Vi sömniga barn
- Inne vid den mörknade stranden
- glider ett ensamt vitt segel,
- likt en trevande trött fågel,
- som söker sig ett skydd för natten,
- och uppe i den djupnande himmelen
- ett ljust skymningsmoln,
- drivande viljelöst likt en
- som just ska somna...
- Nu vänder vi tillbaka, vi sömniga barn,
- till vårt hem här nära intill,
- och stryker våra tankar från pannan,
- och stryker våra gärningar från handen.
- Vi lämnar dem att blekna som glömda lekar,
- vi släpper dem för det som är verkligt
- och lutar oss med barns blinda lit
- mot en okänd mors knä.