
och sprang fram för att slå armarna om hans hals. På
halva vägen stannade han och knäppte bekymrat händerna.
»Kära hustru», klagade han. »Med vad skola vi undfägna
en sådan hedersgäst? Inte så mycket som en kall pannkaka
finns det att sätta fram.» Med en suck tassade han bort
till jordhögen i vrån och böjde sig ned. »Bellman», sade
han, »vet du, vad det här är?»
»Månntro, at't det kan vara din grav, som du reder dig
i din egen kammare?» frågade Bellman och slöt på ett lustigt
vis det ena ögat.
»Nej, kära vän», fortsatte värden och stack in skjo,rtan
mellan knäna. »Det är den olyckliga Bängt Lidners kassa-
kista och bank. Här gräver jag ned både silver och koppar.
Om jag bara har något. Och så få min kära hustru och
p i g an leta fram, vad de behöva. Mull som mull.» Han
stack in fingrarna i högen och öste, så att jorden regnade
som från en dödgrävares skovel. »Tomt», sade han, »tomt,
tomt !»
När han vände på huvudet, fick han se, att Bellman
stod vid bordet och som bäst tömde sina fickor både fram
och bak. Han plockade upp tobak och våfflor och struvor
ocli en lång' kringla med socker på. »Skåder här, vad
jag hopskrapat haver för i kväll!» sade han innerligt för-
~HI~ll'II i
.59& SNILi'.'~A KONUb. G
böjd. »Vet du själv, vad det är för dag i dag? Mars. den
~extonde. Din `födelsedag, Bängt !»
»Och säkert niin sista», svarade Lidner. »Det säger
mig min sjuka kr(~pp. Hör jag rätt, lär väl inte heller du
ha så värst långt kvar i livets branta backe. Tungt drai
du redan efter andan.»
I stället för att säga något tog Bellman av sig i
skjortärmarna, fast hans röda väst ju inte längre var den
allra prydligaste. Han satte sig på bordshörnet och knäppte
och lekte en stund på den cittra, som så ofta bland jublande
åhörare hade klingat till hans sånger. Slutligen kastade
han tillbaka huvudet och såg upp. Hans egen stämma hade
blivit svag och tunn, och han småviskade mer än sjöng
»Broder, nyss slog klockan elva.
Visarn skri der, tiden går,
och, där nattens stjärnor skälva,
snart vårt kors i drivan står.
Det blir tyst i parkens gömma,
där vi hörde sidens fras,
men för tredje Gustav tömma
vi i natt vårt sista glas.
Gustav, se dig om i yran!
Akta dig för bly dch dolk!
Vi, blott vi, som älska lyran,
skola alltid bli ditt folk.
Gärna skänkte du oss heder,
skor och rockar många par.
Klang för Gustav, för vår far!
Se, de glesna, våra leder!
Mörka natt, som nu dig breder,
iminns, att dagen en gång var !»
Mer såg och hörde inte snöflingan, ty nu smålte hon
`och rann ned som en tyst tår utför rutan.
Under tiden hade de båda hemska nattvandrarna hunnit
fram till operahuset.
.`.~q' LljEN~~3 `KONUNG 599
Som de stego in i vimlet, fingo de se konungen i det
högra oxögat. Det var en liten, trång loge nied oval fönster-
öppning alldeles vid sidan om scenen. Ännu var det likväl
för tidigt att handla. Ribbing hade lovat att som igenkän.
ningstecken taga på sig ett par stövlar, som voro tvärskurna
i tån, och som han förut hade visat dem. De gingo därför
omkring bland maskerna och tittade nedåt mot fötterna.
Snart träffade de också p'å en man med de märkvärdiga
stövlarna. Fler och ,fler skockade sig småningom de sam-
mansvurna, och alla voro de lika klädda i svarta kåpor
och svarta hattar. Väntande ställde de sig nedanför oxögat
och bytte ibland ett par försiktiga ord.
Inom den gyllne ovalen satt Gustav med sitt pudrade
hår och såg ned på den svarta flocken. Bättre än de
kunde ana, visste han redan, att det i natt gällde hans
liv. I jackfickan under skärpet satt instucket ett varnings-
brev, som en okänd hade låtit framlämna till honom nyss
vid kvällsbordet. De stora bokstäverna voro skrivna med
blyerts, och under fanns det inte något namn. »Sfråfrövar~
tycka icke om lyktor, säger man», stod det i brevet, >och
för lömska anfall är ingenting lämpligare än mörkret och
förklädnaden. Vid allt vad heligast är, vågar jag' därför
hos Eder bönfalla, att Ni måtte uppskjuta denna fördömda
bal.>
Hovstallmästaren Essen, som hade fått läsa brevet
lutade sig fram över konungens axel och yttrade sakta:
»Mitt råd är än en gång, att Ers Majestät påtager ett
harnesk under kläderna eller också alldeles inte går ned
i galen.»
»Skola de då få tro, att jag är rädd?» frågade Gustav
utan minsta skymt av tvekan. »Under den här stunden
nu kunde de ju ha skjutit mig, om de hade velat. Jag
frågar inte därefter. Är det så, att några trakta efter mitt
liv, finna de mig i alla fall ändå till sist. Kan ni Iverklig'‚~
tycka, baron, att det är tillr'ä‚kligt med folk därn~‚,
att man skulle kunna b‚gå ett k~ngam~i:d ?»~"
600 SNILLFNAS KONUNG
Därmed satte han på sig en liten vit mask, som slöt
om ögonen, men lämnade mun och haka bar~~~. Vem som
helst kunde genast på långt' håll känna igen honom, näx
han strax efteråt nu kom ned i salen. Vid Essens arm
gick han fram mot scenen utefter den ena logera.(ien. Tvärs
över huvudet hade han en stor, trekantig hatt. Den lätta
silkeskappan fladdrade upp, så att diamantstjärnan bliy.trade
på bröstet.
Han lade märke till, att en mycket lång karl i svart
kåpa följde bakefter honom. Nära va?, att han hade vänt
sig om och låtit arrestera honom. Det var Ribbing. I
stället stannade han och skämtade lekfullt och älskvärt
med en liten skönhet, som satt under ena oxögat och kvitt-
rade med en av hans kavaljerer. Därefter försvann han
några ögonblick med Essen i ett sidorum, där en del av
gästerna höllo på att läska sig med förfriskningar. De
svarta kåporna skyndade att samlas utanför dörren, och
då han kom tillbaka, hejdades han av trängseln. Så var
då till sist stunden kommen
Det var på själva scenen, några steg ovanför den första
kulissen till vänster. Här stod nu skådespelens och maske-
radernas furste mitt i den teatervärld, som för honom haft
en sådan tjusning, att han ofta hade glömt, var den verkliga
världen började. Liksom förut höll han ännu Essen under
armen. Vart han vände sig, såg han bara masker och
ögon. Luften var så pass sval, att andedräkten syntes.
Några steg längre bort spelades just upp till dans. Klackarna
smällde mot tiljorna, och flöjter och stråkar ljödo mjukt
och behagligt.
Ljusskenet från småkronorna förmådde bara
till hälften genorntränga det skumrask, som över honom
tittade ned mellan målade takdraperier, snören, trissor och
teaterhimlar.
Skjutskarlar borta vid det avlägsna Packartorget, sovo
ni tungt och tryggt vid det laget? Eller gläntade ni månne
till äventyrs pa porten och lyddes efter, om det .sjong
ven i det lyfta riset uppe på skampålen?
:`~;I ~jyNAS KONUNG 601
Försiktigt makade sig Anckarström bakom konungen,
letade fram pistolen under jackan och tryckte av. I det-
samma föll den ur hans hand. Han försökte att lyfta kniven
och stöta till för att fullborda sitt dåd, men banden si~ek, ich
kniven gled också ned på golvet. En svag knall hördes,
och upp mot tyghimlarna svävade långsamt en röksky. De
dansande paren fortsatte att niga och buga i kadriljen och
trodde, att det bara var något vanligt maskeradputs.
»Jag är sårad, tag fast honom!» ropade konungen, och
Essen såg sig ursinnigt omkring bland de gätful'ia maskerna.
Ännu ljöd dansmusiken, och få anade, att tredje Gustav
nyss hade fått sitt banesår på den teater, som han hade
låtit bygga till ett tempel åt sånggudinnorna. En ung man
drog värjan och banade väg fö den sårade bland de svarta
kåporna, som ropade: »Elden är lös !» Då höjde, sig en
stark stämma med befallningen: »5 tång dörrarna, och släp p
ingen ut!»
Med masken i handen och tungt lutad mot Essens arm,
gick konungen upp i sitt lilla kabinett ocli lade sig på
divanen. »Se, hur min tjocka Hallman pustar!» gycklade
hari, då hans hovkirurg slutligen anlände och andtruten
begyut~ att lösa upp de på insidan blodiga kläderna för
att undersöka såret. »Begrip», t'illade han i strängare ton,
»att en konung bör veta sin fara, och att ni måste uttala
er oförbehållsamt !»
När hans vän Armfelt sedan störtade in i det lilla
trånga rummet, räckte han lugnande honom handen med
orden: »Minns du, jag har i alla mina dagar haft en anings-
full oro föi mars månad. Och du har bara skrattat. Men
var nii som alltid en man, min goda Armfelt. Du har ju
som officer själv fått pröva, att sår kunna läkas.» Den
bortskämda gunstlingen, som annars gärna tog sig en be-
skyddande ton mot andra och inte vägde ett svar så noga,
bara `det var kvickt, stod där stum av bestörtning. Också
hertig Karl hade blivit väckt i sin säng och vacklade in,
alldeles förgråten. Hans knan bojde sig, och tva pager
\\` ,~ ~;~~~; ;;~;;;;~;;;,;
602 SNILLENAS KONUNG
måste stödja honom. »Giv hertigen vatten», sade konungen,
:>annars dånar han.» Själv var han hela tiden den enda,
som behöll sitt lugn. När han slutligen bars ned utför
trappan, sade han leende: »Här bär man mig i proces-
sion alldeles som den helige fadern i Rom.»
Omringad av människor, rull,ade vagnen i sakta gående
upp mot slottet. Andra längta i olyckans och smärtans
stund till en tyst och ensam vrå, men det var inte efter
Gustavs sinne att den natten bäras in i det vanliga sov-
rummet. På slottet fanns en praktfull paradsängkammare
med pelare och målningar, som i tjugosex år hade stått
obegagnad. Där lät han bädda sig i den silverglittrande,
breda sängen. Efter en .sömnlös natt höll han där kur
nästa dag, och alla de förnärmade grevarna och grevin-
norna, som så länge försmåft hans fester, skyndade upp-
rörda att samlas omkring Iian's plågoläger. »Jag känner
mig lycklig att ha blivit sårad», sade han, »eftersom jag
därigenom återfunnit forna vänner.»
Så fort ske kunde, hade emellertid dörrarna till maske-
radsalen blivit stängda. Anckarström försökte att hinna
ut, men måste vända om, och alltsedan skottet väl hade
smällt, ville ingen av grevarna mer tala med honom. Den
ena pistolen låg ännu kvar i byxfickan. Han tänkte på,
att med den kunde han nu skjuta sig själv. Men vem
kunde ändå säkert veta, om det någonsin skulle behöva
röjas, att det just var han, Jakob Johan Anckarström, som
hade lossat skottet. Under kappan lät han pistolen oför-
märkt glida ned på golvet. Och nu var ögonblicket, då
alla befalldes att avtaga maskerna och visa sina rätta
ansikten.
Essen, som hade kommit tillbaka för att taga reda på,
vad som vidare hände i danssalen, fäste då skarpt sin blick
på den långa skepnad, som hade följt bakom konungen.
Och nu fick han se, att det var Ribbing. På måfå fortsatte
under tiden Anckarström att vandra fram och åter med
en oemotståndlig längtan att få tala med någon. Han stötte
S- ILL1~NA.~; KONUNG 602.
på en trumpetare' och frågade honom, om han hade sett
.rem som sköt konungen.
svarade trumpetaren, slog sig i språk med honom
och bjöd på ett glas punsch. Men så besynnerligt lekte
ödet med kungamördaren i den natten, att just trumpetaren
var nära på den enda, som hade stått och sett, när skottet
brann. Anckarström betänkte sig och drack inte av pun-
schen. Han kände, att han behövde klart huvud, om det
skulle sluta väl. Liksom' för att lämna trumpetaren en er
sättning för hans frikostighet, men också för att mjuka
upp hans tunga försökte han att stoppa in en specieriks-
daler mellan kläderna på hans bröst.
»Jag skulle gärna vilja tala med er, eftersom ni tycka
vara en bra karl», sade Anckarström. `»Kan ni säga mig,
hur han såg ut, som sköt på kungen?»
»Det kan jag», svarade trumpetaren. »Han var av'
samma växt som ni och alldeles lika kiädd.»
Då gick Anckarström återigen bort. Glasdörrarna tlll
utgången genom stora hovlogen slogos upp. Det såg han
mellan sammetsgardine?na och pelarna. Men han såg också
något annat. Innanför dörren ställdes ett bord med papper
och bläck. Och vid det satte sig polismästaren, som var
en svår man och inte att leka med. Ingen slapp förbi,
utan att polismästaren först fick se honom i ansiktet oc]::
skriva upp hans namn.
Småningom begynte det att bli betänkligt tomt i 5aleri,~
ty det led redan mot morgonen. Men bordet, det måste
Anckarström förbi. Ett par gånger närmade han sig `och
vände så åter på nytt. Det var omöjligt att dröja längre)
De bittra vecken om munnen förvandlades till något, sonc
skulle forestalla ett gott samvetes trygga leende. Han
gick raskt fram och sade med munter röst: ~Ja; m'ig'' miss'-
tänker ni väl inte?»
»Nej,' se kapten Anckarström», svarade polismästaren
och såg'upp med en plötslig aning. »Viss't inte', visst inte
604 SNILLENAS KONUNG
Hur är det me(1 hälsan nu för tiden, herr kapten? Och
så bostaden? Nu skola vi skriva.»
»Jag hyr rum i skeppar Fernströms hus vid Gamla
Kungsholmsbrogatan», upplyste Anckarström~ och därmed
fick han gå.
Hemkommen sov han bara en kort stund och steg
sedan upp igen. Han plockade in ved i kakelugnen och
tände en brasa, ty det var kallt och grått. Men han hade
ingen ro, utan måste ut och tala med människor, fast
det ännu var mycket tidigt. På gatan mötte han sin bror
och sade till honom: »Jag har gjort något, som jag kan
komma i fara för. Se om mitt hus, om det går mig illa!»
Det dröjde inte länge, förrän han gick hem igen.
Under tiden satt polismästaren och synade ett par
pistoler, som blivit hittade på golvet i maskeradsalen. Fram-
för honom stodo stadens pistolsmeder, som i hast hade
hopkallats. »Är det någon, som känner till de här pisto-
lerna?» frågade han. »De ha stock av alm med mässings-
beslag och äro tydligen nyss lagade.» Då framsteg en av
pistolsmederna och omtalade, att han hade fått dem tll]
lagning av kapten Anckarström.
När Anckarström åter vankade in genom portgången,
möttes han av ett livligt samspråk vid mjölkflaskor och
vattenhinkar. Husfolket frågade honom, om det var sant,
som en mjölkhustru nyss hade berättat, att kungen hade
blivit skjuten under maskeraden. »Ja, det är sant», svarade
han och gick in och ut. Slutligen satte han sig i sin kam-
mare. Efter en stund hörde han i trappan de steg, som
han fruktade och väntade polisbetjänternas.
I fängeiset fick Anckarström en dag höra, att stadens
alla kyrkklockor stämde upp till kungsringning. Då förstod
han, att Gustav den tredje nu var död. Klockklangen trängde
till de olika hakten, dar smaningom ocksa de andra med
brottslingarna hade blivit inspärrade, och alla' visste de,
vad den betydde. Det var då länge sedan förbi med g're-
varnas modi g a sinne, men en av fångarna va r de t värre att
SNILLENAS KONUNG 6o~
komma till rätta med. Galierfönstret till hans rum var helt
och hållet översållat med gulvita spindlar, som de vaktande
officerarna på lek och för att fördriva tiden tummade ihop
av vax från ljusen och fäste på strån från sina hårpiskor.
l detta stora spindelbo satt framför de brinnande vax-
ljusen en spindel, som slutligen hade snärjt sig i sina egna
nät, och det var Pechlin. Gåtfull och outrannsaklig, blos-
sade han på sin pipa och log tyst eller nekade till allt
men för honom öppnades dörren aldrig mer till befrielse.
Landsflykt väntade Anckarströms närmsta med-
hjälpare, men för honom fanns ingenting att hoppas, och
han bekände öppet sin skuld. Just konung Gustav hade
ju satt en ära i skonsamhet och mildhet, men nu låg
han stum. När Anckarström begärde en ändring i det spö.
straff, som han dömdes till, tecknade en av hans rann-
sakare på det skriftliga avslaget orden: »Nåden är skuten,
men lagarna leva.»
Tre dagar i rad blev Anckarström utförd på tre olika
torg och ställd i halsjärn vid skampålen. Var gång måste
han lämna ifrån sig vargskinnspäisen och avkläda sig ända
h'l~ midjan, så att bödelsdrängen med två spön i handen
kunde gissla hans Llottade rygg. Det var så fruktansvärda'
slag, att han gjorde höga språng av smärta. Smuts och
tuggbussar kastades över honom, och när han jämrade,
påminde sig den vilda och uppretade hopen, vad han själv
och de svarta maskerna hade ropat efter skottet på maske-
raden, och svarade hånande: »Elden är lös, elden är lös
I Smedjegården, där han fick sitt sista fängelse, lag'
han med fötterna fastlåsta i en tung järnblack. Med n6'd
.kunde han vända sig så mycket åt sidan, att han inte
tyngde på den sargade ryggen, som täcktes av ett stort
plåster. Ändå sov han ofta ganska tungt och åt med god
lust. Om dagen öste han bhcken på det krucifix, som
`hängde framfor honom på väggen, samtalade rned sina
själasörjare och ångrade uppriktigt, att han för de jordiska
s skull hade tagit en människas liv. För en' kort
~"~,~`~~~.~`;`.~.~~`.~~.~~.` ;;; ;; ; ;;
606 SNILLENAS KONUNG
stund' fick Jians hustru kasta sig till hans bröst, där han
satt på sängkanten i sina slamrande järn,' och den ena
av prästerna kom från hans fyra små barn med deras av-
skedskyssar och tryckte dem på hans panna.
Två dagar därefter vid niotiden på morgonen' blev han
hämtad i böddskärran. Både överståthållare och polis.
mästare re<1.o åstad i full uniform, och det var spring och
trängsel på gatorna som alltid den tiden, då någon skulle
föras till rättarstället, men den här gången blev rörelsen
större än annars. Under färden satt Anckarström med
ryggen åt hästen och läste i en andaktsbok. Håret och
skägget hade vuxit och hängde yvigt och långt under den
stora slokhatten,. och ibland såg han upp och hälsade på
bekanta i fönstren. Bödelsdrängen eller rackaren, som han
brukade kallas, gick bredvid med tömmarna i handen och
körde, och runt omkring marscherade en hel skog av
bajonetter.
Vid galgbacken utanför' Skanstull bredde sig tysta folk-
skaror över fält och höjder. Utan att blekna tog Anckar.
ström plats inom spetsgården, som bildades av soldater
från det blå livgardet, där han själv hade varit officer.
Han kastade av rocken och strök i nacken upp håret under
en vit mössa, som han själv tryckte fast om huvudet.
Nu kunde alla tydligt se honom, och solen sken på hans
vita strumpor och urringade röda väst. Då slutligen hans
ögon hl~vo förbundna, lyfte han -armarna mot himlen.
Därpå leddes J1an av sina själasörjare till två block, där
bödeln och hans dräng väntade honom med var sin bila.
På en gång blixtrade båda bilorna i luften. För den ena
bilan föll hans huvud och för den andra hans högra hand.
Kroppen blev därefter styckad och uppsatt på hjul, och
på ena hög påle uppspikades huvudet och handen med vitt
ljudande hamma'rslag.
Sedan under sommarnätterna hände det, att vandrare
smögo sig ut till den ohyggliga galgbacken. En natt upp-
iästes vid' j>ålen ett papper med de skrivna orden:
608 SN ILLEN ~:~; KONUNO
»Välsignad vare denna hand, som frälsat haver Sveriges
land !» En annan natt däremot bortsläpades kungamör.
darens lemmar och ströddes omkring vid en bro i skogen,
så att de åter måste plockas samman och föras till galg-
backen. Under tidernas gång har sägnen utpekat flera olika
ställen, där hans anförvanter slutligen skulle hd gömt hans
kvarlevor. En berättelse nämner en dystert mörkskuggig
lund vid Bråviken, men en annan förmäler, att de i tysthet
blivit nedsatta i en grav i Markims kyrka.
Långt förut hade Gustavs lik vid fackelljus och sorg' e-
klockornas dån burits till Riddarholmskyrkan. Liksom de
karolinska kämparrii gärna påminde sig sin hjälte, så
brukade också länge vid sina samkväm skalderna och
konstnärerna och deras vänner tala om snillekonungens
oroliga rnen skimrande dagar. De visste, att han rastlöst
hade välvt djärva och stora planer och vid sina kartor och
papper spejat ut mot nya händelser. Han var att likna. vid
ett träd, som inte alltid hade vuxit rakt, men som, bräckt
i förtid, aldrig heller fick visa, hur långt grenarna till sist
ändå kunde ha brett sig. Nu kom. där en grå tid med
tungt kvalm, och det blev tyst omkring de sista gustavi.
anerna, var de gingo i parkerna eller till gräsbevuxna
diktargravar. »De förtörnade togo hans liv», sade de.
»En av oss skulle aldrig ha kunnat det.»
Ix.
DEN HUNDRAARIGA FREDEN.
DEN STORA REVOLUTIONEN.
»Bernadotte, min gosse, du borde bli skjutskarl», brum-
made postiljonerna, och ställde ifrån sig piskorna. »Snart
kan du köra ett istadigt föl lika bra som någon av oss. Se
så, spänT) nu ifrån! Och tvätta dig så en smula, innan du
går hem! Du a..r ju svart som en tattare.»
Postiljonerna torkade sig om pannan, ty det var i den
soliga staden Pau i södra Frankrike, och luften glödde.
För att muntra sig en smula vis sIade de en stump, stop-
pade sin kritpipa med frän tobak och blåste en rökstråle
över gossen, som hoppade ned från kärran och tvärsäkert
kastade tömmarna. De hade ingenting emot, att han ibland `l
på odygd hjälpte dem att `skjutsa. Fast han var en vild-
basare, som ingen rådde på, och redan hade lyckats att
få ett a"rr i pannan under det krusiga och yviga håret,
tyckte de om hans glada bumör och vackra utseende.
Näsan sköt fram, skarp och krokig, och de mörka ögonen
skimrade av eld. Flickorna, som stodo i porten och tittade
voro smått förtjusta i honom nästan allihop.
»Både min far och farfar voro posh'Ijone~>. fortsatte en
av kuskarna sin betraktelse. »Son skall ärva far sins yrke.
Det är bruk så. Min fina herre, det blir nog ändå ingen.
ting' för honom att sitta och smälla med piskan. Utan tvätta
sig nu han, säger jag, och gå så hem! Men raka vägen.
Hans far år advokat, och det blir allt med åren att sa"tta på
sig advokatkappan.»
2(). Svenskarna. 11.
D".'N HUNDrj~.RI~A ]"REDE~
Det var också föräldrarnas önskan, och modern, som
var en allvarlig och rättskaffens kvinna, sparade inte på
förmaningar. Men `Bernadotte skakade missbelåtet sina
svarta lockar.
Hur skulle han någonsin kunna förvärva det lugn,
som tarvades för att sitta och plita och skriva och läsa i
lagböcker? Då gick han hellre till närmsta danstillställ-
nin& eller tog ett nappatag med några jämnåriga. »Jag
fror, att jag är född till krigsman», brukade han säga en
smula storordigt, och när fadern dog, tog han värvning
som simpel soldat.
Förnöjd stoppade han v'ärvningspengarna i fickan och
drog så åstad till regementet. Som det hövdes en karsk
soldat, stod han var morgon och borstade sina stövlar och
fejade sina kläder. Om sitt yttre skick var han mån. Det
uteslöt ingalunda, att han med förträfflig matlust satte pris
på en bit pastej eller stekt kapun hos sin vän kocken tguver-
nörens kök. En gång, då han var nära att överraskas i
köken av guvernören, satte kocken i hast på honom en av
sina vita mössor och ett förkläde och ställde honom bland
kökspojkarna med en panna vid spisen.
Litet ombyte kunde han minsann ibland också behöva
i sin magra vardagskost. Ännu som sergeant hade. han
knappt femtio öre i sold om dagen. Stolt som en lycka ris
gunstling kände han sig dock över var liten befordran, och
bistra grenadjärer, som prövat många skiften, värderade
honom för hans behagliga sätt och hans punktlighet och
fasta vilja. Manskapet märkte med tillförsikt, att han i
grunden var valmenande och godhjartad, fast han strångt
holl ordning, och en viss glans av nagot ovanligt omgav
den spänstiga och resliga krigaren utan börd och rang.
Han steg i graderna till fältväbel och fanjunkare. En
gång begärde han i staden Marseille kvarter hos köp-
mannen Clary, men den rika storborgaren ville inte mot-
taga en sa o ansenli g g a st i sitt hus, utan endast en officer.
Dä.rför visade han bort den obekanta mannen av under-
D1"'~ I'TTNDp~~R'[cA FREDEN 611
befälet, utan aning om att denne redan om åtta år skulle
komma tillbaka som generai. och ståt och gai~man äkta
hans egen dotter Desideria.
För att bli office.r fordrades den tiden adligt namn. Vad
båtade det då för en man av borgerlig härkomst som
Bernadotte att äregirigt bygga luftslott! När han om kvällen
halvlåg på träbritsen, stödd mot armbågen och omvärvd
av tobaksskyar, hörde han äldre vapenbröder berätta om
odugliga anförare med lysande namn och om det enväldiga
hoveL i Versailles utanför Paris. »Kamrat», sade en veteran
och slog honom på skuldran. »Skulle dec smaka dig att
vara kung? Skall jag berätta för dig om Versailles?»
»Jag är republikan», svarade Bernadotte. »Men låt gå!»
Veteranen satte sig upp och lade armarna i kors. »När
kungen vaknar om förmiddagen», sade han, »stiga två
prinsar fram doch hjälpa honom att ömsa skjorta. Inga
andra få göra det. Så blir hovstaten insläppt och får
se på, hur han tvättar sig. Sedan öppnas sängkammar-
dörren för alla snyggt klädda, och då påtager han väst och
rock och `pudras. Allra sist faller han på knä och läser
en bön. Tjänare, broder, vad säger du om att komma så
förnämt i kläderna?»
»Gott tålamod behövs det.»
»Bernadotte, tänk, om du hade silkesstrumpor och spat-
serade i kungens slott!» gentog veteranen. »Hans säng
står på några trappsteg innanför ett förgyllt räckverk. Det
är ännat, du, än att ligga på en bänk. Går någon sedan
under dagens timmar genom rummet, ja, då må du veta,
att det blir att niga och buga för den tomma bädden alldeles
som for etc altare. Gosse, har du sett nagon buga for ditt
sovtäcke, vad? Men i ett avseende äro de förnäma oss
underligt lika. De ha allihop ont om pengar. Vill du tro
mig, hela Frankrike är alldeles skuldsatt och utpankat. O,ch
anda kan ett enda av drottningens orhangen vara vart
en hel förmö g en1i et. Å de Is te nar det pa allt, pa
skospännena, på knapparn~a, på h~ef' För en högtids- ~. i
612 DEN iiU~'DRAARIGA FREDEN
i~äkL vid hovet skulle du kunna köpa dig en ganska pryd,llg
iliten lantgård utanför Pau. Det har funnits damer, om
också inte av det bästa rykte, som vid sin död haft fy'rti-
fem sidenklänningar i garderoben, fyra hundra linntyg,
sextio snörliv och sex tusen näsdukar. Var du vackert nöjd,
munsjör, om du har en enda lapp att putsa näsan med !»
Vägen var lång och otillgänglig från folket dit upp till
höjderna, och häpna lyddes de unga krigarna till slika
berättelser. Munkarna och nunnorna, som tågade förbi på
gatorna med sina kors, kunde inte heller längre få deras
hjärtan att klappa som förr, ty verklig tro bredde inte
längre sitt liv över de andligas alltför jordiska anlete,n.
Överallt talades mot missbruk och överåriga sedvänjor, och
ett fruktansvärt uppror begynte att mullra. För var ny dag
växte det i styrka. Folket beväpnade sig, under rop på
rättvisa och nya lagar, mot sina tuktare, och de flye,nde
ädlin'g~na bönföllo i utlandet furstarna att skicka sina
härar mot den franska oroshärden, som hotade att sprida
sin brand åt alla sidor.
Då fäste Bernadotte och hans kamrater med `hänförelse
om armen den trefärgade bandrosett, som var frihetsvän-
nernas tecken. »Broderskap, jämlikhet, krip.. mot tyran-
nerna!» jublade det tusenstämmigt över soldatskarorna,
som drogo ut för att möta Frankrikes och den unga frihetens
fiender. Nu var det inte längre fråga om börd, utan om
duglighet, och världen stod med ens öppen för den tappre.
Bernadotte fick sin längtade fullmakt som offi,cer, och tre
år därefter red han framfor sin brig ad som general. Knappt
någon besatt en sådan trollmakt över manskapet som han,
när han stormade framåt och svingade sabeln över sitt långa,
fladdrande hår. Vacklade soldaterna, kunde han med
harm mitt i kulregnet slita av si g e p åletterna och i ett
ljungande tal hota de rädda med, att han inte längre ville
anföra dem.
Bekymrad gick under allt detta kung Ludvig i Ver-
.sailles, s,alar. Liksom den beskedliga Adolf Fredrik på
DEN HUN DRAÅPIGA FREDEN 6Ji3
sin tid W:L~ han mer road av en trivsam timme vid sin
svarvstol än av att tvista med sina ministrar. I ,en liten
park, som omhägnadi~s av murar, i.ekte och dansade hov-
idamerna klädda till bondflick~r. Marie Antoinette... den
smärta och vackra. drOttningen, ledde sfnå ]:~r~m i silkes-
band eller bar foder till snövita kor med silverskällor.
Mellan sällsynta träd frambllckade ett tempel, och torv-
täckta herdehyddor speglade sig i ett stilla vatten. Det
fanns där både mjölkkammare och bås och en kvarn, men
allt var byggt på lek. När ~iarie Antoinette tröttnade på
leken, skänkte hon hyddorna till bostäder åt fattiga.
I hennes förtrognaste ring satt ofta en ung svensk greve,
som hette Axel von Fersen. De voro ärsbarn, och hon
intogs av hans ädla sätt och vackra yttre. Hon var ömsint
och vek, men också' stolt och stridslysten, och han visste,
att hon därför var hata'd av folket. Båda älskade förfinade
seder, och med sorg talade de efter sitt sinne om den tid,
som nu var kommen. När de voro skilda, växlade de
brev, och han gömde dem som sitt livs dyrbaraste reliker.
Hon blev det skönaste och största för alla hans tankar
och drömmar.
En oktobermo'rg6n #åcktes slottet av vilt larm och av
skott i trapporna, och i blotta linnet måste Marie
Antoinette fly ur sin säng. När Fersen såg från fönstren
över borggården, var den fylld av ursinniga upprorshopar.
Utsyultna kvinnor hade rustat sig med kvastskaft och pikar,
trasigt klädda karlar svängde sina knivar, och må ngden
böljade som ett tjutande hav. Fran det ogonblicket greps
den svenska ädlingen av en oövervinnelig avsky för pöbelns
r'åa händer, och han lovade sig att aldrig svika den kvinna,
som han så hängivet ,beundrade, och som nu i' hämn,dens
och, forfoljelsens dagar fick ett nytt skimmer om sitt ho,g
burna huvud. Inför hans ögon tvangs hon att m' `ed sin'
vanke,lmodiga gemål, och sina små ba'rn s' tiga up'p i e4
vagn 9ch f,olja f9lkhop,en tillbaka till Pa,ns.
61.4 DIEN HUNDRAÅRI.GA FREDEN
Där fanns det snart heller ingen säkerhet, och Marie
Antoinette, som alltid v;~,r den rådiga, uppgjorde m'~~d sin
vän Fersen slutligen en hemlig plan till flykt. En afton
fram mot midnatt begåvo sig de kungliga gen~~m en lönn-
dörr ut på de tomma och tysta gatorna. Själv hade
konungen styrt ut sig till kammartjänare, något som passade
gott samman med hans fryntliga utseende, och drottningen
till en enkel kammarfru. De kungliga barnen voro också
med, och deras guvernant föreställde en resande ry9..~a,
som hade de andra till följe.
Efter en stunds vandring i små, spridda grupper möttes
de vid en fyrsitsig åkardroska, och på bocken satt Fersen
med tömmarna i handen, utklädd till kusk. Allt skulle
nog ha gått väl, om inte den gamla vanan att tänka på
bekvämlighet och spela stor mitt i faran hade blivit deras
olycka. Fersen hade nämligen enkom för resan låtit för-
färdiga en jättestor vagn, som, förspänd med sex hästar,
väntade dem utanför tullporten. Där stego de upp, när
de hade åkt dit i droskan, och efter ett par timmars färd
kysste Fersen drottningens smala och vita hand till farväl
och skyndade bort mot Belgien med brev från konungen.
fick Paris blev det uppståndelse, när folket nästa dag
i den leriga vägen. Till råga på olyckan brast ena
vagnsaxeln under den svåra tyngden, och det gick om en
lång stund, innan den kunde lagas. Hur det så slutade, blev
konungen igenkänd och gripen och med de sina återförd
till Paris.
Ännu en gång lyckades det Fersen att förklädd besöka
drottningen och hennes make och sedan åter smyga sig
bort från den skräckfyllda staden. Där skriade nu packet
efter mord och avrättningar, och blod droppade hela
dagarna fran den uppresta schavotten. Fangarna forsokte
i fängelserna som äkta fransmän att slå bort de dystra
tankarna med lek och dans och små maskeradtillställningar,
DEN ;:iUNDRIJRIGA ;~RErEN 615
men när dagen grydde, måste de dömda stiga upp på
bödelskärran. OGk;,~'. ``(?1' )`)gi'~n ])li~\i iI~föi'd på ti:rget och
halshuggen.
B]ek av sinne;~'~örelse, erf i-r Fersen av nykomna flyk-
tingar, att Marii' Antoinette hade skickats till ett hårt
fängelse, där hon satt omgiven av vaktknektar, som drucko
och spelade kort och hånade henne med sina grova kvick-
heter. Och därifi å'n ledde ä'.~~~n föE `le.j i't~~ `\~ägeIi sliiiiigen
till bilan.
Natt och dag såg han i sina tankar hennes blodiga
huvud, som lyftes i det vitnade håret av bödeln och hölls
upp för mängden. Den hemska synen förföljde honom, och
det blev tomt och kallt i hans hjärta, sedan hon inte längre
fanns ibland de levande. Sorgen gjorde honom sjuk, så att
han åldrades i förtid och blev sig alldeles olik. Också hans
sätt förändrades och blev avmätt och högdraget. Han var
en riddersman av gamla stammen, och när han såg de
lurviga sällar, som skrålade omkring bödelskärrorna och
till sist styrde hela Paris, förstod han inte den tid, i vilken
han levde.
De andra förnäma flyktingarna lyfte. ena stunden
handen och lovade skoningslös hämnd. Den nästa vaknade
mitt ii1:olyckan deras parisiska munterhet, och när de stego
in i salongerna och bugade, sträckte de gycklande fram
huvudet liksom under väntan på ett hugg av en bila. Det
blev till och med modernt bland dem att bära klädsamma
kostymer, som påminde om de livdömdas. Med köld ~ågo
de ned på de manga uppkomlingar, som plotsligt hade tratt
fram till största ära och makt.
Bernadottes rykte flög med åren emellertid vida om-
kring och berättade inte blott om hans fältherresnille, utan
också om hans skonsamhet och rättrådighet mot fiender.
Men han var inte ensam om berömmelse. En rad av begåvade
man med ringa namn tjänade sig hastigt upp i graderna
liksom han, och Europa genljöd av beundran för deras
bragder, men också av bävan för de nya vindar, sol
616 DEN HUNDRAÄRIGA FREDEN
vtrvlade i deras, spår och skakade det gamla i sina grund-
valar. Mest hatad och mest förguda1l blev Napoleon Bona-
parte, en fattig adelsman, som med hjälp av sitt segerrika
krigarsvärd gjorde sig till fransmännens arförare och
och mer kuvade världen under sin vilja..
Till honom skickades nu Fersen som svenskt sä'nde-
bud, och i en skön kaross, förspänd med sex hästar och
med guldsmidda lakejer på vagnsstegen, begav han sig till
det slott, där den fruktade tillfälligtvis hade sin bostad.
Här fick han nu beskåda några av de n,amnkunm'ga gene-
raler, om vilka han hört så många krigssägner, och bugande
förde de in honom till Bonaparte. Det var en blek ung
man, som starkt doftade eau-de-cologne, men kallt betrak-
tade honom med befallande och genomborrande ögon.
Fersens aristokratiska later misshagade honom, och Sverige
var inte längre den stormakt som fordom. Det var inte
längre Breitenfelds Gustav Adolf, som där förde spiran,
utan den fjärde Gustav Adolf, som ingen rätt tog på allvar.
Bonaparte räckte Fersen sill lilla välformade hand och bjöd
honom att sitta, men talade kort och kärvt, och slut-
ligen reste han sig häftigt och lämnade rummet. Och, i
sanning, mot underliga öden ställde han sina steg, ty några
år därefter satte han den franska kejsarkronan på sitl
huvud.
SNILLEKONUNGENS SON.
Hemma i det avlägsna Stockholm gick emellertid
Gustav Adolf av och an framför vinterbrasan med handen
på ryggen och sköt ut underläppen. Han var sanningskär,
sparsam och enkel, men trång om pannan och inbilsk och
trodde, att han var född till att bli en ny Karl den tolvte.
Därför satt också den blå rocken så stramt knäppt ända till
halsen, men de långa skörten hängde till knävecken och
vippade. Det var trumpet och trakigt pa hans slott, dar
DEN FIUNDR'Ä'.l'.GA FREDEN 617
g"ä'spande herrar och damer stodo utefter väggarna utan att
våga sätta sig eller samspråka annat än halvviskande. De
hade god tid att påminna sig de tider, då hans fader, den
besjungna Gustav, lyste i ringen av snillen och kvickhuvud.
Allt vad han av honom hade ärvt, det var riket och en-
våldsmakten och den drömmen, att han skulle kunna samla
Europas furstar till ett allmänt härtåg mot de franska
upprorshjältarna. Grubblande satte han sig att läsa i bi-
beln.
»Och jag såg utur havet uppstiga ett vilddjur, som
hade sju huvud och tio horn och på sina horn tio diadem
och på sina huvud ett hädiskt namn... Och åt det vart
givet att strida emot de heliga och besegra dem; och åt
det vart given makt över alla stammar och folk och tungo-
mål och släkten .. Så profeterar uppenbarelseboken», sade
han till sin gemål, den milda och älskvärda Fredrika. »Och
vilddjuret det är Bonaparte, som reser sig mot jordens
härskare för att uppsluka dem och skifta deras länder.
Heligt och dyrt svär jag att aldrig erkänna honom som
kejsare, om också alla folk kasta sig i stoftet för hans
fötter.»
Han menade så djupt alfra'r med sina ord, att han
för att besegla sitt löfte efteråt gick till nattvarden med sin
drottning.
Men när Bonaparte såg sig trots ad och lyfte sin hand,
då' ven ljungelden krossande mot hans fiender. Snart
vajade de trefärgade franska fanorna utanför Stralsund.
Bernadotte redde sig att landstiga i Skåne, och ryssarna
bröto in i Finland för att nu omsider erövra det. Fienderna
stämde möte i Stockholm, den gamla kungastaden, som
ingen inkräktare hade trampat allt sedan Kristian Tyranns
dagar. Där ämnade de stycka Sverige, som man river
sönder en försliten klädnad och- delar klutarna mellan främ-
mande händer.
I de finska sns"drivorna kämpade soldaterna en för-
tvivlacl strid, med blodiga trasor Iindade om pannan och
618 DEN UUNDRAARI~A FREDFN
frostsår över kinderna. På Sveaborg, det klippfasta, där
tredje Gustav en gång hade brett ut de ryska trof‚erna över
Ehrensvärds grav, stod det ristat vid en av portarna:
»Ifrån Ödemarken äro dessa Vargskiärs holmar ombyft~ till
ett Sveaborg. Eftervärd, stå här på egen botn. och. lita
icke på främmande hjelp !» Men urtder knot och
gråt såg nu manskapet den svenska flaggan för alltid firas
ned från tornet. Än skallade sången och marschen vid
Jutas, där Döbeln slog fienden med sina björneborgare.
Soldaterna gingo med hänförelse i elden, så snart de
DEN HUNDRAÄRIGA FI'EDEN 619
Först brummade 1)öbeln misslynt, men därefter samlade
han sina soldater, och över det isbelagda och öde havet
förde han dem lyck]igt hemåt till den svenska kusten.
När kriget ännu pågick, vandrade hemma i sitt rum
alltjämt den
fönstret med
fjärde Gustav Adolf mellan spiseln och
handen på sin rygg. Bar någon officer
gehänget tokigt, då märkte han det genast och tvär-
kände igen hans
huvud med det frimodigt uppstrukna
håret och den svarta sidenbindel, som alltid täckte ett
gammalt skottsår i pannan. Var knekt förstod, att i honom
hade de inte blott en utomordentlig fältherre och en djärv
man, utan också en kamrat med äkta krigarsinne. Lätt
brusade han upp och var snar till envig, men lätt också
försonad. Än sågs han yster, än försjönk han i svårmod,
och liten glädje fick han också av sin bragd. Redan nästa
dag blodfärgades gräset vid Oravais kyrka, där Adler-
creutz med den plymascherade, trekantiga hatten på tvären
över pannan och sabeln under armen ivrig förde de tappra
till en mördande kamp, men ändå slutligen måste vika.
Kall och lugn ledde Sandels sina trupper genom obyg-
derna, och vid Virta bro, som ändlöst lång sträckte sig
over en stor strom, skallade forgaves aunu en gang seger-
jublet. Uppåt mot norr gick det dystra återtåget, och
sårade och sjuka, som inte fingo rum på de överfyllda
fordonen, segnade ned utefter vägarna och ödemarkens
stigar. Finland, det gamla systerlandet, rycktes utan nåd
från Sveriges sida.
Ute bland strandklippor och snöiga skogar på Åland
stod Döbeln ännu med en här, besluten att försvara sig
till det yttersta. Ur en släde, som åkte upp på ön, sprang
då en dag en kunr. Han slog ned palskragen, och med
lätta L hjärta berättade han, att märkvärdiga. händelser hade
t i Stockholm. Vilka de voro, skola vi snart få veta.
stannade, men att sköta ett fälttåg, därtill var han
inte vuxen. Small ett salutskott, hoppade han högt upp.
För att få bättre tur lät han hämta från klädkammaren
den dräkt, som karolinernas konung hade burit den seger.
rika dagen vid Narva. Högtidligt drog han på sig de tvär-
skurna och tunga stövlarna, som tiden inte hade gjort
mjukare. Han trädde armarna i den blå rocken, som malen
nu hade a"tit på i över hundra år. Vid sidan spändes
den väldiga pampen, som stötte i golvet, och händerna
försvunno i de trubbfingrade älghandskarna som i strutar.
Så rustad fortsatte han i höga tankar att mäta golvet med
hjältestolta steg, och sporrarna skrällde. Solen tittade in
liksom road av att få bespeja den nya Karl den tolvte och
tyst göra sina jämförelser mellan honom och den forna. Men
sorgebuden från den svältande håren talade samma för-
tvivlade språk som förut, och ödet lät inte skrämma sig av
de gamla krigarkläderna, som efter en timme återigen häng-
des in i skåpet. Råd ` n en för u hö'd att be-
ansag sig konu g pp j
höva lyssna till, och allt otåligare flögo snäsorna från
den framskjutna läppen. Han kände sig ensam och osäker
och talade sinnessjukt och förvirrat, och ute i landet drog
det ihop till uppror.
Den 13 mars 1809 begav sig då Adlercreutz med några
p~1j'iliga vänner upp till slottet. Norrbro hade nyss fatt
sina mäktiga valv färdigmurade, och under bågarna seg-
lade isflaken i strömvirvlarna. Kyrktornens tuppar be-
gynte redan vårligt att glimma mo t e tt ljusare blå, me'n
ännu var det bitande vinter. Åkardrängarna hade ännu inte
vågat att spänna hastkrakarna for sina gulmålade schäsar3
________________ ;`
62(> DEl~ iIUNDRAARIGA I~Ri'~DF~N
utan sutto på siädarna ocli slogo sig om ,i.xlarna föi' att
hålla sig varma. Det var vid åttatiden på rnorgonen och
präktigaste solväder. Männen skyndade på sin gång, fast
beslutna att foga sig i det oundvikliga och våga sitt huvud
för landets räddning. Hela borggården l~"~g vit av snö,
och uppe i rummen glödde träkubbarna i spislarna. l
trapporna stretade lakejerna med packlårar och ko'Efertar,
ty konungen hade bestämt, att han fram på dagen sl~lle
resa söderut för att med vapnens makt möta de upp
roriska.
Minuterna voro dyra, ty några `av de regementen, som
skulle följa honom, voro redan uppställda, och på Skepps-
bron blänkte det av bajonetter.
Dristeligen steg Adlercreutz in i konungens rum med
sina följeslagare, som reglade dörreri bakom sin rygg.
Flera av dem hade ännu på sig ytterrocken. Konungen
drog värjan och ropade högt på hjälp, men de vredo den
ur hans hand, och striden blev häftig. Ett par drabanter
och en kammartjänare höggo utifrån med sablar och eld-
gafflar ett stort Bål `i den stängda dörren, men förmådde inte
atL tränga sig in. Rummet var litet med ett lågt sittande
fönster, och golvet översållades småningom av glasbitar
från takkronan och blågula sönderhackade fjädrar från offi-
cerarnas hattar. Bred och myndig gick Adlercreutz slut-
ligen ut och stillade med ömsom lugnande och ömsom
hotande ord bullrct utanför den trasiga dörren. Med raska
steg skyndade han sedan till hertig Karl, som från nu blev
landets regent. Och genast skickades stad den kiirirtill
Döbeln, som det nyss berättats om.
Oförmodat ryckte konungen under tiden till sig en
värja, och springande ilade han genom en bakväg ned till
borggården. M e n åt er igen blev han gn p en och bars u p p
för trapporna till ett gemak i översta våningen. Dödsblek
och med ett skrubbsår på handen, sjönk han ned i en län-
stol, och dar blev han sittande hela dagen med hatten på
huvudet. Bredvid honom franisattes madera och vatten,
DEN HUNDRAARIGA FREDEN 621
men till en början vågade han ingenting smaka, av fruktan
att vinet var blandat med gift. Omkring honom trängdes ny-
fikna, både med och utan uniform, och många, som han
förut hade förtretat i sin makts dagar, höllo sig inte för
goda att nu göra narr av honom i hans olycka.
Småningom blev det tystare i rummet. Långsamt
skredo timmarna framåt, och skumrasket begynte breda sig
i smygar och vrår. Veden brann ned i marmorspislarna,
och ingen tände vaxljusen i kronorna. Natten bröt in,
frostig och stjärnklar, och de sista fotstegen dogo bort
i den knarrande snön på borggården.
Hela slottet höljdes i mörker och stillhet. Endast hos
hertigen lyste ännu några fönster. När pendylens visare
närmade sig ett, framträdde då några herrar till konungens
länstol och meddelade, att vagnen, som skulle föra honom
bort, väntade. Med brinnande kandelabrar gingo de fram-
för honom genom stora galleriet, och bakefter följde de
andra med uppslagna kappkragar och hattarna på, ty det
var kallt. De kunde se sin andedräkt i det matta och fladd-
rande skenet från vaxljusen. Den långa salens bortre delar
svep tes i dunkel, men på sidorna framglimtade hastigt
mellan skuggorna bildhuggerier och speglar. Mörkret
gapade från de närliggande gemakens vidöppna dörrar.
mörk och tom låg sängkammaren, där den tredje Gustav
hade lyfts på paradbädden efter mordskottet på maske-
raden. Hur aningsfullt hade inte den övergivna, gamla
Lovisa Ulrika i sin sista natt framviskat den förutsägelsen
om hans $on: »Det blir aldrig någonting av det barnet.»
Störtad fördes han nu ut ur sina egna salar, och ingen
grät, och ingen knotade. I den gravlika stillheten hördes
bara trampet på de bonade golven och slamret av sabel-
baljorna, och utanfor stodo vakterna lugnt p å p ost med
hakan sömnigt nedborrad i kappan. Knappt en människa
syntes på gatorna, när vagnen med den avsatta konungeii ;
rullade förbi på väg mot Drot,trnngholm.
6~2 DEN ItUNDRAM'IGA R.bi~I~
Några dagar därefter fördes ha,n vidare bort över isen.
Raden av slädar var så lång, att den räckte en halv mil.
Efter fern timmars färd begynte runda, tunga, fästningslika
torn att resa sig bakom uddarna. Det var det röda Grips.
holm, dar sa manga namnkunniga fångar suttit och räknat
de långa timmarna. Redan i portvalvet fanns en mörk
hål a, om vilken det brukade berättas, att den skulle ha
varit det fängelse, där den grymma biskop Angermannus
inväntade sitt slut, medan mask växte över hela hans
kropp. Många andra hemska minnen blickade ut från
den gamla borgens fönster, men också många glittrande
ljusa, och Gustavs teater stod ännu kvar med sina kulisser,
som om han alldeles nyss hade gått därifrån med sitt
hov. Här på Gripsholm var det nu, som hans son tills
vidare sattes i förvar, under det att behjärtade män togo
hand om svenskarnas öde.
När majblommorna `begynte att titta fram ur tuvorna
på Stockholms kyrkogårdar, mullrade en förmiddag väldiga
pukslag från torgen. Tjock och stor med plym i hatten,
satt pukslagaren på sin stadiga häst, och framför sig på
vardera sidorna om sadeln hade han pukorna som två
stora kittlar. Pinnarna skötte han som en sann konst-
mästare, och det virvlade och dundrade, och folket lopp
till. Bakom honom redo hä'rolder i blå kåpor, sållade med
kronor,. och med stavar i händerna. Sist skred framför
ryttarvakten själva den purpurklädda rikshärolden på en
snövit springare med purpurschabrak'. Han rullade upp
ett långt papper och läste ljudeligt något om, att ständerna
kallats till möte. Så brukade alla riks dagar börjas, men
den här gången var det ingen vanlig riksdag. Därför var
det rörelse i mängden. Här skulle tredje Gustavs son `utan
vidare förkla?as avsatt, och därefter blev spörsmålet, vad
sedan skulle följa.
Efter några dagar samlades ständerna slutligen i riks-
salen framför den tomma silvertronen. Gustav Adolf av-
sägelse upplästes, och en man av adeln talade om iians
624 DEN HUNDRAÅRIGA FREDEN
skuld till Sveriges ofärd. Med hög röst tillspord~ han
därefter församlingen, om den biföll, att konungen och
hans ättlingar för all tid fråndömdes sin rätt till Sveriges
krona. »Ja !» åskade det enhälligt utefter bänkarna. Så
blev det länge alldeles tyst. Hår mellan de väggar, där
hans fader med bländande vältalighet hade försäkrat sig
om makten, här i samma isaI föll under de ögonblicken
enväldet åter till stoft. Den grånade, sjuka gamla hertig
Karl, som då hade stått vid hans sida, brast häftig
gråt. Knappt hörbart förmådde han efter en stund fram-
stamma sitt jakande svar på frågan, om han tills vidare
fortfarande ville förbli riksföreståndare.
Sedan under riksdagen flöt mycket bläck, ty nu skulle
makten fördelas genom den nya grundlag, som ännu hos
oss gäller i det mesta. Den skarpögda Hans Järta, som
var kunnig i både lagar och hävder och lika klart skönjde
styrkan i gammal sed, som han hatade envälde och
ofrihet, hoplänkade till stor del de ansvarsfulla orden.
Först när den nya ordningen var antagen, valdes hertigen
till konung.
Omkring Gripsholms höga murar lövades under tiden
almarna. I konungens rum posterade beständigt ett par
officerare innanför dörren i full parad med kraghandsk~r;
i handen. Som förr fortsatte han att gå och gå med handen
på ryggen, ty läsning var nu aldrig hans sak. Det fanns
inga andra böcker på bordet än en bibel, en almanacka
och en hovkalender. D'et var ståtliga rum, som han hade
fått att bebo, och det största hade a"nda sedan Vasarnas
tider kallats konungens sängkammare. I det gemaket hade
Karl den niondes allvarliga gemål, Kristina, skilts hädan.
Redan ett år fore sin dod lat hon lyfta in en likkista. I
den låg hon långa stunder med knäppta händer och slutna
ögon för att .bereda sig för sin död och drömma sig in
i ben sista sömnen. Nu täcktes väggarna av' vävnader
med glada jaktbilder, men på Gripsholm hörde det till
af,tnarn,as standiga sanispråk att viska om syner och spöke
D:I~;~ HIJIIDJ ~ij..I.;~ i'i.'FI'r~ 625
sagor, och den vidskepliga konungen var mörkrädd. För
att skrämma honom påfunno några upptågsmakare att en
gång i mörkningen rulla på vinden med ett stort kugg-
hjul, som hade suttit i ett tornur. Det behövdes inte mer,
för att han sedan oupphörligt ängsligt skulle snegla mot
spiseln eller stanna på foten och lyss. Stundom om nät-
terna hörde vakterna från hans säng bakom skärmen, hur
han låg vaken och suckade. Trötta somnade de på ana
stolar eller lade sig ned framför spiselelden med en kudde
och den stora bibeln under huvudet.
Utan ett ord skrev han under sin tronavsågelse, och
hans barn och hans maka, den blida drottning Fredrika,
fingn' nu också hålla honom sällskap i fångenskapen.
Ofta hämtade drottningen själv de tunga och sura vedträna,
som hon sedan plockade in i spiseln. Brasan flammade
upp, stormen pep i de djupa fönstersmygarna, ljusen
fladdrade i det kalla draget, så att de voro nära att slockna,
och beständigt stod dörren på glänt ut till vakterna.
Mjuk och fridsam satte hon sig då vid klaveret och
spelade, och de spröda tonerna klingade i det ödsliga
slottet.
Fram mot julen fick han med de sina för alltid lämna
isitt forna kungarike och gick i landsflykt. Mot sina höga
fränder visade han sig stolt och kall, och han lät skilja sig
från den goda drottningen. Ensam och fattig vandrade han
ofta till fots på vägarna i Schweiz och tog in i första bästa
hus. Ofta gick han först ut vid mörkrets inbrott. I källar-
salarna satt han tyst och spisade bland handelsresande och
andra vägfarare, som drogo på munnen åt hans luddslitna
men stramt knappta rock. Källarmästaren berättade, att
den ordknappa främlingen kallade sig överste Gustavsson,
men få visste, när han kastade sin neddammade filthatt
bredvid sig på bänken, att den hjässa, som då blottades,
en gång hade burit Vasarnas krona.
Uppe i den lilla alpstaden S : t Gallen samla' `des sent en
februarikvåll en hop nyfikna människor utanför värdshuset
21. Svenskarna. II. ` ; ; ;;;;;;.; ;;
:, `;;; ;;; ;;;
626 DEN HUNDRAÅRIGA FREDEN
Vita hästen.
De talade om, att överste Gustavsson hade
dött, och alla visste nu, vem han var. Vid midnattstid
utbars den enkla och svarta träkistan för att bisättas i
kyrkan. Steg för steg vankade likbärarna över torget, och
framför gingo män i svarta kappor med brinnande facklor.
Då och då ljöd en skräll, när någon lucka slogs upp på
de lantliga gavelhusen, som hastigt ljusnade fram, allt
eftersom facklorna skredo förbi. Huvud vid huvud sträckte
sig fram, somliga bara och somliga med sovmössa, för
att beskåda det ovanliga sorgetåget, där en fallen konung
från etL avlägset land fördes på den mörka båren. Med
underliga känslor kastade också måiiga en blick uppåt
luften, ty under hela bisättningen lyste över staden ett
klart norrsken.
FERSEN MÖRDAS AV STOCKHOLMS PÖBEL.
För svenskarna blev det emellertid av n6'den redan
strax efter konungens avsättning att se sig om efter en
tronföljare, ty Karl den trettonde var till åren, då han blev
regent, och han var barnlös. Valet föll på den danska
prinsen Karl August, som med sin rättframma natur genast
vann folkets gunst. Blott Fersen och andra gustavianer,
som höllo fast vid den gamla kungaätten och vid de gamla,
förnäma sederna, mottogo honom med köld och skämtade
över hans borgerliga sätt, hans korta hals och flammiga
ansiktsfärg. Det inträffade då, att prinsen vid en exercis på
Kvidinge hed i Skåne fick slag och döende störtade ur
sadeln. Genast hördes ett lösmynt prat, att han skulle ha
fått förgift på Fersens anstiftan. Tungorna tröttnade inte
i sin ondska, och de ordade om, att prinsens livmedikus
var Fersens husläkare. Att stryka folket om munnen med
sött smicker, som just då var på modet bland generalerna
och de styrande, var inte i Fersens smak.. Därför var han
hatad, och hjältarna för dagen hade ingenting emot, att
D'FN HUNDRA.ARIGA FRED'PN 627.
folket upphetsades mot en så mäktig anhängare av det
gamla. Tvetydiga personer stw"ko omkring på krogarna
i Stockholm, höllo tal och bjödo friskt på brännvin och
skummande öl. Fersens kusk, som hörde, vad som lar-
mades om hämnd och blod, besvor sin herre för Guds skull
att inte visa $ig i likföljet, när prinsens kista anlände
till staden. Trots sin fasa för pöbelns hä.nder, skrattade
Fersen med en axelryckning åt hans rädsla. Utan att
akta på det dumma pladdret i gatliörnen steg han upp
i sin vagn, trogen sin skyldighet som riksmarskalk, och
intog vid Hornstull sin plats i processionen.
Törhända drogo i den stunden hågkomster från ung-
domen genom hans själ. Kanske påminde han sig en varm
jnninatt i Paris, då han själv, förklädd till kusk, förde den
vackra Marie Antoinette och hennes gemål från det llpp-
roriska folket. Tiden hade vandrat sin gång framåt och
strött grått i hans hår. Det var just på dagen nitton år
sedan dess. Ännu var hon för honom den kvinna, som
han aldrig kunde glömma, och hela sitt liv hade han för-
blivit ogift. Högdragen och med det blå bandet över bröstet,
satt han nu i sin granna och gammalmodiga vagn, som
hade en gyllne krona på taket, och var och en av de sex
vita hästarna leddes av en präktigt utstyrd lakej.
Förbittrad pekade mängden på selarna, som voro
lysande röda med förgyllda beslag. Gatpojkarna sprungo
omkring hjulen och spottade vagnen full och hurrade sig
hesa. Tätt efter kom den svarta och tarvliga likvagnen,
som såg förfärlig ut, ty den hade under den långa färden
blivit höljd av damm. Den var omgiven av officerare och
stånd drabanter, och framför det långa tåget vippade en
hel skog av vita plymtoppar, ty dar red en skvadron av
Iivgardet till häst. Ändå höjde ingen sin hand för att jaga
tillbaka den ursinniga hop av yngre och äldre, som trängde
sig allt närmre inpå den grevliga karossen. Sexstyvrar
slungades mot spegelrutorna, så att de krossades i stjärnor,
och vid Kornhamn och på Stora Nygatan började vedträn
628 DEN HUNDRAÅRIGA FREDEN
och stenar att vina. Fersen, som var alldeles ensam i
vagnen, drog sig baklänges mot dynorna, och blod rann
i stora droppar på det bleka ansiktet. Till sist sprang han
ut ur vagnen och skyndade upp i ett hus, där det var ett
traktörsställe.
Nu äntligen blevo fjorton gardis'ter uppställda utanför
porten, och bredvid dem höll general Silfversparre på sin
häst, men aldrig hade folket sett generalerna så artiga
och så yra i huvudet som den dagen. Alldeles bredvid
på Riddarhustorget glimtade uniformer och gevär i långa
led, men ingen befallde soldaterna att rycka fram och
göra slut på upptåget. I stället satt Silfversparre med
den trekantiga hatten i handen framför den tjutande hop en
av sjåare, lärgossar och gesäller, som behöllo mössorna på.
De röda bomullsparaplyer, som svängdes omkring hästen,
visade dock, att också välklädda småborgare redan voro
h'ka förryckta som de andra. »Ja, ni ha rätt, mina vänner,
ni ha rätt; varen bara beskedliga!» förmanade han smick-
rand e. Men det var just, vad de sist av allt hade lust till.
Genom en bakväg hade en annan flock knuffat sig upp
till traktörssalen i första våningen och letade sig därifrån
till den kammare, där Fersen hade dolts. Dagern föll matt
och något gråaktig genom fönstret, ty det vette åt gården.
Den ståtliga ädlingen, gustavianernas sista ledare, stod
där lång och rak på golvet, och det blå serafimerbandet
skymtade alltjämt under den svarta, veckiga sorgekappan
av flanell.
Med gott samvete och största sinnesköld och behärsk-
ning svarade han på sina förföljares dumma beskyllningar,
men det retade dem blott ,an mer.
hållning var nog att förarga dem.
a hans värdi a
Red n g
Det var inte längre
fråga om förnuft och mening eller rättvisa mot en värnlös
och fullkomligt oskyldig. »Mordare !» skranade de. »Det
var du, som stallde till med den franska revoluhonen, och
nu ville du göra detsamma här genom att låta förgifta
prinsen !»
;, `;; ;,
DEN HUNDR~&RIGA FRE.DEN 629
En skådespelare i gul syrtut var till och med nog
geutil att skälla ut honom på fransyska. Fersen tvangs att
lämna ifrån sig serafimerbandet, och den ordrika herrn i
den, gula syrtuten skyndade ni.ed segerbytet till fönstret
och kastade ned det till den hurrande församlingen på
gatan. En. man bemäktigade sig hastigt ett stycke av bandet
$och fäste det som en stridsfana på sin käpp. Hela tiden
försvarades dörren till den halvskumma kammaren av en
löjtnant och ett par gardister, men de släpades åt sidan,
och nu kom general Silfversparre upp och fortsatte som
förut att mäkla med patrasket. »Jag skall själv leda honom i
arrest under rådstugan, så att han kan rannsakas», lovade
han, liksom hade han ännu givit folket rätt. »Ja, ja, hurra
svarades allmänt, men ändå slets sorgekappan från den
q' hatades axlar och fladdrade ut genom fönstret. Generalen
tog då Fersen under armen och begynte att leda honom
utför trappan. Också de välmående röda bomullspara-
plyerna hade emellertid hittat dit upp och slogo den olyck-
lige över hjässan och borrade sina doppskor i hans kropp
och ansikte, så att han höljdes av blåmärken.
Så snart han kom ut på gatan, överfölls han ännu
häftigare med hugg och slag av käppar och paraplyer.
I hörnet vid Riddarhustorget satt general Vegesack till häst.
Fersen klängde sig fast vid betslet, men hästen stegrade
sig, och det var nära, att Vegesack hade kastats ur sadeln
och fallit under fötterna på de vettvilla slagskämparna.
De spottade generalen i ansiktet och ryckte av honom
värjan, och först nästa morgon blev den återlämnad till
honom i hans hem av en person, som infann sig för-
kladd till sjoman.
Misshandlad och sönderriven, fördes Fersen av m'ä~n-
niskofloden mot rådstugan och rätt in mellan de upp-
stallda livgardisterna. Puffade och uppbragta, fallde de
bajonett och ryckte fram mot hopen, men genast kommen-
derades: »Gevär på axel !» Stadsvakterna på rådstug-
garden nappade då till sig sina vapen 0ch~ sprungo, allt
630 DEN HUNDRAÅRIGA FRFDEN
vad de hunno, in i vaktrummen, som brukade kallas k'orv-
kitteln, därför att deras eget öknamn var korvar. Där seg-
nade nu Fersen ned på bänken i ett arrestrum, och dörren
låstes. Hans yviga hår var fullständigt bortslitet, - så
att endast några långa strån stodo i vädret. Utmattad
vederkvickte han sig en smula med vatten ur en bytta och
lutade sig mot väggen. Fanns det då ingen rättfärdighet
till, eftersom en människa, som ingenting ont hade gjort,
så grymt kunde övergivas av alla! Ännu var det tid för
soldaterna att bilda vakt utanför häktet, och hans tankar
irrade, och han lyddes till rösterna därute. Skulle det
ändå inte till sist mitt i själva folkhopen finnas en enda
man nog rättrådig att stiga fram och säga: Håll upp!
Skammeii blir här vår och inte hans.
Det skymde för hans ögon, och hjärtat kFöp samman,
när han hörde, hur dörren på nytt stöttes upp. »Det rum
hart sitter i», larmade hop en, »är för gott åt honom. Ut
skall han och ned i tjuvkällaren under rådstugan!»
Bedjande sträckte han händerna mot de inträdande
och lovade att bevisa sin oskuld inför en domstol, blott
han fick sitta i fred. Till svar grepo de honom om armarna
och släpade ut honom på rådstuggården. Vilda och med
fradga på läpparna, slogo de honom till marken, revo av
honom skjorta, byxor, strumpor och var tråd och sparkade
smuts och jord över kroppen. Hundratals käppar och de
röda bomullsparaplyerna kappades ännu om att nå honom
med hugg och stick, och »bättre fruntimmer» ryckte till
sig lappar av hans kläder och gömde dem i sina väskor
till minne. »Det är synd, att han skall plågas längre I»
iitbrast slutligen en man i båtsmanskläder. Med detsamma
hoppade ban upp och stampade på det stackars flämtande
bröstet, så att revbenen knäcktes, och livet äntligen flydde.
Skådespelaren i den gula syrtuten hade en stor dag
och var ännu med i hop en. Där svängde han Fersens
blodiga långhalsduk över sitt stolta huvud och höll tal
DEN HUNDRAÅRIGA FREDEN 631
om friheten. Många voro också hågade att genast tåga
vidare tiii Fersens hus och rycka ut hans syster, gre-
vinnan Piper, men de flesta kände med sig, att de först
behövde äta och supa. Några tyckte dock, att de ännu
inte tillräckligt hade skymfat den döde, där han nästan
oigenkännlig låg framför dem på stenläggningen med ut-
bredda armar och ansiktet åt sidan. De släpade därför
den fullkomligt nakna kroppen ned i Rådstuggränden till
ett skjul, där polisen brukade båra upp självspillingar och
drunknade. Här lade de honom på botten i en tom kista,
som var så kort, att fötterna stodo upp över gaveln. Ännu
i . bortåt två timmar fortsatte sedan de nyfikna att trängas
i dörren.
Från Staden hördes skrik och larm, fönsterrutor
klingade, bryggarkärror skramlade, och öl och brännvin
dracks gratis. Det var ingen brist varken på kämpar eller
knölpåkar och stenar. Men omsider brakade gevärssalvo'r
i Kyrkbrinken, och sårade och döende buros genom grän-
derna. När natten föll på, begav sig grevinnan Piper för-
klädd utåt Saltsjön med många vassa och bittra ord på sin
tunga. Nedanför självspillingarnas likhus landade. vid
samma tid i tysthet en liten roddbåt. I den nedbars den
mördade excelle~sens omhöljda kropp och roddes llppåt
den blanka Målaren till hans gård, Steninge. I parken blev
han här jordad för några månader och fördes sedan till
Ljungs kyrk,a bland Östergyllens kornfält. Där sover nu
Marie Antoinettes och den gamla tidens ornbbligt han-
givna vän, som hade åsett så många strider med de rasande
folkhoparna och slutligen själv segnade under deras
händer.
DEN HUNDRAÅRIGA FREDENS DAGAR.
För gustavianerna fanns `det nu inte längre något hopp
att få den avsatta konungens son till tronföljare, utan
allmänt talades om en dansk prins. Plötsligt väcktes . då
632 DEN `IIUNDRAARIGA FREDEN
den tanken, att vad svenskarna behövde, var inte blekt
fursteblod, utan en stor och berömd personlighet, eri av
Bonapartes och den nya tidens egna krigshjältar. Och
så upplevdes då den sagan, att de franska revolutions-
härarnas tappra soldat marskalk Bernadotte drog in i Birger
Jarls Stockholm som svensk kronprins och genast från den
stunden tog ledningen över landet.
Med häpnad erfor snart det franska sändebudet, att
Karl Johan - så kallades nu kronprinsen - alldeles inte
var hågad att göra svenskarna till något lydfolk under
den omåttliga erövrare, som nyss h'ade varit hans egen
herre och kejsare. Det var annars en allmän tro, att det
var förbi med svenskarna, och att det blod, som fläckade
gatan vid Fersens mord, blott var ett förebud till ännu
hemskare händelser. Som förr
med ro och pratade om
D'i~N HUNDRk\RIGA FRE;I?iiN 633
Ännu en gång trampade svenska soldater de minnes-
rika slätterna vid Breitenfeld, och vid Leipzig, där härarna
slutligen
i vapen.
möttes, stodo över en halv miljon människor
I flera dagar mullrade drabbningen, och för en
skuro ,de sin julskinka
sina bedrifter för att glömma
sina olyckor, men de påminde om utbrända lampor.
Flamma till kunde de nog, ty de voro skrytiga och upp-
studsiga, men mörkt såg det ut omkring dem. Långsamt
stampade postjakten i vågorna mellan Stralsund och Ystad
med nyheter från vida världen. I fem eller sex dagar
skakade sedan brevsäckarna på postkärran, innan de brötos
i Stockholm. Där drack man skålar för den beundrade
kejsar Napoleon, hurrade för hans segrar och knöt handen
i byxfickan åt hans nederlag. Då kom en morgon det
budskapet, att kejsarens soldater hade marscherat in
också i svenska Pommern, det sista stycke mark, som ännu
fanns åter av alla de forna landvinningarna. Och nu var
stunden inne för Karl Johan att handla.
Vid ett möte med Rysslands och Preussens regenter,
som redan hade beslutat att gemensamt bjuda Napoleon
spetsen, utpekade han för `dem på en stor karta sin plan
för fälttåget. Också England och Österrike räknades i för-
bundet, och nu gällde det att för alltid krossa den fruktade
jatten.
u _ ____________________________
gång kämpade svenskar och ryssar sida vid sida. På
slagfältet lågo i sitt blod både långhåriga slaver, svart-
muskiga fransoser och italienare och ljuslåtta holländare
och nordbor. Karl Johan, som hade ett avlägsnare byte i
sikte, sparde i det längsta sina svenskar, men flera rege-
menten stridde modigt i den häftigaste elden, där Adler.
creutz, trygg och säker, satt på sin häst. Slutligen fladdrade
de franska fanorna i vild flykt omkring den slagna Napo-
leon, och Karl Johan ryckte in i Leipzig för att där mot-
q'taga sina stormäktiga bundsförvanter. »Det är nu tre
dagar, som jag inte förtärt annat än ost och grovt bröd»,
skämtade den ryska kejsaren. »Men Ers Höghet har
framför oss haft äran att vara den första, som tågade
in i staden, och det är därför inte mer än rättvist, att
Ni i morgon består oss middag.»
De franska soldaterna voro ju emellertid Karl Johans
forna kamrater och deras land hans fädernesland. Han
vägrade därför att följa de segrande in på Frankrikes jord.
I stället tvang han med sina sparda trupper den danska
konungen, som till det sista blivit Napoleon trogen, att
avstå Norge i utbyte mot svenska Pommern. Det var för
danskarna att växla bort ett lödigt silvermynt mot några
osäkra småslantar, som genast J1alkade undan mellan
fingrarna, så att ingenting blev kvar. Men för dem fanns
det inte längre något val. Harmsna ropade likväl norr-
männen från sitt håll, att de själva ville bestämma över
sitt öde. Då ljöd ännu en sista gång den svenska krigs-
trumman, och det på vägarna inåt Norge. Men striden
blev kort, och så slog man då till med ett handslag.
Som såta bröder skulle dädanefter norrmän och svenskar
samjas i god forening. ., .;
634 DEN HU]~DRAARIGA ER ;~DFN
En gammal dröm hade äntligen blivit verklighet, och
den åldriga Karl den trettonde omfamnade med beundran
deh mörkhyade främlingen, som nu stod redo att ärva
hans nyvunna dubbelkrona. Kring honom samlades alla
med hopp och förväntan. Själv var konungen ju av den
gamla ätten från Gustavs dagar, men han hade ingenting
annat att vänta än graven. Likt en ny Ane den gamle
vacklade han så nedböjd av krämpor och svaghet, att hans
röst till sist knappt hördes, riär andra talade i rummet,
och han måste stödjas under armarna. Ändå visade han
ingen missunnsamhet mot den firade trontagaren, utan såg
mot honom med en sista vänlig blick, ännu när han låg
på sitt yttersta.
Fast Karl Johans väg hade gått över Europas slag-
fält, skönjde han genast, att vad hans båda folk nu bäst
behövde, det var fred. Han hade själv. sett tillräckligt
mycket av krigets elände. När trumman nu rördes, var
det inte längre till krigiska äventyr. Regementets kämpa-
lika timmermän spände sitt vita förskinn om höfterna och
satte på sig björnskinnsmössan och ett yvigt lösskägg, som
räckte ända till midjan. Sedan svängde de bilan över
skuldran. Med klingande spel och en förtrupp av stolt-
serande lärpojkar och gesäller d,rog så vaktparaden till,
kungaborgen, där ett silverlockigt huvud skymtade bakom
rutorna.
De isande vindarna kändes bistra för sydlänningen,
och stora brasor flammade i slottsspislarna. Gick han ut,
stego snödrivorna högt upp kring hans tunna blankskinns-
stövlar. Men väcktes staden en natt av brandklockornas
klämtslag och gardestrumslagarna's hiskliga larm, då var
det gammalt bruk, att kungen skulle vara med. Då igen-
kändes hans trekantiga hatt i gungande galopp over mäng-
dens huvud, och alla började knuffas och springa mellan
sprutor och vattentunnor för att komma närmre. Hur
många gånger hade inte aska och gnistor förr på samma
vis regnat omkring honom, nar han som ung officer med
DEN HUNDRAÅRIGA FREDEN 635
sabeln i hand stormade städer och byar. Som en dunder-
gud såg han också ut på sin häst ännu i den fredliga viller-
vallan, och hurraropen skallade för Karl den fjortonde
Johan.
Svårt var det .dock för honom att språka med sina
undersåtar på deras eget tungomål. Ett par gånger, då
han skulle hålla tal, försökte han att skriva upp de svenska
orden med fransk stavning för att utläsa dem rätt: »Detta
rik‚, det ailsta i Europa, befriad‚s fron varje outlenst
ouk av ‚ra fairfaiders moud.. .» Men han märkte, att det
var en dålig hjälp, och han var inte den man, som tålde,
att någon drog på munnen, då han talade allvarsord.
Därför föredrog han sedan att nyttja sitt eget språk. Hans
4drottning, Desideria, dottern till den rika köpman, som
hade nekat honom, kvarter i sitt hus, då han bultade på
som simpel fåltväbel, hade ju också vuxit upp bland helt
andra sedvänjor än de svenska. I hennes land var det
bruk bland de förnäma att stiga sent upp och leva vid
nattligt ljussken. En afton då hon åkte ut till Haga, och
månen blodröd höjde sig över vattnet, utropade hon för-
tjust: »A, vilken vacker soluppgång !» Det hindrade inte,
att h,on var om,tyckt för sin godhet liksom han för sitt
majestätiska väsen, men det våJlade, att svenskarna inte
kunde känna sig lika förtrogna rned honom som med en
infödd hövding.
Helst styrde han också efter sitt eget tycke, och fast
Kopparmatte länge sedan hade ramlat från sin murkna
påle, kunde ibland konungen brusa upp till en stränghet,
som minde om ofriare tider. Då raspade pennorna, då blev
det gny och hot, ty annat hade svenskarna väntat, när de
valde en frihetskämpe till konung. Och då tycktes det
honom, att de. samlade otack över hans vita hår.
»Här får han höra beska sanningar», småmyste staden, s
tidningsläsare med rökmössan på nacken och ett djupt
bloss ur pipan, när de vid lampan vecklade upp sitt Afiofr
,~ii II
636 DAN HUNDRAÅRI.GA `~PEDEN
blad. Kvinnfolken och barnen hade däremot annat att tänka
på än statens affärer. Ville de räknas som fint folk och en
kväll skulle vandra hemåt från en bjudning, måste alltid
en piga eller en betjänt gå framför med en lanterna. Var
dag hade också sina händelser. Än var det bröllop i grann-
hus et, och då blev gatan svart av folk. Poliserna hojtade,
`och trappan var trång dit upp till salen, där bruden före-
visade s i all sin ståt med nedslagna ögon och näs duken
i handen. På sidorna stodo marskalkarna och bröstade sig
med armstakar. Nästa gång var det kanske döden, som
hälsade på, och då blev det liket, som skulle visas. Åter-
igen tändes ljusen, och från gatan syntes deras svaga dager
genom lakanen, som hängde för fönstren.
En höst, när augustisolen brände som hetast, tog det
ett hastigt slut på alla folkskockningar. Möttes två per-
soner, hände det, att de försiktigt helst veko undan åt
var sin sida. Koleran hade smugit sig in i landet, och
liksom under pestens och digerdödens tider fylldes sinnena
av dödstankar. Nere på gårdarna bolmade tjära och enris
för att rensa luften med sin stickande rök. I något hörn
brändes de dödas kläder. Gubbar och gamla gummor stodo
där omkring lågorna och rörde med en påk i de sista
glödande resterna av en skjorta eller en rock och en hatt.
Den or9liga brådskan blev ibland så stor, att det fanns
sjuka, som själva fingo ligga och se på, hur deras kista
lyftes in i rummet och ställdes på två stolar vid dörren.
Så snart allt var slut, nedbars kistan genast om kvällen i
portgången. På mörka natten kommo sedan likbärarna och
halade kistorna med buller och bång upp på en lång
rustvagn, där de skakade och hoppade. Också på lands-
`bygdens vägar syntes emellanåt skrindor, lastade med flera
likkistor. Blek och rädd satt körkarlen vid fimmelstången
med en kopparplåt hängande över maggropen och munnen
ombunden med en duk, som hade doppats i ättika, allt
i det bcdrägliga hoppet, att det skulle skydda h?nom mot
smitta.
638 DEN HUNDRAARIGA FREDEN
En svalare väderlek gav slutligen fasans veckor en
ände, och ljusa och kulna dagar begynte åter att växla
som förut.
Småningom med tiden tystnade också de harmsna
rösterna kring landsfadern, och alla, som kommo honom
nära, förtrollades gav hans personlighet. Många stormän
hade han också att hälsa i sina dagar. Med alla de många
stjärnorna på fracken kunde Berzelius ha tagits för ett
sändebud, och en lysande sändeman det var han också,
men från vetenskapens fria riken. Och han, som lutade
det lockiga huvudet åt sidan och ömsom tvang den trump-
n. aste ,.att le och ömsom tystnade i svårmod, det var
Tegn‚r. Wallin, psalmsångaren, kom alltid dyster med
livstrött blick men orgelbrns i själen och i stämman. Vid
deras sida minde Geijer om en klar och stilla sommar-
dag i skogen. Och Atterbom och Almquist bli väl heller
aldrig glömda.
Den kungliga åttioåringen hade något nästan prästerligt
över sin smala gestalt och det själfulla ansiktet. När han
sent om natten satt med sina förtrogna,, och ljusen brunno
ned i kronorna och flämtade, då talade han om sina för-
underliga
skymm&
öden, och hur hans eget liv nu började att
Och då mindes .de, som hörde honom, hur
lmaktlösa och sönderrivna svenskarna hade stått, när han
Nu kunde de åter lyfta huvudet, och han, den forna
rigshjälten, hade som sin bästa gåva skänkt dem den
fred, som ännu varar, och som snart är hundraårig.
Under den freden vunno svenskarna småningom ett
välstånd, som de aldrig förr hade nått, och som kanske
ändå till sist betydde mer för dem än avlägsna land-
remsor på andra sidan havet.
från Nordsjön till Ös.tersjön,
Tvärs igenom riket, ända
grävdes en kanal; me' el-
huggen klingade mot stenblocken, och det byggdes långa
trappor av slussar, genom vilka fartygen kunde föras upp
från de. lägre belägna vattend?agen till de högre. Järn
malm iippstaplades till utskeppning, och j,ärnvägs-
DEN HUNDRAÅRIGA FREDEN 639
skenor började sträckas genom obygder, där knappt ens
Olov Trätälja huggit sig fram med sin yxa.
Sumpiga marker torrlades, och jordbruket uppblomst-
rade på nytt. En bonde från Adils' dagar skulle få mycket
att begrunda, om han en stund kunde se på, när våra
slåttermaskiner vända sina stora, surrande vingar, och
lägga upp de bundna kärvarna, som vore ett sådant konst-
stycke den enklaste sak.
Ännu för litet sedan hittades nog en och annan, som
inte kunde läsa sitt eget prästbetyg eller skriva sitt namn.
Men nu få vi leta sådana gamlingar, ty det beslöts, att
minst en folkskola skulle upprättas i var' socken, och nu
äro svenskarna kunnigare i bok än de flesta andra folk.
I Riddarhusets gamla sal står väl ännu Gustav Vasas
elfenbensstol, på vilken lantmarskalken förr tronade under
adelns sammankomster vid riks dagarna. Ännu äro väg-
garna klädda med kopparskivor, på vilka de gamla ätte-
vapnen äro målade, och når dem ett vinddrag, då rasslar
det som i rustningar. Men den tid är förbi, då det hög-
lovliga ridderskapet här förde sin talan. Utan någon blodig
fejd avsade sig ständerna sin makt, och det bildades
i ~fället två kammare, där dugliga medborgare kunde in-
väljas utan hänsyn till deras stånd. Lantmännen samlades
också en tid till en mäktig grupp, och sedan blev det
arbetarnas tur att bättra sin ställning, och även kvinnorna
framträdde allt mer i det medborgerliga livet. Under tiden
brast föreningen med Norge. Men har skall inte fortaljas
om, vad som är, utan om det, som skedde under gångna
år, under de strider, som byggde hela vår nuvarande
odling. De utkämpades av hela folket gemensamt, fast
vi veta så mycket mer om våra namnkunniga och berömda
än om de tusen andra, som ligga i kyrkogårdarna utan
kors och sten.
Många stordåd ha lyst upp de striderna, och de säga
oss, att stora gärningar aldrig skola felas, så länge ett
`i folk har viljan att utföra dem.
x.
URA-KAIPAS GRAVDÖS.
Ett moln steg upp framför solen, och tallar och strån
böjdes för stormbyn och det smattrande regnet.
Med ens framljusnade åter solskivan ur töcknet, först
som en blek ring, sedan i sina strålars fulla glans, och
regnet upphörde. Allt glimmade och kvittrade och sjöng
som i en nyfödd värld, där ingen död fanns. Ekorren
hoppade ut på grankvistarna, som kastade en strid sk.ur
av glitter från sina våta barr, fotsteg tassade i mossan,
och friska, klara barnröster stämde in i skogens jubel.
Det var en skara ungdom. som var ute på strövtåg
och nyss hade sökt en stunds skydd under de höga träden.
Och se, bredvid en bräckt och splittrad fura stod på den
soliga gläntan en gravdös av hop vältrade block och med
en stor ..häll till tak.
»Det här måste vara Ura-Kaipas grav!» utropade en
ihalvvuxen yngling och lade stadigt och fast sin hand på
kanten av hällen.
»Karilas, Karilas !» ljöd det som en viskning under
hållen. »Redan på stämman känner jag igen det gul-
skinande folket. Karilas, Karilas !»
Men viskningen var så svag, att det knappt var någon
annan än ynglingen, som hörde orden. Den lät iner som
ett prassel i den stillnande vinden.
Silvergrå mossa täckte ste,narn~ och på bällen syntes
ännu de små gropar, i vilka trälar och fränder efter grav-
642 URAKAIPAS GRA~DÖS
ölet länge hade fortsatt att bränna sin offerkåda. l ödsliga
nätter trodde de sig ofta höra, hur den döda hövdingen
steg ut över de klirrande skärvorna efter de krossade ler-
krukorna och blåste i sin gälla björnpipa för att gå på
jakt. Vedpinnarna hade då länge sedan svartnat under
den gryta, som de hade lämnat framför hans fötter, och
småningom, allt som åren gingo, dogo de själva bort.
Häxkvinnor och andra besynnerliga ensittare tröttnade ändå
inte att smörja stenen med fett och brumma sina besvär-
jelser, och mörkret låg tungt över människornas tankar.
Men var gång det så kom oväder i sinnena, och skym-
ningen tycktes djupast, stod alltid solen närmast, och den,
som var trägnast i att hoppas, blev också den, som meren-
dels säkrast fick rätt.
Nu stod där den unga skaran, klädd som det är bruk
i våra dagar, ty det var nu i år som är. Hallonsnår med
mogna bär klängde mellan stenblocken, och ynglingen
hette inte Karilas, men han var Karilas ättling och honom
påfallande lik. Jag är inte ens fullt säker, att det inte var
du själv, just du, som nu sitter och läser den här raden.
Och var det inte du, så gå ut i skogen eller upp på höj-
derna med dina vänner, eller gå ensam, ty där finner
du Ura-Kaipas gravdös!
Just dig var det, som han sökte med sin viskning,
fast du växer till en fri man och aldrig vill låta sälja
dig till någons träl. Något av dig, något av din egen varelse
var också med redan i dina fäders verk och strider, lik-
som något av dig alltid skall leva kvar i dina efterkom-
mande intill sista led. Osynlig, ofödd var du med, då
Karilas, bands på offerstenen, och du var med bland pil-
grimerna, som lyfte sina kors och tågade till Jerusalem.
Om du hade ärvt dina fäders minne av livet, liksom din
själ och ditt ansikte ärvt så många drag, då skulle du
nu här i' boken kunna peka på de olika berättelserna om
det förflutna och .~äga: »Här ar allt riktigt foxtaljt, men
R~..KA1 .` ~.~~E ,`5 643
här har sagan råkat vilse. Så gick det inte till. Jag vet,
hur det var.»
Me-i nu veta vi ingenting aniiat 0nI det förgångna, än
vad vi kunna l'dta samman ur sägner och skrifter. Ofta
måste vi tycka, att ma.'nm'skorna liksom besattes av onda
andar, där de kämpade i sitt blod om makt makt att
förtrycka, makt att väpna sig mot sin överman, makt över
b'åde jord och luft.. Mitt ur stridsvimlet sträcktes ändå alltid
händer och det var de starkaste mot något ovansk-
ligare, mot det som var rätt och sant. Böj dig in i grav-
dösen, och tala med den gamla Ura-Kaipa! När du vänjer
dig vid skumrasket, skall du snart se, hur han sitter och
kisar mot solljuset och räcker dig sin hand, medan han
viskar sitt sorgsna: »Karilas, Karilas
Berätta om Ansgar och mäster Olo~, och varför så
många ljus tändas på julmorgonen! Långt borta låg landet,
och havet skummade utefter klippstränderna, som främ-
lingen ogärna närmade sig med sina skepp. Då togo
männen titt och ofta sina vapen och drogo ut och fejdade
med främlingen på hans egen mark. Vem kunde då spå, att
Nordens segaste krigarfolk ändå till sist skulle bli det första,
som vigde in nya tider med en' hundraårig Frodefrid!
Låt honom ana,
Förtälj, hur du kan trycka t;'
Säg Ura.Kaipa allt, som är att säga.
hur det nu går till på jorden!
i ``il
ditt öra till en lur och höra en annan tala på flera dags- F
resors avstånd eller urskilja ett sorl av spridda ord och
ljud från olika städer och gårdar, liksom om människorna
beständigt flyttade varandra närmre och mer och mer för-
enades till ett enda stort väsen. Berätta, hur vi dag efter
dag bygga vidare på samhället, Iata det förMdrade falla
och resa nya spiror, så att det hela i sin fulländning
blir många gånger märkvärdigare än alla de byggen, som
skogens bin forma med sin flit. D'u vet så mycket mer än
Ura-Kaipa, som inte ens kunde räkna sina egna stenyxor.
Tala om, hur det ser ut på solen och pa manen> och att
jorden är rund som en kula, och att det bor människor
644 UJ'~~KAIPAS C.RAV~ÖS
på andra sidan! Jag fruktar, att den svårmodiga skugg-
mannen då klentroget och förtretat kommer att vända sig
bort och svara: »Ura-Kaipa är en vis man. Ura-Kaipa
låter inte inbilla sig, att människorna kunna gå med
fötterna uppåt som flugor. Gå din väg, och stör inte
hans gravsömn med sådant barnpladder !»
Och då skall du märka, att mycket blivit olika, men
att mycket ändå ,är sig ganska likt. Ura-Kaipa kunde fälla
tårar som vi, `och som vi kunde han sakna och längta.
Grym och hård stod han vid offerstenen, men i dunklet såg
han ändå på sitt skumma vis skillnaden mellan rätt och
illa. Sakta, småningom, förändras allt omkring oss, liksom
TIDSTAVLA
TILL ~SVFNS~ARNA O(~H DELAS HÖVDINGAR'~
skogen växer, också medan du sover.
stycke på vägen, och den blir lång.
Ännu äro vi bara ett
Snabbast förvandlas
det yttre, långsammast vårt eget sinne. Och dock är den
förvandlingen den förnämsta. Detta är det första och det
sista, som vi lära vid vår vandring över alla de döda
ben, som nu vittra i hävdens tindrande natt. `Den blyga
och försagda sanningsrösten inom oss själva var det alltid
svårast att följa. Men lyss till den stämman, när du vänder
hemåt från Ura-Kaipas gravdös! Längta, att bli en stor
och god människa, en hjälte, inte blott när mångas ögon
följa dig, utan lika mycket i den tysta stund, då ingen
ser dig! Var timme, som rätt förvaltas, skall räknas tiden
till godo och med klangen av äkta guld läggas till de tusen
andra i hennes eviga skattkammare.
&.ND~~ BANDET.
GUSTAV VASœ
1520 i december vandrade Gustav
Vasa i I)alarna och besökte
Eankhyttan, Ornäs, Isala och
Mora.
1521 började han befrielsekriget och
utsågs till riksföreståndare.
1523 valdes han till konnng och in-
tågade i Stockholm.
1524 tillställde vederdöparna orollg-
heter i Stockholm
1526 talade Gustav till allmogen på
Uppsala högar och gästade Johan-
nes Magni. Samma är lat han
Peder Sunnanväder och mäster
Knut hälla skymfligt intåg i
huvudstaden.
1527 höll han riksdag i Västerås och
genomdrev reformationen.
1528 måste Daljunkaren fly till Tysk-
land och blev där avrättad.
1532 försökte konung Kristian att åter-
taga Sverige, men misslyckades.
1533 straf~ade Gustav anstiftarua av
klockekriget
1542 började Dacke sitt nppror.
1543 blev han skjuten.
156(> dog Gustav Vasa och efterträd-
des av Erik XIV.
VASA-ARVET
1562 förinälde sig hertig Johan med
Katarina Jagellonica.
1563 tillfängatogs han och fördes till
Gripsholm.
1564~1566 vann Klas Kristersson
Horn segrar över danska flottan
på Östersjön.
1567 mördades Sturarna.
1565 blev Erik avsatt och fängslad.
1576 började Johan III ånyo införa
katolska kyrkobruk.
1577 dog Erik XIV på Örbyhus.
1557 valdes Sigismund till konung i
Polen.
1592 dog Johan UI och efterträdde-
av Sigismund.
1593 hölls Uppsala möte; samma år
kom Sigismund till Sverige fö-
att krönas.
1594 blev Sigismund krönt och a ter
vände till Polen.
1595 kom han än en gång till Sverige.
men blev slagen vid Stångebro
och flydde till Polen.
1600 blevo några av hans anhängare
bland ,adsherrarua halshuggna
l Linköping.
1611 dog Karl IX i Nyköping och
efterträddes av Gustav fl Adolf.
646 TIDSTAVL~
SEGRARNAS DAGAR.
1618. gjorde de bömiska protestanterna
uppror mot kejsar Mattias.
1619 korades Ferdinand II till tysk
kejsare.
1630 seglade Gustav Adolf över till
Pommeru.
1631 besegrade han Tilly vid Breiten-
feld, erövrade Wyrzburg och tog
vinterkvarter i Mainz.
1632 gick han över Lech, integ Myn-
chen, hindrade Wallenstein att
erövra Nyrnberg, följde honom
sedan till Sachsen och stupade
vid Lytzen den 6 november.
1634 mördades Wallenstein.
1640 flydde Maria Eleonora från Sve-
rige.
STORVÄLDETS KRONA.
1642 begav sig Karl Gustav till Tysk-
land och ingick såsom frivillig
i Torstenssons här.
1645 utnämndes han till svensk över-
fältherre.
1654 avsade sig Kristina regeringen
och efterträddes av Karl (iustav.
1655 började Karl Gustav krig med
Polen. Samma år övergick Kri-
stina i Innsbruck offentligen till
katolska kyrkan.
1689 dog hon i Rom.
1657 förklarade Danmark krig mot
Sverige; Karl Gustav ryckte in
i Jylland.
1658 tågade Karl Gustav över Bälten
och tvang danskarna att sluta
fred i Roskilde. På hösten
samma år började han sitt andra
krig mot Danmark och för-
sökte intaga Köpenhamn, men
misslyckades.
1660 dog han i Göteborg.
TIDS~' kVLA 647
NU FYLLAS ER0NANS BODAR.
1660-1672 regerade Karl XIis för-
myndare.
1674 måste Sverige skicka trupper
mot Frankrikes fiender i Tysk"
land.
1675 blevo dessa trupper besegrade,
och Danmark förklarade krig.
1676 slog Karl danskarna vid Lund.
1679 slöt han fred med Danmark.
1680 började han sin reduktion.
1689 dog drottning Kristina i Bom.
(Se >Storväldets krona>.)
1697 dog Karl XI och efterträddes
av Karl XII.
KAROLINERNA.
1699 ingingo Ryssland, Sachsen och
Danmark förbund mot Sverige.
1700 besegrade Karl XII danskarna på
Själland och ryssarna vid Narva.
1701-1704 besegrade han polackerna
och tvang dem att avsätta
August.
1794-1706 förde han krig med
Sachsen och tvang August till fred.
1707 ryckte han in i Ryssland.
1709 den 27 juni besegrades han vid
Poltava och flydde sedan till
Turkiet.
1710 slog Stenboc~ danskarna vid
Hälsingborg.
1713 tillfångatogs Karl av turkarna
under kalabaliken i Bender.
1714 red han från Demotika till Stral.
sund.
1715 återkom han till Sverige.
1718 den 30 november stupade han
vid FredrikshalL
NU DANSA KRIGARNA PÅ
ELOMSTERÄNG.
1720 blev Karl XII:s svåger Fredrik l
svensk konung.
1724 började Jonas Aiströrner anls".ggi
fabriker i Alingsås.
1733-1734 utgav Olov Dalii
skriften Argus.
hd
1738 måste Arvid Horn avgå från
regeringen, och Hattpartiet kom
till makten. Vid samma tid
uppehöll sig Linn‚ så&~m läkare
i Stockholm.
1741 blev Linn‚ professor i Uppsala.
1744 hämtade Karl Gustav Tessin
drottning Lovisa Ulrika från
Preussen.
1745-1751 var Tessin gunstling vid
hovet och handledare för kron-
prins Gustav. Under sanima tid
var Polhem sysselsatt med om-
byggnaden av Södersluss, och
Svedenborg hade sina första ande-
uppenbarelser.
SNILLENAS KONUNG.
1751 dog Fredrik I och efterträddes
av Adolf Fredrik.
17M skildes Tessin i ovänskap från
hovet.
1755 tillställdes i bondeståndet stor-
miga uppträden mot talmannen
Olov Håkansson.
1756 skilde stånderna Olov Dalin från
hans läraretjänst vid hovet, och
Lovisa Ulrika företog sitt revolu-
tionsförsök.
1771 dog Adolf Fredrik och efter-
träddes av Gustav III.
1772 i augusti företog Gustav III sin
första revolution.
1778 föddes Gustav IV Adolf.
1782 dog Lovisa Ulrika.
1788 började Gustav III krig med
Ryssland.
1789 företog han sin andra revolution.
1försiggick det s. k. Viborgska
gatloppet; något sen~~re segrade
svenska flottan över den ryska
vid Svensksund.
den 16 mars blev Gu~it -v lll
`i;~ö~'dad a- An~karström.
D1P~N HUNDRAÅRIGA FREDEN.
1764 föddes Bernadotte.
1780 gick han i krigstjänst.
1789 började franska revolutio
nen.
1791 sökte Fersen hjälpa Ludvig
XVI och Marie Antoinette
att fly till utlandet.
1793 blev Marie Antoinette avrättad.
1794 utnämndes Bernadotte till ge-
neral.
1796 blev Gustav IV Adolf myndig
konung.
1808 inföllo ryssarna i Finland, och Sveaborg överlämnades; på
hösten segrade Döbeln vid Jutas, Adlercreutz vid Oravais och Sandels vid Virta bro.
1809 den 13 mars avsattes Gustav IV Adolf; ny regeringsform antogs, och Karl XIII valdes till konung.
1510 dog Karl August; Fersen mördades av Stockholms pöbel, och Bernadotte valdes till svensk tronföljare.
1513 besegrades Napoleon vid Leipzig.
1514 besegrades Danmark, och för'
eniugen med Norge ingicks.
1818 blev Karl XIV Johan konung.
153- fullbordades Göta kanal.
1834 harjade koleran i Sverige.
1837 dog Gustav IV Adolf i S:t Gallen
i Schweiz.
1842 utfärdades folkskolestadgan.
1865 antogs ny riksdagsordning.
1905 upphörde föreningen med Norge.